Idag återkommer punkterna igen.
FAST helt och hållet med Coloradotema!
* Livet på berget.
Det är något alldeles speciellt att bo på ett berg.
Utsikten bara från huset är enorm. När jag tittar ut från min nya bloggplats--i ett annat kök-- ser jag ner för slänten, skogen och “grannberget”. Nere i dalen ligger Denvers södra förorter och i fjärran ser man prärien.
Det är så otroligt fint här och utsikten är bara trollbindande.
Min nya bloggutsikt från ett annat kök fast i samma väderstreck som vid mitt kök hemma i Reston.
Nu på ny plats, men med samma rutiner.
Eller, det är mitt mål iallafall. I Reston vet jag exakt hur långt jag ska gå för att få ihop minst 10.000 steg, vilka rutter det finns, snikvägar, stigar, vägar. Rubbet. Jag känner till ALLT där.
Här blir det att prova sig fram varje morgon. Vart kan man gå? Vilka leder finns det? AnnMarie hade lämnat fin info om detta, såklart. Men jag letar mig ändå stundtals fram via min app, All Trails.
Samtliga bilder i dagens inlägg är tagna under mina morgonrundor. Varenda en i det absoluta närområdet på Lookout Mountain.
Den här skylten finns granne med huset ... ehh ... vill INTE råka på en puma under mina morgonrundor!
Eftersom vi ju ska vara här ett tag blir det vardag här med. Inte dumt det inte, gillar ju vardagen.
Peter jobbar på från Kristers kontor, jag bloggar (som sagt från ett annat köksbord) och håller igång mina sociala medier. TACK till er alla som följer mig där! BÄSTA!!!
Sen är det ju lite vanliga göromål också, om än inte som i eget hem förstås.
Men lunchen kör jag som hemmavid, och jag lagar mat här så ofta jag kan.
Det är svårt att lära sig hitta i ett nytt kök.
Morgonkaffe på decket. ÄLSKAR denna stund SÅÅÅ mycket, solen gassar på, kolibrier som flyger förbi. OCH utsikten. Gillar att AM har så gott om Marimekko-muggar, och finsk design överlag.
Zingo spinner och spinner och mår SÅ gott.
Soda är lite skyggare, men vi hoppas att han också ska vilja hoppa upp i soffan snart.
Zingo vill vara där jag är. Jag har ett fullt sjå att mota bort honom då jag ska blogga, haha. Nämen, de sover ju så mycket och det är inte så att jag har Zingo bredvid mig hela tiden.
Vackra, blyga Soda.
Umm … om vi skulle flytta till denna del av landet skulle jag behöva tuffa till mig vad gäller bilkörningen.
Alltså, det är ju körning i berg typ hela tiden.
Ni ska se bergsvägen ner till Golden, herregud vilken krokväg. OCH den slingrar sig ner för berget som en serpentin.
Den är ändå ett ingenting om man jämför med andra vägar vi kört längre in i bergen denna vecka, GULP!!
Men bara att ta sig ner till mataffären betyder branta vägar av rang.
Jag lider ju av svindel till viss del också så egentligen vet jag inte hur jag skulle deala med just aspekten höjder och dess körning på daglig basis.
Vi passar in med vår bil iallafall. Herregud, Subaru måste vara Colorado-bilen nummer 1! Eller jag VET att det är det, jag har nämligen googlat, haha.
Men det är verkligen uppenbart HUR otroligt många det är som rattar en Subaru här. Anledningen till det är att alla Subarus är fyrhjulsdrivna och det kan behövas i bergen, och sen på VINTERN såklart.
Vintern här, den måste vara något alleles extra. I WOULD LOVE THAT!!
På de stora vägarna är trafiken tung, på I-70 (som måste vara en av USAs vackraste Interstates under dess LÅNGA Coloradosträcka) är det så gott om långtradare och de har minsann huvudbry när de ska köra upp och ner för bergen, branta lutningsgrader är det.
Peter och jag brukar säga att man säkert måste kolla sin bromsar ofta när man bor här. Långtradarna har det knepigt och ofta kör de med sina varningsblinkers då de rattar sina stora fordon genom bergspass och ner och uppför branta stigningar och dito sluttningar. GULP IGEN!
KOLLA, de här bilderna tog jag igår, onsdag. De är från den västra sidan av Lookout Mountain. Där ser man de snötäckta bergstopparna! Galet vackert!!
Glöm fukten. Den finns inte.
Här är det TORRT. Luften så väldigt, väldigt torr. Det märker man direkt, läpparna blir knastertorra, huden blir torr som fnöske och man blir törstig och dricker mer än vanligt.
Solen gräddar på. Denver i sig ligger på hög höjd och kallas i folkmun för “Thee Mile High City”. Är man uppe i bergen, som vi, blir det ju ännu högre höjd.
Det är inte alls lika varmt här som i Reston. Inte ens i närheten. Det är så mycket behagligare klimat här.
Just nu använder vi varken AC eller värme i huset.
Nätterna blir alltid svala.
Klippiga Bergen är så pass höga och stora att de skapar sitt eget väder.
Nästan varje eftermiddag mulnar det på från bergen, sen åskar det och regnar det.
Vi har fått höra att ovädren ALDRIG kommer från prärien, de kommer alltid från bergen.
Men vi har också fått höra att vädret nu är så mycket regnigare och gråare än vad det brukar vara.
Denverborna verkar väldigt överens om det.
OCH kolibrier!! Det finns sååååå gott om kolibrier här! Visst, vi har dem i Reston med, men alls inte som här! Här finns de i sådana mängder och de är så högljudda. GILLAR!!
Jatack, jag kan tänka mig att flytta in i det här huset med denna IN-YOUR-FACE utsikt.
Jomen absolut märks det att vi bor på HÖG höjd nu.
OCH att vi har varit på vääääldigt höga höjder under vår vistelse här.
Visst har vi känt av att vi nu bor på hög höjd. Absolut inte så det stör, men visst känns det. Andfådda har vi minsann blivit av minsta lilla. TROR vi vant oss här på “vårt eget berg” nu. Jag håller inte längre på att svimma när jag ska upp för minsta backe, haha. Yrseln har gett med sig likaså.
Det gäller att dricka mycket, det är bästa medicinen.
En annan komisk grej med att bo på hög höjd är att alla påsar expanderar. Märkte det på mina avsminkningsservetter då jag kom hit, hela den förpackningen blev till en rund boll. Peter köpte chips häromdagen och den påsen blev en rund boll också.
Ja det var lite om vårt “nya” liv i en ny stat.
Jag älskar att vara här.
Älskar denna del av USA.
Vi hörs imorgon igen!
Ha en finfin torsdag!
26 comments:
Otroligt vacker utsikt från alla håll och kanter verkar det som. Är det långt till Denver city? Kul att hitta nya morgonrundor förstår jag. Vägarna verkar ju gå neråt rejält så det blir tuffare att ta sig hemåt igen med långa backar kan jag tänka mig.
Träffa på en puma på morgonrundan, nej, det låter inte sååå kul precis.
Katterna är ju för söta och de verkar ju ha accepterat helt att ni är deras nya "föräldrar", undrar hur de kommer att bära sig åt när de riktiga kommer hem? Hundar brukar ju skutta runt och verkligen visa sin glädje.
Långtradare är aldrig kul att ha på vägarna och är det sedan brant och slingrig väg är det ju ännu mindre kul.
Fantastisk vacker del av USA ni har förmånen att få vistas i, så det är bara att suga i sig allt.
Ha en fortsatt fin torsdag och tack för underbara bilder, så kul att se.
Stor kram skickar jag från ett mulet Spanien
Det är inte klokt vilken utsikt ni har från ert hus som ni bor i.
Någon Puma 😲 förstår jag att du inte vill stöta på när du går på dina promenader.
Men deras katter var ju jättesöta.
Skönt med att andfåddheten och yrseln har lagt sig på er.
Kram Carin
Ojoj vilka magiska bilder, Annika!!! Förstår att ni stortrivs. Vad kul att AMs katter finns kvar. Kommer väl ihåg dem.
Kram Lisa
Jag har nu läst både gårdagens och dagens inlägg och allt är precis så vackert som jag föreställt mig!
Som jag har skrivit tidigare så har jag varit nyfiken på Colorado sedan jag läst böcker som utspelar sig där och sett naturen på tv-program, bl.a. uppifrån bergen. Så vackert men jag vet att jag läst om hur otäckt det kan vara att köra på de där branta, slingrande vägarna ffa om vintern. Det var verkligen rätt bil som gällde när man bodde där uppe, så du har nog rätt om varför det är så många Subarus.
Jag förstår att ni är glada att ni fick det här tillfället att åka dit och vara där under en längre tid! Njut och ha det bra!
Kramar!
Ni lever er dröm nu , tror jag. En av dem i alla fall. Vilken ljuvlig utsikt du har på dina morgonrundor! Magiskt vackert överallt.
Så skönt att du njuter av allt detta och att du inte blir lika svindlande yr längre som tidigare. Katterna är ju bara för fina!
Det är härligt att läsa om ert nya tillfälliga liv Annika! Tack för att du delar med dig och berättar om Colorade, som jag bara har upplevt via filmens värld annars.
Blåsglada med solstänkta regndroppar-kramar!
Jag skrev förut om vår vistelse i Durango som gav ett oförglömligt intryck, inte minst Mesa Verde. Jag minns inte nu hur långt det ligger från Denver mer än att vi flög ett mindre plan dit. Men den makalöst blå himlen, den lättandade, krispiga luften och bergen runtomkring har för alltid stannat kvar hos mig. Om vi hade flyttat till USA hade det definitivt blivit till Colorado - for a lot of reasons- så jag förstår verkligen att ni har en fin tid! Är katterna Maine Coon? Ser ut som vår! Skrev Monet
Yvonne;
TACK!
Tycker så mkt om att vara här.
Nej, till Denver kör man på 20 minuter eller mindre. Det är närmare stan här än jag har i Reston till DC.
Ja, så är det, det är så kuperat här att min morgonrunda--HAR hittat en bra nu--blir mer än jobbig. Den går ner och sen upp, upp, upp, upp och det är jobbigt men bra. Den är så vacker dessutom.
VILL absolut inte träffa på en puma då jag är ute. Jag märker att jag tänker ganska mkt på det. MEN de är säkert väldigt skygga.
VISST är katterna sååå söta. Och Soda har börjat värma upp nu också.
Det är mysigt att ta hand om dem.
Tusen tack för dina ord, Yvonne.
Njuter så av att befinna mig just här.
Stora kramar till dig i Spanien från mig!
Carin:
Jag vet, vilken ynnest att få vara här.
Faktum är att jag märker att den där puman skrämmer mig för jag är ute. Förmodligen lite för mkt eftersom den ju säkert är väldigt rädd för människor. Men jag är ju ute ändå förstås och går, men visst tänker jag på den.
Katterna sååå söta och de tyr sig mer och mer till oss.
Kramar!
Lisa:
Ja det är så härligt.
Ja AMs katter är sååå fina och så gulliga. Kul att du minns dem!
Kramar!
Humlan;
Det är verkligen en otroligt vacker stat. Men nästan alla stater väster om the Rockies har DET!! Samtliga maffiga, samtliga fina!
Men ja, visst är det en utmaning i mångt o mycket för en som inte är van att köra i berg och på sådana otroliga slingervägar. Det stupar ju liksom bara rakt ner på sidorna av vägen i långa, långa stycken ...
GULP!!!
Ja Subarus ja, absolut den allra vanligaste personbilen här. Att köra här på vintern måste vara en ren utmaning.
Naturen är sanslös, mäktig och enorm. The Rockies skapar sitt eget klimat eftersom det en sådan MASSIV kedja.
Tusen tack, Humlan, det är en ren ynnest att få var här under denna tid.
KRAMAR!!
Karin;
SÅ är det. Lever drömmen just nu. SÅ innerligt tacksam över att få vistas i denna miljö som är så överjordiskt vacker. Att få ta morgonrundor med denna utsikt. Priceless!!!
Katterna så fina och snälla. OCH nu börjar de vänja sig vid oss.
TUSEN tack för att du följer, Karin, SÅ glad för det!!
Massor med kramar till dig på ön från Klippiga Bergen!!
Monet:
Durango ligger i sydvästra Colorado. En bra bit från Denver-området där jag är.
Förstår att du gillade att vara där.
Luften, den är lite trixig kan jag tycka. Väldigt klar och fin, men höjden är ingen barnlek. Det tar en liten stund att vänja sig vid den tunna luften häruppe.
Men Colorado är verkligen strålande vackert. ser att det tar över 6 h att bila från Denver till Durango. Det är 54 mil ser jag på min app.
Kommer tyvärr inte att åka dit.
Katterna, AM säger att de är blandraser. Men jag kan mkt väl tänka mig att de har en del Maine Coon i sig, som du säger. De är så fina och sååå snälla och gosiga (nu när de vant sig vid oss)
Du är en berättare av rang, Annika.
Fantastiskt kul att följa dina resebrev och se dina vackra fotografier. Du kan du.
Ni kanske flyttar till Colorado? Eller?
Får en känsla av att det är dit ni vill?
Hälsar en trogen läsare.
Vad intressant att läsa om livet på hög höjd, alltså att befinna sig i sån miljö under längre tid och inte bara köra igenom och passera under kortare tid. Det har jag ingen erfarenhet av så väldigt intressant läsa om.
Festligt med chipspåsen som blev som en boll, men kan förstå det händer såna "konstiga" saker när man är på högre höjd. Ja, bakning har man ju hört ska vara en utmaning också. Lättare påverkad av alkohol, så ni märker det. Ja, det känns ju också rimligt. Som sagt, kul läsa reflektioner hur livet på hög höjd är.
Vad skönt ni känner kroppen börjat anpassa sig, yrsel och flås för minsta lilla kan man ju vara utan. Fantastiskt egentligen hur kroppen kan anpassa sig, tycker det gått fort för er anpassa er också.
Det finns väl platser i världen där folk bor på ännu högre höjd än detta och de anpassar sig också, får det att fungera men är man inte van så är det nog en utmaning. Jag har också visst problem med yrsel så kan mycket väl förstå det du skriver om.
Gulp, ja den sortens körning och vägar är nåt extra. Jag undrar hur lastbilschaffisarna känner det, även om de är erfarna och varit med förr och gjort det här många gånger, kanske det aldrig blir nåt som helt känns enkelt eller avslappnande utan lite med hjärtat i halsgropen i såna här partier. Eller så blir det nåt som de vant sig vid också och ingen biggie när de gjort det i kanske många år.
Ja, vinterkörningen. Ännu mer gulp. Det vågar man knappt tänka på, då kommer den utmaningen till också att fixa vägarna. Vinterkörning är ju knepigt nog som det är på platt underlag, haha tycker jag då som inte är van alls.
Underbara miljöer och landskap, det där tröttnar man nog aldrig på. Det går liksom inte, då ska man nog vara hjärndöd. Jag kan lätt bli ängslig och orolig för sånt där som varning för djur, så jag hade nog tyvärr låtit den där varningen om en puma sätta sig i huvudet lite. Men som du skrev, den puman är nog mer rädd för dig och att stöta på människor så oddsen stöta på den är nog inte stora. Det inger respekt och rädsla, kan jag tyvärr känna, men samtidigt gäller det att tänka på hur liten risk det är och att bara fortsätta ta morgonpromender på vanligt sätt och njuta. Så njut och ta in den vackra omgivningen utan att vara rädd för puman!
Just vilda djur och omfattningen de finns i USA kan förvåna mig. Nu är ni förvisso ute på landet och rakt smack mitt inne i naturen så det är inte så konstigt om de finns "wildlife" runt husknuten, men även i min betydligt mer trånga, tätbebyggda förort så kommer det från skogarna in både coyotes och bobcats. Coyote har jag sett mitt på blanka dagen på gångvägar. Den var ensam och såg förvirrad ut men jag tog mig snabbt bort ändå. Ser också coyotes på åkrarna också, de som går precis bredvid bilvägarna. Undrar alltid hur de rör sig i såna miljöer. På kvällarna kan jag höra ibland hur de ylar, längre bort ifrån men ändå så pass nära de kan höras. Jag bor i en väldigt tät, trafikerad förort. Skogen finns bortom oss, längre bort, men tydligen tillräckligt nära för att djuren ska vandra hit ut till bruset och alla människor.
Bobcats har jag personligen inte sett men många som haft de på sina tomter (enligt det jag sett på nextdoor) i de kvarter jag rör mig i. Babbel, babbel men det här med hur så här vilda djur även kan röra sig in i befolkade trakter på det här sättet förvånar mig men verkar hända inte bara här utan i många tätbefolkade platser runt om i USA, som jag förstår det. Det här landet har ju fortfarande väldigt mycket vildmark också, det kanske man inte tänker på när man bor i sin bubbla, men egentligen är det ju ett glestbefolkat land.
Så är man ute i naturen och bor så som ni gör nu, där kan jag dock verkligen förstå det finns pumor och annat. Hur är det med björn? Återigen, de håller sig på sin kant och är livrädda blanda sig med människor.
Katterna är väldigt söta, det måste jag säga. Och jag är ingen kattmänniska alls så det är en stor komplimang komma från mig.
Fint och så intressant skrivet och visat med bilder igen!
Bra att ni skaffat er "rätt" bil för dessa förhållanden. Subaru Outback är ju känd för just tuffa "snirkliga", bergiga vägar. Landskapet är fantastiskt fint. Det skulle vara intressant att veta hur du gillar det under vintern...
Har ju åkt skidor i alperna och bott på "hög höjd", men kan inte minnas andningsproblem och "uppblåsta" chipspåsar. De har jag bara stiftat bekantskap med i flygplan.
Njut av din vistelse i Colorado:-)
* Din bloggutsikt är verkligen vacker! För mig är det något speciellt med bergslandskap - i valet mellan berg och hav väljer jag berg alla dagar i veckan, vilket förstås kan låta lite märkligt med tanke på att jag bor vid havet. Men berg alltså, det är något extra.
* Kan tänka mig att det blir en del testande med morgonrundorna. Rutinmänniska som jag är kan jag tycka att sådant är lite jobbigt, haha. Jag gillar att veta exakt hur jag ska gå och är inte den som provar nya rundor i onödan, så att säga. Andra (mer normala?) människor verkar tröttna på sina invanda rundor, vilket aldrig händer mig. Hoppas för övrigt att du slipper möta en puma! Men de är väl ändå ganska ovanliga? Eller i alla fall att man träffar på dem.
* Det låter både trevligt och mysigt med vardag i en annan miljö. Vardag är - precis som rutiner ;-D - helt klart min grej. Jag tycker så mycket om när man skaffar sig vanor och känner hur allt flyter på, även om man är i ett annat hus. Skrattade åt bilden på Zingo vid datorn! Så typiskt vissa katter att vilja vara med hela tiden.
* Kan tänka mig att vägarna är en utmaning. Just slingriga vägar är väl en anledning till att inte bo i bergen, i alla fall om man är som jag, som blir åksjuk nästan bara av att TITTA på en slingrig väg. Dock kanske man vänjer sig även vid dessa vägar.
* Det måste vara skönt med ett mindre fuktigt och inte lika varmt klimat, även om förstås den torra luften blir en utmaning den också. Jag minns när jag bodde i Österrike, och ALLT blev elektriskt p.g.a. den torra luften. När man öppnade dörren till sitt rum efter att ha suttit i en av de gemensamma sofforna slog det gnistor om nyckeln! Helt galet.
* Spännande med chipspåsen och dina avsminkningsservetter. Vattnet har ju lägre kokpunkt också, så man måste koka pasta och annat längre. Har du märkt av det?
Hej Annika! OMG! Vilket hem och vilket läge! Här kan man snacka om att bo nära naturen. Så smakfullt inomhus också. En lite skandinavisk känsla. Hur mysigt är det inte att få sällskap med en liten kisse. Ni har det bra! Fortsätt o njut o förför oss med dina bilder!
KRAM Anna Channal
WOW! Vilka bilder du visar oss, fascinerande! Jösses, chipspåsar som expanderar, snacka om höga höjder! Så mysigt med katterna! Ha det fortsatt bra i denna fantastiska miljö!
KRAM
Läser med stort intresse allt du berättar. Tack🙏
KRAMAR!!
Kristin;
TUSEn tack för dina ord. DE värmer och de sporrar!!
Haha, ja ... det är faktiskt inte alls omöjligt.
TACK för att du läser!!
Anne:
Ja, många överraskningar angående höjden har det blivit.
Just detta att påsar expanderar, att man verkligen känner av höjden i kroppen. Allt sånt.
Helt nytt för mig också som kommer från ostkusten där Appalacherna inte kan tävla i här på ngt vis alls. Sett är bokstavligen next level och mer därtill.
Ja, sen kan man ju bara drömma om hur det är att bo riktigt högt, som i Peru eller i Himalaya. DET går knappt att föreställa sig när man ser bergen här att det finns berg som är såååååå mkt högre än dessa bjässar.
Nu har vi vant oss här på den höjd iaf, bra det.
Men kommer vi högre upp känner vi det. Utan tvekan.
Ett problem för mig är svindel och den känner jag av då vi kör. OCH när vi vandrar och kommer till väldigt läskiga delar som vi inte har på ostkusten. Där stigen störtar ner på ena sidan. KLARAR inte det. Jag vänder om, eller tar en lång omväg in i skogen. Men jag kan inte gå på såna. Det känns som om jag ska svimma.
Hemskt.
Undrar också hur långtradarchaffisarna känner det. De kör alltid med varningsblinkers när de ska upp och ibland ner. Vinterkörningar här vågar jag knappt tänka på, men det blir väl vardagsmat det med.
Ser ju att det finns sådana där emergency ramps för långtradare om deras bromsar skulle sluta funka. Det finns också alla möjliga skyltar för trucks, som att de måste ner på låg växel etc. Ja du har säkert sett liknande i OR tänker jag.
Ja den puman de sett. Vet ju att de finns här. Den sitter tyvärr lite i min skalle också även om jag är ute oavsett.
Men visst tänker jag på den. Det går inte att låta bli.
Tänker ju på björnar tex då jag vandrar på ostkusten.
Vi är lika där, saker och ting sätter sig i skallen på ett sätt de inte borde.
I Reston hr vi ett ganska utbrett problem med rådjur, eller hjortar, de är överallt. Rävar ser jag nästan dagligen där + förstås tvättbjörnar ibland. Coyotes lär finnas där. De finns säkert här med. Har sett svarta rävar här i Golden.
Och elks, vet inte vad de heter på svenska. Men de ser ju ut som stora hjortar.
Jag är inte förvånad alls att läsa att du har coyotes också hos dig, och att du SETT dem!! Jag har aldrig sett sett ngn. Blev du rädd? TROT att jag skulle bli det.
Jamen jag vet, det känns som om amerikanska förorter har så gott om vilda djur runt knuten. SÅ mkt mer än vad man har i Sverige.
En annan sak vi här får vara rädda för, i hela US, är ju rabies. Just att se en förvirrad på coyote mitt på dagen .. njaeee ... har sett tvättbjörnar som sett vilsna ut mitt på blanka dagen också och då räknar jag kallt med att de har rabies.
Bobcats lär kunna vara jättefarliga, men jag tror ju att de är rädda för människor och att man ska ha ren tur om man ser dem.
Ja jag vet, på NextDoor kan man läsa om allt. Ogtroligt vad folk skriver där, haha. NGN där skrev att han sett en krokodil i en Reston-sjö. DET är NextDoor i ett nötskal. Så jag förstår att det är exakt samma hos dig.
TROR att vi har mer björn på ostkusten än här. TROR det.
OCH ja, USA är ju faktiskt ett mkt glesbefolkat land. DET är det. Och det märker man verkligen på road trips, men även om man flyger över landet på natten. Jösses så stora områden det finns där det knappt bor en enda en. Radioskugga kommer man in i titt som tätt då man kör bil över landet. Gillar det på ngt sätt, att det är sååå mkt vild och ödemark här.
Anne, tack för dina sporrande och fina ord!!!
BP:
Vi har absolut rätt bil för Colorado, men vi har en Forester, inte en Outback :-D
HELT sanslöst så många Subarus man ser här. Komiskt nästan.
Vintrarna här är nog ganska tuffa, tror jag.
Speciellt när man ska köra i berg. GULP!!
TACK, ja just fenomenet med expanderade påsar etc har jag också bara upplevt på flyg innan jag kom hit.
Njuter av allt, och tack BP!!
Elisabeth;
Min bloggutsikt nu går inte av för hackor, nej. ÄLSKAR den.
ÅÅÅ ja, jag fattar, bergen är MAGISKA.
KAN inte välja mellan bra och hav. KAN inte. Älskar bägge. Nu har jag långt till havet, såååå långt. Undrar om jag skulle sakna det mkt om jag flyttade hit?
HAHA, jaaa ... jag gillar att veta hur många steg en runda ger, hur många KCAL jag bränner. Har inga problem heller med att ta samma rundor. Inte alls. Nu har jag hittat en som ger mig exakt det jag vill, men som är jobbigare än min Restonrunda, och det är inte konstigt eftersom det är så kuperat här.
Så vi är lika där.
Absolut, pumor är ovanliga. Säkert mkt räddare för mig också. Men jag märker att jag går och klappar i händerna när jag går igenom skogspartier här, haha.
Rutiner, gotta love them. Gillar ju vardagen när den flyter på och det har den börjat göra här också även om jag inte kan göra det jag gör i eget hus, du vet städa en garderob eller gå igenom papper etc etc etc. MEN det är också en stooooor befrielse att inte behöva tänka på sånt. Jag skriver mina bloggar, plockar undan, ger katterna mat, läser lite, lagar mat. Ganska skönt. men storstädning och sånt, glöm det. OCH dp menar jag då den sortens plock man endast gör i eget hem.
Zingo ja, han skulle nog helst vilja ligga på mitt tangentbord.
VÄGARNA är en utmaning. Och då är ju dessa bara en barnlek mot vad som finns längre in i bergen. Vandringarna är stundtals omöjliga för mig också, då vi kommer till delar där berget störtar ner på sidan av leden. KLARAR det inte, känner mig helt matt och yr. Fixar det inte, vänder om. Så jag måste veta exakt hur leden är här innan vi beger oss ut. Peter har inga problem med det, men jag har. På ostkusten är lederna snällare, det är sällan och aldrig man kommer till ställen som jag kommit till här. Jag kan inte fortsätta gå dem pga av höjder och stup.
Oj jäklar så torr luft ni hade i Österrike. Hjälp. ja vem vet, det kanske är lika torrt här under vintern. DET är ju förbannat torr luft här nu på sommaren.
Abskyr den fukt vi har på ostkusten, tror jag gillar detta bättre.
YESS!! Intressant att du säger, men jag HAR märkt det på pasta. OCH inte fattat det nu förrän du säger det, klart det beror på höjden. TACK för att du fick det att klarna för mig, haha!!
Anna;
TACK, ja vilken ynnest att få vara i denna miljö och att boi detta hem. Allt tack vare bloggen, bloggarna ÄGER!!
KRAMAR!!
Susjos:
TACK!
Älskar att vara här med gulliga katter och i denna vackra miljö. Hölden är mkt intressant, det måste jag säga.
Öronen slår lock när man åker ner och upp för "mitt" berg.
Kramar!
Bettan:
OCH tack för att DU följer,
TACK för det,
KRAMAR!!!!
Post a Comment