Friday, June 09, 2023

Rocky Mountain National Park




Hej fredag!


Tur att vi inte är DC-området nu. 
Varför säger jag så? JO för att där är luften just nu oerhört förorenad på grund av de stora skogsbränderna i Kanada. Hela stan är insvept i en orange-brun rök. OTÄCKT.
Det lär vara så illa att man ombeds att inte gå ut, code purple. Hemskt.
Tro mig, jag är så glad att jag inte är på östkusten just nu.
Här i Colorado är luften renare och klarare och det känns verkligen helt rätt att vara här i detta nu. Jag får hoppas och tro att luften är i bättre skick då vi återvänder hem igen.
Läser med fasa om hur vidrig luften är vid mitt riktiga hem. Messade mycket med min granne igår, och hon sa att så fort hon var ute var det som att det stack i lungorna.


Här i Colorado är det renare luft, även om det utgått varningar här med idag.  Mest om ozonlagret och att viss försiktighet måste vidtagas. Dock, det mulnar på nästan varje eftermiddag och det kommer en skur och åska nästan på daglig basis.


Idag ska du få hänga med till ett FANTASTISKT ställe som bara ligger någon timme från Lookout Mountain. 
Jag ska ta dig med till Rocky Mountain National Park. DET är en helt underbar nationalpark.



När Peter och jag for dit i förra veckan rådde mulet och regnigt väder.
Trots att vädergudarna bråkade med oss for vi ändå. Eftersom vi steg så i höjd under vår resa dit förbyttes regnet mot snö som föll.
OCH tro mig, det är inga barnleksvägar vi åkte på. Vi for igenom flera bergspass med de mest slingriga vägar ni kan tänka er. Bara upp, upp, upp …
Jag satt hela tiden och sneglade på höjden (via en app jag har) vi var uppe på och det var ju intressant när det började närma sig 3000 meters höjd på serpentinvägarna.

Winter Park är nog Denverbornas närmsta stora skidanläggning, tror jag. Precis, här snackar vi ju skidåkning i världkslass.
Colorado är ju känt för sina stora anläggningar och fantastiska backar. Stora, vida nerfarter och massor, massor med liftsystem på dessa orter. Det finns något för alla, från nybörjare till proffs. Fördelen med att bo bland riktiga berg är att skidåkningen blir därefter.


Men se skidor skulle vi inte ägna oss åt denna dag. Vi kom fram till nationalparken och styrde kosan mot den led vi hade i åtanke. Den var inte avancerad på något sätt, men gissa om Peter och jag drog efter andan och kände oss svimfärdiga bara efter den allra första, korta lilla stigningen. 
Vi såg på varandra och kände oss mycket gamla och medtagna. Var det höjden? Eller var vi bara i skitdåligt skick?
Vi bestämde oss för att ta det lilla lugna där på leden. Vi vandrade på och det gick fint eftersom det mest var platt därnere i dalen. Som jag sa, det var ingen direkt avancerad led vi gick.


 

Jodå, även nere i dalarna låg snön fläckvis.


Vädret var mulet men det var skönt.
Det var absolut ingen värme att tala om, högst 7 grader. Men vi hade med matsäck och åt den nere vid Colorado River som är som en liten å där den tar sin börjar. NU är floden översvämmad (efter allt regnande här) och den leden vi gick för en vecka sen är nu avstängd.


 
Lunch vid Colorado River.


Då vi lagt några kilometer under bältet i dalen fortsatte vi vår bilfärd upp för slingriga vägar i nationalparken och kom till sist till The Continental Divide som ligger på 3,279 meters höjd. 
Snön låg packad på den höga höjden. KAN lova att det var minst en meters hårdpackad snö på bergstopparna däromkring. OCH det snöade dessutom. Ingen is eller snö på vägen, tack och lov för det.


 
JO, det är den FÖRSTA JUNI!!!  1 J U N I !!!  Och här ligger alpsjöarna under is ännu.


Det var overkligt att hamna i ett vinterlandskap den 1 juni. 
HELT overkligt.
Vi fick höra att man öppnat upp vägen för bara några dagar sedan. Den är stängd från oktober till i slutet av maj. Så den var totalt nyplogad och nyöppnad för säsongen.


 


DEN vandring Peter och jag hade planerat på de högre höjderna i parken var det bara att glömma.
SNÖN låg packad över samtliga vandringsleder på högre höjd. Det gick inte att gå där om man inte hade snöskor, och sådana har inte vi.
Intressant med dessa höga höjder och ALL snö som ligger så tjock.
Frågan är, försvinner den någonsin? Säkert sjunker den ihop mer än på mina bilder, men kanske är det så att vissa bergstoppar alltid är snötäckta, året runt?




Vi såg älgar också, mäktigt!

En annan intressant observation är hur vintrigt det var där överhuvudtaget. Asparna hade musöron, om ens det, och allt gräs var brunt. Små tusslilagoliknande blommor fanns det.
Det var helt enkelt väldigt, väldigt tidig vår i RMNP.
Ungefär som det kan se ut hos mig i början av mars. OCH detta var alltså första juni.
Jag har märkt det på flera andra ställen vi kommit till här i Colorado, att våren knappt har börjat. Allt detta såklart på de väldigt höga höjderna. Här i Golden, och i Denver, är det full sommar. Men på många andra plaster högt upp i Klippiga Bergen är det bara vår, och väldigt, väldigt tidig sådan.
DET är egendomligt att se det, men mycket intressant.


 

JAG ÄLSKAR ASPAR!!!  Innan jag åker hem måste jag köpa ett halsband med ett asplöv!



Nu har du fått hänga med till denna enormt vackra nationalpark.
 
Kommer du hit så måste du besöka denna vackra park. Den är så vacker att det gör ont.

Vi ska iväg in i bergen denna helg också. MEN mer om det sedan!
Vi hörs på tisdag igen för den som vill och önskar!

22 comments:

Mamma C said...

Såg på tv:n om röken som lagt sig från skogsbränderna i Kanada.
Vilket fantastiskt landskap ni är i nu. Och vilka höjder ni är på 🙈. Förstår att ni känner er lite matta och snurriga när ni ska vandra.
Snön ligger nog kvar där året runt fast i mindre omfång tror jag. I alla fall på bergstopparna ligger den nog året om.
Ha en fin helg.
Kram Carin

Yvonne said...

Wow, vilka omgivningar ni har, förstår att ni njuter till fullo. De där vägarna uppåt såg liiiite läskiga ut, skulle inte vilja få möte av en buss eller lastbil där, huu!

Tror också snön ligger kvar året om på vissa ställen, iaf högt upp på topparna.

Så läskigt med bränderna i Canada, såg på TV-nyheterna hur luften såg ut i NY, skiltläskigt och man är glad man inte är där. De sa att t om i Sverige kan vi känna av brandlukt, helt otroligt men säkert sant.

Vår granne håller på att montera in en ny ytterdörr och det låter värre än värst, så jag sticker nog ut och handlar någon timme för att slippa höra det. Vi har ju gjort jättemycket i huset här, men aldrig varit här när arbetet utförts och det är jag glad över ffa nu när jag hör hur mycket det låter, ha, ha.

Ha en jättefin helg och fortsätt njut av omgivningarna och de söta katterna.

Stor kram

Äventyret framtiden said...

Jag förstod på min dotter i Sverige igår att de kände av brandröken i Norge...
Tack Annika för en härlig tur på serpentinvägar till vintern uppe på höga höjder, för utsikt som är makalös, för dalarna som är så vackra och så allt du beskriver så bra! Jag ska ta om det här inlägget igen...suga på karamellen lite till

Ha en finfin helg ni båda!

Kramar!

bettan said...

Häftig utflykt i fantastiska omgivningar. Vilka höjder. Förstår det måste vara helt makalöst vackert och samtidigt overkligt på nåt vis.
Fy så läskigt att köra på dessa vägar och höjder. Med min höjdskräck hade det varit en riktig utmaning.
Klippiga bergen ger mig en magisk känsla.

Hemskt med all rök över din hemtrakter och NYC. Såg SVT:s reporter landa på "din flygplats", Dulles, och han blev genast inbäddad i rök och syntes sämre. Fy så otäckt. Även hemska bilder från NYC.

Önskar er en fin och lagom utmanande helg(du beskriver så roligt vad den höga höjden gör med er kondition.

KRAMAR !!

Anne said...

Fy fan på ren svenska med den brandlukten som sveper in östkusten nu. Snacka om bra timing att inte vara hemma. Som du vet har jag erfarenhet (tyvärr!) hur det är att känna man är gisslan inomhus pga man inte kan/vill gå ut då luften är sådär äcklig. Det är dessutom nåt väldigt apokalyptiskt när himlen inte har normala färger och det är halvmörkt mitt på dagen. Förhoppningsvis är det borta när ni styr kosan hem igen.

Som alltid, men vilken fin reserapport. Det är fascinerande det här med hur årstiderna är helt olika beroende på höjdskillnaden. Ja, jag förstår det förstås intellektuellt men det är ändå nåt fascinerande som sagt hur man på bara nån timme eller ännu kortare kan befinna sig i helt olika årstider, som bara har med höjdnivåerna att göra. Som du skrev sommar i Golden och Denver men bara ni kommer lite längre bort på högre höjd så är det nåt helt annat.

Tycker det ser ut som mycket snö i RMNP i början av juni. Wow, man ser det tydligt på vissa bilder. Som jag tror jag skrev på Insta tidigare, vi besökte parken i mitten av juli häromåret och då var det inte snö på det sättet som det är på dina bilder (så en månad kan nog göra skillnad) men det var kallt!! Alltså allting är ju relativt, det var väl upper 40s om jag minns rätt nu, men då var det ju 25-30C utanför parken så det var liksom enormt stor kontrast komma på dessa högre höjder.

Jag tycker ni är jätteduktiga som vandrar på så bra, ni verkar i suveränt bra form. Jag vet ni är i väldigt bra form, ni är så aktiva och rör på er hela tiden, så don't sell yourselves short :). Det är höjden som tar ut sin rätt bara.
Vi gick inga avancerade trails alls, men tyckte man kände av flåset bara att gå från parkeringen till en utkiksplats, haha.

Nere i dalen så spenderade vi tid vid nåt som hette Coyote Trail, det var en mesig led (kan väl knappast led ens) men den var lättillgänglig och väldigt kort, Stella var lite yngre då som sagt men det hade säkert roat henne fortfarande, men hon lekte länge vid en bäck och bara strosade omkring runt och in i skogen så det var ingen riktig hiking direkt utan mer leka-strosa-runt-promenad. Men även vi vuxna tyckte det var trevligt och väldigt vackert, såg knappt nån människa heller så det var ett plus. Vi gick även nån annan hike på några miles men den minns jag inte vad heter nu men kallades "family friendly" och var i dalen.
Du och Peter vandrar ju på en helt annan nivå, ser och upplever mer "inne" i naturen eftersom ni går långa och avancerade hikes.

Dock måste jag säga, för de som är i sämre hälsa eller skick (oavsett ålder) där det inte är aktuellt med mer vandringar, jag tror du håller med mig när jag säger att DET ska INTE hindra folk från att besöka nationalparker. Man kan se och uppleva så mycket bara från bilen och med korta, enkla stopp längs vägen för bara korta promenader till nån viewpoint eller liknande. Har hört flera säga "men jag har ju såna problem med knä och höft, jag kan inte vandra mer, jag har väl inget i en nationalpark att göra, skulle vilja se och uppleva allt jag sett på bilder men tyvärr har nog det tåget gått." Typ så. Nej, nej säger jag. Låt inte det stoppa dig. Alla kan besöka en nationalpark och få behållning av det, även om man inte kan gå på riktigt avancerade vandringar. Tror du håller helt med, eller hur?

Anne said...

Glömde skriva en sak.

Du gav mig annars morgonens skratt, jag läste din svarskommentar till gårdagens inlägg och det här med vilda djur i amerikanska förorten. Nextdoor och nån som skrivit alligator i Reston, LOL. Alltså jag skrattade högt då jag läste det. Det finns verkligen allt och alla sorters typer på det forumet...

Håller förresten 100% med dig, den där rabiesrisken du tog upp, precis så känner jag också, En vilsen tvättbjörn eller coyote som står i förorten och verkar allmänt borta. Bbbbrrrr, ryser bara då jag tänker på rabiesrisken.
Du frågade om jag blev rädd när jag mötte coyoten, ja jag tog mig snabbt därifrån och coyoten verkade mest rädd/ointresserad så inget drama på nåt sätt. Jag mötte på tillbakvägen en kvinna som var ute och gick med en liten hund, vet inte vad för ras men en sån där liten sort du vet, hon vände direkt också då hon fick klart för sig det var en coyote på vägen längre fram. Kan tänka mig den lilla hunden hade kunnat trigga coyoten på ett helt annat sätt än vad människan gjorde. Ha en riktigt fin helg, fredagskram!

BP said...

Om jag ska vara ärlig så föredrar jag dina tidigare inlägg, alltså dom UTAN snö. Men precis som i alperna och på glaciärerna ligger ju snön kvar året om.
Vad gäller serpentinvägar med hårnålskurvor, så håller jag helt med Peter. Föredrar stigningar. Att jämt har foten på bromsen respektive köra med lägsta växel nedför är inte roligt...

Anonymous said...

Wow wow säger jag bara! Vilken dal… läskigt med serpentinvägar. Häller snö än skogsbränder som förgiftar luften. Riktigt läskigt! Alldeles för många miljökatastrofer. Vi borde lyssna mer på Greta. Men otroligt söt liten snögubbe!

Här växer asparna som maskrosor, de blir mer som sly! Vet inte hur många vi har sågat ner. Men visst är de fina på rätt ställe. Ha en härlig helg du o Peter. KRAM Anna

Monet said...

Vilket fantastiskt landskap! I närheten av oss i Provence finns också ett alldeles otroligt ställe som heter Gorges du Verdon (gorges betyder käftar) som beskrivs som Europas Grand Canyon. Jag har varit på båda och tycker som många att den franska jätteravinen faktiskt klår den amerikanska. Men likheten är den du beskriver med smala hårnålsbergsvägar med stup intill vägkanten och ett konstant stigande. Att Peter föredrar upp och inte ner är ju för att det ideliga bromsandet riskera att överhetta bromsarna så att de till slut inte tar - huu! Motorbroms med lägre växel nerför alltså! Jag fick flashbacks till Stanley Hotel och The Shining, ligger inte det i närheten?

Annika said...

Så vackert! Saknar verkligen Colorado om sommaren och speciellt uppe i de högre höjderna, övanför Estes Park eller uppe runt Leadville osv. Den kyligare luften och senare våren, det lite karga och det fantastiska vyerna <3.

Och ja väldigt bra timing för er att vara i Colorado just nu när röken är så illa på östkusten (oftast brukar det vara tvärtom, att Colorado har bränder och rök men inte amerikanska östkusten).
Kram!

Elisabeth said...

Det är verkligen fascinerande hur höjdskillnaderna påverkar klimatet! Och landskapet som sagt, det är vackert, imponerande, spännande - ja, ord kan nästan inte beskriva det faktiskt.

Förstår att du låter Peter köra på de där vägarna. Det är otäckt när det går för mycket upp och ner, och samtidigt är kurvigt. Jag åker ju en del över Höglandet (det småländska alltså), och även om det är backigt och kurvigt där är det inget mot de vägar du visar.

Annika said...

Carin:
SOM tur är tror jag det lugnat sig nu på ostkusten.
OCH ja, det landskap jag nu befinner mig i är makalöst. Fattar knappt hur jag ska kunna åka tillbaka. Visst, vackert hps mig med men på ett annat sätt, ett mer tillrättalagt sätt eller vad man ska säga. Älskar det totalnaturliga härute.
Jag är så fascinerad av allt här, snön som ligger på bergstopparna, de enorma höjderna och dalarna. ALLT är exotiskt för mig.
Kramar!!

Annika said...

Yvonne:
Njuter av allt och suger allt jag kan ur denna karamell som jag fått.
Vägarna är hyfsat breda ändå, men nej jag skulle inte heller vilja få ett möte där. Personbilar och en och annan husbil mötte vi, men som tur är inga lastbilar.
Jag var sååå glad i förra veckan att jag inte var i DC, det var tydligen så hemskt där. Och ja, på hela ostkusten.
Vidrigt.
FATTAR att du vill fly alla ljud! HAHA, hoppas du kom iväg och hoppas jobbet är över nu.
Kramar!!

Annika said...

Karin.
Visst är det otroligt att den kan kännas sååå långt.
Hemskt med så stora bränder, och det är väl bara att vänja sig, dt blir väl vardagsmat varje sommar ... USCH.
TACK fina Karin, så glad att du gillar det.
Ja tänk att vi kom till ren och skär och vinter den 1 juni. HUR konstigt var inte det ...
OCH ljuvligt.
KRAMAR!!!

Annika said...

Bettan:
Det är så svårt att förklara i ord och bild hur makalöst det är här. Det måste ses!!! MÅSTE upplevas.
Allt är så mkt högre än vad bilarna visar, allt så mkt djupare än vad fotona säger.
Men jag är sååå glad att jag kan förmedla lite iaf.
jag vet, det är ett aber att ha höjdskräck i CO. Jag lider ju också av det, haha. OCH det är en utmaning.
Bettan, Klippiga Bergen är ren magi! Trolsk och sagolikt. Faktiskt vart man än kommer. ÄLSKAR DET!!! Och det skulle u också göra!!

Det var hemskt på ostkusten i förra veckan, nu är det nog över (tror jag). Men bränder av denna kaliber lär li vardagsmat i framtiden.
USCH.
Colorado är ju en stat som är utsatt för bränder, men jag är tacksam över att det varit lugnt dessa veckor.

Ja, höjden ja ... kan känna flås nu också även på det här berget även om jag vant mig. Men ja, kommer vi högre upp är det ett flåsande och pustande ... HAHA.

KRAMAR!!!

Annika said...

Anne:
JA, den lär ha varit hemsk. Riktigt vidrig.
Jag är så glad att vi var här då. OCH att vi sluppit det här i CO. CO är ju en utsatt stat när det kommer till just detta.
OCH jag vet att DU minsann har känt av detta femomen många ggr. Hemskt är det, så hemskt.
Det är ju precis som du säger och vet, gisslan i eget hem och domedagskänsla. USCH.

TACK kära Anne, så glad över att du gillade detta.
Det är så roligt att skriva och berätta om det hela. Det känns som om vi återupplever det igen.
SÅ desto roligare då att du uppskattar det, TUSEN tack!!

Jamen ja, det var så konstigt att köra dit den 1 juni. Jag såg ju direkt (långt innan vi kommit till NP) att naturen ändrades till att gå från sommar till tidig vår. TÄNK ändå att se det, och sen då vi kom upp i höjd ännu mer var inget utslaget, det snöade och det var vinter. En känsla som jag aldrig kommer att glömma. SÅ exotiskt för mig.

Just det, du skrev ju det, att du inte sett snö då ni var där i juli. DÅ smälter den alltså. Men jag tror som du, att det ALLTID är kallt däruppe.
Sommar som vinter. Var ni uppe på högsta punkten?
Minns du om du såg några snötäckta toppar i juli alls? Alltså när ni körde genom staten.
Jag er ju sp många bara härifrån Lookout Mountain. OCH jag älskar att se det.

Nja Anne, inte i så bra form. Jag har problem med mina knän, vi kallar oss the Slowskys när vi vandrar. det känns som om "alla" går om oss. Peter har en t-shirt där det står "The sloth hiking team, we get there when we get there". DET är vi det. HAHA.
Men vi njuter av naturen och våra vandringar. Men det vet du ju redan :-)

Låter supermysig då Stella var liten och ni gick längs Coyote Trail nere i dalen. PERFEKT!! Just för henne att leka, och för er att bara vara. DET otrloga med denna NP är ju hur öde det kan kännas där trots att man vet att det är sååå många andra där. Jag menar, man måste ju ha time slot bokat för att ens komma in. DÅ är det fantastiskt att man faktiskt hittar ställen som är helt öde och man varken hör eller ser andra människor.

USAs nationalparker alltså. Vilken skatt de är. TACK Teddy Roosevelt!! TACK för dessa parker vi fått, tack för allt public land.
DE är en gåva och som du säger, de är till för ALLA. När jag hade de där akuta problemen med mitt knä (innan op) for P och jag till Shenadoah NP, jag kunde absolut inte gå på vandring då, men vi körde till lockouts och vistas och bara njöt. Hade med picknick som vi åt på ett ställe där det fanns gott om picknick tables (viltet det ju finns lite titt som tätt i parkerna). I RMNP finns det ju leder som är så bra att du kan dra en rullstol där. OCH jag såg rullstolsbundna som nyttjade det. UNDERBART!!

Säger det igen, TACK TEDDY ROOSEVELT, TACK!! TACK för allt detta du ordnade för oss alla. Djupt tacksam för det. Vet att du håller med mig till fullo!

Byter ruta.

Annika said...

Anne igen:
HAHA, det finns folk till allt, som sagt. Alltså den appen, är inte den bara för mkt ibland?? Folk verkar helt galna där och man tänker att man faktiskt bror granne med en massa stollar,HAHA!!
Vd är det med fol på ND???
"This person walked by my house on the side walk around 1 PM yesterday, just a warning to the rest of you out there. Stay aware".
Eller alligatorer i en Reston-sjö. Ja herregud.

Rabiesrisken alltid närvarande. Alltid.
Och man vet ju att man måste få behandling snabbt själv om man blir biten. Coyotes ja, jag tror de kan bli väldigt farliga om de får syn på hundar eller katter.
Jag fattar att du vände om, Anne. DET skulle jag också ha gjort.
Tycker ändå det är lite coolt att du kan höra dem yla hos dig.

BTW,LOVE your comments!! Keep 'em coming!!!

Annika said...

BP.
HAHA, jag förstår det.
Det är bara sååå fascinerande att se detta den 1 juni. Ja även idag ser ju jag snötäckta berg bara från det här berget i suburban Denver.
Love it.
Ja, hellre upp än ner, sitta med foten på bromsen hela tiden är inte kul.
Precis, alla långtradare uppmanas ju hela tiden, på skyltar, att köra på lägsta tänkbara växel när det bär neråt.
Hua.

Annika said...

Anna:
Eller hur, denna nationalpark är helt underbar!!
Och det var så otroligt märkligt att komma till vintern den 1 juni. Märkligt och fascinerande på samma gång.
OCH alldeles underbart.
Skogsbränder mkt vanliga i CO tyvärr. Men vi har sluppit dem, som tur är.
På ostkusten har det lugnat sig. MEN jag tror det blir det nya normala eftersom somrarna blir allt torrare. hemskt.
Ja, Greta ja, hoppas hon forsätter kämpa. Hon är en förebild. OCH hon kan platta till gubbar och gummor som påstår motsatsen. Hon har fått fler att vakna än ngn annan vad gäller miljön.

Aspen är Colorados träd nummer ett, och de är så vackra! SÅ vackra. Hemma kan de lätt bli slyga och anses väl som ett skräpträd. Men här är det såååå vackra och fina.
Älskar dem!!

Kramar!

Annika said...

Monet:
Oj, ja det skulle jag vilja se. Låter fantastiskt.
Men för mig, som nog aldrig blivit så tagen av ett ställe som just Grand Canyon, låter det otroligt att det skulle klå den platsen.
MEN jag förstår att den är överjordiskt vacker också, tittade just på bilder från den. Tack för tips, kommer jag till den delen av Frankrike ngn ngn ska platsen absolut besökas.
Stanley Hotel ligger i Estes Park någon timme norr om oss, och ja det hotellet inspirerade SK att skriva The Shining.

Annika said...

Annika:
Ja denna stat alltså ...
Som du förstår är jag djupt förälskad nu.
Estes Park har jag inte varit i, vi for in i RMNP från andra hållet. Men ja, Annika, jag förstår så väl att du saknar CO.
Vilken stat det är. Jag är som du, gillar det karga och storslagna.

Precis, det brukar ju vara Colorado som får skogsbränder och dess konsekvenser, nu är det ostkusen som lidit av det.
OCH här har det regnat mer än på mkt länge, och varit mulet. Visst är det kylslaget också om man jämför med ostkusten, igår var det bara 13 grader. Idag är det 14. Men vet du, jag har hellre detta väder än 35 och fukt.

KRAMAR!!!

Annika said...

Elisabeth;
SÅ är det, ord kan inte beskriva detta.
Det är så märkligt och fantastiskt allting.
JUST höjderna och dess klimat. Vilken skilland det gör.

Ja P får köra, jag törs inte ...
Jag vågar inte. På i-70 är trafiken så tung också. Alltså på den stora motorväg man ofta måste ut på. OCH den är inte rak precis, den kurvar sig, störtdyker ibland och har långa branta backar ner och väldigt kurviga. Just med det och trafiken gör att jag inte törs. Borde öva på lite mindre vägar, skulle vi ngn ngn verkligen flytta hit så måste jag våga.