Wednesday, January 16, 2013

Livet i amerikanska skolan del 1

Det här inlägget är uppdelat i två delar. Del ett idag, och del två imorgon.


En septemberdag börjar mitt lilla barn i skolan.
Som liten femåring travar hon kavat in i klassrummet som om hon aldrig har gjort annat i hela sitt liv.
Mamman, jag, får tillsägelse att lämna skolan eftersom de små femåringarna nu ska börja skoldagen.
Detta är den allra första första skoldagen av åtskilliga.
Året är 2001 och 2014 ska den lilla, om allt går som beräknat, ta sin examen efter 13 år i Fairfax County Public Schools.
Det sista jag hör är; Please stand for the Pledge of Allegiance.
DÅ börjar den 35 åriga mamman att gråta lite diskret. Hon skyndar sig ut ur skolan med sin man vid sin sida.
Mamman har svårt att förstå detta med “The Pledge...” och hon är lite bedrövad.
Bedrövelsen över The Pledge går över ganska snart. Det tycker egentligen inte den här mamman är en så stor grej att reta upp sig på. Det lär hon sig med tiden. Det är en av de saker som är ANNORLUNDA (och ANNORLUNDA är ett ord man måste lära sig då man lämnar sitt hemland).
OCH med åren förstår hon också att The Pledge är frivillig och på High School är det många som inte deklamerar den.





Åren går.
Den lilla kavata femåringen växer och blir äldre och äldre.
Mamman, som själv inte gått i amerikansk skola, får lära sig hur allt går till här. Hon förstår väldigt snart att denna skolgång är väldigt annorlunda den skolgång hon själv hade.

Läxorna kommer omgående, redan i Kindergarten. Det fixas utan problem. Läxorna har alltid funnits med. Alltid, alltid.
OCH projekt. OCH om projekten tycker mamman att det ÄR, och förblir, något som föräldrar får ösa krut, och pengar, på. Om projekt tycker den här mamman INTE.
Men, åren gick och skolan ÄR BRA. Krav och betyg tycker den här mamman behövs.
Japp, och i Elementary School (låg och mellanstadiet) ges även betyg i ORDING och UPPFÖRANDE!
Heja, heja, tänker den här mamman om det!
Betyg ges redan från början i alla ämnen. Eleverna i ES får dessutom betyg både i prestation och bemödande.
Heja, heja tänker den här mamman även om det!

Under alla dessa år har betyg getts fyra gånger om året. Däremellan håller lärarna kontakt med föräldrarna via e-mails och “progress reports”.
Betyg fyra gånger om året gör att stigmat omkring dem försvinner.
Heja, heja säger den här mamman återigen!

Det blir dags att byta Elementary School mot Middle School. Stora förändringar, ny skola, ännu mera krav. Indelade skolklasser existerar inte längre. Nu går eleverna på föreläsningar. En massa nya elever kommer från andra ES i området. MS blir en riktig smältdegel. De två åren i MS går bra, även om barnet nu efteråt har sagt att de två åren var de två värsta under hela skoltiden.
Det var då de hade två minuter mellan klasserna, de hade knappt någon rast alls. Det är redan här man bestämmer om man ska läsa IB (International Baccalaureate) på High School eller inte.
Så det bestämmer vi att barnet ska göra.
Pre-IB, nemas problemas. Mycket krav, massor med projekt. Men toppfina betyg och åtminstone fyra awards under dessa två år.

High School.
Där ligger den som från början var lik en hägring vid horisonten. Det är svårt att förstå att ens lilla barn en gång ska börja i high school. Åren går fort och rätt som det är är det dags.
Nya regler, nya rutiner, ny frihet, nya KRAV och massor med läxor. MASSOR med förväntningar.
IB-the middle years.





South Lakes High School blev IB skola för ca tio år sedan, och i med det steg dess popularitet väldeliga. Folk börjar placera sina barn på SLHS utanför dess egentliga upptagningsområde. Innan denna omläggning har SLHS ett lätt skamfilat rykte (hur skamfilat det nu kan vara i en kommun som huserar, bland flera andra skoldistrikt i detta land, USAs absolut bästa kommunala skolor).
Dock i och med omläggningen till IB-skola så stiger skolans “rykte” snabbt. Den byggs om för ca 50  miljoner dollar och efter den ombyggnaden är det dags för Karolina att börja gå där.
I Karolinas klass finns över 700 elever, i klasserna under Karolina är de ännu fler.
Skolan är proppylld, så fylld att man måste ha baracker utanför där man håller vissa lektioner.
När Karolina ska ta sin examen nästa sommar kommer man inte längre att kunna hålla den cermonin på skolan, utan den får läggas till George Mason University i Fairfax, där kommer den att hållas i deras stora arena.






Här slutar vi dagens inlägg. Imorgon kommer då del två. Om ni har frågor, vilket jag tror att ni har, får ni ställa dem i kommentarsfältet så ska jag svara på dem i morgondagens inlägg.

Jag ska dra iväg till Barnes and Noble i Reston och äta en av de absolut sista frukostarna där innan stället slår igen sina portar för gott.

41 comments:

Pettas said...

Varm kram till lilla mamman.
Tror nog att alla mammor känner igen sig fastän det är så annorlunda i Amerikat än här. Vi har våra kycklingar som vi alltid vill hålla under vingen:)
Trevligt att lära, läsa

Kram
Karin

Jagger said...

Pledge? Vad är det? Googlade och hittade en film och golvvax.. ehum?

Desiree said...

Jag gick ju själv på amerikansk high school då vi bodde i Nicaragua. Minns betygen i både ämnen och i uppförande. Vi hade skoluniform också. Sedan minns jag också att det var ca 2 minuter mellan lektionerna men vi hade en förmiddagsrast på ca 20 minuter och sedan en lunch rast på 30 minuter. Det var under dessa raster man fick gå på toa för det hann man inte på de där 2 minuterna. Då var det bara springa till skåpet och hämta och lämna böcker som gällde.
Vad står IB för? Tänk att Karolina snart har gått ut high school. Hon verkar så duktig och ambitiös och jag hoppas att hon kommer in på det universitet som hon helst vill gå på. Känns ändå som om alla de universitet ni varit och kollat på är bra val och bra ställen.
Jättekul att få läsa mer om skolsystemet i helhet. Intressant på många sätt.
Kram!

Sahra said...

Förklara gärna vad the pledge är. No idea

Annika said...

Karin:
Det som gör det extra knepigt är ju att jag inte gått i skola här.
Så det blir en helt annan grej. Men, jag ska nog säga att jag är glad att K gått i skolan här, trots alla krav. OCH inte i skolan hemma. DEN är inget att hurra för, tyvärr.
Imorrn blir det mer.
Kram!

Jagger:
The Pledge of Allegiance, skrev jag inte det ;-)

Desiree:
Ja, du gjorde det så du känner ju igen ett och annat här.
men skoluniformer har de inte. Det har de endast i privatskolor här.
Samma hos er alltså med två minuter mellan lektionerna, bathroom passes och korta raster. SÅ var livet på MS. De var verkligen hårt hållna där, eller vad man ska säga.
IB finns hemma också, det finns överallt, International Baccalaureate.
Tack, ja imorgon blir det lite mer.
Kramar!!

Annika said...

Sahra:
The Pledge of Allegiance. Den som rabblas framför amerikanska flaggan med högra handen på hjärtat varje morgon...
Skriver in den i morgondagens inlägg.

Taina said...

Ja du Annika det är verkligen ANNORLUNDA här. Det nötte jag i skallen på Bella jämt när hon till en början sa vad som var rätt och fel. Det är annorlunda sa jag då.

Kindergarten suck vilken omställning för OSS. Kanske inte för Liisa för hon visste inget annat. Det var VI som fick oss en chock. Speciellt över alla läxor och krav.

Jag gillar också betygen. Projekt har vi heeeeela tiden och till nästa vecka ska vi göra en resväska!!! Gaaaah!

Kanske jag ska ägna dagen åt det nu när det är snowday som vi har idag...

Kram kram

Annika said...

Taina:
KOM precis från dig :-)
Annorlunda måste man LÄRA sig. kan man inte det ordet får man det jobbigt. Överallt.
KG förstår jag kom som en smärre chock för er som kom från Sverige.
Läxor gillar jag, men det blir för mkt av det goda ibland. Kraven också, det blir för mkt. Speciellt nu i de höga klasserna, men de har ju funnits med hela tiden. Barnen är liksom inkörda på det.
Projekt tycker jag ILLA om. OJ så mpnga projekt man själv hjälpt till med för Karolinas räkning. Det öär mer en fldragrej än en barngrej. Ogillar.
Har ni SNOWDAY!!
ERA lyckostar, Vi har regn och en grad plus...
VILL ÅSSÅ ha snö!!
Kram!!!

Miss Marie said...

Det låter verkligen hårt i de amerikanska skolorna! Antar att det beror mycket på vilken del av USA man bor i? Kan tycka att betyg i uppförande är bra, det tror jag gynnar barn i längden! Sen är jag inte alls mycket för betyg i de lägre åldrarna, tycker att man som barn ändå har koll på var man ligger lite? Ska bli intressant att läsa mer! :)

Annika said...

Marie:
Det är det! och MYCKET riktigt beror det på var man bor. Vissa kommuner har superfina system, andra har usla. Riktigt usla. SÅ usla att om du bor där så sätter du ditt barn i privatskola istället (OM du har R^D med det).
Betyg i lägre åldrar tyckte jag funkade toppen. Stigmat försvinner då, vilket jag gillar.
Japp ,imorrn blir det mer renodlad HS.

Victoria said...

Jag var på informationskväll om High School i går och jag kan säga att det gick runt i skallen av alla förkortningar de rabblade upp. Man är definitivt i underläge om man inte växt upp här! Jag hoppas att Isak förstår det här bättre än jag.
Kram!

Annika said...

Victoria:
OOO jag MINNS den infokvällen.
Snacka om karusell i skallen.
Du kan lita på Isak kommer att ha KOLL. För det har de!!
Jag har förlitat mig på K många ggr, och på Peter och på grannar med äldre barn.
men jag vet hur mkt det är att ta in på en HS infokväll...
OMG!!!!
Kram!!

Erica said...

Som sagt; den amerikanska skolan verkar vara så tuff! Som jag skrev tidigare så är jag så imponerad över att de amerikanska barnen klarar av den med alla krav, tempot o.s.v.!

Men med tanke på hur extra tufft det verkar vara i high school förstår jag att det är bra för barnen att börja tidigt med allt som hör skolan till (läxor, betyg o.s.v.) Kan tänka mig att det skulle bli världens värsta chock att börja high school annars...

Så betyg i ordning och uppförande finns i amerikanska skolan... Det är jag inte helt emot. Ibland tror jag svenska skolan skulle tjäna på att ta tillbaka det.
Men har det för att det var på tapeten för ett par år sedan. Men det blev sådan "folkstorm", och gick inte igenom. Har det för att folk ansåg att det skulle vara att "ta tillbaka" skolan flera decennier. Men så ser ju den svenska skolan ut som den gör också...

Betyg i prestation och bemödande tycker jag låter som ljuv musik i mina öron! Att man faktiskt får någonting för att man kämpar på!
DET skulle svenska skolan också behöva införa!

Och vilken ENORM skola det verkar vara hos er!
På min gymnasieskola, Strömbackaskolan, tror jag det gick sammanlagt runt 2000 elever... och det var sammanlagt, alla program inräknat. Och då är Strömbackaskolan en stor skola, med de flesta av de nationella gymnasieprogrammen representerade.
På min högstadieskola gick det ungefär 100 elever i varje årskurs, och då var det 4 klasser per årskurs. Så på Hortlaxskolan skulle jag gissa att det gick ungefär 350-450 elever (är ju lite olika år till år).

En amerikansk high school-graduation måste ju nästan vara en av de absolut största milstolparna i amerikanska barns liv! Kan förstå att det är mäktigt att uppleva en sådan!

Till sist måste jag bara få säga att jag tycker Karolina verkar vara fantastiskt duktig i skolan! Jag har en känsla av att det kommer gå otroligt bra för henne i framtiden :D

Ursäkta för mastodontkommentaren.
Hoppas att du får en riktigt bra onsdag!
MVH /Erica

bettankax said...

Mycket intressant läsning. Tacktack! Extra intresssant med dina synpunkter på betyg. Kan förstå "avdramatiseringen" när betygen ges fyra gånger/år. Allt handlar ju om vad man är van vid. Kraven tänker jag också på (som du vet sen tidigare).
Finns mycket övrigt att önska i den svenska skolan. Jag har i mitt arbete kontakt med en hel del rektorer,lärare och elevvårdspersonal. Tyvärr tyvärr blir jag oftast beklämd.

Här kommer min fråga. Hur fungerar elev-hälsovården? Finns den? Om, vad ingår i denna?
KRAMAR!!

Martina said...

Intressant att fa veta lite mer om det amerikanska skolsystemet. Man (jag) har ju tidigare haft bilden av att det är väldigt lätt och slappt i amerikanska skolor. MEN det har jag nu FÖRSTATT att sa inte är fallet, bade tack vare dina och andras blogginlägg.

Jag förstar precis och känner verkligen igen mig i att det fran början var tufft att lämna sitt barn i ett skolsystem som man absolut inte kände till och där mycket i början kändes som totalt galet.

Jag fick lämna mina sma "bebisar" i skolan när de var 3 ar!!! Skoldagar fran 8.30-16.30, läxor, betyg...

Samma sak är det i Frankrike, man far betyg i uppförande, presentation, sociala kompetenser... Man tilltalar lärarna med Mademoiselle, Madame eller Monsieur.... sant tycker jag är positivt.

Däremot har barnen skolväskor som väger bly, galet mycket läxor bade i veckorna, under helgerna och under loven. Jag är absolut för läxor men ibland känns det FÖR tungt när barnen inte är hemma förrens klockan 17 och de sen maste sitta hela kvällen med läxorna.

Varje ny etapp känns läskig. Men man vänjer sig. Det finns positiva saker och det finns negativa saker.

Än sa har Bianca bara kommit till andra aret i "collège" (högstadiet) sa vi har nagra etapper kvar.
I september börjar Emma i Collège!

Kramar

Jagger said...

Ah, det gjorde du nog men jag har aldrig tänkt på att det ens har ett namn... eller vad det rör sig om. :D

Annika said...

Erica:
DET är den!
Iaf om man går högre sår som IB, AP etc.
Då är den för jädrigt tuff.
Som sagt, de börjar direkt med läxor så det kommer inte som ngn chock för eleverna i MS och HS.
Inte alls.
ATT JA!!!
ATT man borde införa betyg i ordning och uppförande hemma också. JA!
Det är ju respekten som brister ngt kopiöst hemma.
Jag blir helt chockad ibland när jag läser om elever som tar sig friheter och lärare som inte har ngra rättigheter alls.
Lärarna ska vara en auktoritet.
SÅ in med betyg i Sverige vad gäller detta.
Ungar ska inte vara rötägg i skolan. Vare sig mot varandra eller mot lärare.
Absolut inte.
Svenska skolan får Sverige skämmas för i världen, så är det bara.
Visst finns det bra skolor hemma, men också så många USLA.
VISST är det bra att få betyg i bemödande som de fick i ES!
Hatten av till det!!
Det skulle man ha hemma också, och det borde de ha i MS och HS också.
Jo, SLHS är en stor skola.
Stora klasser.
Men så är den fylld till gränsen också.
HS-graduation är JÄTTESTORT!!!
Jag kommer att gråta.
Det vet jag redan nu.
Då är ett kapitel verkligen SLUT!
K är duktig, men det är inte så lätt för henne längre som det än ggn var.
Tro mig.
Men vi ska nog ro detta året iland också.
TACK för kommentaren, det är roligt att få långa, genomtänkta sådana!!!


Bettankax:
TACK!
Och roligt att du gillade att läsa om det hela.
Annorlunda var ordet, sa Bull.
Svenska skolan måte skärpa sig, den kan inte fortsätta som den gör.
USCH, det är skrämmande. Förstår att du blir beklämd.
Ah, tack..jag tar din fråga imorrn i inlägget.
Kramar!!!


Martina:
Nej, slappt är det inte. Det är motsatsen till slappt.
PUST!!
MEN, återigen, allt beror på var man bor, vad man har för kommunala skolor (DE är OLIKA över hela landet, från kommun tlll kommun).
Tar man ett högt spår så är det j-gt svårt.
Men tar man den lätta vägen så är det inte så svårt, sas. Om man inte har ambitionen att gå på college etc.
VISST är det tufft för oss mammor och pappor att komma in ett skolsystem som vi inte känner igen.
Som tur är lär vi oss längs vägen, Martina :-)
OJ, det var LÅNGA dagar från början hos er för 3 åringar...WOA!!
Jag tyckte KG var tuff, 9:15-15:50.
men då hade ni det etter värre.
Nåväl, vi vet ju att det funkar och att e allra flesta barn grejar det galant.
GILLAR betyg, och tycker att det franska systemet är KLOKT!
Samma här, lärare tilltalas med Mr, Mrs, Miss eller doctor.
Det låter som om vi har väldigt LIKA erfarenhet av skolorna i våra länder.
Karolinas väska väger BLY!!!
OCh jag är också emot läxor över lov och helger,
Kramar!!!

Annika said...

Jagger:
Jag skriver lite om det imorrn, lägger ut hela "pledgen", den som de rabblar :-)
Men du har rätt, Pledge är också ett rengöringsmedel,haha!!

Erica said...

Jag kom på en sak till, angående lärare...
Jag tycker det är så HEMSKT här; det här att lärare i princip inte kan göra något gentemot hur elever beter sig!
Minsta lilla så blir en svensk lärare anmäld...
Personligen tycker jag att det bara känns så FEL att t.ex. högstadielärare ska nästan behöva vara rädda för en del elever!
I den åldern är ju många elever (speciellt killar) fysiskt överlägsna många lärare. Och att lärarna då ska behöva vara rädd för vissa, bara för att respekten totalt saknas i svenska skolor!

Självklart ska det inte vara som förut, då man var rädd för läraren (är ju trots allt skillnad på respekt och rädsla). I den bästa av världar finns det en ömsesidig respekt som ALLA respekterar!
I och med gäller det ju självklart allmänt i livet, men då det här handlar om skolan så skriver jag om det.

Vi hade en lärare på högstadiet (som var vår klass´ klassföreståndare), och han hade sina regler som han verkligen höll på! Som exempel kunde det vara "inga mössor på i klassrummet", och gick man in med den så fick man gå tillbaka ut, ta av mössan och sedan gå in igen.
Samtidigt var han oerhört duktig på att lära ut och samtidigt bjöd han verkligen på sig själv (han var nog strax under 60år när jag gick på den skolan).
Även fast han höll så fast på sina regler så var han den lärare som verkligen ALLA respekterade mest! Till och med "bråkstakarna" hade stor respekt för honom. Han var också den mest omtyckta läraren på hela skolan!

Varje julavslutning hade vi något som kallades Julspex, och en av punkterna i den showen var att årets lärare utsågs av eleverna, och jag har det för att han vann varje år jag gick där...

MVH /Erica

Annika said...

Erica:
Amen, det är ju så sant det du skriver.
Lärarna hemma törs inte göra ngt åt bråkstakar etc. De kan åka dit för det.
Het SJUKT och vilket misslyckande för skolsystemet.
nej, det är klart att man inte vill ta det tillbaka till 30-talet med elaka lärare och rädda elever.
Men en ömsesidig respekt JA!!
OCH respekt för skolans saker etc.
jag hade också en mkt bra lärare i skolan. han var sträng, men hade humor och han var rättvis. HAN hade respekt med sig. hela tiden.
Mössor på lektionerna var otänkbart.
Fler såna lärare.

eastcoastmom said...

Ja jag gillar också den amerikanska skolan, eller i varje fall det skolsystem barnen hörde till i södra CT, vet att det kan skilja mycket mellan de olika staterna. Precis som ni hörde våra kids till ett system som är topp 5% i USA.
Våra barn hade inte riktiga betyg förrän Middle School, men de fick detaljerade omdömen i varje ämne två gånger om året, och betyg i uppförande och ordning. Tack o lov var det inte så många projekt i den skolan! Gillar heller inte projekt, tar bara en massa tid och sen ser man ju att det är föräldrarna som gjort jobbet (eller the nanny...)
Kram

Nettan said...

Oj den amerikanska skolan skiljer sig verkligen från den svenska (Som blivit grymt slapp om man ser till de kommunala skolorna), vi valde ju friskola till store sonen när han gick gymnasiet och det hade en tuffare profil med både NV och musik men det var bra, kommer garanterat jobba för att de små går något liknande när det blir deras tur. tror att mycket beror på lärare/föreläsare och hur de förmedlar sin kunskap till våra barn & ungdomar. Skolan är viktig och IB är ju bland det bästa som barnen kan få i grundutbildningsväg i dag. Det jag skulle vilja att du berättar mer om är projektarbeten? Här hemma är det inte så mycket projekt som ingår i läxorna men det är mer problembaserat lärande, och vi får hjälpa barnen att söka kunskap. Ser fram emot fortsättningen i morgon!

Kramar
Nettan

Annika said...

AM:
Jag med! Tycker skolan är bra om än hård. Bor man i en kommun med bra skolor är det fantastiskt och då fattar jag inte hur ngn ens kan andas om privatskolor. Snacka pm att kasta pengarna i sjön.
Projekt är ett helsike. Har alltid tyckt illa om dem. Man blev ju helt matt då man såg vad vissa "barn" åstadkommit. Suck!
Kram!

Annika said...

Nettan:
Ja det gör den verkligen! Den svenska kommunala skolan skrämmer mig.
Skulle vi flytta hem skulle jag sätta K i friskola direkt. Svenska skolan måste skärpas. Ja, bor man i en kommun med bra skolor här är den toppen! Bor man däremot i en kommun med dåliga skolor är den usel. Så jag är ytterst tacksam att vi bor där vi bor.
IB är ett bra, men krävande, program. Ska berätta lite om projekten imorrn.
Kram!

Jane said...

Myket intressant att läsa. Jag tycker i helhet om den amerikanska skolan, men som redan vissa ar nämt, det beror mycket var man bor. Jag tycker att det är så dumt att man bara kan gå i den skola som man tillhör, det gynnar bara de som bor i ett finare område (så är det i Cali, vet inte om det gäller hela USA)

Det som jag kan tycka är lite konstigt är att barnen pushas redan från tidig ålder, men vad leder det till? Jag tycker att svenska universitetsstudenter och gymnasiaster kan precis lika mycket. Inte så vana att få kritik, tala inför andra och pusha sig kanske, men när det gäller allmänbildning, litteratur etc. ligger de inte efter. Ibland kan jag förvånas över hur många "dumma" amerikaner det finns, alltså när det gäller genomsnittsivån, allt ska bokstaveras och de verkar lite långsamma så jag kan undra vad som händer..Dagis etc håller ju mycket högre kvalitet här och barnen kan mycket mer än i Sverige men någon gång på vägen går något fel..Nu blev det här lite konstigt, men du kanske förstår vad jag menar? Eller så har de 80% av människorna jag träffar i vardagen haft oturen att gå på en dålig skola. Tyvärr så har friskolorna tagit över Sverige verkar det som, helt otroligt,s tarta en privatskola och få bidrag av staten. Smart affärsidé.

Tycker det är jättekul att läsa, kan förstå att det måste vara jobbigt ibland när man inte själv har gått i amerikanskt skolsystem och får lära sig allt på nytt. Jag skulle nog tycka det, men som tur har du ju Peter.


Galet att klassen har så många elever, i Tyskland är lite likadant, de små klassrna försvinner när man fyller 13. Har du någonsin tänkt på att skicka henne till Sverige som utbytesstudent under ett år?

Kram!

Liz said...

Otroligt bra inlagg Annika! Skolan har ar ju sa otroligt hard och det ar kampigt fran borjan. Det verkar vara ganska vanligt att manga tror att den amerikanska skolan ar lite slapp efter alla filmer dar det ar mer sport och dans an pluggande..

Men som du ju vet, det ar den ju verkligen inte. Jag blir lite kallsvettig nar nar jag hor dig beskriva Middleschool eller Junior High som manga sager har. Det ska ju Cassie borja i host. Hua, jag marker att jag maste borja kolla runt pa olika har i stan nu och se vilken som ar bast och om det ar dags att byta skoldistrikt eller inte. Nar det ar sa jobbigt, sa ar det ju annu viktigare att det ar en skola som ar BRA och man vet att det lonar sig i langden.

Projekt - don't even get me started..usch, jag ar verkligen inte for dessa projekt, assignments, presentations etc. Det ar mest ett himla jobb for foraldrar och barnen kan sitta i timmar for att hitta info, da det fran skolan oftast ar mycket vaga instruktioner och all info och saker som behover inskaffas maste fixas av foraldrarna. Cassie har ju haft ett projekt efter det andra hela tiden och detta lasaret har varit massor hela tiden, var och varannan vecka. Hjartsjukdomar var den senaste, ingenting alls laste dom om det i skolan, dom fick alltsa helt sjalva hemma forska fram info, skriva redovisning, gora en power point presentation etc. Det laggs ner sa otroligt mycket tid pa dessa projekt for att dom uppvager sa mycket av betygsdelen av det amnet, oftast science da, och dom lar sig ju inte nagot egentligen. Fragar jag Cassie idag om alla olika celler, nervcellers uppbyggnad etc som hon gjorde ett projekt pa innan jul har hon inte en aning om termerna eller hur det funkar och skillnader. Man pluggar massor just for stunden, men inte for att lara..DET har jag svart med. Battre att ga igenom i skolan, strunta i alla posters, presentations och lagga mer tid till inlarning och plugg bade i skolan och laxor pa det dom lart sig I SKOLAN och inte behova lara sig allt sjalva hemma over datorn.

Liz said...

Sorry, blev langt, men som du vet ar det ju ett saaaa trist amne och da det ar sa mycket laxor iallafall, sa ar det ju hopplost att dessa projekt ska ta san himla tid - all vaken tid hemma efter skoldagen oftast efter laxorna.

Betyg- sa fantastiskt bra! Har jag alltid tyckt, aven nar jag bodde i Sverige. Forstar verkligen inte hur man kan vara sa emot det i Sverige?! Som du skrivet, betyg fran lag alder gor att hetsen forsvinner, betyg 4 ganger om aret gor att man direkt ser om barnet har halkat efter nagot i nagot amne, man ser da direkt vad som larts i det amnet sedan forra betyget och vad man behover ova mer pa. Man kan direkt atgarda och ta igen. Jag ar helt klart for betyg i alla amnen och garna detaljerat. Nar Cassie gick i lagstadiet i KS fick hon flera sidor langa betyg. Dar var English uppdelat i skrivning, rattstavning, lasforstaelse, lasning, uppsatsskrivning etc etc.. man kunde direkt se var hon eventuellt behovde trana mer. Det var otroligt bra!

Kvartsamtal som finns i Sverige dar ska da ALLT behandlas, alla delar av alla amnen, uppforande och eventuellt andra fragor. Det blir ju inte alls som ett betyg, utan mer skummande pa ytan. Jag blir helt forskrackt nar jag hor fran bekanta att "skolan maste gora mer" att "skolan maste ta sitt ansvar" etc nar deras barn beter sig illa i klassrummet. En bekants barn 9 ar ligger hellre pa golvet, sitter under banken, struntar helt i vad lararen sager, svarar med attityd (talk back!?) och ar oforskamd och svar och kallar konsord till lararen...far ga emellan fritids och klassrummet for att lugna ner sig flera ganger per dag och foraldrarna sager da bara att det ar lararen som maste ta och vacka intresset i barnet for inlarning. Att lararen ska lata honom hallas, det ar ju battre om han ar tyst pa golvet an stor i banken??! Jag holl pa att hoppa i taket nar jag horde detta! Var finns respekten?? DETTA scenario hade ju ALDRIG hant i USA!!


Sa typiskt svenskt, SAMHALLET ska ta hand om allt!! Fostra barnen, ta hand om dom fore, under och efter skolan och helst pa helgerna ocksa. SAMHALLET ska ta hand om alla problem nar det blir brak pa stan, missbruk och annat. Foraldrarna avsager sig oftast allt ansvar och litar pa alla andra. Sager dom till da kan dom bli anmalda sjalva for hot etc..Oj oj oj, Sverige ar pa vag utfor..

Jag maste lasa pa om IB, kanner jag faktiskt inte alls till, men det later ju som om det vore valdigt bra.

Nej, jag ber om ursakt av lang inlagg, men det ar ju ett amne som beror minst sagt, ser fram emot mer imorgon!!

Tack for att du tar dig tid att beratta om dina/era erfarenheter!
Stor kram!

Musikanta said...

Jag bara undrar, som gammal speciallärare, hur mina elever hade klarat sig i den skolan...
Kram från Ingrid

Sofia said...

Det låter tufft samtidigt som jag tror att det är bra att ha betyg i tidig ålder. Jag tycker det svenska systemet är alldeles för slappt. Först behöver man knappt göra någonting, jag hade nog inte haft ett ordentligt prov förens jag gick i 6:an. Sen på högstadiet förväntas man veta hur man pluggar och skriver prov och får bra betyg? Det i kombination med pubertet och att behöva tänka på gymnasieval är ju en sådan shock om man inte är van vid det.

brysselkakan said...

Vi har ju tagit lite del i allt det där när J ju gick HS på en internationell skola med amerikanskt skolsystem, visserligen i Bryssel men ändå. Men jag gillade det! Har ju haft två söner i gymnasiet i Sverige och HS var betydligt bättre. Sedan kan det nog vara oerhört tufft för dem som har det svårt i skolan...

Anne said...

Jätteintressant inlägg, suger åt mig precis allting. Som du vet tycker jag väldigt VÄLDIGT mycket om skolinlägg.
Får se hur lång kommentar jag orkar få till nu, vi är/har varit sjuka (suck...det ena efter det andra avlöser sig hos oss just nu, så här var det INTE före vi hade barn).
I alla fall, jag tycker ju allt det där med betyg, krav och ordning och reda är precis som det ska vara. Tummen upp från mig också.
Den svenska skolan som den är idag skrämmer. Vad hände, vad gick fel. Den har ju helt spårat ur på relativt få årtionden. Hemskt att det kan gå så, skolan som är så viktig.
I längden får det ju konsekvenser även för den högre utbildningen i Sverige, alltså universiteten (allt hänger ju ihop, lär sig kidsen ingenting sänks kraven för uni studierna också).

Hittills dock så verkar många uni utbildningar fortfarande hålla en hög nivå. Jag vet att min M i alla fall som har svensk uni examen(ähum, den är ju då inte purfärsk mer har rätt många år på nacken nu men ändå...) han har alltid känt hans uni utbildning och kunskaper varit lika bra (t.om. bättre) och hållit samma nivå eller tom högre som kollegor med examen från en massa prestigefulla amerikanska uni. Så det är kul, att svenska uni i alla fall kan konkurrera men men det kommer ju förändras pga grundskolan och gymnasiet suger och helt förfallit.

Nog om det.

Hur skolan funkar här, jag blir alldeles matt och får ångest över hur det ska bli då jag inget kan eller vet. Men, men man kan ju inte börja tänka på alla nivåer. Man får börja lära sig Kindergarten och väl få mer koll varteftersom...
Jag vet variationerna är stora vad gäller kvalité och skolor men går ens barn i en bra skola så får man hundra gånger bättre skola än den svenska. Så är det ju bara.

Flera jag känner håller som bäst på och flyttar och det märks att det överlägset enda som styr vart flyttlasset går är området med bra skolor. Det kan kännas märkligt fundera i de banorna med knappa 2-åringar men jag vet ju samtidigt hur viktigt det är och åren går ruskigt snabbt.

Middle School låter onekligen supertufft, men det är förbi och K tog sig igenom det. Kan förstå hon nu efteråt tycker det var asjobbigt. Det måste ha varit en stor förändring på många plan också att börja MS.

Lite frågor. Du skrev att det idag finns 700 elever i Karolinas klass. Hur funkar det med lärarna? Jag menar, en klasslärare kan ju inte ha koll på 700 kids? Delas det upp i mindre grupper så att en lärare får som huvudansvar (blir som klasslärare) för en mindre grupp elever som han/hon lär känna och som är hennes lärare ni som föräldrar kan vända till er om det är nåt speciellt. Eller som K kan vända sig till. Det känns lite anonymt om en klasslärare har hundratals elever, då blir det ju rätt omöjligt för varje elev att bli nåt annat än en siffra eller bokstav. Eller hur funkar det?

Ser framemot morgondagens inlägg!

Jag tycker också er tjej är så himla duktig, klok, inspirerande, ambitiös och smart. Det kommer gå bra för henne i livet, det är då ett som står helt säkert!

KRAM

Annika said...

Jane:
Jamen visst beror det på var man bor.
I det här landet finns de bästa skolor man kan tänka sig, och även de VÄRSTA. Sådana som ingen skulle vilja sätta sitt barn i.
Så är det. Det skiftar från kommun till kommun.
Njaee...jag tycker nog inte att det brustit ngnstans ännu.
Så, även där tror jag att det beror på var man bor i detta land.
De amerikanska unisen håller en klass som är världsledande. Många av dem ,inte alla, återigen.

Men den svenska skolan har tyvärr tacklat av och grundkunskapen är dålig hos många.

Jag tror återigen att det beror på var man bor i USA. Viisst har jag träffat på puckon, men även de som är så smarta och pålästa att jag kunnat gå och gömma mig flera ggr om.
Så jag skulle nog säga att det där med dumma amerikaner är lite av en myt.
DOCK förstår jag att livet i OC är väldigt annorlunda mot livet där jag bor.
Liksom att livet i den djupa södern är annorlunda.
Puckon finns, både här och där, men jag kan absolut inte säga att de flesta här är dumma.
Eller så kanske det är jag som är lite dum? Man vet aldrig, haha!!
Ja, det har varit annorlunda med skolan här, men jag har lärt mig och hängt med. Mkt glad att jag haft Peter. Att jag HAR honom.
K vill inte åka som utbytesstudent, men om hon hade velat det hade hon fått.
Kram!


Liz:
TACK!
Ja, en sak är säker och det är att skolan på många håll i detta land är benhård.
Sen vet vi ju också att det finns väldigt lätta spår att ta i HS, men de spåren leder inte precis till uni.
Du kan vara lugn, Liz, Cassie kommer att fixa MS, JR High.
Jag har alltid tyckt att barnen varit redo då det är dags för de här stora stegen.
har nog inte träffat så många som INTE varit redo.
Så du kan vara lugn, jag lovar!!!
OMG yes...
Jag vet, projekt SUGER!!
Minns när K skulle skapa en cell av MAT!!
Hel sjukt.
Vi satte ihop knäckebröd och potatismos och annat...helt galet.
OCh det var ett fldraprojekt.
Så sjukt.
Så bortkastat. Skulle önska att man ägnade sig mindre åt projekt på skolorna.
Betygen tycker jag BARA är bra. Jag tycker, som dum att det är helt rätt att ge dem från början, och flera ggr per år.
Betyg redan från ettan borde sverige ta efter.
Absolut.
Avdramatisera betygen!!!!
Svenska skolan har varit på dekis länge och jag tycker att det verkar gå från bad to worse.
Speciellt det här med att respekt saknas, att alla skyller på alla.
USCH!!!
Nej, jag är glad att K (trots alla KRAV) gått i skolan här.
DET du skriver är SKRÄMMANDE!!!
OCh ja, jag håller med dig om mkt i det du skriver.
Imorrn kommer inlägg 2.
Stora kramar till dig!!!!


Ingrid:
Många, om de varit med från början och systemet varit annorlunda. De allra flesta hade klarat det, precis som här.
Kram!!!

Annika said...

Sofia:
DET är tufft.
Att få betyg från början är bara BRA!
På det sättet avdramatiseras betygen och förlorar det enorma stigma som de har i sve.
Sve skulle bara kunna snegla över Östersjön och ta efter Finland som ju har världens bästa skolor.
Exakt, som du säger, krav från början även hemma. Annars går det inte sen heller.

Brysselkakan:
Ja, du har erfarenhet.
Verkligen.
Det finns ju så många spår i HS att ta även för de som har det svårt.
MEN jag vet, då blir det ju också genast svårt med VAD de ska göra efter skolan. etc Uni är ganska uteslutet tex.
Men jag vet. det är absolut inte ultimat.
Svårt det där.
I MS och ES tyckte jag de var SÅÅÅÅ bra på att fånga upp de barnen som inte hängde med. Det fanns så många spec.lärare. Ärligt talat vet jag inte hur det är i HS. Jag vet inte. Måste ta reda på det.


Anne:
TACK!!
jag vet jag har en stor supporter i dig då jag skriver om skolan.
DET är så roligt.
VAR inte rädd. DU och NI fixar det här.
man växer in i det hela. Man lär sig.
Du börjar också KG när Stella börjar KG.
Du kommer att hänga med, och sen får du snacka med andra fldrar och gärna med dem som har äldre barn.
SÅ har jag gjort i alla år, och tack och lov för det.
Srn har jag ju haft Peter. Skönt det också.
Visserligen är skolan annorlunda nu än när han gick, men han kan ju systemet sas.
Svenska skolan går utför. Det finns ju uni.professorer som anser att nivån numera är så låg då eleverna kommer till uni att det är skrämmande.
FATTAR inte när det gick fel.
Visst, skolan var inte så vidare värst bra då jag gick i den helelr. MEn inte var den som den är idag.
Eleverna kunde absolut inte sticka upp som de gör idag. OCH vi hade massor med rättstavning och annat som barn idag inte kan.
Sen tycker jag att sverige absolut borde ta lite tips från Finland.
FATTAR inte att DE inte gör det. DET är en gåta.
Det är bra att M tycker att han står sig bra här i US med sin examen hemifrån. Alla ggr ska vi komma ihpg att sve har skitbra unis också. OCH bra utbildningar där.
Absolut!!!
OH ja, det där att flytta in ett speciellt skoldistrikt är en klassiker.
Inte bara in i en kommun med toppskolor utan till de skolorna i den kommunen som har skitbra rykte. OOO JA!! Det är sååå sjukt vanligt, och jag fattar det bara till viss del.
Jag menar, bor man i en kommun med erkänt bra skolor är alla skolor bra.
OCh sen kommer alla ungar iaf att söka till liknande unis.
SUCK.
Jag tar dina frågor i mitt frågeinlägg sen, Anne.
Men de delas in i klasser under dagen. Alla tar ju olika inriktningar. I en vanlig "klass" under dagen är det 20-30 elever.
Stora kramar!!!!

Suzesan said...

Intressant. Tycker så som många andra. Betyg från tidig ålder. Det som pågår i detta landet nu är PATETISKT. med kaos i skolor och vuxna som inte ens får ANDAS på en unge förrän de skriker HON/Han RÖRDE MIG och sen en ramsa med fula ord.

Inget fel med betyg i ordning och uppförande heller. Ungdomar som inte har betyg förrän så som nu..åttan ungefär de struntar fullständigt i det mesta. Har ingen motivation och morot. Jo jag vet ju när jag jobbat på skola. Barn de vill ha regler hur lite än vi vuxna tror det och även om ungar kan tycka det är jobbigt. Men de vill ha struktur och trygga vuxna. Som kan vara "hårda och säga" ifrån bara det är rättvist. Jo så är det.

I Sverige är många lärare RÄDDA för sina elever så hemskt. Men de lärare som klarar sig bäst är de med skinn på näsan och som har bra människokännedom och inte är rädda för att genomföra diciplin. Ryta till om det behövs. Av hundra kollegor där jag jobbat så kan fem det. På rätt sätt och de är underbara människor men är inte rädda. Raka och ärliga. DE ÄR så omtyckta. Älskade av sina elever. Barn MÅSTE ha struktur annars gör de som de vill och det blir ju hur som helst men hur ska de kunna veta om vuxna inte dirigerar dem. Leder dem rätt. Haha jag var STENHÅRD men rättvis. Alla de kramar mig. Pussar mig.. efter det att de HATAT mig varannan dag. Alla mina snorungar;)Jag är proffs på tonåringar nu men begriper mig fortfarande inte på dem. Haha.

Jag själv har hanterat tusentals ungdomars tankar/beteende. Varenda sekund i tre år. Men har de bara rätt vuxna runt sig så går det bra!

Jag tycker det är så konstigt i Sverige att de säger att det är dåligt med betyg. KONSTIGT. Vad är då motivationen.

På gymnasier idag så får de ta flera månader på sig att lugna ner tonårsfasonerna på ungdomarna. Löjligt. Ojoj ojoj om ni hört det jag hört dagligen. Jösses. Tilltal och orespekt för varandra. Börjar redan på lågstadiet. Tongångarna.

Oj vad spännande det ska bli vad K ska komma sen och så kul det ska bli och se henne EXAMENSklädd. Lärare klarar det mesta om de har stöd från föräldrarna. Känner sig trygga med att de har föräldrar som står bakom sina barn och ger motivation. Stöd.
Annars så är det en lång uppförsbacke.

Varje gång en lärare säger ifrån rejält i Sverige måste de gå med en gnagande känsla om att bli anmäld. HUR kul är det då?? Oj jag vet hur många gånger vi suttit och pratat om det om vem som HAMNAR i rätten först. Eller fängelse för att försökt få ordning på "småglinen..."

Ser framemot del 2.

kram
/Susanne


Annika said...

Suz:
Jag vet, det har verkligen spårat ur med skolan hemma-
Just det att lärarna inte har ngra rättigheter, att eleverna kan bete sig hur som helst.
DET går ju inte.
Det är bedrövligt, verkligen!!
Betyg ja, jag säger, IN MED DEM i skolan.
FATTAR inte vad alal är så rädda för.
Helt sjukt.
Precis, de bästa lärarna är de som har respekt med sig och som har humor och som kan engagera sina elever.
MER sådana skulle in.
Ja,m vi får se vad det blir av K.
Mkt att göra är det helt klart. lite VÄL mkt ibland.
Fldrar måste stötta sina barn. Skolan kan inte axla det ansvaret.
Kramar!!

Lotta i USA said...

Annika, så intressant och fint inlägg. Jag minns min egen grundskola med blandade känslor och resultatet var därefter. Jag har många gånger imponerats av skolor här i USA, både där vi bor (södra CT), genom vänner, mitt arbete och min man som läst gått på grad school på Columbia University och även en MBA på NYU.

Som jag skrivit tidigare så är ert stöd och support fantastiskt. Karolina har haft ert engagemang som behövs. Nu är hon en topp student och kommer ha många bra uni att välja på.

Ser fram emot morgondagens inlägg!

KRAM!

Annika said...

Lotta:
TACK!!
Jag med, jag minns min grundskola också. Ingen höjdare, men inte heller som idag.
OM jag bara hade pushats mer hade det nog blivit annorlunda. men ingen pushade. Inte alls.
Skolorna impar på mig också här, i mkt. Ja, det där att ha gått på Columbia och NYU är verkligen ngt att hänga i julgranen!! finfina skolor!!!
Jag är precis som du. Impas av skolsystemet och att ungarna orkar och FIXAR!!
Kramar!!!

Jane said...

Annika, inte tror jag att du är dum inte:) haha, men jag är helt säker på att östkusten är intellektuellare. här lever jag mitt i myten att amerikanarna är tröga haha.
Oavsett detta, man lär sig tidigt här att ta ansvar, mycket bra!

Annika said...

Jane:
Ja, vet du. Jag tror du har rätt.
Din värld i OC verkar vara lite som i svenska Hollywoodfruar.
HAHA!!
TROR också det är STOR skillnad mellan öst och väst.
Kram!!

Saltistjejen said...

Å Annika, när jag läser detta känner jag att fasiken JAG är ju snart DÄR jag MED!!!! Himmel. i höst börjar det. Kindergarten. Och läxor. Och ja, the Pledge. Det vissste jag ju redan från amerikanska vänner, men har inte tänkt tanken rent konkret att hon lär börja med den redan i höst på K-garten. Lite galet! Usch, jag ÄR nervös inför detta med skolstarten här. Känslan som du beskriver av att inte veta. Inte ha några egna referensramar om vad som väntar henne. Villkor, krav... och så detta att hon ska bli så STOR! Helt nya problem kommer att uppkomma. Samtidigt är man ju glad och stolt också. Över att ens lilla bebis nu vuxit upp till en stor tjej som ska börja skolan och att en helt ny värld kommer att öppna sig för henne. Mycket blandade känslor. Jag kände mig såpass "rörd och störd" när jag satt i skolamtsalen för ett par veckor sedan då E skulle göra testet för G&T. Jag såg mig runt och tänkte att även om DEN skolan inte är den hon kommer att gå i, så kommer den skola E ska börja i till hösten (än vet vi ju inte ens exakt vilken det blr) att se ut ungefär så. Alla public schools här i staden verkar vara väldigt lika. Gallerfönster. Säkerhetsvakter och poliser. Ganska trista miljöer rent allmänt måste jag säga. Och nej, jag fick en känsla av nej nej nej nej! Jag vill inte!!! Och jag fick tårar i ögonen. Usch! Men jag vet att alla här säger att det inte är "någon fara" vad gäller detta med miljön. Att så länge man inte känner till ngt annat så är det ju detta som blir normen. Men visst är det annorlunda mot när jag började skolan. En röd träbyggnad med vita knutar. Stor skolgård med skogsbacke intill där vi var många raster.
Tack för dina skolinlägg! Så intressant att läsa. och jag lär säkert återkomma mer under hösten och framöver med frågor, klagomål eller hurrarop ang skolan till dig haha! :-)
Kramar!!

Annika said...

Saltis:
Grejjen är den ATT DU ÄR SNART DÄR!!!
Fasiken, det var ju igår som karolina gick på lekis, och nu sitter vi här JR år!!
Otroligt.
DOCK, min bästa Saltis!!
Var inte rädd!!
Du växer in i ALLT!! Du lär dig längs vägen. Sen hjälper det MASSOR att prata med de som har barn som är lite äldre.
Det har hjälpt mig.
Man lär sig av dem, och av skolan.
Vi har inga galler och sånt vid skolor här. Poliser finns vid varje HS och MS. Men man ser dem inte direkt.
Jag tror att det blir jättefint för Ella. Nej, det är inte idyllen med röd stuga här. Långt därifrån. Å andra sidan är skolan i de kommuner som har en bra skola så damn top of the line. Ngt liknande får du inte i sve.
Ella kommer att greja det hela galant. men du kommer att uppleva att de har krav. Från början. Men du ska se vad de fixar det också!!
Jag komemr att skriva massor med om skolan. DU kommer att börja skriva om skolan. Jag kommer att kommentera dina inlägg utifrån mina erfarenheter.
It will be FINE!! DET kan jag LOVA dig!!
Kramar!!!!