Wednesday, March 07, 2018

Kameror, filmexponeringar och hur det en gång var ...




Godmorgon på er alla!


Häromdagen satt jag och bläddrade i gamla fotoalbum.
Det är är alltid trevligt, tycker jag.
När jag var yngre var jag fena på att göra fotoalbum. Så fort jag hämtat mina framkallade bilder hos fotohandlaren klistrades de in i album. Jag skrev bildtexter och reflektioner under dem alla.
Det är det som gör det så roligt att se tillbaka på dem idag. När jag var på semester--till exempel alla de somrar på 80-talet då jag och mina vänner cyklade på Gotland och Fårö--skapade jag speciella fotopärmar om de resorna då jag kom hem till Stockholm igen.
Jag skrev dem i dagboksform med min då fina handstil (den har blivit SÅ ful med åren), och jag klistrade in en massa foton i de där pärmarna.  Det är riktigt fina resebrev, jag tycker verkligen det så här 30 år senare ...
Numera, om jag tar mig en titt i de där pärmarna, är det som att ta ett kliv tillbaka i tiden.
På riktigt. Det är riktigt roligt. Jag är så glad att jag HAR så många pärmar och fotoalbum att ta fram.


Bild från BGA fotobutik

De där med albumen upphörde någon gång i början av 00-talet för mig.
Precis, det upphörde i samma stund som digitalkameran tog över mitt liv.
De bilder som förr framkallades och klistrades in fastnade nu på en hårddisk. Ofta kom de aldrig därifrån, ens en gång.
Fotoalbumen och de handskrivna reseberättelserna hade blivit ett minne blott.

Ibland gör jag fotoböcker. Faktum är att jag borde göra många fler fotoböcker än vad jag har gjort.
Det, eftersom jag verkligen TAR många bilder. Det, eftersom foto verkligen ÄR ett sant intresse för mig.
Alltså borde jag logga in på Shutterfly (min favorit då det kommer till kalendrar, kort och fotoböcker) oftare och göra fotoböcker. Men det är ALLTFÖR sällan det blir av.
En fotobok blir ofta stålande vacker! De böckerna är det en SANN fröjd att bläddra i. Kvaliteten är SÅ top of the line. Visst, det kostar mycket, men det ÄR det värt.


Bild Shutterfly.com

Just nu håller jag på med en fotobok åt Karolina. Fotoboken är fylld med bilder från Karolinas fyra år på Elon.
En minnesbok hon ska få på sin examen i maj.


Det här med bilder …
Tankarna går återigen tillbaka till tiden INNAN digitalkamerorna kom in och tog över våra liv. Det var på den tiden man köpte filmrullar med antingen 24 eller 36 exponeringar. ATT ha en 36-bildersfilm var LYLLIGT. DE filmrullarna kostade givetvis mer, och de räckte givetvis längre.
Ändå, vilken skillnad mot IDAG! Jag baxnar.
Efter min dagliga promenad kommer jag hem med i snitt 20 bilder på min iPhone.  VARJE DAG!  Det skulle kunna likställas med en filmrulle om 24 exponeringar om dagen.
PUST!
Är jag på semester och har med Canon och iPhone är det hundratals bilder som ska laddas ner efter en vecka!
Vilken skillnad mot hur det en gång var! Hjälp!


Filmrullar vi MINNS! Bild från petapixel.com




DÅ, tänk noga efter vad du ska ta fota. TA en bild och hoppas på att DEN blir bra.
NU, fota det du vill. Bränn iväg sådär en tio exponeringar på samma motiv. Låt kamerorna rassla.
DÅ, spara på filmen. ÄR detta värt att fota?
NU, låt minneskorten flöda över med foton.
DÅ, dags att köpa nu filmrulle.
NU, dags att tömma minneskortet.
DÅ, ska jag välja dubbla kopior, blanka eller matta foton?
NU, var glad om ens en enda bild blir framkallad.
DÅ, in med filmrullen i kameran. AKTA så den inte utsätts för LJUS.
NU, du svär då du klipper dig igenom den hårda, vassa plasten för att få ut minneskortet. Du sätter in det i kameran och kan så göra i strålande solsken.
DÅ, ska jag verkligen köpa en svartvit filmrulle?  Det SKULLE vara kul att fota i svartvitt ... kanske ...
NU, experimentera hejvilt i din digitalkamera, eller ändra till svartvit bild under redigeringen.
DÅ, superkul att gå till fotohandlaren och hämta dina foton. Detta tog ungefär en vecka från att man lämnat in dem.
NU, ladda ner dina bilder på datorn. Hey, somliga bilder laddar ner sig själva via wifi eller iCloud.
DÅ, OJ vad BALLT, man kan få sina bilder på EN TIMME!!! YAY!
NU, Fasiken vad skönt med wifi så att jag inte ens behöver ta fram en USB-kabel för att ladda ner.
DÅ, stå hos fotohandlaren och lämna tillbaka de bilder som var dåliga, eller som du inte vill ha.
NU, delete, delete, delete …
DÅ, nej den här bilden är för överexpnerad.
NU, ÄSCH det är inget som inte lite photoshop fixar …
DÅ, jädrar vad den här bilden är dåligt komponerad.
NU, oj en bild som är lite ful och illa komponerad. Nej, men vi beskär lite här och där så blir det fina fisken!
DÅ, klistra in i fotoalbum.
NU, damn it, jag har 90,000 bilder och inga är framkallade!!


Nej, jag skulle inte vilja gå tillbaka till THE OLDEN TIMES för allt smör i Småland. Jag älskar digitalkamerorna.
Jag älskar min iPhone för att det är SÅ lätt att ta bilder med den. Den är alltid med mig, därför blir det den allra bästa kameran. OCH jag vet hur jag ska göra för att få snygga bilder den.
Jag älskar min Canon, det är en systemkamera som har 7 år på nacken nu. Den har gjort sitt snart. Jag har använt den i sinne. Canon behöver uppgraderas inom en inte alltför snar framtid.
Den funkar fortfarande superbra, men jag märker ju att den är tröttare nu.
Så här är det ju också, ingen smartphone i världen tar lika snygga bilder som en systemkamera tar. Ska man fota riktigt snyggt, ja då ska man plåta med en DSLR, det bara är så.
Så jag börjar sukta mer och mer på en uppgradering. Det blir en Canon igen, givetvis.


bild från youtube.


Min allra första kamera var en min morbrors gamla instamatic. Med den kunde man bara ta bilder med svartvit film.
PÅ den tiden såg bilderna inte direkt snygga ut, och de framkallades i det där typiska fyrkantiga formatet.
Min andra kamera var en pocketkamera. WOOT. SÅ kul. Man kunde ta telefoto med den också, haha. Alltså, det fanns en knapp man kunde trycka på så att motivet kom aningen närmare.  SCHMANCY!!
Bilderna från denna pocket blev asfula, rektangulära, blaskiga färger och gryniga. Blixtkarta fanns, men den fick man minsann vara rädd om.  DYRT. DYRT!
Min tredje kamera var en jättefin point and shoot Canon som jag ÄLSKADE. Den var SÅ cool och jag köpte den för min allra första lön, tror jag köpte den efter sommarlovet i åttan.
Den drog fram filmen automatiskt. Bara en sån sak.
Jag satt sönder den några år senare. SÅ sorgligt.
Minns inte längre strömmen av kameror som följde efter dessa tre.
MEN jag fick min första digikamera 1999 och jag ville INTE ha den!
Jag ville ha en “riktig”.
I början av 00-talet lärde jag mig att fota med enbart digitalkamera och den kameran jag hade då var en Kodak, den gillade jag.
Min första fina bridge-kamera, en Panasonic Lumix, köptes 2007 och det var då mitt fotointresse väcktes på riktigt!  TACK Panasonic Lumix för det!!
Min första Canon systemkamera fick jag 2011. Det är den som är trött nu …


Precis SÅ här såg min pocketkamera ut!  Bild från Pinterest


Minns du din första kamera?
Minns du hur du reagerade då digitalkamerorna kom?
Var du för eller emot?
Hur är det med dig, är du bra på att framkalla bilder idag?
Eller blir det liggande på en hårddisk?
Gör du fotoböcker?

Nä, nu är det dags att ge sig ut på en runda i grannskapet igen. Undrar hur många bilder som blir tagna denna morgon?  Blir det motsvarigheten till en 36-bildersrulle?  24-bildersrulle? Eller kanske snålrullen, 12-bilders?
HAHA, vi får se!

Ha en bra onsdag, alla ni!!

23 comments:

Anne-Marie said...

Vilken storm som drog fram. Stora skador ser det ut som på träden.
Vilken tur att ni klarade er bra och att inte träd föll eller att taket tog skada.
Just det där ljudet som uppstår vid de riktigt starka vindarna är obehagligt tycker jag. Skrämmande. Vi har haft flera sådana oväder i Weed - troligen av liknande kaliber som ni hade. Vintern 2012 hade vi tre oväder på raken som var väldigt intensiva. Det första var värst och jag till och med blåste omkull när jag var utomhus en kort stund. Och delar av taket blåste bort (yttre lagret) på det hus jag då hyrde.
Förhoppningsvis får ni litet lugnare framöver.
Kameror har jag också haft sedan jag var relativt ung. Minns inte ens nu vad de första hette. Tog många diabilder när jag var på språkresor i olika länder och även under andra resor. Tyvärr fick jag “gå ifrån" i stort sett alla bilder som fanns hos min mamma eftersom jag inte kunde “härbärgera" alla. Litet trist men det var det valet jag fick göra. Många diabilder som min pappa tagit.
Min första digitala kamera - har den faktiskt fortfarande - köpte jag kring 2010 tror jag. Fungerar även om den givetvis inte tar så bra bilder som en sådan kamera du visar.
Har inga fotoalbum eller fotoböcker och sparar på datorn (rensar givetvis en del) och på en backup.
Kramar!!

Miss Marie said...

Jag har alltid gillat att fotografera, kommer så väl ihåg min första "riktiga" kamera, fick den nån gång när jag var 13-14, tror jag, och jag var så stolt! Precis som du säger var det lite skillnad på hur man tog kort då mot nu! Då tog man en bild och fick vänta till framkallning för att se om den blev bra, nu kan man ta tjuog på bara några sekunder och direkt se om de blev ok! Tänker ofta på det då jag tar kort på barnen, och de sen vill se bilden. Förr i tiden fick man vänta tills filmrullen tog slut, skicka på framkallning och sen få hem bilderna, vilken skillnad!

Jag försöker göra fotoböcker, men det är ju omöjligt att hinna med allt, då var det bättre förr när man hade mindre antal bilder! :D Där gillar jag verkligen instagram, det är som ett litet fotoalbum för mig!

Steel City Anna said...

Kul inlägg och roligt att läsa om skillnaderna då och nu. Jag försöker faktiskt ha det där gamla tänket lite för jag tycker att det blir bilder då och man får inte en sån mängd bilder som tar tid att gå igenom. Alltså att jag tänker vad ska jag ha den här bilden till, blir den bra, vilken vinkel etc och så försöker jag få till en bra bild på en gång.

Jag har nikon minisystemkamera som också börjar bli trött nu. Det ena objektivet är sönder. Men det är hemskt mkt roligare att fota med en riktig kamera än med mobilen.

Jag vill helst vara ensam när jag fotar så jag kan försvinna in i min egen värld. Jag tänker på ett annat vis när jag är ute med kameran, stänger ute alla vardagliga tankar och bara filtrerar omgivningen på objekt oh fint ljus.

Vilken fin present till K!

Pettas-Karin said...

Det är en klar fördel nu för tiden med digitala fotandet, jämfört med tidigare.
De riktigt gamla fotoalbumar som finns i våra gömmor är ljuvliga att titta på, de som två generationer innan min generation fotade. Vilka smycken de är!
Mina instamatic-foton försvinner alltmera med tidens gång, däremot. Bleknar bort. De bilder jag vill ha kvar av dem fotar jag på nytt, men jag är restriktiv, en gång ska någon annan ta hand om mängderna och kanske inte alls är intresserad. Jag har liksom du, mängder av bilder, men rensar starkt.

Annika said...

AM:
JA, verkligen. Det var inte roligt, och jag vill inte vara med om det igen. Vi hade tur. Verkligen. Som vanligt är jag ödmjuk och tacksam inför det.
Precis, ljudet som uppstår är hemskt. Alltså, det lät som ett godståg. SÅ vidrigt. Och mest låter det på övervåningen.
Så att flytta ner var givet för oss två. Glad att vi kan göra det. Just dessa vindstyrkor är förfärliga. Tror aldrig jag blåst omkull, som du gjorde. FY då skulle jag verkligen bli rädd. Ja, mot vädrets makter står vi oss slätt. Det är bara att hänga med och hoppas på det bästa.
Inatt kom det snöblask, och en till storm är på väg in. Men jag tror inget upprepas av den här kalibern anytime soon.
Kameror är KUL!! OCH just att tänka tillbaka på de man har haft.
SÅ trist med bilderna du inte har :-( Förstår att det kan kännas som en sorg, men går det inte så går det inte.
Du skaffade dig din digitalkamera ganska sent. Men bättre sent än aldrig :-)
Jo, jag är glad att jag har en systemkamera som komplement till min iPhone. MEN min Canon börjar bli åldersdigen och trött efter att ha bränt av över 100.000 foton.
Kramar

Annika said...

Marie:
Kul att du minns! Jag tror jag var 13-14 då den älskade, men urdåliga, pocketkameran kom in i mitt liv. OCH ja, det gällde verkligen att välja sina motiv, hihi!! INTE som idag precis.
JUST det, just med barn ja. När K var liten var det vanliga bilder sin gällde, tänk om det varit som idag. Jösses så mkt mer jag hade tagit.
Det är härligt för er småbarnsfldrar idag som kan dokumentera allt.
Ja, det var mkt lättare att hålla koll förr. Man fick högst 36 bilder åt gången som man skulle ta hand om. Idag blir det så överväldigande.
Jag måste bli bättre på att göra böcker. ja, din insta blir som ett album. Min är lite annorlunda. Inte så personlig som din.
Men jag älskar insta!! Det är verkligen ett toppmedium!!!

Annika said...

Anna
TACK Anna!! Kul att du gillar. Det var roligt att skriva det här inlägget också.
Det är bra att du har lite av det gamla tänker inom dig, Anna. Jag har läst i fototidningar och dyl att man ska tänka så, så det är inte dumt alls.
VISST är det mkt roligare att fota med en system än med mobilen. OH ja, en helt annan grej. Vi får bägge spetsa in oss på nya kameror, Anna. Det är verkligen en helt annan upplevelse med dem. OCH bildkvaliteten är en annan.
SAMMA här, Anna. Om jag ska ut enkom för att fota vill jag vara ensam. Alltid. Det är då jag får till de bästa bilderna.
Tar mkt bättre bilder om jag är ensam än i sällskap. Peter får stå ut med ett och annat, men med andra känner jag mig mest stressad.
Ja, jag hoppas K ska bli glad!! :-D

Annika said...

Karin:
Det finns många fördelar, absolut. Eller bara fördelar. Jag skulle inte vilja gå tillbaka till det gamla.
JAVISST, de gamla fotoalbumen är guld. De är verkligen det. Jag förstår att de vid bränder råder folk att rädda foton och album bland det första som räddas kan.
De är juveler och skatter, som du säger.
Jag tar också foton av gamla bilder. En fördel om negativen finns kvar. Men ibland gör de ju inte det.
Rensa ja, det gör jag också. Men ändå har jag ett bibliotek som är enormt.
Ha en fin onsdag

Stockholmsbo said...

Annika när du är som bäst.
Jätteskoj att läsa det här. Känner igen mej.
Första kameran var en instamatic fast med färg. Kvadratiska kort blev det.
Nu har jag en Sony som är bra.
Skrattade då jag läste nu och då . Klockrent.
En fin dag önskas.

Annika said...

Stockholmsbo:
TACK, vad glad jag blir :-D
Ja, jag fick min morbrors instamatic och den hade många år på nacken då jag fick börja plåga med den.
Sony, har också haft en sådan. De är bra!
Haha, kul att du gillade stycket med Nu och Då.
Önskar dig en fin dag!!

Bloggblad said...

Kul att läsa! Jag har massor av album - det första från 10-årsåldern (som jag gjorde själv alltså) med min Instamatic sv/v. Det sista är från dotterns bröllop -01, då tog vi både med vanlig kamera och digitalt. Tur det, för de digitala försvann i en datakrasch - men... äktenskapet höll inte heller.

Jag älskar de digitala - att kunna slösa är härligt. Men jag har svårt att slänga bort de bilder som inte blev bra. Blir lätt för många i datorn.

När jag tittar i gamla album blir jag så nostalgisk, ibland riktigt sorgsen över hur fort tiden gått. Då känner jag mig extra gammal, om än rik på minnen.

Fotoböcker fick familjen i julklapp fem år på raken, men jag tyckte det kändes som om intresset avtog, så jag slutade göra. Jag är dock glad över att jag lät göra böcker av mina första 100 bloggar - liksom jag tryckte ut den dagbok jag skrev om barnbarnets första år på min tidigare hemsida.

Anonymous said...

Nej, gå tillbaka till det gamla vill man inte, men samtidigt tycker jag det är lite trist att ha alla bilder på telefonen och datorn. Blir liksom inte av att man kollar så mycket som när man bläddrade i fotoalbum. Ibland går jag ner till fotoaffären och ber dem kopiera upp några bilder (oftast på barnbarnen) som jag vill ha "på papper".

Idag har vi haft en jätteskön dag här i Spanien, solen lyser från en klarblå himmel och termometern visade +20. Vi gick en långpromenad till en marknad och köpte en massa goda, färska grönsaker och frukter. Har en sån där "pensionärskärra" att dra hem allt i och det är bra när vi har ca 20 min att gå och så slipper man få armar som orangutanger.

Nu ska vi snart äta lite middag, idag blir det teriyakilax med potatismos med jordärtskocka (som jag tagit med hemifrån) och broccoli med stekt vitlök i.

Kram Yvonne som njuter av att kunna gå i T-shirt och 3/4 långa byxor om dagarna

Annika said...

Bloggblad:
KUL och TACK!!
BLIR GLAD! Det var roligt att skriva det hela också.
Ja, visst är det roligt med gamla album. Älskar det. Vilka skatter det är. Precis som du slutade jag göra fotoalbum i början av 00-talet.
Precis, det är ju hemskt när bilderna på datorn försvinner och de inte går att rädda, via krascher. USCH!!
BEEN there!!
ÄLSKAR också det digitala, att få ta så många bilder man vill.
Att inte behöva snåla sas. Verkligen.
Jo, jag rensar, men jag skulle kunna vara mkt hårdare mot mig själv också.
jag med, kan försätta mig själv i underliga tillstånd då jag tittar i gamla album. Det blir som en äkta tidsresa,Har svårt att tänka mig att fotoböcker inte skulle vara en poppis present ... men det är säkert olika i tänket där med.
SÅ roligt att trycka ut din blogg i bokform. Har funderat på det jag med. MEN kommer nog aldrig att göra det. FÖR mkt, helt enkelt.
Men jag älskar idéen!!

Annika said...

Yvonne:
Jag vet, det är ju det. Just det att fotoalbum upphör att existera. Hur delar man med sig av bilder till vänner och familj?
På ett bra sätt. Alltså, att sitta och glo ner i ngns iPhone är ju inte så jättekul. OCH att visa dem digitalt blir inte samma sak. Fotoböcker är det närmaste jag kan komma ...
Svårt det där.
SÅÅÅ bra att du framkallar bilder ibland. DET är verkligen BRA!! Jag borde bli mkt bättre på det.
Härligt, ni har mkt finare väder än vi. Vi har grått, rått och sådär 6 grader. OK för mig. Men ert är ju mkt mer njutbart.
Låter som en SÅÅÅÅÅÅÅ god middag. MUMS!!!
OCH ja, visst förstår jag att du njuter av våren i Spanien. Fortsätt med det :-)
Kramar!!

Christina said...

Vilket roligt ämne!
Min kamerakarriär liknar din, minus slutet, för jag har ingen systemkamera. Min första var mammas instamatic från sextiotalet, som jag använde i flera år. Sedan fick jag min fasters pocketkamera, 1986 kanske. Och runt 1990 fick jag min första egna nya kamera, en liten röd Canon. Sedan hade jag en fantastiskt bra Olympus fram till 2011, då jag bytte till digitalkamera. Sent! De sista åren var det lite roligt att köpa filmrullar. "Förr" hade man ju setts som en tråkig kund som bara skulle ha en filmrulle. Men då, säg 2007-2011, trodde de i affären att man var riktig fotonörd som fortfarande använde film :-)
Jag har tagit ut utvalda foton på papper och satt in i album fram till för två år sedan. Men ingen tittar i dem, så nu har jag också slutat. Det är så tråkigt. Javisst, det är så lätt att fotografera nu. Men till vilken glädje? Alla tar miljarder foton, men ingen tittar någonsin på dem....

Annika said...

Christina:
TACK!! VAD kul att du gillar dagens inlägg.
Det var roligt att skriva det också.
Instamatic en klassiker. Verkligen. Olympus hade jag också, digital!! Tror den hade typ 3 megapixlar eller så :-)
Det var nog den första digi jag fick.
Jag vet, det var många fler som tog del av bilderna förr. OCH samma hos andra. Det var roligt att titta i album.
Numera är det inte så jättelockande att titta via ngns lur. Faktum är att det som boostade mitt fotointresse var att börja lägga ut bilder på den här bloggen. DET har gett mkt feedback.
Men inte är det ngn som precis ber om att få se foton annars. Lite trist är det allt.

Monica said...

Så intressant inlägg om foto och kameror, ja pappa var fotograf och jag känner lite sorg nu att mycket är borta, jag vet inte riktigt var, blir ju så vid slutstädning efter föräldrar. Ska läsa mer i ditt inlägg, jag har varit stressad:-), blev så tvärt att väninnan kom hem med brutna benet utan hjälp först. Ja käre tid och mycket annat med.

Annika said...

Monica:
TACK Monica!! Alltså varje gång jag ser din profilbild tror jag det är din dotter, haha!!!
Åh vad din pappa fotograf, så intressant!!! Undrar vad han hade sagt om denna utveckling? Förmodligen hade han gillat den, tror du inte?
Åh, förstår att du haft fullt upp med allt. Har saknat inlägg hos dig också :-)
Ta det lugnt!! Ingen stress!!

Monica said...

Ja tänk så mycket som händer. Det roliga är att jag har pappas utbildning med tentor och allt tekniskt kvar och blev imponerad för mycket är precis som idag, bakgrunden till allt även om kamerorna är annorlunda. Och jag minns glasplåtar och allt sådant men har inga kameror kvar och inte sedan diabilderna som fanns i massor. Så mycket fint han hade. Jaja, det är så och sen i början på sjukhuset när jag var nyutbildad ingick en hel del framkallning och fotoarbeten, var jätteroligt tyckte jag men nästan ensam om att tycka så, folk var livrädda för att det skulle bli nåt fel så de valde gärna bort det. Jag tyckte inte det var värre än nåt annat utan det blev lite omväxling bara.

Ja jag undrar vad han skulle tycka? Tror att han skulle tycka det är intressant idag med men värna om det konstnärliga, det gjorde han mycket vare sig det var en person eller blomma eller liten insekt eller byggnader av olika slag.

Monica said...

Och själv har jag haft en rad kameror, från Instamatic och sedan Nikon, de var lite kul de där stor systemkamerorna med extra blixt att fixa med och så rulle i då:-), ja det går fort allt numera och jag gjorde många album jag textade i och vi tittar då och då. På ett sätt var det roligare men mycket jobb. Men ibland blir jag trött på alla dessa "miljoner" foton i datorerna så de åker väck många och då tänker jag att det tar rätt lång tid det med att rensa, för jag kollar ju först.

brysselkakan said...

Köpte min första digitala kamera 2005, en Canon EOS 350, sedan någon liten som fick plats i handväskan men så kom telefonerna med kamera och då behövdes den ju inte mer.
Sedan några år använder jag sonens Canon EOS 50D som jag har flera objektiv och extern blixt till. Sonen är superduktig på att fotografera men slutade att fota digitalt för kanske 8 år sedan och har numera bara analoga kameror, han har köpt beg Canon med fina objektiv för löjligt små pengar som han använder. Oftast tar han bara en bild på det han vill fota (men så gjorde han digitalt också) och jag antar att det räcker när man kan så mycket som han om alla inställningar man kan göra på en bra kamera!

Annika said...

Monica:
Precis, allt är ju egentligen precis detsamma med kamerorna, hur de funkar etc som det alltid har varit. Exakt samma tekniker. Ja, minus mörkrum då, men det är Photoshop som blivit mörkrummet.
jag är säker på att din pappa skulle ha gillat den nya utvecklingen mkt. Tror nästan alla fotografer, även ur den gamla skolan, tycker det.
Din pappa skulle ha gillat. OCh han skulle inte alls ha behövt försaka ngt konstnärligt. Tvärtom :-)
Ja, men ja, jag kan tänka mig att det måste varit lite pirrigt i labbet med framkallningar och annat. Inget fick gå fel. Men du hade ju rätt inställning direkt.
Ja, nya tider i om det att det inte längre värnas om ens egna foton längre, såsom det en gång gjorde.Just att det blir så mkt av ALLT. OCH ja, så mkt på datorn att man knappt förstår det. Bara i iphonebilder hag jag 23.000 bilder sen 2014. OCH på Canon .... Oj oj alltså ...

Annika said...

Brysselkakan:
Ja, fast i början var lurarnas kameror sååå dåliga. Minns mina första iPhones....alltså, vad fula de bilderna är idag. Gryniga, lågupplösta etc.
Nu är det lite annat ljud i skällan. Idag skulle jag aldrig skaffa en point and shoot kamera. En kamera i en smartphone är minst lika bra.
Min första var en Olympus, digi, tror den hade typ 3 pixlar, haha!!
KUL med analoga bilder som din son tar. Kan tänka mig att man kan komma över det billigt nu alltså. Men visst finns det alla gånger en spänning i det där att plåta med film, framkalla etc.
Kan säkert bli poppis, med tanke på hur LP skivor och annat kommer tillbaka till somliga grupper. Jag ? Nej har noll intresse av det analoga. Men en DSLR är jag hyfsat bra på att sköta :-)