Wednesday, August 24, 2011

Efter skalvet...

Ja, vad ska man skriva så här efter en större jordbävning?
JO, jag vet: TUR att det gick så BRA som det gjorde!
TUR att ingen blev skadad!
TUR att det inte var värre än det var.
TUR att infrastrukturen är så bra som den är...

OCH, sen kommer jag för ALLTID att ha en bättre förståelse för Richter-skalan. Om detta var 5,8 kan jag bara föreställa mig i min vildaste fantasi hur en 9,0 måste kännas. TY det som kändes HÄR var vidrigt.
Jag kommer aldrig att glömma HUR det kändes, hur det mullrade och HUR det började skaka, och skaka mer och mer!
Hur det lät när kryddburkarna flög ner på spisen och hur det lät när nagellacksflaskorna slog i golvet i övervåningens badrum.
Jag kommer inte att glömma hur jag stod i dörrposten på väg ut och väntade på att Peter skulle komma ner från övervåningen. Någonstans mindes jag att man skulle stå i en dörrpost om en jordbävning slår till.

FAKTUM är att det kändes av MYCKET mer inomhus än vad det kändes av utomhus.
Karolina var vid poolen, och hon var under vattnet när hon hörde mullret. Karolina sa till sin kompis att dyka ner och lyssna. De var bägge överens om att det var en jordbävning.
Ingen annan vid poolen reagerade. Ingen vuxen, ingen alls.
Alltså VET jag att det kändes mycket värre inomhus än ute i det fria.
Då flickorna var på väg hem från poolen mötte de en man som frågade;
SO, did you ladies feel the earhquake?
OCH då visste de! De hade känt rätt!

Jag lyssnade på nyheterna HELA eftermiddagen och kvällen, och jag förstår NU hur OVANLIGT detta är för östkusten.
Det kommer förmodligen inte att hända igen, ta i trä lägger jag till. Det senaste stora skalvet på östkusten ägde rum 1897, också det hade sitt epi-center i Virginia.

Efterskalv har redan skett, flera stycken, runt 2,8 på Richter-skalan. De har dock inte känts av här i DC-området, men väl runt Mineral, Virginia och runt Richmond, Virginia.

NOG är människan en liten lort mot naturen. Vill naturen rucka på något så gör hon det UTAN att vi ens har en suck.
Vi har ingenting alls att sätta emot. Inget.

Jag kommer aldrig att glömma den 23 augusti 2011 och jag kommer för alltid minnas precis vad jag gjorde, och hur det kändes.
Jag kommer att veta hur RÄDD och uppskakad jag var.
OCH, jag vet att denna jordbävning--i jämförelse med de stora-- är som "ett rent skämt", men det hjälper inte för det VAR så OTÄCKT.

Egentligen hade jag tänkt vika dagens inlägg för ett punktinlägg, och en visning av hur det ser ut i min trädgård nu, men det får faktiskt vänta tills imorrn...

NU ska vi se hur mycker sömn jag får inatt...
Japp, detta inlägg är skrivet runt klockan 23 på kvällen, men det läggs inte ut förrän klockan 6, lokal tid, som ni alla märker!!

Jag vill aldrig mer känna av turbolens på marken, nej ALDRIG mer!!!

36 comments:

Vform said...

Jag tänkte på DIG ANNIKA i morse då radionyheterna gav ut sina meddelanden!!
"Men där nånstans bor ju Annika"!!
Hoppas du får en bra fortsättning på sommaren!
Kram Vivan

Marie said...

Vi får hoppas att ni slipper jordbävningar hädanefter! Mot Moder Natur har man inget att säga till om, så är det!

Marianne said...

Ja hjälp vad jag har tänkt på dig nu, Annika! Det är så skönt att det inte blev värre, och nu är det skönt att höra att de flesta efterskalv är avklarade. Jag förstår att du är uppskakad, och inte alls konstigt om du hade svårt att sova i natt.

Tryggt också att veta att skalv är så ovanliga, då blir det förmodligen inget mer nu. Ta i trä!

Dörrposten har jag också fått lära mig! Och att inte ha inglasade tavlor över sängen, där ska det hänga någonting mjukt : )

Ser fram emot din trädgård i morgon!

KRAMAR!

Pettas said...

Skönt att det ligger bakom er nu! Skönt att allting gick så bra som det gjorde och hoppas din natt blev lugn i alla fall. Ibland blir vi påminda om vår litenhet när vi minst anar och får känna glädje över att vi lever, trots allt som kunde ha hänt. Ibland får man inte göra så...det har vi många bevis på i vår värld.
Jag är väldigt glad över att det gick så bra!
Toppenskönt!
Nu ser jag framemot ditt nästa inlägg!
Karinkram!

Loppan flyttar västerut... said...

Annika, stackare. Förstår att du blev o är skraj för det måste varit superläskigt. Om det skakade i huset här hos mej, 50 mil bort, så måste ert hus tokskakat ju. Jag fick mig en tankeställare trots att vi var så långt bort. Man har ingen aning om vad som ska hända, o när himlakroppen får dina nycker har man inget att sätta emot. Människan är så liten, så liten. Nu hoppas jag att vi fått vår dos av jordbävning för lång tid framöver (statistiken får tala för sig själv) o jag hoppas också att mänskligheten klarar sig undan Irene som är på G framåt helgen. Många kramar till dig, fina Annika

Sporty Spice said...

Jepp, vi människor och våra byggnader har inget att sätta emot naturens krafter. Vi är små lortar. Fattar att detta kommer att bli en dag du aldrig, aldrig glömmer. Sen att den inte var lika illa eller lika stor som en 9,0 så blir det ju inte mindre läskigt för dig.

Och nu ska vi börja oroa oss för Irene ... hoppas hon håller sig ute på Long Island Sound och inte slår till här på kusten. =/

Annika said...

Vivan:
TACK, vad sådant värmer!
Natten var lugn, och de efterskalv som varit har vi inte känt i DC, men skalv har det varit.
Sov väl sådär, kan jag säga...
NU väntar vi på en orkan!! Orkanen Irene ska anlända till helgen, är det inte det ena så
är det det andra...
Kram!!

Marie:
Verkligen! Jag kommer aldrig, aldrig att glömma hur detta kändes...
Mullret som började så sakta och blev så högt och sen skakningarna...och hur hag tog tag i ledstången och den bara skakade. USCH, nej aldrig igen...

Marianne:
TACk ,det värmer ska du veta!
Efterskalven som hittills varit har vi inte känt av här hos oss. Hoppas att vi slipper av dem också.
Ja, jordbävningar är ytterst sällsynta i dessa trakter och experterna säger att det förmodligen inte kommer att inträffa igen de 100 närmaste åren. Jag hoppas verkligen att de har rätt!
Ja, det där med dörrposten mindes jag , och där stod jag innan Peter kom ner och vi rusade ut på framsidan...
Hualigen.
Imorrn blir det lite vardagsbilder och så :-)
KRAMAR!!

Annika said...

Karin:
Ja, skönt...
Det lustiga är att jag skrev till en kompis precis innan att det var en sådan sysslolös och lite tråkig dag, och sen händer detta!!!
USCH!
Ja, tur att det gick så bra som det gjorde, och tankarna går till de riktigt stora jordbävningarna då hus faller som korthus och sådant. TVI VALE!!
NU har vi en orkan i faggorna, Irene, och hon ska visst komma till helgen...
Tack för varma tankar, Karin.
KRAMAR!!

Åsa:
TACK vännen!!
Ja, nog tusan skakade det!!
OCH mullrade!
SÅ otäckt, speciellt när saker började falla ner. Det kändes som om det höll på så länge också...
Precis, människan är verkligen en liten fjärt när det verklgien händer.
ja nu ska vu lita på statistiken och så får vi vila i det.
Irene har vi nu att bekymra oss över...
Tack för tankar och snälla ord.
Stora, stora kramar!!!

Petra:
USCH ja, och TACK för din snabba, snabba reaktion på FB igår!! VAD det värmde också, ska du veta. Jag var verkligen skakad efteråt!
nej, vi har inget att sätta emot då det verkligen gäller. Detta glömmer jag aldrig.
Japp, nu har vi Irene som ska slå till i helgen...
DET kan nog bli väldigt dramatiskt...
Kram!!

Desiree said...

Ja otroligt tur och så skönt att ingen kom till skada och att inga byggnader och annat förstördes. Ett skalv på 5.8 är ju mycket. skönt att jordbävningar är så pass ovanliga i era trakter ändå. Men nog kan jag tänka mig att folk kommer att prata om detta skalvet länge länge. Nu får du pusta ut.
Kram!

Annika said...

Desiree:
DETTA blir en snackis för lååång tid framöver!!
DET blir det.
SOM det skakade och LÄT igår. Tänk att det mullrar så när det sätter igång...
ja, 5,8 är mkt och det kändes såååå otroligt mkt.
ja, tack och LOV att det är ovanligt i våra trakter. Experter säger att det kan dröja 100 tills nästa skalv, jag hoppas att de har rätt!!
KRAM!!

Lotta said...

Jag tänkte på dig och din familj så fort de nämnde jordbävningen på TV. FY så gräsligt hemskt! Och TUR att allt verkar gått bra. Vi får försöka förlita oss på statistiken, att det ska dröja minst 100 år tills nästa gång.
Vi hade ju en jordbävning här i Skåne 16 december 2008. Jag låg och sov på morgonen men vaknade av att sängen liksom gjorde en gir! Särbon ringde från Lund, där skalvet kändes mer, och trodde att det skett någon slags explosion...jordbävning i Skåne kändes ju inte så troligt...På Richterskalan uppmättes den sen till 4,3. DET var TILLRÄCKLIGT läskigt och jag inte heller vara med om fler.

STOR, STOR KRAM!!!

Suzesan said...

Hujedamej. Jag gick igår och tänkte ut vilken dörrpost jag ska välja om det skulle hända. JAG BOR på fjärde våningen. Men men jag tänker med på vad hjälper en dörrpost när man får panik och om nåt skulle ligga på 9.0. Vill inte. En dörrpost är ska ju vara det starkaste och där är man ju lite säkrare då det kan rasa i mitten överallt. Det är ju bärande.

Fast de som bor i Chile har berättat att de är vana skalv. Där är de ju rätt stora ofta. MÅNGA. Många kände sig -trygga- sist med.. när de var i Valparaíso. Några jag känner var där då. Nu sist. De har berättat. Ehh nej inte trygga för de skrek.. men sen är de vana. Men en hon har aldrig varit med om det och hon ville bara HEM till Sverige. Direkt.

Måste ut och kolla trappuppgången. Nu. Hur den funkar. Hmm.

Kram
/Susanne

Suzesan said...

Då på nittitalet då när vårt skalv var, det jag kände och HÖRDE och väggarna skakade har jag haft ett inlägg om. Hade precis varit och ridit och jag är GLAD jag inte satt på hästryggen när det kom.

Hästarna kände på sig skalvet nästan en timme före. De var mycket underliga. Fnös och hade sig. Sparkade i boxarna och var allmänt störiga. Vi fattade inte varför. Vi sa allihop -VAD ÄR DET MED dem-. Sen åkte vi hem så kom skalvet. 4.9. Läbbigt.

Jag kände inte skälva skalvet för jag satt med fötterna i soffan men LJUDET. Underifrån. Så rädd jag böev och sen gungade de i huvet. Som svimmningskänsla. Jag minns att jag ropade på Toss "Kom ner fort" han var på övervåningen. Sen stod vi alla grannar ute. Jag ringde polisen och frågade. Trodde kärnkraftverket Ringhals exploderat. De var lika chockade som vi.

kram
/Susanne

Suzesan said...

Usch då jag blev så uppriven igår då jag blev orolig för dig så det är mina tröstekommentarer nu:)

Haha.

kram
/Susanne

Annika said...

Lotta:
Tack! Det värmer.
Ja, det var mkt otäckt då det hände. Kommer aldrig att glömma det.
Minns det där skalvet i Skåne. Usch och fy!!
OCh så totalt oväntat att ngt sånt ska hända i Sverige!!
ja, jorden är verkligen mäktig med dess krafter.
Nej, nej jag vill inte heller vara med om fler skalv, det räcker så här!
Kram!

Suz:
USCH ja,
jag bara ställde mig i ytterdörren och tänkte inte så mkt längre än så.
men vid ett större skalv skulle säkert sådant hjälpa föga, då rasar väl husen. Speciellt om det börjar gå uppåt 6,4 och sånt. Grymma öde.
Vi hade tydligen ett kännbart efterskalv inatt, men jag kände inget av det, som tur är...
Precis, det där mullret från jorden r så otäckt.
Ja, det är lusigt med det där med djuren. Pratade med en grann igår som varit ute md hunden lite före skalvet. Hunden hae uppträtt så egendomligt, nervöst och spattigt.
Djut kan verkligen känna så mkt mer än vad vi kan...
ja, usch, man kände det som sjösjuka nästan, som du gjorde också.
Grymma, grymma krafter.
Hoppas att det aldrig händer igen!!
Haha, trösta på du!!
Kramar!!!

Humlan said...

Usch så otäckt det låter! Du kan verkligen beskriva så att man förstår hur det kändes! Jag förstår att du inte vill uppleva det där igen, hoppas nu att det inte blir några fler skalv!
Så skönt att Peter var hemma, det måste vara mycket otäckare om man är ensam när sådant händer.
Hoppas nu att du har haft en lugn och skön dag i dag!
Kramar!

Annika said...

Humlan:
Ja, det var så otäckt och så fruktamsvärt oväntat!!
Jag vill aldrig vara med om ett skalv igen, nej tack!!
ja, skönt att Peter var hemma + att så många grannar var hemma.
Lugnt idag, so far, men tydligen med efterskalv som jag inte har känt.
Kram!!

Christina said...

Ville bara skicka en STOR kram till! Tur att det var en så ovanlig händelse, förhoppningsvis behöver du aldrig uppleva det igen!! Det skakade lite här i morse men inget vi kände av som tur var. Kram!!

Anonymous said...

Hej Annika,
Tänkte på dig i går...
Min syster (på besök från Sverige) och jag låg på solstolar vid vår pool. Jag trodde att det var min systerson som kom och skakade min solstol...men när jag såg hur det lilla glasbordet hoppade, insåg jag vad som hände. Vi har en grind i staketet ut mot vår uppfart och den skakade ordentligt. Kollade omedelbart på min telefon och fick bekräftat vad som hänt. Försökte ringa maken som var på i Washington DC!!! Naturligtvis utan resultat, men så småningon fick jag mejl att han var på väg till tåget...otroliga bilköer!!! Han kom hem i tid, tack och lov:-)

Nu får vi ta nya tag och se vad "Irene" ska bjuda på under helgen.

Stor kram från Bea i NJ

Moster Mjölgumpa said...

Vi hade en jordbävning i Skåne för något år sedan. Ganska säkert inte på 5,8 men det märktes av ändå. Det var på morgonkvisten och jag låg fortfarande i sängen. Det började mullra och jag trodde att det var något stort fordon som körde förbi på vägen. När allt porslin i vitrinskåpet började skramla förstod jag att det måste vara något annat.
Men att det skulle vara en jordbävning det funderade jag inte ens på. Den enda vettiga förklaringen jag kunde komma på var att det var ett spöke som skakade i mitt vitrinskåp.

Petra H said...

Tre av de fyra jordbävningarna jag har upplevt har jag känt av men inte alla i min omgivning. Det verkar som man känner av dem mer t.ex om man sitter eller ligger ner än om man står upp, och precis som du säger om man är inomhus istället för ute.
Skönt att det inte blev värre skador på infrastrukturen! Och håller nu tummarna att Irene lugnar ner sig eller byter iaf riktning! Os kollegor hade stängt ner fabriken i Puerto Rico och jag har sett på FB att vissa av våra vänner var utan el men alla verkade vara vid gott mod trots allt.
Kram!

Margoth said...

Lite perspektiv i LA Times idag:
http://www.latimes.com/news/local/la-me-lopez-new-york-earthquake-20110824,0,5578726.column

Lycka till med Irene!

Elisabeth said...

Naturens krafter är verkligen skrämmande. Det var skönt att det gick bra ändå! Det otäcka med jordbävningar i "icke-jordbävningsområden" är dessutom att byggnader inte på samma sätt är anpassade till att tåla lite skakande. I Japan t.ex. byggs ju husen för att klara ordentliga skalv. (Jag gick en kurs om bl.a. jordbävningar en gång. Där fick vi lära oss att det egentligen inte är jordbävningarna i sig som dödar, utan att dåligt byggda hus rasar samman.)

Lite lustigt det här med bloggar också; min första tanke när jag läste om jordbävningen var "hoppas att allt är bra med Annika och hennes familj!". :D

Anna said...

Visst var det otäckt. Jag bor i DE och trodde verkligen att nu går nog jorden under. Jag va inne i våran lägenhet när det hände och det skakade väldigt kraftigt, min mamma som är här och hälsar på och va ute med våran hund just då kände ingenting. Lustigt. Jag visste inte att man skulle stå i en dörrpost. Nu vet jag. Men jag hoppas att vi aldrig behöver uppleva det här igen.
//Anna

Anne said...

Har tänkt på dig massor, det blev så konkret med jordbävningen då jag ju känner dig och vet det hände så nära dig. Som du säger, naturen är mäktig och katastrofer hända på bara nån sekund. Vilken hemsk upplevelse, som du skrev, det glömmer du aldrig. På sätt och vis tror jag det kan upplevas värre där du bor, människor förväntas inte det ska hända, har det inte inprogrammerat i bakhuvudet, lever inte med risken så när det sen hände som igår tror jag chocken och rädslan blir ännu värre faktiskt.
Märkligt det där hur det upplevdes utomhus, som hur din K berättade det känts i poolen. Kanske bra hon var i poolen, hade hon varit hemma hade hon säkert blivit väldigt rädd också men upplevelsen för henne blev säkert mindre skrämmande nu. Hoppas jag!! KRAM

Katarina said...

Usch, vad läskligt.. Fast ordet, läskigt låter verkligen fjantigt, när man pratar om jordbävningar.

Både jag och min man tänkte på dels vår familj i NY dels sa L. _ I think your blog friend Annika, live in Virgina... Sure,

Tur att det gick så bra, ändå.

vi bor ju i änden av världen där tyfonen drar fram, jordbävningar och vulkanutbrott, dock har vi varit förskonade. Jag menar utan ström och översvämmningar, det får man väl räkna med,, men inga skador eller sårade, i vår närhet..

Hoppas nu Irene, inte ställer till alltför stora bekymmer..

Kram

Anne-Marie said...

Tänkte på dig när jag läste och hörde talas om jordbävningen. Förstår verkligen att det var otäckt - det hör ju inte precis till vardagen att ha jordbävningar i dina trakter. Har själv inte varit i någon såpass stor jordbävning, bara mindre. Men de var också obehagliga. Det är väldigt många jordbävningar nu över stora delar av jorden (ingen tröst givetvis). Varje dag kollar jag faktiskt på USGS jordbävningslista över de som uppmätts och det blir fler och fler stora jordbävningar på olika håll i världen. Ring of Fire (utmed Stilla Havet) har haft en enorm mängd bara senaste veckorna. Något är på gång, det är bara att konstatera. Hoppas att du kan komma till ro och sova. KRAMAR!

Tankevågor said...

Jag tänker fortfarande på det där LJUDET du beskrev så bra. Hur hemskt det måste ha varit samtidigt som allt skakade. Fruktansvärt!

Nu får vi verkligen hoppas att inte Irene är så tuff utan kan passera utan en massa skadegörelse och elände!

KRAM från mig och ett regnigt Stockholm.

Annika said...

Christina:
TACK!!
Tydligen var det ett efterskalv inatt som K kände, så hon kom in till oss...
Gillar det inte, nu får det sluta skaka, efterskalv och allt.
Ja, på din sida får du nog vara lite beredd på eventuella jordbävningar, men ni är nog bättre förberedda.
Kramar i massor!!

Bea:
Ja, usch vad otäckt det var, och inom vilken stora RADIE det kändes!
Otroligt.
Jag tyckte det höll på så länge också, och sen hörde jag att jordbävningar på östkusten ofta håller på längre än på västkusten. USCH!
Otäckt för er också där ni låg, och att din man var i DC. Tydligen var det ett helsike att ta sig ut ur DC den dagen. Alla skulle hem samtidigt.
Bra att allt gick så bra som det gjorde.
Kram!!

Moster M.
HAHA, ja spöke hade jag nog också trott. Man förväntar sig inte en jordbävning i Skåne. Måste varit väldigt otäckt, skönt att det aldrig hänt igen.
Det är verklgien otäckt, och man blir sååå tagen på sängen!
Jag vill aldrig mer vara med om det.

Annika said...

Petra H:
Ja, det är verkligen otäckt att känna av jordbävningar.
OCH absolut känns det av mer inne än ute. Jag satt ju ner då jag kände det. Karolina påstår att vi hade ett efterskalv inatt, men jag kände inte av det. HOn sa att sängen skakat till. Mkt obehagligt...
Inga stora skador har det blivit ngnstans, förutom att monumentet fått sprickor, så det är stängt.
Japp, Irene ja...vi får se vad hon kan göra. Nu har hon passerat PR och hon verkar ganska vild..
Kram!!

Margoth:
Jo, ni har ju mkt mer erfarenhet och för västkustbor var ju detta småpotatis, men inte för oss.
Som Washington Post skrev; här är det alltid 12 september. Folk är på spänn hela tiden och liksom beredda på terrorattacker etc. Ja, nu ska vi se vad Irene ställer till med, jag tror inte hon kommer att bli så snäll överallt.

Elisabeth:
VISST är det så!!
Husen är inte byggda för jordbävningar som de är i Japan eller i CA mfl platser på jorden. Men vi har inga sådana byggnader här och det gör ju det hela klart ruggigare också.
Kan absolut tro att det är husen som dödar och inte skalvet i sig. USCH!!
TACK snälla Elisabeth, dina ord värmer!!!

Annika said...

Anna:
Välkommen hit!!
Ja, det var så otäckt och så totalt oväntat.
Just mullret som ledde upp till skakningarna var vidrigt.
Jag var helt uppskakad hela eftermiddagen.
Inatt var det ett efterskalv som min dotter kände av, inte jag...
Nu får det snart sluta skaka...
Märkte inte din hund av det innan? Orolig, rädd? Min grannes hund hade reagerat sp märkligt minuterna innan.
Men, sant är att det känns av mkt mer inne än ute.
Nej, må det aldrig hända igen!!
Dörrpost ja, det kan du ha i åtanke tills nästa ggn, om du ngnsin drabbas. Som sagt, måtte det aldrig hända igen...
Välkommen tillbaka!!!

Anne:
Ja, så sant. Vi räknar inte med jordbävningar där jag bor. de finns liksom inte på kartan sas. Vi räknar med orkaner och tornados men inte med jordbävningar.
Ja, så otäckt det var.
OCH att det lät så mkt innan det började skaka. DET trodde jag inte.
Men det är ju enorma krafter under jorden, och detta var tydligen ett ytligt skalv...
Inatt var det ett efterskalv, så K hade känt det i sängen. Hon kom in till oss och var lite uppskakad. NU får det räcka med skakningar, känner jag.
Nej, det kändes nog inte av utomhus på samma sätt som det kändes av inne. K hörde ju mullret under vattnet då hon badade...
Tror inte alls hon blev rädd, inte ett dugg.
Flera av hennes jämnåriga hade varit hemma ensamma, och flera hade gömt sig under sina skrivbord, och det var väl ganska klokt. De hade blivit mkt uppskakade, och tacka för det...
Kramar!!

Katarina:
TACK för tankar. DET värmer verkligen!!
Ja, det var lite chockartat och så oväntat på denna kust, men nu vet jag hur det känns, och hur otäckt det är.
Ja, ni bor på en utsatt plats i världen. Må inget hemskt drabba er.
Här gick det ju bra, som tur är.
KRAMAR!!!

Annika said...

A-M:
Ja, vad hemskt det var.
Jag kommer aldrig att glömma det.
JUST ljudet innan, då jag trodde det var ett plan som var på väg att störta...
OCH sen skakningarna och vibrationerna i hela huset. SOm om man satt på ettt flyg i svår turbolens, samma slags gnisslande ljud.
USGS bor vi granne med här i Reston, och jag kollar numera också deras sida varje morgon...
HATAR verkligen jordbävningar och vad de kan åstadkomma.
Kramar!!

Lisbeth:
Ja, ljudet var verkligen OTÄCKT!!
Som ett plan som flög alldeles för lågt...
Måtte jag aldrig uppleva det där igen...
FÖR mkt för mina nerver...
Inatt var det ett efterskalv som K kände av, inte vi...
Nu får det räcka snart.
Japp, nu ska vi se vad Irene kan tänkas ställa till med...
Kram!!

Camilla said...

Vilken otäck känsla dte måste vara att veta att man inte har kontroll, utan bara är hjälplös som en myra.
Att det känns mer inne beror kanske på att där finns det saker som skramlar runt och att väggar och så rör sig.
Även om det är skrämmande så tycker jag att alla sådana fenomen är intressanta. För att vi inte kan påverka dem och det också visar hur mycket kraft det finns i vår jord.

Skönt att ingen blev skadad och hoppas nu att ni slipper fler.

Kram

Annika said...

Camilla:
galet otäckt var det verkligen.
Visst är man en hjälplös myra.
Ja, precis inomhus känner man ju i väggar och golv hur det verkligen ÄR och hör vibrationerna...
Visst, tycker också att det är mkt intressant detta.
Inatt var det efterskalv som K kände av, vid 1:07. Jag kände det inte, men K blev lite rädd.
Kram!!

Anna, Fair and True said...

9,2 jämfört med 5,8 är även så mycket mer än man skulle tro. Dvs man skulle tro att 6 är dubbelt så stark än 3 men det är mycket värre än så! Så jag skulle heller aldrig vilja uppleva det! Tur ändå att det var en relativt mild jordbävning och att det inte händer ofta!

Annika said...

Ja, och även 6,0 jämfört med 5,8 lär vara stor skillnad. Så hemskt det kändes. SÅ vidrigt.
Jag vill aldrig uppleva det igen. Vilka krafter.
Ja, tur att det händer så sällan här på östkusten. Tack och lov för det!!