Friday, May 31, 2019

Resebrev med reflektioner från Los Angeles.






Godmorgon denna fredag!

IT’s the HOLIDAY Season, so whoop de do and whoopedy whoop …


HAHA, för er i Sverige ALLTSÅ!!
Inte här.
HerreminJE så många lediga dagar ni HAR just nu.
NAJS!
Kristihimmelfärdshelg,  och så självaste nationaldagen med tillhörande klämdag (just detta år) nästa vecka.
Life is GOOD, y’all!!
Det dröjer tills Fjärde Juli innan nästa helgdag behagar dyka upp här.


TACK för att ni hänger med på mina resebrev från den andra kusten. Det betyder, som alltid, mycket för mig när ni kommer med uppmuntran och hejarop.
TACK!


Resebrev med reflektioner av det kanske “dystrare” slaget …




Det är otroligt att Karolina verkligen bor och verkar i Los Angeles nu. Tanken att hon faktiskt BOR i West Hollywood får mig ibland att känna viss yrsel.
Faktum är att jag har lite svårt att fatta det.
Samtidigt är jag också väldigt GLAD över att hon bor där. Visst, det är tråkigt att ha sitt enda barn på motsatt kust, långt bort och dyrt att ta sig dit.
MEN, å andra sidan så får vi ju sådan bonus mitt i allt det här. VI får en ny plats —och stat—att upptäcka, att resa till och lära oss älska.
På det sättet kan jag bara säga en sak, HURRA!!
Sen att jag oroar mig över mycket annat är en sak. Jag vill till exempel alltid veta var hon befinner sig. Därför kan jag kolla henne via appen Find Friends. Det lugnar mig, även om Karolina tycker det är fånigt.
Men, ja, både Peter och jag vill ha lite koll där. Kalla oss control freaks, eller kycklingföräldrar …













Skulle jag själv kunna rycka upp mina bopålar och flytta till Los Angeles?
Skulle jag trivas?
Låt mig säga så här, jag har aldrig haft någon som helst längtan, eller känt dragningskraft, vad gäller LA. Aldrig.
När jag for som au-pair drömde de andra tjejerna på den kurs vi gick på i Stockholm om just Kalifornien, och framförallt  om LA.
JAG önskade mig inte dit.
PÅ min önskan över städer tror jag att jag skrev Chicago, och  sedan östkusten på stora hela.
Washington DC fanns inte ens på kartan att jag skulle ha tänkt på innan jag fick förfrågan från den familj som sedan blev min värdfamilj.
Sen blev det Washington DC, eller Arlington, Virginia rättare sagt (samma sak).
Nu trivs jag här och känner mig som inbiten östkustbo.








LA är en trendig stad. Kanske den trendigaste i US?
NYC är förvisso trendig på sitt sätt, men den är så “gritty”, oputsad, stinkande, jobbig, sotig och alldeles UNDERBAR!! Gotham har  ALLT. Men, där finns ALLA och ingen. Trender slår inte igenom på det sättet de verkar göra i LA. Folk är inte lika vackra som i LA heller.
När Karolina bott i Los Angeles ett tag sa hon att hon kände sig tvungen att byta stil, till LA-stilen. Hon suckade över att hon inte passade in med sina östkustskläder.
OCH det ÄR uppenbart. NOG finns det en alldeles särskild stil i LA.








Något annat som märks, och är en JÄTTESKILLNAD mot Washington DC, är hur “soligt leende” hela stan är. ALLT, från naturen, husen i alla möjliga färger, arkitekturen, egensinnigheten. LA är så långt ifrån politik, departement och strikthet man kan komma.
Givetvis har stadens "ständiga leende" med klimatet att göra likaså.







Staden är ytlig. Mycket, mycket, mycket, mycket och åter MYCKET mer ytlig än någon stad på östkusten.
Det märks också överallt. Jag har aldrig sett så många modeller trava omkring på gatorna som där, den ena snyggare än den andra.
Aldrig har man väl heller skådat så många som vill vill in i filmindustrin som i LA. Karolina säger att hon kan se vem som är skådis på långt avstånd.
Folk är skitsnygga, det går inte att komma ifrån.
Om jag tycker att jag ibland (vissa sällsynta dagar) ser bra ut på Washingtons gator känner jag mig som “lilla, stackars faster Olga från Sibirien” när jag går omkring på gatorna i LA. DAMN, så trendigt det är där. OCH DAMN så otrendig jag är.








En gång var det en kvinna som sa till mig att hon inte "vågade" åka till Stockholm för att "ALLA" är så vackra där.
Hon menade att hon skulle känna sig ful och hängig som en hösäck i jämförelse med alla snygga svenskar på gator och torg.  Kvinnan som sa det till mig var  expedit på en klädaffär jag besökte här i Northern Virginia. Jag vet ju hur Stockholm är, trendigt och att alla ser lika ut.
Skillnaden med LA är att  där har alla har sin egen stil, dock trendig. OCH vid detta besök fattade jag hur expediten på Ann Taylor i Tysons Corner kände sig.
DET är fascinerande med alla vackra personer, men samtidigt också SÅ jobbigt.
Ärligt talat, jag är glad att det inte är SÅ här i DC-området.
Insåg då jag var i LA hur in i bomben lite jag bryr mig om trender, och hur i i bomben skönt det är att slippa dem här.








Karolina säger att hon känner pressen i LA. OCH min smala lilla tös såg ännu smalare ut när jag vi kom och besökte henne. Ja, sa hon, hon hade gått ner 3 kilo sen hon lämnade Reston ...
Inte bra. Det isade lite i mig, erkänner det.
Gymmen står som SPÖN i backen.
Folk tänker på vad de stoppar i sig in absurdum, tror jag.
Karolina sa också att hon verkligen längtar till skären (alltså vårt sommarställe i Österbotten), att hon VERKLIGEN vill dit i sommar och “bara vara mig själv”. Så livsstilen sliter nog lite på henne också, så ung hon är.








Som jag tidigare skrivit, LA är trafik, trafik och ännu mer trafik.
DET är Washington DC också. DC sägs ha den mest aggressiva trafiken i USA. DOCK, jag köper inte det. ALLS.
I LA är trafiken sju resor värre. Folk är mycket aggressivare än här, de kör hetsigare och det finns en massa konstiga koder i trafiken som jag inte skulle klara av. Här hos mig finns det ofta trafikljus med pilar då man ska svänga vänster. I LA finns inget sådant, bara vanliga trafikljus, och inga pilar.
Den oskrivna koden är att man som bilist kan fortsätta svänga vänster efter att signalen slagit över till rött. TVÅ bilar kan köra då, men inte fler än så.
Detta “vet alla” som kör där. Betänk då alla turister som kör i stan, tänk om DE inte vet. Sjukt läskig tanke …
Stan är omgiven av freeways, och trafiken står ofta still fastän det finns så många vägar. JAG hatar trafiken i LA. Verkligen alltså!
Visst, LA är MYCKET större än Washington DC också, och det spelar givetvis in i ekvationen.








Ska man ut och gå måste man söka sig till vandringsleder. TA bilen dit.
Det finns inte en chans heller, på många ställen, att du kan gå ut och vardagsgå i ditt omedelbara grannskap. Där vi bodde, i The Hollywood Hills, är gatorna smala och vindlande. OCH inte en trottoar i sikte.
Ingen kan gå ut och promenera där. Gör du det är det med risk för livet.






En kväll var vi på Karolinas favoritbar, Come to Mama's, i Hollywood.  Som ni ser är det isande kallt.  Vi stod inte ut med att sitta ute.  Inte ens under filtar.  Så vi satt i den nedre baren istället.




Jag håller visst på att författa en uppsats. Bäst jag avslutar nu.
Jag borde nog skriva om de mer positiva aspekterna också.  I'll do that, one of these days ...







Men hallå!!!  VISST är det LJUVLIGT ändå!!  OKAY i nästa vecka ska jag skriva ner det som jag verkligen tycker om med Los Angeles.  Stay tuned!!





Med detta önskar jag er en mycket fin och trevlig helg!!

Thursday, May 30, 2019

Låt oss åka till Malibu!





Godmorgon torsdag!


Vad säger ni om att återvända en sväng till Los Angeles med omnejd?
Bra, då gör vi det!



Resebrev från Malibu och Santa Monica Mountains.



På söndagen, alltså vår näst sista dag, for vi tre på en liten utflykt till Malibu och sedan for vi hem till West Hollywood igen via Santa Monica Mountains.


Vår utflykt började på The Getty Villa i Pacific Palisades. The Getty är ett museum som ligger på kullarna med utsikt över Stilla Havet. På The Getty kan man se utställningar om romersk och grekisk historia, men The Getty Villa är också känd för sina fina trädgårdar.
Ja, det ÄR jättefint på The Getty Villa, men vi tyckte alla tre att det var aningen överhajpat. Vi är glada att vi varit där, men vi behöver inte rusa tillbaka igen.
Det finaste där är arkitekturen och trädgårdarna.






Utsikt från The Getty.



















När vi var klara med besöket på The Getty styrde vi bilen norrut och for in i Malibu. Malibu, bara ortsnamnet andas ju hav, surfing, palmer och stränder. Jag tänker osökt på min första Barbie-docka som jag fick någon gång i början på 70-talet, Malibu Barbie. Den Barbien hade långt blont hår, hon var solbränd, hade ljusblå baddräkt, stor solhatt och stora ljusblåa solbrillor.










Malibu är TJUSIGT, här bor otaliga kändisar bland berg, stränder och backar.
Längs hela Malibu löper Pacific Coast Highway, vilken är en gudabenådad vacker väg som slingrar sig längs kusten i Kalifornien.







På Pacific Coast Highway i Malibu








Fastän Malibu är tjusigt och välmående är det MYCKET mindre tillrättalagt än till exempel Laguna Beach i Orange County.
Det är vildare och kargare. Surfshoppar och små butiker dyker upp där man minst anar. Det finns ingen stadskärna i Malibu, butiker och serviceställen ligger istället utspridda längs med Pacific Coast Highway.
Ibland dyker tjusigare restauranger upp vid havet, och ibland är det bara en enkel korvkiosk som kantar vägen. Färdas man söderifrån-- som vi gjorde-- har man hela tiden Stilla Havet på sin vänstra sida, och det är så galet vackert att man knappt tror det är SANT!!









Observera buskarna, de är förkolnade.  Det är sviter från de stora bränderna i höstas.



Santa Monica-bergen ligger till höger om en hela tiden, och ner till stränderna kommer man via otaliga trappor och stigar. PCH (Pacific Coast Highway), går ganska högt över kusten.
Det finns flera state parks i området, och där kan man parkera och gå ner till stranden.





Malibu.




EN av dem är El Matador Beach. Vi parkerade och gick ner för branta, branta trappor och stigar mot till stranden.
Stranden var UNDERBAR!!
Jag blev så tagen av denna plats.
Kalkstensklippor, grottor och sand. Lägg därtill de stupande klipporna och havet.
Oh la la, det är här funkar för mig.






Brant, brant går stigen nerför klipporna mot stranden.  Man ska ner för flera smala trappor och avsatser innan man är nere på stranden.





El Matador Beach.  






På väg ner ...











Gick man längs stranden kom man till stora villor som ligger precis vid strandkanten. Ni har sett dem förr, i exempelvis tv-serier som Two and Half Men. Men även i otaliga filmer och serier.
Man kan promenera förbi dessa hus på stranden alldeles utanför dem, och det är rätt fascinerande.







Åtskilliga kalkstensklippor finns på stranden.




















Maffiga strandhus precis nere vid strandkanten.








Japp, efter denna sköna upplevelse var det bara att knata upp för de branta trapporna och stigarna igen.
När vi lämnade El Matador Beach bestämde vi oss för att köra tillbaka till Hollywood via bergen. Alltså Santa Monica Mountains.
DET, mina vänner, är en UPPLEVELSE!!!







Karolina på klippavsatsen ovanför Matador Beach,





Santa Monica Mountains National Recreation Area är ett naturskyddat reservat. DÄR finns vandringsleder, där slingrar sig bilvägarna runt bergen. Det är så otroligt VACKERT och mäktigt. Faktiskt, det är svårt att tro att detta område ligger så nära Los Angeles och att det är öde och vidsträckt.
En plats på jorden att älska.
Nästa gång tänker vi knalla på någon av lederna bland bergen.


Eftersom södra Kalifornien denna vinter fått så MYCKET regn uppstod det en så kallad super-bloom bland bergen.
Vi kunde fortfarande se sviterna av detta. DET var sanslöst vackert.

VI kunde också se sviterna av de stora bränderna som drabbade området i höstas. Det var då vilda skogsbränder härjade där, och de ställde till stor förödelse bland hus och natur.
Vi såg träd som helt förkolnat, skogar som bestod av svarta träd. MEN naturen är otrolig, den börjar nu återhämta sig.  Tack vare att området i vintras fick så mycket regn var kullarna ännu vackert gröna.





Santa Monica Mountains.








Så vad kan kan jag säga?
Malibu och dess natur tilltalar mig MER överlag än Laguna Beach och Balboa gör. Det är vildare, kargare, mindre tjusigt (en sanning med modifikation givetvis eftersom det inte precis är i fattiga delar vi rör oss), vi kan säga att det är mer diskret, mindre tillrättalagt.
Skulle jag välja mellan att bo i Orange County eller i Malibu blir valet lätt. MALIBU!!
De har så mycket natur om knuten, så vackra omgivningar och så gillar jag att affärerna och serviceinrättningarna är så lågmälda och utspridda längs PCH.


Imorgon återkommer jag med det sista resebrevet från Los Angeles för denna gång. Det kommer att bli ett inlägg som är vikt åt reflektioner.
Hoppas ni vill titta in då,

Ha en fin och bra torsdag

Wednesday, May 29, 2019

Tredje resebrevet från Los Angeles




Hej och godmorgon!!


Idag tänkte jag ta er med till Kalifornien igen. Det är dags för nästa resebrev.



Resebrev från Orange County.


På lördagen var det bestämt att vi skulle ta bilen ner till Balboa Island och Laguna Beach.
Bägge dessa platser ligger söder om Los Angeles, i det “posha” och tjusiga Orange County.
Orange County är välmående, förmöget och vackert. Iallafall på många av dess platser.
Kommunen har en bra placering, nära till Los Angeles och rätt så nära till San Diego likaså.
Dessutom har OC Stilla Havet som närmsta granne hela tiden. Vilket ju är BOOM så vackert.

Ja, fastän det är den kommun som ligger granne med Los Angeles tar det nästan en och en halvtimme att komma dit. Iallafall från West Hollywood, varifrån vi åkte.
Det var Karolina som körde med den äran.
Hon har blivit van vid den hetsiga trafiken i, och omkring, Los Angeles. Den bekommer henne inte. Den bekommer inte Peter heller, som var den som körde på hemvägen. MEN den bekommer MIG.
Jag vill INTE köra där om jag kan slippa.


Resans första stopp blev på URGULLIGA Balboa Island. Jag har varit på Balboa förr, och älskar den lilla ön.
På ön finns en huvudgata med flera restauranger, barer och butiker. Men annars är det bara bostadshus där, små villor för det mesta. Många av dessa hus hyrs ut till turister, i andra bor bofasta.
Det är lite som i Venice Historic District, de bor lite som på en bricka.
Turister går förbi husen hela dagarna.
Trädgårdarna är som drömmar. SÅ välskötta, och så mysiga. Fast, det kanske blir så att man “tvingas” ha det så när man alltid har folk som går förbi?






Balboa Island med alla bryggor, båtar och hus.






Urgulliga trädgårdar överallt.  













Rosor i otroliga mängder.













OCH så blomningen, hörni. DEN blomningen!!
Alltså, jag har nog inte sett maken till de rosor som jag såg i Southern California. Klimatet måste vara HELT idealiskt för dem.
Här i DC-området ser jag inga sådana maffiga storartade rosor som jag såg SoCal.
Samt ALL annan blomning likaså. SÅ vacker, så maffig.
Ja, en trädgårdsintresserad person kan inte låta bli att “go nuts” under ett besök till SoCal. Rosor, rosor och andra blomster.


























Den här blomman var så vacker.  Vet inte alls vad det är.  En stor blomma, lika stor som min hand.  Helt underbart vacker.







JUST det, fingerborgsblommorna var också så frodiga och VACKRA. 












När vi gått runt Balboa Island tog vi bilen och for 20 minuter söderut, och då hamnade vi i Laguna Beach!
Laguna som jag så länge velat SE!
Främst tänker jag på boken “Din stund på jorden” av Vilhelm Moberg då jag hör ortnamnet Laguna Beach.
Vilken bra bok det är, för övrigt.
I Laguna satt bokens huvudperson när han sammanfattade sitt liv, från bondpojke i Sverige till ganska framgångsrik, men ändå rätt olycklig, företagsägare i USA. Det var i Laguna han skrev om sin stund på jorden, och speciellt om sin älskade bror som dött i unga år.
Så Laguna hade lite av ett skimmer för mig redan innan jag kom dit.




Nu kör vi in i Laguna Beach från norr.





Laguna breder ut sig på backar och kullar över havet.





Strandpromenaden i Laguna Beach.






Det berömda badvaktshuset i Laguna.













OCH, hur var det då?
POSH, POSH och tjusig stad. En idyll bland idyller.
Här kostar det att bo, och det SYNS. Överallt.
Många konstnärer har slagit sig ner i staden, och det märks, för gallerierna är ÅTSKILLIGA!
Staden är en liten juvel full med butiker, små restauranger, gallerier och barer som ligger på backarna ovanför havet.
Stranden är fin, och palmerna vajar för vinden. Liksom överallt längs kusten är det kuperat och därmed är det SÅ vackert.
Strandpromenaden i Laguna är underbart fin, även den slingrar sig upp och ner för klipporna.
Blomningen i Laguna är lika maffig som alla andra platser jag sett i SoCal.







Alltså, när jag tittar på den här bilden ser mannen till vänster, i blått, nästan photoshoppad ut ... Han ser så oproportionerlig  ut när man jämför med paret på klippan till höger.  SÅ liten han ser ut, nästan inklippt.  Så underlig effekt det kan bli ibland när man minst anar det.










Nu har vi kommit upp där strandpromenaden går längs klipporna över stranden.






Laguna, you friggin beauty ...






Blommor och blad, såklart.







Jag förstår Orange Countys dragningskraft. Men ibland känns dessa platser nästan för tillrättalagda och tjusiga.
Jag bor ju själv i en mycket (faktiskt ännu mer) välmående kommun, men det är mer nedtonat här där jag bor vad gäller det mesta. Understated. I OC är allt så in YOUR FACE!
Pengarna syns nästan i OC. Det är som att du inte KAN mista dig på att här finns stålar. Här finns minsann resurser och VI är inte rädda för att VISA det Vi håller inte tillbaka WHAT SO EVER. Det syns i allt! TYP.
Ni som varit där förstår vad jag menar.
Laguna och Balboa är urtypen för tjusighet. Men, det finns många, många sådana här små städer och platser i OC.
FINA är de, och undersköna att besöka för oss som turistar. Skulle jag vilja bo där?
Tror inte det …









Den obligatoriska hoppbilden.

















MEN åker ni till Los Angeles tycker jag det är ett RENT MÅSTE att se Orange County, och dessa fantastiska små städer vid havet. DET är så ofantligt tjusiga, fina och erbjuder så mycket. ÅK DIT, YA hear!!









Stilla Havet är kallt ...






Ett brudpar korsade vår väg.







På den här restaurangen tog vi en drink innan vi körde tillbaka till West Hollywood.











Imorgon ska vi ta oss en titt på naturen i Malibu och Santa Monica Mountains.
Jag hoppas att ni hänger med då.

Ha en fin och bra onsdag!