Godmorgon denna fredag!
IT’s the HOLIDAY Season, so whoop de do and whoopedy whoop …
HAHA, för er i Sverige ALLTSÅ!!
Inte här.
HerreminJE så många lediga dagar ni HAR just nu.
NAJS!
Kristihimmelfärdshelg, och så självaste nationaldagen med tillhörande klämdag (just detta år) nästa vecka.
Life is GOOD, y’all!!
Det dröjer tills Fjärde Juli innan nästa helgdag behagar dyka upp här.
TACK för att ni hänger med på mina resebrev från den andra kusten. Det betyder, som alltid, mycket för mig när ni kommer med uppmuntran och hejarop.
TACK!
Resebrev med reflektioner av det kanske “dystrare” slaget …
Det är otroligt att Karolina verkligen bor och verkar i Los Angeles nu. Tanken att hon faktiskt BOR i West Hollywood får mig ibland att känna viss yrsel.
Faktum är att jag har lite svårt att fatta det.
Samtidigt är jag också väldigt GLAD över att hon bor där. Visst, det är tråkigt att ha sitt enda barn på motsatt kust, långt bort och dyrt att ta sig dit.
MEN, å andra sidan så får vi ju sådan bonus mitt i allt det här. VI får en ny plats —och stat—att upptäcka, att resa till och lära oss älska.
På det sättet kan jag bara säga en sak, HURRA!!
Sen att jag oroar mig över mycket annat är en sak. Jag vill till exempel alltid veta var hon befinner sig. Därför kan jag kolla henne via appen Find Friends. Det lugnar mig, även om Karolina tycker det är fånigt.
Men, ja, både Peter och jag vill ha lite koll där. Kalla oss control freaks, eller kycklingföräldrar …
Skulle jag själv kunna rycka upp mina bopålar och flytta till Los Angeles?
Skulle jag trivas?
Låt mig säga så här, jag har aldrig haft någon som helst längtan, eller känt dragningskraft, vad gäller LA. Aldrig.
När jag for som au-pair drömde de andra tjejerna på den kurs vi gick på i Stockholm om just Kalifornien, och framförallt om LA.
JAG önskade mig inte dit.
PÅ min önskan över städer tror jag att jag skrev Chicago, och sedan östkusten på stora hela.
Washington DC fanns inte ens på kartan att jag skulle ha tänkt på innan jag fick förfrågan från den familj som sedan blev min värdfamilj.
Sen blev det Washington DC, eller Arlington, Virginia rättare sagt (samma sak).
Nu trivs jag här och känner mig som inbiten östkustbo.
LA är en trendig stad. Kanske den trendigaste i US?
NYC är förvisso trendig på sitt sätt, men den är så “gritty”, oputsad, stinkande, jobbig, sotig och alldeles UNDERBAR!! Gotham har ALLT. Men, där finns ALLA och ingen. Trender slår inte igenom på det sättet de verkar göra i LA. Folk är inte lika vackra som i LA heller.
När Karolina bott i Los Angeles ett tag sa hon att hon kände sig tvungen att byta stil, till LA-stilen. Hon suckade över att hon inte passade in med sina östkustskläder.
OCH det ÄR uppenbart. NOG finns det en alldeles särskild stil i LA.
Något annat som märks, och är en JÄTTESKILLNAD mot Washington DC, är hur “soligt leende” hela stan är. ALLT, från naturen, husen i alla möjliga färger, arkitekturen, egensinnigheten. LA är så långt ifrån politik, departement och strikthet man kan komma.
Givetvis har stadens "ständiga leende" med klimatet att göra likaså.
Staden är ytlig. Mycket, mycket, mycket, mycket och åter MYCKET mer ytlig än någon stad på östkusten.
Det märks också överallt. Jag har aldrig sett så många modeller trava omkring på gatorna som där, den ena snyggare än den andra.
Aldrig har man väl heller skådat så många som vill vill in i filmindustrin som i LA. Karolina säger att hon kan se vem som är skådis på långt avstånd.
Folk är skitsnygga, det går inte att komma ifrån.
Om jag tycker att jag ibland (vissa sällsynta dagar) ser bra ut på Washingtons gator känner jag mig som “lilla, stackars faster Olga från Sibirien” när jag går omkring på gatorna i LA. DAMN, så trendigt det är där. OCH DAMN så otrendig jag är.
En gång var det en kvinna som sa till mig att hon inte "vågade" åka till Stockholm för att "ALLA" är så vackra där.
Hon menade att hon skulle känna sig ful och hängig som en hösäck i jämförelse med alla snygga svenskar på gator och torg. Kvinnan som sa det till mig var expedit på en klädaffär jag besökte här i Northern Virginia. Jag vet ju hur Stockholm är, trendigt och att alla ser lika ut.
Skillnaden med LA är att där har alla har sin egen stil, dock trendig. OCH vid detta besök fattade jag hur expediten på Ann Taylor i Tysons Corner kände sig.
DET är fascinerande med alla vackra personer, men samtidigt också SÅ jobbigt.
Ärligt talat, jag är glad att det inte är SÅ här i DC-området.
Insåg då jag var i LA hur in i bomben lite jag bryr mig om trender, och hur i i bomben skönt det är att slippa dem här.
Karolina säger att hon känner pressen i LA. OCH min smala lilla tös såg ännu smalare ut när jag vi kom och besökte henne. Ja, sa hon, hon hade gått ner 3 kilo sen hon lämnade Reston ...
Inte bra. Det isade lite i mig, erkänner det.
Gymmen står som SPÖN i backen.
Folk tänker på vad de stoppar i sig in absurdum, tror jag.
Karolina sa också att hon verkligen längtar till skären (alltså vårt sommarställe i Österbotten), att hon VERKLIGEN vill dit i sommar och “bara vara mig själv”. Så livsstilen sliter nog lite på henne också, så ung hon är.
Som jag tidigare skrivit, LA är trafik, trafik och ännu mer trafik.
DET är Washington DC också. DC sägs ha den mest aggressiva trafiken i USA. DOCK, jag köper inte det. ALLS.
I LA är trafiken sju resor värre. Folk är mycket aggressivare än här, de kör hetsigare och det finns en massa konstiga koder i trafiken som jag inte skulle klara av. Här hos mig finns det ofta trafikljus med pilar då man ska svänga vänster. I LA finns inget sådant, bara vanliga trafikljus, och inga pilar.
Den oskrivna koden är att man som bilist kan fortsätta svänga vänster efter att signalen slagit över till rött. TVÅ bilar kan köra då, men inte fler än så.
Detta “vet alla” som kör där. Betänk då alla turister som kör i stan, tänk om DE inte vet. Sjukt läskig tanke …
Stan är omgiven av freeways, och trafiken står ofta still fastän det finns så många vägar. JAG hatar trafiken i LA. Verkligen alltså!
Visst, LA är MYCKET större än Washington DC också, och det spelar givetvis in i ekvationen.
Ska man ut och gå måste man söka sig till vandringsleder. TA bilen dit.
Det finns inte en chans heller, på många ställen, att du kan gå ut och vardagsgå i ditt omedelbara grannskap. Där vi bodde, i The Hollywood Hills, är gatorna smala och vindlande. OCH inte en trottoar i sikte.
Ingen kan gå ut och promenera där. Gör du det är det med risk för livet.
En kväll var vi på Karolinas favoritbar, Come to Mama's, i Hollywood. Som ni ser är det isande kallt. Vi stod inte ut med att sitta ute. Inte ens under filtar. Så vi satt i den nedre baren istället.
Jag håller visst på att författa en uppsats. Bäst jag avslutar nu.
Jag borde nog skriva om de mer positiva aspekterna också. I'll do that, one of these days ...
Men hallå!!! VISST är det LJUVLIGT ändå!! OKAY i nästa vecka ska jag skriva ner det som jag verkligen tycker om med Los Angeles. Stay tuned!!
Med detta önskar jag er en mycket fin och trevlig helg!!