Wednesday, April 23, 2008

På våren spelar man brännboll, så de'så!

Jamen okay då! Nu är det vår och alla är lite härligt vårspattiga. Iallafall vi svenskar. Under mina morgonpromenader låter jag tankarna få gå som dom vill alltmedan benen pinnar och iPoden går varm.
Har ni tänkt på hur vissa ljus och dofter kan få en att minnas? När jag går förbi en viss äng här i Reston så börjar mina tankar att surra.
Helt plötsligt befinner jag mig sisådär 30 år tillbaka i tiden. TRETTIO år, eller OK det kan lika gärna vara 27 år eller 31 år, men faktum kvarstår---jag befinner mig långt tillbaks i tiden. Jag befinner mig på mellanstadienivå, eller tidigt högstadium.


Så fort våren hade smält undan all snö och så fort ängarna var gröna så var det som om det började pirra i benen på gympalärare och (dom flesta) elever på skolan. ALLA ville ut och spela----BRÄNNBOLL!!!
ALLA utom jag och några andra själar som hatade sporten.
Vi försökte göra allt för att slippa vara med;
-Men snälla’rå...vi kan väl gå långpromenad idag istället för att spela brännboll??? Snälla...
-Nej, flickor, idag är det brännboll som gäller. ALLA!! Hallå!! Ställ upp!!
Peter och Helena ska välja lag.
DÅ visste man...då var det kört. Om gympafröken själv valde lagen var det lättare, men om två klasskamrater skulle välja...tjaa...då var det kört för vissa av oss. DOM av oss som använde DASSLOCKET att slå med.
Peter började välja---Cissi, Johan...
Sen tog Helena vid:
--Pyret, Tommy...
Och sådär fortsatte det tills ett gäng om fyra-fem stod kvar....Bottenskrapet. Japp, jag var en av dom som ALDRIG blev vald först när det gällde bollsporter.
Istället stod man där och kände sig dummar och dummare...och till sist var det någon som sa..
-Ah’men OKAY vi tar ANNIKA då...så får ni ta X.
AH, vad härligt lyckad man kände sig då!! Fin pedagogik i sann gympaläraranda under sent 70-tal och tidigt 80-tal.
OCH, vi ställde upp...Utelaget och innelaget och brännaren.
Så fort jag och några till skulle slå ut bollen lät det bland innelaget...
-OK, alla gå fram det är Annika som ska slå med dasslocket! Det blir LÄTT lyra, asså!!

GUD vad jag är glad över att slippa brännbollen i skolan. Och än idag vill jag INTE spela brännboll.
Tänker på alla ängar och fält därhemma som fylls av skolklasser nu...Brännbollens gyllene säsong. Och än i denna dag finns det Annikor som hatar att spela brännboll och inte vill vara med. Jag hoppas att dom slipper och jag hoppas att lärarna är smartare numera och låter eleverna gå på långpromenad, eller vad det nu kan vara, istället.

När jag började i gymnasiet vågade jag ställa andra krav. Jag började vägra vara med. Jag och ett några andra tjejer sa till gympaläraren att vi vägrade vara med på bollsporter. Om vi inte slapp skulle vi skolka. Japp, vi slapp. Vi fick gå långpromenader istället. Undrar om det var så jag grundade mina långa power walks? Även om det inte var power walks då. Det var mer tjejsnack a la 16-17 åringar än hårda promenader.

Förmodligen tycker dom flesta av er att brännboll är KUL. Och tjaaaa..quite frankly är jag inte ett dugg förvånad över att ni tycker det. Majoriteten tycker nog att det är jättekul :-). Annars skulle ju inte ängarna vara fyllda av bränbollsspelare.

Det är så här; jag gillar inte bollsporter, inte en endaste en...Noll bollsinne och noll intresse...
Peter är jätteduktig på fotboll, volleyboll, tennis och base ball...Jag kan titta på, men aldrig att jag spelar...NOOOO waaay...triiist och läskigt.
Idag kan jag sitta och småfnissa och skratta åt skoltidens gympa. Det kunde jag knappast då.

Nu gott folk ska jag till IKEA med Lotta....

Ha en mycket fin onsdag.

Bild från eskilstuna.se

32 comments:

Jess said...

Ja, alla kan ju inte gilla bollsporter. Men jag gillade faktiskt brännboll. Vi brukade dra ihop ett kompisgäng på våren och spela med ölburkarna i högsta hugg.. :)
Det var liksom en tradition.

Men jag minns även när jag vägrade vara med på någon gympalektion och istället satt och rökte bakom ishockey sargen i protest mot nått..ha,ha.. Jobbig unge!

Smart av er att gå på långprommenad istället för att spela bollsport.
Valet ska vara fritt tycker jag.
Och visst var det hemskt med uppdelningen av lag. Undrar om de har ändrat det sen man själv gick skola. Man får hoppas.

Kram på dig från ett idag soligt Dublin!

Marie said...

brannboll! jag alskar brannboll! och alla andra bollsporter ocksa, forutom innebandy som for mig ar helt oforstaelig, men det ar en helt annan sak! :)

men visst, inte ar det sarskilt pedagogiskt att lata eleverna sjalva valja lag eftersom nagan alltid blir vald SIST!

jag forsoker introducera brannboll i england, men har ar de helt fast vid cricket som ar sa urbota trakigt. jag langtar hem sa jag kan spela brannboll!

Annika said...

Jess:
Japp, dom flesta gillar ju brännboll...Så är det bara. Vi är endast ngra få som inte diggar sporten.
Undrar hur det skulle kännas att spela idag. Jag skulle förmodligen vara jättenervig.

jag undrar också om det där med lagindelningen har förändrats. Jag tror nästan det. Visst ska valet vara fritt...Jag är glad att gympafröken på gymnasiet verkligen lyssnade på oss.

Kram från ett molningt DC!!!

Marie:
Ah, se där...So far 2-1 till er som gillar brännboll!!
Vi är nog endast ngra få som inte gillar sporten.
Ja, visst var det korkat av gympalärarna att låta lagen väljas på det sättet...Märkligt.
All right, hem och spela brännboll med dig ;-) Själv är jag bara glad över att slippa.

Petra H said...

Jag kan bara hålla med om att det är fruktansvärt opedadogiskt och utsättande när eleverna själva får välja lag.. Det bästa var ju när läararna gick runt och sa 1-2-1-2 och lagen delades in på det sättet.
Brännboll var ingen hit för mig heller, men det blev roligare på gymnasiet när vi spelade softball och det bara var tjejer (eftersom vi ju hade uppdelad gympa).
Det var friare på gymnasiet över lag, kommer ihåg att jag inte deltog i simningen en enda gång - vi som inte ville, kunde gå på långpromenader istället... någongång gick vi hem till en av tjejerna och satt där och snackade istället, ha ha!!

Erica said...

Hej!
Jag var en av de elever som hatade bollsporter i skolan. Förmodligen för att jag aldrig varit någon atlet precis...
Jag har också alltid (och än också) hatat det sättet att dela upp lag. Det får ju de som alltid blir valda sist att känna sig ännu sämre. Jag skulle förmodligen ha blivit vald sist! Men vi hade så bra gympalärare i skolan som aldrig använde den metoden. Vi fick stå på led och så räknade han 1,2,1,2,1 o.s.v. och det var vilket lag man hamnade i. Men det var inte alltid de räknade så, utan de blandade lite olika. T.ex. ibland räknades det 1,1,2,1,2,1,2,2... Det var för att man aldrig skulle kunna räkna ut hur lagen skulle bli och ställa sig på ett sådant sätt :) Jag tycker det var väldigt pedagogiskt och bra. Ibland gick han även och delade ut röda och blå band på måfå. (Detta var mellan 1994 och 1999, när jag gick 4:an-9:an).
Jag tycker också det är bra när lärarna kan lyssna lite på elevernas önskemål, för man får ju ändå mer motion om man går en promenad än om man tvingas mest stå still i en bollsport...För gympalektionerna är ju till för att man ska få röra på sig, och inte någon elitsatsning (som en gympavikarie vi hade verkade tro... :P)
Ursäkta att det blev en sådan lång kommentar.
MVH

Antje said...

Åååhhvad du pratar mig från hjärtat - jag hatar alla ballsport (som tur är spelas det ingen brännboll i Tyskland - det ser svår ut ;-) och att läsa ditt inlägg transporterade mig verkligen tillbaka till de där förhatliga momenten i gympaklassen! Du har rätt att det är konstigt hur en lukt eller musik kan få en att komma ihåg moment från längelängesedan som om de var igår. Lukt måste vara en av våra djupast lagrade minnen. Jag kommer alltid ihåg min au pair tid när jag känner lukten vid en viss coffeeshop!

Annika said...

Petra H:
Skönt, du låter som jag lite, pust!!! :-)
Visst var det otroligt opedagogiskt av lärarna att göra så. Lärarna VISSTE ju precis hur lagen skulle komma att delas in också. Undrar om det var ngn slags sadistisk njutning från deras sida???
Gymnasiet var friare...tack och lov!!! OCH förhoppningsvis är det så, och mer därtill, än idag!
Japp, det var kanske inte så mkt promenerande för oss heller, mer sitta på en parkbänk i solen o snacka...fniss.

Annika said...

Erica:
VI är ngra stycken som INTE gillar det hela.
Ni verkar ha haft bra lärare! Sådär var det aldrig ngn lärare som gjorde hos oss---1,1, 1, 2, 1 etc. Smart och bra!!
Gympan ska vara fri...Alla ska röra på sig, såklart. Men man ska få välja vad ma nvill göra. Tror att gympan satt sår i många i själar.
Ni som gick i skolan senare har verkligen fått mer padagogik än vad vi fick...
TACK för din kommentar, Erica!!

Antje:
Jo, vi är nog en del som känner igen oss i detta gympagytter som skolan var.
Överallt i hela världen är det säkert detsamma. Dofter ja...det är nog ngt som ligger långt bak i vår reptilhjärna...Lustigt egentligen.
Var var du au-pair?

Antje said...

Jag var au pair 93/94 i San Mateo i Bay area. Bästa tiden jag har haft!

Millan said...

Ja nu gillar jag visserligen inte alla bollsporter men just brannboll tycker jag om. Men hur sanslost var det inte att de tyckte det var ok att eleverna valde lag sjalva? Hade man tur kanske lararen valde en av ens egna kompisar som skulle valja lag och da hade man i alla fall en chans. Men annars stod man ju dar till pa slutet och hur kul kandes det?? jag hoppas verkligen att lararna inte gor sa nu for tiden!

Dasslocket kallade ni alltsa det platta traet.. vi kallade det for tjej-traet.. hur fel ar inte det?

Millan said...

Haha nu laste jag Maries kommentar och liksom henne forsoker aven jag att infora brannboll istallet for Cricket. men tyvarr ar Ben och hela hans familj inbita cricket spelare och valdigt involverade med klubben. Det resulterar i att ben ar ivag och spelar cricket varje sondag mellan kl 13 och 20... (april - september). Da vore det ju battre med en snabb omgang brannboll :-D

Anonymous said...

Annika! Jag blev nästan lite full i skratt när jag läste om din förhatliga brännboll, för vad gjorde jag med min klass på idrotten i måndags tror du? Just det, brännboll på ängen.Idag tror jag, o hoppas av hela mitt hjärta, att man som lärare har lärt sej lite mer pedagogik än på vår tid. Jag har alltid gillat brännboll o fixade oxå "killträ't" rätt hyfsat, men jag skäms líte när jag tänker på hur man i klunga gick fram när någon skulle slå med "dasslocket".Förlåt Annika, men jag gjorde nog oxå så är jag rädd! :-)
Bra att du till slut sa ifrån!
Kram från Anette!!!

Lullun said...

*hihi* Igenkänningsfaktorn är stor. Och lagväljarmetoden hängde också med i resten av 80-talet och en bit in på 90-talet kan jag härmed bekräfta. Efter det vet jag inte.

Till skillnad från dig gillar jag dock bollsporter. Men inte är jag direkt duktig. Tvärt om. Och jag hade också en längre period (och när det gäller just brännboll så hänger den nog med ännu) då jag också stod där på gräsplanen med en viss skräck. Usch. I gymnasiet fick jag dock sedan en underbar, manlig, kort & rund gympalärare som vände hela skräckupplevelsen till något positivt. Det fick mig t.o.m att välga en extrakurs i Idrott, som jag inte alls behövde ta, bara för att et var så roligt! ;-)

Anne said...

Japp, lagväljarmodellen fanns även på min tid. Undrar hur det ser ut idag? Så var det inte bara i brännboll utan i det mesta, jag hatade verkligen det. Noll förståelse och man var rädd som en liten skit och vågade inte säga ifrån heller. Tjej-träet kallades det hos oss (precis som hos Millan tydligen) och det säger ju rätt mycket bara det. Haha, det där med att nu ska Annika/Anne slå, så alla flyttar fram för det här blir lätt lyra. DET känner jag såväl igen. Nu kan jag fnissa åt det, men det var tuffa tider...
Simningen var en annan grej jag hatade, de flesta tjejer gjorde det och det var alltid ett stort frånfall av tjejer då det stod på schemat. Men ändå envisades de med att ha det på programmet (och ha blandat tjejer/killar). Lite som att det serverades strömming ibland som ingen åt. Men likväl fanns den där förbaskade strömmingen på menyng ibland.
Ikea, mmmm härligt!!! Hoppas ni får/fick en bra dag där!

Humlan said...

Åh, så väl jag känner igen mig! Du beskriver precis min känsla för gympan och hur det kändes att bli sist vald.
Kram

Marianne said...

Vet vad du menar, jag var inte heller någon stjärna i bollsporter ... sporter. Promenader med kompis är mycket roligare.

Hoppas ni har det trevligt på Ikea!

Elisabeth said...

Huh, jag gillar inte heller brännboll! Har aldrig gjort. Vi valde lag på samma sätt då och då, även i högstadiet, men det berodde nog mest på att vi hade en hemsk lärare som inte förstod någonting. (I efterhand tycker jag nästan synd om henne, för jag är övertygad om att hon inte förstod att många uppfattade henne som rätt elak och tyckte att det var ångestladdat att gå på hennes lektioner.) Brännboll är fortfarande inte roligt, och skulle jag råka på att få spela brännboll nu skulle jag vara poängräknare eller något i den stilen.

Annika said...

Antje:
Kul. Vackert område också.


Millan:
Ibland undrar jag om inte lärarna hade ngn sadisktisk ådra. Iallafall vissa. Dom visste säkert hur det kändes i dom som blev valda sist, och ändå fortsatte dom att göra så. Så mkt bättre när dom körde 1,2,1,2...
Det var bra när ngn kompis fick välja lag, då blev man iallfall inte vald sist, puuust...
Brännboll låter bättre än cricket, I have to SAY!! 13-20...det var inte nådigt så lång tid det tar.

Anette:
helt OK att garva åt det. det gör jag själv såhär efteråt också, inga problem. men då var det inte så kul.
Tror säkert att lärarna tänker helt annorlunda idag, precis som du gör. bra, tycker jag...
KRAM!!!

Lullun:
Vad roligt att du fick en sådan bra lärare i gympa sen. Underbart, en sådan skulle man ha haft! Tänk att han fick dig att välja idrott. häftigt!!!
Totalt opedagogiskt av lärarna att göra som dom gjorde förr.
det är ju sånt ungarna aldrig glömmer.

Annika said...

Anne:
Visst var det så...man var så rädd för att säga ifrån, för att ställa krav. jag är så glad att jag vågade vägra på gymnasiet. Jag sitter också och skrattar åt det hela idag när jag berättar för kompisar, eller pratar med gamla vänner om tider som varit. DÅ däremot var det så lagom kul. Usch, vilket skit egentligen.
Simning tyckte jag om, men jag har full förståelse för alla som inte gjorde det. usch skolgympan var jobbig överlag. tack och lov att man slipper den idag :-)

Humlan:
Urk ja, en vidrig känsla...Brukar tänka på det där när jag går förbi just dom här ängarna...
Att döma av kommentarerna var vi många som inte tyckte om gympan.
Kram!


Marianne:
Ja, tänk vad synd att man inte fick välja. Varför skulle alla tvunget vara med på bollsporterna...Nä usch...Hoppas det är bättre idag i skolan.
TACK IKEA var trevligt, som alltid :-)

Elisabeth.
Underligt att lärarna inte fattade ngt, och synd att man aldrig vågade säga ifrån. Men s¨där är det...
Jag är som du idag, jag kan hålla reda på poängen, men jag spelar ICKE!!

Johanna said...

Här!(sträcker upp handen) Hatar brännboll... hade noll bollsinne som barn. Blev alltid vald sist. Smal och gänglig. Det slutade med att jag som 11- åring stod för nära en riktig hejjare på brännboll. Fick brännbollsträt (det runda) i huvudet. Smack. Det gjorde så ont att jag började kräkas. Fick åka till akuten. Sen var intresset mer än obefintligt.
Så nä.... bollsport. Inget för mig heller.

Kram Jo.

malou said...

Åh, vad jag känner igen mig...jag var ock¨å alltid kvar till sist. Den enda gången i mitt liv som jag lyckades ta lyrablev jag så förvånad själv att jag glömde kasta bollen till brännaren, jättebra! Jag kan tala om för dig att nu får inte ungarna välja själva, och vi räknar inte in dom 1-2-1-2 heller (det går ju ganska fort att placera sig "rätt" då, nämligen.) Däremot tycker jag numera att brännboll kan vara kul ibland, och om du följer länken Student-69 på min sida och tittar på några av bilderna så förstår du nog varför *fnissar*
Och du! Numera kan jag slå med killtrët!

Desiree said...

Åh Annika, ja man kan ju faktiskt inte vara bra på allt. Du har ju så många andra tallanger än bollsporter. Usch det var inge kul att bli vald sist eller bland de sista för att man inte var tillräckligt bra. Jag har också varit med om detta och minns känslan än. Bra att ni var ett gäng som protesterade på gymnasiet så att ni fick gå promenader istället. Tårtspade har jag för mig att vi kallade det platta lite enklare att slå med träet.

Fundersam Cecilia said...

Jag älskade att spela brännboll och förmodligen var det för att jag var bra på det.Jag slog långt och hårt och sprang snabbt.Nu kanske jag skulle slå bra ff men frågan är om jag skulle springa snabbt.Men nu var det länge sen jag spelade.
Nackdelen med att bo här där det för det mesta är varmt och soligt är att man inte längre får vårkänslor lika lätt som om man bodde i Sverige är på nån liknande sverige plats väder mässigt.

Victoria said...

Jag tycker om brännboll, måste skryta med att jag är ganska bra på att slå med killträet, även om jag är vissen på att springa fort. Vi kallade det platta trät för skärbrädan, vill jag minnas.

Vi spelade brännboll med alla ungarna på Svenska Skolan när vi var på campingen för ett par veckor sedan och det var mycket uppskattat.

mintid said...

Det är kul med brännboll och speceillt när man spelar med barnen :) Vi gjorde det en dag förra våren på barnens skola och det var uppskattat!

Hoppas att allt är bra med dig!
Själv är jag hemma några dagar från jobbet bara för att vila...

Kram

Pernilla said...

Jag tycker brännboll är jättekul!! Det var kanske inte alls lika skoj när man gick i skolan, men nu när man samlar ihop ett gäng både barn o vuxna och spelar brännboll så tycker jag det är superkul. Däremot gillade jag INTE när vi blev tvingade att åka skridskor i skolan :)

Förresten Annika, oj va lika du och din syster är varandra. Glömde säga det i förra inlägget när jag såg bilden på er tillsammans.

Kram från ett soligt Sverige

Lilla P said...

hi hi... Vilken målande beskrivning du fått till... Själv hör jag till dem som ÄLSKAR bollsporter OCH brännboll! Du skulle behöva åka till Umeå och se på brännbollsturneringen där samt besöka "brännbollsyran". Tror bestämt att det var uppemot 10.000 deltagare då jag jobbade/bodde där uppe!

Annika said...

Jag gillade brännboll, och boboll som vi ofta spelade också. Jag har för mej att boboll spelas bara i Finland, inte i Sverige? Vad jag kommer ihåg så använde vi inga "dasslock" utan hade bara vanliga slagträn. Jag brukade träffa och slå långt :-).
Men nu är det läääänge sen jag spelade brännboll!
I högstadiet tyckte jag inte att det var lika kul med gympa. Jag hatade att åka skidor och skridskor, och på friluftsdagarna brukade jag skolka eller så brukade vi gå på långpromenad = gå hem till nån som bodde i närheten och fika...

Mie, Absolut Guldkant said...

Håller med dig på samtliga punkter! I skolan var man ju tvungen att spela o då gjorde jag det. Som vuxen får man välja själv o jag väljer... att titta på;)
Ha det toppen på Ikea o kramar!

Annika said...

Johanna:
Jamen usch...ett slagträ i huvudet. Vilken mardröm. nej, ingen brännboll för oss.
Bollsport är ingenting för dig och mig.
Kram!

Malou:
Ska kolla in länken på din sida :-)
Usch ja, det där att bli vald sist är verkligen inte kul. Det är bra att lärarna helt har tänkt om vad gäller lagindelning.
Komiskt det där när du tog lyra och blev så paff att du glömde att kasta bollen till brännaren :-) Inte så kul då förstås, men nu är det ju det så här många år senare.

Desiree:
Precis, man får se det så, jag var bra på annat istället.
Den där känslan man fick när man blev vald sist tror jag aldrig att man glömmer. Det är verkligen förnedrande.
Många namn på det där dasslocket finns det också :-)

Annika said...

Cecilia:
Om man var duktig på brännboll så var det säkert hur kul som helst att spela. Det förstår jag så väl.
Här i Reston har ngra svenskar ibland samlat ihop ett lag och spelat, men jag har tittat på istället. Passar mig bättre :-)

Victoria:
Aha, ännu ett namn på det förhatliga dasslocket :-)
KUL att ungarna på svenska skolan tyckte det var roligt med brännboll, och TUR att jag inte var med ;-)
Jag förstår ju verkligen också hur kul många tycker att det är med brännboll.

MinTid:
Jo, brännboll är ju en riktig vårsport så många tycker ju verkligen om den.
Hoppas att du är OK och att vilan är skön där på hemmaplan.

kram!

Annika said...

Pernilla:
Där ser man. Vi har alla våra hatobjekt. Skridskoåkning gillade jag skarpt!
Jo, jag förstår också att det är annorlunda att spela brännboll numera i ett blandat lag.
Ja, jag vet att jag och min syster är lika. Ibland kan jag tom ha svårt att se skillnad på vissa foton :-)
Kram från ett soligt VA!

Lilla P:
Haha, japp sådär var det back in the days.
Brännbollsyran i Umeå..tjaaaa...låter inte som min grej direkt ;-)
Men jag vet ju att det säkert är
en folkfest.

Annika:
Jo, det är ju många som gillar brännboll. Boboll tror jag aldrig att jag har sett.
Hihi, jag gillade skridskor på skolan. Men visst gick vi också hem till ngn och fikade på idrottsdagarna. Idrottsdagar var verkligen inte min grej (oftast).

Mie:
Det är det som är så skönt!! Att helt kunna välja själv numera. Japp, vi tittar på idag o det passar mig utmärkt!!
IKEA var trevligt, som vanligt.
Kram!!