Monday, November 27, 2006

Jag! En stage mom!?

Som många av er vet är min dotters största intresse i världen teater. Nu har hon gått på teaterskola här i Reston i 2½ år och hon stortrivs. Scenskräck? Inte hon inte. Karolina har sagt till mig att hon skulle vilja stå på världens största scen med fullsatt salong, och hon skulle inte vara det minsta nervös. Ja, jag tror henne...
Varken Peter eller jag vet varifrån hon har fått denna längtan till scenen, inte är det från oss i varje fall. Vi skulle hellre springa ett maraton än att ställa oss upp på scenen och hålla en monolog. Men teatern är hennes! Och jag är hennes ständigt närvarande mamma i kulisserna.
Nu är det "production week" på Karolinas teaterskola. Föreställningen är på lördag, och det betyder att både jag och Karolina kommer att vara på teatern varenda kväll den här veckan.
Stage moms är intressanta fenomen, kan jag tala om. Det är vi mammor som ständigt sitter på första parkett och tittar på våra telningar och tar till oss ALLT som dramaläraren säger till vårt barn. Om våra barn får kritik tar VI det personligt. Sjukt? ja, absolut. Fast jag hoppas att jag inte är någon fullfjädrad stage mom iallafall...En sådan som ständigt har tumme med läraren, ringer läraren efteråt, försöker luska ut vilken roll barnet kommer att få. Sådan är inte jag, men jag känner några som är det. Redan på det här unga stadiet får man ta emot sneda blickar och en och annan kommentar från någon annan mamma som tycker att hennes barn skulle ha fått den roll som ett annat barn fick. Sad but true...Och man undrar lite stillsamt: hur ska det gå sen då? När barnet börjar spela teater på högre nivå? Ja, ja en sak i taget, sakta i backarna.
Min flicka har redan nu stakat ut sin karriär; först teaterskolan där hon nu går, sedan i middle och high school blir det drama i dramagrupperna där + att hon ska fortsätta att ta lektioner för Ms.T. Sedan har vi då college och då har den lilla damen bestämt sig för Juilliard i New York City. Japp, just den skolan, världens finaste teaterskola. DIT ska hon. Hon har redan kollat in webb-sidan sådär en 20 gånger, hon vet att skolan bara tar in 8% av alla sökande och av någon konstig anledning sporrar det henne ännu mer. Peter och jag försöker ibland tala om att det finns andra universitet med dramainriktning också, men se det går inte. Det ska vara Julliard.
Jaja, vi får se...First things first var det ju, eller hur?

13 comments:

Sara said...

Okay I'm dying for the English translation of this one....

Anonymous said...

Jag längtar redan att få se hennes första stora roll på ngn teater i världen. Teaterapan i henne har ju funnits där sedan länge, länge.../MP

Annika said...

Sara: It's about Karolina's acting! And her dreams!

MP:
Jag vet! Det har verkligen alltid funnits där, sedan hon var rikigt liten...

Malin - said...

Hej - tack för inlägget på min sida..

Känner igen mig - är förmodligen en "soccer mom"(stavade jag rätt nu..). Tar mycket tid och är jobbigt för blodtrycket.
Undrar bara hur det blir sedan; finns det någon förening för "mammor-till-barn-som-inte-längre-vill-ha-oss-med"?

Annika said...

Malin:
VARMT välkommen till min blogg!
Kul att du känner igen dig :-)
Du är soccer mom, och jag stage mom. BT måste man vara rädd om ;-))) Jag vet hur det känns...

Hmmm...får se hur det blir sen med oss..

JaCal said...

Hihi - härligt med barn som vet vad de vill! Tycker det låter snäppet roligare att vara en stage-mom än en soccer-mom - man får åtminstone vara inomhus... ;-) Vi får se vad det blir av mina barn... än så länge är jag mest en play doh-mom...

Annika said...

Jacal:
Jo, nog vet hon vad hon vill, alltid...
Och ja, man får sitta inomhus.
Njut av Play doh åldern. Tiden går oooo så fort!!

Anne-Marie said...

Hej!

Kul att du hade hittat till min blogg!
Fantastiskt med barn som är så målmedvetna och vet vad de vill. Jag som är i 40-årsåldern vet knappt vad jag "vill bli när jag blir stor".

Sara said...

Tvivlar inte en sekund på att Klixen kommer klara av det, klart hon gör!! Hon är verkligen duktig på att spela teater, det lilla jag sett, hon härmar folk på ett fantastiskt sätt! Dessutom har ju Ebba och hon gjort upp planer om framtiden redan, du vet Klixos privatflyg och sånt....

LindaLotta said...

Vilken tjej, med en sådan härlig inställning. Hon kommer att gå långt!!

Annika said...

Anne-Marie:
Hjärtligt välkommen till min blogg!!! Kul!
Håller med, jag är 40 själv, och har aldrig haft sådana planer som min dotter har. Aldrig haft den drivkraften, tyvärr...

SIS:
Just det, privatflyg straight to Oscarsgalan, ja!!! ¤Stort garv¤...

Lindalotta:
Ja, vi får hoppas det. Planer finns iallafall.

Matildas fikarum said...

Underbart att hon vet så väl vad hon vill!

Annika said...

Matilda:
Jo, det är säkert bra. Bara hon inte blir besviken.