Tuesday, September 26, 2006

Sängblogg...


Här sitter flickorna B i sängen...En gör läxor, och en bloggar. Vi är ensamma hemma eftersom maken befinner sig i London. Han borde väl sova nu i en skön hotellsäng.
Ninna och jag sover inte. Ninna kommer garanterat att somna om en liten stund. Frågan är hur det går för mamman? Lyckligtvis har jag en oöppnad bok som ligger på nattygsbordet som jag kan bita tag i om John Blund inte vill infinna sig. Jag har lovat Ninna att vi ska se ett avsnitt av "Full House" innan vi släcker lampan. ACK JA! Ninna ville gå ut och äta tidigare ikväll, och så skedde. Vi gick till Chili's, ja, och vi åt tom efterrätt, Molton chocolate cake...Smarrigt.
Men gee weez vad jag saknar Peter nu. När mörkret står tätt utanför och natten nalkas börjar Yours Truly återigen fundera på sånt hon inte SKA fundera på.
Det går an att vara utan maken fram till dess att man ska gå och knyta sig. Kvällen är full av små rutiner, diska upp, städa upp, göra läxor och se på TV. Inga problem, eller hur? Nej, det är när världen är tyst och mörk som funderingarna kommer...Men GUD inte ska jag trötta er med det här tugget igen, enough is enough. Go'natt och SOV GOTT!!!

Bild från: lthalland.se

7 comments:

Anonymous said...

Du skulle kanske skaffa en hund? En liten eller stor vakthund...:-)
Det finns ju gott om trevliga (och dyra) hund pensionat för Sverigeresorna!

Lena

Monika said...

Jag tänkte på dig igår...när jag själv var "gräsänka" (P var på jobbfest ute på Ljusterö) över natten. Jag är inte lika rädd som du (längre) men det är verkligen som att alla ljud får en annan innebörd när man är ensam hemma!! Det är svårare att komma i säng också...Och att bo på nedre botten är inte så jättekul när man är själv. Jag är dock glad att jag inte längre är så rädd som jag var när Björn och jag bodde i Raleigh, då var jag nog snäppet värre än du tror jag :-) Jobbigt!! Hoppas du fick sova något i natt i alla fall...

Annika said...

Lena: Inte hund så länge vi bor kvar i radhuset. Men sen kanske...Inte för att jag VILL ha en direkt, men Peter är ju sugen...

Monika: Ja, om jag minns hur rädd du var när du bodde i NC. Jag har faktiskt blivit bättre, jag också...Det var värre för några år sen. Det är ju det där att det finns så många ingångar här, en i källaren, fönster man kan slå sönder i markplan. Ja, du vet...men natten gick BRA...vaknade vid 2, men somnade genast om och sov sen till 7.30 då jag steg upp. Så int' ska jag klaga, int'...

Anonymous said...

Men om du håller några lampor tända eller kanske håller TVn på? SB.

Annika said...

SB: Jag har tre lampor tända på nedervåningen, en på övervåningen och en i källaren...Kan absolut inte sova med TV:n på. Men, det var en helt hyfsad natt som gick...

Monika said...

Skönt att det gick hyfsat inatt i alla fall! Minns den där känslan med alla ingångar etc. från radhuset i Bredäng när man sov där själv!! Usch och fy... min metod där brukade dock vara att "resignera" :-) Dvs. händer det så händer det typ. Jag vet, det kan tyckas hjälpa föga men på något sätt gjorde det det...

Annika said...

Monika: Vet du, jag tänker på ett liknande sätt...Händer det så händer det, vad mer kan jag göra? Vet inte HUR det kommer att gå den dagen vi bor i villa och man inte har grannar vägg i vägg. Grannarna hjälper nämligen mot viss nattskräck...