Wednesday, March 14, 2018

Att åldras ...






Godmorgon onsdag!


I måndags fyllde jag år.
Igen.
Åren går fort.
Allt snabbare.
Jag blir allt mer medelålders, och snart är medelåldern över och jag går in i en slags yngre ålderdom, eller vad man ska kalla det för.
Hjälp.
Ja, inte för att alternativet är något jag vill åt heller.
Hjälp, där med!



Jag som liten parvel i stickade vinterkläder (mormor stickade dem) sovandes i vintersolen på pulkan. Det är troligen vintern 1968 innan jag skulle fylla två.


Sommarmorgon vid sommarstugan vid sundet.  Min pappa i sann träningsoverall a la tidigt 70-tal, vännerna Helga och Sune på besök, Jag som sitter och inte vill ha min filbunke och Sara i den turkosa klänningen.  Jag tror att detta är 1972 och jag är sex år.  Älskar den sköna 70-tals feelingen i denna bild.


Så, femtiotvå varv runt solen har jag varit med.
OCH jag hoppas att det blir många till. Jag känner mig rätt pigg och aktiv. MEN, när jag tänker efter så har jag en hel del ålderskrämpor. Det är nog DET som gör det svårast när år läggs till år.
Jag har artroser som känns. Jag har högt blodtryck, som inte känns (men behandlas dagligen i tablettform). Jag ser sämre, så läsglasögon är ett måste när jag läser eller sitter här vid datorn.
Jag har grått hår som blir allt gråare, men jag kämpar emot det i form av blonda slingor. Jag får allt svårare att gå ner i vikt (vilket suger för jag älskar mat). Jag sover dåligt, men det är inget nytt så har det alltid varit.
Var det allt? Kanske. Nej, det finns nog mer skit om jag tänker efter, men orka göra det …



Jag och mina kompisar Aless och Mari-Louise.  Vi är 20 år! Året är 1986.  Vinet är La Garonne.  OMG, så äckligt.

Jag gläds iallafall över min relativa hälsa. Det hade ju kunnat vara sju resor värre, som vi alla vet.
Jag är hyfsat nöjd över hur jag ser ut, men kan känna ilande tankar när jag ser på rynkor och hur åldern visar sig i mitt ansikte och i min kropp i övrigt.
Jag är för det mesta rätt glad, och ser till goda livet. Det är viktigt, det är jag övertygad om. Att se till det fina i livet.
Det är viktigt att ha roligt, och att skratta mycket.
Visst, jag kan verkligen vara neggo också, men jag försöker att skaka mycket av det av mig.
Jag har alltid fått höra att jag ser yngre ut än mina år. MEN, det kan ha ändrats nu.
Jag har inte gjort ett enda skönhetsingrepp för att förhindra åldrandet. Nej, inga sådana planer finns heller.
Åldersnoja har jag nog till viss grad, men visa mig den som INTE har det?



Tio år senare.  Jag är 30 år och Karolina är 6 månader.  1996


Tror detta är 2000.  Jag är 34 och Karolina 4.  Peter, 35.  Avlägset.

Det är extremt svårt att gissa ålder på folk, tycker jag. Människor borde lära sig att aldrig fråga någon annan hur gammal man tror att de är. Det kan bli både pinsamt och OOO så jobbigt.
Paffast blir man ofta då man inser att någon är lika gammal som en själv, va är HON lika gammal SOM JAG???
HAHA, ja … ni vet.



YO! Not too long ago.  Faktiskt en av de första dagarna på Elon.  Föräldralunchen innan vi föräldrar drog hem igen.


Att fylla år numera är inte alls som det var att fylla år då jag var yngre. DÅ var det spännande och SÅ jätteroligt.
Jag kunde knappt sova natten innan födelsedagen. OCH det var extremt pirrigt och roligt när familjen kom sjungandes med presenter, saft och bullar på morgonen. Jag låtsades sova, men hade varit vaken i flera timmar innan, tror jag.
Sen var det en speciell dag HELA dagen. Verkligen FEELING över dagen. I skolan och med kompisarna. Då jag kom hem var det god middag och sen alltid tårta på kvällen.
Kalas hade jag ALLTID för vänner och den lilla, lilla släkt jag hade (min moster alltså, haha). Mormor och morfar var i Finland och de var inte hos oss i mars då jag och min syster fyllde (min syster fyller på söndag).
Kompiskalasen var så roliga! Det känns som om jag alltid beställde chili con carne av min mamma till dessa kalas. OCH till den chilin åt vi ris och frallor. Till efterrätt var det ALLTID kolatårta, den tårtan ÄLSKADE jag.
Tror den heter Rörträsktårta faktiskt. Mandelbotten med kolakräm och vispgrädde.
MAJJJ GADD så god den tårtan var. Har inte ätit den på åratal.



Jag och Karolina för tre år sen.  Då var jag bara 49 ... HAHA!

PÅ den tiden VAR det kul att fylla år.
Numera sover man så gott man kan natten innan. Sömnen är effed UP så det spelar ingen roll om det är en måndag, julafton, lördag, deklarationsdag eller födelsedag.
HAHA, det spelar liksom NOLL roll.
Sömnen är som den är.  Oavsett.  Alltid.
Numera är födelsedagen som vilken dag som helst. Jag gör det jag alltid gör (OK, jag städar faktiskt inte på min dag, men annars … allt annat). På kvällen firar Peter och jag numera. Iår fyllde jag dessutom år på en urtrist måndag, dessutom direkt då vi gått över till sommartid här i USA.
JAG AVSKYR SOMMARTID och jag avskyr bytet. Normaltid hela året, TACK!!
Men, det är bara att hänga med och se glad ut.
Så i måndags kände jag för den otroligt sexiga rätten KÅLPUDDING, så den lagade jag till oss. OCH vi åt den med glupande aptit, jag och Peter.
Jag fick mina presenter och vi drack lite vin. Peter fixade sundaes till oss sedan. Det var min dag, det.
På dagen ramlade det in hälsningar från när och fjärran, vilket är kul.



Här var jag femtio år fyllda.  På livets middagshöjd, fniss!

SÅ nu är jag väldigt mycket 52 år fyllda.
Rätt nöjd med det, och rätt missnöjd med det också. HAHA.
Dubbelt.
MEN som sagt, alternativet är icke aktuellt.
Så jag hänger med och gläds över varenda dag!



And, y'all, this is what 52 looks like!!

OCH jag är åter gräsis, kan jag tala om …

Ha en fin och bra onsdag!

36 comments:

Sara (Skutevik) said...

Grattis i efterskott Annika!
Jag hoppas att du hade en fin dag och att du blev ordentligt firad!
Kram!

enannanannika said...

Ja, vad annat kan man göra än att hänga med och försöka göra det bästa av sina dagar! Som du säger - lite dubbla känslor att bli äldre. Man är glad och tacksam att få hänga med samtidigt som det känns lite jobbigt att märka att kroppen blir äldre och förfaller mer och mer. Jag blir 46 om ett par månader, då är jag ohjälpligt närmare 50 än 40. Men ganska barnslig i sinnet... :-)

Anonymous said...

Grattis i efterskott. Ja, tänk så fort tiden gått sen man fyllde 40 år, själv fyllde jag ju 65 år strax efter jul och DET är svårt att fatta vill jag lova. Glömmer to m att använda mig av rabatter man kan få när man kommit upp i åren. Har iaf lyckats med att komma ihåg det på SL-kortet och det är ju mkt pengar man sparar på det. Rynkor kommer, bara att gilla läget. Grått hår har jag bara, av någon konstig anledning säger min frissa, bara vid de små "polisongerna" eller vad man kallar dem vid öronen. Verkar stanna vid det och inte gör det mig nåt :-) .

Vårt äldsta barn fyller 40 år i augusti och då kommer man på, shit 40 år, helt ofattbart. Sonen fyller 35 i maj, så då blir det påtagligt hur gammal man egentligen är.

Blt-piller är tack och lov det enda jag behöver äta, sen äter jag nyponkapslar som är bra mot artros och faktiskt hjälper det, tar 4 om dagen. Kanel sägs ju vara mkt bra för högt blt så 1 tesked sånt i fil/Yoggis slinker också ner varje dag.

Ha en fin onsdag, själva ska vi gå på promenad med "pensiokärran" till en marknad och köpa frukt och grönt.

Kramar Yvonne i Torrevieja

Eva i Dalarna said...

Grattis i efterskott då Annika. Ja vad kan man säga om att bli äldre...Jag hade en väldig 30årskris , vilket jag kan tycka är lite komiskt när jag tänker på det idag. Idag har jag två barn som är över 30 och de är ju unga!
Sen hade jag 40årskris också...
Men när jag fyllde 50 hade kriserna försvunnit...och aldrig återkommit. Visst kan jag tycka att det är lite underligt att jag fyller 58 i år men det bekommer mig inte särskilt. Kanske jag har funnit mig i ödet ☺
Jag har alltid fått höra att jag ser så ung ut. Det var inte kul när man var 15 och folk trodde att man var 12. I 40 årsåldern när jag tyckte min kropp blivit sååå gammal var det desto roligare att höra att man såg yngre ut. Numera bryr jag mig inte. Jag ser ut som jag.
Man får Carpe diem helt enkelt!
Men idag efter magsjuka och nu en kraftig förkylning känner jag mig som hundra! ��

Pettas-Karin said...

Grattis i efterhand! :)
52 år ung!
Ordet gammal har fått en negativ klang,tyvärr. Att bli äldre, är också att bli klokare p.g.a erfarenheten som kommer med åren. Det finns mycket att vara glad för o över är man blir årsrik. Rik på år ! Jag själv känner mig ung o levnadsglad trots att jag är 66 år, har levnadsrynkor o snart helt vitt år.Det är innehållet som gäller, inte mängden år. Det finns så mycket att upptäcka,att vara nyfiken på....
Och inte skulle man vilja se ut som 20 år när man närmar sig 80. Det ser bara fånigt ut....Nej, var glad åt varje stund o dag som man får vara med om.
Njut fullt ut, då håller du dig ung hela livet ut !
Födelsedagskram!

Christina said...

Ja... det är ju bara att gilla läget, som du säger så hade alternativet inte varit så roligt! Jag har inte haft några ålderskriser men nu, när jag ska fylla 55, börjar jag onekligen känna av åldern. Jag känner igen mig i det du skriver... Dessutom har jag precis börjat få vallningar! Hemska tanke, trodde jag skulle slippa... 😝 Ha ha ha! Och vikten ska vi bara inte tala om... de där extra kg är omöjliga att bli av med! Men jag älskar att äta och dricka, livet skulle vara så tråkigt om det inte fanns. Jag fick en gång frågan om jag fick välja en ålder för resten av livet, vad skulle det vara? Jag tror ca 47-48. Det tyckte jag var en toppen ålder. Fortfarande hyfsat fräsch (trots att jag inte insåg det då..) inga krämpor, trygg i mig själv och vuxna barn som hittat sin plats i livet. Och, Annika, var snäll mot dig själv! Du är en riktig snygging! När du tittar tillbaka i din blogg om 5-10 år kommer du se det, jag hoppas du ser det nu också!!!
Ha en fin dag, 52 är en fon ålder!
Stor kram!

Annika said...

Sara:
Tack, det var en helt vanlig mellanårsfödelsedag, haha.
Kram!

Annika said...

Annika:
Precis det, man kan bara hänga med och glädjas över att FÅ vara med och att hälsan är ngtlunda god. Sånt. Sen är det bara att hänga med i kretsloppet.
Annika, you said it, det jag glömde skriva. MAN ska vara barnslig!!
SÅ är det. Med barnslighet kommer man långt. OCH man får så mkt roligare.
PSStttt.... lovar, du är UNG!!!
Kramar!!

Annika said...

Yvonne:
TACK!!
Yvonne, pratade precis med en vän om detta. ATT åren från 40 har bara BRAKAT iväg. Det har varit som en enda rutchkana, och nu säger du det också! SÅ det är ngt som händer då man fyllt 40. Visserligen tyckte jag 30 var en sådan milstolpe också då det började gå fort och kroppen började bråka mer.
SANT, rynkor kommer, det är så. Men så kul är det ju inte förstås.
HAHA, kul att du ibland glömmer pensiorabatt. P och jag kan gå med i AARP här i US, för seniorer redan nu om vi vill. MEN vi har inte gjort det, det tar emot. DUMT, för man får mkt genom dem.
Vi är väl lite fåfänga sådär, haha.
FÖRSTÅR att det känns konstigt att se den åldern på sina barn. Jag kan verklign tänka mig att det är konstigt. Jag tycker ju det är märkligt att ha en 21 åring ...
BT-tabletter verkar vara ngt många av oss stoppar i oss. Jag har nog haft högt hela livet, så det är väl egentligen ingen åldersgrej, men det har absolut blivit högre.

Mysigt med en liten prommis till marknaden med dramaten. HIHI!
Låter härligt.
Här är kallt, lite blåsigt och inga träd blommar än.

Kramar!!

Annika said...

Eva:
Tack!
Ja, en 30-årskris kan ses som lite "komisk" idag, men det var ju högst påtagligt för dig, och inte kul att deala med.
Tror det är en rätt vanlig ålder att krisa i, liksom 40. Nu när man ser de åldrarna så vet man hur ungt det är, och hur BRA åldrar det är ändå. Men är man mitt uppe i det så ÄR man.
HAHA, ja, det är bra att ha finna sig i ödet. OCH ser man krasst på saken SÅ är ju 50-årsåldern inte speciellt gammal heller. Inte 60 heller.
OCH så ser man på dagens alla snygga, ungdomliga pensios och gläds över det. Tiderna är verkligen annorlunda idag.
Precis, då man var ung var det så lagom kul att höra hur UNG man såg ut. Numera är det en PERK utan guds nåde. OCH de gånger jag får visa leg då jag köper alkohol blir jag löjligt glad, även om jag fattar att de frågar ALLA, hahaha!!
Men, man får greppa sina strån!!
Kramar och KRYA på dig!!

Steel City Anna said...

Så kul att se gamla bilder! Ser mysigt ut på pulkan :) jag tycker inte heller att det är särskilt spännande att fylla år. På många sätt är det skönt att bli äldre ändå. Man har erfarenhet, självförtroende och får respekt på ett annat sätt. Utseende har jag aldrig brytt mej om så mycket. Det får bli som det blir känner jag. Men jag tycker du är himla snygg :)

Annika said...

Karin:
TACK, 52 år ung. VI säger det.
Gammal, ett trist ord. Men ett sant ord också, hur man än vrider på't ...
Och ingen som är gammal gillar väl det, även om de har relativ hälsa, är rätt pigga etc. Det kommer ju in andra aspekter som ork och värkande kropp etc. Kanske sviktande minne.
Sen får man glädjas över vishet och att "ha ålderns rätt".
MEN, att ha glädjen, barnsligheten (som Annika säger ovan, och som jag glömde skriva), nyfikenheten och intresse räcker långt.
Sen får man ta de där rynkorna, kilona och de gråa stråna.
OCH som du säger, de som genomgått mkt plastikkirurgi ser precis ut som det de till varje pris kämpar emot, de ser gamla och lite patetiska ut. Så den vägen är ingen väg att gå.
Ha en fin dag!!

Annika said...

Christina:
Precis, alternativet är inget alternativ man vill ha, Alla vill leva så länge de bara kan, men ingen vill bli gammal.
Det går inte, så det är bara att digga the läge!!
:-)
Det är just det där att man KÄNNER av sin ålder.
Vallningar, har inte haft sådana ännu. OCH hoppas jag slipper. Men de kanske kommer? Även fast man som jag är mitt i skiten, klimakteriet alltså.
KILONA sitter där de sitter. OCH det är så tråkigt, förr kunde man skala av sig dem, men nu är de som fastgjutna.
Yes, sant., man inser aldrig hur man ser ut förrän efteråt. Som när jag ser på bilder fr förr och mindes att jag tyckte jag var så fet, och att allt hängde. När jag ser på det nu så fattar jag inget. För jag var både smal och snygg. Men så är det väl, livets gäckande.
Oh, jag tycker att 37-40 var de bästa och snyggaste åren. KUL att dina ligger tio år senare. BRA!!
OCH du är fortfarande nära dem!!
Absolut, att sitta och späka sig numera finns inte, mat och dryck är en så stor del av livet. Vill inte vara utan det.
Ja tack, Christina, jag ska vara snäll mot mig. Jag vet, om 10 år ser jag tillbaka på bilderna och tänker precis det du säger.
OCH jag ska hojta till dig, detsamma!!! DETSAMMA, snygging!!
Kramar!!

Annika said...

Anna:
Gamla bilder är lite roliga, ska gräva fram fler sådana. Finns ju en del, haha.
Pulkabilden gillar jag :-)
Du och delar dag, men du är ju x-antal år yngre. DU är i den ålder nu där jag tyckte att jag var som snyggast i livet!
Precis, en viss vishet uppträder med åren. Tur det :-)
OCH detsamma, fina Anna!!! TACK, du är snygg!!

Vform said...

Det är bara att gilla läget (åldern) unga dam :) Och inget du /vi kan göra något åt!
Det jag håller med om är att fylla år var roligare förr!
Min 50-årsdag ... WOW!!!
Visst är födelsedagarna trevliga nu också, med barnbarnen, men helt annorlunda :)
Det skiljer ju nästan en generation mellan oss ...
Sköna bilder du visar!
Ha det bra, trots det där "gräset"
Kramar!

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Grattis i efterskott :-D

Ja, åren går verkligen fort nu för tiden. Och jag håller med; de går verkligen bara snabbare och snabbare. Känner mig nästan svettig när jag tänker på det (bokstavligen).
Jag hade ålderskris när jag skulle fylla 30.
Det är liiite bättre nu, men känner tyvärr fortfarande av den. Vet dock vad det beror på (även om jag inte går in mer ingående på det nu).
Och konstigt känns det att vi är 3 av 4 syskon som numera passerat 30 (mitt yngsta syskon fyller 28 i sommar). Det var ju NYSS det var VI i familjen som var barnen. Och nu har jag redan 3 syskonbarn, varav den äldsta fyller 4(!) år i juni...

Jag kan dock tycka det är ganska coolt hur vi "blir yngre och yngre", jämfört med tidigare generationer.
T.ex. en 50-åring när typ farfar var liten (han föddes 1922) var ju typ "nära döden", på grund av hård arbetsbelastning. I alla fall där de bodde, och det liv de levde.
50 år i dag är ju ingen ålder!
På den tiden var det i slutet av livet. Idag kan 50 till och med vara precis MITT i livet! En har fortfarande mycket att se fram emot vid den åldern :-)

"50 är det nya 40"
"40 är det nya 30"
"30 är det nya 20"
Typ.
Men lite tycker jag det ligger i det :-)
Får en bara ha hälsan är en ju "inte gammal" ens vid pensionsåldern idag.
Jag brukar gilla den här typen av filosoferande. Dessutom håller det min åldersnoja lite i schack, eftersom det känns på något sätt som om det fortfarande "finns tid"...

-----------
Angående sommartid:
Vet inte riktigt hur det blev, men har det för att jag läste någonstans för ett tag sedan att det hamnat på tapeten inom EU att slopa sommartidsbytet (köra på samma tid året om). Förstod det som att det var Finland som "raised the question", men att en stor del av EU tagit efter funderingarna.
Så vem vet; kanske vi snart slipper byta tid två gånger per år...
;-)
Har dock inte tagit ställning själv vad jag tycker riktigt. Å ena sidan kan det ju vara skönt att slippa hålla koll på bytet, men samtidigt gillar jag det.
Att det hux flux blir ljust en timme senare på vårvintern, och ljust en timme tidigare på hösten ;-)
-----------

Gillar dina bilder i inlägget också!
Så roligt att få se bilderna ända från barndomen (ser så mysigt ut där på pulkan i snön).

Hoppas att du har en riktigt fin onsdag!
MVH /Erica

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

PS.
Apropå ålder så var jag och min familj på födelsedagskalas i helgen; hos en gammelfaster som fyllde 98 år i söndags!
Det är en av farfars systrar (och den enda som fortfarande lever av de syskonen).
Hon är född 1920 (farfar var yngst; född 1922 som sagt), och hon har bott hemma i sin lägenhet till bara för någon månad sedan.
Det var någon gång i höstas som hon flyttade in på ett äldreboende där hon fått en tillfällig plats i väntan på att en "riktig" äldreboendeplats blir ledig.

Numera blir hos visserligen fort trött (därav flytten) och hon har vissa lite sämre dagar. Men hon ÄR fortfarande med.
Tycker det är rätt coolt.

/Erica

L said...

Stort grattis Annika!! Jättefint och ärligt inlägg.
Kram till dig
/Lisa

Monica said...

Ja skrev grattis förut vad jag vet, var nog hos mig när du kommenterade men säger grattis igen. Åh den pulkabilden, så fin! Och tänk vad mycket fint vi hade i stickade kläder, jag kan känna värmen i den mjuka tröjan, var så fina kläder förut och massor med söta klänningar sydde mamma och kostymer till mina bröder. Ja det var då det. Så fin du är och visst är det svårt att föreställa sig att det är man själv ibland när man ser foton. Och haha, sån där fil var nog det äckligaste jag visste, nej jag åt inte en sked ens.

Och sååå söt du var med dina väninnor, jättesöt och charmig! En toppentjej! Och fin sen med. Ja ålder bryr jag mig inte så mycket om, är rätt nöjd med vem jag är och hur:-) och som du säger så är ålder är omöjligt att gissa idag så jag struntar helt i det. Häromdagen såg jag en man 44 år fick jag veta, jag trodde 75:-), ja han såg så otroligt gammal ut och trött, hade åldrats av bekymmer, det kan man nog och förstod att han inte var 75 men skulle kunnat vara det. Andra är tvärtom, 75 men ser ut som 44:-) så den där biten struntar jag i. Maken har varit rätt åldersfixerad, sa ofta vänta bara när du är lika gammal som jag, han är fem år äldre, haha, jag fattade inte vad jag skulle vänta på och idag har han gett upp säger han, ja faktiskt bra och är mer avslappnad, han tänkte väl mer på pension och sådant, jag tar saker och ting som de kommer och huvudsaken är ju att armar, ben och huvud fungerar. Mycket överlever man också, kan jag bli helt förundrad över och tacksam.

Men tycker numera att svenska män ser rätt gamla ut tidigt, kanske lever i alldeles för mycket stress många. Och annat som inte går att styra över.

Åh du påminner om den kolatårtan! Var ju otroligt god minns jag nu!

Ha det så bra Annika och hoppas du får sova och kan koppla av. Här kändes det lite vackrare idag för solen kom fram på eftermiddagen, så skönt att se den. Och så roligt att se dina foton!

Anne said...

Du är en riktig snygging Annika, med varm och vacker utstrålning. Det kommer du alltid att ha, oavsett din ålder!
Men fasen, visst har väl alla (mer eller mindre alla iaf) perioder av åldersnoja och stunder då man lite bittert och sorgset konstaterar att man blir äldre med allt som kommer med det. Det smyger sig på och kroppens sakta förfall börjar ju rätt tidigt trots allt, då det liksom vänder och sakta börjar gå utför. Samtidigt, som du också säger, man vill inte fastna i det här neggo-tänket och till största delen av tiden vet jag att varken du eller jag gör det men man är ju bara människa så ibland kan det vara nåt som slår till. Att omfamna det istället och se det som vackert, något som är helt naturligt och kommer med andra fördelar också.
Jag tror när man kände sig på topp, när man kände sig mest ung/snyggast/tillfreds osv är väldigt individuellt, det finns ingen direkt siffra. Jag har en ny bekant/kompis som är i din ålder och när jag nyligen fyllde år och vi pratade ålder berättade hon att de jävligaste åren för henne hittills i livet varit mellan 35-45, de värsta tio åren i hennes liv. På pappret skulle det ju lätt kunna vara de bästa, fräsch, frisk och ung 35-40, du vet. Men hon sade att det här var år då hon skilde sig, ensam med småbarn och hur tungt det var, dessutom förlorade hon båda sina föräldrar inom den tio årsperioden, hur hon kände sig trött, matt och slut hela tiden, utan ork. Men sedan när hon var några år före 50 så vände det, hon sadlade om yrkesmässigt, träffade en man som hon numera är gift med och energin, kraften, livslusten och allt det där kom och livet har varit toppen sedan dess, trots att hon är mitt i klimakteriet och all skit med en del krämpor som smygit sig på. Så hurra för 50-årsåldern tyckte hon.
Är det förresten mer kvinnor som kan känna ålderskriser eller noja över åldern? Jag tycker det verkar så, kan inte påstå min äkta hälft någonsin i alla fall funderat/funderar på ålder på det sätt jag kan göra.

Fördelen med att bli äldre är ju helt klart visdomen som faktiskt kommer, om inte annat märker man det när man pratar och är med yngre, att man blivit ganska klok, haha. Vår fd barnvakt Amanda som numera hunnit bli 26 år var över på middag i helgen och även om hon är klok och mogen för sin ålder så insåg jag under våra samtal att den erfarenhet och klokhet som bara ålder kan ge är svårslagen och något som bara kan komma med åren. Rätt skönt faktiskt, jag satt där lite kaxigt och kände mig så klok, lugn och vis.

Anne said...

Det där som flera skrev om att vara nyfiken på allt runt omkring sig, intresserad, barnslig och öppen för att upptäcka och lära sig. Det tror jag är helt avgörande, alltså attityden till att bli äldre. Just därför vill jag inte fastna i ett neggo ålderssurr, jag vet inte hur mycket jag ska skriva men jag kan märka med några nära familjemedlemmar som närmar sig 70 hur tyvärr mentaliteten, attityden känns gnällig, tröttsam, gammal och trist. De människorna känns mycket äldre, sätter begränsningar för sig. Visst, det är trist med krämpor och vissa får ju mer än andra. Men samtidigt, attityden gör skillnad. Vi har en hel del pensionärer som närmaste grannar och de är alla av den där härliga sorten som spritter av livsglädje och ork. Jag brukar behöva tanka lite positiv åldrande-mentalitet med dem när jag blivit dränerad av för mycket neggo samtal med familjemedlemmar därhemma som är i samma ålder men helt annorlunda... Även om det finns sjuka åldersideal här också och besattheten av evig ungdom, göra skönhetsingrepp osv så är det himla härligt med mentaliteten av att åldern inte spelar någon roll. Se bara på Trump (INGEN fan, som du vet), han är 70+ och president. Hillary Clinton, även 70 och hon är ju aktiv som bara den och jobbar för fullt, alla kongressledamöter, domare osv osv. Eller sköna Betty White. Inget hinder jobba när du är "gammal" inte. Ja, inte bara inom såna här höga tjänster utan även inom helt vanliga jobb så är det inget konstigt. Gillar!! Den kraften och energin som äldre har, hur de fortfarande räknas och är aktiva tycker jag ändå finns här på ett annat sätt än i Sverige. Jag tror faktiskt det är bättre åldras här, mer respekt och man räknas. Som sagt, hälsan är ju a och o. Som vi vet kan även den mest livskraftiga drabbas av nåt allvarligt som helt sänker en och påverkar. Man får nog se det som lotterivinst om det bara är lindriga ålderskrämpor som kommer.

Annika said...

Vivan:
Så är det, bara att digga läget och följa livets ström.
OCH var glad över relativ hälsa och HÄR och NU.
VISST, det var mycket roligare att fylla år förr. Utan tvekan. Numera är det ju sådär kul, om man ska vara ärlig.
HAHA, kul att du gillade dagens bilder. Det var kul att leta fram dem.
Min 50 årsdag går nog också till historien, galen fest, haha!!
Kramar!!

Annika said...

Erica:
TACK!

Ja, visst kan man krisa i alla åldrar.
Så är det ju, även om jag med facit i hand tycker tt 30 är vansinnigt ungt :-)
OCH att 40 var toppen :-)
Men, åren går ÄNNU fortare efter 40, och det är läskigt. Det är det.
Mina syskon är alla över 45 nu, haha.

Ja, det är så roligt att se hur saker och ting har skiftat. Verkligen. Förr var man nog tant vid 35. Numera är man knappt tant vid 70!
Alla h¨ller sig så ungdomliga och aktiva. Det finns inga "tantkläder" såsom det fanns förr.
utan idag är en 70-åring lika modemedveten som den som är 35. Härligt. Gillar verkligen den aspekten. Det är stärkande att se det då man åldras, haha.
DU har såklart rätt i att folk slet ut sig på ett HELT annat sätt förr. De jobbade mkt hårdare, åt kanske inte tills de blev mätta, hade det fattigt. Inte konstigt då att medelåldern idag stigit enormt.
Det ligger mkt i det där 40 är det nya 25, och 50 det nya 30 etc.
MASSOR, och stor sanning också.

Mkt smart av EU att införa normaltid, om det blir så. Mkt mkt bra.
Jag önskar man kunde göra det här likaså.


KUL att du gillar alla gamla bilder :-)

Jamenvisst, det är så roligt med de som blir gamla och är pigga än. Fantastiskt. Min mormor var pigg och med tills hon var 94, sen gick det utför. Och hon dog vid 97. MEN det är underbart med de som är med och inte är för sjuka eller senila. För i det fallet kan det ju verkligen kvitta.

Ha en fin onsdag

Annika said...

Lisa:
Tusen tack, fina du!!
Glad att du gillade det.
Kram!!

Annika said...

Monica.
Tusen tack!
jag har inte hunnit med min runda än, men snart!!
Visst är pulkabilden så fin. Jag hade så mkt stickade kläder när jag var liten. OCH virkade. Vad sägs om virkad bikini, haha!! Det hade vi!!
Så roligt med gamla bilder.
Filbunke, så extremt äckligt. Alltså, ja verkligen. Men de andra i familjen gillade, utom min pappa. USCH, stora var de också. Nej, jag gillar inte fil än idag. URK!! OCH allra minst filbunke. NEJ TACK!!

haha, tack ... ja på den tiden var man snygg. haha. Men, jag tycker nog jag var snyggast runt 37-40.
Men jag uppskattar dina ord, tack fina Monica.
OCH jag säger, DETSAMMA!!!

Exakt, så sjukt svårt att gissa ålder, och ett helsike när ngn frågar om man kan gissa hur gammal hen är. MEN gud!
Det bode vara böter på sånt, haha!!
Right on, Monica, man får ta det som det kommer. OCH vara glad över att man har relativ hälsa och är glad och nyter.
Faktiskt är det ju så.

Å menar du det om svenska män!! Alltså, jag tycker ju att både svenska män och svenska kvinnor är sjukt snygga!! Brukar säga att Sverige har världens snyggaste pensionärer. Det brukar SLÅ mig varje gång jag är hemma. Jösses så snygga och ungdomliga det gamla gardet är!
OM man jämför med här, här blir man tant och farbror fortare, that is for sure!! Det är stilen hemma ffa, tror jag. Pensionerna är lika trendiga som deras barn och barnbarn. :-)


JA, den tårtan alltså. Galet GOD!!

Tack vännen, sömnen är som den är. Orkar inte med den ...
HAHA.

Ha en fin dag!!

Annika said...

Anne:
TACK fina och gulliga Anne. Du värmer en 52-årings hjärta. TACK!
Blir så glad!!
EXAKT, visa mig den själ som inte gör det. OCH visar du mig den så kommer jag att tro att den personen ljuger.
HAHA.
Alla är nog mer eller mindre upptagna med sin ålder. det är ingen ide att börja gräma sig över det hela. Det är som det är.
Man får försöka se glatt och positivt på det hela. Så är det ju.
MEN ja, från 30 skulle jag nog säga att man börjar tänka på ålderstecken, det är då det börjar ...
Precis som du säger finns det ingen gemensam nämnare på när livet är som bäst. Det beror helt och hållet på livssitutationen och där man befinner sig. Som din vän, klart som fan att det var tufft och överjävligt för henne. OCH hon kommer aldrig att säga att de åren var bäst. Hon kanske kommer att tycka att åren mellan 50-60 var bäst. SÅ olika för oss alla.
Män, de brukar väl visa sin noja i stora leksaker, som nya bilar, coola prylar och en ny snygg ung fru, hahah. Generaliserar jag mkt? JA!! Men lite sanning ligger det nog där.
Men sen tror att vi tjejer vardagsnojjar mer, så gör jag. Det gör inte P. Men han kan också noja ibland över sin ålder och förfall.
SANT och SANT, Anne. Sin vishet har man, och det är bra. DEN har kommit med åren, och den ska vi vara glada över. Klokheten och visheten kan man ta med sig så länge man lever. Stor skillnad på att vara 26 år vs 42.
YASS, så är det. Annika skrev så bra ovan, just att vara barnslig. DET ska man vara. Barnslig, skoja, ha glimten i ögat. Vara så positiv det bara går att vara. Man kommer så mkt längre då. Tro mig dock, jag kan vara sjukt neggo ibland. Men jag försöker att inte vara det.
Men så mkt ligger i kynnet och sinnet hos oss. Det gör det. Personlighet till viss del, men sen får man nog kämpa med ett och annat också.

YES BABY!! Du har så rätt. Även om Svedala har världens snyggste pensios är åldern en helt annan sak i USA. Här blir ingen bortskaffad eller dömd för sin ålder. Programledare kan sitta kvar på sin post tills de dör. De blir inte bortskaffade av ngn yngre sort. PÅ jobben i US döms du inte efter ålder. Man kan nog absolut säga att åldern här är mkt mer avslappnad än vad den är hemma.
I rubbet!!
Mkt, mkt skönt. Älskar det.

KRAMAR!!!

Musikanta said...

Vänta du med gnället tills du blir 82 som jag, haha. Jag har aldrig haft det så bra som nu även om jag inte ser ut som när jag var 35. Inga måsten längre, sover tills jag vaknar och gör lite vad som faller mig in under dagen. Men jag kommer ihåg att jag hade en livskris när jag fyllde 50, tyckte att jag var slut som kvinna. Ingenting var roligt då. Sen har åren bara rullat på och jag är glad för varje födelsedag som jag kan fira. Barnbarnen är förstås en stor lycka, att få följa dem i deras utveckling. Det kommer också för dig, ska du se så småningom. Ha det gott och grattis igen.
Kramar från Ingrid

enannanannika said...

Fast mina barn skäms över mej ibland för att jag är barnslig, fniss! De får stå ut med mej ändå... :-D

Anonymous said...

Grattis Annika, tack för en intressant blogg och att du alltid svarar varje person som kommenterar på ett sådant trevligt sätt. Pettas-Karin : Mycket klokt skrivet tycker jag.

FREEDOMtravel said...

Stort GRATTIS i efterskott! Visst går det fortare och fortare... Jag brukar inte längre komma ihåg vad det är jag fyller ;)

Annika said...

Ingrid:
Jasså du säger det, haha!!
Låter lugnt och skönt och BRA! Låter toppen, helt enkelt. SÅ glad att det är så för dig. Och jag får ha det som goals. Mina fldrar är goals också. Just deras liv vill jag åt också. Som ditt. SÅ ska det vara.
Barnbarn lär nog dröja för mig, men det är OK det med.
Tack och kram!!

Annika said...

Annika.
WORD!!
Ja, det får de!! Älskar din kommentar, den tar jag upp i morgondagens inlägg!!
Kram!

Annika said...

Anonym:
Varmt välkommen hit!! TACK för dina fina, fina ord. Blir glad.
Hoppas att du fortsätter att läsa här hos mig.
Att svara på kommentarer är absolut självklart för mig!
TACK!!

Annika said...

Helena:
TACK, nej ibland får man tänka efter ...
HAHA.

brysselkakan said...

Ligger efter med bloggläsandet pga vår resa till Göteborg så jag har missat att du fyller år så grattis lite efteråt.
Ja du... att åldras är inte kul och inget vi kan göra något åt ens. Men samtidigt så är man mer trygg i sig själv och det är bra jämfört med när man var yngre.
Men den där grannen... Hoppas ni får henne att sluta att mata djuren, jag skulle ta det med er förening för att slippa tala med henne direkt. Lycka till!

Annika said...

Brysselkakan:
Tack!
Nej, det är inte kul att åldras, Den som säger det ljuger (tror det på fullt allvar). Sant, trygg i sig själv är man, iaf ngtlunda. Ibland tvivlar jag på de också, haha!!
Snövit ja, vi får se ...
Jag är betänksam...