Sunday, September 17, 2006

Saker som inte får hända.

För ungefär en vecka sedan ringde en vän till mig för att meddela att hennes bästa vän dött. Helt oväntat! Som en blixt från klar himmel! Död!
Denna kvinna blev 43 år gammal. Hon bodde i Franklin Farm. Efterlämnat make och två söner på 7 och 10 år.
För en vecka sedan vaknade familjen i Franklin Farm, alla klev upp och skulle börja dagen. Alla utom mamman...Mamman som dött i sömnen under natten. Vilken chock! Vilket ofattbart faktum för en familj att ta till sig. Dödsorsak: plötslig hjärtdöd. Den här mamman hade gått och lagt sig på lördagskvällen och mått bra, och på natten tillträder då Plötslig Hjärtdöd. Det är sådant som annars brukar drabba unga killar som idrottar, men nu slog det till på en 43 åring. Min vän berättade att den här mammans pappa dött på samma sätt, som 50 åring. Det är tydligen starkt ärftligt.
Familjen är judisk, så min vän gick på begravningen redan på måndagen. Fullt med folk på begravningsbyrån, längst fram sitter dem små pojkarna, vita som lakan av blekhet och chock. Min vän sa att det nästan inte gick att ta in det hela, så ont gjorde det i henne.
Hur ska familjen klara sig utan sin mamma? Enligt min vän gjorde denna kvinna allt för sin familj. Som så många andra kvinnor här var hon hemma med barnen, fixade allt i hushållet, tog sig an sina två pojkar varav den äldsta har det jobbigt med kompisar, höll på med allehanda aktiviter med pojkarna. Enligt min vän så var den här mamman en riktig "curling-mamma". Nu är dem utan sin mamma, och pappan är utan sin älskade hustru. Hur kan livet vara så grymt? Bäst man lever ska man dö och bli mull tillbaka...

5 comments:

Monika said...

Fy så fruktansvärt!! Stackars, stackars denna familj...det är så LÄSKIGT att en människa kan dö bara sådär knall och fall. Helt vidrigt!! Som sagt, hur kan livet vara så grymt!?

Anonymous said...

Men vad hemskt! ja, när man minst anar det så händer det.//JOS

Annika said...

Monika: Ja, det är verkligen hemskt när man tänker på att två små pojkar nu är utan en älskad mamma.

JOS: Usch ja...

Sara said...

Ja, livet kan verkligen vara orättvist, stackars hennes familj!!! Det gäller verkligen att alltid skiljas åt eller somna som vänner.....

Annika said...

sara: Så sant som det är SAGT! Att alltid skiljas som vänner, och även somna som vänner. När man minst anar det så händer det.