Monday, August 23, 2010

Bubblan spricker!

Ja, så var det då dags att lämna sommarens ljuvliga dagar bakom sig, kliva ut ur bubblan och in i verkligheten.
NU! IDAG!

Det här med bubblan och Ingensmanland kan nog tyckas märkligt för många. Faktum är att det är ganska svårt att förklara, att sätta ord på.
På mindre än nio timmar har man bytt land, kontinent, språk och kultur efter nästan 8 veckors sommarlov.
Det går inte att bara tjoffa in i vardagen igen. Pang bom. Iallafall funkar det inte så för mig. Jag vill verkligen landa lugnt och sakta. Jag vill ta tid på mig. Helst vill jag inte träffa någon jag känner oförhappandes. Jag vill liksom inte börja tala om sommaren och semstern.
Den senaste veckan har det varit så skönt att skriva av sig på bloggen, samt visa bilder. På så sätt har jag fått lite sommarterapi genom text och bild.

Ju bättre sommar hemmavid desto tjockare bubbla att ta sig ur. Desto mer jetlag of the heart. Det förstår nog bara den som själv bor i ett annat land än hemlandet. Jag tror mig veta att vi är många som känner så här.
Faktum är att jag tror att de allra flesta känner så här som någon gång bytt land.




Det är lite vemod, lite ringrostighet (JAG kom tex inte ihåg hur jag kollar min voicemail efter 8 veckor hemma), lite vankelmod...
Tjaa...
Samtidigt är det SÅ skönt att vara hemma igen, i mitt hem , i min säng bland mina egna prylar. I mitt hus.
Jag känner glädje över att vara här igen. I Reston.
SÅ, ja ni hör, det är dubbelt.

Men idag ska jag UT!! UT och rensa en massa ogräs! DET måste jag. Det har grott igen ganska rejält, kan jag säga. Peter har inte de grönaste fingrarna i stan.
OCH så fort jag går ut kommer jag att träffa grannar. Min tyska granne VET PRECIS HUR DETTA KÄNNS så hon brukar lämna mig ifred ett bra tag efter sommarsemestern. Mycket uppskattat!

Men idag ska BUBBLAN spräckas. Japp, och så måste jag skaffa nya joggingskor så att jag kan börja PW:a och springa igen.
Självklart HAR jag varit UTE. Jag har handlat, varit på bio två ggr sen jag kom hem, shoppat både mat och kläder så jag har inte suttit som någon eremit här i mitt hem. OM nu någon trodde det. Det hela ligger på ett annat plan.

Anyway, pffffffftt...där sprack den bubblan!

23 comments:

Pettas said...

Välkommen ut i det fria!
Förstår precis trots att jag inte har varit borta hemifrån så länge som 8 veckor men väl 5 sådana i ett sträck. Vacuumkänsla. Man måste få tid att landa i sig själv. Det gör du säkert jättebra bland ogräsen:D

Kram!

kalasLotta said...

Pang! Där sprack den tror jag...

Jag är likadan, trots att jag toklängtar hem till USA de där sista dagarna i Sverige så behöver jag också få landa...

Jag är dock ute ur min bubbla för läääänge sen och nu vill jag faktiskt bara ut ur semesterbubblan...vill ha VARDAG...är väl knäpp men jag gillar när allt är strukturerat och går på rutin.

Det är en halvrörig tid framöver nu, skolan ska börja och Franca ska börja Kindergarten...

MEn om några veckor så sitter de, rutinerna, alla vet vad de gör och när..Skönt.

Shoppat har du hunnit med, något vi får se här på bloggen?

Kramen

Annika said...

Pettas:
NU sätter jag händerna DJUPT i myllan och sätter igång och sliter...
OCH landar, och blir skitig...
:-)
Vaccum är rätt, den känslan måste få ta sin tid!
Alltid. Det har jag lärt mig.
KRAM!!

Kalaslotta:
JAPP, sådär är det. Själen hänger inte med i svängarna, man måste få landa långsamt.

Lotta, jag vill ut ur bubblan, och jag tror att jag är ute.
Jag vill också lämna semestern bakom mig och ta tag i vardagen. Den rikiga vardagen drar inte igång förrän den 7 sept då skolan börjar.
Men jag är redo för hösten...
Sommaren är slut för mig nu. Egentligen.
HAHA, jag jag har shoppar lite på Anthro!! Bildbevis kommer säkert!!

KRAMAR, och jag är glad att du är ute ur Ingensmanslandet.

Anna, Fair and True said...

Du sätter bra ord på hur det kan vara och kännas. Nu bodde ju jag aldrig utomlands så där länge som du nu bott utomlands, men jag förstår ändå.

Annika said...

Anna FT:
TACK, Anna! Jag tror säkert att du vet hur det känns. Du bodde ju ändå utomlands under en tid. Nu frulle och sen arbetskläder på, och så händerna i jorden!!

Londongirl said...

Du har ju beskrivit det här så bra förut och jag kan gott och väl tänka mig att det måste vara en rejäl övergång till vardagen för dig.
Känner något liknande jag med.....det är sån otrolig omställning att lämna lilla ön och det livet och börja jobba i skolan med alla kollegor och bo i lägenhet igen. Sån stor skillnad på de liven.
Likadant varje år. Men vi KAN ju pipa iväg ut en sen kväll (som vi gjorde i lördags) och leva lite öliv på helgen.
Så otroligt skönt att kunna göra det.
På så sätt känns det som man vänjer sig lite sakta med jobb, tider och allt som ska passas igen.

Skönt att skolorna inte börjar än så att Karolina hinner landa också innan det är dags för henne!

Kramar från mig.

Annika said...

Londongirl:
TACK, jo jar har nog säkert skrivit om deta förr. Det är så pockande i mitt liv att det måste sättas på pränt.
Visst blir det nog som ett vaccum även efter en lång skön sommar på lnadet vs jobb i staden också.
Antar att vi alla lider av denna bubbla på olika sätt och olika plan.
Precis, skolan börjar inte förrrän den 7 sept. Karolina har ännu gott om tid på sig.
Kram!!

Marianne said...

Ja exakt så är det, jetlag of the heart. Och det är så bra att du har rätt ord för det hela, för det hjälper alltid att veta vad det handlar om så att man inte blandar ihop äpplen och päron. Annars kan det ju lätt bli fel.

Skönt att du spräcker bubblan nu och börjar komma in i vardagen igen.

KRAM!

Marie said...

Förstår precis vad du menar! Jag har aldrig varit borta/hemma så länge, men jag förstår ändå!

Förstår också den där känslan med att gilla att vara i Sverige men ändå tycka det är skönt när man kommer hem och får sova i sin egen säng! Det betyder mycket! :)

Hoppas det inte gör allt för ont när bubblan spricker! :)

Saltistjejen said...

Jag förstår hur du menar. Även om jag nästan aldrig känner just så efter mina Sverigevistelser. Troligen för att de är så mycket kortare än dina. Men visst tar det tid att komma in i rutiner och vardag igen. Att sakna de i Sverige. Att återanpassa sig lite till det amerikanska. Så är det. Men det kan säkert gälla även andra i Sverige som har lååånga semestrar skulle jag tro. Att få igång vardagslivet igen brukar kännas både jobbigt och skönt på samma gång. Det låter dock bra att du nu känner att du börjar komma ut ur din bubbla igen. Och som du ju säger så ÄR ju din bubbla ett tecken på att du haft en riktigt fin sommar. Så DET är ju egentligen bara positivt! :-)
STOR KRAAAM!!!

anna of sweden said...

Grattis! Det gick snabbare för dig än för mig ... Men nu tror jag mig vara ute och jag också. Skönt.

Huggies!

Lotta said...

Så roligt att se att du är tillbaka i blogglandet igen! Vilken fantastisk sommar du måste ha haft. Dina bilder är bara makalösa. Jag älskar speciellt den bilden där din mamma sitter och läser tidningen på soldäcket. DET är riktig sommar och jag kan riktigt känna hur det känns att sitta där och bara njuta av att finnas till :-)

Bubblan är jobbig och finns även hos oss som bara flyttat inom Sverige. Att lämna hemma för att åka hem är en underlig resa. Jag skrev till Anna (of Sweden) att jag brukar göra något roligt i det nya hemma som inte finns i det gamla. På så sätt motar jag just min bubbla lite lättare.
Kramar!!!

Anne said...

Nu Annika har jag med glädje gottat mig och njutit så av alla fantastiska bilder (i höst är det DU som gör en ny fotobok över sommaren - vilka fina bilder du tagit) och text. Jätte-jätteroligt ha dig tillbaka på regelbunden basis igen! Vilken sommar du verkar ha haft, det känns, hörs och märks att det varit en riktigt riktigt bra sommar. Vädret som varit så fint i Norden. Det nya däcket (hihi, men visst är det lite lustigt hur det känns rätt prata om däck när men pratar om sådana där hemma, men här när man pratar om deck så ska det vara deck, håller med dig!). I alla fall, jag förstår så väl och precis vad du menar med ingenmanslandet och tiden som behövs för att landa. Visst är det så och som du säger tror jag alla som bytt land kan känna det. I viss mån tror jag känslan kan liknas vid det Saltis är inne på, att även hemma efter en lång semester och vardag som kör igång igen så kan det kännas nåt liknande. Men inte helt och hållet, det tror jag inte man kan känna utan är nåt som bara den utlandsboende känner till. För det handlar ju också om det där lite nostalgiska att skiljas åt, vara långt borta och veta det är långt till nästa gång. Så kan i alla fall jag känna, det bidrar starkt till behovet av landa, landa i den tanken också efter en tid då man vant sig vid att ha vissa människor runt omkring sig jämt.
Samt att jag personligen också kan känna att det i viss mån är vattentäta skott mellan Anne här och Anne hemma. Om du förstår vad jag menar. Jag kan känna att jag inte ens har lust att försöka förmedla vad jag känner, upplevt osv åt folk här, för de kan ändå inte förstå eller så kan de ställa (i mina öron) korkade frågor om nåt därhemma. Det känns lite för mig som jag inte vill dela med mig av den sinnesstämningen, känslorna och det jag varit med om hemma, den jag är där. Så det känns skönast att landa i lugn och ro själv, sen fejsar man folk och världen här.
I alla fall, VÄLKOMMEN hem igen. Superroligt ha dig här.KRAM

Elisabeth said...

Jag kan också förstå känslan. När jag bott i Österrike var det precis så; på fyra timmar bytte jag språk, land, umgängeskrets, boendeform (det var nog värst; i Österrike bodde jag på studenthem, umgicks massvis med folk, och så kom jag hem till EGEN LÄGENHET i Sverige... egentligen hade jag saknat den, för jag är rätt mycket enstöring, men när jag väl kom hem ville jag bara tillbaka till vårt sunkiga, inrökta och omoderna studenthem), ja ALLT. Helt plötsligt var jag inslängd i den svenska vardagen, och jag kände mig bara så felplacerad. Dessutom tyckte jag att INGEN förstod hur det kändes. Alla förutsatte att jag skulle vara glad för att vara hemma igen, men jag bara längtade tillbaka. Och kände mig som sagt inslängd i vardagen utan att riktigt ha fattat hur jag hamnade där. Nu kunde jag inte landa lugnt och stilla, för det var bara att gå iväg till universitetet dagen efter att jag kommit hem, men som sagt, känslan känns igen.

tinajo said...

Förstår att det måste kännas väldigt kluvet när både hemma och "hemma-hemma" är lika bra fast av olika anledningar.

Jet-lagen undrar jag hur den kommer påverka mig, kanske är jag helt groggy första dagarna på amerikansk mark - men det borde bli värre på väg hem... Blir som ett litet experiment! :-D

Fröken Anki said...

Välkommen tillbaka! Hoppas att det inte varit alltför jobbigt att ta sig ur bubblan idag. Men det är ju skönt att vara tillbaka i sina grejer och vardagen också, även om semestern är fin.

Så roligt att läsa om er sommar i Sverige, underbara bilder att titta på också. Älskar sommarljuset i Sverige. Har inga problem med ljusa kvällar och nätter. Så härligt att ni fått träffa alla vänner och familjemedlemmar under sommaren. Och att så många kunde vara tillsammans samtidigt. Det är ju alltid ett litet bekymmer det där med att folk är så utspridda. Men det klart, har man längre tid på sig så blir det ju lättare.

Men som sagt, välkommen tillbaka. Ser fram emot dina inlägg från vardagen. Och nu är jag tillbaka också. I bloggvärlden alltså. Men det var skönt med en paus!

kram

Mie said...

Välkommen tillbax till verkligheten! Kan nog inte riktigt föreställa mig hur det känns... min bubbla som jag tog mig ur efter 5 veckors semester var nog inte lika tjock som din;)

Cornelia said...

Förstår att det är tufft. Bra att du kan prata med andra i liknande situationer.
Men du ska veta att det är roligt för oss läsare att ha dig tillbaka som aktiv bloggare! :)

Taina said...

Vad skönt att bubblan spruckit nu då. Själv har jag väl varit i en semesterbubbla för något år sedan. Nu tycker jag mest befinner mig mitt i tornados öga, tar en sväng med tornadon och snurrar runt för att hamna i mitten igen och fundera på nästa snurr. Hahahahaha! Nu väntar jag på ortopedens utlåtande och jag är så pissed off.

Visst är känslan att komma hem lika ljuvlig varje gång. Dofterna, sin egen ordning, få sitta på toa ifred utan miljoner mygg (vilket det oftast är på utedass). Njut bland gräset nu!

Kramar!

Annika said...

Marianne:
Ja, nu kan jag nog ärligt säga att bubblan är spräckt. Så skönt alltså.
Det är så skönt att du känner igen dig i detta, Marianne, för det är ju inte så kul. men det är inte så hemskt heller. Bara ett tillstånd av viss melankoli under en vecka.
Nu är det över!!
Kram!!

Marie:
Ja, du förstår säkert.
Nu när jag verkligen landat i myllan tyckre jag det är mkt skönt att vara här i Reston igen.
Precis, egen härd är guld värd!!

Saltis:
Ja, du är ju så nyligen hemkommen så det känns säkert lite lika för dig.
Det är ju vemod över den sommar som gått, och inte kommer tillbaka. Vetskapen att det är ett år till nästa ggn, jag ska inte hem i jul etc.
Det är en del.
Jo, jag tror också att man kan känna liknande efter en lång semester, med skillnaden på att man då inte bytt land, språk, vänkrets etc.
Men nu tycker jag att det känns bara bra att vara här igen.
KRAM och välkommen tillbaka igen!!!

Annika said...

Anna:
SKÖNT att vi är ute ur våra bubblor...
Huggies!!

Lotta:
TACK!! VAD GLAD JAG BLIR!!
Ja, sommaren var underbart skön, fakiskt.
Roligt att du gillar bilderna. Ja, soldäcksbilden på mim mamma gillar jag också.
Absolut, jag förstår att det är lite av samma känsla att bo på annan ort än hemorten i sve också. Såklart!
Bra tips om bubblan. OCH det är så skönt att vara ute ur den nu!!
KRAM!!!

Anne:
TACK min kära vän!!!
OCH vet du, fotoboken på My Publisher ÄR påbörjad :-)))
HIHI!!
Nu väntar jag bara tills de har sitt nästa bra erbjudande och då skickar jag in den.
Ja, det är kul att vara tillbaks igen, men det var sååå skönt att lägga bloggen i dvala också. Att lägga hela internet i dvala. Skön sommarrutin. Nu känns det lika rätt att dra igång bloggen igen!!
DU slår huvudet på spiken o så otroligt mkt du säger i din kommentar, detta om att det är så mkt som ingår då man reser, avsked, byte av land, språk. OCH precis som du är inne på så är det vatentäta skott mellan mitt norden-jag och mitt-USA jag.
Lustigt så bra du fick det på pränt!
TACK!
JAPP, samma här, det är ingen som fattar här iaf vad jag försöker förmedla om sommaren o semstern. För dem åker jag hem en ggn om året och är med familjen. Ibland orkar man inte ens börja förklara vad man varit med om.
Förhoppningsvis ser de bilderna på bloggen och kan på så sätt föreställa sig.
ATT landa i lugn och ro är a och o. Igår fejsade jag världen, och det var helt OK.
TACK för superkommentar!! Huvudet på spiken!!
KRAM!!!

Annika said...

Elisabeth:
ÅÅÅ, jag förstår att du förstår!!
Just det där att man "förväntas" vara glad att vara hemma. DET är ju faktiskt ingen som rktigt förstår.
Och du fick gå tillbaks till uni första dagen, det blev ingen tid att landa. Jag har tänkt på det där, jag har lyxen att landa i lugn och ro. Jag kunde lika gärna ha börjat jobba dagen efter hemkomst.
Det hade nog gått det med, men jag är tacksam över att detta får ta tid.

Tinajo:
Ja, man kan bli lite rotlös ett tag, men sen är det härligt att ha två hemma.
DU kommer fixa jetlagen galant. Ska skriva till dig via facebook. Tak för medd där över sommaren.
KRAM!

Anki:
TACK, jo nu är jag ute ur bubblan. Mycket skönt. Det tog en knapp vecka, och jag är glad att det är över nu.
Visst, det ÄR jätteskönt att vara hemma bland egna saker och prylar och vara i mitt liv igen. Verkligen!!
Sommaren HAR varit ljuvlig!!
Men nu är jag tillbaks på heltid. KUL att ha dig tillbaka också.
KRAMAR!!

Annika said...

Mie:
TACK!
Nej, jag tror att man måste ha bott utomlands ett längre tag för att förstå det här Ingenmanslandet som det rör sig om.
NU är jag ute iaf. Underbart.
SEN fattar jag såklart att man har bubblor och vaccum efter en lång härlig semester hemmavid också.
Kram!!


Cornelia:
TACK för dina gulliga ORD!!!
Det känns ännu roligare att blogga då man hör sånt.
Kram!!!

Taina:
OOO ja, första steget då man kommer hem i sitt eget hus efter en låååång sommar är underbar. Husdoften, alla saker, HEMMA!!! Love it!!!
Och ja, att kunna sitta med öppen toadörr, hahahahaha!!! UTAN mygg!!

HOPPAS att du fått höra från ortopeden NU!!!
Förstår att det varit för jävligt jobbigt för dsig!!

KRAMAR!!