Thursday, February 14, 2019

TACK alla fina NI!!! Följ oss på Instagram! La La Land! Packning! Nerver! ALLA HJÄTANS DAG!





God morgon alla!



*   TACK!!

Tack för alla fina och uppmuntrande kommentarer i gårdagens inlägg. DE lägger sig fint runt hjärtat hos mig som mest känner ängslan och oro nu.
Eller, jag säger som Prins Daniel, my feelings are all over the place …
SÅ är det. Verkligen.
Den här resan blir rolig. DET är självklart. Jag ser fram emot den vansinnigt mycket också.



De här bilderna tog jag på Karolina den sista januari.






*   Dokumentation under resan.  Nytt insta-konto.


Den här bloggen kommer att ligga i träda under tiden jag är borta. MEN jag kommer alla gånger att vara lite mer aktiv på Facebook under tiden.

Sen har vi ju instagram. Har faktiskt funderat på att köra lite insta-stories också. DET har jag aldrig gjort förr, så det kan bli en ny kul grej, möjligtvis. Dock lite trist att de inte kan sparas ner, men det är ju också en lättnad, kanske, haha.

Jag har öppnat ett privat konto på Instagram inför resan.  OM du vill följa oss där så heter det kontot, 
go_west_young_girl.
Det kontot kommer att bestå av mer vardagliga bilder, kanske flera bilder per dag.  Inget spammande dock, jag lovar.  Hatar spam själv nämligen, men det kanske blir ett par, tre bilder om dagen.  

Samtidigt kör jag på mitt officiella konto också, Skandigirl.  Det blir mer natursköna bilder där, som brukligt är för mig.  Följ mig där också såvida du inte gör det redan.

Sen när jag kommer tillbaka igen blir det nog många blogginlägg som kommer att handla om resan.
Min Canon ska givetvis packas ner! Och mobilen är ju alltid med. Bilder, bilder och bilder!!


*   LA-La Land.

Många av er har säkert sett filmen med Ryan Gosling och Emma Stone. Den är ljuvlig, och säkert också bitvis —till stor del— SÅ sann.
Som när Emma Stone står och ger allt i en audition och de hon har framför sig knappt tittar upp, och sedan bara ointresserat tackar henne. Om och om igen sker detta.
The struggle is real. När jag såg La-La Land första gången tänkte jag BARA på Karolina och jag erkänner att några tårar trillade nerför kinden.
En bra film. En sann film, även om den ju också är en saga av rang. En underbar sådan!








*   Att packa inför olika klimat …


Peter, Keith och jag kommer inte att ha stor packing, så mycket kan jag säga. DET gör det hela ännu svårare. Vad ska man ta med för kläder?
Här i Norra Virginia är det barvinter. Nere i Texas är det runt 15 grader. I Los Angeles ligger det mellan 13-18 grader. Tror inte shorts och sådant blir aktuellt någonstans faktiskt. Det kommer inte att bli varmt nog. Det blir att köra lagerprincipen, tror jag. Vinterjacka och sådant kommer inte att behövas förrän vi återvänder hem igen.
Skor är också ett problem, men det får jag lösa. OCH har kanske redan löst då ni läser detta.


*   Inte den bästa dagen …

Igår var jag på det årliga besöket hos min hjärtläkare. Koll av blodtryck, EKG och eventuell omställning av mediciner.
Det var inte den bästa dagen för det besöket. TO SAY THE LEAST! Jag var ännu mer stressad än jag brukar vara. Hatar läkarbesök. Men denna gång var jag ju neurotisk inför den långa resan och det som komma skall.
Men, det gick bra allting. Högt blodtryck såklart, men annars bra. Medicinerna hjälper ju BRA och effektivt där, men jag blir ändå sjukt nervig hos läkare. Alltid och oavsett.
SÅ jobbigt.
Jaja, nu är det gjort.



*   Alla Hjärtans Dag!


Är det ju IDAG!!! Det är en eftertanke i det här huset idag, kan jag säga. Inget vi kommer att uppmärksamma så det stör så här dag före afton.


Däremot önskar jag er alla en fin och mysig dag. Hoppas den blir jättefin.
TACK för att ni läser hos mig, och tack för ALLA fina ord och alla glada tillrop ni ger mig i och med denna omställning som ligger framför oss.
Ni är ju bara SÅ bäst!!!




OCH imorgon sticker vi!!!  IIIHHHH!!!
Vi hörs via instagram och Facebook. Om inte så lovar jag att det blir bloggning galore då jag kommer tillbaka igen!

Stay CLASSY!!!

Wednesday, February 13, 2019

Den långa resan ...eller det kan vi kalla ROAD TRIP!




Hej och godmorgon så här på onsdagen!



Nu går jag snart in i ett blogguppehåll som kommer att räcka en bit in i mars.
Imorgon skriver jag februaris sista inlägg, och sen blir det tyst från mig ett par veckor och lite till.
Varför frågar ni er förmodligen nu?
JO, för att vi beger oss iväg på en riktigt lång bilresa med start fredag morgon.

Ja, som ni kanske förstår är det Karolina som nu flyttar ifrån oss. Det är hon som nu tar sitt pick och pack och slår ner sina nya bopålar i LOS ANGELES, i West Hollywood närmare bestämt.
Där ska hon bo och verka framöver.  Precis, NU är det DAGS!
DET är nu vi blir EMPTY NESTERS på riktigt. Vår fina Karolina hamnar så långt ifrån oss, men det har vi ju vetat hela tiden.
DET är nu hon kanske, kanske, kanske ska få skörda lite av det hon är utbildad för. Men, som ni ju också alla VET mer än väl är det en av världens hårdaste branscher hon vill in i.
Tror ni mig om jag säger att jag är orolig?
Jo, för det är jag. Peter också …
Gissa om vi ÄR! Kalla oss ängsliga just nu, för det är just det vi är. Med separationsångesten som ständig följeslagare …

I LA kommer hon att dela lägenhet med två andra tjejer. En av tjejerna gick på Elon, hon drömmer om att bli regissör. Den tredje tjejen i lägenheten jobbar som manusförfattare.
Hyran är skyhög för det lilla rum Karolina hyr i den här lägenheten, försäkringen på bilen är även den skyhög och allt annat som tillhör vuxenlivet kostar SÅ mycket.
Karolina får tackla massor direkt, men hon är en klok tjej och jag vet att just den biten kommer hon att ro hem. Om det sedan är så att hon tycker att lägenheten blir för dyr så kan hon alltid flytta.


Bild från flixbus.com

Min tös har sagt att hon tänker ge livet i Los Angeles många år, för det tar flera år för de allra flesta som vill in i branschen att “lyckas”, om de någonsin gör det …
År av slit, besvikelser, törnar och falska löften ligger framför den som söker sig in i de slingrande bikupor som kallas för “The Industry”.
LA är ingen snäll stad, det är en stad där vassa armbågar gäller, en stad där det gäller att bita ihop när det blir, “DON’T call US, WE'LL CALL you” och kalla handen.
Det blir att gå på audition efter audition. På casting call efter casting call …
KANSKE blir det en call back, och sen händer inget mer …
Att hela tiden visa sig från sin bästa sida för folk som “could not care less”.
Det är en så svajig och osäker framtid därute i LA-LA Land …
MEN, vi ska hoppas och TRO att allt ska gå bra. Detta måste göras, Karolina är taggad och överväldigad på samma gång. Peter och jag har alltid uppmuntrat Karolina och hon har alltid haft vårt stöd. Nu har hon vårt stöd och uppmuntran mer än någonsin.



Karolina hamnar så långt ifrån oss hon bara kan i kontinentala USA. Det tar ungefär fem timmar att flyga från kust till kust, men det går många plan mellan våra bägge städer varje dag. Tro mig, det är lite av en tröst.
En annan rolig grej är ju att Peter och jag alla gånger kommer att vistas mycket i Kalifornien framöver.
NEJ, jag har NOLL och ingen önskan att bo i Kalifornien, och har aldrig haft, men det är ju en underbar stat att besöka.

ALAS, innan bopålarna slås i marken väntar en ROAD TRIP GALORE!
Just det, vi bilar från Northern Virginia till Los Angeles. I Karolinas bil, för bilen ska ju givetvis hänga med dottern. Utan bil i LA står man sig slätt.
Från början hade vi tänkt att köra två bilar kust till kust. Vi hade tänkt hyra en van också. Då skulle vi vara fyra som for, inkluderat allas vår vän Keith, som ju är något av en “uncle” för Karolina.
Sen bestämde vi oss för att skicka en massa grejer i förväg, skeppa ut dem till Kalifornien. DET har vi gjort. Vi är fortfarande fyra som åker, men nu i samma bil. Fyra chaufförer som kommer att turas om vid ratten.
Det känns bra.


Rutten då?
Japp, den går från Reston ner längs västra Virginia (genom bergen), ner genom Tennessee, Alabama. Mississippi och in i Louisiana. Vi tillbringar en natt i New Orleans, ingen av oss har varit där. DET ser vi fram emot!
Sedan går rutten mot Austin i Texas där vi vi hyrt en Air BnB i två nätter i downtown Austin. Karolina har en kompis från Elon där som hon ska bo hos.
Efter Austin kör vi genom Texas upp till El Paso, det blir en av våra längsta dagar bakom ratten. Karolina och jag har aldrig varit i Texas, och jag ser FRAM emot det. Jag ser fram emot att se landskap jag aldrig förr sett, öknar, bergformationer och kaktusar jag bara sett på bild.  Spikraka vägar på väg ut i ingenstans.
Sen kommer vi in i New Mexico, Arizona och så bär färden mot Nevada och Grand Canyon. Dessa stater och dess natur gläder jag mig åt att få se. Vi ska bo över natt vid Gran Canyon, och gissa om jag känner mig barnsligt glad över att få se den mäktiga platsen.
Las Vegas ska vi också tillbringa ett par nätter i.
OCH sen bär det av till Los Angeles.
Som sagt, ROAD TRIP GALORE!!


Ungefär så här åker vi ...


När allt är sagt och gjort har vi kört ungefär 3,500 miles, eller 5630 kilometer.
Att vi tar den södra rutten beror givetvis på årstiden. Vi vill undvika snö och is så gott vi bara kan.
Visst, det är något av en dröm att bila över den amerikanska kontinenten—cross country—och det SKA bli roligt och spännande.
Vissa dagar kommer vi att lägga en enorm mängd mil under bältet. Andra dagar är lediga dagar då vi ägnar oss åt sightseeing och turistar.
Vi beräknar att bilresan kommer att ta ungefär 10 dagar.
I Los Angeles har vi också hyrt en Air BnB, i West Hollywood nära Karolinas lägenhet.

Möbler och husgeråd kommer att köpas på plats. TACK och lov för IKEA, Target och Bed, Bath and Beyond och Homegoods.
Det blir bråda dagar på plats i LA. Ingen tid för nöjen direkt. Vi ska handla möbler, skruva ihop dem, besöka DMV (trafikverket) och registrera bilen och så småningom få California-plåtar på den, körkoret måste också göras om till Kaliforniskt. SÅ, vi har att göra innan vi sätter oss på planet tillbaka till DC igen sent på eftermiddagen den sista februari.
För ja, vi flyger tillbaka.



Jag har absolut inte landat i det här nya, det är tvärtom väldigt svårt att förstå vad som håller på att hända.
Faktum är att jag inte tror att jag kommer att fatta det förrän vi är tillbaka här igen, Peter och jag.
Men, ett ska ni veta, och det är att det KÄNNS i hjärtat, hela tiden. PÅ samtliga plan.
Det känns i magen också. Jag går omkring och är konstant ängslig i dessa dagar.
Peter också.
Karolina med.

Nu byter Karolina den gråa, beiga, råa, bruna, kala Mid-Atlantic-vintern (vilken hon aldrig har gillat, förutom då vi har snö) mot blå himmel, palmer, Stilla Havet och sol.

Vi hörs imorgon en stund igen!

Tuesday, February 12, 2019

Little Snowdrops ...




Morning y’all!!



New week.
New days.
Lots to do, for various reasons.
I seem to have a lot on my mind these days.


But look what I found on my walk Friday morning!
Snowdrops! No, it is not too early, not weird in any way. Actually, these little beauties are right on cue here in my neck of the woods.
Pretty soon I will see crocuses as well, but not quite yet.
It is still very much Winter.






Yesterday we had a so called “Wintry Mix”, that might be the nastiest of weather conditions. Snow, freezing rain, ice and rain.
GAWD, I am not a fan of that.
Also, that kind of weather is the coldest weather. No other conditions make me as cold and shivery ...


It is winter now. And, during the winter time I buy a bouquet of tulips, or two bouquets actually, every week.
I love it.
When the store I frequent the most (because it is the closest one) starts selling daffodils I buy them. I love daffodils so much.
But right now it is time for the tulips.
As soon as spring is here I stop buying them. To me tulips are real winter flowers.






The weekend was a good.
I hope your weekend was a good one as well.

Friday, February 08, 2019

Året på Instagram




Hej fredagsmänniskor!


Instagram är ett underbart medium, tycker jag.
Det klår Facebook med hästlängder. Instagram är lätt och kravlöst.
Konton finns i alla dess former, verkligen över hela spektrat.

Jag har haft konto där sedan 2013. Från början såg mitt konto ganska annorlunda ut mot hur det ser ut idag. Numera är jag nischad, på gott och ont. Det man mestadels hittar hos mig är naturbilder, ofta från min morgonpromenad.
Ibland leker jag med tanken på att öppna ett mer spontant och vardagligt konto, men jag har inte kommit längre än till just tanken.

Det är lätt att "lajka" bilder på Insta, det går fort. Det är även väldigt lätt att kommentera, om man känner för det.
Instagram är ett bra komplement till den här bloggen. Faktum är att det är lite annorlunda komplement. Bildtexterna jag skriver är ofta korta, men jag lägger aldrig, aldrig ut en bild utan text av något slag.

Spökföljarna äro många. De jag blockat är många. Inte för att de varit otrevliga, utan för att det syns lång väg att det är rena spamkonton av olika slag.
Eller så är det män som desperat letar partner och hoppas få napp.  Frågan är, får de någonsin napp?  Oftast ger sig dessa män ut för att vara högt uppsatta amerikanska militärer eller läkare (vilket de såklart inte ÄR). MEN SUCK, sååå stönigt!  Ja, ni vet säkert alla vad jag talar om.
Jag blockar och tar bort efterhand. Ibland rensar jag bland mina följare, att följarsiffran ska vara så hög som möjligt bryr jag mig inte om.
Visst, jag följer en del konton jag aldrig ger någon uppmärksamhet i form av "lajks" eller kommentarer. Det här mönstret tror jag gäller nästan alla på instagram.
En del konton (oftast kändisars) smyger jag bara på, men följer inte.

Jag har ganska generösa följare vad gäller "lajks", men jag har ännu fler spöken.
Ibland blir jag uppmärksammad av stora konton, som Visit Virginia, Virginia Cities och dess likar. Det är alltid roligt att få sin bild publicerad på stora "hubbar". Samtliga bilder på min sida är tagna med min iPhone.

Vid varje månads slut lägger jag ut en sammanfattning av månaden i form av nio bilder. På det sättet hittar jag lätt tillbaka i min "feed" om jag letar efter något.
Och ja, jag svarar alltid på kommentarer även på insta.

För den som kanske inte vet heter jag heter Skandigirl på Instagram, om någon är sugen på att följa.

De bilder ni ser i dagens inlägg är alla de månadsammanfattningar jag gjorde under 2018.
I bildtexterna handlar allt om insta, och hur just jag "instar"--hihi.

Ha en fin och trevligt helg!!

PS, Jag tycker ALLA borde skaffa konto på Instagram, hihi!!




Januari!
Jo, jag väljer noga ut den bild jag lägger upp för dagen. Sällan och aldrig lägger jag ut mer än en bild per dag, ibland blir det ingen bild alls. Jag tror jag la upp 260 bilder i fjol. Visst, jag redigerar alla bilder, utom de få selfies och porträtt jag tar.  I fjol la jag bara upp en enda selfie.  OCH endast ett par porträtt på Karolina.  Redigering sker i apparna Camera+ (i vilken jag också fotograferar) och i Big Lens.




Februari.
Hashtags är viktiga på insta.  Det är på så sätt man får sina bilder att synas på stora hubbar.  Via hashtags kan också nya följare hitta en.


Mars.
Att geotagga bilderna är också viktigt, tycker jag.  Jag går ofta, ofta in på folks geotaggar.


April.
Visst, jag har en app som visar vilka som slutat följa mig, och vilka som börjat följa mig.  En mycket bra app, tycker jag, haha.


Maj.
Jag har hittills inte lagt upp en enda  så kallad insta-story.  Men jag ska nog göra det inom en inte alltför avlägsen framtid.


Juni.
OCH jo, jag har blivit kontaktad av sponsorer.  Men har hittills inte tyckt att någon varit något att ha ... Oftast är det små lokala firmor som hörts av, och inga sådana som jag frekventerar.


Juli.
Jag har varit på Instamöte här i Reston.  DET var kul att träffa andra instagrammare jag följer som bor på samma ställe som jag.


Augusti.
Jag kör aldrig "follow for follow".  Glöm det.


September.
Ej heller gör jag SFS, det som står för shoutout for shoutout.  Nope.


Oktober.
Nej, jag är så tråkig att jag aldrig instagrammar på tema eller utmaningar heller.  Teman och utmaningar får mig att rysa lite på det hela taget.


November.
Naturligtvis svarar jag inte på DM jag får från desperata män av allehanda slag.  Det blir BLOCK istället.


December.
I december är det vanligt att instagrammare lägger ut sina mest "lajkade" bilder under året.  SÅ även jag, så där kör jag som de flesta andra, haha.  Det är ett bra årsbokslut innan man påbörjar nästa år.

Thursday, February 07, 2019

Sommaren kom på besök, Decaf och PHIL (The Groundhog).




Godmorgon torsdag!



*    “Sommar” mitt i vintern …


Vad sägs om det?
I tisdags hade vi 22 grader varmt här där jag bor. Just det, tjugotvå. Därtill strålande sol och vindstilla.
En liten sommarrespit mitt i vintern.

Det är inget ovanligt här att det blir så. Vädret kastar sig mellan isande kallt och vansinnigt milt.
Så har det varit sedan hit jag kom, och jag tror att det alltid varit melodin här.
Alltså, inget man kan skylla på den klimatförändring som hela tiden sker.
Något som däremot har ändrats för oss är att då det är kallt blir det KALLT.
OCH att det regnar mer än det någonsin gjort här förr.

Vad gör man då när naturen delar ut en sådan här korthand?
Jo, man gör det bästa man kan av det.
Alltså sitter man på sitt deck i eftermiddagssolen och skriver. Sedan dricker man ett glas Sauvignon blanc med en granne på sagda deck.
Det är inte dumt det.
Inte alls.


På min nedre uteplats i tisdags.  Här satt jag en stund innan jag flyttade upp till decket.  Så härligt.



Idag är det mulet, men milt. OCH på lördag rasar temperaturen ner till nollan igen. Och ja, de talar om snö och underkylt regn i nästa vecka.

En sak är säker, det blir aldrig enahanda iallafall.



*    DECAF!


Visst hade jag hört talas om koffeinfritt kaffe långt innan jag kom till USA. PÅ "syltorna" här får man alltid frågan om man ska ha decaf eller regular då man beställer en slät kopp kaffe.
Decaf finns även vad gäller läskedrycker, som exempelvis coke. De går att få utan kaffein.

Jag är ingen kaffemoster och erkänner rakt av att jag inte känner skillnad på decaf och “regular”. Om jag dricker kaffe på kvällen blir det alltid decaf. Alltid.
På morgonen dricker jag en kopp vanligt kaffe, och en kopp decaf. Utan frills. Och alltid smaksatt kaffe.
Jag är så långt från kaffesnobb någon kan vara.
Ibland tycker jag om kaffe, ibland tycker jag bara att det bara är beskt och trist.
Mina smaklökar är inte lika kaffesofistikerade som många andras är.

När jag kommer hem till Sverige och ska dricka den första koppen kaffe ilar det i mig vid första slurken, det är så starkt. MEN absolut gott.
OCH givetvis, hellre alldeles för starkt kaffe än för svagt. Svagt kaffe gör mig direkt illamående, det finns nästan inget som är mer odrickbart.
Kaffe är heller inget jag någonsin längtar efter. Men jag dricker det ändå och det smakar oftast bra.
Tycker nog att te egentligen är godare, men ändå vill jag ha kaffe på morgonen. Det är rejälare, eller vad man ska säga …
Bäst tycker jag nog om lattes och capuccinos, smaksatta. Men jag dricker bara sådana på kaffeställen någon gång i bland.

Smaksatt svart kaffe, det dricker jag helst av allt till vardags. Ingen av mina svenska vänner gillar smaksatt kaffe speciellt mycket.
Utom jag.
OCh inte behöver jag caf-caf. utan nöjer med med decaf. Gud vad osvenskt …
HAHA



*   Groundhog Day



Groundhog Day var det i lördags, den andra februari.
Det är då det lilla murmeldjuret i Punxsutawney i Pennsylvania kikar fram ur sin gömma och
avgör om det blir en tidig vår, eller inte.
I lördagsmorse såg Punxsutawney-Phil inte sin egen skugga och med det menas att det blir en tidig VÅR! Om han däremot hade sett sin skugga skulle det betytt att vintern pågår i sex veckor till.
HAHA, ja vi får väl se om vi kan lita på den lille gnagaren, eller inte.

Tidig vår kan kvitta vad mig anbelangar. Våren kommer så tidigt här iallafall. Men, vi får se, kanske har Phil rätt iår?

Jag brukar se murmledjur under mina promenader. De bor under ett par baracker vid skolorna. Knubbisarna brukar tulta omkring när jag kommer gående, men så fort de ser mig brukar de gömma sig under barackerna igen.



De här bilderna tog jag igår, onsdag.  Morgonen var helt och hållet MAGISK.  Det var milt, solen gick upp och isen ligger ännu delvis över sjön.







Med detta önskar jag alla en fin och BRA torsdag!

Wednesday, February 06, 2019

Tacos, med sidospår!




Godmorgon kära ni!



Det skiljer ett år mellan mig och Peter.
Han är född 1965 och jag är född 1966.
Peter är född på en Air Force Base i Ajo i Arizona, USA. Pappan var stationerad  militär där då Peter  föddes. Det är en liten, liten ort precis vid Mexikanska gränsen.
“And, he was the only white baby in the hospital”, som hans salig mamma Margaret brukade säga.

Jag är född på Sabbatsberg BB mitt i Stockholm. Precis som de flesta av mina vänner hemma i Stockholm är.
Classic Stockholm.

Peter flyttade runt under hela sin barndom. Från militärbas till militärbas.
De flyttade över hela USA,  de bodde i Tyskland i flera år, i två omgångar. Då på en stor amerikansk flygbas.
Peters pappa var i Vietnam i två omgångar likaså.
Tro mig, det var tufft för samtliga. Peter var fyra år första gången Pete for till Vietnam, och då hade Peters mamma även en nyfödd bebis att ta hand om. Peter fick hjälpa sin mamma mycket, så liten han var.
Så ja, ett smått annorlunda liv än vad jag levde i min Stockholmsförort. Jag bytte inte skola en enda gång under mina grundskoleår. Eller, jo, vi bytte skola när vi började högstadiet, men det gjorde hela min klass. Jag gick i samma klass med samma människor från årskurs ett till årskurs nio (tro mig, det är inte idealiskt det heller).
Peter bytte skola otaliga gånger. Han fick vänja sig vid att skaffa nya kompisar direkt då han kom till en ny klass.
Ibland låg skolorna PÅ basen, men lika ofta utanför basen.
När han gick i skola i Tyskland var det på amerikanska skolor hela tiden. På den stora flygbasen i sydvästra Tyskland ligger USAs största high school utanför USA än idag. Det var på den Peter gick.


Men, ja nu kom jag verkligen bort från det ÄMNE jag hade tänkt skriva om …
DAMN så man kan flyta ut ibland.
DET jag hade tänkt skriva om var något så enkelt som TACOS.
JUST det, TACOS … OCH så förirrar jag mig som jag gör ovan. DO excuse me …

Häromkvällen kände jag för tacos, det gör jag sällan. Peter däremot älskar rätten, och blir alltid lika glad då vi har den. Jag tycker också om tacos, men inte lika mycket som maken gör.
Numera gör jag tacos på kalkonfärs. Har börjat dra ner på nötfärs överhuvudtaget i samtliga rätter.
Faktum är, det blir precis lika gott med kalkonfärs. Jag gör lasagne på kalkon också, och även köttfärssås till spagetti. MUMS.


Bild från hellofresh

Nåväl, Peter är uppvuxen med att äta tacos. Han har älskat det sen han var liten parvel, och det var alltid en bra dag när mamma Margaret fixade tacos.
JAG, jag visst inte ens vad tacos var när jag var liten tös. Ingen hade väl knappt hört talas om dylika  i 70-tals Sverige?
Den allra första gången jag åt tacos var i Stockholm i mitten av 80-talet. På den Taco Bar som låg nära Hötorget.
ÅÅÅÅ himmel vad jag tyckte att det var GOTT, det var en smakupplevelse, minns jag. Tacos och enchiladas.
Frågan är, hur goda var egentligen de där tacosen på den där ganska sunkiga taco-restaurangen?
MEN vi gick dit flera gånger, och lika gott tyckte vi att det var VARJE gång.
Sen kom då taco-skal och tillbehör till matbutikerna. OCH ja, att kunna laga egna tacos hemma! LYLLIGT!
Så när vi slutligen började med det på hemmaplan åt vi (jag och mina vänner, märk väl) så gott som bara tacos varje gång någon av oss bjöd på middag hemma.  Tacos eller paj.  THAT's IT!

Numera är tacos en klassisk fredagsrätt hemma i Sverige. Tacos har blivit husmanskost.
Här i USA är det inte fredagar som är den klassiska taco-dagen, utan tisdagar. Taco-Tuesday är ett begrepp.


Bild från Amazon

I USA har jag ätit galet goda tacos. Men inte på TACO BELL (hell?) och sådana ställen, utan på mexikanska restauranger. De kan vara så himmelskt goda. De godaste tacos jag någonsin ätit lagades av en granne som kommer från Peru. Han gjorde skalen själv, och köttet var långkokat och föll isär. Ingen köttfärs så långt ögat nådde. Istället för isbergssallad var det strimlad vitkål. Inga färdiga taco-kryddor. Inget sånt.
Helt otroligt gott.

Det är inte alls konstigt att man ätit tacos här i US så mycket längre än vad man gjort i Norden. Mexico delar gräns med USA i söder, och influenserna därifrån är jättestora.
Det finns så många mexikanska restauranger, och latinamerikanska, restauranger här. Ibland tycker jag det är supermysig att gå till ett sådant ställe. GOTT också.
Guacamole är en favorit, och den kan göras på tusen och ett sätt. Det finns inget rätt, och inget fel.
Ibland gör jag queso, en ostsås. Galet gott, och galet onyttigt.
Fajitas beställde jag in absurdum ett tag, och vem älskar inte en god quesadilla?


Bild från Gastronomama

Berätta om ditt fösta taco-minne?
Minns du då de kom till Sverige/Norden?
Hur ofta äter du tacos?
Är det månne en riktig fredagsmysstapelrätt i ditt hem?
Vad har du helst för toppings på dina?
Berätta, för det varierar verkligen  från familj till familj.
Peter, min käre make, han har HONUNG på sina! Och det har Karolina också numera. Men inte jag :-)

Ha en bra onsdag!

Tuesday, February 05, 2019

A mild week is coming up ...




Good morning!



Super Bowl weekend came and went.
The people that DO care about football said it was SUCH a boring game. The Patriots, the Boston team, won yet again. Hohum ...
The crowd at the very nice Super Bowl party we attended were disappointed in the game. Everybody was like, oh well The Pats won again … BOOOORING.
BUT, everything else at the party was nice. The company, the food and the conversations.
A nice evening. Thanks Susanna and Marc.


We are welcoming a mild weather week here in my neck of the woods. Today, I think the mercury will hit 64F (18C). I know, it is SICK!!!
When the weekend rolls around it is supposed to dip again.
I am so tired of this roller coaster.



I shot these pictures yesterday.  The light was beautiful in the early morning.



Today, I am up for some personal maintenance again. It is time to hit up my hair stylist for some high lights and a haircut.
Time consuming and expensive. But, necessary.
But, I’ll tell you what, I would much rather have taken a long walk in the sunshine.  Because, when nature does throw in a 64 degree day you SHOULD take advantage of it, no matter how much you disklike warm weather in the winter.


Oh, but the weather on Friday was lovely. It was snowing, all day long. A nice, beautiful, quiet snowfall.
The schools closed yet again.
I was out walking in the morning. It was lovely, but SO very slippery. You know, very fluffy snow fell on icy surfaces. Kind of scary.
I almost slipped and fell three times during my walk, and I was careful.
So, it was a smart call of the county to close the schools this time around.



Friday morning pics.  The perfect snowfall.  A great, but slippery, walk.



I know that you people in big parts of Scandinavia got pounded by snow this weekend, and even yesterday.
Lovely, yes I do think so.


I almost think that I like gray and snowy winter days more than I like blue and sunny ones.  There is something so soothing with a gray and snowy winter's day.





Have a good and nice Tuesday!

Friday, February 01, 2019

Kan man annat än älska det här?




Godmorgon denna vinterfredag!

Det är den första februari, och här hos mig håller vi på att kravla oss ur en riktigt köldknäpp. Precis, en så kallad Polar Vortex. Det är inte varje dag vi har under -10 grader här. Det är mycket ovanligt där jag bor.
Men plötsligt händer det!
Igår morse spärrade jag verkligen upp ögonen då jag såg hur kallt det var, -17!! DET är en ovanlig SYN. MINSANN!
Jag trodde skolorna skulle hålla stängt i kommunen där jag bor, men se de förvånade mig! De öppnade två timmar senare.

I onsdags då jag var ute på min morgonrunda var det hela tolv grader kallt. Det var underbart, vackert och totalt ljuvligt.
Faktum är att det är en av de vackraste vinterpromenader jag kan minnas. Jag var ute i nästan två timmar. Det tog ju delvis så lång tid eftersom jag inte kunde LÅTA BLI att fotografera.
Och nej, jag hade inte med mig min Canon. Samtliga bilder i dagens inlägg är tagna med min iPhone.
*BOOYA*, till min stora förvåning laddade INTE batteriet UR i kylan. Tro mig, jag blev förvånad över det. Förmodligen klarade det sig eftersom det var vindstilla.



Jag gick mot solen, himlen var så vackert vinterrosa.  Det är en färg jag älskar.  Nej, inte var det halt heller, vilket jag verkligen uppskattade enormt mycket.






Just att se solen strila mellan grenar och snö är så otroligt vackert!




Jo, jag vill alltid vara ute då solen går upp.  Det är nästan det bästa jag vet.



Det har varit två ovanligt vackra vintermorgnar här, både i onsdags och i torsdags. Vintermorgnar kan inte bli mer perfekta än dessa två. Det snöade under tisdagens eftermiddag och kväll.  Världen förvandlades till ett skimrande, fluffigt och vackert vinterlandskap.
Jag tog min promenad i soluppgången, det var vindstilla, det var lugnt och det var minus tolv grader. Denna morgon mötte jag inte många  levande själar under min promenad, endast en och annan hundägare--det var allt.



Sagolandskapet nere vid Lake Audubon med snö, is och stigande sol ... TACK naturen!


På väg mot sjön.  Ja, hur kan man inte älska det här?





Jag njöt i fulla drag av varenda steg jag tog.
DET här kan jag leva med, så här kan jag ha det en hel vinter. Men, inte då ... varmluft är på väg in redan imorgon. Tragiskt.
Temperaturen lär ska störtdyka igen i slutet av nästa vecka. Denna eviga turbulens man får lära sig leva med på vintern här i Washington DC med omnejd.



Detta grannskap känner ni igen, The Wharf.  NU helt vintrigt.




Isen på sjön ser vansklig ut.


Bäcken Snakeden Branch som mynnar ut i sjön.  SÅ vacker denna morgon.

Helg så!
Inte vilken helg som helst heller. NÄPPELIGEN! Här i USA är det nästan HÖGTIDSDAGS, kan jag tala om. Varför det då? JO, för att det Super Bowl-weekend!
Sporthändelsernas sporthändelse i denna del av världen. L.A RAMS vs. superlaget från Boston, The Patriots. Jag tror att så gott som hela riket, förutom Boston då, håller på L.A! Jag med (i den mån jag nu bryr mig). The Patriots är guldlaget nummer ett. De har spelat i Super Bowl otaliga gånger med guldgossen Tom Brady i spetsen. TB är tidernas bästa quarterback. ALLA, ja nästan alla iallafall, är dödströtta på att se The Patriots gå till final år efter år. Jag med, fastän jag inte bryr mig nämnvärt. Dock hatten av till Brady Boy, det måste man ändå säga.
Men GOOOOO RAMS!!
Vi ska hem till min kompis Susanna, som vi brukar. Även om man inte bryr sig ett SKVATT om American Football (som Yours Truly)  är Super Bowl Sunday en rolig festdag!



Sjöarna är frusna nu. Men jag vet inte alls hur tjock isen är.







Jag öskar er alla ett fint och roligt veckoslut.



DET är inte varje dag det är -17 grader i Reston precis.  Jag hajade verkligen till då jag såg tempen på min telefon igårmorse.  MEN hörni, KOLLA IN tempen på tisdag ...  Alltså, orkar inte ...