Wednesday, June 15, 2016

Nostalgi-Annika: Skolavslutningar och tider som flytt ...

Hejsan onsdag!


Nu är det skolavslutningstider överallt.
Här i USA, och hemma i Sverige. OCH såklart på många andra platser i världen.
Skolavslutningar är speciella!


Jag minns mina egna avslutningar från skoltiden.
Det var ju så underbart!
Att gå på sommarlov var SANN frihet. Det är lätt att komma ihåg känslan när man stod där, finklädd, sista skoldagen. En hel evighet av sommardagar och frihet låg framför en som ett pärlband.
Fantastiskt härligt.

Vi firade alltid skolavslutningarna i kyrkan.
Mycket traditionsenligt med flaggbärare, finklädda elever, sång, tal av både präst och lärare.
Eftersom jag sjöng i kören kanske det kändes ännu mer speciellt?
Alla dessa underbara sommarsånger, och psalmer, som alltid var GJUTNA på avslutningen.
Den Blomstertid, som vi sjöng flerstämmigt. ÅH, jag kan ÄNNU höra allt inom mig komplett med kyrkorgel och allt.
SÅ fint.
PÅ den tiden blev jag inte rörd av sådant.   Det blir jag idag. OCH jag vet att jag alltid tyckte det var så konstigt när min mamma, moster och andra vuxna sa till oss efteråt att de inte kunnat hålla tillbaka tårarna.
NU, nu är det min tur att vara blödig och att beröras av stora stunder, som till exempel avslutningar.
Vi sjöng förstås även I denna ljuva sommartid,   Plocka vill jag skogsviol,  Visa vid vindens ängarNu grönskar det (komplett med cembalo-komp) och såklart sjöng vi den finaste sommarpsalmen av alla, En vänlig grönskas rika dräkt! 
SÅ härligt det var alltstså!


När kyrkakten var över gick vi i samlad tropp, efter fanbäraren, tillbaka till skolan.
Där var det samling i klassrummet.
Fröken, eller magistern, höll ett tal. Sen fick alltid läraren blommor och presenter från eleverna. Min pappa, slottsträdgårdsmästaren, var alltid den som band buketten. OCH de buketterna var alltid så gudomligt vackra.
När allt var klart, man kramat fröken och skakat hand med magistern (honom kramade man icke) och lämnat skolgården var det SOMMARLOV!!!


Min mamma brukade alltid göra tårta på avslutningsdagen. Alltid.
Så himla mysigt.
Vi, och kompisar, fikade och firade sommarlovets allra första dag.
Ofta, väldigt ofta, gick vi sen och badade om det var väder. Det var Ängbybadet eller Kanaanbadet som gällde för oss.



Sommarsemestern tillbringade vi alltid på det bästa stället i världen, mormor och morfars stuga i Norrnäs. PLUS, såklart i vår sommarstuga, som ju också ligger i Norrnäs, fast i Norrnäs skärgård.
Det är på den platsen jag och mina syskon allra helst vill vara på somrarna än idag. Vårt paradis på jorden. OCH det har det alltid varit.
SÅ när vi styrde kosan till mormor, morfar och deras gård Stenö samt skäristugan vid sundet var sommaren KOMPLETT!!
Där levde vi lantliv på allra bästa sätt i åtminstone fem veckor, ibland längre.
På den tiden fanns inga mobiler, inga datorer, Nada.
Vi höll kontakten med våra kompisar via brevväxling. Mysigt det också.


OCH på den tiden, i den gamla skäristugan vid sundet, hade vi inte ens elektricitet. Nätterna var ju så ljusa ändå, men när vi tände var det levande ljus och fotogenlampor som gällde. OCH förstås brasan i den öppna spisen. Väldigt mysigt.
OCH ibland väldigt myggigt, så jag minns doften av myggspiraler tydligt också, haha.
Sen alla BAD, hela tiden badade vi!
Vi bodde ju vid stranden när vi var på skären. Så är det ju än idag. Fast numera badar jag tyvärr så mycket mer sällan än när jag var yngre.
Min syster och jag tog ibland TIM-DOPP!!
Det betydde att vi skulle bada varje timme, hela dagen.
Alltså, vad vi frös. Men vi gjorde det, tog de där timdoppen!
HUA!!



Ah, så härliga sommarminnen jag har från förr.

Även alla minnen från när Karolina och hennes kusiner var små. Då på samma plats, men i nya hus och i en annan tid.  Men, den tiden har också flytt ...
Dock, det minnena kan skrivas ner i ett helt annat inlägg.  Minnen som verkligen också väcker de varmaste, ljusaste och finaste tankarna inom mig.

Och de här små flickorna hittade jag i mitt sovrum på skären.  Året är 99 och de hade hittat min sminkväska ...
Nu fyller de snart 20 år ...

Nu är det NU.  NU är det onsdag.
Jag ska ut och gå, handla lite samt uträtta ett par ärenden.


Ha en fin dag!


23 comments:

Nettan said...

Att få fira sin skolavslutning i kyrkan är mina barn lyckligt lottade med. Att få bära med sig ett kulturarv av vackra sommarsånger och psalmer som betyder så mycket för så många är viktigt i ett allt mer mainstream-samhälle där många skolor väljer att inte spela de traditionella skolavslutningssångerna, och där tanken på att fira skolavslutning i en vacker kyrka i princip förbjuds då skolan ska vara religionsfri och inte påverkas. Men att få vara i vacker kyrka med otrolig akustik, med fanbärare och stolta föräldrar skapar minnen för livet. Jag tror det är lika viktigt att skapa kulturella minnen från det som är allas vårt lilla land på jorden oavsett vilken etnicitet man har sitt ursprung i och vilken religion man bekänner sig till. Våra kyrkor bär på en så otroligt mycket större historia, tänk om de väggarna kunde berätta allt som sagts genom i vissa fall mer än ett årtusende.

Sommarlov, även där minnen för livet med familj och vänner, det spännande i att få leva sommarliv i en stuga utan ström, med fotogenlampor och vedspis, med källvatten och lata sommardagar på en filt i gräset eller på en gammal brygga vid havet eller sjön. Att sakta ro över fjärden och höra lommen ropa.

Härliga nostalgiminnen som väcker så många egna hos mig! Tack för påminnelsen Annika, den behövs för det är genom minnena det är möjligt att dela dem vidare med familj och vänner.

Kramar

Carin Cullen said...

Åh ja, de där avslutningarna i kyrkan var alltid så speciella. Finklädda och pirriga inför sommaren. Min födelsedag är i mitten av juni, så vi hade nästan alltid kalas för mig på samma dag, innan kamraterna försvann iväg till sommarstugor och annat. Färska jordgubbar rakt från trädgården till tårtan, sprinklers som vi sprang igenom i våra finkläder i sommarvärmen helt yra från sommarlovskänslan, sen presentpåsejakt (vad vi nu än kallade det, det kommer jag inte ihåg, men vi fick leta efter våra lootbags vid slutet av kalaset). Nån fastade alltid i ett av våra plommonträd efter att ha klättrat för högt. Nostalgi.

Annika said...

Nettan:
DET tycker jag är SÅ fint!
Och jag tycker det "ska" vara så. Så vackert!
Så konstigt att man inte vill fira in sommarlovet med alla de vackra sångerna. VAD är fel med traditioner? Fattar inte det.
Såg att min gamla skola inte längre går till kyrkan. De firar på skolgården.
Jaja, man behöver ju inte vara religiös för att gå till kyrkan. Det funkar att gå dit ändå, man dör inte liksom...
Som du säger, kyrkorna är en stor del av vår kulturhistoria! OCH de är VACKRA, och akustiken är underbar därinne.
VI har liknande minnen av sommarlov hör jag. UNDERBART!!
TACK för att du gillar det här inlägget, det gör mig glad!!
Kramar!!

stockholmsbo said...

Så fint och välskrivet av dig, Annika.
Jag har också minnen av mina avslutningar i kyrkan, mitt i stan. Lika traditionsbundet som hos dig.
Vackra sommarlov hade även jag.
Tack för att du skriver så bra varje dag.

Annika said...

Carin:
VISST var de!!
Så härliga! Pirrigt var det och stor förväntan i luften.
ÅÅ vad mysigt md KALAS också just i sammanband med avslutningarna. OCH en bra tid att fylla år på, innan alla går på semester.
Låter verkligen superhärligt allting. SÅ ska det vara för barn!
Kramar!

Annika said...

Stockholmsbo:
Jag tackar!!
Härligt att du känner igen dig. Tusen tack för peppande kommentar :-)

Monica said...

Roligt att läsa! Och vi har en sådan skatt i alla vackra psalmer, alltid lika vackra att sjunga och höra. Minns också att mest tänkte jag på sommarlovet när nu denna skolavslutning snart är slut:-), det var så självklart att ha sådana avslutningar och att fröken eller magistern bestämde allt. Intressant när du skriver om kramar, jag tror att vi inte ens kramade fröken utan tog i hand och neg och magister som sagt var otänkbart att krama. Jag hade en i engelska från mellanstadiet som var toppen med oss alla, var så roligt att få byta ut den ordinarie fröken på engelsklektionerna:-)

Det slog mig nu när det varit så mycket avslutningar här av olika karaktär, många som läst svenska som förberedande till gymnasiet, och deras "fröknar" kastar sig om halsen på dem, en del "män"ser besvärade ut (för det är nästan uteslutande män) och vänder bort huvudet, då får de ändå en kyss på halsen, ger konstiga signaler säkert och är förvirrande med tanke på de "pojkarnas" egna systrar och alla föreskrifter som finns för dem. Förvånad faktiskt att det inte tas upp, och jag tror inte det är utbildade lärare heller i de flesta fall som haft dessa kurser. Men det gäller att passa på;-), ja lite så känns det som att de gör.

Härligast låter dina sommarlov sen med alla bad i timmar och minns också brevskrivning, vad kul det var! Och de söta småtjejerna hade kul ett tag förstår jag med din sminkväska, haha, kul att Karolina haft så fina somrar där också sedan hon var liten. Ja man blir lite nostalgisk. Ha det så fortsatt fint i veckan Annika! Och vilket härligt foto på jordgubbstårtan! Ojoj så gott!

Eva i Dalarna said...

Fint skrivet om sånt vi alla har: barndomsminnen. Ingen sommar utan Den blomstertid nu kommer!
Det finns kanske en och annan skola som har avslutning idag, men de flesta här i Sverige slutade nog terminen i förra veckan.
Jag gjorde alltid extra gott fika på skolavslutningsdagen när mina barn var små, tårta eller glass. Så fick de också fina barndomsminnen!

Annika said...

Monica:
Håller med, de vackra psalmerna är verkligen en skatt.
Så fina att höra och att sjunga!!
När jag tänker efter VET jag inte ens om vi kramade vår gulliga fröken i lågstadiet? Kanske INTE. Men jag vet att när jag gick i mellanstadiet hade vi världens gulligaste engelskafröken som vi absolut kramade (vi hade en annan lärare i eng, tror inte vår klassföreståndare kunde språket). PRECIS som DU alltså, KUL!! Haha, annars undervisade ju lärarna i låg och mellan i samtliga ämnen. Förutom gympa o slöjd.
Magistern skulle vi aldrig ha vågat krama, haha.
Ja, det där med kramandet kan nog bli lite fel. Alla är inte vana vid det. Alls.
Nostalgisk är det verkligen lätt att bli. Verkligen.
Sådana tider som aldrig kommer tilllbaka.
Den där tårtan på bilden tror jag var den godaste jag ätit. Min kompis Anna som bakade den i fjol. MUMS!!
Ha en fin dag!

Annika said...

Eva:
Absolut, ett måste.
Nej, ngra skolor går ut denna vecka också, det vet jag :-) Hemma alltså.
Och här går de inte ut förrän i nästa vecka. Sent, sent.
Ja det är verkligen mysigt att göra tårta och fika på avslutningen. Det verkar som om många kör den traditionen idag också!
Hel rätt!!

Steel City Anna said...

Fint att lasa dina minnen. Kan inte minnas nat liknande direkt, eller att jag tyckte att det var sa hogtidligt. I stort sett alla mina larare var overtygade kommunister :) vi sjong Bob Dylan ett ar kommer jag ihag, mest for att det var kul med nat pa engelska. Nat ar hade vi en Just D lat. Vad jag minns sjong vi nationalsangen. Avslutningen i nian var lite speciell och kandes storre an studenten egentligen. Det var just nar privatiseringen av skolan borjat och alla flog at olika hall verkligen.

Annika said...

Anna:
TACK!!
Det var säkert extremt högtidligt hos mig. Gick i en ganska gammaldags skola fastän det var på 70 och 80-talen och fastän det var en förort till Sthlm. Men traditionsbundet var det, gammaldags lärare och en jäkla disciplin, haha.
Och en magister som var högervriden som få och samtidigt ett musikaliskt geni. SÅ det var han som fick oss att bli en otrolig sångkör. MEN du skulle hört hans svada om allt möjligt. Idag skulle det aldrig tillåtas, men vi både lärde oss och blev avskräckta på en o samma gång. HAHA.
Du är lite yngre än jag, jag är säker på att det har att göra med det hela också. Tycker det låter som rätt sköna avslutningar, trots allt.

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Skolavslutning ja! Vilken KÄNSLA det var!
Jag tror faktiskt inte att det finns någonting i vuxen ålder som kommer upp i samma känsla av frihet som att stå och sjunga längst fram i kyrkan och ha hela det långa tio veckors sommarlovet framför sig.
Och det kändes verkligen inte som tio veckor. Det kändes som en livstid.
Jag minns att jag alltid kände det som om jag "aldrig skulle tillbaka till skolan igen" när sommarlovet började...
Underbar känsla!
Skulle så gärna vilja uppleva den igen, men som sagt så tror jag inte det går. Inte i vuxen ålder. Tyvärr :-(

Och ungefär samma låtar hänger med; jag känner igen de flesta i din lista :-)
Den blomstertid nu kommer Jag får FORTFARANDE gåshud över hela kroppen när jag hör den. True story.
I denna ljuva sommartid
En vänlig grönskas rika dräkt
Nu grönskar det

och sist men inte minst...
Idas sommarvisa !! (Alla mina skolavslutningar låg ju under 90-talet).

Nationalsången kan jag dock ärligt säga att jag inte minns att vi någonsin sjöng, även om det var innan den förbjöds att sjungas i samband med skolan.
Den hörde helt enkelt inte till våra examenssånger i de skolorna jag gick.


Tårta åt vi också alltid när vi kom hem efter avslutningen. Härligt somrig, mumsig gräddtårta :-D
En annan tradition vi hade i vår familj var att vi tog en syskonbild ute på bron (alltså framför huset). Varje år.
Så vi har numera hur mycket sådana bilder som helst. Vill vi veta vad vi brukade ha för kläder på examen är det bara att plocka fram dessa bilder :-)

Skolorna här i Piteå kommun har i år sin avslutning nu på fredag, alltså den 17:e. Otroligt sent (tror aldrig det varit så sent), men det har nog att göra med elevernas garanterade antal skoldagar per läsår.
För i höst börjar de om samma tid som vanligt, vecka 34 (runt den 20:e augusti). Så om jag räknade rätt när jag kollade upp det så blir det 9 istället för 10 veckors sommarlov i år.
Dock har jag 2 veckors semester i sommar, så 9 veckor låter som ljuv musik i mina öron ;-)


Dina sommarminnen låter så underbara, och dina bilder från ert sommarparadis ser så magiska ut!
Jag förstår att det känns underbart att ha haft möjligheten att kunna föra den traditionen vidare till nästa generation :-D

Hoppas du får en fin fortsatt onsdag!
MVH från sjukstugan /Erica

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Jag glömde ju en sak (som vanligt)... ;-)

Det handlar inte om just detta inlägg, men skriver det här ändå.
Det är om receptet på pizzasalladen jag skrev i min kommentar för ett tag sedan. Den salladen vi gör på jobbet.
Fick nämligen veta den här veckan att vi tydligen inte (rent tekniskt) får lämna ut recept som vi lagar på jobbet (visste inte det när jag skrev kommentaren).

Inte för att det är någon katastrof; det finns mycket fler regler som är omöjliga att följa. T.ex. så ska vi, om man ska följa reglerna till punkt och pricka, SJUKSKRIVA sig om man råkar skära sig på fingrarna. Men vi sätter på plåster och engångshandskar och fortsätter jobba, annars får man ju bara vara hemma...

Men om du vill får du ta bort den kommentaren jag skrev med salladsreceptet :-)

MVH /Erica

Annika said...

Erica:
Visst var det en underbar känsla med skolavslutning.
Kändes som en EVIGHET!!
Och det var underbart.
Jag har heller inget minne av nationalsången, tror inte vi sjöng den alls. Men däremot alla andra sånger jag listat.
Ja, det var fint allt det där, så härligt!!
Trevlig tradition med foton på det sättet!
GILLAR!!
Så du har bara 2 veckors ledigt i sommar? Hur kommer det sig? Men du kanske sparar till anta tillfälle, det går ju bra.
Har så fina sommarminnen som jag är glad att jag fört vidare.

Åh, Erica, om du vill kan jag ta bort receptet. Men tror du verkligen de bryr sig om ngt så simpelt. OK; du bestämmer. Om du villl att jag tar bort det så gör jag det? Let me know.

Musikanta said...

Jag är så glad för att jag får uppleva de här fina skolavslutningarna igen. Inte kommer jag heller ihåg att jag blev särskilt rörd på den tiden när jag var liten. Faktiskt inte heller när jag var lärare. Jag kompade ju alltid till alla sångerna så det fanns ju inte tid till det. Skillnad mot nu när mascaran rinner när barnbarnspojkarna är med och sjunger. Men så sjunger de ju alldeles extra vackert på den här skolan.
Kram från Ingrid

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Ja, jag har bara två (2) veckors semester i år. Har tyvärr inte hunnit tjäna in något mer.
Eller, tekniskt sett har jag 12 dagar sparat, vilket blir 2 veckor och 2 dagar.
Men jag kommer nog att använda dem under andra halvan av juli.
Min arbetsledare sa att man kunde göra om dem till "semestertimmar" om man vill.
Jag kommer nämligen att vara på en annan förskola under den tiden, då "min" är sommarstängd. Men det är bara 6 timmar/dag, så jag kommer städa resten av tiden på ytterligare en annan förskola.
Dock är det bara tre dagar per vecka, så jag kommer ändå inte riktigt upp i heltid.
Men då kan jag, om jag förstått det rätt, ta de två semesterdagarna och göra till semestertimmar för den lilla överblivna tiden (så jag inte får för lite tid), men så att jag inte behöver åka till TRE olika förskolor/arbetsplatser för att få ihop arbetstiden.

Att jag har så lite intjänad semester är för att jag bara haft den här anställningen sedan 1:a oktober förra året, så det hann inte bli mer innan det var dags för sommar.

Hade verkligen önskat att jag kunnat vara ledig under hela jourtiden.
Sommarjouren = 5 veckor under sommaren då alla förskolor utom en (1) i ett område stänger, och alla barn som behöver sommarbarnomsorg får gå på den förskolan som har öppet.
De flesta som har fasta tjänster inom Måltidsservice har mer semester att ta ut, så de är oftast lediga alla 5 veckorna.


Ang. salladsreceptet: Nej, jag tror inte det är någon som skulle bry sig om det. Och för min del spelar det absolut ingen roll om det står kvar (för min del får det gärna stå kvar).
Jag filosoferar att det kanske är en regel för att ingen ska "sno" olika recept och "sälja det kommersionellt" eller något sådant ;-)
För ska man gräva lite djupare så vet man ju faktiskt inte var det kommer ifrån från första början... ;-)
Så som sagt; för min del får det gärna stå kvar.
Att jag skrev tilläggskommentaren var mest bara upplysningsvis, att jag ville meddela det jag fått veta :-)

MVH /Erica

Anne said...

Känner så igen hur det var hos oss, mer eller mindre exakt sådant firande och det var så fint. Ja, då uppskattade man ju det inte på det sättet som idag, det väcker kanske andra känslor idag men jag minns tydligt hur jag även då kände att det känds stämningsfullt, speciellt och det gjorde det nog för att det var så speciellt och festligt med just kyrka, sånger, blommor. Jag tycker det är skit hur det verkar ha förändrats på en del ställen, inte alla skolor men en del, där man skippar kyrkan helt och firar i skolan. Jag tycker inte alls det har med religion att göra, som jag såg du skrev så är det en kulturskatt och en kulturtradition. Alla fina sommarsånger, visor. Åhhh...nu försvann tankarna in i nostalgins töcken här. Det slår mig att det är egentligen helt fantastiskt att din K (och hennes kusiner) fått ta del av samma sorts somrar som du. Tänk egentligen, fastän du t.om. bott här, att hon fått leva den sortens somrar som du upplevt i Närpes. En annan tid förstås, som du säger, men ändå den srotens somrar. En annan sak som jag tycker är så fint, det är hur ni faktiskt kunnat behålla sommarhusen inom er släkt och hur den yngre generationen, dvs du och dina syskon fortsatt älska det i vuxen ålder och låtit era barn växa upp med de sommarloven också. Tyvärr tycker jag det är så många sommarhus och platser som rivs upp inom famijerna, säljs, styckas av och det blir strider, det kommer in ingifta partners som lägger sig i, det blir skilsmässor och allting rivs upp. Men ni har fått behålla er skatt hela tiden, tillgången till det och du har även kunnat de sommarvistelserna till ditt barn. Så fint.
Mina somrar var liknande, vi hade vårt sommarställe men skilsmässa och familjesplittring satte p på det. Allting såldes, upphörde och alla gick vidare. Sorgligt när jag tänker på det men man anpassar sig ju förstås. Nu blev det dystert, ville bara säga det är så fint hur ert gått vidare i generationer och hur du fortfarande har tillgång till det.
Kram!

Channal said...

Åh vilka söta trollungar! Jordgubbstårta hör till på skolavslutningen. Men nu har jag inga skolbarn längre. Egna allså :-) Vi har allti avslutning i skolan med fanbärare. Så fint! Idag har jag gått på sommarlov och det har jag firat med en paraplydrink.

KRAMAR Anna

Annika said...

Ingrid:
Säkert så annorlunda för dig som kompade och hade hand om kören.
Kan tro att det var mer "att ro det i hamn" liksom.
MEN däremot förstår jag verkligen att du gråter när du ser dina barnbarn framträda. Sant, den skolan ÄE exceptionell.
Kram!!

Annika said...

Erica:
Ah, jag förstår. Jag hoppas att du får riktigt fint väder då. OCH att du kan vila upp ordentligt, trots allt.
Det låter helt OK i sommar iaf, lite lugnare än under året.
Nästa år kan du ta alla fem veckor på ett bräde, om du vill :-)
Nej, jag kan inte tro att det där receptet är heligt liksom, hihi.
Vi låter det stå kvar, och om du skulle få problem pga det så tar vi ner det.
DET kanske hjälper många att skapa den perfekta salladen :-)
Jag har inte testat än, men ska!!!
Ha en fin kväll nu och krya på dig!

Annika said...

Anne:
Kan tro att ni hade liknande.
nej, på den tiden fattade man ju inte stundens storhet på det sättet man gör idag. OCH det ska väl inte ungar röras av heller. Det är vi vuxna som tar hand om den biten. Med all rätt. Ungar ska bara vara ruggigt pirriga och glada den dagen!!
HAHA.
Precis, behåll de gamla traditionerna, for crying. Det går inte att montera ner tradition för tradition, hur kommer det att se ut i slutändan? Ändra texten i Dem blomstertid tom, herreminje!!
OCH inte behöver man vara religiös och troende för att fira sin avslutning i kyrkan. OCH även om man är av annan religion kan man säkert uppskatta det vackra iaf.
Det är en kulturskatt med fina avslutningar, skulle önska att den fick finnas kvar.
SAMMA med gamla psalmer.
Jag vet, det är otroligt fint med Karolinas somrar, och vet du, hon förstår ju tom Närpes-dialekten och kan tala den hjälpligt.
Jag är SÅÅÅ glad att hon fått allt detta med sig. Även om somrarna numera är helt och håller annorlunda än de än ggn var.
Nej, vi älskar alla denna plats. Kommer inte att sälja den. No way.
Ja, det var min mormors generation som var först där i sin barndom. Då när gamla huset byggdes på 30-talet. Då var det fäbod och man tog ut korna från byn under slåttern så de fick beta i skärgården.
Åh Anne, jag kan se hur en skilsmässa kan sätta P för ett sådant. Speciellt om det inte tillhörde ngns familj eller så. SÅ har nog många hus sålts, just med skilsmässa som orsak.
Sorgligt.
Mkt tacksam för denna plats. Tack för fin kommentar, Anne.
KRAMAR!!!

Annika said...

Channal:
NAJS med sommarlov!!
Härlig känsla för en lärare!
HURRA!
OCH fira ordentligt med paraplydrinkar och annat mysigt.
Kram!!