Wednesday, June 12, 2013

Lite nostalgi, vemod och tankar så här på onsdagen...

Jag klagar ibland på söndagsångest.
Men, det är ju verkligen ingenting att “angsta” sig över. Verkligen inte.
Veckorna går så sjukt fort.

Karolina har 4 dagar kvar, och sen är det sommarlov.
Slutprov har hon in i det sista. Den 17 juni, som även är 17-årsdagen, skriver hon terminens sista prov.
Den 18 är det sista dagen för skolåret, men det finns ingen som tar närvaro då. SÅ, ja, det är den 17 som är sista dagen.
Som jag berättat läggs det inget krut alls på skolavslutningar här, iallafall inte de som är av mellansort, så att säga.
Det är bara; tack och adjö vi ses i höst, då’rå!
Lite så.

Skolavslutningar av liiite större sort har man då man slutat i Kindergarten och ska upp i första klass, och då man slutar sexan och ska lämna Elementary School.
OCH sedan i åttonde klass då Middle School lämnas för High School.
Så funkar det i vår kommun.
USA är ett stort land, och amerikanska skolan går inte att dra över en kam. Det som gäller här gäller inte över hela riket.
Easy as that.
Den största av skolavslutningar har man då man går ut High School, i Karolinas fall nästa år.


Annat var det på min tid...
Karolina har aldrig fått uppleva sådana skolavslutningar som jag är uppväxt med. Ej heller har hon upplevt terminsslut med sommarfester, pick-nickar med brännboll och fotboll (skönt för henne att slippa brännboll i och för sig, hahaha) eller att sjunga sommarsånger med skolkören.
Det är en del av mitt arv som Karolina absolut inte har med sig i bagaget.

För Karolina kommer “Den blomstertid nu kommer” aldrig att betyda ett SKVATT!
Hon kommer aldrig att känna rysningar då hon hör den.
Eller att ha bestyr med att hitta en finklänning till examen.
Att vara pirrig av förväntan dagarna innan skolavslutningen, att klä sig i det finaste man har.
Karolina vet inte hur det känns att fira skolavslutning i en kyrka där prästen håller tal och kören sjunger ut sin sommarlycka.
Hon har inte ens besökt en sådan skolavslutning.
Lite sorgligt är det allt.



Bild från nätet.



När jag gick i skolan band min pappa trädgårdsmästaren alltid fröknarnas buketter som de fick på avslutningsdagen.
De stod i stora vaser i vår lägenhet natten innan avslutningen, och det var så speciellt med doften av sommarblommor och sommarlöften.

Jag sjöng i skolkören, och alla de sånger vi sjöng då kan jag än idag.
Alla vackra sommarsånger som det är nog bara är jag i min lilla familj som uppskattar.
Visst, Karolina har hört dem, jag har sjungit dem för henne, spelat musiken och hon har hört dem i Sverige och Finland om somrarna. Hela min svenska familj älskar att sjunga i tid och otid, men jag tror inte att hon brytt/bryr sig så mycket om det,

Avslutningsdagen på min tid var kort, och speciell.
Efter en kort samling i klassrummet---efter kyrkobesöket---fick fröken fick ännu en kristallskål, typ.  Vi elever fick papper på avslutad årskurs. Efter den ceremonin var det kramar och SOMMARLOV!!

Sommarlovet kändes så oändligt långt.
Det var en OCEAN av tid som låg mellan tidiga juni och sena augusti.
På den tiden skulle vi hinna med massor, leka, njuta, och vara lediga. OCH det gjorde vi också!

På avslutningsdagen brukade mamma alltid baka tårta och bullar åt oss som vi fick kalasa på då vi kom hem från skolan.
Det var så mysigt.
OCH sedan brukade vi gå till Kaananbadet i Blackeberg och simma. SOMMAR var det ju.
Det är klart vi skulle bada i sjön (Mälaren).
Ja, jag kan än idag återkalla den där enorma känslan av frihet och njutning jag kände då hela lovet låg framför oss.


Kanaanbadet, bild från nätet.


Juvelen i vår sommarkrona var ju då vi drog till mormor och morfar i 5-7 veckor varje sommarlov.
DET var det bästa “sommarläger” vi kunde ha, och det är något jag och mina syskon vårdar som guld i våra minnesskatter.
Förresten, så firar vi ju våra somrar där, mer eller mindre, än idag .
Fast numera är vi vuxna och allt är lite annorlunda, förstås.


Stenö, min mormors och morfars gård.  Min mormors, mammas och mosters barndomshem.  Plats för ljuvliga minnen för oss barnbarn och barnbarnsbarn.

Nej, Karolina har inte fått ta del av vackra, högtidsfyllda avslutningar med traditonella sommarsånger och psalmer.
HON vet inget om det, och kan absolut inte sakna det.
MEN ett vet hon, och det är hur det är att fira sommarlov i Sverige och Finland  i två månader.
Tack och lov att jag har kunnat ge henne det. TACK och lov för sommar-Stocholm, Camp Skären (BÄSTA “lägret” på jorden) och de dagar hon tillbringat i Småland i min svågers underbara stuga där.
Sådant har hon med sig i bagaget, och sådant betyder allt för henne.



I blåbärsskogen utanför skäristugan 2007.  Då 11 år.  Karolina har alltid älskat att plocka bär!



Iår ska hon inte åka till vare sig Stockholm eller Österbotten. 
I år ställs kosan mot den stora staden New York.
En klar kontrast mot framförallt Skären och Småland.

Jag då?
Jo, jag sitter här och spelar svenska sommarsånger, och sjunger med och känner allt en sträng av vemod då och då.

Ha en fin onsdag, mina bästa!!

26 comments:

Min Mans Mat said...

Ha en fin onsdag...och en fin sommar Annika. Du skriver så bra och har så fina bilder. Skolavslutningsdax i Sverige överallt just nu, alla studenter vajar omkring med sina mössor och alla söta barn i finkläder. Har varit en fin vår så varmt, och allt är grönt.
Ta hand om dig
Kram Helena i Småland

Miss Marie said...

Visst ar det mycket vemod nar man bor utomlands med sina barn! A ena sidan ger man dom mycket nar de far uppleva tva, eller tre kulturer, a andra sidan saknar de saker som vi kommer ihag fran var barndom. Skolavslutningar ar ju valdigt speciella, den frihetskanslan ar ju oslagbar! Far se hur det blir i framtiden, om Alfred kommer fa uppleva svenska skolavslutningar!

Forresten, tycker K att det ar trakigt att hon inte far aka till Sverige/Finland i sommar? Forstar ju saklart att hon ar sjalaglad over att fa vara i NY, men anda, man kan ju skilda kanslor!

eastcoastmom said...

Samma här i den brittiska skolan i Madrid, ingen speciell avslutning. Precis som i USA.
Sen undrar jag hur det går med körkortet för Karolina?...

Annika said...

Helena:
TACK ska du ha, roligt att du tycker det!!
Jag blir glad.
Jag vet, ni har såååå fina tider i Sverige nu. Den finaste på hela året, kanske?
Skoilavslutningstiden.
SÅ mkt stämning och känsla i luften.
Njut av rubbet.
Kramar!


Marie:
Ja, det är en del sådant.
Mycket "å ena sidan, och å andra sidan".
Det är så mkt som K aldrig får ta del av, som jag gjorde.
Som just avslutningar. tex.
Jaja, jag tänker på vilket rikt liv hon har här, och att jag verkligen kunnat ge henne det jag kan av det svenska. En skatt!
Dubbla känslor för K i sommar, Marie.
Mkt dubbla.

Annika said...

Eastcoast.
Ja, du har väl samma som jag där, inget arv alls från avslutningar och sådant.
Lite hårt.
Karolina tar sin behind-the-wheel as I write this.

Erica said...

Åh! Ett nostalgiinlägg! Jag älskar nostalgiinlägg :D
Vad tråkigt att amerikanska skolan inte har skolavslutningar för att fira sommarlovet som i Sverige. Det ÄR något speciellt med svenska skolavslutningar!
Men å andra sidan kanske det gör lite grann att Graduation blir så väldigt speciellt? Jag har fått för mig att en amerikansk high school-examen är flera gånger större än Studenten hemma i Sverige.
Dock gör ju flera gymnasieprogram här att man är utbildad till ett speciellt yrke när man tar Studenten, men att high school-utbildning inte riktigt är på det sättet? Men jag vet inte om jag fattat fel?
Om man t.ex. går Omvårdnadsprogrammet är man utbildad Undersköterska, om man går Elprogrammet är man utbildad Elektriker o.s.v.


Som sagt; det är något speciellt med svenska skolavslutningar!
Jag minns att jag alltid började "frysa" när jag satt i kyrkan, och då trodde jag det betydde att det var kallt i kyrkan ;) Men i efterhand, som vuxen, har jag förstått att det inte var fallet. Utan jag fick redan då, liksom fortfarande, gåshud (på ett bra sätt) av examenssångerna. Av hela stämningen som infann sig på examensdagen, och det är som om jag fortfarande känner av den när jag hör sångerna, trots att det gått så lång tid...

Som jag alltid babblar på har jag säkert sagt det förut... vi sjöng alltid "stadievis" på examen. Hela lågstadiet (1:an-3:an) sjöng i en kör sina sånger. Mellanstadiet (4:an-6:an) sjöng som en kör sina sånger, och sedan sjöng alltid 6:orna 1-2 egna sånger, eftersom de var Norrbyskolans avgångsklass.
I högstadiet fick alla som ville, som gick i 9:an, anmäla sig till examenskören (7:an och 8:an sjöng ingenting). Jag tycker det var ett jättebra system, då det betydde att alla som ville vara med fick vara med; även om man inte hade sång som sin starka sida (som jag) ;)

Upp till 7:an samlades vi bara, klassvis, utanför kyrkan efteråt för att säga Glad sommar, föräldrarna fick ta klassbilder och det delades ut "kompisrosor". Detta var för att man ju inte hade betyg som behövde delas ut.
Men i 8:an och 9:an gick vi tillbaka en stund till vårat hemklassrum, där vi avslutade terminen med betygsutdelning och Glad sommar.
9:orna avslutade även alltid med att fika tillsammans med lärarna.

Sedan examenstårta och den årliga examensbilden på oss syskon när vi stod på altanen.

Minns även den där känslan av att sommarlovet, verkligen, var OÄNDLIGT! Det gick inte ens att se höstens skolstart framför sig när man lämnade kyrkan och gick ut till junis försommardag!
Varje år önskar jag alltid att jag skulle få uppleva den känslan en enda gång till... :D

Ja, för er blir det en annorlunda sommar i år. Förstår att du kommer sakna sommarparadiset i Finland. Men samtidigt kan det ju också blir rätt spännande med en lite annorlunda sommar :)
Hoppas att Karolina får jätteroliga veckor i New York!
Hur långt sommarlov kommer hon att hinna ha innan kursen drar igång?

Hoppas du får en fin onsdag!
MVH /Erica

Erica said...

Tillägg till min kommentar...
6:orna sjöng inte egna låtar, som i "egentillverkade" (såg att det kunde uppfattas så), utan de sjöng 1-2 låtar själva :)

Annika said...

Erica:
TACK!!
Ja, nu blev det lite nostalgiskt igen.
Det blir lätt så när man vet att hela Sverige firar skolavslutningar.
Vilken HÄRLIG idag.
Idag kan jag verkligen föreställa mig stämningen i luften hemma.
Förväntan, frihet, sommar, fest...
Härligt.

Nej du har rätt, i HS är det inte som i gymnasiet hemma. Du kan inte bli USKA här, eller barnskötare etc.
Det finns olika inriktningar, men det är mer akademiska sådana. Som du vet, ska man till UNI tar man höga spår på hög fart etc.
Ska man inte till UNI tar man lite lägre spår. Man kanske går till en trade-school efter HS (yrkesskola).
Så det är ÄR annorlunda. Helt rätt.

Du har fina minnen från era avsluntingar.
I vårt fall tror jag det var enbart kören som sjöng, och att alla sjöng med i psalmerna, förstås.
Vi hade prälle, och vi hade ngn lärare som talade. Tror ingen elev sa ngt. Men, jag minns inte så noga.

Vi hade inte avslutning i kyrkan i högstadiet, då var vi i aulan. Så de avslutningarna var inget märkvärdigt alls.
Men 1-6 var jättefina.

Vi tog också familjefoton examensdagarna, men jag har inte de bilderna här.
Karolina ja, den 18-21 drar hon till beachen med klasskamrater och ett föräldrapar.
Sen åker hon till norra PA över 4 juli med en kompis familj till deras sommarstuga.
Sen börjar kursen i NY den 14 juli-9 aug.
Vi drar sen till upstate NY och MASS i en vecka. Skolan börjar igen den 3 sept.

Ha en fin dag, Erica!

Katrin said...

Jag var lite förvirrad under de första skolavslutningarna här med Sarah. I förskolan hade de ju party och stor avslutning, sedan NADA. Känns så fjuttigt, man vill ju ha den där fina starten på sommaren. Har så många fina minnen från den vackra medeltida kyrkan på Gotland, klädd i björk och med doftande sommarblommor överallt, Idas sommarvisa, Den Blomsterid och alla i sina finkläder och så glada och förväntandes! Verkligen härliga minnen.

Erica said...

Ja, det är verkligen en speciell stämning i luften. I Piteå var det examen/Student i fredags, så stämningen har "lagt sig" och återgått mer till vardagen nu. Men i fredags var det jätteroligt att bo mitt i stan! Speciellt vid ett-tiden, när studentvagnarna åker förbi just nedanför min lägenhet :D

Tack; ja, då hade jag förstått rätt i att high school är mer akademisk än gymnasiet.
Kanske ungefär som Samhälls och Natur här. Man "blir ingenting", utan de programmen är rent universitetsförberedande.
Speciellt Naturprogrammet finns det inte ens chans på miljonen att jag skulle klara av! Där går man oftast om man t.ex. vill bli Läkare eller liknande. Matte och Naturkunskap... usch, jag får rysningar bara jag tänker på det ;P
De läser ju upp till typ Matte E eller F eller G eller vad det kan vara, och jag hade svårigheter med Matte B ;)

I kyrkan, för oss, var det prästen och rektorn som stod där framme och pratade. Men inga lärare eller elever.
Vi var som sagt i kyrkan under hela grundskoletiden, då vi inte hade någon aula/samlingssal på våran skola. Men det är jag glad över :)
När jag slutat tror jag de byggde en sådan där Tekniksalen låg, men när jag gick där fanns det ingen.

Det blev en liten extrakommentar ;)

Ha det fint!
MVH /Erica

Suzesan said...

Åhhhh jag rös i ryggraden så vackert vara det. Kände doften och hörde ljuden av Skolavslutningar och sommarlov. Underbart. Jag sjöng då oh då i skolkör. Ibland spelade jag nåt instrument.

Jag brukar också ha söndagsångest.Måndag när en ny vecka går igång. Men söndagsångest jo. Fast när jag jobbade FÖR mycket var söndagar den ENDA lediga dan för restaurangfolk så då var den rätt SKÖN.

När K blir gammal så har hon en anna fin nostalgisk berättelse. Om era somrar och om minnena om det och sina avslutningar. Spännande. SÅ FIN bild på K i blårbärsskogen;)

Tack för nostalgin. Ha en fin onsdag. DU MED!

Kram
/Susanne

Suzesan said...

* var det'...Inte 'vara det*.;)Ferlåt.

Kram
/Susanne

Anonymous said...

Vi pratade precis om det idag på jobbet, det där med att ha avslutningar i kyrkan som det alltid var när vi var barn.
Nu får det ju då inte vara så längre, i alla fall inte i storstäder. Synd tycker jag för vackert är det.
Vi har ju haft vår avslutning idag. Ett fantastiskt sommarväder o stämningsfullt som alltid med tal, sång o en o annan tår.
Jag gråter ALLTID när "En blomstertid" börjar sjungas!
Tack o lov får vi annat än skålar nu för tiden :-)
Kramar i massor från Anette!

Anna-Lena McGrath said...

Grattis i förskott på 17års dagen. Trist att skriva prov på denna dagen, men "it is what it is".
Jag håller med om svenska skolavslutningar. Så härligt. Alla la ihop till en present till fröken och så fick hon en "riktig" present. Här är det absolut förbjudet, då det har hänt att klassmamman har tagit pengarna själv! Ha, ha...
Ja, våra barn kommer nog ha underbara minnen av sommaren i Sverige (Sverige och Finland för din del). Det måste vara nåt speciellt det också.
Jag vet att min svenska kompis sa "Ja, vi har ju bara blåbärskogen att erbjuda här på Drag, och inte en stor nöjespark som ni går till jämt". Men för Killian var/är nog blåbärsskogen lika spännande som Carowinds/Six Flags nöjesparken som ligger 20 min från oss.
Ha, ha...Ja, att "slippa" brännboll är nog bra sagt. Det var väl aldrig min grej heller.
Jag trodde att jag hade dåligt bollsinne, men nu när jag är äldre har jag insett att jag har faktiskt ganska bra bollsinne. Det är bara "mind over matter"...Jag sa till mig själv att jag var dålig, och då var jag det!
Det är svenskt (obs bara min åsikt) att inte "tro att man är nåt"...I USA är det tvärt om (tycker jag bara), här ska man tro på sig själv. Och det ÄLSKAR jag!!!
Kramisar,

brysselkakan said...

Visst är det lite märkligt att skolavslutning inte är en grej i US? Alla exams är så himla stora grejer och sedan slutar man bara. Så där.
Fast vår som passade det bra för han gillar ju inte tillställningar med mycket folk så att bara gå hem som vanligt var perfekt.

Martina said...

Ja du, skolavslutningar som i Sverige hittar man nog bara i Sverige.

I Frankrike har man inte heller en skolavslutning pa samma sätt. I maternelle och elementaire (3-11 ar) sa har man en slags skolfest, Kermesse, som äger rum 1-2 veckor innan arets sista dag. Det är en hel dag da varje klass presenterar olika sma uppträdanden, man har lekar och stand och sa avslutas den pa kvällen med ett utomhusdisko. Allt detta sker pa skolgarden. Sa gar det till pa var skola i alla fall, men varje skola kan ju ha lite olika variationer pa sina kermesse.

Men visst kan det kännas trakigt och lite sorgligt att ens egna barn "missar" sa mycket av sant som har varit sa viktigt och verkligen präglat en själv. Men, jag antar att det är lite av priset man far betala när man är utlandssvensk. Man far tänka att man ger sina barn sa mycket annat istället. Och det är ju ingenting som barnen kommer att sakna, det är ju bara lite trakigt för en själv.

Kramar

Anne-Marie said...

Har bara min examen från skolan (där jag nu jobbar) som erfarenhet men denna examen var inte så stor som man kanske skulle ha trott. Vi samlades i skolans stora gymnastiksal och sedan var det tal och vi fick våra betyg och diplom och sedan var det inte mer med det. Kanske en del elever festade men jag var ju inte riktigt del av "elevkåren" eftersom jag var så mycket äldre och inte deltog direkt i olika aktiviteter.
Kan känna nostalgin i ditt inlägg. Jättebra tycker jag att K har fått uppleva "riktiga" sommarlov i Sverige och Finland.
Tror att årets sommar blir en fin erfarenhet för er alla. :)
Kramar!!

Anonymous said...

När jag gick i folkskolan, hade vi vad som kallades examen den sista dagen före sommarlovet. Vi pyntade våra klassrum med syrener, liljekonvaljer och björkkvistar. Varje klass var i sitt eget rum.

Fina kläder och rosetter i håret. Nya skor var ett måste.
Mammorna kom och hörde oss sjunga nåra sånger. Inga pappor; dom var på fabriken. Mammorna i sina finkläder också. Hälsade högaktningsfullt på lärarinnan. Lärare tillhörde nästan societeten i vår lilla stad. Inga presenter.

Klasskort togs på trappan, betyg delades ut och sen låg den härliga, ändlösa sommarn framför oss. Det var länge-längesen.

Ruth i Virginia

Pettas said...

Dagarna går sjukt fort, håller med dig!
Håller mina tummar för K. på måndag!
Jag förstår att du får nostalgikänslor under dessa avslutningstider. Själv känner jag mig ambivalent så det förslår, vill ju så gärna vara med stora T och lilla W. när de har sina respektive i Uppsala, men hinner inte vara med.
Den sommartid nu kommer går rakt in i hjärtat, alla gånger. Det går inte ur.
Jag har aldrig för egen del haft avslutning i kyrkan, men mina barn har varit med om det

Ha en fin dag!
Kramar!

Camilla said...

Skolavslutningarna här är så fina och visst kommer man ihåg känslan när skolan var slut och det var dags för premiärdoppet, oavsett temperatur:)
Tur att syrran har två barn så att jag kan få uppleva det igen.

Kram

Annika said...

Katrin:
Ja, visst var det!
Minns också att lekis hade fina avslutningar, och sen i KG, men sen så väldigt få.
Trist är det.
Jag förstår att du hade jättefina avslutningar på det ljuvliga Gotland.
Inte konstigt att inspirationen till Den Blomstertid kommer därifrån.


Erica:
Trevligt med extrakommentar :-)
Förstår att det festligt värre i fredags med alla studenter.
Så mysigt.
Precis, så funkar HS.
Sen har man ju då tillvalsämnen och sådant, som Karolina som har drama och journalistik.
Men det är mest ett förberedande inför uni. FAST många slutar efter HS. I vissa delar av landet är det vanligt att man inte går vidare till UNI.
Då börjar man jobba, eller söker ngn trade school etc.
så det är olika över hela landet.
Ja, var glad att ni var i kyrkan under hela grundskolan. SÅ fint!!
Ha en fin torsdag!


Suz:
Ja, skolavslutningarna var mkt speciella.
Stämningsfull och vackra.
Karolina kommer att ha många vackra minnen med sig.
SÅ glad för det.
Kram

Annika said...

Anette:
Du menar att man inte firar avslutning i kyrkan längre?
MEN jag förstår att en skolavslutning på en skolgård/aula etc är JÄTTEFIN också!!
Naturligtvis!!
KAN tro att det var underbart på er skolgård i vackert väder.
HAHA; bra att ni får lite annat än skålar numera :-)
KRAMAR!!


AL:
TACK!
Ja, trist med slutprov sista dagen.
Men sen är det LOV!!
Visst saknar man de svenska fina avslutningarna!! SÅ fina och speciella.
Nämen, haha, vad har NI för klassmammor ;-)
Jag har varit med om insamlingar till fröknar här under ES tiden. TUR att inte de mammorna drog med kassan, fniss!!
ATT de har, Anna-Lena, de kommer att ha underbara minnen i bagaget. SÅ bra för dem med somrarna hemma på sååå många plan. Språket inte minst.
Exakt, tänkt så mkt mer spececiellt det är med blåbärsskogar och landet än nöjesparker och hotell.
Eller summer camps.
Heja att åka hem!!!
Jag har alltid hatat brännboll, och fotboll.
USCH!!
Men du har sååå rätt i att mentaliteten här är så mkt sundare än den att tro att "man inget är". Vad är det för konstig inställning egentligen??? Sjukt.
Kramar!!


Brysselkakan:
VISST är det!???
Fattar det egentligen inte. OCH här som man är så mkt för att fira.
SKUMT!!
Men då är det.
Kan tro att det passade din son att bara dra hem. Rätt skönt på ett sätt också.

Annika said...

Martina:
I de nordiska länderna, skulle jag tro.
Men sen är det nog inte så många fler som drar på sådant krut som man gör där.
Fint är det, jag är glad att de har det så.
Det låter trevligt med skolfester som ni har. Det blir ett slags avslutning det också.
Sant, de missar detta, men det är ngt jag ändå tar med jämnmod.
Som du säger så får de så mkt annat, och två kulturer, även om de inte alls vet vad en "riktig" skolavslutning är.
KRAMAR!!


AM:
Jag tror inte att college kör lika stort som HS.
Visst kör de stort också efter fyra år, masters degrees etc, men det nog på HS det mesta krutet läggs.
Precis, sen har det med alla säkerhet att göra med åldern :-)
Du hade ju inte precis lust att festa loss med 22 åringar, förstår jag. HIHI!
JA. jag är såå glad över alla sommarlov, vartenda ett, som vi tillbringat hemma. Härligt!!
Nostalgiskt och lite vemodigt ja, men jag är säker på att sommaren i år blir utmärkt.
kram!


Ruth:
ÅÅÅ det låter underbart!!
Älska att höra om sådant. Jag kan se det framför mig.
vet du, det var kanppt ngra fäder med när jag gick i skolan heller på avslutningen. Väldigt få iaf.
Annat är det idag.
Vad fint med skolkort på trappan på avslutningsdagen.
Du ger mig vackra bilder.
Tack för alla dina kommentarer, Ruth!!
Det är så roligt att ha dig här!!

Annika said...

Karin
Ja, det gör de verkligen!!
Hjälp!!
Jag förstår att du känner dig ambivalent så det räcker, karin.
Du har ju så mkt att stå i nu.
Ni hade säkert underbart fina avslutningar i skolan. Det vet jag att min mamma, mormor och moster hade. OCH de var inte i kyrkan, bara på skolan.
Men stämningsfullt så det räckte och blev över.
Stora kramar till dig!!!


Camilla:
JA; man minns det så väl.
Vackra minnen och känslor!!!
HÄRLIGT med syskonbarnen!!!
ÅÅÅ!!
Kram!!

Saltistjejen said...

Ja jag har förstått att det är väldigt annorlunda här med skolavslutningar. inte som hemma i Sverige. Inte så högtidligt. Utan mer bara "slut".
Att ni kunnat ge K så underbara somrar är fantastiskt! Sådant kan jag tänka på med E för det kommer vi aldrig kunna ge henne. Dels arbetar bi ju båda två jag och M, dels så har vi inte den möjligheten med våra familjer i Sverige. Lite sorgligt känns det att tänka på tycker jag. Men det är so det är. Jag är glad för att Sverige ändå, trots våra mycket korta och relativt få besök där, ändå verkar betyda mycket för henne.
Och i år ommer ni hit! SNART!!!! Iiiiih!!! Vi bara MÅSTE ses när ni är här!!!!!!!!!!!
KRAAAAM!!!

Annika said...

Saltis:
Visst är det så!
Förutom HS, som nog är väldigt sentimental och mäktig!
Var hemma hos en kompis igår vars make är lärare på HS, de hade sin examen igår, och han berättade hur högtidligt det ÄR, även för lärararna.
Men annars är det bara SLUT, de övriga åren, men ngra få undantag.
Ni ger Ella allt ni kan, hon är så duktig. OCH jag vet att hon även har det svenska.
VISST SKA VI SES NÄR VI KOMMER!!!
LÄNGTAR!!!!