Thursday, May 18, 2017

Medverkan i Vaken på Sveriges Radio, Fortsättningen om armen, Elon, HETT, Lotta på besök, Litet blogguppehåll och VARNING för LÄSKIGA bilder på bränd arm!!




Hej och godmorgon!




*   Vaken!

Inatt medverkade jag i nattradioprogrammet Vaken igen!
Det är som vanligt både kul och pirrigt.
Pratade med gulliga Caroline om lite allt möjligt som händer just nu, lite puttrigt småprat sådär i största allmänhet.
Ska lägga in länken här så fort den kommer ut!
Då kan ni lyssna via den. OM du vill lyssna på en gång finns programmet på på SR PLAY, och jag är med efter femnyheterna, eller närmare 5:30 denna morgon kanske.  Caroline visste inte så noga då vi lade på igår.



Här är ett klipp från vårt samtal. Hela samtalet finns på Sveriges Radio, och på Vaken den 18 maj.




Här är hela klippet!!
Jag är med vid 5:39. Vid 20 minuter i 6 svensk tid!

*   Den brännskadade armen …


… Ja hörni, mitt liv är ganska jobbigt nu, och ganska begränsat.
Min arm gör ont, ja den gör ont hela tiden. Det sticker i den, som glassplitter. Inget hjälper direkt heller, tycker jag. Har inte fått någon medicin som direkt dödar smärtan. Tycker att de starka narkotiska preparat jag har är otäcka att ta. De tar bort lite av smärtan, liksom gör den mindre skarp, men samtidigt blir jag så yr av de där tabletterna, känner mig påverkad till max.   Det är ju starka grejer det där.
Jag har ibuprofen, stark receptbelagd sådan, och den tar jag var sjätte timme. Nej, tycker inte den hjälper, men den lär ska hjälpa mot svullnad och eventuell infektion.

Jag var hos en specialist på brännskador i förrgår. Han sa att allt såg “bra ut” och att det “läker precis som det ska”. Ingen operation behövs, de trodde tydligen det hos min husläkare, att jag skulle behöva opereras … Men som TUR är så finns inte det inte på kartan.  UNDERBART!!
Specialisten, en plastikkirurg, sa att det i rådande stund är omöjligt att sia om ärrbildning och eventuella pigmentförändringar. Jag ska träffa honom om en dryg vecka igen, och jag antar att jag kommer att träffa den plastikkirurgen ett par veckor framöver nu.
Doktorn sa att armen måste skyddas noga från solen i sommar.

Det värsta är ändå värken och tröttheten. Jag sover dåligt på nätterna. Den tar det så mycket energi, smärtan. Medicinerna gör mig trött också. Så det känns som jag går en trött tid till mötes ett tag framöver. OCH bara tanken på det gör mig trött redan på förhand.
Mina dagliga göromål är det svårt att sköta, bara att duscha och tvätta håret är en sann “undertaking”, och jag kan inte bära eller lyfta mycket.   Ej heller kan jag sköta om hus och trädgård  som jag vill.
Tungt.

Peter är mitt största stöd. Utan honom vet jag inte vad jag skulle göra. Han är världens bäste äkta  man (eller en av dem, iallafall. Vet att det finns många guldkorn till män i stugor och kojor). Han är min sjuksyrra, det är han som tar hand om min arm, lägger om den och smörjer in den med Silvaden. Det tar 45 minuter varje dag med armen, minst.   Först tar vi av de gamla omläggen, slänger dem, sen måste armen torkas av med sterila kompresser, det blöder ibland.  OCH tro mig, det GÖR ONT!!   Sen lägger vi på Silvadene, och det är som att stryka grädde på en tårta. Därefter måste  specialkompresser läggas på över hela armen omlott, därpå ska en gasbinda viras runt hela "härligheten", och sist läggs ett bandage på runt "paketet".  Tre lager alltså. Jag har armen i en mitella, till och från. Den är så tung för mig annars.
Peter får dessutom vara chaufför, hänga med in till läkarna, han får fixa och bära härhemma. Allting görs lätt av honom och utan minsta knot.
Ja, jag kan inte nog prisa honom, som vanligt.


Min gamla, goda, fina bloggvän Anne-- som brukade blogga från Portland, Oregon-- tyckte att jag skulle visa en bild på min arm här på bloggen. Hon fick se bilderna på Facebook igår, via messenger. Men jag vet inte …
Vet inte om jag vill skrämma er så pass.


OK, men OK,  längst ner ligger ett par bilder av min arm. NI har härmed blivit varnade. OCH ni kan gott och väl skrolla förbi om ni inte vill se det. Det har jag all förståelse i världen för.



*   Elon


Peter och jag åker till Elon idag.
Vi kommer hem sent imorgon på eftermiddagen.
Det är dags att hämta hem Karolina. Någon större hjälp av mig får de inte därnere.   Får inte kånka och bära som det är nu, doctor's order. Vi ska flytta in hennes prylar i förråd under sommaren, och mycket av det hon äger och har ska ju hit hem igen likaså.
Men, jag hänger med ner iallafall. Hejar på Peter och Karolina medan de kånkar och bär.




*   HETT!

Det är brännande hett här, och även fuktigt.
Riktig sommar nu.
AC:n är en välsignelse på alla plan.



Bild på rosor som jag tog under en av mina promenader i förra veckan.


*   Lotta med kakan!!



OCH igår kom då min FINA kompis Lotta med en mazarinkaka till sin kompis som är brännskadad. Det blev ett par mysiga timmar med kaffe och kaka. Väldigt gott och väldigt trevligt med sällskap.
TACK Lotta för att du kom och gjorde min eftermiddag lite roligare och godare!!



*    Ingen blogg!



Det blir inget blogginlägg här imorgon eftersom jag åker till Elon. SÅ vi hörs här på tisdag igen!!
Jag önskar alla en härlig helg!!!




*    VARNING FÖR ÄCKLIGA, SUPERÄCKLIGA, BILDER!!

Här kan ni se vad en kopp te kan ställa till med när det vill sig riktigt illa.
Be careful, my pretties, be very careful!!
Ställ aldrig en tekopp på en soffrygg. Ställ aldrig en tekopp, eller kaffekopp, på annat än ett bord.
VAR försiktiga, annars kan det gå så här, och det vill ni INTE!!!!



Bilder som togs hos plastikkirurgen i tisdags.



Men i det dagliga livet ser jag ut så här. Tur det va, haha!!

56 comments:

Unknown said...

Den såg riktigt illa ut, brännskadan på armen! Inte konstigt att det gör ont, hoppas allt ska läka och att du slipper ärr. Blir nog svårt att sitta ute i hettan med en täckt arm i sommar, men allting går. Det förvånar mig att en kopp te kan ge sådana brännskador. Sätter alltid varma saker ifrån mig på säkert underlägg.

Så roligt att du får hem din dotter, är hon klar med sina studier på Elon nu?

Lycka till och en Fin Helg med din trevliga hubby och söta Karolina! - Ser fram emot att läsa din blogg på tisdag!

TACK igen för fina bilder!

Kram

Molly said...

Nämen, fy vad ont det måste göra!! Jag hällde kokande vatten på min fot en gång, men det området var MYCKET mindre (kanske 5 cm i diameter), men ont gjorde det. Kan inte ens föreställa mig hur vidrigt det där måste kännas. Kan du inte ta nån dundertablett till natten, som gör att du sover?

Hoppas att det läker och känns bättre snart hälsar Molly

Monica said...

Ska lyssna på Vaken sen, så kul att höra dig. Och jag som sett säkert det mesta efter alla år i sjukhusvärlden tycker att din arm ser fin ut, det gör den och det kommer att läka fint och kanske inte heller blir det särskilt mycket ärr. Och den mest eminente sjukskötare har du, underbart med sådana män, en särskild hälsning till honom! Värst för dig med smärtan, hoppas att den avtar snart så att du får sova bättre och kan koppla av mer. Och den förstärkta Ipren känns vettig med det inflammationshämmande som ingår. Förstår du blir påverkad av de andra preparaten, de kan ha dålig effekt också på en del precis som du säger och med mycket biverkningar så skönt om du kan skippa dem.

Ta väl hand om dig Annika och jag tänker på dig!

Monica said...

Och med fin så säger vi så i sjukhusvärlden, vi är lite skadade, haha men du förstår, ha det så bra du kan Annika!

Evas blogg said...

Men stackare dig! Jag förstår att du har ont. Ja tänk vad en kopp te kan ställa till med. Hoppas att det läker fort och att du ska slippa värken snart. Varm tanke och kram.

Anonymous said...

Brännskador är verkligen smärtsamma och behöver tas omhand ordentligt, skönt att du inte är ensam utan har Peter som kan hjälpa dig med det och allt annat som du inte klarar av nu! Och så bra att du slipper operation.

Tänk så fort tiden går, att Karolina har gjort ett år till på Elon! Vad ska hon göra denna sommar? Ska hon bo hemma hos er eller åker hon iväg till något annan ort i år igen?

I dag kom plötsligt värmen hit! Det är dryga 20 grader och jag insåg att jag borde ha tagit med mig förmiddagskaffet och satt mig ute. Jag har ännu inte vant mig med att jag har uteplats.

Fortsätt att krya på dig och var rädd om dig!
Kramar /Humlan

Cari said...

Vaknade till din röst i radion i morse. Så roligt att höra dig berätta, ska lyssna från början senare idag.
Hoppas verkligen att smärtan snart ger sig så att du kan sova och vila. Förstår att du blir trött.
Önskar dig och Peter en bra resa.

Madeleine i USA said...

Men aj aj aj vilken skada! Stor kram på dig och jag hoppas på snabb läkning.

Lyssnade på dig via länken, mysigt som vanligt och jag tycker du är så modig och underbar.

Stora kramar från Florida.

Anonymous said...

Hej!
Nej men syöta öde...förstår att den gör ont o bra du har Peter som sjuksyrra.
Hemska saker va en kopp te kan ställa till med.
Hoppas att det snart ger med sig med smärtan...å nu då ni fått varmt o måste ha in armen packad.
Krya på dig nu så gott det går
Kram Margaretha
Idag har vi haft lite varmare väder. men jisses nog har vi haft det kallt.
Kram

Anonymous said...

Men herregud... Så illa trodde jag inte det var...
Fy fasen vad ont du måste ha. Men det läker och det kommer bli bra.
Säger som någon annan: kan du inte ta dundertabletterna till natten? Att få sova smärtfritt gör att du har mer ork på dagen, att kroppen kopplar bort stressen från värken och jag tror det gör att både du orkar mer och läker fortare.
För jag vet hur mycket ork och kraft värk tar, har ju mer eller mindre dagligen värk i kroppen.
Ta hand om din arm och låt andra sköta det du inte kan och med K snart i huset igen finns ju två som kan passa upp på dig.

Anonymous said...

Men snälla du!!!! Jag fattar inte att du kunde bränna dig så illa! Ser riktigt otäckt ut! Klart att det gör ont. Fy fasiken! Vilken tur att du har Peter som är världens snällaste. Lucky girl you.

SB

L said...

Å herremingud Annika så hemskt!
Har inte varit här på ett tag och finner detta. Jag lider med dig! Otroligt att det kan bli så stora skador av en kopp te.
Fy, jag hoppas verkligen på snar bättring, på inga komplikationer och att din smärta lugnar ner sig.

Stor kram från Lomma
/Lisa

Anne said...

Så BRA du visar bilder Annika, det blir liksom mer på riktigt då och jag såg flera skrev att oj, så illa trodde jag inte det var. Fy fan alltså, att du skulle ha oturen bränna dig. Det var ju inte så länge sedan du var mer "handikappad" i och med knäoperationen. Den där smärtan, att inte heller kunna sova bra. Förstår det här är TRÖTTANDE både fysiskt och mentalt. Positivt i eländet du inte behöver operation, det är underbara nyheter. Och trots allt läker som det ska och ser bra ut. Jag hoppas på ett skutt nu, att det liksom snabbt ska bli en STOR förbättring vad gäller smärtan. Ja, vilken klippa du har i din äkta hälft. Vad GÖR folk som är ensamma, det spelar ju ingen roll om man är ung eller gammal, man behöver även som ung hjälp när nåt sånt här händer och att då bo själv och inte ha någon nära. Visst, vänner som kan komma och vara stöd men när det krävs så här mycket hjälp blir det ju på en nivå där man inte kan begära eller förvänta sig det av vänner utan det blir på en närstående, familjemedlems lott hjälpa till. Du drog jackpotten där, i din Peter.
Nu sitter du säkert i bilen, på väg till Elon. MYSIGT få hem K. Ja, du får heja på där de stånkar och bär. Mysigt bara kunna vara med och där ändå.
Kör ni hem samma dag i ett svep, ner och upp på samma dag?
Massor med kramar!
ps som jag skrev på messenger, så roligt med dina klänningstips!!!
ps 2 lyssnade nyss på klippet, bra som vanligt. Hur kan du låta så avslappnad, cool och samlad. Du stakar dig ingenting utan babblar på som vilket samtal som helst. Får du i förväg veta lite vad programledaren tänker fråga om eller är det helt spontant allting?

Musikanta said...

Jag vet att det gör fruktansvärt ont - jag fick en kokande tekanna över min ena fot för närmare 60 år sen och jag glömmer det aldrig. Fick ligga på sjukhus på ett par dar till och med. Jag hoppas att den värsta smärtan går över så att du kan njuta av ditt besök på Elon. Tur att du har en snäll och hjälpsam man som kan sköta om dig.
Jag ska lyssna på klippet om en stund. Bra att du lagt ut en länk eftersom jag så sällan hör på radio.
Många kramar från Ingrid

Vform said...

Oj nej fyy, vad du har varit med om! Läste ju inte ditt "engelska" inlägg så noga, eftersom jag tyvärr inte kan engelska! MEN nu fattar!! Hemskt och vad det måste göra ont :(
JAA man ska nog va såå försiktig, men en olycka gör man ju inte av fri vilja!
Hoppas verkligen såret läker bra, trots värmen! Jag tittade på bilderna och visst så de hemska ut, men det kan ju bara bli bättre ...
Skönt måste det kännas att få hem Karolina :)
Lycka är också att du har din Peter som sköter allt ...
Sköt om dig och en STOR krya på dig kram!! ♥

Anonymous said...

Oh, Annika, my heart goes out to you. I am so sad to see you have to endure so much pain. I had to show my sons your photos so they could see the danger of hot liquids. (I should say, though, that you look very pretty in the last photo.) Your dear husband is a real blessing. I hope every day you feel a little less pain as the healing progresses. It is such a pleasure to read your blog, see your beautiful photos, hear of your adventures in Reston and consider the interesting topics you take on. Your are a wonderful, gifted writer.
Carolyn in Minneapolis

Eva i Dalarna said...

Åh men stackare, lider med dig! Tur du har underbara Peter till hjälp och stöd! Och så får du hem Karolina också.
Det lät ju i allafall bra att du slipper operation och att det läker som det ska. Men förstår att smärtan tar på krafterna. Ta all smärtlindring du kan!

Monica said...

Så fint att lyssna på dig och roligt att du är med, du berättar så bra, proffsigt av dig, hoppas allt går bra nu för både dig och er och att du bara tar det lugnt så allt läker ihop fint. Hoppas smärtan avtar snart så du får mer vila. Sköt om dig på alla sätt och ha det så bra du kan Annika!

Christina said...

Aj aj aj aj.... vad annat kan man säga. Oj, stackars dig Annika. För det är verkligen synd om dig! Jag hoppas smärtan avtar sakta men säkert. Eller inte sakta så klart. Fort och säkert! Du är stark som visar dig från din snyggaste sida, Jag hade nog hållt en låg profil men du är lika snygg som vanligt, även med bandage! Lite "plåster på såren" är väl att Karolina kommer hem! Får ni ha henne hos er i sommar?
Tur att jag bara kan skicka cyberkramar för en kram IRL hade nog gjort ont!

eastcoastmom said...

Åh herregud vad din arm är bränd! Jag var ju tvungen att se, eftersom jag brände mig på ett liknande sätt när jag var riktgt liten (men på stekflott, från stekt bacon). Jag kommer ju inte ihåg vad som hände eller hur det kändes, men jag var på sjukhus flera månader, jag hade delvis tredje gradens brännskada på min vänsterarm och har sedan dess inte så mycket känsel i huden där. Nu vet jag hur det kan se ut... Tycker så synd om dig! Det gör så ont att bränna sig!!!

Anne-Marie said...

Men snälla rara Annika. Vilka brännskador du har. Usch vad ont det måste göra. Fattar knappt hur en kopp te kan åstadkomma så mycket skada. Jag brände mig i solen en gång i England (av alla ställen) och det var hemskt med den smärtan. Det var också en brännskada fast inte alls som din givetvis.
Ja, du har en fantastisk make som finns vid din sida. Underbart.
Att ha ont hela tiden är inte roligt. Minns ju hur min axel var förra sommaren.
Så härliga nyheter att du inte behöver opereras. Tror du att du får ärr eller kommer de att kunna göra något åt det?
Fint med goda vänner som uppmuntrar och att Karolina kommer hem.
Ha det så bra som det går.
Krya-på-dig-kramar!!

Nettan said...

Åh söta du! Det där gör ont, det syns och jag tänker på dig, att det kommer läka absolut, men var rädd om dig hela tiden nu! Och det är fint att du blir ompysslad. Skönt att du inte kommer behöva plastikkirurgi.
Hoppas nu att ni får en bra resa ner till ELON och att du får njuta av allt det vackra därnere.

Många kramar
Nettan

Steel City Anna said...

Armen ser ut att laka fint! Blev inte skramd alls :) kul att du ar med i radio igen! Ska lyssna sen.

Anna, Fair and True said...

Wow, det var verkligen mycket värre än jag trodde! Hur varmt var det där teet egentligen?! Stackare!

Ingela said...

Läste precis om din brännskada. Fy fasen vad otäckt! Hoppas du ska slippa smärtan snart och att armen käket som den ska. När vår Ian var bara några år gammal ramlade han med ryggen mot bastukaminen. Vi var förstås på stugan långt från allt välgjort. Brännsåret var lika stort som en vuxen persons hand. Vi fick åka in till vårdcentralen och lägga om såret först varje dag och så småningom varannan dag i tre veckors tid. Han hade kvar ett stort ärr under många år, men nu syns inget längre. Ung hud läker tydligen rätt bra. Gissa om vi kände oss som ruttna föräldrar när det skedde?
Kryakramar!

StrandMamman said...

Nej men hemska saker.... vilken otur du hade!! Bra att du har Peter som hjälper, och snart Karolina också. Kram!!

Anonymous said...

Stackars dig Annika, vad hemskt!!! Förstar att det gör ont. Tur att du har Peter som tar hand om dig ;-)
Tänker pa dig och skickar manga kramar,
Lisa

marianne.dahl3 said...

Stackars dig! Syns riktigt hur ont det måste göra! Tur duhar Peter som kan lägga om mm, är så gott när man är "handikappad" att ha en man som hjälper och stöttar. Det hade jag också.
Hoppas att läkningen går bra och så skönt att plastikkirurgen var positiv, de har ju sett det mesta och ingen operation behövs.
Härligt ni får hem er dotter!!!!!
Kram
Marianne D.

Annika said...

Nilla:
Det är hemskt.
Nu börjar det nog läka lite smått, som sig bör.
MEN det ser fortfarande vidrigt ut.
OCH DET KÄNNS!!
Jodå, en stor kopp te direkt från vattenkokaren ställer till sånt.
Så var försiktig.
:-(
Karolina har ett år kvar på Elon!
Ha en fin måndag!

Annika said...

Molly:
Tror du är ny?
Välkommen!!
Ja, det här är ingen barnlek. Ännu efter över en vecka gör det ont.
Bättre nu, givetvis, men fortfarande vidrigt.
Tyvärr gör de där starka narkotiska preparaten mina drömmar väldigt underliga, så jag avstår ifrån dem helst.
Har inte tagit den på flera dagar nu, och det är jag glad för.
Tusen tack för din kommentar, och ja minsta brännskada är vidrig, och hett vatten är såååå vidrigt att få på sig.
Välkommen tillbaka!!

Annika said...

Monica:
KUL att du tycker det ser bra ut. Jag är sååå rädd för infektioner och blodförgiftning och annan skit som lätt kan komma ur en stor brännskada.
Men, jag tycker själv att det ser "bra" ut också. Hittills. Inga infektioner etc.
Det läker nog precis som det ska.
efter två bra nätter hade jag nu en dålig med värk i armen.
Men det är väl också som det "ska".
Ja, de där ibuprofen jag tar är nog bra, tar dem mest för att inte infektioner/inflammationer ska flamma upp. Tror inte de gör varken bu eller bä för smärtan.
Peter är en klippa!!
Tack för dina ord, Monica!!!

Annika said...

Eva:
Ja, tänk vad en kopp nygjort te kan göra.
Tusen tack för medkänsla!!
Kramar!!

Annika said...

Humlan;
Ja, verkligen.
Vet ju att ett och annat vidrigt kan uppstå från den, blodförgiftning tex.
USCH.
Orkar inte ens tänka på det.
Sköter om armen minutiöst, P och jag.
Den är bättre nu, värker inte lika mt längre (fast just nu är den inte snäll mot mig), är torrare, vi ser ju att det läker.
Nu är K hemma. Hon är hemma i sommar, jobbar på J Crew (klädbutik) och ska åka till både Sverige och Finland i ett par veckor. Känns bra.
HÄRLIGT med värmen!!
NJUT av din uteplats och nya lya!!
Stora kramar!!

Annika said...

Cari:
SÅ kul alltså!!
Hörde om flera personer som hört mig, utan att veta att jag skulle vara med. ROLIGT!!
Min arm ja, den är inte KUL. Det är jobbigt allting.
Tack för din omtanke!!

Annika said...

Madeleine:
TACK snälla.
Ja, detta är den värsta skada jag har haft.
:-(
OCH tack, gud vad glad jag blir över att du hörde mig!!
TACK för dina snälla ord.
KRAMAR!!!

Annika said...

Margaretha:
TACK!
Jag vet, jesstas ligen (försäk till Närpesspråk här, haha).
Nej, men det är vidrigt.
OCH det gör ont. OCH är jobbigt.
Just nu är det regn och 19 grader, så armen är inte så hemskt idag. Men då det var 35 var det inte kul.
Det är vad det är, det läker nog som det ska. Gör mindre ont (fast just nu är det inte så kul).
NI är värda all värme ni kan få!!!
Kramar!!

Annika said...

Brysselkakan:
Precis så illa är det.
Men, bättre idag måndag. Fastän marginellt.
De där tabletterna, de starka rackarna, tycker jag ställer till mina drömmar på så otäckt sätt. Så jag tar dem helst inte,
Nu har jag inte poppat ngn sådan stark sen flera, flera dagar.
Går bra.
Helgen var bra, idag är det ondare igen. SUCK.
Men, det är SÅÅÅ sant, energin blir så lidande av värk.
Jag vet att du vet, mer än ngn annan.
Tack för din medkänsla!!

Annika said...

Susanna:
Svårt att tro att en kopp te kan ställa till sådan skit, jag vet.
Men stor kopp och direkt ut kokaren...
TACK Susanna.
Det är vidrigt än idag (måndag), gör duktigt ont i skrivande stund.
OCH nu ska jag som kronan på verket till tandläkaren och få en krona. Life is good.
Ja, Peter är en klippa. Utan honom hade jag inte grejat detta.
Ha en fin måndag!

Annika said...

Lisa:
Tack för din medkänsla.
Ja, sådana skador kan en stor kopp te direkt ur kokaren göra.
Det har verkligen gjort ont. OCH gör, än idag. Mkt läkande återstår. Ska visa en bild på torsdag igen i punkterna.
Jag är livrädd för blodförgiftning, men har ju en salva som ska smörjas på, en med silver och sulfa, som ska motverka just sepsis.
Vet ju att det är en stor risk vid större brännskador.
Än så länge tror jag det är bra, ser inga tecken på infektioner eller konstigheter. Ska till plastikkirurgen i slutet av veckan, hoppas han tycker detsamma.
Tusen tack snälla Lisa!!
Kramar!!

Annika said...

Anne:
DET var bra att du pushade mig. Anne.
Väldigt bra.
Jag hade inte tänkt visa, men du fick mig att ändra åsikt. OCH jag är glad att jag gjorde det. Precis, många läsare förstod ju inte hur ILLA det är, och hur ska man kunna göra det?
Det är ju helt otroligt vad en kopp te kan göra med en.
Så tack för att du puschade mig, det blir fler bilder denna vecka.
Nej, det var inte länge sen jag hade jätteont, knäet. Helt riktigt.
Fan, jag tycker det får räcka nu.
Det här är den värsta skada jag ådragit mig.
Helgen var hyfsad, värkmässigt.
Idag är det värre igen, Lustigt och konstigt det där.
Jag är så tacksam för Peter, och all hans hjälp och omsorg.
Vet inte vad jag skulle gjort om jag var ensam? Jag hade fått sköta allt själv, och det vet jag knappt om jag hade kunnat eftersom det är så bökigt vid omläggningen + att jag inte kan köra bil, knappt.
Så visst, alla behöver hjälp, ung som gammal.
Sant, kunde inte göra ett skit i elon. OCH det var så varmt, och jag märker ju då hur armen svullnar och gör mer ont.
SUCK, what a mess!
Men nu är K hemma!! Vi bodde kvar på elon en natt.
TACK för att du gillar mig på radion. TACK!!!
De är så fina på Vaken. Inga problem att snacka med dem!
Jag och programledaren mailar innan om vad vi ska prata om. Sen är det INTE live, utan vi spelar in. Makes all the difference in the WORLD!!
Tack för att du fick mig att visa de äckliga bilderna. OCH tack för din medkänsla och värme.
Kramar!!

Annika said...

Ingrid:
Fy tusan
Du vet hur det känns. Verkligen.
Den chockerande vidriga känslan och hur ONT det gör.
Hoppas du har lyssnat på klippet.
Det var inte mkt jag kunde göra på Elon, mer än att vara där :-)
Kramar!!

Annika said...

Vivan:
Ja, det är så inte roligt detta. OCH nu är det tisdag och jag kan inte säga att det är så värst mkt bättre. Nu har det börjat klia också, men det är nog en del av läkningen.
Ja, det var/är fruktansvärt.
Olyckan är framme så lätt.
Hemskt.
Nu är K hemma, och jag är mkt tacksam över att ha P i mitt liv.
Kramar!!

Annika said...

Carolyn:
welcome to my blog, Carolyn. It is so nice having you here!
Yes, the burn was/is really painful. And, the thing is that I have to shoe more pertinence than I can master up.
So not fun.
Yes, that is what hot liquids can do to you, it really is.
Thank you ever so much for your very kind words.
I am so glad having you as one of my readers.
It warms my heart.
And, thank YOU!!
Hugs from me to you!!

Annika said...

Eva:
Tack, ja det är såp hemskt. Blir så trött på det också nu när det är inne på andra veckan.
Förstår ju att det kommer att ta lång tid detta.
Så tålamod är ett måste.
Tacksam för P och K.
Kramar!

Annika said...

Monica:
KUL att du gillade det hela.
De är så lätta att tala med, det är en ren fröjd.
Ska snart vara med igen, och talar om då det sker.
Tusen tack gulliga Monica!

Annika said...

Christina:
TACK, ja det är synd om mig. Det tycker jag också :-(
MEn jag försöker hela tiden intala mig, och det går rätt bra, att det hade kunnat vara såååå mkt värre.
OCH att this too shall pass.
Sånt.
Och det hjälper-
Men ack och o sä tröttande det är till både kropp och själ.
TACK för snälla ord.
Jag var inte mkt till hjälp på Elon heller ;.(
Dina fina ord värmer.
Stor kram!!!

Annika said...

AM:
JA, usch, den är så svårt bränd.
MEN din olycka var nog värre. Läkaren jag talade med, en av dem, sa att just flottbrännskador är de värsta för de äter sig in i skinnet.
Vatten är vatten liksom. Illa nog. Men just fett är förfärligt att bli bränd av. Du hade verkligen helt sjukt stor otur som liten bebis att bli så bränd.
OCH att du fortfarande har med från det, otroligt.
DU fick tredje gradens av dina skador, och låg på sjukhus så länge :-(
Så vidrigt hemskt.
Om jag jämför dig med mig så var mitt att föredra, any day of the week.
Stora kramar till dig från mig!!

Annika said...

AM CA:
Ja, det har jag. Det är, och var, vidrigt. Det är fortfarande väldigt bränt och sårigt, och jag antar att det måste ta tid och att tålamod är en dygd.
Jag har bränt mig illa av solen också, i San Diego. Den gången brände jag mig så att jag fick blåsor på låren och armarna. Inget mot denna gång, men ändå.
Det är illa nog det.
Tack, så glad över att ha P vid min sida. Han hjälper mig verkligen, och ffa när vi lägger om såren.
Vet inte om det blir ärr, men jag antar det. Ska träffa plastikkirurgen på fredag igen, antar att han kan säga ngt om det hela då.
Kramar och tack!!

Annika said...

Nettan:
Ja, det gör ont. Det gör ont än idag, tisdag. Nu kliar det också.
SÅ inte roligt.
:-(
Glad slippa operation.
K är hemma nu, härligt.
Kramar!!

Annika said...

Anna:
Vi ska hoppas det.
Bra att du inte blev skrämd.
Ja, du får lyssna då du har tid
:-)

Annika said...

Anna;:
Förstår att det är värre än du trodde. Svårt att fatta då man bara skriver om det.
Det där teet var nog i det närmaste 100 grader, det kom direkt från vattenkokaren. Det hände nog mindre än en minut efter att jag hällt upp det.
GAAHHH.
Inte kul,

Annika said...

Ingela:
Ja, det var/är verkligen hemskt. SÅ hemskt.
Den värsta skada jag har har haft.
SÅ hemskt med bastun!! OCH så lätt hänt. OCH ni som var på skären också. Nej, nej...fy så övervidrigt.
Det var ju inte ert fel, det är sånt som händer på en sekund. Men jag förstår hur du tänkte...
:-(
Så bra att det inte blev ärr. Ung hud ja, den läker alla gånger bättre.
Kramar!!

Annika said...

Tiina:
Usch, jag vet...hemskt.
Kramar!!!

Annika said...

Lisa:
Tack, nej det är verkligen vidrigt.
Så hemskt.
men det ska gå över.
Kramar!

Annika said...

Marianne:
Tack Marianne, det är verkligen hemskt. OCH det gör fortfarande ont och det kliar nu också. Tålamod tålamod.
Ja, att ha en snäll och hjälpsam äkta man är guld. Jag är så tacksam för det. Du hade också en fin make, och jag kan bara föreställa mig saknaden.
Glad slippa operation.
K hemma nu,
Stora kramar till dig från mig!!

Äventyret framtiden said...

Du är fantastisk Annika!
Jag är imponerad över ditt goda humör fastän dina smärtor måste vara så gott som outhärdliga. Brännskador hör helvetet till.