Thursday, July 21, 2016

Gå i frid ...

Godmorgon!


Igår, den 20 juli dog min svärmor.
Jag, Peter, de två systrarna och pappan stod vid hennes säng hemma i sovrummet då hon tog sitt sista andetag.
Det var så lugnt, så stilla och det skedde utan minsta smärta eller ångest.
Min svärmors död kom inte som en blixt från klar himmel.
Hon har varit sjuk länge. Länge.
I slutet av sitt liv vårdades hon av hospice i hemmet. Men, den som varit hennes huvudvårdare under alla dessa smärtsamma år är hennes make, min svärfar.
Han har skött om henne i åratal, och igår sa han, flera gånger; it has been my pleasure.




Margaret hette min svärmor. OCH hon dog på självaste Margareta-dagen.
Fastän det var så väntat kommer döden ändå som en chock.
Är man någonsin förberedd?
Nej, det tror jag inte.

Men, om det finns “ett bättre ställe” är hon där nu.
Margaret hade ett hjärta av guld. Hon var den som ställde upp som barnvakt direkt då vi behövde sådan då Karolina var liten.  Inget var någonsin för jobbigt eller krångligt för Margaret.
Magaret var också den som såg till att vi hyrde alla underbara hus på The OBX och i Myrtle Beach, SC som vi bott i några sommarveckor genom alla dessa år jag varit gift med Peter.  Hon hyrde, och planerade, fram tills dess att hon inte orkade längre.
Det var stora, stora hus. Alla skulle ha det bekvämt. Det skulle finnas pool och jacuzzis. Så ville hon ha det, och det bjöd hon oss på utan att blinka.
Alltid lika generös.
Aldrig några problem.
Det var min svärmor. Så var hon medan hon var frisk.
Min svärmor och svärfar öppnade även mina ögon för det amerikanska köket.  Att se dessa två jobba sida vid sida i köket var som att se en koreograferad dans.
Och det de skapade smakade gudomligt.
Alla måltider jag någonsin har ätit hemma hos dem har varit fantastiska.
TACK för den fina, fina inslussning jag fick till USA, och amerikansk kultur, när jag var ung och grön i det nya landet.  Ärligt, jag kan tacka min svärfamilj för mycket i den vägen.

Dock, sjukdom har märkt hennes liv till och från sedan den dagen jag träffade Peter.
Hon har kämpat sig igenom flera stora kriser genom åren. Viljan att leva var större. Fram tills att hon inte orkade mer. Fram tills att livet rann ur henne lugnt och stilla.

Margaret, vila i frid!
Det önskar jag dig!
Vila i frid.
Och tack, tack för allt.




Begravningsgudstjänsten sker om två veckor. Gravsättningen kommer att ske på Arlington Kyrkogård. Så blir det eftersom min svärfar tjänade hela sin karriär inom US Air Force och inom den amerikanska försvarsmakten.  Min svärmor var en sann Air Force wife under hela den tid hon fanns vid Petes sida.
Så att hon ska få vila på Arlington Kyrkogård  känns bara så rätt.
Minnesgudstjänsten kommer dock att ske i familjens kyrka här i Fairfax.


Jo, vi åker till Kalifornien imorgon, som planerat. Men vi kommer att åka hem redan nästa torsdag. SÅ vi kommer alls inte att åka till San Fransisco. SF får vänta denna gång.

Med detta avslutar jag dagens text.

Önskar er alla en fin vecka. Jag skriver här igen i början av augusti.

76 comments:

Annika said...

Beklagar sorgen, Annika! Din svärmor låter som en fin människa - vilken tur du hade att få henne som din amerikanska familj! Ja, er sommar ser verkligen lite annorlunda ut i år jämfört med förr om åren, oväntade händelser och vändningar. Jag hoppas ändå att ni kan njuta av er kaliforniska utflykt och att Peter inte är alltför ledsen för att hans mamma är borta.
Kram och mina tankar går till er.

Annika said...

PS. Alltså nu måste jag rätta mig. Självklart måste man ju sörja när ens mamma dör! Det jag menade var att jag hoppas att resan ändå blir meningsfull på ett eller annat vis, för er bägge två, trots - eller i mitten av - sorgen.

Steel City Anna said...

Låter som ett fint sätt att dö på, så hoppas jag att det blir en gång. Vilken fin man som stöttat och vårdat henne in i det sista. Det är vackert. Många som lovar det där på bröllopsdagen men att fullfölja det också är någonting annat. Hon verkar ha varit en väldigt fin person och skapat många goda minnen. Så tråkigt att sjukdom kom med allt vad det innebar.

Eva i Dalarna said...

Jag beklagar sorgen, Annika och Peter. Det är svårt när nån går bort, som har funnits jämt.
Och döden kommer ändå som en chock fastän den varit väntad.
Tänker på er! Kramar till er båda.

Humlan said...

Jag beklagar er förlust, Annika. Du har helt rätt, hur väntat det än är så är man inte förberedd, det kan man nog inte vara.

Att få en bra svärfamilj betyder så mycket, men extra mycket när du flyttar långt från din egen familj och vänner. I ditt fall dessutom till ett nytt land och en ny kultur.

Jag hoppas att ni får en bra resa trots allt. Den blir säkert inte som ni har planerat, men förhoppningsvis så bra det kan bli just nu.

Varma kramar!

Anonymous said...

Där kärleken är som störst blir ocksa sorgen och saknaden störst.
Tänker pa er! Stora varma kramar, Lisa

Katarina Paschal said...

Åh, vad sorgligt. Så fint du skriver om din svärmor, hon verkar vara en jättefin person. Skönt att hon kunde ta sina sista andetag i lugn och utan smärta och att ni alla kunde vara med. Och din svärfar verkar vara en väldigt fin person han med.

Många kramar.

K

Taina said...

Åh Annika så tråkigt för er alla. Tänker på er. Du skriver så fint om henne. En stor kram till er alla!

Vform said...

Du beskriver din svärmor så vackert och omtänksamt!
Förstår att det är en stor förlust för alla!
Varmt deltagande!
Ha en fin resa trots allt ...
Styrkekramar till er alla!

Monica said...

Åh så sorgligt Annika! Beklagar förlusten av en så vacker person! Vilken fin människa du beskriver så vackert och innerligt. Det är tungt allt men vilka vackra minnen som ni alla bär med er. Och så otroligt skönt att ta det sista andetaget med alla er kära omkring sig i sitt eget hem. Ta väl hand om er i allt det svåra, det är så tungt när det sker och man är aldrig beredd.

Carin Cullen said...

Jag beklagar verkligen sorgen Annika! Margaret låter som en urfin person som kommer att bli saknad av många. Tänker på er.

Annika said...

Annika:
Tack. Detta var så väntat, och ändå så oväntat. Hon har varit sjuk så länge. Legat i dvala i mer eller mindre ett år, kanske mer.
Nu har Peter åkt till begravningsbyrån. Jag hoppas att vi, och ffa han, kommer att njuta av CA.
Ja, det var en fin familj att slussas in i i USA. Det var de verkligen. OCH inga jubelpatrioter ngn av dem. De såg på sitt land med stor skärpa. Det goda och den onda.
Tack Annika.
Kramar!!

Annika said...

Anna:
OM det finns ett bra sätt att dö på är detta sättet. Det var verkligen så lugnt. SÅ stillsamt. Hon bara slutade andas. Vi kunde se det...Känna hur livet släcktes.
Det var stort att vara med om det. Inte otäckt, inte alls.
Nu hoppas jag att hon vilar i frid.
Hon var en fin människa. Ville verkligen alla väl.
OCH min svärfar, han är one of kind, en ängel på jorden. han har aldrig klagat, aldrig. Nog var det "in sickness and in health to death do you part" för honom.
Tack Anna!!

Annika said...

Eva:
TACK!!
Så är det.
Kramar!

Annika said...

Humlan:
TACK!!
Som vi pratat om detta de senaste åren, varit mentalt förberedda. Iallafall jag. Jag har ju inte samma band till henne som sonen. MEN ändå, det är iaf en chock då det händer.
Verkligen.
Men det var så fint också, det var verkligen det. Svårt att förklara. Men det var så lugnt och fint.
Jag är glad att jag var där.
GLAD att hon väntade, för jag tror faktiskt hon gjorde det, tills alla var samlade. Hon dog 15minter efter att ena dottern kommit...
Nej, det blir nog lite annorlunda i CA, visst blir det det. Men vi ska försöka göra det så bra vi kan.
Stora kramar och TACK!!

Annika said...

Lisa.
SÅ är det.
Stor förlust för Peters familj, trots svår sjukdom.
Kram och tack!

Annika said...

Katarina:
Tack!
Ja, mina svärfldrar har varit fina. Visst, jag har retat mig på min svärmor många ggr. Det hör väl till, gissar jag. MEN ett hjärta av guld har hon haft, och verkligen velat alla så väl. Varit så generös, haft ett så stort hjärta.
Min svärfar, han är en ängel. En helt otrolig person, det är han. OCH han är bara 76, min svärmor blev 75. Jag tror han har mkt, mkt kvar att hämta i livet.
Kramar och tack!!

Annika said...

Taina:
Tack och kram!

Annika said...

Vivan:
Tack!
Hon var verkligen omtänksam och snäll mot alla.
Nu hoppas jag att hon vilar i frid.
Tack ,jag hoppas att resan blir bra, trots allt.
Tack och kram!!

Annika said...

Monica:
TACK!
Ja, jag ska försöka lägga ut lite bilder och annat sen när jag är hemma igen.
Hon var så full av liv då hon var frisk. Men sjukdom har märkt henne i många år nu. Svaghet och sjukdom. Inte blev hon gammal heller, bara 75 år.
Hon var en bra svärmor att ha när jag var ny. Visst, hon irriterade mig otaliga gånger, men jag gjorde säkert detsamma med henne. Hon en äkta southern belle från Georgia, och jag en liberal svenska. Olika.
Men ändå, aldrig dömande, aldrig nånsin kritisk.
Hon hade verkligen ett hjärta av guld.
Det hade hon.
Monica, när hon tog sitt sista (väldigt lugna andetag) så var det så otroligt fridfullt. Peter säger att han kunde känna hur livet lämnade kroppen.
Det var vackert, och jag är glad att jag var med. Det känns stort och speciellt. OCH nu vill jag att denna starka själ ska få vila i frid!
Tack Monica!!!

Annika said...

Carin:
Tusen tack snälla du!!!
Massor med kramar till dig!

Nettan said...

Beklagar sorgen Annika och förstår att det känns tufft nu, men vilket fint slut för en vacker människa med ett stort hjärta. Det är skönt att hospice finns i dessa lägen. Vilka minnen ni bär med er! Vackert.

Ni får försöka njuta av Kalifornien oavsett och bara ta vara på tiden här och nu.

Kram

eastcoastmom said...

Många kramar. Det låter som en underbar person, din svärmor.

Annika said...

Nettan:
Tack, ja finns det idealiskt sätt att dö är det nog så Margaret fick sluta. Det var så stilla, så vackert om man nu kan säga så.
Hon hade ett så stort hjärta.
Hospice, vilka fina människor!!
Tack, vi ska nog försöka få till det i CA.
Kramar och tack!

Annika said...

AM:
TACK! Hon hade ett sant hjärta av guld.
Kramar!

Ann said...

Beklagar sorgen Annika, och ändå så vacker och fint att kunna somna in på ett sådant fridfullt sätt. Han en fin tid i CA nu. Kram!

HeLena said...

Beklagar sorgen. Hoppas att ni får en fin resa till Kalifornien!
Tack för ett fint inlägg, ser fram emot nästa..

Många varma kramar!!

Anonymous said...

Så fina ord om din svärmor
Varmt deltagande i Er sorg till hela familjen.
Ha en bra resa trots omständigheterna.
Kram från en annan Margaretha

Anne said...

Åh Annika, vad ledsamt att höra. Att Peter förlorat sin mamma och du din svärmor. Jag tänkte fråga hur gammal hon var men läste nu i en kommentar att hon bara vara 75 år. Ung. Dessutom sjuk i många år säger du, så jag tänker mig då att hon tyvärr blev av med hälsan rätt ungt i sitt liv. Hon låter som den bästa , en riktigt fin människa och en sådan där lady som är omtyckt av alla. Även om man aldrig är förberedd som du skriver, även om man vetat det nog inte ligger så långt borta. När det händer så skakar det om. Samtidigt tänker jag mig (men vad vet jag, inte varit i exakt den situationen) att det kanske kanske när den första och största chocken lagt sig kan infinna sig en känsla av lättnad och befrielse också hos er alla. Att någon som under lång tid varit sjuk får frid. Ett få fint och värdigt avslut, så vackert det ändå låter mitt i det mörka. Att somna in och ta sista andetaget omgiven av alla de närmaste.
Jag hoppas ni får en riktigt fin resa till CA nu, framför allt maken din. Kanske är det precis vad ni alla kan behöva trots allt, få träffa K igen, se det sprudlande livet hon lever och få den energin. Förhoppningsvis känner din P att han inte försummar allt det praktiska som behöver skötas. Jag misstänker framför allt svärmors make och systrarna som är på plats hjälps åt och förbereder det praktiska inför begravningen. Skönt och bra så många finns nära och runtomkring att dela på allt sånt.
Jag hoppas ni får en riktigt fin vecka i CA.
Kramar!

Anne said...

Kom på en till sak, förutom din tand och allt runt det som kändes tack och lov du var hemma och inte på resande fot i Norden. Ett tecken på att du skulle vara hemma i USA den här sommaren. En annan grej är din svärmor och hennes dödsfall, tänk vad bra att du var hemma när det här hände. Inte bara för att kunna vara med på begravningen, när hon somnade in igår men även vara nära Peter och finnas där för honom. Ja du, den här sommaren var det meningen du skulle vara här.

Anonymous said...

Annika - Fint skrivet om Margaret! Hon var generös och älskade sin familj. Men jag vet att det har varit tungt den senaste tiden för henne och familjen. Kram till er alla.

SB

karinistan said...

Beklagar sorgen! Låter som att det blev ett fint avslut dock, för en fin människa. Ta hand om er! Kram.

marianne.dahl3 said...

Så tråkigt för hela er familj! Vad fint du skriver om henne som person och så fint avslut av livet hon fick.
Alla varma tankar till er:
Kram
Marianne Dahl

Annika said...

Ann:
Tack!
Det var nog det finaste sättet man kan dö på.
Tack, vi ska hoppas att det blir bra i CA.
Kram och tack!!

Annika said...

Helena:
TACK!
Ja, du träffade ju henne den ggn hon var med på vårt bröllop.
Tusen tack Helena och stora kramar!!

Annika said...

Margaretha:
TACK!!
Ja, vi ska försöka ha en så bra resa vi kan. Det hade Margaret velat också.
Tusen tack snälla du!
Kramar!!

Annika said...

Anne:
TACK!
Det är nog svårt för dem nu, syskonen och Pete. Jag är ju hemma, och inte på begravningsbyrån där de nu varit i flera timmar.
Ja, hon blev bara 75 och hon har varit sjuk i så många år. Verkligen så tragiskt. Det är ju det värsta, att så många år präglats av sjukdomar.
När jag träffade P var hon 49. Och redan då var det krassligt till och från, olika åkommor. Men kriser till och från.
Sen har det bara dalat sen ca 2010. Och hon har legat i sängen i fyra år nu, mer eller mindre. Det är inte roligt, det är inget liv.
Hon har prövats hårt, tycker jag.
Ja, när hon var frisk var hon liksom strålande.
ja, jag hoppas och tror att min svärfar ska finna kraft. han har så mkt kvar att ge av livet, en pigg 76 åring. OCH jag vill att han nu ska kunna göra det han alltid velat göra som pensionär, resa, fiska, åka till stranden, åka till landet, golfa. ALLT det han ville göra, men inte kunde. Nu kan han, och jag vill, vill, vill att han ska göra allt detta.
Men han tar det hårt. Dock, jag tror att han kommer att landa i det hela. jag tror det.
Som du säger, jag kan ta det här, men det är värre med Peter. Men Peter kan nog också ta det med fattning. Jag tror att CA blir bra. Jag tror det. K väntar på oss, och det gläder Peter enormt mkt.
Idag är de på begravningsbyrån. Imorrn ska Pete och systrarna träffa kyrkan.
Sen åker den ena systern och hämtar sin son som varit på en summer intensive i MA hela sommaren. Då är vi tillbaka igen, och kan ta över.
Anne, jag har tänkt i samma banor som du, vilken tur att jag var här denna sommar. PÅ så många sätt. Om jag varit hemma hade jag rest hem till begravningen. Det hade jag gjort.
VISST, det finns mening i det att jag är här denna sommar. DET finns det.
Stora stora kramar och stora TACK!!!

Annika said...

Susanna;
TACK vännen!
Ja, du kände ju henne mkt, mkt väl.
Kram och tack!!

Annika said...

Karin:
TACK, det blev det.
Det var nog den ideala döden, eller vad man ska säga. SÅ glad för det, för jag VET att hon var rädd för att dö.
Kram och tack!!

Annika said...

Marianne:
Tusen tack, fina fina Marianne.
DU vet hur det är att vara ensam kvar. jag är lite orolig för min svärfar fakitskt. Men jag hoppas och tror att han kommer igen. Han har sååå mkt liv kvar, och så mkt mer att hämta av livet.
Kramar i massor!!

Pernilla said...

Åh vad tråkigt att läsa Annika men samtidigt så vackert du skrivit om din svärmor! Det är alltid jobbigt när en nära och kär familjemedlem går bort även om det var väntat.
En stor cyberkram, ta hand om varandra och snart får ni träffa K i CA och vara tillsammans i er familj. Önskar er en fin tid på semestern och fina samtal om mor/svärmor/farmor när ni minns henne.

Pernilla

Annika said...

Pernilla:
TACK!
Ja, det är konstiga dagar nu.
Även fast det var så väntat är det ändå väldigt märkligt. OCH såklart ffa för Peter, hans systrar och pappa. Kanske allra mest för pappan.
Tack, ja nu åker vi till CA imorrn, och det blir nog bra.
Kramar!!

Anna, Fair and True said...

Beklagar sorgen. Så tråkiga nyheter men låter som hon fått ro nu efter lång sjukdom. Även om ni såklart önskat det vore annorlunda.

Annika said...

Anna:
Tack!
Ja, nu vilar hon i ro. Det behövde hon.
Ja, nog hade det varit fantastiskt om hon hade varit en frisk och kry 75-åring.
Tack Anna!

Charlie sa ... said...

Käraste Annika!

Mina tankar är hos er....och jag beklagar så att ni har förlorat en älskad familjemedlem, Peter sin mamma, din svärfar sin hustru, du din svärmor, Karolina sin farmor, kusinerna sin mormor, vänner och övrig familj! Förstår chocken, trots att det inte var oväntat.
Hoppas att hon fick somna in precis som hon önskade, hemma och mer er alla hos sig. Det är inte alla förunnat.

Precis som Anne skriver blir det säkert bra att komma till Cali och vara med K nu, få vara med varandra. Jag hoppas ni kan koppla av och njuta, trots allt.

Mina varmaste kramar och omtanke!

Lotta

Ylva Baldwin said...

Kära Annika! Beklagar så eran förlust av Peters mamma, din svärmor och Karolinas farmor. Så rörande vackert du skriver om Margaret. Mina tankar går till dig och dina kära, hoppas att ni får en fin tid tillsammans. Många kramar ylva

Desiree said...

Kram till dig Annika. Beklagar sorgen. Jag tror man aldrig blir forberedd eller redo for doden. Du skriver fint om din svarmor. Hon var alskad och kommer att vara saknad. Hon fick avsluta livet och ga pa ett fint och fridfullt satt vilket ar det allra basta man kan onska. Detta maste vara svart for Peter. Ens mamma ar ju den absoluta trygghetspunken genom livet. Att just forlora sin mamma maste vara bland det svaraste aven om man ar vuxen och hon fick ett langt och bra liv.
Fint att ni fick vara tillsammans vid hennes sida da hon gick bort. Ma hon vila I frid.
Stor kram!

Jess said...

Beklagar sorgen Annika!

Vilken fantastisk människa Margaret verkar ha varit. Hon lämnar nog ett enormt tomrum efter sig.
Även om hon varit sjuk en längre tid så är nog ingen ändå beredd på att hon en dag verkligen lämnar er.
Det är lite så med min egen mamma just nu.
Jag hoppas att ni får en fin begravningsgudstjänst i Arlington.

Stora kramar!

en annan annika said...

Jag beklagar sorgen ♥.

brysselkakan said...

Fina ord, det märks att det var en person du gillade och uppskattade.
Hoppas ni kan njuta av er resa och kan stödja varandra.

Lisa said...

Jag beklagar verkligen sorgen. Du beskriver din svärmor så fint och det tycks som att det, trots att man aldrig kan förbereda sig, ändå inte var helt oväntat. Också att familjen hann samlas låter fint.
stor kram till dig och din Peter.

Cari said...

Beklagar er förlust.
Så fint du beskriver din svärmor. Nu är det alla minnen ni har kvar av henne.
Hoppas er semester och mötet med Karolinai Kalifornien blir bra ändå. Och tur du är kvar i USA denna sommar.

Ingela said...

Mitt varmaste deltagande i sorgen. Man är aldrig förberedd även om man vet att slutet är nära förestående.
Så fint du skriver om henne.
Kramar till er alla <3

Musikanta said...

Underbart skrivet om din svärmor! Hon kan inte ha fått en bättre svärdotter som älskade henne mer än du gjorde. Så skönt för henne också att få somna in i kretsen av sina nära och kära och slippa ligga på ett sjukhus de sista dagarna. Nu är det ju mycket praktiskt som måste ordnas så jag förstår att du inte hinner ägna dig åt bloggen på ett tag.
Varma kramar till dig och Peter från din gamla bloggvän Ingrid.

StrandMamman said...

Mina varma tankar till dig och dina nära kära!! Kram!! ❤️

Channal said...

Fint du skriver om din svärmor Annika. Vackert att få gå bort på sin namnsdag... det betyder någonting! Det din svärfar gjorde för henne det är stort och äkta kärlek. Vila i frid❤️

TröstKRAMAR till er alla! Anna

frokenanki said...

Så tråkigt att höra! Alltid jobbigt när någon nära går bort, även om det är väntat.
Så fint att ni haft det så bra tillsammans all denna tid. Vad fint du skriver om henne.
Tänker på er och skickar kramar. Ta hand om varandra och fint att ni ändå åkte till Karolina och hälsade på. Det betydde säkert mycket för henne att ha er där nu.

kram

Annika said...

Lotta:
Tack gulliga Lotta!!
Det är nog tungt för Peter och hans pappa o systrar nu.
Men, det var ändå så att det var hennes tid nu. Hon har varit såå sjuk, så väldigt länge.
Nu hoppas jag att hon vilar i frid och skrattar sitt smittande skratt med de sina i sin himmel!
Kramar och TACK!!

Annika said...

Ylva:
Stort tack!!
Mailar dig.
Kramar!

Annika said...

Desiree:
Tack.
Nej så är det ju, man blir verkligen aldrig förberedd. ÄVEN om den är väntad, och en befriare. Det är ju så slut och definitivt.
Det är svårt för Peter och hans systrar även om alla visste vad som komma skulle.
Men svårast tror jag det är för svärfar.
Precis, må hon vila i frid.
Kramar!!

Annika said...

Jess:
Tack!
Ja, även fast vi var så förberedda (för det var vi) blir det ändå en chock.
Förstår att du är i samma process med din mamma. Inte lätt.
På onsdag är det begravningsgudstjänst, men gravsättningen sker inte på länge än. Arlington har lång väntetid.
Kramar!

Annika said...

Annika:
Tack och kram!

Annika said...

Brysselkakan:
Tack, Margaret var verkligen levande och sprudlande medan hon var i sin krafts dagar. Tyvärr har de senaste 6 ¨ren hårt präglats av sjukdom.
Nu får hon vila.
Tack för dina ord.

Annika said...

Lisa:
Tusen tack och kram!

Annika said...

Cari:
TACK!
Nej, det är svårt att vara förberedd fastän vi ALLA verkligen varit förberedda. I flera år, egentligen.
Cali var fint. Ja, det var jättefint.
Innerligt glad att jag är i USA denna sommar. TACK och lov för det.

Annika said...

Ingela:
Tack fina du.
Det värmer.
kramar!

Annika said...

Ingrid:
TACK!
Nog hade vi våra olikheter, hon och jag. Verkligen.
Men, jag uppskattar såååå många av hennes kvaliteter som hon hade.
OCH hon kommer att bli saknad.
Det var fint att få stå vid hennes sida, Ingrid.
Det var det verkligen.
OCH hon ville dö hemma. OCH det fick hon också göra. SÅ glad för det.
Kramra!!

Annika said...

Tiina:
TACK och kram!!

Annika said...

Channal:
TACK!
Ja, Margareta-dagen i Sverige. Tror aldrig jag ens talade om namnsdagar med henne :-(
Det var fint att stå vid hennes sida den där sista timmen.
det var så lugnt och stilla. Fridfullt.
Min svärfar, han är en hjälte. OCH aldrig att han klagade, aldrig.
Det han sa var, it has been my pleasure.
In sickness and in health.
Otrolig man! Äkta kärlek, som du säger.
Kramar

Annika said...

Anki:
TACK för dina tankar och ord. De värmer.
Det var jättefint att vara i Cali, skulle inte vilja ha det ogjort.
Nu är vi hemma igen.
Kramar och tack!!

Lisbeth said...

Beklagar sorgen! ♥
Hoppas ni haft en fin tid med Karolina!
Kram

Annika said...

Lisbeth:
Tack.
Ja, K är hemma nu igen och vi hade det så bra i Kalifornien.
Kram!

Anonymous said...

Beklagar sorgen! Det är tur att man inte alltid vet vad som väntar, vilka prövningar man skall behöva genomgå. Nu får hon vila i frid. Kram! /Jenny (på Gotland)

Annika said...

Jenny:
TACK!!
Visst är det DET. Tur att man inte vet.
Nu får hon vila, och det är bra.
Kramar!!

Pettas said...

Så finstämt skrivet Annika!
Jag beklagar sorgen och förlusten av en kär människa.
Men jag är säker på att hon kommer att leva länge än i
allas era hjärtan.

Jag har inte haft tid att titta in här på flera veckor
men snart får jag mera tid till att läsa bloggar igen och
att blogga själv.
Längtar efter att sätta mig ner och bara läsa om hur alla ni andra
har haft det under sommaren som snart har gått.

Varm kram!

Annika said...

Karin:
Tack, det är verkligen konstigt att hon inte lever längre. Det fastän hn var SÅ sjuk. Hon har det bättre nu, varän hon är.
Men konstigt är det, verkligen.
Begrovs i förra veckan. men gravsättningen vet vi inte ännu när den äger rum (Arlington. LÅNG väntetid).
Jag har okså legat väldigt lågt med bloggandet och bloggläsning denna sommar. Ni har ju haft Pettas igång så jag förstår att det varit mkt.
Stora kramar!