Thursday, February 22, 2007

Betyg

Betygens vara eller icke vara. Ja, det debatteras starkt i Sverige nu, och jag kan inte annat säga än: Snälla, inför betygen från och med första klass snarast!!!
Min dotter har fått betyg fyra gånger om året ända sedan hon började Kindergarten som 5 åring. Det första skolåret var det stjärnor som gällde, allt från en halv stjärna i matematik till en hel stjärna i engelska språket. Från och med första klass är betygsskalan N-O. N står för Needs Improvement, O står för Outstanding. Mellan N och O har vi S-Satisfactory och G-Good.
Från och med fjärde klass får barnen betygen A,B,C,D och U. A högsta betyg, och U står för Unsatisfactory. Två betyg delas ut i varje ämne, ett i prestation och ett i bemödande. Tex: English
Accomplishment: A
Effort: O
Fyra gånger om året delas dessa betyg ut. Pressen känns inte speciellt stor för varken barn eller föräldrar. Man har alltid chansen att förbättra ett betyg till nästa ”period”.

Ja, och så var det ju det här med betyg i ordning och uppförande. Har vi det? JA, OM VI HAR! Tycker jag det är bra? JA, OM JAG GÖR!!!
Fairfax County, där vi bor, har erkänt bra skolor. Skolsystem är ett mönstersystem för hela USA. Jag har ännu så länge inget direkt negativt att säga om skolan här. Jag har volonterat mycket i min dotters klass, och varje gång har jag varit lika tagen av hur uppmärksamma eleverna är, hur tyst det är i klassrummet och vilken auktoritet läraren är. Samtidigt som lärarna alla visat stränghet har det också funnits en enorm värme och humor i undervisningen. Uppstudsiga och kaxiga elever göre sig ICKE besvär. Det blir konsekvenser omedlbart i form av telefonsamtal till föräldrarna, besök hos rektor och kanske, kanske avstängning ett par dagar beroende på vad barnet gjort. Tror dock det är mycket ovanligt på låg och mellanstadienivå med avstängning. Jag har i varje fall inte hört talas om det.
Mobbning är också något som omdelbart rapporteras och tas om hand i form av möten mellan barn och föräldrar. Skolan är oerhört uppmärksam vad gäller just mobbning.

Iallafall tycker jag att det här med betyg i ordning och uppförande är guld värt, och absolut något som borde införas i svenska skolor igen. Jag är glad över att höra att det nu ska införas i Stockholms Stad. Mycket bra!
I Fairfax County får barnen betyg i följande vad gäller ”Work Habits”, alltså i ordning och uppförande:

Accepts responsibility.
Complies with established rules
Exhibits courteous behavior
Exhibits self control
Follows through on assignments
Listens to and follows directions
Organizes materials
Respects personal and school property
Uses times constructively
Works and plays cooperatively

Alltså, 10 olika betyg . Betygen sätts från N-O, alltså inte I A-U skalan.
Denna ordningskala kommer att följa med eleven tills dess att han/hon gått ut High School, 12:e klass.

Volontering så...STORT i amerikansk skolor. Skolorna är i mångt och mycket byggda på volonterande föräldrar som gör allt från att kopiera papper till att organisera stora skolfester. Hem och Skola (PTA) föreningarna är enormt stora!!! PTA organiserar allt från skolfester till skridsko, bingo och biokvällar till vilka alla elever och föräldar är inbjudna.
Jag är inte engagerad i skolans PTA förening mer än så att jag betalar in pengar varje skolår. Däremot är jag engagerad när det kommer till klassen, följer med på varenda utflykt, ställer upp och ordnar klassfester, hjälper till med det jag kan. Det är bra sätt att komma in i skolans värld, lära känna skolans lärare och personal. För mig, som svenska, har det varit ännu viktigare att hänga med eftersom skolan här är så annorlunda än den jag växte upp med på 70 och 80-talen. Det har helt enkelt varit nödvändigt för mig att engagera mig, och jag är glad att jag sett så pass mycket att jag verkligen kan (för det allra mesta) prisa Fairfaxs skolsystem.
Jag är säker på att jag kommer att rosa och RISA skolan fler gånger här på bloggen.
MEN betygen är jag för, till 100 %.

15 comments:

Anna Malaga said...

Skriver under pâ detta!
Min son har samma sorts betyg som din tjej hade i ettan. Men det är ju mest till för att föräldrarna ska fâ veta hur det gâr och kunna hjälpa till med vad som behövs.
Att strunta i allt och tycka att "alla minsann är lika bra" är ingen lösning. Klart att alla barn har lika värde, alla är bra pâ nâgot osv. Men det är bra att fâ svart pâ vitt hur studierna gâr, tycker jag.
Öht är föräldrarna mer engagerade i skolan här ocksâ, och kallas in sâ fort det är nâgot problem med brâkiga elever eller sâ. Vi hat mer ansvar för vâra barn, känns det som.

Susanna B. said...

Jag fattar inte varför denna rädsla för betyg i Sverige - det kanske har något med 70-talets flum skolor att göra?
Där alla ska vara lika, ingen är bättre en den andre. Lika möjligheter osv, osv. Min dotter går också i skola i USA och i samma kommun men annan skola än din dotter. En sak till som syns på barnens betyg är hur många frånvaro dagar dem har plus eventuella förseningar. Jag tycker att betyg från ett tidigt skede ger barn, föräldrar och lärare en chans att jobba mer inom elevens svaga ämnen och ge beröm för starka prestationer. Det är ju så att alla är inte lika - man har styrkor och svagheter på olika sätt och inom olika ämnen. Och det måste få vara så. Barnen lider inte av betyg - tvärtom, de ser en chans att kontrollera sin utbildning och sin roll i klassrummet. Jag tror att Sveriges skolsystem skulle förbättras avsevärt och man införde betyg på ett tidigt stadium.

malou said...

Det låter som Utopia...och det låter fantastiskt bra. Men vad gör skolan med elever som t ex har ADHD-diagnos med åtföljande koncentrationsproblem? Elever med dyslexi och dyskalkuli, går de i vanlig klass och vilken slags stöd och uppföljning får dom? I Norge har man heller inte betyg på hela låg-och mellanstadiet, så eleverna får chock när dom börjar högstadiet. Nu börjar man diskutera om man skall införa IG - G - VG i norska skolan, men betyg i ordning och uppförande har man inte. Alla barn integreras i samma skola, det är lag på att varje barn skall få "individuellt anpassad undervisning", vilket är ett hån när man inte har tillräckligt med pedagogisk personal.

Annika said...

Anna:
Visst är det bra att man har ngt att gå efter som förälder och elev. Jag har aldrig upplevt betygen som stressande, inte karolina heller.
Intressant att höra att det är liknande hos dig i Spanien.


Susanna:
Visst skulle Sveriges skolssystem förbättras väsentligt om betygen infördes från 1 klass. Ordningsbetyg tror jag snart blir ett måste för Sverige. Inte en dag för tidigt.
Just det, jättebra att försen ankomst och frånvarodagar står på betyget också. GLÖMDE skriva det i inlägget.


Malou:
Än så länge är jag nöjd med det mesta inom skolan. Visst finns det saker som RETAR mig, och det tar jag upp i ett annat inlägg längre fram.
Det här med ADHD, Aspergers, autism, dyslexi mm tas om hand tidigt. I Karolinas klass går tre elever med dyslexi. Dem tre töserna får extra hjälpt flera ggr om dagen + att det finns en assistent.
ADHD...Det kan man diskutera ja, barnläkarna här är snabba på att skriva ut Ritalin (kanske för snabba???). Om ett barn är extra jobbigt blir det utredning, redan från Kindergarten eller ettan. Men som jag säger, detta ÄR diskutabelt.
Autism: på dotterns skola finns ett autism centrum. Barnen har då egna lärare och assistenter men tillbringar även tid i dom "vanliga" klasserna samt har rast och lunch tillsammans med resten av skolan.
Trodde att Norge hade strängare skola.

Anne-Marie said...

Jag har inga egna barn men nog tror jag att det är bra att få betyg även på de "lägre" nivåerna. När jag gick på lågstadiet hade vi någon form av betyg och sedan var det ju standard med betyg på mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Visst är barn här i USA mycket artigare och har mer respekt för vuxna än i Sverige. I Sverige tycks det vara fult att som förälder ha "pli på sitt barn". Nu för tiden finns det väl knappt betyg i skolan i Sverige förrän rätt högt upp i systemet?
Troligen inte det bästa för barnen.

Hannele said...

Tja, så tidigt som första klass vet jag inte (själv hade jag sämre uppförande än pojkarna - i den åldern).

Annika said...

A-M:
In med betygen på en gång, så fort barnet börjar skolan. Det blir ju mindre dramatiskt på så sätt.
Visst är amerikanska barn ofta mkt artiga och väluppfostrade. Det gillar jag.
I Sverige får man betyg först på högstadiet. Hoppas att det ändras.

Hannele:
Jasså, du var en liten busunge :-)))
Som jag sa ovan-tror att det är bra om betygen kommer in i barnens liv så fort som möjligt. AVdramatisera det hela.

JaCal said...

Har gått och funderat på din post hela dagen - bra! Jag är för betyg - allt som kan ge vägledning - åt båda hållen. Hur ska man kunna få hjälp och stöd om man inte kan få bedömas utifrån något på något sätt, om man inte får prata om det. Men jag tror att man som svenskt är fast i "normalfördelningskurvor" etc och fastnar i fel ände. Positiv och proaktiv återkoppling om vad man är bra på och hur man kan bli bättre är ju vad det ska handla om.

Annika said...

Jacal:
Det är ju just det, att ge vägledning! DET är så viktigt. Hur ska man annars veta??
Respons, dialog. Klart att man måste få prata om om elevens prestationer.

Matildas fikarum said...

Det här var roligt att läsa om. Verkligen. Jag var själv så besviken på min skoltid med allt jamsande och flummeri. Jag tyckte vi inte lärde oss någonting. Och här har du en som älskar att plugga!

Sverige är ett mycket konstigt land på många sätt, men det upptäcker man kanske bara om man inte bor där själv. Jag var totalt hemmablind innan jag flyttade. Nu har jag en helt annan bild av mitt gamla hemland.

Betyg? Ja! Från första klass. Och ordning och reda. Jag vet inte så mycket om det australienska skolsystemet så jag kan inte jämföra.

Annika said...

Matilda:
Skulle vara roligt att veta hur det är i skolan i Australien med betyg och ordning och allt det där.

Skolan i sverige är nog bättre nu, mycket bättre nu, än när vi gick i skolan (70 och 80-talens skola var verkligen INTE rolig) Men betygen ska in. Det står jag för till 100 %. MER ordning överhuvudtaget i skolan!

L i Sydafrika said...

Varför togs betygen och studentexamen bort i Sverige? Jag läser i tidningar att det finns elever i Sverige som inte riktigt kan skriva eller läsa då de går ut skolan. Det är ju märkligt.

Annika said...

I:
Jadu, SÄG DET???? Jag vet inte. När jag gick i skolan fick vi vårt första betyg höstterminen i 8:an.
Svenska skolan behöver ryckas upp. Inget snack om saken. Jämför med Finlands tex...Finland kunde vara en bra modell för Sverige.

Bloggblad said...

Intressant att läsa dina åsikter! Säkert är det bättre att betygsätta ofta - då blir det inte så dramatiskt som en gång per år.

Och att börja i 8:an som vi gjort... inte klokt. Det blir ofta en chock för de föräldrar som inte har stenkoll. Och även för ungar som tar minsta muntligt beröm som att det nog blir ett bra betyg...

Annika said...

Bloggblad:
Visst är det galet att börja ge betyg i åttan. En kompis till mig berättade att hennes syster, som är lärare ( i sve), inte ens får ge muntliga betyg!
Nej, in med betyg fr ettan. Ner med hela DRAMATIKEN runt betygen...