Hej från mitt kök, det med allmänningen till vänster om mig, och det med golfbanan till höger …
Mitt kök i Restonland.
Inte det fina kök jag bloggade från på berget i Colorado.
Samma väderstreck, helt annan utsikt.
Hur känns det att vara hemma då?
SKÖNT.
Riktigt otroligt skönt.
Vår hemresa från Denver blev av allra mastigaste sort.
Peter och jag har bägge sagt att vi gör inte om den sortens resa över USA igen. ELLER jo, missförstå mig RÄTT nu, folket!
Jag menar med det att man inte ska STRESSA när man kör genom detta jättestora land. Man ska ha tid på sig, upptäcka, lämna de stora interstates (motorvägarna) och köra på landsvägar och verkligen SE SIG OM. Man ska hitta pärlorna och se vad som verkligen finns runt hörnen.
På resan till Colorado tog vi tid på oss, upptäckte, förundrades och såg en massa nytt.
Vi bodde på fina ställen, och mindre fina. Men vi såg och vi upplevde och det var UNDERBART.
Hemresan skedde, mer eller mindre i sporrsträck.
NOT good, people!!
Vi har inte gjort annat än kört bil, från 7 på morgonen i till 17 på kvällen. Kört, kört, kört …
Tagit in på hotell, gått omkring lite på den plats vi hamnat på, lagt oss tidigt och gått upp i svinottan.
I över tre dygn.
Sa någon att USA är stort?
Jamen det är en kontinent och det är så ofattbart stort när man färdas utefter vägarna dagarna i ända.
HAHA, saker man ser längs vägen. Denna skylt dök upp i Nebraska! Peter och jag blev lite paffa över den. Var tvungen att googla det hela. GUUUD vad jag googlat från bilen under denna resa, haha.
Det är en festival som äger rum varje år. Man äter testiklar från olika djur, grillade, stekta, kokta ... you name it! Sugen på att gå? INTE jag. HAHA!!! Bilden från Google eftersom jag inte hann fota skylten.
NÄR vi kom hem hit igen översköljdes jag av en SÅ stor, och oväntad, kärlek till denna plats. Då vi handlade på Harris Teeter här i Reston gick jag mest omkring och log.
Så ett ska ni veta, om flytten till Colorado inträffar så reser vi absolut inte från något, vi reser till.
Att bryta upp från denna plats blir ingen barnlek.
Här finns hela min trygghet, mina vänner, mitt liv, mina fina grannar, den natur jag också älskar …
Trygghetsknarkare, det är jag det. Hemmakatt? Abolut.
FAST, längtan efter Colorado har funnits inom oss sedan vi var där 1999, nu fick den bara en helsikes massa energi … OCH jo, jag tror att man kan skapa lika stor trygghet på nästa plats i livet. Det är nu eller aldrig, vi är hyfsat inte till åren än, har det bra ställt på olika sätt. Vi kan göra det …
Men som jag skrev i kommentarerna till några av er, nu kommer en sommar med en massa resor inplanerade.
Det kommer att bli först i höst som Peter och jag verkligen kommer att stöta och blöta för och nackdelar med EVV, Eventuella Vägen Västerut (som den kära Bettan skrev på min blogg i förra inlägget).
EVV it is!!
Iallafall, våra tre dygn på vägen—eller tre och ett halvt dygn, om man ska vara noga (och det ska man ju)—gick genom östra Colorado, Nebraska, Iowa, Illinois. Indiana, Ohio och till sist, West Virginia.
Östra Colorado och Nebraska är platta som pannkakor. BARA jordbruksland, en och annat liten stad ibland.
Storstäder, som Lincoln, NB och Omaha, NB förstås.
Och såklart Indianapolis och Cincinatti.
Peter vill in i alla storstäder, jag kan skippa dem.
Men första natten bodde vi i Lincoln. Då hade vi kört hela dagen sedan klockan 6 på morgonen. Ja, givetvis med lunchstopp. Men annars, BILEN hela dagen.
Det tar flera timmar att köra ut ur Colorado och sen är det en bra bit till Lincoln då man väl kommit in i Nebraska.
Vi gick omkring på University of Nebraskas campus. Men snart började det regna och åska.
Peter hade bokat ett väldigt mysigt hotell, The Graduate, på University of Nebraskas campus. Där hade vi en fin utsikt över delar av stan från 16 våningen.
Som alltid vill vi ut och gå då vi suttit i bilen hela dagen. Vi gick över campus och runt i stan.
Vädret var INTE på vår sida. Det regnade och åskade.
HUA!
Vi slank in på en bar för att ta ett glas rött och vänta ut regnet.
HA!!! Det visade sig att denna bar BARA hade öl (sjuttielva sorters öl) och starksprit. INGET VIN!!!??
WHAT the heck …
Nobody drinks wine anymore, sa den bedagade bartendern bakom disken.
FATTAR noll, har aldrig kommit till en bar förr som inte har vin.
Jag gillar inte öl, jag kan säga det ärligt. Ibland kan en gå ner, men då ska det mycket till. Då ska det vara rätt mat, eller vanvettsvarmt. Att bara sitta och sinka öl klarar jag inte.
Så jag fick inte i mig den Coors Light jag beställde … HAHA.
Vi gick sen till ett annat ställe som hade både vin och allt annat, haha. TUR det.
Peter utanför U of NBs stadion.
Peter visade mig kontoret dit han åkte på OTALIGA afärsresor genom åren. Allt resande slutade i och med pandemin. Jag följde inte med honom på en enda av dessa resor, Omaha i Nebraska lockade mig NOLL.
Dock, staden är stor och delar av den är väldigt trevliga.
Peter visade också det hotell han alltid bodde på där alla kände honom, haha. Those were the days …
Den här tavlan hängde på vårt hotellrum i Lincoln. Det är humor!
Vilken otroligt jobbig insterstate att färdas längs, tung trafik, massor, massor, massor med långtradare.
Efter ett stenskott som gjorde att vindrutan sprack i ett hörn (tack för det den långtradare som fixade det) tog vi en annan väg. DEN var sååååå mycket lugnare och såååå otroligt mycket bättre.
Jag säger ju det, lämna motorvägarna och ta in på mindre vägar.
Iowa är bondland, bara vetefält, grönsaksfält och popcorngräsfält vart man än såg. Popcorngräs, majs alltså :-D
OCH platt, sååå platt.
Men inte lika platt som Kansas och Nebraska. Mer träd också, och därför trevligare.
Fast fortfarande trist.
JAG ville vika av i Madison County och se broarna där. MEN det blev inget av med det. Vi var så tidspressade att vara tillbaka i Reston på måndagen igen.
ALLA stater och alla städer har sina guldkorn.
Madison County är alla gånger ett av dem i Iowa.
Men det får bli en annan gång.
I sporrsträck mot nästa stat i mellanvästern—Illinois. OCH nej, vi såg inte röken av Chicago, vi färdades söder om den staden.
LANDSBYGD av rang, igen. BARA fält och bondgårdar. Lite mer kuperat än Iowa, men bara lite.
Det slutade med att vi tog in på ett litet Holiday Inn Express i en liten håla.
Vi var så trötta då och klockan var nästan 18.
Vi gick till en liten närbelägen restaurang där maten kanske var snäppet bättre än skolmaten i det här landet, haha. DET var således totalt smaklöst. De serverade heller ingen alkohol. Men vi var inte sugna på det heller faktiskt, så det var ok. Nej, det var inget dry county eller så, bara en DRY restaurang på alla PLAN.
Under denna filt ligger två av våra ryggsäckar som vi täckte på det här sättet. Vi kallade byltet "Aunt Edna". NI som kan er National Lampoon (ett päron till farsa) vet vad jag menar, haha.
Säger det igen, men amerikanska rest-stops ÄR SÅ FINA!!! Så fina platser med picknickbord, rena fina toaletter, ibland med duschar också. På dessa platser längs vägarna finns även information om området plus att man kan köpa vatten, läsk och snacks där. Något annat som amerikaner kan är bensinsstationer. De är så fina och fräscha. Speciellt kedjan Love's är OUTSTANDING!! Men nästan varenda bensinstation är fin och de säljer SÅ mycket!
Spikraka vägar i plattlandet.
Spikraka vägar i plattlandet.
Popcorngräs ;-D
Vid 6:30 var vi på väg.
Mot nästa I-stat, Indiana.
Tjaaa, vad säga om den då?
Ja, Indianapolis ligger där och den staden ville Peter slingra sig igenom också fastän det betyder tung, tung och hetsig trafik där det gäller att alltid hänga med.
Trafiken runt städerna är alltid hetsig, alltid.
Oftast är det ringleder runt städerna, men Peter vill ju in i de stora städerna av någon anledning, haha.
Annars är Indiana också enbart jordbruksland.
Indianapolis
Sen var det Ohio som gällde.
OCH här tog vi beslutet att enbart börja färdas utefter mindre vägar. Vi stod inte ut med fler Insterstates.
Så vi började vår resa ner mot södra Ohio. Vi hade därmed beslutat att ta den södra rutten genom Ohio och West Virginia hem till Restonland igen.
Cincinatti blev vår sista storstad och sen åkte vi in i West Virginia på andra sidan Ohio River.
Genom Cincinnati.
Middagen åts på Olive Garden, ett ställe som är typ snäppet upp från snabbmat. Men de har en jättegod endless salad och goda breadsticks.
DET blev kvällens middag det.
West Virginia, hallå!!
DET är fan hopplöst att äta nyttigt. Det mesta som säljs runt vägarna är snabbmat och junk.
Jag valde bort pommes vart jag än kom. ÄLSKAR pommes, men jag vill fasiken inte gå upp i vikt mer än jag redan gjort. BLÄ.
FATTAR inte att det ska vara så svårt att äta vettigt runt de stora vägarna. Ja, det är ett universalproblem, samma sak runt vägarna vart man än kommer i världen.
Peter och jag LEKTE med tanken på att köra direkt hem.
Men då hade vi redan kört i nio timmar. Vi var så trötta.
OCH att köra genom delstaten West Virginia tar över sex timmar och det hade inneburit mörkerkörning i bergen.
TACK och LOV att vi inte gjorde det.
TACK och LOV att vi bodde en natt i urtrista Parkersburg i sämsta hotellrummet på hela resan (en kran stod och rann i badrummet non-stop. Hela hotellrummet luktade unket). Det var ett Wyndhamhotell och de brukar vara OK. Men vi bytte inte rum, vi stod ut och fick en OK natt där trots allt.
Redan klockan 4:20 var vi vakna, vi låg och kollade våra mobiler en stund men sen studsade vi ur sängen och var på väg redan 5:15.
Vi började med att köra i mörker, men solen gick ju upp och det var så vackert.
West Virginia är en underbart vacker stat.
Den är såååå fin, drömmig faktiskt.
Hela delstaten består av berg, Appalackerna och Blue Ridge Mountains.
Berg och dalar och slingriga vägar.
Bergen är såklart ALLS inte lika höga som de Klippiga Bergen är, inte ens i närheten. Men höga nog för att göra bilresan till lite av en utmaning, men en vacker sådan.
Kommer du till östkusten måste ni besöka West Virginia. En naturälskares dröm. Jag är glad att den staten är vår grannstat.
En av USAs allra fattigaste delstater, men en av de allra vackraste också.
Jag filmade mer än jag fotade i WV. På min privata instagramsida lägger jag ut reels med musik och för att skapa de filmerna gäller det ju att man har material. Jag visste att jag ville göra en reel från WV så det blev mest att jag filmade där.
Sen kommer man till min hemstat, Virginia, och då tar det nästan en timme att köra till Reston.
Vår resa i måndags tog nära sju timmar.
Vi har kört nästan 300 mil på tre och en halv dag. DET är inte konstigt att vi känner oss lite spaka nu.
Men det är bara onwards upwards nu, upp med hakan och preppa för nästa resa.
Idag kommer Karolina hem, hon landar redan klockan 7 på Dulles.
Det ska bli så roligt att ha henne här ett tag.
HA en jättefin onsdag önskar jag dig!
20 comments:
Oj, vilken lång resa på kort tid, förstår ni var trötta när ni kom hem igen. Samtidigt kul att se olika delar och städer på er enorma kontinent, land känns lite smått att säga, ha, ha.
Skönt att resan gick bra och kul att Karolina kommer idag, följer hon med till Sverige/Finland i år igen? Antar att iaf du åker, och nu är det ju kanonväder i hela norra Europa, nästan för varmt. Vi åker hem om 20 dagar och då hoppas jag det har svalnat av lite hemma. Allt är så torrt och gröna gräsmattor existerar inte i år säger vår granne, allt är brunt och sönderbränt.
Tack för resebrevet, så jättekul att läsa och "följa med" genom olika stater.
Stor kram säger jag, nu frukost sen kommer städerskan så då drar vi iväg till grannstaden ca 10 km norrut.
Hejsan,
Ja jisses, 300 mil på 3 dagar! Imponerande! Liknande sträcker har jag bara kommit upp i Australien. Det är ju inte klokt hur stora kontineterna egentligen är.
Men jag förstår absolut att det blir en helt annan känsla när man kör mot klockan.
Det har varit superkul att få ta del av alla bilder och filmer, har följt noga via instagram.
Men förstår känslan av att få komma hem, är också en hemmakatt. En stundtals äventyrlig hemmakatt, om det går ihop :). Jag är dock en av dom som tar lång tid på mig att packa upp. Ytterst sällan som man tar tag i det direkt fast än det är så skönt när det är gjort.
Va roligt med besök ! Hoppas ni kommer få härliga dagar tillsammans.
Kramar från Johanna
Ja, det blev en lång resa på kort tid.
Tack för vi har fått följa med er på eran resa.
Så skoj att få hem dottern.
Kram Carin
Yvonne:
VI var trötta, vi tog hemresan i en för stor munsbit. Det går inte att bara tokköra, man måste stanna och se saker och ting, åka bort från de stora vägarna och upptäcka. Som vi gjorde på ditvägen.
Jo, vi är trötta nu, vi är verkligen det.
Sverige/Finland för mig är först om tre veckor. En annan resa ligger emellan. Det är den K ska vara med på.
Mer om det imorgon.
Jag VET, värmebölja av rang hemma. Gillar det inte, gillar det inte eftersom man inte kommer undan. Jag hoppas att det lugnat sig när jag kommer i mitten av juli.
Verkligen.
Jag vet, inget regn ingenting. Tycker de här nya somrarna är läskiga i Norden. Här ösregnar det idag, det är inte speciellt varmt, men skönt.
TACK käraste Yvonne för att du följt och gillat!!
YAY, skönt att dra iväg när städerskan kommer. Love YOUR life!!!
KRAMAR!!
Dr Jo:
Visst är det helt sjukt när man tänker på det. PUST och STÖN!! Och ja, jag kan tro att du gjort liknande resor i Australien. DET landet är ju en kontinent i sig själv! Men det är tröttande för kropp och själ att bara sitta i bilen, sova på olika hotell och sen göra om det nästa dag. GAAHH!!
TACK och tack för att du följt och kommenterat och varit med. DET är jätteroligt.
Snart får du hänga med på en annan resa, hihi! Mer om den imorgon!
Hemmakatter du och jag ... men det är verkligen skönt att komma till bekanta trakter som man känner till som sin egen ficka. Jag överröstes av kärlek till denna plats.
ÅÅÅ jag MÅSTE packa upp direkt. Blir tokig om jag inte gör det. Orkar inte se resväskor och annat. De måste bort.
Tvättar direkt, städar bort den resa vi just kommit hem från. Alltid sådan, måste bara få bort allt junk.
NU är K här, hon tog en äkta red eye från LA så hon sover nu.
KRAMAR och tack igen!
Carin:
TACK för att du följde med!!
SÅ himla roligt.
Stora kramar från mig!!!
Jösses Amalia, vilken resa!!! Tack för att vi fick följa med. Var själv on the road en hel del när jag bodde i USA. För det mesta går det rätt smidigt, men, precis som du skriver, INTE runt de stora städerna…kommer ihåg en gång jag när jag till Chicago från Iowa ;-). tog det nästan 7 timmer istället för 5. Köer överallt…och ändå så åkte jag IN til staden och de flesta skulle åt andra hållet.
Svåra beslut som ska fattas! Vad är det som lockar mest med Colorado?
Kul att Karolina kommer på besök!
Kramar, Lisa
Lite kul att ni färdades genom delstater som jag inte besökt! Vi har ju åkte från Chicago till Seattle två gånger men då lite mer söder ut och lite mer norr ut jämfört med er hemresa. Men Illinois, West Virginia och Virginia har jag ju besökt.
Mycket konstigt med en bar som inte har vin! Och ja, det är svårt att äta nyttigt när man är på resande fot...
Förstår att det är skönt att vara hemma igen. Njut nu av det och att K kommer hem!
Här sitter sonen fortfarande fast i detta visum-vacuum... Hoppas, hoppas att ambassaden släpper hans pass i morgon så vi kan hämta det på fredag (eller i morgon då) och han kan åka hem på lördag.
Snacka om mastodontkörning. Den tar verkligen ut sin rätt. Det längsta jag kört i ett svep är Lund -Östersund ~103 mil vid några tillfällen. Speciellt på väg hem är det lätt att bara "stå på".
Håller med dig om att packa upp och tvätta undan efter hemkomst är prio 1. Går inte att koppla av förrän det är fixat.
Jag har en aning/fantasi om kommande resa. Men vill/vågar inte skriva den här🤭
KRAMAR!!
Återigen - fantastiskt fina bilder från er road trip. Japp, allt i USA är stort, inklusive många människor. Att resa från ena kusten till den andra är ett äventyr, men då vill man kanske gärna göra det i "lugn och ro". Det kan ni göra sedan, när Pter går i pension, typ;-)
Så jag skrattade över testikelfestivalen i Nebraska av alla ställen. Otippat. Kan berätta att jag faktiskt ätit fårtestiklar i Marocko. Helt okej, lite gummiaktig konsistens, ungefär som bläckfisk.
Att flytta till Colorado - det är ett långt (i dubbel bemärkelse) och aningen vågat steg. Tur att ni inte vill skynda på det livsvikta beslutet... Lycka till med alla funderingar...
Ja jösses vilken resa nu har gjort, och snacka om mycket bilkörning! Kul att få se lite bilder efter er väg. Förstår att de tär skönt att vara hemma, och extra kul att Karolina är hemma!
Testikel-festivalen...ja jag säger då det! ;-D
Kram!
Oj, vilken resa ni gjorde Annika! Men härlig att få vara med om via dina ord och dina foton. Nästan som att jag var med t.om. på det unkna hotellet med droppande kran. Testikelfestival, nähä..haha...
Njut nu av Karolina och tiden med henne!
Jag ska läsa ditt inlägg en gång till, sakta, saaakta.
Kramar!
Er hemresa blev verkligen mastig! Precis som du skriver blir det mycket roligare om man har gott om tid på sig, hinner rasta ordentligt och se sig omkring. Är ändå imponerad över att ni överhuvudtaget orkade köra så långt på så kort tid!
Jätteroligt var det att läsa även detta resebrev. Ni har sett mycket vackert och ett och annat konstigt också... 😉
Kan för övrigt känna igen mig i den där känslan av att komma hem och bli så glad. Jag tycker ibland eller ganska ofta, att Västervik är lite långt bort från det mesta (mina föräldrar, en storstad universitet, flygplatser etc), men samtidigt blir jag glad av att komma hem.
Lisa:
Ja, en rea som hette duga. Underbart var det. Allting. Men hemresan blev väl mastig och tung. SÅ mkt körning.
USA är ju ett SÅ fantastiskt billand. Det är som gjort för road trips. Nej, jag gillar inte heller att trassla mig in runt de stora städerna. MEN det gör min make, och eftersom det mest är han som kör så får han bestämma. Vore det upp till mig skulle de stora städerna undvikas till varje pris, haha.
Ofta trafikstockning också.
Visst är det stora beslut som ska fattas, och de kommer inte att tas förrän i höst. Jag får återkomma om allt det där. Naturen är nog det som lockar mest. Men återkommer.
KRAMAR!!!
Bettan:
Ja, det är en jäkligt mastig sträcka alltså. Just det att köra 100 mil + på en dag.
Man är rätt mör då.
När man ska hem då vill man bara hem, så fort som möjligt.
OCH ja, jag kan inte se ouppackade resväskor. Precis allt måste bort så fort jag kommer hem. Vräker ner tvätten i källaren, packar upp allt det andra och stuvar undan och får bort.
Klarar inte att se röran. Jag är långt ifrån en pedant, haha. MEN just sånt tål jag inte.
HAHA, tror nog att du anar 100% rätt.
KRAMAR!!
Brysselkakan:
Ja och ni har ju besökt så många. Så det är lite kul.
Kan inte rekommendera dem, per se. MEN som sagt, det finns ngt bakom varje krök egentligen. Men man måste bort från Interstates och in på andra vägar. UNDVIK I-80 till varje pris!!!
OCH du måste se the Ozarks i Arkansas. DET var verkligen en överraskning som hette duga. Arkansas liksom. WOOW!! Vilken stat.
Ser redan fram mot nästa tripp västerut med bil, men då ska det tas TIIID på sig och då ska de norra statera upptäckas.
Som vi sa, road trips i USA är en dröm!!
Baren utan vin liksom och bartenderns trötta svar, Nobody drinks wine anymore. SÅÅÅ himla konstigt.
ÅÅÅ, hur har det gått med passet???
Kommer han iväg?
Usch denna väntan alltså, kan tänka mig att han är redo att dra också.
K här nu, känns bra :-)
BP:
Tusen tack!!
Ja USA är stort, och ibland mkt ödsligt. Det finns mer ödemark här tror jag än bebodda platser.
Det ser man inte minst då man flyger över landet på natten.
Men man ska ha tid på sig, inte stressa hem som vi gjorde. Inte bra, då blir det bara jobbigt.
Kommer absolut att göra om denna resa igen, men annan rutt och mer tid. Landet är som gjort för resa på väg. Älskar det.
Testikelfestivalen ja, såå komiskt. Trodde knappt våra ögon då vi såg skylten. HAHA!!
HAAA, kan faktiskt tänka mig att testiklar smaker JUST så som du säger.
Nej, det här är inget beslut att ta över en kopp kaffe, det måste landa. Nu kommer en sommar med resor och sen kan vi verkligen känna efter.
Inget lätt beslut, älskar ju den här platsen jag bor på VANSINNIGT mycket. Men känner att det vore underbart att fakstikt bo på annan plats. Nåväl, vi får se ..
Susjos:
En underbar resa, sååå härligt att ha varit där vi var och så länge som vi var.
Testikelfestvalen är ju bara för kul!!
HAHA.
OCH Karolina är här nu.
Kramar!
Karin.
DJUPT tacksam över denna resa.
SÅ himla glad att vi tog chansen och for. Det var ett sant nöje!!
TACK kära Karin för att du hängt med på trippen.
DET är så roligt.
NU har K kommit och det är härligt.
KRAMAR!!
Elisabeth;
Gör inte om den sortens körning igen.
Det var bara för mycket. Bara bil, mat och hotell. Dålig mat dessutom för det allra mesta.
Helt stel i kroppen blir man dessutom. Nej, man ska ha tid på sig och upptäcka massor medan man kör. Stanna till, upptäcka. Allt sånt.
Jag vet, men vi skulle vara hemma den måndagen, det hade vi bestämt- Både för Peter jobb och för en det annat vi är tvungna att fixa med denna vecka.
TACK!!! TACK för att du gillade detta resebrev. DET är så roligt att höra.
Jamen KUL att du känner igen dig i min känsla. Alltså jag gick bara omkring och log PÅ MATAFFÄREN, haha.
Men det är så skönt att komma hem och vara bland sina egna saker. Det här med EVV blir inget lätt beslut.
Post a Comment