I lördags, när Peter och jag var inne i Georgtown och gick omkring, lunchade vi i den stadsdelen likaså.
Vi hamnade på en neapolitansk pizzeria. Det är ju då förstås individuella pizzor som gäller, och inte by the slice (vilket ju är ganska vanligt annars här i USA).
Vanligt är också att beställa in en stor pizza som alla äter av. De pizzorna är redan uppskurna i bitar.
Det var faktiskt de här äkta neapolitanska pizzorna vi åt också, uppskurna i fyra bitar.
Amerikaner gillar ju att äta sin pizza med händerna.
Jag med, när jag äter amerikanska pizzor äter jag med händerna för det mesta.
Men i lördags använde jag kniv och gaffel.
Bottnen på pizzan var så tunn, så tunn.
Jodå, jag tyckte min Capricciosa var god. Peter hade beställt en med en massa ricottaost, och den blev lite för mycket. Min var godare än hans.
Jag tycker ju att “svenska pizzor”, vilka ju är varianter på de neapolitanska, är godast i hela världen.
Inget klår en svensk pizza liksom.
Det är som hamburgare här i USA. Du kan beställa en hamburgare varsomhelst och du får en som är JÄTTEGOD.
Detsamma gäller i Sverige, beställ en pizza på vilket hak som helst och den är asgod.
Dessutom är jag galen, galen, jag repeterar--GALEN, i den svenska pizzasalladen.
SÅ tokig i den att jag inte vill äta en pizza om jag inte får pizzasalladen till.
Jag skulle lätt bara kunna äta pizzasalladen rakt av om så skulle behövas.
Ofta när jag äter pizza i Sverige får jag de andra i sällskapets sallader. Alla känner nämligen till min STORA svaghet för just pizzasallad.
Och tro mig, jag har försökt ge mig på att göra egen pizzasallad härhemma. Det blir fasiken aldrig bra.
Jag lyckas inte.
Nej, ge mig ANY old pizzasallad från vilket HAK som helst i Sverige och den är GOD!
Jag brukar lägga min pizzasallad PÅ pizzan hemma i Sverige.
Åh gud hörni, snålvattnet rinner på mig bara jag skriver det här inlägget.
Ett kungarike för en svensk pizza med pizzasallad!
Smakminnen och upplevelser …
Jag minns när jag åt min allra första pizza på pizzeria för första gången i mitt liv.
Jag kommer ihåg exakt var den åts. Det var på en pizzeria som låg nära DN-huset i Stockholm. Min gissning är att jag var runt 10 år då detta skedde.
Det var jag och min moster. Vi satt vid fönstret, jag kommer exakt ihåg när de serverade det vita i brödet ur korgen och när vi fick vår pizzasallad.
MEN mest av allt minns jag när jag fick pizzan i min mun, en capricciosa då också. Det var närapå det godaste jag dittills ätit i mitt unga liv.
För tioåriga jag var det som att ha hamnat i mathimlen. Jag glömmer det aldrig.
Tror inte att någon pizza har varit så god som den gången faktiskt. Jag kunde inte fatta hur något kunde vara så gott.
Varje gång när jag idag åker/går till min moster på Lilla Essingen åker/går jag förbi den här restaurangen. Idag är det väl en krog av annat slag, inte längre en pizzeria. MEN tro mig, varje gång tänker jag på DEN gången.
Snacka om matminne av rang.
Jag minns att min mamma gjorde pizza i långpanna ibland, och den var också jättegod.
OCH jag kommer ihåg att mamma brukade säga att det var vuxenmat.
Haha.
Än idag, hemma i good old Sweden, är det nog en capricciosa jag tycker är godast.
MEN ibland kan jag beställa en sådan där äkta svennepizza med bernaisesås, fläskfile och lök.
HAHA. Eller varför inte en kebabpizza.
Eller en Hawaii.
Men, jag tycker ändå att en klassisk capricciosa är det säkraste kortet för det allra mesta.
Här i USA är pizzorna annorlunda än hemma, ofta med tjockare botten.
Ibland är det Chicago style, och då känns det mer som att äta en paj.
New York style är den tunnaste. OCH visst, det är gott det med. Men det är på ett helt annat sätt än de svenska pizzorna.
Det är sällan jag känner mig riktigt sugen på amerikansk pizza.
Det beror på att jag satt den svenska pizzan på piedestal, hehe.
Vapiano brukade kunna tillfredsställa mitt begär för “svensk” pizza på amerikansk mark. De pizzorna likande de som finns hemma. MEN se Vapiano i Reston Town Center ägnade sig åt pengatvätt, så de fick slå igen med buller och bång. GRRR!!
Men vi har ett ställe här där pizzorna är goda, det är Cafesano. Fast i svensk klass är de ju inte. Dock gooooda.
Jag gillar det här med att få in en egen pizza, och inte dela på en stor.
Vad har du för starka matminnen från din barndom?
Alltså sådant som liknar upplevelsen från den där första pizzan på pizzeria som jag berättar om?
Vilken pizza tycker du är godast?
Gillar du pizzasallad lika mycket som jag gör?
OCH om du bor utomlands, tycker du att pizzorna där kan mäta sig med de svenska?
Du kanske tycker nya landets pizzor är godare till och med?
Eller så saknar du kanske svensk pizza lika mycket som jag gör :-D ?
Med detta matiga inlägg önskar jag dig en riktigt fin onsdag.