I hope you all have enjoyed a good November weekend in your neck of the woods.
This month will fly by, y’all.
It is actually kind of weird that we will celebrate Thanksgiving in a little more than two weeks. I do not understand where this fall disappeared to?
Thanksgiving always takes place the fourth Thursday in November.
However, there is still some time …
On Saturday, the mountains were calling, and Peter and I felt that we had to go.
And it was ever so lovely being out in the wonderful Shenandoah National Park again. We are so lucky to have said national park so nearby. Or well, it takes over an hour and half driving there. But in this big county that is pretty much next door, haha.
Peter and I left our house at 7 in the morning.
As we arrived at the trail head in the park, it was 9 o’clock sharp. We had picked to hike to the highest point in the entire park, Hawksbill Summit.
So we did, and it started with a brutal climb. OH MY GOD, we felt so out of shape. But, so did other people hiking up this trail as well. We were not the only ones huffing and puffing our way up.
The climb was almost vertical, only a few (steep) switchbacks were there to ease the pain.
It took us a little more than half an hour to reach the summit.
Let me tell you, my heart was pumping on the way up. PHEW!!
But we got handsomely rewarded at the top!
It was SO lovely up there. SO nice and it was actually quite warm. You have a 360 degree view up there.
It is extremely rewarding.
As we hiked down, we took a different trail that connected to the famous Appalachian Trail.
The descent was much much easier than the climb. It was longer, but so much kinder.
But it was rocky and sometimes very, very, very edgy and technical.
Let me tell you, I cannot thank my hiking poles enough. Without them, I could not take hikes like these.
The poles help with your balance, they stabilize you, and it relieves pressure on your knees and feet. They are especially good as you work your way downhill.
I am so thankful for my hiking poles at times like this.
I do not use them when I walk around Reston, or walk on any kind of flat surfaces. BUT, they are lifesavers when you hike in nature, up and down hills, rocky paths and on challenging passages.
Well, I guess I just wrote an ode to my hiking poles, haha!
And then we came to this section. The whole side of the mountain where just boulders like these ones.
Kind of tricky. But we got to an even trickier part after this. A part where we could not even see the trail, it was just boulders. I am telling you, that was kind of scary in a way. I did not snap a single picture there, it was just too difficult.
The trees on the top of the mountains were barren, but as you can see there are still colors further down the mountains.
Lovely lovely Shenandoah.
Lovely lovely Shenandoah.
22 comments:
Nu blir jag så sugen på att ge mig ut och vandra! Fina bilder med ljuvliga vyer, förstår det var en härlig vandring.
Wowm vilken vandring ni gjorde, blev nästan trött bara av att se bilderna, ffa nedfarten. Tror inte jag skulle fixat att ta mig ner på alla dessa stenblock. Skönt med stavarna förstår jag.
Fantastiskt vackert däruppe att titta på, vilka vyer.
Nu ska vi dra ner och få både Influensavaccin och den 7:e covidsprutan på vår vårdcentral. Hoppas slippa biverkningar även denna gång.
Stor kram
Jag känner igen mig från era tidigare vandringar där, vyerna är som alltid vidunderliga, ljuvliga, storslagna. Tack Annika för att du ger oss andra chansen att få komma med till stället med det vackraste smått magiska namnet Shenandoah, ett namn som ger mig speciella rysningar av välbehag.
Kramar över halva Atlanten från ett mörkmolnigt Madeira.
Godmorgon Tisdag!
Vi hade en rätt stilla långhelg. Tvingade ut oss men tyvärr så var solen någon annanstans. Åh vilken hike, kan förstå att bergen kallade på er.
Både när jag har bott i Aus och i Canada så är det bergen som varit väldig fashinerande.
Iom att jag kommer från platta skåne så är man rätt lättimponerad.
Och gällande att sitta på en sten vid en höjd. Jag har inte haft något problem med höjder förut men jag misstänker att jag också skulle haft lite mer "respekt" :P Men när man är yngre är man lite mer odödlig och har bättre balans. Vilken häftig utsikt, verkligen superhärlig!
Hehe och jag förstår absolut din ode till dina hiking poles. Det är ju dom som möjliggör friheten att ta sig runt. Det är inte fy skam det.
Hur ser djurlivet ut? Björnar, Lodjur, Varg? Hann ni se något?
Ha en bra tisdag!
Kramar Johanna
Hej Annika! Förstår att det var värt mödan att ta sig upp dit! Vidunderlig utsikt! Så vackert! Ler när du skriver att det ligger nära, 1 1/2 timmas bilfärd bort! Haha låter lite som en norrlänning, ”ah vi ska på fest till grannbyn 30 mil bort”. Men jag förstår vidderna!
Hoppas november går fort. Längtar till advent! Julkalendern tror jag blir riktigt bra i år.
Önskar dig en fin vecka! KRAM Anna
Åhhh, vilka vyer så himla vackert. Men det ser verkligen brant ut på vissa ställen där ni hajkade.
Ha en fin dag.
Kram Carin
Anna:
Tack! Ja det är ju så härligt att gå ut på en vandring i underbar miljö. Älskar det!!
Yvonne:
Den var inte så lång dock, bara jobbig i början. Men då var den JOBBIG också, pust och STÖÖÖN!!
De dör stora stenblocken var ingen lek. Vi kom till det andra partiet och där stod tre kvinnor i min ålder, och de tvekade att gå över det. Men sen gick Peter först och jag efter och sen kvinnorna lite senare. Det var inte kul. På ett ställe var det bara at släppa stavarna och hasa sig över blocken. Men fö är stavar ett måste, ett måste (iaf för mig).
Man ja, vyerna var betalning nog. SÅ härligt.
Åååå ska du, det ska vi göra nästa vecka.
Ta bägge, som ni ska nu. Berätta för mig sen hur du mår!! HÅLLER alla tummar!!!
Kramar!!!
Karin:
TACK!!!
Ja, vi har vandrat här mkt. Men på olika ställen varje gång. OCH ja, visst är det underbara vyer och höjder. ÄLSKAR DENNA PLATS!!
OCH du och jag tycker lika, namnet Shenandoah är MAGISKT!! Det är så otroligt vackert.
Kramar i massor till dig!
Dr Jo:
Ja jag såg ju att vädret hemma var äkta november. Att solen gått och gömt sig.
Berg, det är ngt alldeles särskilt med dem. Jag håller med. Är ju inte heller van vid dem från min uppväxt alls. Visste inte att du är från Skåne förresten, kul!!
Appalackerna är ju inte så höga heller, inte om man jämför med The Rockies och andra bergskedjor. Men vackra och magiska är de!!
Jag har ju ganska svår svindel och kan inte gå ut på klippor och se ner på stup och sånt. Peter kan det, men inte jag. Jag har jättesvårt att gå på leder där det stupar ner på en sida, det går inte. Jag måste vända om.
OCH så är det, det har inte blivit bättre med åren. Tvärtom. Och visst ska man ha respekt. Det dör många vid sådana här stup varje år. Då menar jag inte just i denna park, men runt om USA i bergen.
HAHA; jamen det är rätt. Det är mina vandringsstavar som gör att jag kommer ut, utan dem skulle det inte gå.
De är värda allt, hahahaha!!!
I Shenandoah finns det massor, massor med svartbjörnar. Har sett dem där ett par gånger på andra vandringar. Inte denna gång. TACK och lov. Det är lite creepy att se dem, om än bara på håll. Vi har bjällror när vi går just för att skrämma bort björnar. Annars är det hjortar, falkar, örnar och ormar. Ja ormar, gifta sådana också. Men nu på höstkanten är de nog inte så pigga. De gillar ju värme.
Kramar och ha en jättefin tisdag!
Channal:
Haha ja, så är det nog. Avstånden krymper liksom här. Att ha två timmar till Shenanandoah NP, eller 90 min till själva parken, är ingenting. Praktiskt taget nästgårds. HAHA. Väldigt sant att det ibland kan jämföras med norrland.
Tack, det var en underbar vandring.
OCH jag hoppas november går långsamt. Men det gör den ju inte. GAAAHHHH!!!
Trevligt med en bra julkalender. Ibland brukar jag se dem, men bara om K är här. Fast jag borde nog kanske börja se den bara jag.
Kramar i massor!!
Carin:
TACK!! Det var ljuvligt.
Det är så himla svårt att fota hur brant det är. Det går nästan inte. Men ja, på vissa ställen (dit inte jag gick) så störtar det ju rätt ner. Klarar inte det.
Ha en jättefin dag!
Kramar!
Vilka vyer! Har ju sett liknande bland Klippiga bergen och faktisk också åkt längs Blue Ridge Parkway i North Carolina, men det var många år sedan! Men det var på hösten och färgerna glödde!
Förstår att det kändes i kroppen efter er tur.
Ja, du vet ju att jag var ensam i helgen och mer än planerat men nu sitter T i taxi på väg hem från Arlanda.
Nice! A beautiful day, too. Great views all around!
Magnifika vyer och tack för alla foton. Snacka om "lunch with a view."
Jag är så imponerad över era vandringar, inte de lättaste precis. Men jag förstår att utmaningen är tjusningen och sen målet mödan värt.
Kan känna ilningar av höjdskräck via dina bilder.
Om jag hade åkt två timmar hade jag t ex hamnat i Göteborg. Känns otippat att jag skulle göra det. Fascineras över mina referenser och inser återigen min "bekväma personlighet."
Okej då, nu lite bakvänt skryt...hihi🤦 i somras besteg jag Stenshuvud på Skånes östra kust, 96 meter ö h.
Det var inte nådigt med min besvärliga ryggrad. Höll inte på att komma vare sig upp eller ned. Hade kunnat bli min död.
Fick betala ett för högt pris.
Ibland är jag så envist dum, rent ut sagt.
Så tack kära Annika för du tar mig ut på den ena storslagna äventyret efter det andra.
KRAMAR!!
En underbar selfie på dig och Peter. Ni två är verkligen fotogeniska:-)
Åsså vyn från toppen där med bergen/klipporna är surrealistiskt underbar. Helt WOW! Det är ju ofta så att man får en belöning högst upp när man genomlidit en hike upp, upp och upp. Å den vyn var verkligen värt "besväret".
Det är jättekonstig med gångstavar här. Det är så gott som bara 80-plussare som använder stavar när de går rakt, inte upp och inte ned på asfalt alltså.
Har inte sett en enda i er ålder som använder stavar. I skogen har jag aldrig sett någon använda stavar. Inte att jag befinner mig i skogen så ofta, men ändå. Ni gör ju helt rätt att använda stavarna som stöd. Man blir ju nästan fyrbent då.
Fantastiska vyer, precis som du ju visade även på Instagram. Förstår verkligen att ni hade nytta av stavarna, med tanke på terrängen. Här där jag bor är det för övrigt ganska vanligt med stavar, även bland yngre. Ser det rätt ofta när jag är ute på mina promenader.
Brysselkakan;
Ja så underbart det är. Blueridge Pkwy byter namn till Skyline Drive så fort den kommer till Shenandoah NP.
Man kan ta sig från SNP längs Skyline Drive/Blueridge PKWY hela vägen till Smoky Mountains NP. Det är en dröm att köra den hela vägen mellan dessa nationalparker. Har kört hela Skyline Drive, bitar av Blueridge PKWY. De är verkligen underbara vägar.
Ja stigningen var ingen lek i lördags. PUST!
Men nu har din T kommit hem igen, så skönt.
Keith:
Love SNP, I know you do as well!
Bettan:
TACK min kära Bettan för dina fina ord. De värmer, ska du veta.
Ja, hela Skyline Drive och hela Shenandoah NP är en underbar plats med så många leder och utsikter. Älskar det!!
Exakt, priset är utsikterna när man vandrar. Det är betalningen. OCH att sedan äta lunch och titta ut över härligheten.
Lunch är alltid ett måste, sådan måste med.
Eler hur, så är det ju, Avstånden krymper här. Minns när jag hängde med Peters familj till South Carolina och Myrtle Beach ffg. Det tar nio timmar att köra dit. Inga problem, tyckte ngn. Men då stannade vi där en helg förstås. Men ändå.
Tnkte då att om jag skulle kära från Sthlm nio timmar söderut skulle jag väl hamna i Danmark.
Vi kom en fredag, P och jag, åkte hem på söndagen. Nemas prob, haha.
Så visst krymper avstånden. Jag tycker också att det låter jättelångt när du säger att du hamnar i GBG om du åker två timmar hemifrån, haha.
Bettan! Duktigt!!! Du gick upp där. SÅ coolt ju. BRA gjort av dig.
Förår att det kom med ett pris, fan för dåliga ryggar.
Men det var värt det för utsikten, visst? Antar att du inte gör om det.
Inga läskiga stup längs leden?
TACK BÄSTA FINA BETTAN för dina fina ord. Jösses, du är då för underbar!!
Kramar i massor till dig!!
BP:
TACK BP!! DET var snällt sagt av dig! Där står jag utan minsta make up eller ngt sånt. SÅ tack, tack!!!
Absolut, vandringens pris är en utsikt. Så är det onekligen. Ibland kan man gå leder som inte alls "betalar sig" då ser jag det mer som en träning och att få vara i skogen. Men inget rår upp mot en maffig utsikt.
BP, det är inga vanliga gåstavar. Sådana är inte lika starka och tåliga som de vi har. Jo jag lovar dig, skulle du gå ut på en led i Sverige skulle jag säga att du skulle se att varoch varannan person har sådana :-D På riktigt. De är sådan hjälp när man ska över svåra partier, bra för balansen och de avlastar leder. Så jo, jag kan lova att du skulle se dem i stor omfattning i Sverige också.
Vanliga gåstavar är tunnare och gjorda för mer stabila underlag.Det är sådana man brukar se lite äldre ha hemma i stan, men de går inte med vandringsstavar. Dessa kan man fälla ihop och ha i ryggsäcken om man inte tycker att de behövs undre vandringen. Alla långdistansvandrare har stavar, varenda en oavsett ålder.
Stavarna är mina bästa vänner på leden. Men här på parkvägarna i Reston behöver jag dem inte.
Elisabeth;
Underbar vandring.
Det är via vyerna man får "sin betalning".
Ja, jag kan tro att du ser folk med vandringsstavar då du är ute och går, du går ju såååååå långt också. OCH på leder, på leder ser man folk använda dem i alla åldrar.
Jag skulle int klara mig utan dem på oländigt underlag.
Post a Comment