Thursday, November 30, 2006

Min lilla unge...

Ikväll var det gen-rep på teatern. Där satt vi alla, mammor, danslärare, elever, dramalärare, syskon, äldre elever och en del pappor också.
Allt gick så bra. Första dansen med jazzgruppen, första monlogen som är en reklamsnutt. Sedan var det dags för STORA monologen. Den där Ninna föreställer en storasyster som varit med när hennes lillasyster, baby, drunknade i badkaret. Allt började så bra. Karolina talade högt och tydligt och såg så ledsen ut...Rätt som det var, i slutet, glömde hon sig. Fann sig inte igen...OCH ingen sufflör fanns till hands. Monologen avslutades abrupt och Ninna lämnade scenen. Sekunden efteråt var det dags för jazzdansarna att återigen göra entre. Ninna också. Jag såg genast på den lilla att hon gråtit, och inte lite heller. Ansiktet var helt rödflammigt...Hon genomförde dansen tillsammans med dem andra dansarna, men hon var inte "där".
Dansen tog slut, och Ninna och dem andra lämnade scenen. Dags för nästa grupp att komma in. En liten stund senare kom Ninnas skådiskompis,Scott, in till mig i salongen och sa att dem inte kunde hitta Karolina, att hon varit så "upset". Jag lämnade salongen och gick ut i lobbyn. Där satt min lilla unge och grät som om hjärtat skulle brista...
-Mamma, mamma...jag gjorde bort mig. Jag är dålig.
Tårarna strömmade. Jag kramade om henne och bedyrade att det inte gjorde något alls. Att ett dåligt gen-rep betyder en lyckad föreställning!
Flera, flera mammor och andra elever kom fram och kramade den lilla, och bedyrade hur bra det gått. No matter what...
Tog den lilla dockan och Scott till Dairy Queen efteråt. Karolina blev långsamt gladare, och hoppet om lördagens föreställning återvände.
Nu ska vi hoppas att det går bra på lördag, och går det INTE bra är det inte världens ände.

Flash Back till sent 70-tal...Blackebergsskolans fina kör gör sig redo för ännu en julkonsert i Änbykyrkan.
Alla är uppställda vid altaret. Stämningen är skyhög och vi som ska sjunga är allvarliga och redo!
Nu ska "Jul, jul strålande jul" sjungas av två solister, H och C. H sjunger första versen med bravur. Andra versen ska C sjunga. C har klockren röst, alltid framplockad som solist. C börjar sjunga, men tappar av sig...Blir blockerad. H tar över och sjunger klart hennes vers.
Efteråt är C upplöst i tårar, förtvivlad. Totalt tillintetgjord. Borta för världen trots alla kramar och uppmuntrande tillrop.
Till saken hör att C's föräldrar lämnar kyrkan i vredesmod. DJUPT besvikna över sin dotter som INTE klarade av att sjunga trots att hon sjungit just den versen så många gånger förr. Dem lämnade sin dotter i djupaste förtvivlan och gick HEM. Skämdes över henne, skämdes inför oss andra och speciellt för allas våra föräldrar.

Kunde inte låta bli att tänka på den här C historien idag när min docka var så olycklig, så förtvivlad och rödgråten. Vi gör alla våra misstag, och då ska ens mamma eller pappa stå där och ta emot, lindra fallet, trösta och finnas där med kramar och snälla ord. Gen-rep eller premiär...Spelar INGEN roll!

Shoppingdagen...

..Fick iallafall klappar köpta till min systerdotter och brorsdotter. Nu är dem färdiga. Fick även en del köpt till dottern. Känns bra.
Trevlig dag i Tysons igår, och absolut inte någon som helst trängsel..


Så här mörkt och mulet var det över golfbanan igår när jag drog till Tysons...


Julskyltning inne på Tysons Corner center.





Kolla in jultomten i höger hörn...




OCH, dem här stövlarna kunde ju inte JAG motstå att köpa, Kenneth Cole.

Wednesday, November 29, 2006

Julmusik jag älskar, Blast from the Past!

Jösses vad jag och mina kompisar älskade den här videon! Där satt "de fyras gäng" och flämtade åt George Michael som vi tyckte var sååå snygg och sååå sexig. Vi visste ju inte att han var gay då, JU!
Jag försökte till och med se ut som tjejen i videon, permenentade mitt hår som hon. Köpte en rosa jacka precis som hennes i videon. WOW! Snygging! Ja, hur gammal var man? 19-20? Låten håller dock fortfarande, och jag tycker fortfarande mycket om George Micahel. Enjoy!



Börja köpa klappar...

Om en stund, denna varma gråa dimmiga morgon, sticker jag till Tysons Corner Center som för övrigt är det största köpcentrumet i Washington området. Kanske tar jag med mig kam'ran så att ni får se lite julskyltning på en bildblogg senare idag.
Vädret ja...WHACKED OUT!!! Idag skriver Washington Post om den underliga värmen som nu har legat över oss så länge. Skumt är det, känns inte alls rätt att det är 20 grader i slutet av november. Global Warming? Behöver vi ens tveka längre?
MEN, det var inte om vädret det här skulle handla...NEJ! Det var om klappjakten! Nu ska jag bege mig ut och handla till mina syskonbarn i Sverige, och till dem två vuxna som vi blev tilldelade på det årliga julklappslotteriet. Jag är tacksam över att jag åtminstone har en liten ide om vad dessa människor vill ha. Det gör det så mycket lättare för mig. Men, det finns en person som jag absolut INTE har den ringaste lilla aning om vad han kan tänkas vilja ha. Lille Erik, 8 år...När han fyllde 8 tidigare i höstas köpte jag en uppsättning GAP kläder till det lilla livet. Han blev besviken, buhu!!! Så nu kan inte hans moster längre köpa kläder till honom...SVÅRT som sjutton det här. Måste vara ett HÅRT paket som tomten ska dela ut på julaftonen. Nåja, det ordnar sig nog.
Köpa presenter i Sverige efter att jag kommit hem i december? Nope, inte aktuellt. Har ingen lust att kuska runt Vällingby eller Stockholms city för att leta klappar. Dessutom vill alla ha "Amerika-presenter" och därmed basta!
Nu drar jag...Ciao!

Tuesday, November 28, 2006

This Week: Chicken Pox, and Then Some...

I don't know if you all know that Karolina had the chicken pox a little while ago. Yes, she did, even though she's vaccinated (so much for THAT vaccine!!!) Apparently you can get it (the pox) even if you're vaccinated, and PLEASE, do show me a single kid in the US who's NOT vaccinated.
Anyway, she got it...It started as little innocent bumps on her skin. Peter and I thought it was Impetigo, but after she started to scratch the red dots I took her to the doctor. Sure enough, and no doubt in the doctors mind, it was the POX! So, hurray, kept her home from school for two days + the following weekend.
Was she sick as a dog? NO, she was as happy and fine as always only she had a few red dots scattered over her body.
Then, last week, before Thanksgiving Karolina told me that several of her class mates had come down with the pox. Oh man, I can tell you that it felt terrible for me, AND for Karolina...THE POX spreader at her school!!! Her best friend was sent home with the pox last Wednesday, the day before the BIG holiday. Oh, and the kids all got a letter sent home, written by the principal, where you'd learned about the big POX outbreak at the school! Hohum, how fun...La, la, la...Guilt trip! Here I come!!!
Today Karolina told me that at least seven kids in her class was out with the pox over the holiday...I can only hope that they had mild cases of it, just like Karolina had.
I talked to one of the other moms at school today and she was CURSING the pox. Do you think I admitted that we were the source of the lovely pox? No, of course not. I mostly nodded and agreed with her.
I hope the pox will soon be a distant memory at the school, and may they never find out that MY daughter started the "plague"...

SO, now we are here at the end of November...I am taking my walks every day, of course. Most of the time I walk up to Starbucks for my latte fix. Love it. Especially now when Starbucks have started making all the Holiday lattes again. Mmmmmm...it is SO good: Gingerbread latte, eggnog latte and peppermint mocha...And of course, my favorite, the pumpkin spice latte. It is like taking a little sip of Christmas every time you drink your latte.

Anyway, when I go to Starbucks I just walk in and out very quickly, order my drink and then I am out again. But now I've start noticing more and more of the "latte moms" at Starbucks. They come in with their strollers, after their morning walk I am sure. They sit down and take up at least two tables. The kids are tiny, either babies or very young toddlers. The strollers are big and bulky, and it is in the middle of the morning rush. Does it bother me? No, not much. It actually reminds me of Stockholm where you see the so called Latte Moms everywhere, at every coffee shop, at every cafe. There they are with their BIG Swedish Emmaljunga, Brio and the German made Teutonia strollers, taking up a heck of a lot of room in the coffee shops being the center of irritation and/or amusment for the other patrons. Now they are here, too...And I do like it!

All right...And now Karolina and I will enjoy the latest American Girl movie, Molly. We TiVo:d the movie last night and now we are ready to enjoy it.
I'll have to say that I really like the whole American Girl concept.
But, I can write about the American Girl hoopla-ho in another post at some other time...

Over and out...

Monday, November 27, 2006

Jag! En stage mom!?

Som många av er vet är min dotters största intresse i världen teater. Nu har hon gått på teaterskola här i Reston i 2½ år och hon stortrivs. Scenskräck? Inte hon inte. Karolina har sagt till mig att hon skulle vilja stå på världens största scen med fullsatt salong, och hon skulle inte vara det minsta nervös. Ja, jag tror henne...
Varken Peter eller jag vet varifrån hon har fått denna längtan till scenen, inte är det från oss i varje fall. Vi skulle hellre springa ett maraton än att ställa oss upp på scenen och hålla en monolog. Men teatern är hennes! Och jag är hennes ständigt närvarande mamma i kulisserna.
Nu är det "production week" på Karolinas teaterskola. Föreställningen är på lördag, och det betyder att både jag och Karolina kommer att vara på teatern varenda kväll den här veckan.
Stage moms är intressanta fenomen, kan jag tala om. Det är vi mammor som ständigt sitter på första parkett och tittar på våra telningar och tar till oss ALLT som dramaläraren säger till vårt barn. Om våra barn får kritik tar VI det personligt. Sjukt? ja, absolut. Fast jag hoppas att jag inte är någon fullfjädrad stage mom iallafall...En sådan som ständigt har tumme med läraren, ringer läraren efteråt, försöker luska ut vilken roll barnet kommer att få. Sådan är inte jag, men jag känner några som är det. Redan på det här unga stadiet får man ta emot sneda blickar och en och annan kommentar från någon annan mamma som tycker att hennes barn skulle ha fått den roll som ett annat barn fick. Sad but true...Och man undrar lite stillsamt: hur ska det gå sen då? När barnet börjar spela teater på högre nivå? Ja, ja en sak i taget, sakta i backarna.
Min flicka har redan nu stakat ut sin karriär; först teaterskolan där hon nu går, sedan i middle och high school blir det drama i dramagrupperna där + att hon ska fortsätta att ta lektioner för Ms.T. Sedan har vi då college och då har den lilla damen bestämt sig för Juilliard i New York City. Japp, just den skolan, världens finaste teaterskola. DIT ska hon. Hon har redan kollat in webb-sidan sådär en 20 gånger, hon vet att skolan bara tar in 8% av alla sökande och av någon konstig anledning sporrar det henne ännu mer. Peter och jag försöker ibland tala om att det finns andra universitet med dramainriktning också, men se det går inte. Det ska vara Julliard.
Jaja, vi får se...First things first var det ju, eller hur?

Sunday, November 26, 2006

Vet ni var jag sitter någonstans?

Jo, på mitt deck...Det är 18 grader. Den sena efermiddagssolen ligger på, och golfbanan är full av golfare!
Tidigare idag var familjen i kyrkan. Det är så sällan vi går i kyrkan, men när vi väl gör det tycker jag att det är rikigt härligt med all musik och sång. Dagens präst, en kvinna, talade så bra om att leva i nuet och det är väl något vi alla borde bli bättre på. Efter kyrkobesöket och den obligatoriska brunchen efteråt så började jag sätta upp julbelysningen i trädet utanför vår ingång.
I vanliga fall skulle jag ha pyntat mig yr, men det känns inte som om det är så stor ide att dekorera alltför mycket i år eftersom vi ju åker hem till Sverige om bara tre veckor. TRE VECKOR!!! Otroligt!!! Och så mycket jag har att göra innan dess! Tiden kommer att flyga. Tur att man har listor, pust!
Nu tror jag att jag ska göra mig en kopp te, och sedan maila, läsa bloggar och tidningar...Allt detta på decket. Naturligtivs.

Friday, November 24, 2006

Bildblogg

Nu ska jag visa er lite bilder från Thanksgivingfirandet igår torsdag, och från julparaden idag uppe i Reston Town Center...




Bordet uppdukat inför Thanksgivingmiddagen...


Kalkonen, som vägde sådär en 10 kilo!


Kocken!


Dekorationer på bordet.






Min sandwichflicka är redo för julparaden idag. UNICEF!


Vår UNICEF trupp är klara att ge sig av...


Ett gäng blivande cheerleaders gjorde sig också redo.


Paraden har börjat...



Unga balettdansöser ur den lokala uppsättningen av "Nötknäpparen".



Dansöser!


Pepparkaksgubbe...


...OCH, här kommer ju "UNICEF:arna"



Karolina och Melanie



Karolina och Jack Frost...
(Antar att Jack Frost kan jämföras med Kung Bore (????)


Jack Frost...


Julgranen uppe i Reston Town Center...





Nybyggda lägenheter i Reston Town Center.


Vy över Town Center

Wednesday, November 22, 2006

Den största av HELGER!




Thanksgiving är, utan tvekan, den allra största högtiden på året här i USA. ALLA firar den, alla religioner, alla nationaliteter. På något sätt firar man. Som jag har sagt förut älskar jag helgen. Den är så opretantiös, man träffas och äter och dricker. Givetvis spelas det NFL fotboll på TV, men även det hör till på något sätt.

Vår egen tradition i min lilla familj går till så här...
Imorgon bitti vaknar vi lagom till 9. Vi fixar frukost som vi sedan äter i sängen medan vi tittar på Macy's Thanksgiving Parad från New York på TV. En morgon som imorgon äter vi croissanter till frukost! Helst med mandelmassa i, mmm...
Vid 14 tiden kommer vi att infinna oss hos min svägerska. Jag ska ta med vin och smårätter (appetizers), och sen äter vi middagen vid 16 tiden.
Middagen ja...Den är rikigt god ska ni veta; kalkon, sweet potatoe pie med marshmallows, potatismos, gratäng på gröna bönor, sk dressing eller stuffing (brödkrutonger med selleri, lök och en massa kryddor) och en mycket god sallad.
Till efterrätt pumpkin pie och pecanpie.
Efter en sådan måltid är man så mätt så man ligger och flämtar på soffan.

Thanksgiving är faktiskt en större högtid än julhelgen. Idag, onsdag, är det dagen då många, många befinner sig på resande fot på väg mot olika destinationer runt om detta stora land.

Lovar att ta lite bilder imorgon, som jag sedan lägger ut på bloggen.

Tuesday, November 21, 2006

Mormorssången...


Min Mamma skickade Mormorssången, den som min Mormor sjunger, till mig idag...Här är den:

" Sådan mormor just som min
finnes ej hurdan är din
Har du ingen det är skada
oh vad det är skada.

Hon kan sjunga sånger du

räkna fort till 97
och så fort som hon kan sticka
ja, som hon kan sticka.

Handen darrar tråden går
snart hon strumpan färdig får
mormor stickar en om dagen
stickar en om dagen".

PC

Var på SVES, Karolinas skola idag och hjälpte till på GRACE arts. Barnen skulle göra lerskulpturer i skulptören Henri Moores anda. Jag och tre andra mammor var där för att hjälpa till. När vi satt och skar upp leran undrade den mamma som skulle leda klassen om hon kunde nämna att Henri Moore gått i söndagskola som liten. Hon menade att det kanske inte skulle anses som Politiskt Korrekt att nämna det kristna ordet "söndagsskola". YESSS TRUE!!! Alla vi mammor var RÖRANDE överrens om att hon VISST skulle få säga ordet. Kan ni ens fatta att något sådant kan bli en grej? Men, det kan det i detta ibland mycker vridna och skruvade land. Vi mammor kom också att tala om julen, och att barnen här inte får ha julfester, eftersom det inte heller är PC, Politically Correct. Bort med julgranar från skolan, bort med skolkören och julsånger, bort med att önska någon "Merry Christmas"! Att säga Merry Christmas kan ibland jämföras, numera, med att säga "F¤¤¤ you". För, man vet ju inte om man talar med en person som firar JUL eller inte. Herreminje, personen kan ju vara jude eller muslim eller ateist! Och då vore det lika med döden att ens nämna JULEN. Så, ja, ni hör att man måste vara PC hela tiden. Själv struntar jag i det här, och har glatt önskat folk "Merry Christmas" utan att veta vilken religion dem tillhör.
Nä, helst ska man ska hålla sig till det generiska "Seasons Greetings" eller "Happy Holidays"---Give me a break!
Men idag var vi fyra mammor på SVES rörande överrens om att PC i julsammanhang, och i mycket i övrigt, stinker!

This Week: My Beloved Grandmother!


Thanksgiving, one of my favorite American holidays are now right around the corner. I've told you guys before how much I appreciate and love this holiday. It is pressure free, at least for me. I don't have to cook. My sister-in-law Melinda cooks with some help from the rest of us, and a lot of help from her parents (my in-laws).
We always have such a great time over at Melinda's and Sam's house every year. I am looking forward to Thursday!

Thanksgiving is also a time when you can reflect upon the past year, think about your loved ones. As always my thoughts go to Scandinavia and my family there. The oldest member of our close-knit family is my BELOVED Grandmother, Signhild. She owns a place in my heart that is maybe deeper than anyone can ever understand. My Mormor is the most fabulous Mormor you can imagine. She is the sort of Mormor that you might dream of if you never had one. My Mormor used to sing a song for us, and still does for that matter, that goes something like this "ingen mormor finns som min, hon kan virka, sticka, sy, Har du ingen? det var skada, oj vad det var skada"...Roughly translated it goes something like this-" there is no other grandma in the world like mine, she can knit, she can crochet, she can sew. You don't have one? What a pity, oh dear what a pity".
So anyway, my Mormor lives in Närpes, Österbotten ,Finland. She has ALWAYS lived there, and she loves living there! This is in the Swedish speaking part of Finland. Born in 1918 on Stenö in Norrnäs on the family farm. She lived on that farm until she turned 86 back in 2004, she then moved into the city of Näsby to an apartment. We were all worried for her the last years when she lived on Stenö. Especially, in the winter time. The whole front yard is then covered with ice and snow and my Mormor had to go out to the barn and get fire wood. Her house did not have heating. She herself had to go out and fetch the fire wood from the barn, and she did! Every day, in every kind of weather. Was she ever scared? No, no she was only afraid when it turned in to slick ice on the ground, then she was scared. My Mormor never had a drivers license, and I doubt that she will get one now when she's 88. She went grocery shopping with her bike, or her moped or with her "spark" in the wintertime. I'll try to post a "spark" here for you Americans so you can see this nifty little practical thing that people in the country side in Scandinavia depend on in the winter. When she had to get into Näsby for some reasons, like the bank, doctors appointment, seeing her accountant etc she took the bus.
Stenö, the farm in Norrnäs, has this special place in my heart as well. I can honestly say that Närpes in Finland, and Particularly Stenö and our summer house in the archipelago of Norrnäs are number one in my world. IF I was to choose a place on earth I'd pick those places without a doubt.
I've spent all my summers, and a lot of sportlov (winter breaks) and a few Christmas breaks on Stenö. Oh the JOY when I saw my Mormors red house thru the trees from the road when we came in the car all the way from Åbo (Turku) in the southern part of Finland. We always take the ferry boat from Stockholm to Åbo. Närpes is located 300 km north of Åbo.
Mormor always waited for us with tea, coffee and sandwishes no matter how late we drove in. Morfar, my dear grandpa died in 1986, and after he died my Mormor was all alone on Stenö. Stenö is also quite isolated from the rest of the village of Norrnäs, she could see the lights and some of the houses from her own house. BUT she had no neighbors nearby.
In October of 2004 she said good-bye to her childhood home and moved into a one bedroom apartment in Näsby. We were all worried that she wouldn't like it there...BUT being my awsome Mormor she loves living the "city" life. I swear, the woman has thousand and one things going on ALL the time. Once a week she joins a group of "pole" walkers, you walk with skiing poles in your hands in a fast pace. She loves it! She has so many friends that she sees constantly, either at her place or at their places. It is a constant whirl of "fika" (coffee visits), shopping, dinners with friends, she has the church and the church yard within walking distance and you can bet on that she goes to church to sing with her still beautiful and STRONG voice now come Christmas season.
Sometimes she and her friends travel to Vasa to shop or see a play, they also go to the nearby towns of Kaskö and Kristinestad for a day out shopping and lunching.
It is amazing! Every time I call her she's always in the greatest of moods! She doesn't have a computer, she does not speak any English so she cannot read this post. BUT I'll make damn sure that it will be translated to her in my next letter to her.
I wish you all had a Mormor like mine! I love her so much!


My Mormor with her daughters, my aunt Lisbeth and my mom Ann-Mari.


Mormor and great-grand daughter!


Doing what she loves best! Crocheting!


Stenö, this is where she was born in 1918!


Stenö!

A Sparkstötting comes in handy during the cold and snowy winter months.



"In Sweden we call it a "kick"----My Grandma had plenty of "kicks" in her barn. She has one in Näsby now as well, naturally!

Monday, November 20, 2006

Ett amerikanskt fenomen?

Nu är det snart jul. Det märks tydligare och tydligare för varje dag som går. Ett tydligt tecken är alla jultröjor man ser på damerna runt omkring sig. Jultröjor är ett plagg som jag INTE förstår mig på. Alls.
Vet ni vad jag talar om? Vet ni hur dem ser ut? Jag ska försöka hitta några tröjor på nätet om en stund och lägga ut dem här på bloggen så att ni själva kan se detta vackra, och inspirerande plagg.
Jag ska härmed försöka förklara plagget för er, eller för all del ensemblen:
Börja med en bomullströja i modell L eller XL. Tröjan får gärna vara lite för stor, lite för uttänjd efter åratals användande. Basfärgerna är givetvis rött eller grönt, lägg därtill en massa applikationer i form av julgranar, julkyrkor, glitter, tomtar, snögubbar och bjällror som ofta kan vara påsydda så det pling-pling-plingar lite käckt när man kommer gående. Hänger ni med? Till denna tröja bär man med fördel urtvättade jogginbrallor, bomullsbyxor med resår i midjan eller sk "mommy-jeans" som är acid-tvättade med hög midja. Vi kompletterar ensemblen med vita sneakers där vi gärna hänger bjällror i snörena. Lite extra julstämning sådär...
Givetvis har vi strumpor med julmotiv på fötterna. Indeed we do! Som accessoarer bärs med fördel örhängen i form av julgranskulor eller julgranar eller tomtar...Ja, ni fattar vad jag menar.
Det här mina vänner, är en SANN bild av den amerikanska kvinnan runt jul. Henne ni ser på köpcentret nedlastad med julkappar. Såg min första jultröja för säsongen på basketmatchen i lördags. Ni kommer aldrig, aldrig att få se Yours Truly i en sådan outfit. DET kan jag lova er...HUR mycker jag än älskar julen och allt det där, julfreak som jag ju ÄR.
Frågan är: Finns dessa kvinnor i andra länder? Dessa utspökade varelser som tycker att dem SPRIDER julglädje omkring sig? Eller finner vi dem endast här i Amerikatt?
















Liten enkät om dagen idag

Den här listan har jag snott från Matildas blogg!!!


Nämn något som gjorde dig glad igår:
Att vi hade en trevlig dag i Harpers Ferry i kyligt väder

Vad gjorde du kl 8 i morse?
Väckte Karolina...

Vad gjorde du för 15 minuter sedan?
Duschade. Efter min promenad.

Det sista du sa högt?
"Helvetes skit". När jag slog knäet i linneskåpet när jag skulle lägga in nytvättade handdukar.

Vad har du druckit idag?
Pumpkin spice grande skim latte.

Vad var det senaste du åt?
Middagen igår, ravioli och marinarasås. Snart dags för lunch :-)

Vad var det senaste du köpte?
Se latten ovan.

Vad är det för färg på din ytterdörr?
mörkbrun.

Vad är det för väder hos dig just nu?
6 grader o mulet. Passar mig utmärkt.

Godaste glass-smaken?
Lakrits, av den sort man köper i Finland, mmmmmmm.....

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nä.

Sover du tungt?
Tyvärr, sover lätt. Alltid med öronproppar.

Drömmer du mycket?
Sådär.

Mardrömmar?
Ibland. Vaknar alltid med värk i benen efter en mardröm.

Det första du tänker på en "bra" morgon?
Vad jag ska göra under dagen.

Det första du tänker på en "dålig" morgon?
Kan inte säga att jag har "dåliga morgnar" (jag heller, Matilda). Det skulle vara om jag lovat bort mig på något TRIST som jag INTE vill göra under den uppkommande dagen.

Vilka ämnen var roligast i skolan?
Svenska, engelska och geografi.

Trivs du med ditt jobb?
As a stay-at-home- mom? Jodå, det gör jag. Men ibland skulle jag nog vilja ha ett jobb utanför hemmet också...

Favoritklädsel?
Just nu är det absolut kjol, opaquer, boots och en snygg kofta.

Favoritlåt just nu?
har precis börjat spela julmusik, så ja, det får bli svaret på frågan.

Vad ser du om du tittar åt höger?
Mitt vardagsrum och utsikten över golfbanan.

Vad gör dig glad just nu?
Att det snart är Thanksgiving.

Vad ska du göra härnäst?
Gå och fixa till mitt hår som jag nu har i en handduksturban på huvudet, sen lunch och sen hämta dottern på skolan.

Sunday, November 19, 2006

Och helgerna flyger sin kos...

...i, o så snabb takt. Man hinner knappt blinka mellan fredagkväll och söndageftermiddag. Visserligen går veckorna snabbt också. Tiden,den tiden går alltför, alltför fort.
Iallafall, en trevlig helg ÄR snart slut. Har hunnit med allt möjligt. Igår eftermiddag for vi, plus grannarna OCH GODA vännerna, Sara och Brad på basketmatch på George Mason University. På den skolan har min make, mina grannar och vår gode vän Keith alla tagit sina collegeexamens. Jag fick ju hänga med ändå, då'rå! Och trots att jag absolut inte är någon basketboll fan så måste jag säga att stämningen stod i TOPP denna utsålda match. Ganska häftigt faktiskt. Efteråt gick vi alla ut och åt en god, god middag på ett ställe i Fairfax.

Och idag är det då söndag, men det är en kort vecka som kommer, Thanksgivingveckan! I LOVE!!!
Maken, dottern och jag for ut till West Virginia och Harpers Ferry idag. Där är det mysigt att gå omkring. Se bilder nedan. Nu väntar dem vanliga sysslorna som tvätt...Och så borde jag sticka upp till Safeway och handla mat. Jag har ingen LUST! Det finns få saker jag tycker är så tråkiga som att handla mat...Vill inte, ids inte, åker imorrn istället...



Peter och Karolina på huvudgatan i Harpers Ferry, West Virginia


Trevligt ställe, Harpers Ferry.


Karolina och jag fikar...Varm choklad och varmt kaffe smakar gott i kylan.


Peter och Karolina på bron mellan Maryland och West Virginia


Maryland och Virginia sedda från West Virginia


Make och barn strosar nerför gatan.


Gamla hus



Harpers Ferry, WV, en kylig eftersmiddag i november