Coloradopunkter väntar även denna torsdag!
* Jag har fått det i blodet …
Ni som hänger med mig på Instagram, speciellt på mitt privata konto, får ta del av en del av mina funderingar där.
Funderingar som letar sig djupare och djupare in i både mitt och Peters inre.
Bryta upp?
Inte bryta upp?
Börja om i ny stat?
Lämna gamla invanda, älskade Northern Virginia och DC?
Lämna det trygga för ett nytt äventyr som ju också blir vardag (inte mig emot, jag älskar vardagen)?
Bo på ny plats?
Flytta.
Bryta upp.
En sak är säker, tajmingen i vårt liv är rätt nu.
Vi har noll och inga bindningar till Reston och DC längre. Visst, klart vi har Peters familj och de kära vänner vi har där. ALLT sånt fint och tryggt. Allt det där som gör att man skapar en plats till ens trygga vrå i världen.
Men, kan man inte länma den då, den givna hemmatryggheten?
OCH sedan skapa den på nytt ställe?
Både Peter och jag känner att vi faktiskt är redo att börja om i Colorado.
Att ta steget. Jättesteget.
Det är givetvis inget man gör på en dag.
Det krävs MYCKET planering, hus ska säljas, nytt hus ska köpas. Nya läkare och tandläkare ska hittas (duuuhhh, de finns ju överallt. Dålig ursäkt).
Nytt allting.
När vi kommer hem ska vi sätta oss ner, skriva en lista på det som är positivt och negativt med NoVA och Colorado.
Vi ska låta allt sjunka in. Vila i det.
Känna efter.
Men saken är den, folk bryter upp hela tiden.
Folk i min ålder.
Vårt värdpar här i huset på höjden, de gjorde det. De bröt upp från sin trygga östkusttillvaro och började om här.
Karin som brukade bo på Åland bröt upp och började ett nytt liv på Madeira.
Carin som bor i Spanien bröt upp från sin svenska tillvaro.
Brysselkakan och hennes man gjorde det.
En granne till mig bröt upp från Reston och bosatte sig i Carson City i Nevada.
Andra Reston-bekanta har flyttat till kusten i North Carolina.
Listan kan göras ännu längre, men sanningen är den att i vår ålder är det MÅNGA som bryter upp.
Inga barn som går i skolan längre, inget som binder en till en plats.
Karolina bor ju dessutom i Kalifornien numera. Det tar “bara” 16 timmar att hälsa på henne om man tar bilen från Denver (haha, 16 timmar, PUST), men det tar inte en hel vecka som det gör om man kör kust till kust. Ja om man stannar och sover på vägen, vill säga.
Som ni hör, Peter och jag har fått huvudbry av RANG!!
Återigen, det är inget som sker på en kafferast precis.
Men fröet är sått. OCH vad sjutton, vi kan ju alltid flytta tillbaka om vi skulle hata tillvaron här (AS IF!!!).
* Sista dagen …
Idag är det sista dagen på Lookout Mountain för den här gången.
Imorgonbitti, jättetidigt, åker vi tillbaka mot Restonland igen.
Vi planerar att vara hemma igen på måndag, men vi får se …
Dock, måndag är vårt mål.
Det blir nya stater längs vägen eftersom vi tar en annan rutt hem än hit.
Det ska bli roligt. Ser fram emot det.
* Återkommer på onsdag.
Eftersom jag är på resande fot blir det inget blogginlägg förrän på onsdag.
Då blir det resebrev igen, och jag är heller inte “klar” med Colorado ännu.
Säger som jag brukar, följ mig på @skandigirl på instagram, men följ mig först och främst på mitt privata reskonto på insta, @nesw_travels.
Där skriver jag mycket, jag gör reels (de är uppskattade till min STORA glädje!) och jag är mycket mycket mer personlig där än på Skandigirl.
* Lunchpromenad med utsikt!
Peter och jag for iväg till toppen av Mount Douglas och åt lunch.
Ett helt underbart ställe med fantastiska vandringleder. Vägen upp till berget var … för jävlig … ja inte för Peter, men för mig. När vi åkte ner för serpentinvägen blundade jag. JAG kunde inte titta ut på vissa ställen. SÅ läskig tyckte jag det var.
Somliga vägar här? KLARA minuspunkter för mig vad gäller eventuell flytt, haha.
Men se bara så vackert det ÄR. OCH detta är SUBURBAN Denver, people!!
Här har vi nerfarten. Men efter denna kurva blundande jag 😅
Coloradoborna är jädrigt trevliga. Iallfall de vi träffat, de är öppna, glada och tillmötesgående. De slår sig i slang på ett helt annat sätt än vad folk gör på östkusten.
Där är det ganska uptight och man håller sig på sin kant. DET kan minsann jag också vara, uptight. Jag är inte den som snackar vitt och brett med folk precis.
Men allt blir ju så mycket lättare när någon börjar snacka med mig helt apropå. Jag känner själv också att det är lättare här än hemma. Gillar det, mycket!!
* SÖTA!
Igår tog jag mod till mig och körde helt på egen hand upp på ett litet berg. Ett snällt berg, Genesee Mountain. Där tog jag min morgonrunda, och där träffade jag på trevligt folk. Se där, det händer hela tiden, haha.
Men jag vågade iallafall köra på egen hand. WOW! Höll bilen i mitten av vägen när det gick, gulp. Ja, det var med vilje jag kom dit redan 6:30. Ville åka innan så många andra också ville uppför samma berg som jag.
OCH se, se vilka SÖTISAR jag hittade på vägen upp. Bisonoxar. Men så fina, och stora.
Jag parkerade vid vägen för att gå ut och titta på dem. OCH JO, de är inhägnade … tack och lov, fattas bara. HEHE!!
OCH tänk vilken TUR Peter och jag har HAFT!
Vi har inte känt av vår kattallergi en enda gång. SÅ går det när man börjar preppa med allergimedicin (Zyrtec) en hel månad innan. Så innerligt tacksam för det. OCKSÅ.
JÖSSES vad jag kommer att sakna Zingo och Soda när vi åker imorgon. Dessa fina katter alltså!!
De är så ljuvligt gulliga. Zingo i synnerhet, han äskar att gosa. Soda är lite mer på sin kant. Men Zingo, han hoppar upp och vill pussas, han spinner hela tiden.
GULLIGA KATT!!!
TACK, TACK och åter TACK!
***
Med detta beger vi oss nu mot Reston, Virginia igen med tusen och en tankar i huvudet.
TACK för att ni följer mig. Fortsättning följer här på bloggen på onsdag igen!
HA det så gott, finaste följare!!
28 comments:
Hejsan,
Oj oj den känslan känner jag igen :) Ska man stanna eller ta sig vidare. Jag är otroligt nyfiken på er "pro´s and con´s" lista när det väl kommer.
Jag tycker ju att Äventyr i livet är underbart men det är ju tvärr en del praktiska saker som ska falla på plats också. Samtidigt så är det ju inte värre än att man isf flyttar tillbaka. Men visst pengar ect. Men skönt med ett jobb som man kan ta med sig.
Jag blir nästan sugen på att hoppa på en häst och ta mig en tur när jag ser vissa bilder. Kan tänka mig att man vänjer sig fort vid dessa fantastiska bergskedjor som utsikt, oj va platt allt annat skulle kännas.
Det är något som jag längtar efter vänliga och nyfikna ortsbor. Har också tyvärr blivit lite uptight och tycker det är så skönt att dras lite mer åt det öppna hållet.
Följer med spänning på insta också och ser fram emot er resa tillbaka mot Reston.
Varma kramar från Johanna
Vi hade haft vår dröm så länge om att flytta till Spanien. Så när tiden helt plötsligt bara blev rätt, så slog vi till och gjorde den. Vi resonerade så att de 4 timmarna hem med flyget till Sverige till barn och barnbarn är ingenting. Men vi hade många i vår bekantskapskrets som inte kunde förstå att vi ville flytta till ett annat land från våra barn och barnbarn. Men man har bara ett liv och man kan inte vänta tills alla barnbarnen skulle ha blivit vuxna. För då har både jag och gubben blivit jordgubbar båda två.
Vilken tid ni har haft där i Colorado. Förstår att ni har trivs fantastiskt bra.
Dina bilder som du visat både här och på insta är så underbart vackra. Så det är väl bara att slå till på en flytt 😉😊.
Kram Carin
Jag är inte ett dugg förvånad över era tankar och funderingar, jag tänkte redan när ni var på väg dit att ni kanske vill flytta dit efter denna vistelse. Men visst är det ett stort steg och mycket att fundera över, men ni har varandra och det blir ju faktiskt närmare till Karolina nu.
Att ni älskar naturen är nästan självklart, ni gillar ju att vandra, du saknar ju vinter varje år och att de där bergen griper tag i en, förstår jag verkligen. Men interaktionen med människorna är ju också viktig och när du beskriver att de är trevliga och öppna, så skulle det betyda väldigt mycket för mig om jag skulle trivas. Ja, detta blir intressant att följa och se vad ni bestämmer er för.
Jag följer med er på Instagram, men alla reels tar massor av min surf, förra månaden fick jag verkligen snåla de sista dagarna för att slippa gå över surfkvoten. Jag använder inte Wifi hemma och reels är svåra att undvika på Instagram, så det har blivit att jag går in mer sällan där. Men dina reels är bra och roliga att titta på, liksom alla dina inlägg och jag kommer säkert att läsa dem, men förmodligen inte varje dag.
Ha en riktigt bra resa hem!
Kramar!
Ja du, mycket att tänka på innan ni bestämmer er, smart med för- och emotlista, då får ni nog en lite klarare bild av vad som betyder mest. Verkar ju vara ett ställe ni skulle trivas på med all den fantastiska naturen som ni kan utnyttja till max och säkert inte hunnit med en bråkdel av allt denna gång.
Förstår det lockar när det är såååå vackert överallt. Många frågor att tänka ut bra svar på för er. Det har varit jätteroligt att följa er resa och tack för alla otroligt vackra bilder
Ha en fin hemresa och kör försiktigt! Nu ska jag baka lite hallongrottor, passar väl bra att baka när det är 30+ utomhus, ha, ha. Vårt hus har väldigt högt i tak så det känns alltid svalt inomhus även om man bakar
Många kramar
Åh nu längtar jag efter våra katter!
De där små baby bison vill jag se, har inte sett så unga, varken i Colorado eller Yellowstone, Wyoming.
Johanna:
Ja, det är verkligen en känsla det.
Tror aldrig jag riktigt känt den förr hör i US. Har alltid varit helt nöjd att återvända till Reston.
Denna gång känns det såååååå tveeggat. Inte klokt.
VI har att tänka på. Det bästa är nog att slå sig till ro och låta allt sjunka in.
Det är mkt, mkt värre när man har barn i skolan. Eller ett jobb som binder en till en plats.
Oavsett, inget lätt beslut. Men jag har bott i NoVa i 30 år. Det kan vara dags för en förändring.
Det ska bli intressant att imorgon ratta ut i plattlandet igen ...
OCH att komma hem till de mkt mkt lägre Appalacherna och Blue Ridge Mountains.
Det blir ju så bor man i ett uptight område så färgas man av det, helt klart.
Kramar!!!
Carin;
FÖRSTÅR att många hade åsikter och synpunkter. Räknar med detsamma. NU har ju jag visserligen ingen familj i NoVA. Karolina har redan gett sin välsignelse, haha.
Nej men allvarligt talat, förstår att många hade åsikter när ni flyttade.
Ngn sa till mig, du får längre till Sverige. Jamen ja, ngn timme extra då i luften. Men Icelandair flyger härifrån också, alla stora bolag kör Denver till de stora Euro-hubbarna. Jag har iaf ingen direktflight till ARN från DC, så hela det argumentet faller lite platt.
Tycker såklart att ni gjorde helt rätt då ni flyttade, och ni har väl inte ångrat det en enda gång?
Tack för dina ord! Vi har trivts så förträffligt bra här. Mkt mer så än jag kunde ana.
Så det blir att komma hem, landa och sen skriva en riktig lista.
MEN många är det i vår ålder som bryter upp. Tror det är hyfsat vanligt när barn är utflugna och inget binder en längre.
Kramar!!
Humlan;
Absolut, Colorado har ju varit på tapeten hos oss redan innan vi kom hit.
Det har alltid funnits där i bakhuvudet ...
Kanske sedan 99 då vi nästan flyttade hit.
Nu har vi insett att vi trivs förträffligt bra här.Har aldrig kött så här förr när vi rest i USA. Jag har alltid varit nöjd med att åka tillbaka till Reston. OCH det är jag väl nu med, men detta med att bryta upp har väckts.
Precis, det är ingen flytt som görs i handvändning precis. Inte alls. Det ska mkt till innan den blir av.
Nu ska vi bara hem och landa ett tag.
Just det, för naturälskare är det platsen med stort P!!
Inte för att vi åker skidor, men vi gör så mkt annat i naturen. OCH snö, det är bara på plussidan vad gäller mig.
Folket ÄR trevligare här än på östkusten, inget tvivel där.
ÅHÅ, jamen då kan ju reels ställa till det, de är ju tunga. Du får strunta i dem.
Ingen wifi då som du helt gratis kan surfa via?
Du får strunta i reel'sen, Humlan. Men vet ju att de poppar upp på insta i flödet utan att man kan göra ngt åt det.
TACK för att du följer, Humlan. DET är så roligt att ha dig med.
KRAMAR!!!
Yvonne:
SÅ är det, vi har bara sett en bråkdel. Men vet att vi älskar naturen här och att folket är trevligt.
Men det är ett stort beslut som knappt tas på en dag.
Det måste sjunka in och få vara där. Måste hem och vila i det, fast vi har en uppkommande resa mkt snart igen ... så ... ja ...
Hur som, inget beslut man tar direkt.
men ja, så här har jag aldrig känt förr vid ngn resa i USA.
TACK för att du hänger med på färden, Yvonne.
Undebart med bakning! här är det inte varmt, men det gör inget.
KRAMAR!!!!
AM:
Tror jag tar med Zingo hem ;-)
nej men ni har sååå fina katter, de är sååååååååå himla sööööta.
OCH snälla, men de är ganska bestämda också och SKA ha mat tidigt, hihi!!
Ja, du får åka till Genesee och spana när du kommer hem. Jag hade sån himla TUR igår. När vi for på em var de inte längre synliga.
Kram och tack för allt!!!
KÖR! Nu har ni börjat fundera...och så funderar ni ett tag. Plötsligt så händer det, så där bara och ni är färdigt funderade. Allt löser sig på vägen så att säga. Sälja, köpa, börja ett nytt liv. Inget att förlora alls.
Underbara foton, allihopa. Bisonoxar på morgonvandringen, det du Annika! Nu när du inte har Chorizo i Reston längre ;)
Det är nu ni lever...tänk så! Ta varandra i handen och hoppa!
Det tar lite längre än en kafferast men inte så mycket längre. Peter har ju jobbet med sig överallt, så...
Kör bra, kör lugnt och säkert hela vägen hem till Reston!
Ses på onsdag!
KRAMAR!
Så ni är fast alltså;-) Bra att ni funderar på att göra en plus- och minuslista, för en sak är klar - North Virginia och Colorado har ingenting gemensamt, förutom att båda ligger i USA.
Och alla är vi ju olika. Jag har varken varit i N Virginia eller Colorado, så jag kan ju bara "jämföra" dina fantastiska bilder som du lagt upp. Och av bilderna att döma föredrar jag N Virginia. Varför? Jo, det är platt och inte bergigt (tänker på att man ju inte blir yngre) och så är det nära vatten.
Har bott i München i cirka 6 år. Där fanns både sjöar och berg inom "bilavstånd".
Det ska bli spännande att läsa hur och vad ni beslutar.
Sedan ser jag fram emot reportagen från hemresan.
Be careful out there!
Karin:
JAAAA, det kanske blir så.
Du har brutit upp. det gick finfint.
DET är så många som bryter upp och börjar om.
Jag vet, bison på morgonvandring. DET ser man inte varje dag. SÅ coolt.
Chorizoa matte bröt också upp, men s e där!! ÄNNU en p listan i folk som bryter upp.
Den kan göra så lång, listan.
Jag vet, jag hör vad du säger ...
TACK!!!
KRAMAR!!
BP:
Vi har blivit såååå kära alltså.
Nej, NoVA och CO har inte mkt gemensamt faktiskt. Alls.
Ja mer än att de bägge ligger i USA.
Northern Virginia är förstås plattare än CO. Mkt mer så. Kuperat är det dock.
Men ja, du har kloka invändningar där- Tack för dina tankar.
Sjöar finns här md. OCH berg, men jaaa ... en ordentlig plus och minuslista kommer att skapas.
YAY kul, ska bli roligt att skriva om hemresan sen!!
Ha en finfoin helg!!
Ni har verkligen mycket att fundera på och prata om på er resa hem. Men som en del redan skrivit: det är ju bara att testa och funkar det inte får ni väl flytta tillbaka.
När vi valde att flytta till Bryssel hade T två dygn på sig att säga ja eller nej till jobbet och vi har sällan grubblat länge på saker så vi bad alla barn vara hemma på kvällen och så bestämde vi hur det skulle bli. Ångrade aldrig den flytten! Men å andra sidan visste vi att vi skulle flytta tillbaka efter x antal år (även om vi inte ville).
Finns dock en sak ni nog borde ta in i beräkningen (och vill verkligen inte ställa till det för era tankar): Man blir inte yngre och min syster och jag har sett våra föräldrar flytta från en större stad där de bodde i stan (Jönköping) till lilla Hult utanför Eksjö. Och vi har lovat varandra att vi inte ska bli gamla i en liten håla för det finns för lite som stimulerar; folk, butiker, utställningar, bibliotek etc. Men det beror ju också på om man har umgänge eller inte osv.
Men jag är Team KÖR! Och ska ni flytta så är det helt klart rätt tid i livet nu! Och allt praktiskt löser sig efter hand.
Först vill jag bara säga att jag med glädje läst dina två övriga inlägg från den här veckan. Har bara inte hunnit kommentera! Ni har i alla fall i sanning gjort fantastiska vandringar i underbar natur.
Vad spännande med era flyttfunderingar! Kan Peter fortsätta arbeta på samma företag som nu i så fall, eller måste han hitta nytt jobb? Det underlättar ju onekligen om han han vara kvar där, även med tanke på semestrar och liknande. Hur är det med huspriser; är de högre i Reston eller i Colorado? Hur ser husmarknaden ut i allmänhet, lätt att köpa/sälja, eller måste man räkna med att ha sin bostad ute till försäljning länge? Kan ni testa att hyra och provbo kanske? Haha, ursäkta mina praktiska frågor, men jag tycker sådant är intressant!
Hur som helst tror jag, att när väl de där tankarna börjar gro, då är det (nog) dags att testa något nytt. Måste dock säga att det nästan är som att JAG blir vemodig av tanken på att ni börjar tänka på att flytta från Reston. Lite knäppt, jag vet. ;-D
Brysselkakan:
Ja vi har verkligen fått att fundera på nu, alltså verkligen. Vi har fått det i blodet nu, tanken.
MEN vi ska hem och verkligen känna oss för. Vi har iofs inte tid för det heller, en till resa ligger och väntar och sen ska jag hem till Sve och Fin. Men tankarna kommer ju att finnas där och vi kommer att göra den där listan asap.
Men som sagt, det är ingen flytt som görs på en femöring.
Denver är en stor stad, och vi kommer isf att bosätta oss i bergen väster om stan, precis som AM och Krister gjort.
Vill inte ut på bondlandet faktiskt, men en förort nära Denver skulle vara perfekt :-D
Som du säger, man kan alltid flytta tillbaka. Det finns inget som är skrivet i sten.
Härligt att du är Team Kör!!! HAHA, vi får väl se hur allt känns när vi är tillbaka i heta, fuktiga Virginia igen.
Elisabeth:
Tackar dig så mkt för att du läser och gillar!!! Jag uppskattar det så enormt mkt, både här och på insta.
Ja naturen är i sanning i en klass för sig, även de dagliga promenaderna sker i en miljö som är milsvid från den jag är van vid. SÅ mkt maffigare. Reston är ju vackert också, men på ett annat sätt.
Peter ja, hans jobb ja. Ja vi ska hoppas och tro att det ska falla i god jord. Vem vet ... men troligast kan nog ingen bråka om det. Fast vi vet ju inte ... det ska vi ha i åtanke.
Jadu, huspriserna ... bor man så här högt upp som vårt värdpar och har en stor trädgård utan några grannar direkt inpå sig så kostar det. Men lika mkt ungefär som ett lika stort hus i NoVA, fast då med mkt mindre tomt.
Jag kollar in mindre hus än det vi bor i här, och det ligger kanske snäppet under NoVA. Men det är snarlikt, det är det. Tro man får mer BANG for the BUCK här sas.
Husmarknaden just nu är gynnsam för säljaren, inte lika så för köparen. Vi måste både sälja och köpa.
Ja, nu ska vi hem och skriva den där listan. Verkligen sätta oss ner.
Men vi har ännu en resa som ligger och väntar på oss, men sen så ...
TACK, jag älskar att ta del av dina tankar runt detta!!
Åh så spännande att tankar på flytt har kommit upp. Säger som många andra kör, om Peter kan jobba på distans. Annars kan det nog bli för många nya saker.
Och tack för dina fantastiska texter och bilder. /Cari
Hej Annika! Ett stort steg, men fråga INTE mig! Jag är en hemmakatt! Ångrar lite att jag inte åkte som aupair eller utbytesstudent till USA/Australien som ung... eller till Stockholm. Min härkomst har rört sig längst med E4:an Södermanland Nyköping och Östergötland Norrköping sedan 1700-talet. Hahahaha! Men om ni känner för det är det nu ni ska göra det som du säger. Skulle du inte sakna dina svennefrullar och Peters familj? Ni får göra en lista med plus och minus. Följer med spänning! KRAMAR Anna
Wow, så nu blev ni sugna på att flytta, jag förstår er! Det ser magiskt ut!
Men som sagt, det är inget man bara gör sådär på en kafferast, ska bli spännande att följa era ideér! Katterna är ju för ljuvliga, åh vad jag saknar en katt!
Ha det gott!
KRAM
Jag och min man tillhör också dem som bröt upp, lämnade allt och flyttade till ett nytt land. Södra Frankrike. Jag kunde språket, min man hade vissa rester kvar av studentfranska. Flyttar man på det här sättet och inte inom ett och samma land är det enligt min mening ett absolut måste att vara självgående när det gäller språket - utan det ingen integration. Man förblir en outsider och kommer aldrig in i samhället. I bästa fall träffar man landsmän men sen sitter man där i sina svenskkolonier och lever sitt svenska liv men under en palm istället. Vi var något äldre än ni men hade inte fått barnbarn ännu och de egna (sex gemensamma!) barnen var antingen utomlands eller långt bort från vår skärgårdsö precis som vår övriga familj. Så vi sa: nu eller aldrig. Men vi kunde landet, hade varit där otaliga gånger, jag sedan ungdomen. Trots det tog det oss över ett år med alla förberedelser, främst att hitta lämpligt ”boställe”. För oss var det viktiga: ”läget, läget, läget” som alla mäklare tjatar om. I praktiken ett fräscht och färdigt hus - vi hade renoverat färdigt i våra liv. Enplanshus med tanke på att man blir äldre och trappor kan bli ett elände. Lagom stor trädgård av samma skäl. Rätta väderstreck och framförallt tillgång till allsidig service inom räckhåll, helst utan att vara tvungen att alltid använda bil. Närhet till flygplats, motorväg och allmänna kommunikationer plus - det som också visade sig bli det viktigaste: väl utbyggd sjukvård med närhet till större och väletablerade sjukhus men också bra och lättillgänglig närsjukvård. I er ålder VET man att man kan bli sjuk och få ålderskrämpor men har en tendens att skjuta det åt sidan. Tar man med det perspektivet från början ökar möjligheterna att kunna bo kvar i trygghet längre fram. Också för oss var omgivningarna och naturen jätteviktigt även om vi inte vandrar som ni. Närhet till hav och vatten var absolut nödvändig för oss men du har ju din sommarskärgård ändå! Vi fick nästan allt på vår lista. Ett modernt nybyggt hus (i två plan vilket sen tyvärr bidrog till en del att vi flyttade tillbaka), underbar trädgård utan insyn, härlig pool i området i en liten by med anor från 1300-talet. 3000 invånare i ett olivlandskap omgivet av precis sådana bergformationer du visar (inte alla med snö på toppen dock). Klassiska smala urcharmiga gränder men med all närservice vi behövde, plus öppna, glada och servicinriktade fransmän runt omkring oss, inga turister men med en kvart ner till Medelhavet. Storstäder som Nice, Marseille och Toulon inom 1-2 timmars bilresa med sjukhus, flygplatser och allt kulturutbud man kan önska. Men det tog tid att hitta!! Vi hade elva fantastiska år där och hade gärna bott kvar. Men sju nya barnbarn, åldriga föräldrar och sjukdom hos min man gjorde att vi fick ta steget tillbaka och det var i sista minuten att orka med det. Att flytta är en enorm process i sig, mentalt lika mycket som fysiskt och det måste göras medan man har kroppen med sig så vill man ska man inte vänta! Och framförallt inte tro att det bara är att ”flytta tillbaka”. För mig låter det som om ni redan fattat ert beslut - det verkar ha funnits en coloradolängtan i er länge och jag skulle definitivt gå på den starka känslan. Just do it. Men med noggranna förberedelser och just pro’s and con’s som ni tänker er. Vår utgångspunkt var att vi skulle flytta TILL något, inte FRÅN och för oss var beslutet det bästa vi tagit och frankrikeåren absolut de bästa åren i våra liv. Så tacksam att vi tog steget och för allt det förde med sig. Jag önskar er verkligen glädje i beslutsprocessen, bara den är ju spännande i sig!
Å vilket spännande och härligt inlägg. Ska bli ett nöje att att förhoppningsvis, delvis i alla fall, få följa era tankar och funderingar, för och emot.
Det är omfattande beslut och det verkar som ni båda är sugna på förändring. Jaja, vi får helt enkelt invänta och se händelseutvecklingen i äventyret EVV, "eventuella vägen västerut"😍
KRAMAR!!
Cari:
Tack, ja vi får se ...
Nu när jag kom hem sköljdes jag också över av stor kärlek till denna plats.
Men ja, att prova något nytt är ngt vi vill.
Peters jobb och det där är lite komplicerat. Skriver säkert mer om det framöver.
TACK för stöttande ord.
Ha så fortsatt mysigt på ER resa!!
Channel:
FRÅN en hemmakatt till en annan då!! HAHA. Om det är ngn som är en hemmakatt är det jag, haha. SÅ jag kan relatera BIG time med dig.
Att jag faktiskt for som au.pair kan förvåna mig idag, haha.
Men glad att jag gjorde det. Det har gett mig ett så fint och bra liv som jag älskar.
Just pga hemmakattandet blir det extra mkt att tänka på. JAG är trygghetsknarkare också, och jag kommer sakna såååå mkt härifrån inkl fina vänner, frullar, bästa grannarna, naturen ... ja sååå mkt ...
Men jag reser inte ifrån isf, jag reser TILL.
Nåväl, vi får se ...
Vi får se. En ordentlig lista ska skrivas, vi ska landa, vi ska tänka.
Spännande som tusan även för mig. Men, som jag sa,det här är inget man bestämmer över en kopp kaffe. Det tar tid.
KRAMAR till dig!!
Sus:
SÅ sugna, men det är ett svårt beslut. SUPERSVÅRT!!
Mkt ska stämmas av, mkt ska klaffa. Som sagt, inget man beslutar sig över på en rast precis.
Men ett frö har grott länge om Colorado, och det har fått ännu mer kraft nu.
KRAMAR!!!
Monet.
Så sant som du skriver. Här träffar jag ju invandrare som inte kan ett ord engelska, det fastän det bott här nästan hela sina liv.
Det är märkligt, men vanligt.
En flytt till Colorado innebär inte att byta språk förstås. Samma land, samma språk. Men lika långt bort, eller längre, än vad det är mellan Sve-Fra.
Läge, läge, läge tror jag STENHÅRT på också. Peter och jag har varit bra på att hitta rätt, hittills. Och vid en ev flytt kommer vi att tänka som vi alltid har tänkt då vi flyttat (var läääääänge sen nu vi bröt upp. och det var i Reston, Från ett radhus till ett annat) att vi ska bo på en fin plats, inga stora vägar runt hörnet etc etc. . Men jag har bytt land och språk en gång, vet vad det innebär. Peter har flyttat runt under hela sin uppväxt som air force brat.
Vi är båda hemmakära, men känner att det är nu eller aldrig ...
När jag kom hem hit igår översköljdes jag av en så stor kärlek till denna plats också. Riktigt kännbar. Så nej, vi flyttar absolut inte från ngt heller, vi flyttar till.
Well, well ... spännande för mig med detta, otroligt spännande. HIHI! Tack för tankar och åsikter.
Vi känner att vi vill bo i ett litet fristående hus, gärna ett plan. Utsikt etc ett måste. Huset behöver inte vara stort, vill inte ha ett stort hus heller.
Det är Denver med omnejd vi snackar om, storstad med det utbud vad gäller där i form av allt, inklusive läkare och sjukhus etc. Viktigt ja. Mkt viktigt.
Du har rätt, det har grott ett Coloradofrö i oss sedan 1999 då vi nästan flyttade, den längtan har aldrig dött. OCH nu fick den energi som hette duga. Som sagt, inget lätt beslut. NU kommer en sommar med en massa resor för oss. Det blir först i höst som vi verkligen kan stöta och blöta Colorado.
Bettan:
Ja det är spännande detta. I höst blir det då vi först verkligen får stöta oc blöta detta. Nu blir det sommar, vi har resor inbokade och det är alltid hektiskt på sommaren. men i höst, då ...
Jadu, inget lätt beslut. inte alls.
EVV, så ska vi kalla det. TACK Bettan!!
KRAMAR!!!!!
Post a Comment