Wednesday, January 07, 2009

Gillar!

Morning!

Först och främst; Tack för alla er kloka, långa och genomtänkta kommentar angående Facebook, och Karolina, igår.

Era åsikter och tankar fick mig verkligen att tänka efter. Faktum är att era kommentarer fick både mig och min (envise) make att fundera. Mycket och länge.
Detta är vad jag älskar med bloggen, och bloggar, att vi kan stöta och blöta våra funderingar, och få andras vinklingar på våra, ibland enkelriktade, tankar.
Karolina fick vatten på sin kvarn också då hon kände att hon hade (nästan) er alla på sin sida.
Antagligen blir det nog så nu att den lilla fröken får som hon vill.

Jag är innerligt glad och tacksam över att vi tre kan prata om allt. Karolina berättade vid middagsbordet igår att flera skolkompisar föreslagit att hon borde skaffa ett Facebook konto under ett falskt namn. Karolina hade så sagt att hon inte ville gå bakom ryggen på sina föräldrar, att det var fel.
Atta girl!!

Igår var det kallt, regnigt och totalrått hela dagen. Det var som om den fuktiga kylan kröp in överallt.
Det var som att man inte fick upp den inre termonstaten hur man än försökte. Jag drack tekopp efter tekopp igår, och sen började jag dricka buljong. Allvarligt talat tror jag att buljong är den bästa medicinen för den inre termostaten. Man blir all warm and fuzzy inside.

Inspirerad av Anne i Oregon satt jag med ett projekt hela dagen igår. Jag kreerade en fotobok på My Publisher. Anne skrev om detta i somras, tror jag att det var, att hon gjort en fin fotobok.
Igår fick jag äntligen ändan ur och skapade min egen bok i bild och text.
Boken är en present till en älskad släkting. Den bör anlända här hos mig om någon vecka. Jag måste själv se den innan jag skickar den till norden. Spännande!!
Att skapa boken var roligt, inspirerande, tidskrävande och lätt. Det måste vara lätt, jag är inget datorsnille alls, så minsta lilla problem gör mig jättenervös. Glädjande nog var detta ingen match för mig.

Jag hoppas att ni alla har en fin onsdag!

22 comments:

Petra H said...

Jag glömde att kommentera igår Annika, sorry! Jag tycker också att facebook blir vad man gör det till... Jag kan hålla med att ett tag var det en faslig hysteri med fåniga blommor som skulle vattnas, jämförelser mellan vänner vem som var snyggast, coolast etc men allt det hoppar jag över. Jag använder det endast som ett sätt att hålla kontakten med folk som jag kanske inte mailar så ofta, återknutit [sporadisk] kontakten med gamla klasskompisar och grannar etc. Som någon påpekade, du kan ju själv bli kompis med Karolina på FB och på det sättet hålla lite koll vad som händer, eller så litar du bara på henne - hon verkar vara en sådan förnuftig tjej!
Jag har också gjort en fotobok på My Publisher, som O fick i present med foton från alla våra resor. Blev mycket populär. Hade tänkt fixa en kalender (som Anne också gjort) till farfar och mormor men har inte fått ändan ur vagnen än...
Kram!!

Annika said...

Petra H:
Det är så sant som det är sagt; FB blir vad man gör det till.
Och sådant där barnsligt som att vattna blommor etc kan säkert passa tweenies och tonåringar, men inte oss äldre.
Absolut, när hon får sitt konto skaffar jag och Peter oss varsit konto också så att vi kan hålla koll på vad dom försigår på sidan.
Förstår också att man ska vara försiktig med bilder etc.
Jag var så glad att My publisher var så lätt som det var. Så fort det börjar strula och hänga upp sig blir jag rädd, men det gick ju fint det där.
Kalender och julkort tror jag att jag ska göra till nästa jul. Böcker kommer jag säkert att göra flera nu :-)
JAG är så nyfiken på hur det kommer att se ut.
KRAMAR!! OCH tack för din åsikt om FB!!

Pernilla said...

Ja, jag säger ju som alla andra *haha* FB är både bra o dåligt. Men faktiskt så är jag nog mer åt bra hållet. Jag har inte min profil öppen för allmänheten utan det är bara mina vänner som ser det och bilderna jag lägger ut. Sen tycker jag det är ett alldelens utordentligt sätt att hålla kontakt med sina vänner. Sen att man hittar sina klasskompisar man inte sett på över 20 år.. det är inte fy skam det heller.

Men.. som allt annat så finns det ju en annan sida av det oxå. Men jag tycker ni ska skaffa ett konto själva och vara vän med Karolina.. då ser ni ju precis vad som händer och vilka bilder hon har ute o s v. Men jag förstår att du funderar... mina barn har inte frågat än :)

Åh, va roligt med fotobok. Din släkting kommer att bli överlycklig!!!

Ha en bra dag
Kram

Annika said...

Pernilla:
Jo nog är det så...
Det är på både gott och ont. Att det blir vad man gör det till. Profilen ska definitivt vara låst, och man ska kunna godkänna nya vänner.
Visst, när K går med blir hon min första "vän" :-)
Fotoboken var det ett nöje att pyssla med, tidkrävande men KUL!!
Kram!!!

Marianne said...

Så skönt att Karolina är så öppen och ärlig, och att hon står för det gentemot sina kompisar! DET är strongt!

Måste kolla upp det där My Publisher.

Kram!

Annika said...

Marianne:
Det är så skönt, och jag blir lika glad varje ggn hon berättar sånt här.

Absolut, kolla upp My Publisher. Det var så kul att fixa med den där boken.

Kram!!

Humlan said...

Jag funderade i går på vad jag skulle skriva hos dig, eftersom jag inte har FB så vet jag ju inte mycket om det.

Jag tycker det är så skönt att ni har en så bra kontakt i familjen, att K pratar med er, är ärlig och inte vill gå bakom ryggen på er. Att hon dessutom kan stå upp mot kamrattrycket visar ju att det är en stark tjej!

Det där med att fixa bilder... jag undrar när det ska bli av här! :-)

Mademoiselle J said...

Vilket bra jobb ni har gjort med Karolinas uppfostran, hon verkar ju vara en toppentjej! =) Särskilt i dessa tider! Har tyvärr sett alltför många exempel på motsatsen under min lärartid i skolan.

Jag gjorde en fotobok i somras efter mitt besök hos min bror och hans familj i Frankrike. Inspirationen fick jag också från Anne, och jag är supernöjd! =) Googlade bara fotobok och fick upp en massa ställen som man kan beställa från här i Sverige. Väldigt smidigt alltsammans. Jag är nämligen som du när det gäller datorer... ;)

Annika said...

Humlan.
Ja, jag är supergladf över att hon berättar så mkt för oss...
SÅ glad över det. Visserligen är hon itne tonåring än, men jag hoppas att hon alltid kommer att vara så här öppen o meddelsam.
Humlan, jag kan verkligen rekommendera att göra en fotobok!!
KUL och inspirerande!!

Kram!!

Madamoiselle J:
Ja, jag är riktigt glad, opch stolt, över Karolinas öppenhet.
FÖRSTÅR att du har sett en hel del hemskt som lärare.
Anne verkar ha inspirerat flera av oss.
Förstår att det finns en massa sidor i Sverige att tillgå. Det finns en uppsjö av siter. Men det är alltid skönt att gå till en site ngn rekomenderat.
OCH ja, visst var det lätt!! även en icke-dator-nörd klarar det utan problem.

anna of sweden said...

Håller med. Facebook är lite vad man gör det till. Jag är med och det är ett väldigt kul sätt att hitta gamla vänner och bekanta.

Mina barn har inte gått med, men det kommer kanske snart upp.

Lova att berätta hur fotoboken blir. Jag gjorde några böcker i Portugal och vill hitta något bra företag här. Det ska ju vara bra kvalitet.

Kram från Anna

Saltistjejen said...

Vad skoj med din fotobok!! Vi gjorde en till min mamma med bilder på Ella den första tiden från födelsen och de första månaderna. Detta eftersom hon då hade så långsamt modem att det var svårt att skicka bilder till henne via mail. Boken blev MYCKET uppskattad!!!! :-)
Sedan gjorde M´s syrra en fotobok till deras mamma med bilder från vår gemensamma resa här i USA när hon fyllde 60. Även denna bok blev OerhÖRT uppskattad!!!
Det är verkligen jätteskoj att se sina bilder i tryck. Plötsligt ser de så proffsiga ut!! :-)
Och du det där med FB, jag tycker det låter toppen att ni kunde diskutera det hela igen med K och att ni verkar ha någon gemensam lösning på gång.
Och SJÄLVKLART ställer vi alla läsare upp med våra tankar när du har funderingar Annika! Det är ju abra intressant och roligt att se vad andra tycker och tänker kring olika saker.
Här är skitväder idag så bulhong skulle sittta fint. men det får bli lunch på gårdagens överblivna Kina-lunch. Men det blir nog bra det med.
Kraaam!

Anne said...

Du har så rätt, kan bara instämma i att en av de sakerna som är guld med bloggfenomenet är att man kan stöta och blöta och få andras vinklingar och tankar på det man själv funderar på (ibland tenderar man ju fastna i samma hjulspår och kan behöva lite andra åsikter för att bryta det man kanske kört fast i).
Det kan ju vara allt möjligt, stort som smått, ibland är det bra med lite utomstående kommentarer för att man ska få nåt nytt att tänka till på.
Låter som ett bra "familjemöte" och diskussioner ni haft.

Till nåt helt annat (men lite samma tema).
Det här med relationer mamma-pappa-barn.
Jag tror förresten pappor och döttrar kan ha ett väldigt speciellt förhållande. Jag kan själv känna att det varit så (en pappa som kanske velat skydda sin dotter på ett väldigt beskyddande sätt), jag ser det även i min omgivning där pappor och döttrar har ett väldigt speciellt förhållande på det sättet att de vill skydda sina små flickor på ett annat sätt (ibland) än vad pappor och söner har.

Min pappa är den snällaste som finns och inte skräckinjagande på nåt sätt, men jag vet att M sagt, att då en gång för evigheter sen när han för första gången skulle träffa mina föräldrar, så var det min pappa han var rädd att möta och få "godkänt" av. Det här låter ju oerhört gammaldags, ta det inte så och tro att vi är 1800-tals typer i min familj....
I alla fall, han påstod han aldrig var rädd för mamma som så översvallande tagit emot honom medan pappa kanske var mer "granskande" om jag får använda det ordet...
Har diskuterat det här med flera tjejkompisar som säger samma sak, så kanske det ofta är så...

Klart att mammor också är på samma sätt, spända på dotterns val av prins och kan vara granskande. Men kanske på ett annat sätt än vad pappor är. Jag vet inte, men det känns lite så.
Däremot tror jag mammor till pojkar kan ha lite samma som pappor-döttrar. Lite kritiskt granska den blivande svärdottern typ, är hon bra nog till min son och faktiskt vara ganska hårda.

Som sagt, bara en massa generaliseringar nu. Men kul med sånt ibland också.

Till sist, vad ROLIGT att du gjort en bok i Publisher. Jättekul! Vad roligt du blev lite inspirerad va mig också :)
Så du tyckte det var lätt, visst är det. Inte svårt alls, skönt att du också tyckte det. Jag hoppas du (och senare mottagaren av boken) blir jättenöjd. Jag har varit nöjd med kvalitén och allting vad gäller My Publisher. Men det tar onekligen lite tid ändå att pilla med det, men en kul grej. Bra presenter att ge också, en hemgjord sak. Kram!

Lia said...

hallå! vad kul med nytt projekt och en nystart med träning och hälsa. Det är ju bara positivt att man får en ny chans såhär 2009, eller hur!? Svarade på din kommentar hos mig, och passade på att ge ett snabbsvar på din FB-fråga. Nu ska jag hosta vidare här, eller snyta mig..får se vad som känns mest akut =(. Kram

Annika said...

Anna:
Ja, FB verkar vara lite som man själv gör det till.
Jag skulle nog mest bli spion ;-)

LOVAR att berätta hur boken blir i tryckt form. Jag är så spänd på det hela.
Det finns massor med företag som gör böcker. Det är en uppsjö på nätet. Men det är känns altid bra då man fått rekommendationer.

Kram!!

Saltis:
Fotoboken var ett nöje att göra. men enormt tidskrävande. Inte svårt alls, men just tidskrävande.
Jag kan knappt bärga mig tills jag håller en tryckta boken i min hand.
HOPPAS att den blir lika fin som jag föreställer mig att den ska bli.
Precis som du säger kan jag tänka mig att det blir en uppskattad present.
Ja, det verkar som om vi kommit till en lösning på FB.
ERA kommentarer hjälpte, kan jag ju säga. Ofta kör man ju in på ett enkelriktat spår och kommer sedan inte riktigt ur det. SÅ TACK!
Jamen vädret...kallt, regn och grått...GUD vad rått det är. Precis som igår. En kyla som liksom kryper ända in i skelettet...
KRAMAR till dig!!!

Anne:
Bloggar regerar!!
BÄST!
KULIGAST!
OCH så mkt feedback!
Vi har verkligen en bra bloggcirkel, känns det som!
Tack vare er alla så har vi nog kommit fram till en lösning tror jag.

Absolut!! Döttrar och pappor har en särskild relation. Det är helt sant.
Det stämmer i min sverigefamilj och det stämmer i min lilla familj och det stämmer i Peters familj. Ja, och i många andra familjer.
Söner och mammor har särsklda förhållanden också. I know :-)

Peter är väldigt beskyddnade vad gäller K, och jag är säker på att framtida pojkvänner kommer att granskas under lupp, hehe!!
Det här är ett kul ämne som man skulle kunna brodra ut ordentligt.

Ja, Anne...det var tack vare dig som jag började fundera på fotoböcker...OCH som sagt själva skapandet var inga problem...MEN tidskrävande.
Jag är så glad att det var lätt att fixa det hela, om det inte varit det hade jag säkert gett upp :-)
Egentligen är det ju den perfekta presenten att ge bort.
KRAMAR!!

Annika said...

Lia:
Lustigt jag kom precis från din sida och såg ditt svar!
Mkt BRA! Och du har så rätt vad gäller bilder...
DET är lite läskigt med FB.
Som sagt, ni har alla gett mig mkt att tänka på...
TACK för det!!
Krya på dig!!!
KRAM!!!

Marie said...

Som jag sa igår, tycker det är jättebra att ni har en så bra kontakt med Karolina så att hon vågar berätta o diskutera allt med er! Tycker det tyder på bra föräldraskap, så det ska du vara stolt över och vårda!

Vad fin fotoboken var! Det är ju verkligen en kul gåva!

Annika said...

Marie:
Det får man nog se som enb sann gåva, att man har ett barn som vill prata om allt. Det är bara att tacka och ta emot...
Tack för dina snälla ord.

Fotoboken var det ett nöje att syssla med. Nu väntar jag spänt på den färdiga produkten!!

Malde said...

Ta vara på att Karolina vill prata med er. Hoppas att du och Peter fick ut något av mitt mail, och jag hoppas att du förstår att jag inte vill vara så öppen med det jag skrev. Vi håller på att jobba hårt med våra ungdomar.

Lycka till med allt!

Du har något att hämta hos mig ;-)

Kramar

Malde said...

Kommer plötsligt ihåg att när vi kom ut på landet på hösten (när jag var ungefär i Karolinas ålder) så fixade Mamma buljong åt oss allihopa. Pappa tände i vedspisen och fotogenelementen. Nej, vi hade varken el eller vatten. Ett par knäckemackor med ost till buljongen så var man såpass varm att man kunde lägga sig i en MYCKET SVAL (läs iskall) säng.

Kramar!

Annika said...

Malde:
TACK för ditt mail.
Det var betydande och en tankeställare.
Har svarat på det...
Vad mysigt det låter med hösten på landet, vedeldat, mysigt...
Men buljong är nog det mest värmamde man kan dricka---
STOR kram!!!

Lena said...

Jag läste inte ditt inlägg igår, är väldigt dålig på engelska så jag hoppar onsdagar. Men nu var jag ju tvungen att traggla mig igenom det väsentligaste. Jag är med på Facebook, har försökt att gå ur, men lyckas inte. Tycker det är idiotiskt osv. Jag tycker alltså att ni gör rätt som säger, nej! Men förstår samtidigt inte hur ni skall kunna stoppa henne, om hon vill? Har ett barnbarn på 13, hon skulle inte ens tänka tanken att fråga någon - om lov? Men, som sagt jag är dålig på engelska och fattar inte allt vad de skriver där!

Annika said...

Lena:
Du fattade helt rätt i det jag skrev.
Det är ett dilemma md FB. K vill ju så gärna gå med, och hon ska få gå med. Under vår "bevakning".
Men, jag vet att det är omöjligt att gå ur, såvida man inte är en hacker, som ngn skrev. Det är ju fel, och mkt underligt.
Faktiskt väldigt egendomligt. Man kan fråga sig VARFÖR???