Tuesday, January 24, 2017

My own experience: The Women's March on Washington

On Saturday about a million women, men and children attended The Women’s March on Washington!
I was one of them!
And folks--let me tell you-- I am SO happy we attended said march despite the HUGE crowds.

I have never seen so many people in my life before.
Mind blowing, to say the least.

Peter, Keith, Karolina, Katie, Sara, Wendell and myself decided to take the Metro downtown from Reston.
As we drove to the station we could tell that it would be packed. There were so many cars on their way to said station.
We were lucky, we got a parking spot and we walked up to the station.
And, you guys, there was a line, a long line, just to ENTER the station. There were SO many people lining up. I have never seen anything like it at a subway station.  EVER.
There was a great atmosphere while we were waiting. People were cheering each other on!  All the time!


At the Reston metro station around 8 Saturday morning.


Just waiting.  We are not even close to the trains.


People in costumes everywhere!  

After about 45 minutes we did board the train!
And, let me tell you, it was a packed ride.
I have never been so squished on a metro train before.
But, again, the people onboard were in such great spirits. UNBELIEVABLE!!
After a while someone started singing, We all need somebody to lean on!
People started singing along.
Then someone sang "This land is our land", and people immediately  joined in.
I was floored, I almost started crying. It was just such a united train. We were ALL going to the same place.  For the same cause!



On the train on our way to DC.  We were leaving Wiehle station in Reston here.  The train got packed already at its starting point!

We disembarked at L'enfant Plaza.  A lot of people, that is.  All of us.

The same place it was. As we got up to the street level--after coming up from the metro station--there were people en masse. SO many people. SO. VERY. MANY. PEOPLE!
Women, men and children! Everywhere. A lot of people were dressed up in costumes of different kinds.  A sea of  PINK "pussy hats" everywhere.
The pink pussy hats were awsome. I never got a hold of one myself, but Karolina and Katie were wearing them! AND so did a lot of other people, women and men.
Powerful!
The signs people had made were funny, and true! We loved reading them all!










It was so packed that we never made it to the stage, we were not even close to a screen. Therefore, we never heard any of speeches, or heard any of the songs.
But, the spirits were high among people.







WHAT really got to me was the friendly vibe!
There was NO violence at ALL. No hard words (at least I did not hear any). No frowning faces. People were just happy and patient.
Because you did need to keep your patience.  And, as far as I know DC Police Department made zero arrests.  The police we saw, and they were present, were so friendly and in super good spirits, too.  Amazing!






People were even up in trees!





We're about to start our march on this gray, damp January Saturday.

The organizers of this march had expected about 200.000 people to show up. They got so many more. SO. MANY.  MORE.
The entire march route had to be re-directed in a haste due to the huge amount of people attending.
SO, instead of starting the march at 13:15 we started closer to 14:00 (I think).







Do you see the big, orange balloon?  That was DT's face bouncing among us all.

It was so powerful to walk amongst people that share your views, women and men. Young and old.







The three of us never made it all the way to The White House. We left the march close to the Washington Monument. By then we felt accomplished and pleased.
We lost Karolina and Katie right away at the metro station. They had grabbed great “seats” up on a wall near the Hirschhorn museum.
We had lost Sara and Wendell long before,  they "disappeared" at the Reston Metro Station.  And, we happened to end up on separate trains on our way downtown.  We could not keep in touch with anybody during the march.  Nobody could.  The cell phone service was so over burdened. You could not call, not text and absolutely not go online.
So, if you lost someone you were kind of on your own.





CROWDS are marching!



My knee held up all right. But at times I did wonder what the heck I was doing to myself. As for example, when we stood liked packed sardines waiting for the march to begin.
However, everything was so worth it!



We left the march at The Monument.  It felt wonderful to get some space!

People were resting their backs, and their legs, on The Washington Monument.

I think this is the beginning of a huge movement in the US and the world.
I will gladly take part of it.
I think a new 1960’s might be dawning.
People are strong and ready to defend the human rights we have come to take for granted.



I got a sticker ...

Me!  Sadly, I never got a hold of a pussy hat ...

The day ended with the three of us Ubering home. I did not feel like heading down into the metro system again. So glad we took an Uber, to tell you the truth.
Really, the march ended with me ending up on Swedish Public Radio (once again) reporting from the march (see the link in my post on Sunday).



After this day, we pretty much crashed. We went out to dinner at a local place, a lot of women and men eating there were fellow marchers (so cool). Pizza and wine ended the day.
We all went to bed early Saturday night.

A good, good, good day. I would gladly do it again. I will probably do it again.

I will not write much about politics going forward. I can assure you that, but this is a thing I really wanted to share with you all!

Karolina shot this picture from the wall she found outside The Hirshhorn Museum.  A sea of pink pussy-hats.  SO cool!  And, Karolina and Katie got to see all the speeches.  Here you can see Gloria Steinem on screen.  The girls really liked what she had to say.

Katie's insta-pic!

Have a beautiful Tuesday!

41 comments:

Steel City Anna said...

Härliga bilder och härlig gemenskap. Visst känns det lite som det man sett från 60-talet. Läste på alla skyltar och insåg att det var många passningar jag inte fattar, detta med nasty woman t ex hade gått mej förbi, men nu förstår jag att det handlar om när han kallade Clinton för det. Antar att det finns nåt kulturellt med uttrycket som jag inte riktigt hänger med på, det är inget man säger här.

Taina said...

Det var verkligen häftigt! Själv var jag i Massachusetts på skidåkning, men vi bestämde oss för att dra till en närliggande stad som hade ett event på Colonial Theater med skådespelare som spelade upp delar av constitution. Borgmästaren var där. Jag tyckte det hela var så mäktigt så jag nästan tappade andan.

Kram kram

Channal said...

Trump är mer skrämmande än Putin!

Kramar Anna

Monica said...

Det ger hopp när så många människor kan samlas i fred och samförstånd. Och som av en händelse läser jag en lång artikel om Alice Paul (är det hon som är på ert tiodollarmynt?), ja hon gick den här vägen med för precis hundra år sedan 1917 och med krav på allmän rösträtt, lika rösträtt för både män och kvinnor, National Women´s Party, 1920 sedan fick kvinnorna allmän rösträtt i USA, vi fick det 1921, Storbritannien banade väg för kvinnorna och fick det tidigare i sin kamp. Hon var en remarkabel kvinna, mycket högutbildad och synnerligen begåvad, blev fängslad och fick dela cell med kriminella under vidriga omständigheter men fortsatte oförtrutet sin kamp för kvinnors rätt, ja för mäns rätt också. Född i en välbärgad kväkarfamilj med rötter till Pennsylvanias grundare, Penn och hade som motto: "Att motsätta sig tyranniet är att lyda Gud", i år är det 40 år sedan hon dog, hon blev 92 år även om hon fick livslånga skador av tvångsvård i fängelset.

Man glömmer så lätt all kamp, inget har ju bara blivit till med en fingerknäppning. Och allt det här vet du säkert om henne men kanske andra inte vet:-). Och nu var det precis 100 år senare som ni vandrade och man (jag) tänker vad har hänt? Och det är inte lång tid heller de hundra åren men glöms bort så lätt. Alla som gått före och så en dag ser det ut ungefär likadant igen fast vi tycker att vi utvecklas så oerhört. Vi får hoppas att det blir några kloka beslut och att folk inte spårar ur för mycket, det hjälper inte någon att få respekt att ge sig på Trump´s t ex. Han är ett barn och det blir så oerhört lågt. Människan fick sparken dock och ångrade sig så enormt då:-). Ha det bra Annika och en historisk vandring ni gjorde med hela familjen verkligen.

Monica said...

Trump´s son skulle det stå.

Christina said...

Oh, Annika, vad häftigt!! En väninna ville att jag skulle följa med men av olika anledningar blev det inte så. Jag var med i anden! Och på tv hela dagen!!! Jag förstår att det måste varit en urhäftig upplevelse! En riktig käftsmäll till den nye presidenten. Som helt klart inte kan ta att så många samlats för att protestera mot honom. Skrattretande och lite pinsamt.... Just nu hörde jag på nyheterna att han inte vann the popular vote för att så många illegal röstade på Hillary. Tröttsamt, han är ju president nu, move on!!!! Du är säkert fortfarande lite hög på upplevelsen, njut av det! Och hoppas ditt knä inte tog för mycket stryk. Smart val att ta en Uber hem!
Ha en fin tisdag, massor av kramar!!!!

Annika said...

Anna:
Nasty woman kommer från hans påhopp på Hillary. Helt rätt. Därifrån blev det ett begrepp.
OCH folk tog det till sig, och gjorde det till en grej.
Ja, denna gemenskap och värme var HELT otrolig. Jag har aldrig upplevt ngt liknande, och får kanske aldrig uppleva det igen från SÅ många människor samtidigt.
Ja, jag är säker på att en stor rörelse växer fram nu, och det är verkligen toppen!!!

Annika said...

Taina:
JA, SÅ otroligt häftigt och STORT detta.
Jag såg att du varit på en marsch också. Låter helt fantastiskt.
Det var verkligen MÄKTIGT, jag både rös och blev rörd.
SÅ otroligt COOLT.
Jag förstår verkligen att du kände samma sak!
Kramar!!

Annika said...

Channal:
Lika goda kålsupare bägge två. OCH en livsfarlig cocktail tillsammans.

Kramen!

Annika said...

Monica:
Ja, det var läckert och en sann upplevelse som jag INTE vill vara utan! För aldrig det!
Vet inte om jag får uppleva ngt liknande igen heller som denna jättemarsch!
Vilken värme och uppslutning! DET var nog det läckraste av allt. Hur fredligt det var i leden. Alla mot samma mål, och det blev aldrig bråk eller upplopp eller ngt. SÅG heller inga motdemonstranter, men vet att de var där. Men jag såg inget av dem.
På framsidan av tiodollarsedeln sitter Alexander Hamilton (du vet han som har en stor, stor musikal uppkallad efter sig nu). MEN på baksidan (typiskt) kommer såsmåningom bla Alice Paul. Men hon delar platsen med fyra andra kvinnor, tror inte sedlarna gått i tryck ännu, men de kommer.
SÅÅÅÅ otroligt SANT, Monica, det är så många kvinnor som banat väg för detta under SÅ lång tid. OCH alla har jobbat i stark motvind hela tiden. Helt otroligt faktiskt att vi inte har kommit längre. Tror tex inte att jag kommer att få vara med om kvinnlig president så länge jag lever.
Men, det är dessa starka kvinnor, och många, många andra som banat vägen för hur vi har det idag.
Hatten av till dem!!
Det här är det bästa sättet att protestera på, lugnt och sansat och utan våld. Jag är så impad av det!!!

Annika said...

Monica, igen Trumps lille son vore det lågt att ge sig på. Men som du vet f¨r ju hans vuxna söner tåla lite smälek nu. Det får de nog tåla.

Annika said...

Christina:
DET var så häftigt!!
SÅ otroligt coolt alltså. Du hade gillat det, men trängseln var helt otrolig. Läste i Washington Post att hela rutten var så proppad med folk. Vidden av rutten, från the mall och tio blocks upp. Otroligt.
KUL att du tittade, ja det är en dag att minnas och en dag jag kommer att bära med mig för resten av livet.
Trump kan förneka allt, precis allt. Alternative facts...my ass...blir så trött.
De blir långa, svåra år för honom om han ska ta allt personligt. Men du vet vad jag tror, han sitter inte i fyra år. Han lägger av.
Men han kommer att förneka precis allt som inte går i hans väg. Vilken tomte.
Jaja, nu sitter han där och nu är det UPP till bevis för de människor han lovat SÅ mkt.
Knät ja, det var ganska medtaget. Men samtidigt stärkande, haha.
Ska ta en prommis nu.
Ha en toppenfin dag!!
KRAMAR!!

Humlan said...

Jag tror att du var med om något historiskt, jag tror att denna marsch och alla systermarscher runt om i världen kommer att bli ihågkomna länge. Förhoppningsvis fortsätter denna rörelse, detta motstånd.

När jag följt det som har hänt de senaste dagarna, så inser jag hur fort det går att rasera saker som andra har jobbat länge för att bygga upp/få igenom. Detta gäller ju på så många områden, även om det känns som att kvinnor är extra drabbade (kan det bero på att jag är kvinna? ;) ), så blir ju alla drabbade på ett eller annat sätt. Vi inser ju hur opålitligt allt är, lagar, avtal, överenskommelser, samarbeten ... och hela världen drabbas mer eller mindre.
Men marschen visar att det finns ett motstånd, en motkraft mot denna förstörare.
Ursäkta min dysterhet, jag hoppas att du trots allt har en fin tisdag.
Kram!

Annika said...

Humlan:
DET tror jag med. Tror jag var med när en ny rörelse såg sitt ljus. SÅ det känns helt otroligt.
Tror att det fortsätter, det verkar så.
Folk kommer inte bara att sitta ner och titta på.
Ja, jag vet. Antar att du sett bilden där han skriver på dokumentet där han är omgiven av män.
Det tar århundraden att bygga upp, men i ett trollslag kan det rivas. Hur sjukt.
Ja, jag förstår din dysterhet. Mer än väl.
Stor kram!!

brysselkakan said...

Åh! Jag är ärligt avundsjuk på dig som fick uppleva detta. Tror att våra barnbarn kommer läsa om det här i sina historieböcker en dag. Enormt uppbåd och så powerful, hittar inget bra svenskt ord för att beskriva känslan.
Vad jag önskar att jag hade varit där....

Annika said...

Stort! Fint! Jag känner likadant som du fast vår ju var mindre - men samma stämning, samma anda, samma kärlek. Du kommer minnas det här hela livet.
Och - ha! - det där med att du inte kommer skriva om politik tror jag så mycket jag vill på :) . Det har du redan sagt tre eller fyra gånger nu sen i höstas men på nåt sätt hamnar du där igen varje gång. Jag tror det kommer en tid då man blir engagerad och dras med, trots att man inte varit så involverad eller intresserad förut. Och det är ändå bra. Visst är det bättre om det blir balans mellan andra saker också - och att man kommer ihåg det lilla, och fina och mysiga i livet. Men politiken är ju också en del av ens vardagliga liv, speciellt när den varit som den varit. Så skriv du om politik lite då och då! Jag tror faktiskt det gör stor skillnad när någon som du som folk VET är vettig, ingen fanatiker, och som de tycker OM, säger vad du tycker och varför. Det blir inte bara en del av the shouting match utan något annat som folk kan fundera lite på.
Kram

Annika said...

Brysselkakan:
TROR jag med, detta är ngt man kommer att tala om länge, och det kommer att skrivas in i historieböckerna som en av de största rörelserna. Du hade älskat det!!
Jag är så innerligt glad att jag var MED!!!
Känslan var otrolig! DET var den!!!

Annika said...

Annika:
PRECIS!!
En känsla man kommer att bära med sig länge. Det kändes som om vi alla, på samtliga marscher var med om ngt stort. Att vi alla kämpar för samma sak.
Det var det som slog mig mest, den enorma värmen. Det hade kunnat bli upplopp, men inget sånt fanns inte på kartan. Just lugnt och fredligt. Jag känner mig stolt över det. Stolt över människorna!!
HAHAHAHA, Annika---fniss!!
DET har du nog rätt i, haha. Jag kommer säkert att skriva om politik igen, det går väl inte att LÅTA BLI!!! Du har rätt, min kära namne :-)
Å, Annika, tack för dina fina ord.
TACK!
Ja, när du säger det så så. Visst.
Alla vet ju var jag står politiskt (blir säkert ännu mer liberal, vänster, med tiden, haha). Tycker man måste skriva om det i dessa tider. Kan inte bara tiga ihjäl det, eller jag fixar inte det.
Sen får ju andra tycka på sitt sätt. Jag uppmuntrar alltid en bra, sansad och schysst diskussion. Men drar mig direkt ifrån aggro och pajkastning.
Skriv om det du också, Annika. Vi får blanda ljuvt och lett.
Din kommentar rockar!!!
Kramar i massor!!!

Anonymous said...

Vilken underbar rapport, Annika!
Min dotter var där tidigt på dagen. Min dotterdotter
kom med en kompis från New Jersey och stannade hela dan.
Alla rapporter nämner om hur vänliga och glada alla var.
Jämför det med känslan efter Trumps tal! Det var förfärligt,
tyckte jag.

Att hålla på och jämföra folkmassorna fr den ena dagen till
den andra är så in i vassen barnsligt. För Trump att gå till
CIA och snacka DET, var oförskämt. Jag kunde inte tro´et, när
jag hörde honom på TV. Och folk klappade - det var Trumpare,
som hade placerats in mellan CIAre, hörde jag.

Nu kommer det stora frågan - Vad ska vi göra nu?

Ruth i Virginia
(Karolina och hennes kompis ser härligt friska och glada ut)

Nettan said...

Wow, vilken underbar dag det måste ha varit för alla inblandade och för organisatörerna med det enorma gensvaret världen runt! Nästa gång ska jag vara med, så det så! Nu SÅ fanns ju inte möjligheten/tiden eftersom jag upptäckte marschen i Stockholm alldeles för sent.

Ang det politiska läget väljer jag att hålla tyst, men jag följer med i nyheterna mer noggrant än tidigare... läskigt

Massor med kramar
Nettan

Anne said...

Wow Annika, vilken grej du var med om. Once in a lifetime... jag ryser läsa om din upplevelse, just energin och lugnet, den hjärtliga stämningen som rådde som du skriver om har jag hört andra säga som gick systermarscher runt om i landet. Mäktigast förstås vara på huvudmarschen som du var på, direkt i meckat DC. Villa mängder människor alltså, man ser faktiskt än bättre på dina bilder hur packat det var. Förstår till fullo man lätt kunde tappa bort sitt sällskap och då var det kört hitta gruppen igen. Nästan lite panikkänsla se hur packat det var. Men wow...mäktigt. Jag såg cnn ena dagen skrev moment or movement frågetecken. Jag tror det här är mer än ett enstaka tillfälle där allting sedan glöms bort, jag tror precis som du det här är början på en movement. Något mycket mer, krafter som satts igång nu. Har du kollas hans administration på de viktigaste posterna, mest vita gubbar i 70-årsåldern (eller 60+). Visst, någon kvinna som nöten Conway eller stolpskottet betsy deVos (stavning?) men överlag väldigt lite mix. Inte förvånande. Hans första dagar på jobbet har ju inte imponerat om man säger så... förresten, det här med hans barn. Håller helt med att hans barn, alltså minderåriga son ska hållas borta från påhopp eller skämt. Däremot hans vuxna barn är en helt annan femma, de är ju själva aktiva, har valt att ta offentliga positioner i hans kampanj, vissa av dem är ju till och med högst involverade i hans politik och offentliga personer via hans business. Att hans son in law kunde få en så hög post som senior adviser eller vad nu titeln blev kanns ju inte direkt rätt heller. Iaf, himla kul att ni gick i lördags, verkar ha varit en väldigt speciell upplevelse. Kram!!

Anne said...

Förresten, såg en av dina kommentarer. Precis vad jag tänkt, det känns negativt och pessimistiskt säga det men jag tvivlar också på att vi kommer få se en kvinnlig president i vår livstid. Som sagy, känns som jag är en dysterkvist och pessimistisk som säger det, vill ju tro det ska bli tvärtom. Men ärligt undrar jag... tror det var därför jag blev så besviken med hillary. Där fanns chansen till en kompetent kvinnlig president som jag vet hade gjort det bra. Men men, samma sak sade säkert manga svarta i vår ålder för bara 10 år sedan, vi kommer inte få uppleva en svart president och vips från ingenstans mer eller mindre så stod obama där och vann. Så kanske samma här...kanske det tom kan gå fortare än vi känner och ser idag, med en kvinnlig president. Vet michelle obama är anti politik på det sättet och övertygande upprepat att hon inte kommer ge sig in i politiken. Men vem vet, saker och ting ändras när åren går. Så som det var med Hillary, ingen trodde väl hon skulle vara en kandidat en dag då hon var first laday. Även om hon förvisso visade politiska ambitioner då. Hur som helst, vet flera som tror (önsketänker) att om kanske 2 val så har vi michelle obama on the ticket. Hon är ju så ung, bara tidig 50-årsålder så finns mycket tid. Jag tror väl inte på det här. Kommer det en kvinnlig president inom vår livstid så tror jag det kommer vara nån vi inte kan se nu, nån för oss nu doldis och okänd men som en dag kan l, lite typ som både obama och trump gjorde, otippat dyka upp och sedan ta hem allt. Jag har tvivlat på om amerikanska folket, speciellt männen är redo för en kvinna, men där måste jag väl säga vi är överbevisade att landet är redo eftersom hillary vann alla popular votes och fick nästan 3 miljoner mer än trump. Så jag tror kanske att man faktiskt är redo. Oh well...trots allt känns det som vi lever i rätt spännande tider just nu. På gott och ont 😊.

Annika said...

Ruth:
TACK Ruth!
Tänkte på dig under marschen faktiskt, tänkte nu går jag för Ruth också. Jag visste ju att du gärna varit med. Det var SÅ galet mkt folk dock, så det var nog bra att du var med oss mentalt.
PRECIS!!!
Läste i The Post idag att det var INGET våld. Ingenting polisen behövde gripa in i. Jag menar, hut otroligt är inte DET!!
Läs insändarna idag i WaPo, Ruth. Man blir helt och hållet varm om hjärtat av vad folk skriver.
det var nog det som slog mig mest, denna vänlighet, denna gemenskap. Trots enorm trängsel bara vänliga ord och leenden.
Jag såg två kvinnor som fick panikattacker i trängseln, och bägge två togs om hand direkt. Alla liksom gjorde vad de kunde fram tills att kvinnorna kom fram till sjukvårdstälten.
Trumps tal var bara så oinspirerande, som om han fortf kampanjade.
Bedrövligt.
CIA, ja det var ett lågvattenmärke om ngt. USCH!!!
Vilken tönt till prez vi har fått, men jag tror inte han kommer att sitta länge. Jag tror verkligen inte det.
Men redan nu har han ju gått in och börjat sitt söndrande. Dock, en stor kamp har tagit sin början. Ett nytt 60-tal!!! Nu ska vi inte sitta stilla och lyssna. Nu ska vi kämpa! Och det kommer folk att göra!!
Visst är det en fin bild på flickorna! De fick ju verkligen vara med om ngt stort och historiskt.

Annika said...

Nettan.
JA, en dag att minnas!!!
För det skeva historia. Det var SÅ härligt.
Tror det blir fler marscher över världen. Tycker det är så coolt att det var SÅÅÅÅÅ många över klotet som ställde upp. Värmande och så fint.
Det politiska läget ja....precis, finns all anledning att vara orolig.
Stora kramar från mig!

Annika said...

Anne:
DET var bara så obeskrivligt allting. JUST denna gemenskap och otroliga vänlighet.
DET var helt fantastiskt att få vara med OM det!
Folk ÄR otroliga!
Det var så mkt folk, och det hade kunnat bli upplopp och panik, men det blev det icke. FASTÄN vi stod som sillar innan vi började vår marsch.
Det som impar på mig mest i efterhand ÄR folket.
Nej, movement tror jag på. Inte moment. Jag tror att folk är SÅ vakna nu, och villiga att sätta sig emot. Och det kommer de att göra.
Hans regering ja, inte klokt, rika vita män.
OCH ja, utbildningsministern...MEn hur fan tänktes det där??? Ja lycka till till oss alla.
Nej, den lille sonen bör lämnas helt utanför det som sker nu. HAN bör inte utstå smälek, spott och spe. MEN de vuxna, de får nog se upp, för de blir granskade. OCH med rätt.
Ja, herregud alltså. Vad är detta vi är med om?????
Nej, jag tror inte jag får vara med om en kvinnlig president så länge jag lever. Kanske Karolina får? Möjligtvis hennes barn?
För många verkar det vara en sådan oöverstiglig tanke, OMG en kvinna som president??? Näääeeee....
USCH, blir förbannad.
Michelle 2020 skulle jag vilja säga. MEN det blir inte så. Tror inte hon har intresse alls. Hon har ju sett hur överjävligt det är att styra landet fr första parkett.
GUD vad lättade de måste vara att slippa detta nu. han hade ju inte precis lätt, den käre Obama, då han fick jobba i motvind nästan hela tiden i 8 år.
Men, det kommer alla ggr ngn ny stark kvinna som kan ta posten en dag.
Men det kommer att dröja. Mkt, mkt, mkt länge...
Systemet i USA är rätt vrickat också, kanske dags att se över elektorssystemet.
OCH att ha fler partier än två.
Kramar och tusen tack för din kommentar!!

eastcoastmom said...

Wow! Jag får gåshud när jag ser och läser det här! Vilken otrolig upplevelse för livet.

Keith said...

Certainly was an experience! Very good vibe from everyone all around! Huge crowd! Didn't know the true magnitude until watching the news later in the day. And, the crowds in other cities! Glad to have been part of it!

P i X E L I E – Erica Pettersson said...

Totally AWESOME!!!!!!!
Det kittlar i magen bara av att läsa ditt inlägg och se dina bilder! Bokstavligt talat!
ÅH! Vad jag önskar att jag fått vara där! På plats i självaste DC :-D
Att personligen få känna stämningen du beskriver.

När jag scrollade ner till kommentarsrutan fick jag blicken på en av kommentarerna; och jag håller med... Jag tycker också, sannerligen, det känns som att det är spännande tider nu. Som om vi är på väg in i något gigantiskt.
På ett sätt känns det nästan som typ början på en revolution eller nåt (på ett positivt sätt); som har legat och jäst under ytan i flera decennier och som NU är redo att explodera. (Men det kanske bara är för att just denna händelse är så färsk i media just nu?)
Jag känner verkligen hopp om mänskligheten när en sådan här grej får en sådan massiv spridning och uppsluppning att det med råge överskuggar en, trots allt, historisk presidentinstallation...
Fortsätt kämpa för de mänskliga rättigheter vi i det moderna samhället så gott som tagit för givna!
Det är ju egentligen först nu, i och med Trumps intåg, det börjar gå upp för en att vi verkligen måste kämpa. Våra medsystrar tidigare i historien vigde ju faktiskt sina liv, och verkligen kämpade i motvind, åt vad vi idag ser som självklarheter.
Vi måste verkligen kämpa för att upprätthålla vad de grundade!

Jag kan inte låta bli att önska att amerikanska folket verkligen fortsätter att motarbeta sin nya president, att han till slut inte har något annat val än att avgå!


Slutligen kan jag inte låta bli att säga att jag faktiskt känner några stygn av avundsjuka gentemot er DC-bor/amerikaner som IRL hade möjligheten att vara på plats under detta magnifika event.
Jag har sett ordet historiskt på flera ställen, och det ÄR historiskt!!
Vi får ALDRIG överge de mänskliga rättigheterna. Den feministiska kampen.
Och det är just sådana här tillfällen som denna marsch, som gör mig alldeles varm i hjärtat.
Det är just sådant här som berättar för mig att det fortfarande finns medmänsklighet i världen.
Att medmänskligheten fortfarande, tack och lov, är större än hatet och ondskan.
Håller vi bara ihop tror jag vi kan bli oslagbara!!!


Ursäkta att jag blev så otroligt filosofisk helt plötsligt. När jag läser igenom min kommentar inser jag att mycket av formuleringarna är skrivna riktigt cheesy... ;-)
Men jag kunde inte låta bli. Även om jag sitter tusentals mil bort i ett annat land, känner jag på något konstigt sätt av lite av stämningen i allt detta...


Kramar /Erica

Annika said...

AnnMarie:
Jag vet, det var verkligen en upplevelse. SÅ otroligt glad att jag for in. Hade sparkat mig själv om jag uteblivit.
Det som impade mest var den enorma stämningen därinne. WOOOW, det finns hopp för folket!!!

Annika said...

Keith:
We rocked. SO glad we did it.
We made history. I know, I got the magnitude of it too once we had returned home and were watching CNN.
But, it is probably fake, or an alternate fact or something along those lines ;-)))))))
;-)

Annika said...

Erica:
TACK!
Det var verkligen awesome.
Vilken marsch.
Något att minns för resten av livet.
DU hade älskat det!
Det var en sådan enorm gemenskap i stan.
En sådan vänlighet hela dagen!
Har aldrig varit med on ngt liknande faktiskt.
OCH att DC polisen inte behövde greppa in ngnstans. Istället var det leenden och tummen upp från dem. SÅ kul!!
Spännande tider är det verkligen. Jag tror vi står nära en stor, ny rörslese. Ett nytt 60-tal!
SÅ bra för USA och så bra för världen!!
Precis, det måste till ngn som Trump för att vi ska få upp ögonen. Jag tror verkligen det.
Nu får vi se vad som händer.
Vi har våra medsystrar att tacka för så mkt vi tar för givet idag, rösträtt, rätten att bestämma över våra kroppar (under hot hos oss) och mkt annat. Många feminister har kämpat för det vi har idag.
Det kan inte bara rivas ner.
Läste en insändare idag som ser ett nytt liberalt sk tea party ta form. OCH det hoppas jag, och det gror jag på. The we- party.
Love it!!
Det var inte ngn marsch i Pite?
Kanske Sthlm var den enda staden i Sverige som ordnade?
MEN det är vackert så. En finfin början!!!
YES, Erica, nu tror vi på detta!!!!

Bloggblad said...

Intressant att läsa om det inifrån och inte bara se svepande foton på tv. Jag tänkte som nån annan hör skrev, att det kändes lite som marschen med Martin Luther King och I have a dream.
Skrämmande bara att det ska behövas.

Annika said...

Bloggblad:
Ja, här har du en som verkligen var DÄR!!
Visst, tror det här går till historien just som den marschen gjorde.
Absolut, sorgligt att det ska behövas. Minsann.

Madeleine i USA said...

Vilken upplevelse och vilken dag. Så himla bra. Heja Heja!
Vi ska köpa boken Goodnight Stories for Rebel Girls till Everest. Fick tipset av en granne som nyligen fick tvilling flickor.

Kram

Annika said...

Madeleine:
Ja, jag vet. HELT otroligt alltså!! Perfekt present till Everest. Like it. A lot!!!!!
Kram!!

karinistan said...

Underbart! Pratade med min granne idag som också var där och hon var alldeles överväldigad med och nämnde också hur trevliga alla var. Vi gick ju här i Boston och det var också stort, det stod på nyheterna på morgonen att polisen förberedde för uppåt 75,000 människor och jag tänkte redan då att det var jättemycket. Till slut blev det nästan det dubbla! Mina barn var tyvärr på värdelöst humör men vi valde att strunta i det, jag sa åt dem att de kommer att skryta för sina barn över att de var där! Lika härlig stämning här och underbara skyltar.
Jag hoppas verkligen att det blir en fortsättning - själv fick jag brev från Planned Parenthood där de bad om att jag skulle förnya "medlemsskap" för 2017 och så blev jag uppringd för en Gallup-undersökning där jag "strongly disapproved" över Presidentens första dagar. Känner mig som en aktivist! :) This is what democracy looks like...

Anne-Marie said...

Det måste vara en speciell upplevelse att vara bland så många människor samtidigt.
Fint att det inte var våldsamheter (som du såg i alla fall) så som det var dagen innan.
Jag tror att det är bra att folk kan bli mer engagerade eftersom väldigt många har blivit “soffpotatisar" och bara låtit sig “matas" med det ena och det andra.
60-talet var en speciell tid. Michael var hippie i Berkely då och han var med i rörelsen där.
Vilken tur att ditt knä höll för så mycket gående och stående.
Kramar!!

Annika said...

Karin:
Fasiken alltså!
det är ju bara så coolt. Blir helt varm över denna uppslutning över hela USA OCH i världen!
Grymt.
SÅÅÅÅÅ bra att du övertalade dina barn. Exakt, det kommer att bli ngt de kan skryta om för barn och barnbarn. Jag är så glad att K kom upp bara för helgen för att vara med.
Härligt aktivisten!!!
Tror på detta!!!
Stora kramar!!

Annika said...

AM:
Nej, inga våldsamheter. Vet att DCPD var så förvånade och överraskade och glada. De behövde inte sy in ngn.
Exakt, som min granne sa (som oxå gick i marschen, men som jag aldrig såg) We've become too lazy.
Nu har skygglapparna åkt av.
Ska bli intressant att se vad det blir för fortsättning.
Kan nog bl en stor rörelse av detta. Min granne var också hippie i SF på 60-talet, och han har fortfarande de tendenserna så college professor han är :-)
Kramar!!!

Jenny said...

Historiskt och viktigt det ni varit med om! Han har verkligen rivstartat sin ämbetsperiod med hemska beslut mot kvinnor och miljön, måtte media och alla med sunda värderingar orka hänga i outtröttligt i bevakning och protester så länge han sitter kvar!

Annika said...

Jenny:
VERKLIGEN!!
Du har så rätt, men jag tror och hoppas att det blir så. Att folk INTE tystnar.
Han är galen!!