Thursday, January 17, 2013

Livet i den amerikanska skolan del 2





I pledge allegiance
to the flag
of the United States of America
and to the Republic
for which it stands
one nation
under God,
indivisible,
with Liberty and Justice
for all.

Detta är The Pledge of Allegiance som rabblas av eleverna varje morgon. De står då vända mot den amerikanska flaggan  (som hänger i varje klassrum) med höger hand över hjärtat.
I ES står nog, i princip, varenda elev upp.
I HS är det många som väljer att inte deltaga.
Efter The Pledge följer en tyst minut. Varje dag.
Detta är alla amerikanska skolbarns vardag...


******************************************

Nu sitter vi MITT i Karolinas juniorår, klass 11.
Jag kan säga att det är tufft.
IB är så pass komplicerat att jag skulle vilja råda andra föräldrar att tänka till innan de bestämmer sig för det spåret.

Sant, i ämnen där Karolina alltid har haft lätt för sig är IB inga problem; engelska, historia, teater.
MEN i de ämnena där hon haft det kämpigt, matte, franska och naturvetenskap är det ett litet helsike.
Tempot är enormt högt, kraven höga.
DET är först under junioråret som man läser IB fullt ut, innan dess tar man Pre IB (MS) och IB-The Middle Years (åk 9 och 10). Certifikatet för IB-The Middle Years fick Karolina hämta på en ceremoni i våras.
De elever som klarade av The Middle Years läser nu IB på helfart.

DOCK, redan under tionde klass förstod vi att Karolinas matte skulle komma att sänka henne. Vi hade inget val, vi var tvungna att ta Karolina ut ur IB-matte spåret.
Istället för kalkyl läser nu Karolina trigonometri istället. När Peter gick i HS var trig den högsta matte man kunde ta, idag är den ett mellanläge.
Att Karolina skulla börja läsa en kurs kalkyl var en ren omöjlighet för henne.
DET är iår som betygen spelar större roll än någonsin tidigare. DET är på slutbeyget junioråret eleverna  söker in på universitet på.
DET är DET betyget + det fösta betyget under första kvartalet senior året, klass 12, som räknas.




Visst, IB-biologin är jättesvår och komplicerad, och läraren där kör på HÅRT! It is IB, after all.
Barnen ska vara beredda på att det blir tufft. OCH tufft är det. Men Karolina kommer att ro den klassen i land med ett B under bältet.
Det är värre med IB-franska. Det är ett enorm hopp mellan franskan i klass 10 (pre-IB) och mellan denna klass som är IB.
Faktum är att det är ett sådant hopp att vi tvingas ge upp den franskan. Karolina har redan de år i franska hon behöver.
I februari kommer Karolina att sluta med franskan och börja läsa sociologi istället.

Problem? Nej, inte det minsta. Detta är den enda klass Karolina bytt under hela sin skoltid (förutom att gå ner ett steg i matte). Enligt hennes suveräne studievägledare finns det bara ett val; Att sluta med IB-franska. Betygen detta år väger för tungt. GPA betyder ALLT (Grade Point Average). Det gäller att ha ett BRA GPA när man söker in på UNI.

New FCPS Grading Scale (effective beginning of 2009-10 school year)

A (93-100) = 4.0
A- (90-92) = 3.7
B+ (87-89) = 3.3
B (83-86) = 3.0
B- (80-82) = 2.7
C+ (77-79) = 2.3
C (73-76) = 2.0
C- (70-72) = 1.7
D+ (67-69) = 1.3
D (64-66) = 1.0
F (below 64) = 0.0


Detta betyder, för Karolinas del, att hon INTE kommer att kunna ta en fullständig IB-examen nästa år. DET går inte eftersom hon inte längre tar IB-matte och IB-språk. Istället blir det ett Advanced Diploma med IB-certifikat i de ämnen hon läst IB.
Det viktigaste är att avsluta detta år med A och B i slutbetyg. I IB-ämnen tittar inte ens universiteten åt betyg som ligger under betyg B. Gulp! Ja, jo det tycker jag också.
Tar man IB förväntas det att man SKA leverera på hög nivå.

Kvällarna nu är läxor. Uppsatser. Analyser. Det är läxförhör, och det är stora prov flera gånger i veckan.
Hela tiden.
Lärarna tar inte mycket hänsyn till varandra heller. Det är DERAS klasser som är de viktiga, och det är där krutet ska läggas. För junioren betyder detta att krut ska läggas 100 procent i sex klasser.
DET är inte lätt. Jag kan säga att Karolina inte lägger sig före klockan 12 en enda kväll. Sedan är det purrning klockan 6:20 och så är det igång igen...
OCH ja, vi föräldrar är trötta också.  Alla föräldrar jag talat med tycker nog att det är LIIITE för mycket just nu.

Den 9 mars skriver Karolina sitt första SAT-prov (högskoleprovet). Ja, alla (som ska söka till uni) måste ta det. Sedan skriver hon ett SAT till i maj, och förmodligen ett i september också.
Inför SAT kan man ta kurser, och det kanske hon kommer att göra? Vi får se.
Allt beror på vad hon får för poäng på sitt första SAT.





Lägg därtill aktiviteter inom skolan. Just nu är Karolina med i Broadway Night på skolan. De repar till närmare 21:30 varje dag.
Sedan börjar repetitionerna till skolmusikalen, som iår är Xanadu.
Dessutom ska 25 volontärtimmar hinnas med innan årets slut.

Nu förstår ni varför jag ofta skriver om press och stress och ORON över att ro detta år i hamn med goda betyg.
Alla juniorer sitter i samma båt. Alla har de lika mycket att göra med sitt skolarbete.

Att det finns olika spår på high school har jag berättat om förr, så det vet ni redan.
Spår som går från standardklasser till IB/AP-klasser och sen finns en HEL gråzon däremellan.
Alla elever söker inte vidare till universitet heller, och de tar ofta spår med mindre krav.


FLER inlägg om skolan blir det. Garanterat. Jag kommer inte att kunna låta bli.
Jag har en hel del på hjärtat vad gäller skolan, och mer kommer jag att få. Vi har ännu lång väg att vandra innan vi kysser det kommunala skolsystemet adjö.
SAT, ACT, uppsatser, universitetsansökningar, universitetsbesök. Ja, listan kan göras lång.
OCH eftersom detta är lika nytt för mig som för er så kommer jag att behöva skriva om det.

Alla skolinlägg genom åren har varit trevliga att skriva, och lite jobbiga. Fastän Karolina har gått i skolan i snart 12 år så är det fortfarande så mycket som jag känner att jag inte har riktig kläm på.
Skolans värld är verkligen en värld för sig.

OCH High school världen är en HELT egen värld. Där har jag inget att hämta, eller att jämföra med, eftersom den är så totalt annorlunda gymnasieskolan hemma.

Innaför skolans väggar utspelar sig ett helt universum till vilket jag inte har tillträde.
En hel värld som jag aldrig haft någon del av.

Frågorna ni ställt/ställer till mig i kommentarsfältet kommer att få ett eget inlägg. Det blir för långt annars.
Det svarsinlägget kommer jag att publicera någon gång under morgondagen.

Ha en finfin torsdag!



50 comments:

Saltistjejen said...

Helt otroligt Annika! BVilka krav!! Jag blir alldeles matt när jag läser om det... Puh! K är såååå duktig!!!! Men visst spelar betydgen en enorm roll nu. Jag kände inte till ngt alls om GP´s när jag flyttade hit, men efter att ha suttit i "admission committee" för Rockefeller University's sommarprogram för undergraduates så har jag fått en liten inblick i betygen och allt runtomkring. Himmel! Vissa av de som sökte detta programmet (som är extremt kompetetivt) har fasiken "bättre" CV än jag själv. Visserligen svårt att jämföra med en själv eftersom saker som amerikanska studenter gör inte alls var ngt man "gjorde" som student i Sverige. Iallafall inte på min tid. Kanske är det annorlunda idag? men det var mycket förutom själva skolarbetet som vägde in UPPEPÅ betygen som MÅSTE vara höga! Ojoj!
Önskar K all Lycka Till för resten av skolåret!!!
Kram!!

Erica said...

Jag blir alldeles matt bara av att läsa om skolarbetet i high school!
Jag tycker det känns som om skolan ställer näst intill omänskligt höga krav på eleverna... Jag menar, när de t.ex. inte får den 8 timmars nattsömn som kroppen/hjärnan behöver för att fungera som den ska på dagarna...
Har de tid för något socialt liv under terminerna?
Jag är som sagt så TOTALIMPONERAD över att de klarar det!

När jag gick på högstadiet var lärarna tvungna att samköra lite grann (även om det inte alltid fungerade), då de inte fick boka in mer än två prov per vecka och klass.
Svenska elever skulle garanterat gå in i väggen ganska omgående om de började med samma krav och samma tempo som de högre spåren i amerikansk skola. Det är vad jag kan tänka mig i alla fall...

Önskar Karolina all Lycka till med sitt fortsatta Junior year!

MVH /Erica

Nettan said...

Oj vilka krav, jag är imponerad av vad K går igenom och jämfört med detta är de svenska kommunala gymnasierna en västanfläkt. Jag kan dock se likheter med den skola som min K läste, han läste matte E som är den högsta du kan läsa på svenska gymnasier om du inte läser med spets och har univeristetsmatte under det sista året.
Men det är ju tyvärr så att för att ge barnen en bra start i livet är det de tuffa utbildningarna som ger bäst erfarenhet och bäst förberdelser, så är det bara. I bland önskar jag att den svenska skolan vore lite tuffare, den är lite slapp. Vi får väl se hur det nya betygssystemet faller ut?

Kramar
Nettan som är grymt imponerad.

Annika said...

Saltis:
JAG vet!!!
OCH inatt vet jag inte ens när K lade sig, Jag vet att hag gick ner i köket 234:50 för att kolla. Då pluggade hon för fullt.
Herregud.
Nu ska jag snart väcka henne.
Det är LIIITE för mkt nu, kan jag säga.
Jag önskar mig snödagar så mkt för hennes skull att det gör ONT.
HON skulle behöva snödagar nu. SOVA!!
Jag vet, GPA är otroligt viktigt.
Förstår att du blev matt då du satt i kommittén. Det är ju så annorlunda mot hemma. Grejjen är väl den att eleverna redan i HS börjar läsa så avancerade klasser.
Precis, att bara ha A och sen inget annat, inga aktiviteter är dödsstören. Utan extra curricilum kommer du inte in ngnstans. Hela intagningen till college är ett pussel där flera bitar ska passa ihop.
TACK Saltis, be behöver de där Lycka Till. För det är kämpigt.
Kramar!!!


Erica:
DET är galet i mångt och mkt.
OCh det känns som om ungarna aldrig får en break. Har de avslutat ett svårt prov så kommer nästa.
OCH så är det hela tiden.
Karolinas nattsömn är ett skämt.
OCH jag hatar att HS börjar redan 7:20.
Det är faktiskt helt sanslöst.
Ungarna har så mkt läxor, nätterna är så korta.
USCH!!
Jodå, det sociala livet trycker de in också. Men ofta fastnar de ju i gruppar, i klickar. De hänger med sina teatervänner (i karolinas fall), eller med sina dansvänner, eller med sina fotbollskompisar, eller med basketvännerna etc etc.
På helgerna är Karolina ute och har kul. OCH det är bra det åtminstone. Men under veckan, just nu, är et inte mkt tid till socialt liv.
Ja, jag är också impad över dessa elever.
Att de orkar, men så är det härdade också redan från början. Redan från lekis egentligen.
Jodå, svenska skolan har som sagt en del att fixa och greja.
In med läxor från början, och med betyg.
Oh sen det där med respekten då...
Ha en fin dag!!

Nettan:
Ja, de vanliga svenska skolorna är en västanfläkt. DET kan jag lugnt säga.
Sen är det nog annorlunda om man läser IB hemma, eller NA-NA och sådant.
Men på det stora hela, absolut...
Ja, det nya betygssystemet är ju det som vi har haft här i alla år.
NU borde de bara se till att sätta in betyg redan från början och därmed avdramatisera det hela.
Ja, Nettan, jag är också impad över att de orkar.
Kram!!

Miss Marie said...

Jösses, jag blir yr bara att läsa om det! Vad försöker dom göra, döda all skolglädje i barnen?! Det går ju inte att lära sig så mycket, hur mycket man än trycker in så kommer inte allt fastna! Jaja, hoppas K-girl klarar det iallafall, det verkar riktigt tufft!

Annika said...

Marie:
Jag vet, jag vet...
Det är så mkt att jag också är yr.
Allt fastnar inte, men fastnar det inför förhör och prov är det vackert så. Betygen du vet....
Men det är verkligen korvstoppning. OCH jag är trött. Vad är då inte den som pluggar och prestera?
Hårda bud, men förvånansvärt lite klag.
Som sagt, de är härdade redan från lekis egentligen....
K-girl måste klara det. Och det är läskigt....

Pernilla said...

Herregud, det där läste ju jag på Chalmers, kemiteknik, och inte var det lätt inte. Vi hade tre ämnen i taget på åtta veckor men det du berättar om K låter riktigt, riktigt tufft! Beundransvärt att hon orkar!
Bra att hon "lever livet" på helgerna i alla fall så livet inte bara består av skolan.

Ha det gott och du får slappa på soffan när tillfälle ges på dagarna =)!

//Pernilla

Annika said...

Pernilla:
DET förstår jag att det inte var.
Ibland tycker jag att skolan här är galen. Och ibland är jag tacksam över att hon går i den.
Just nu är jag inne i en period då jag tycker att den ÄR galen.
TOO much!!!
De orkar, och de klagar inte mkt. bara lite...
Ungarna är otroliga.
Jag är också glad att hon har sitt sociala liv. TACK och lov för det.
TACK Pernilla, och snart är det ju dags för dig :-)))))
SÅ roligt!!
Du skriver väl då?
KRAMAR i massor!!!

Sofia said...

Ush vad hårt det låter. Att inte få gå och lägga sig före midnatt låter hemskt, speciellt om hon ska upp tidigt också. Det finns ju IB-gymnasium i Sverige, och de är även stenhårda. Hade kompisar som gick där.

Ville bara säga en sak! Det är så härligt att läsa om hur engagerad du är och hur du verkar se Karolinas skolgång som erat ansvar, inte bara hennes. Jag tror inte mina föräldrar hade mycket koll alls på vad jag hade för krav på mig eller vad vi gjorde under lektionerna. Jag tyckte själv högstadiet var bedrövligt och skulle kanske behövt mer stöd och engagemang från mina föräldrar, men de hade nog för mycket själva. Jaja. Ville bara säga det, Karolina har det bra som har er trots en tuff skolgång!

Erica said...

Kom på en sak till, apropå svenska skolan.
Jag är ju inte så insatt i den idag, men när jag gick i skolan så fanns det elever som gick upp till högstadiet (alltså 7:an) UTAN att kunna läsa! UTAN att ha dyslexi.
Eller, de kunde "sätta ihop" ord, men efter att ha läst en mening så hade de inte en aning om vad den betydde (och då kan man ju inte läsa).
DET tycker jag är skrämmande!

Jag tycker svenska skolan fokuserar på så mycket annat, att de på något sätt glömmer bort det som är "basic" i inlärning...

För ett par år sedan var det en skola här i Piteå som gjorde ett "experiment" där eleverna inte lärde sig skriva med en vanlig penna förrän i 2:an. I TVÅAN! Det allra första de började med, och därmed använde i 1:an, var datorer... Jag är säkert väldigt gammaldags, men Det kan jag störa mig lite på. Nog för att datorer är en stor del av vardagen idag, men ändå!

Tror jag kan rabbla upp en massa saker om svenska skolsystemet, men det var några saker jag kom att tänka på nu.
Och starten för att få betyg har ju trots allt sänkts nu, från 8:an till 6:an.

MVH /Erica

Sahra said...

Jag måste nog sluta klaga över att de ställer så låga krav på eleverna i svensk skola. Det för låter smått omänskligt. Jag tror dock att hon kommer att klara det es hon har sådana supportive parents.
Kram

Annika said...

Sofia:
DET är så HÅRT!!
Det gjorde ont att väcka henne imorse.
jag hade önskat att vi fått snö, som de lovat, men nngn sådan har vi inte sett.
Skola som vanligt.
Vi behöver så innerligt en snödag eller flera.
Just nattsömnen oroar mig också. Hon ligger back där.
Ja, Sofia, jag skulle nog säga att många fldrar är som vi här.
De engagerar sig i skolan så mkt.
Det var annorlunda på vår tid hemma i sve, jag vet...
IB är tufft var man än går. Otroligt tufft.
Det är ett hårt spår.
Kram!


Erica.
det där har jag också läst om.
OCh det finns universitetslärare hemma som hävdar att nivån på eleverna då de kommer från gymnasiet är häpnadsväckande dålig.
Att de får sitta och rätta elementära skrivfel och stavfel som ingen skulle behöva göra.
Läskigt.
Visserligen har jag hört om folk som slipprat igenom här också, speciellt en del idrottsmän som klarat sig via sporten genom alla år, men som knappt kunnat läsa.
DET är också skrämmande till max.
Att skriva på paddor och datorer tycker jag också är fel.
Det känns konstigt.
BRA att betygen nu börjar i klass 6.

Annika said...

Sahra:
Eller be att de ställer lite högre krav.
En gyllene medelväg vore att önska. Som så många ggr förr.
En liten ö i Atlanten där man tar det bästa från sverige och USA :-)
Ja, du vi ska hoppas och TRO att hon ror detta i land.
Kram!!

Pettas said...

Oj, så höga krav det ställs. Jag blir matt bara av att läsa om dem.
Önskar mycket lycka till för K!

Ha en fin dag!
Här är det minus fem just nu

Kram
Karin

Millan said...

Josses vilka krav! Jag forstar att ni alla har ett tufft ar skolmassigt. Just i den aldern som K ar i nu ar det ju manga som borjar bli lite skoltrotta ocksa men jag gissar att det inte finns utrymme for sadant nar tempot ar sa hogt. Det ar verkligen rejal skillnad fran nar vi gick i skolan ...

Verkligen skoj att du skriver de har inlaggen. Intressant!
Kram

Taina said...

Annika det är en helt annan värld det här och tempot är högt. Det konstiga i det hela är att skolorna i Sverige har svårt att räkna ut vilka kurser som kan likställas med de svenska. Isabella har till exempel fått läsa om vissa kurser för att bli behörig!!! Hon är inte den enda som haft high school diploma och svenska skolsystemet kräver att de ska läsa in vissa kurser som de redan läst!!! Känner till andra expatbarn som fått göra detsamma. Sjukt jag vet, med tanke på all den tid de lägger ned här.

Helt rätt tänkt vad gäller Karolinas val! Men det är en djungel samtidigt som du ska tänka långsiktigt. Sedan ska hon hon hinna med sina teater och musikaler också! You go girl!!! Jag tycker hon är helt suverän. Och ni med, du och Peter!!!!

Kram på dig!

Annika said...

Karin:
Jag blir helt matt också, ska du veta.
OCH det enda jag vill är att detta år ska ros i hamn med hyfsade betyg.
OCh då menar jag A och B.
Just nu har vi en del C och även D.
Jag skriver VI för att det känns så.
Härligt med minus fem.
Här snackas snö, men det tror jag inte på.
Kram!!


Millan:
Skolan har alltid varit tuff, men nu tycker jag det går från bad till worse.
SOM tur är klagar hon inte direkt. De är så vana från början med krav + att sedan länge vetat att detta år skulle blir extra krävande.
Det finns nog de som är skoltrötta, och de har det tufft.
Tack, roligt att du gillar att läsa de hör skolinläggen.
Stora kramar!!

Taina:
DET är en annan värld.
En värld man inte begriper sig på.
jo, jag vet att de elever som gått HS år här får gå om året hemma.
Underligt.
Vet inte hur det funkar på det här hållet?
Tycker det är sjukt. Speciellt när man läst höga spår på HS, så tycker jag inte man ska behöva göra om ngt hemma.
Egendomligt.

Vi var tvungna att ändra för Karolina. Det hade inte gått annars. Hon hade sinkat två betyg, och det går inte.
Ja, heja K. Hon orkar, och hennes vänner också. Vilka kids.
Vi fldrar står på kanten och HEJAR allt vi kan!!!
Kramar!!!

alegni said...

Vet du, Annika, nu är jag alldeles matt av att ha läst dina senaste två inlägg. Stackars ungar som grillas så till den milda grad redan på denna nivå. Låter ju som att de ska bli kärnfysiker hela högen.
Jämfört med detta känns vår skola ganska menlös, faktiskt.
Skickar styrka och energi i massor till Karolina, och till er föräldrar också. Vilken press, vilken pärs det måste vara för er!
Stor kram!

Anonymous said...

Annika, det är så intressant att läsa dina skolinlägg. Det verkar otroligt tufft för Karolina detta år. Hoppas det blir snödag i morgon!! Emily börjar middle school till hösten och det känns väldigt nervöst, ialla fall för mig! Hennes blivande middle school är en IB school, blir intressant att lära sig mer om det. 4 minuter har de mellan klasserna o det tycker jag verkar lite. Kan inte fatta att de bara hade 2 min på Karolinas MS! Ja der är lite skillnad mot skolan i Sverige på 80-talet! Hur det är nu har jag dålig koll på. Ha en bra dag! Anette i Manassas.

Annika said...

Annika - spännande att läsa om Karolinas junior year. Det låter verkligen stentufft.

Min man gick i prep school i high school och hans skolgång var nog i mångt och mycket som det du beskriver här. I den public high school jag gick ett år (speciellt som jag inte tog den sortens avancerade kurser du beskriver - det fick man inte som utbytesstudent) så var det mycket lugnare. Och de studerande som jag undervisat de senaste par åren har verkligen INGENTING som kan jämföras med den utbildning Karolina får. Det är många av dom som aldrig ens skrivit en hel uppsats eller läst en hel roman.

En tanke till: det lustiga är att när min man sedan började college så tyckte han att kurserna var lätta jämfört med hans high school :) . Så förhoppningsvis får Karolina lite tillbaka av allt det hårda arbetet de här två åren. Och jag hoppas verkligen som du har gjort hittills att du kan avvärja summer school och sommarkurser för det låter verkligen som om hon behöver sina superlugna somrar i skärgården för att hon inte ska bli utbränd. Lycka till i slutspurten Karolina!

Bloggblad said...

Jag gör vågen! Så där långt kom jag aldrig med matten fast jag gick i skolan tills jag var 24 år...

Martina said...

TUFFT är bara förnamnet....!
Oj, oj, oj....
Inte mycket tid för annat än skolarbetet.
Det verkar verkligen vara galet mycket för K just nu. Och plus allt extra som man tydligen maste göra ocksa.
Ja, hon behöver ju i alla fall inte fundera vad hon ska göra om dagarna och kvällarna!
Sa mycket jobb och sa mycket stress. Inte bara för eleverna men även för föräldrarna.

Mina barn har ju inte kommit lika langt som K ännu, men Bianca som är 12 gar ju sitt 10:e ar i skolan nu och det har varit mycket skolarbete i flera ar redan. Jag tycker att det ska vara lite stängt och hart i skolan men ibland gar det verkligen till överdrift som med alla dessa läxor över lov och helger. Och när de är sa pass sma sa tycker jag att skolan räknar mycket med att föräldrarna ska stötta och hjälpa till. Som tur är sa är ju jag väldigt disponibel för mina barn, men manga föräldrar har ju inte all denna tid att lägga pa sina barns läxläsning. Ibland tycker jag att det inte riktigt är rätt när skolan räknar med att föräldrarna ska ställa upp och hjälpa till sa mycket. Det borde vara mer läxor som barnen klarar pa egen hand.

Nu menar jag inte att jag tycker eller inte vill ställa upp och hjälpa mina barn, absolut inte. Men det ska ju inte sta och falla pa om föräldrarna kan hjälpa till eller inte.

Men oj, vad man far repetera och friska upp sitt minne i manga ämnen! Mycket har man ju glömt och mycket är helt nytt. Och jag maste erkänna att det inte alltid är lätt med vissa ämnen som man själv har lärt sig pa svenska!

Än sa länge läser barnen bara engelska som sprak, men nästa ar sa kommer Bianca börja med spanska och da har jag tänkt att jag ska försöka hänga pa och lära mig lite jag ocksa!

Lycka till till K!! Och till dig och din man!
Kramar

Musikanta said...

Väldigt intressant läsning - hade ingen aning om allt detta. Skönt att Karolina är så ambitiös, men utan er föräldrar skulle det nog vara svårt att klara av sådana krav. Tur att ni finns!

Kram från Ingrid som inte heller var något ljus i matte.

Desiree said...

Pust, man förstår att det är stor stress och press. Tycker som sagt att Karolina är super duktig som klarat sig med så fina betyg och som kämpar hårt nu med slutspurten och de betyg som sedan kommer att användas för att söka in till universitetet. Väldigt bra och smart att skippa IB matten om man inser att detta blir för tufft. Det är nog väldigt klokt att göra så som ni valt tillsammans. Jag är inte heller någon matte person. Det där med siffror är så abstrakt för mig att jag hade helt klart gjort som Karolina gör. Jag är säker på att trigonometrin är tuff den också på många sätt. Skönt också att hon kunde skippa Franskan eftersom hon ändå läst så mycket som hon behöver. Det ger ju mer tid att ägna åt matten som kanske behöver extra mycket tid och kraft. Även om det blir väldigt långa dagar tror jag att tiden hon lägger ner på teatern och drama lektionerna ändå är något som hjälper henne att ladda batterierna. Något som är kul och kreativt. Jag tror att det är precis det som ger henne den styrka hon behöver för att fixa alla andra tuffa ämnen. Ett stort lycka till med allt som väntar detta året.
Kraaam!

mls73 said...

Känner igen detta alldeles för väl. Mina två stora pojkar går på ett naturvetenskapligt program med inriktning engineering. Herre kära nån vilken matte de har! Jag är så glad att min man är ingenjör och var Pre Med i sina dagar, eftersom, matematiken, biologin, kemin är helt över mitt huvud. Jeff är den som kan verkligen svara på frågorna. Båda pojkarna blir färdiga med high School som sophmores och sen kan de läsa två år gratis på U of Minnesota. De blev antagna till sitt program redan i sjunde klass och visst är jag en stolt mamma, men jag vet också hur hårt de pluggar. Noah satt uppe till ett på natten igår och gick upp tidigt så han kunde skriva färdigt på ett projekt. Han börjar skolan redan 0640 på morgonen. Vad jag gillar är att de får bra support i skolan i det här programmet. De bygger just nu en robot med hjälp av U of M. Noah vann pris för bästa engineering handbok för ett stort projekt och vår State senator gav honom ett pris. Naturligtvis var jag stolt, men det var en stor klapp på axeln för Noah och motiverar honom till att jobba på i skolan. Det gillar jag med amerikanska skolor, jobbar du bra så får du veta det.
Heja Karolina! Keep up the good work!

Kram Marie

Anne said...

Jätteintressant läsa, verkligen! Jag kan inte nog betona hur intressant jag tycker de här inläggen är.
Ja, jag kan ju inte annat än säga att det här låter som en enorm press. Jag har förstått det ÄR mycket, det har jag förstått utgående från allt du ju berättat strövis om nu och då. Men nu när du mer detaljerat benar ut hur junioråret verkligen ser ut. Ja, då får jag lite av en aha-upplevelse HUR tufft det är. Det är bara att lyfta på hatten för K och er föräldrar. Att K envist kämpar på och att det trots allt press, stress och krav aldrig (som jag förstår det) föresvävat henne att helt byta spår till ett lägre spår så att säga. Hon är fantastiskt duktig.
Nu är ni mitt uppe i det, det är bara fortsätta och så låter det som senare delen av sista senioråret blir annorlunda (även det intressant, att sista året inte har samma betydelse utan att det är juniorårets betyg som är så viktiga).

En annan sak jag tänker på, kanske du kan svara på.... Jag har nu förstått att det finns en massa olika spår, med enorma gradskillnadr vad gäller kvalité och krav osv. Jag får känslan av att ALLA mer eller mindre går nåt speciellt spår. Eller är det ändå så att majoriteten av elever går nåt sorts standardspår? Är det ett ytterst fåtal elever som går de avancerade spåren som t.ex. IB AP och allt vad de nu heter?
Hur är konkurrensen mellan eleverna, är det mycket jämförande och press även sinsemellan eleverna i form av jämföra betyg osv?

Puh, onekligen en tuff värld och med mycket press och stress innan barnen ens kommit ut i vuxenlivet (då det ju inte blir lättare direkt). Jag vet inte, kanske man sagt detta i urminnestider, men nog känns det som det just nu är mer krav och stress på barnen/ungdomen än det varit i tidigare generationer.

Som sagt, mycket intressant och ser framemot massor med fler inlägg på temat.
Jag förstår till fullo att skolan och allt som rör den biten tar en stor plats i allas era liv nu. Junioren själv förstås men även hos er föräldrar. Att det är krävande för alla. Och att ni som mor och far har huvudet fullt av stress, oro och funderingar ni också mellan varven.

KRAM

Liz said...

Fantastiskt bra inlagg igen. Man har inte forstatt riktigt hur "illa" det ar forren du bryter ner det med mer info om skolgangen i hogre klasser. Jag har ju mest engagerat mig och lart mig efterhand i dom klasser som Cassie har gatt i, da allt varit nytt.

Jag har ju alltid "bara" haft Cassie att koncentrera mig pa och jag har alltid varit extremt engagerad i skolan och allt dartill, for att stotta sa mycket som mojligt. Det ar sa viktigt att vara involverad och hjalpa till med allt, och som det later blir det annu viktigare ju hogre klasser man hamnar i. Hur ska barn klara av att fixa detta utan stort foraldrastod? Foraldrar som hjalper till och radger om andringar och vilka spar som passar bast och vad som ar bast for framtiden? Otroligt viktigt och vilket jobb ni lagger ner! Beundransvart for er foraldrar!! Karolina - jag ar sa imponerad! Vilken duktig tjej ni verkar ha, och att hon fixar detta. Jattebra att hon har tid/tar sig tid att vara lite ledig pa helgerna. Jag tycker att redan nu sitter Cassie mycket av helgerna med laxor och projekt av alla de slag..

En fraga- IB programmet/andra olika spar/program. Hur valde ni detta? Blev det olika spar erbjudet fran elevens kompetens eller var det helt upp till foraldrarna att bestamma? Holls det eventuellt ett info mote om detta? Eller fick man ta reda pa allt detta sjalv? Jag hade inte tid igar, men maste satta mig och soka info om detta marker jag, speciellt om man gor det redan till MS.

Jag onskar er verkligen lycka till och jag kommer gladjas i framtiden nar jag laser inlagg om avklarade prov och annat. :)

Stor lycka till och kampa pa till K!!

Jag ser verkligen fram emot fler skol inlagg, da det ar en djungel som jag bara befinner mig i utkanten av annu.

Stor kram till dig!

Liz said...

Vad jag glomde skriva var ju att i samband med att jag bara har haft ett barn i skolaldern, liksom ni med K, sa tanker jag da pa familjer med flera,manga barn i olika aldrar. Tank 3-4 barn i olika klasser, med olika krav med olika behov av hjalp och engagemang av foraldrarna. Sa svart!! Det far nog manga foraldrar att kanna sig som om smabarnstiden kommer ifatt dom igen, da alla vill ha hjalp samtidigt och man inte racker till.

Tvillingarna ar ju iallafall sakert i samma klass till en borjan iallafall sa det ar samma laxor och samma projekt...svarare sen nar dom ska valja olika spar etc. Men hua, forhoppningsvis kommer dom kunna hjalpa varandra mycket..

Pluggar Karolina mycket tillsammans med kompisar eller mest sjalv? Har hort om manga som har tutor till sina barn, ar det nagot ni har behovt eller tycker ar bra? Annu har vi inte haft det till Cassie da hon ar jatteduktig i skolan hittills, men vet ett par barn som har haft det for extra hjalp med matten. Inte billigt, men foraldrarna tycker att det lonar sig, sa da far det val vara vart det sager dom. Kan tanka mig att det ar nagot som man ofta kan behova speciellt nar dom blir aldre - inte latt att hjalpa till med den matten som du visade exempel pa...

myhrans said...

Aj, jag får ont i magen av att läsa om deras tempo och krav. Men det är väl som du säger, att de är ju vana detta redan från början. Jag är s å imponerad att hon orkar!

Lotta i USA said...

Wow, otroligt! Jag har ju sett vilka CV vissa undergrads kommer med vid volonteering tex. Konkurrensen....stentuff! GPA kollas och det ska helt vara 4.0 (uni level).

Karolina jobbar enormt bra. So impressive! Och ni med. It is teamwork big time. Alla bidrar på olika vis till slutresultatet.

Fantastisk läsning Annika!

KRAM!!

Jane said...

usch vad jobbigt! både för K och er. Svenska skolan skulle behöva lära sig lite..Hoppas allt går bra och vilken lättnad det kommer att vara när allt är över!
kram!

bettankax said...

Första gången jag känner det svårt att kommentera. Det du beskriver låter vansinne i mina öron. Okej, svensk skola har urartat på andra hållet. Intressant är, som du själv skriver, är att du använder "VI". Självklart ska man hjälpa och stötta sina barn men alla har ju inte den möjligheten. Varken kunskaperna eller tiden. Och tänk om man har tre eller fyra barn?
Jag beundrar Karolina oerhört. Vilka dagar(och så tidigt dagarna startar), kvällar, nätter. Att hon orkar. Att Du och Peter orkar...
Mycket mycket intressant läsning.
Ser fram emot mera:)
KRAMAR!!

Humlan said...

Jag är imponerad av Karolina och samtidigt tänker jag, som så många andra, hur det går för dom som har föräldrar som inte kan eller hinner hjälpa dom? Men jag förstår att du gillar mycket i skolan och jag håller med dig om betyg och allt annat du har skrivit!
Men lite orolig blir jag nog över all stress under de senaste året och att hon inte hinner sova mer... vad gör det med hälsan?
Intressant och lärorik läsning har det verkligen varit, som vanligt när du skriver om hur det är i USA!

Kram!

antonia said...

Vi hade inte the pledge of allegiance i min HS, SKÖNT! Dock hade vi en amerikansk flagga på utsidan som någon alltid var ansvarig för att springa ut och hissa ner om det började regna, men det var ingen big deal.

Låter som Karolina har det riktigt tufft, men hoppas att hon ändå till viss del tycker att det är roligt för annars orkar man nog inte längden. Låter bra att läsa sociologi istället för franska.

familjenlalloo said...

När jag läser det du skrivit är jag glad att vi troligtvis flyttar tillbaka till Sverige innan barnen börjar high school, för det där tror jag inte att de skulla palla med. Låter helt galet!

Pledge of allegiance verkar funka olika på olika ställen. På skolan i Seattle var den en del av morning announcment, så där fanns den med varje dag. Här på skolan i Kalifornien är det upp till varje lärare, och i barnens klasser glöms den allt som oftast. Barnen har aldrig haft någon tyst minut efter heller.

Annika said...

Ingela:
Det är onekligen tufft.
Men er skola är knappast menlös. Du kan sträcka på dig. Ni har lyckats!!
Bäst i världen!!
Kram!!


Anette:
Trevligt att höra ifrån dig igen!!
Välkommen tillbaka!
Jaha, pre-IB på MS hos er också. Ja, var beredd på att det blir tufft, kanske inet på MS, men sedan.
Kan dock säga att det här året är det absolut tuffaste.
Snödag, tyvörr INTE!!!
GUD vad jag vill att det ska snöa så att barnen får lite LOV!!!
Kram!!!


Annika:
Tack, roligt att du gillar att läsa om det.
Ja, jag kan tro att din mans skolgång liknade den K har. Här var preppen MS, gissar jag.
OJ vad OLIKA det kan vara i detta land. Otroligt.
Det som du beskriver om dina elever.
WOW.
Ja, då förstår man hur OLIKA det är från stat till stat och ofta från kommun till kommun,
Igår talade vi OM att de redan i ANDRA klass får de lära sig att skriva en uppsats korrekt. En viss skillnad alltså...
En av mina svenska vänner med en dotter i tvåan berättade det. OCH så var det nog med K också, sådant lärde de sig snabbt.
Du ska se böckerna de läser på IB English, och vilka ananlyser de sen ska ge.
Ja, det är verkligen annorlunda i detta stora land beroende på var man bor.
HAHA, vet DU, precis det där din man säger om college och lättare har jag hört SÅ många säga här också.
Att college var en BREEZE i jämförelse mot IB HS.
Så vi ska hoppas det då :-)
Räknar med att det blir lugnare efter första kvartalet sr år. Men sen ska ju alla ansökningar skickas in till uni. PUST!!!
TACK Annika!! Jag kommer att skriva mer om detta!!!

Annika said...

Bloggblad:
SAMMA här!!
När karolina började femman förstod jag inte länge hennes matte...
HOHAHAHA. nej, det var inte roligt för mig egentligen....


Martina:
Japp, det är en tuff tid. Men det ska ju gå det här också, det har det ju gjort för alla andra...
Men visst kostar det på.
Ja, jag kan hålla med dig om att skolan även här förlitar sig för mkt på fldrar.
ALLA kan inte stötta och många KAN inte ens de deras barn läser om.
Jag skulle tex aldrig kunna hjälpa K med matten, eller med franskan, eller att analysera en bok på rätt sätt.
Mkt fixar hon själv, som all engelska och historia och journalistisk etc.
Men just matten är ju knepig. Vi har tutor just därför.
Håller helt med om att läxor över lov är KASST!!
Lycka till till dina flickor också. Frankrike är tufft.
Men hellre det än de svenska skolan....
Kram!!!


Ingrid:
Japp, så är det. Kul att du gillade inlägget.
Tufft är förnamnet.
Jo, det är bra att vi kan stötta henne.
Jag var usel i matte, Ingrid.
Kram!!

Annika said...

Desiree:
DET är ett tufft år. Skolan har altid varit stentuff, men iår tar det alla priser.
OJ, oj..
Matten hade vi inget val med. Hn aldrig klarat kalkyl. Det hade varit att sinka henne direkt.
Trig är en mellanmatte på skolan. När Peter gick i HS tog man trig som högsta matte.
en del har inte läst det förrän i college.
Japp, nog ska det orkas. OCH det gör det, men visst kostar det.
Teatern get henne styrka, och alla vänner där. Tack och lov.
Kram!!


Marie:
Ja, du vet vd jag talar om.
Dina pojkar har ju tagit en svårare matte än K.
Jag ä glad för att jag är gift med en finanskille som kan det här med siffror också för jag kan inte ett skit. Verkligen inte ett skit då det kommer till matte.
Peter förlitar sig rätt mkt på The Khon Academy online. OCh det är bra att den finns.
Men du, de börjar redan 6:40!! OMG!!! OCH jag tycker att 7:20 är tidigt.
ja, hatten av till dina pojkar och grattis till free ride de första två åren på uni!
Stöd är verkligen a och o!! Tycker ändock att skolorna här är bra på sådant. Det har de varit redan från början.
Kramar!!


Anne:
TACK!!
Ja, du har alltid varit min största supporter då jag skrivit inlägg om skolan.
:-)TACK!
Jo, jag kände att det var bäst att bryta ner inlägget så att jag verkligen skulle kunna förklara.
Det är tufft som fan.
Men det ska ju gå, det har det ju gjort för alla andra vi känner som tagit höga spår.
Karolina klagar inte mkt heller. Det är nog mer P och jag som har magont.
Ja, man kan säga att efter 1 jan nästa år blir det lugnare. DÅ ska alla collegeansökningar vara lämnade etc
Då kan de pusta ut, men inte innan dess egentligen.
Jag svarade på dina frågor i inlägget ovan.
Ja, det här med skolan upptar mkt av peters och min tanketid.
KRAM!!!

Annika said...

Liz:
TACK!!!
Vad rolgit att du tycker det om inläggen.
Jo, jag kände att jag var tvungen att bryta ner det. det blir lättare att förstå då.
Grejjen är ju den att man växer in i allt.
I början tror man inte att man ska greja ngt, men man grejar ju allt.
Tack vare att det kommer successivt.
DET är verkligen tufft, och visst behöävs fldrarstöd.
Om inget sådant finnes går barnen ofta på lägre spår, eller så är det extremt drivna och fixar det på egen hand.
Hatten av till alla dem, säger jag.
Det är bra att vara engagerad fldrer.
Mkt bra.
Jag hoppas också att jag kan skriva lyckliga inlägg om collegeintagningar etc om ca 1 år.
OJ oj!!!
Det är mkt tuffare för de som har flera barn. Ofta har jag hört att syskon hjälper varandra.
Det ja kan säga är att alla ror det i land, sgs. De är duktiga, barnen.
Kram!!!


Myhrans:
Jag vet. DET ger mig magont också. Och oro.
men visst är de duktiga dessa barn!
Hatten av!!


Lotta:
JAG tror dig. Kan tänka mig de CVs du ser!!
OJ, oj!!
Japp, 4,0.
My GOD!!
Ja, det är nog ngt av ett teamwork, och jag erkänner: curlande...
KRAM!!!


Jane:
Tack, ja det är tufft.
DET är så säkert.
OCH ja, svenska skolan har massor att lära.
Kram!

Annika said...

Bettankax.
This too shall pass.
OCh när man sitter mitt i det så är det bara så.
Jag tror att jag och p tycker det är värre med K.
Hon är ju så inkörd på detta pluggande, pch hon hörde talas om JR årets vedermödor för många år sen. Hon och kompisarna var beredda.
Ja, jag skriver vi för det är verkligen så.
jag erkänner att det är curlande just nu.
De som har fler än ett barn har det nog tuffare, men ofta hjälper syskon varandra.
men visst ÄR det tufft.
Sen är privatlärare/tutors en stor business här!!
Kram!!


Humlan:
DET undrar jag också, vad gör detta med hälsan?
Hon sover så lite under veckan.
men det går det med.
USCH dock.
Jo, det är tufft, och privatlärare/tutors har en lukrativ business i mitt område.
Men alla har inte råd med sådana heller. Visst, det är jättetufft.
Skolan är olika över hela USA. På vissa ställen är den väldigt långt fr skolan här.
Roligt att du gillade inlägget.
Kram!!


Antonia:
Ni hade inte det?
Intressant.
Inser att det säkert skiljer en hel del från skola till skola.
kommun till kommun.
Flaggan ja, den är viktig.
För K kommer det här som ngt naturligt, ändå. Hon har det med sig redan från lekis egentligen.
och underligt nog här jag aldrig om ngn som bränner ut sig...

Annika said...

Familjen Lalloo:
Välkommen till min blogg.
Ja, och nej, jag tycker att HS är bra på många sätt. OCH att skolan har varit bra alla dessa år.
TROTS enorm press.
Men ungarna fixar det.
OCH det finns s många olika nivåer de läser på från början.
ja, det är nog så att the pledge diffar fr stat till stat. Jag vor ju i en konservativ stat, om än i en liberal del. Men iaf...
Varmt välkommen tillbaka!

Annika said...

En tanke till på det här inlägget, Annika. När jag läste alla kommentarer från svenskar som funderade på föräldrar med tre eller fyra barn skulle få väldigt svårt att lägga den tid och engagemang i barnen som en avancerad amerikansk skolgång kräver. Den bistra större sanningen är väl den att en familj med 3-4 jobb som inte är superrika antagligen inte har råd att skicka alla sina barn till universitetet. Och då behöver dom ju inte det högt drivna tempot i high school heller...

Men sen är mitt intryck också - och du får gärna rätta mig om du har fel - att föräldramodellen i USA är mycket mer allomfattande än i Sverige. Som föräldrar förväntas man lägga all sin tid och alla sina pengar på barnen. Detta är som sagt mitt intryck som ickeförälder.

Annika said...

Hm, jag menade förstås "familj med 3-4 barn och vanliga jobb som inte är superrika". Föräldrar som måste jobba 3-4 jobb finns det förstås också men då är antagligen uni inte ens på tapeten...

Annika said...

Annika.
jag förstår vad du menar.
Jag känner flera familjer med 3-4 barn där alla förväntas gå vidare. men attans vad det kostar fldrarna i tid och PENGAR!!
Jag vet ett par familjer där barnen själv tar studielån.
Jag bor i en väldigt välmående del av USA och sitter nog lite i en skyddad verkstad i det jag ser och hör.
Jag vet att det är astufft för såååå många.
Pch precis som du säger, på många håll är det ju verkligen så att barnen inte går vidare. Ingen annan har gått på uni i familjen. De slutar efter HS, och de tar lättare spår. Så är det ju absolut. Visst är även detta en klassfråga.

Suzesan said...

Intressant. Visste inget av det där.Tufft det där. Men är det så att allt det man tycker är tufft i början är svårt och känns oöverkomligt och när man tittar tillbaka en bit så är det man förut tyckte var svårt så mycket lättare. Men oj så jobbigt för dem som kanske
halkar efter.

Men ribban höjs ju för att få motiverade elever. Smitare och lata har ju inte en chans.

Skrattade åt att du använde SJÖMANSspråket för väckning...purrning. Purra.

Oj jag tänker på när jag läste teknisk matte och kämpade och fattade inte så mycket men sen när jag fattade och räknade på så vid nästa kapitel eller nästa bok så var det där svåra i början så att man fnissade åt att man ens tyckt det var svårt.

NU HOPPAS jag på snödagar. TILL ER. Sovtid till "lillan".

kram
/Susanne

Suzesan said...

Den matten du visar är inte enkel ...för en novis. Min son läser på högskola och när jag såg hans mattebok höll jag PÅ att svimma. Ingenjör. El- och teledesign tror jag det heter hans kurs. MATTEBOKEN. Ja jädrans ja jag som tyckte jagv arit duktig på ekvationer-från-helvetet.

Jag fnissar alltid åt att man räknar matte med bokstäver. DÄRFÖR läste jag teknisk matte. Av nyfikenhet. Ville veta hur de omvandlade bokstäver till siffror. Jag minns att jag ångrade mig varje kväll jag satt med femtio tal i läxa som krävde en A4 sida för varje tal och svar. NÄR MAN kör fast och inte har någon att fråga för att komma vidare.

Vi fick läxorna på tisdagar och på torsdag hade vi frågedag (hjälp)och genomgång på nytt.
Hade man inte fattat det andra var det åthelvete med det nya, NÄTTER.
kram
/Susanne

Annika said...

Suz:
Som natt och dag mot hur det är hemma.
Går inte att jämföra.
Den maten jag har på bloggen är kalkyl. SÅ svår att den räknas som uni-level.
Jag fattar noll, såklart.
OCh har absolut inga ambitioner att lära mig sådan matte heller.
Karolina kommer inte heller att behöva den i framtiden.
Så att gå ner ett steg i matte är ett måste.
Olika nivåer på HS, en del mkt svåra, andra mkt enkla.
Du väljer det som du vill ha, och som passar dig.
Snödagar, det är kallt nu, men ingen snö...
Kram!

Annika said...

MATTEN, ska det stå...

Cecilia/svengland said...

Känner igen det där med de höga kraven, här i de Engelska skolorna är det ganska lika! Men de sista två åren läste min dottern Julia bara tre ämnen, som de själva valde, hon började egentligen med 4 men valde att koncentrera sig på de tre hon var bäst i istället, och det var också de betygen hon sökte in på Uni med. Tack och lov har hon alltid varit väldigt akademisk (till skillnad från sin mor!)och klarade av betygen galant! Men visst är man orolig för dom - en bra degree betyder ju allt idag! Nu är hon halvvägs igenom sitt Uni pluggande och det har gått så fort! Och hon har blivit så vuxen! Det kommer ni nog också att märka med K när hon b0rjar Uni - de blir så självstängia helt plötsligt!! Och vi stackare mammor kan inte riktigt fatta det - de är ju fortfarande våra baby's! :-)

antonia said...

Nej vi hade inte det :) Och det var ändå i Missippi som känns så konservativt och traditionellt och så.
Det förvånar mig att ingen bränner ut sig. Kanske bra markservice då många ju har en förälder hemma. Vet en del i Sverige som bränner ut sig på gymnasiet nämligen.