Thursday, August 18, 2011

Back in the US...

God morgon, eller god eftermiddag...

Nu är jag tillbaka i Washington igen. Återigen sitter jag här i Northern Virginia och skriver min blogg. I Reston, hemma vid skrivbordet. Jag tittar ut över gryningen. Solen går upp 6:24 här--och ja--det är en viss skillnad på Stockholm det. Jag hörde igår att "pretty boy", meteorologen på NBC-4 Washington DC (18-nyheterna på dumburken), sa att onsdagen den 17 augusti var den sista dagen iår som solen går ner efter klockan 20:00 här i DC-området.
Ljuset är det första som slår en då man landar efter en lång sommar i norden. Det är så annorlunda. Det, och hettan.

Vi landade igår eftermiddag före utsatt tid eftersom det var starka medvindar över Atlanten. Flygresorna gick bra, och det var bara den "obligatoriska" turbolensen över Grönland som störde, men inte ens den var speciellt jobbig.
Jag tror det landade 18 flyg samtidigt på Dulles igår från utlandet, alltså tog det sin lilla tid att gå igenom immigrationskontroll och tull, men sen kom vi ut!
Peter stod där och väntade med blommor, och då kändes det härligt att vara hemma. Huset lika välstädat och fint som alltid då jag varit borta, det döda körsbärsträdet är ett minne blott eftersom Peter tagit ner det över sommaren. Alla mina hostor har rådjuren satt i sig (fan, vad surt. Rådjursstammen skulle verkligen behöva gallras UR här).
Peter (och "pretty boy" meteorlogen) prisade svalkan i Washington. Hur svalt? Tjaa, vad säger ni om 31 grader som svalt? Jomen, allt är relativt, precis allt.

Karolina har NOLL problem med att landa i sin nya tillvaro. Då vi varit hemma i tio minuter surrade mobilen, och en liten stund senare var min dotter vid poolen med en kompis.
Lycklig och glad!
Jag då?
Jo, jag tycker också det är skönt att vara hemma i mitt hem, men det tar TID för mig att landa. JAG vill inte träffa någon alls under ett par dagar. Jag vill "landa" i lugn och ro, i min takt. Jag kommer nu att befinna mig i ett "Ingenmansland", och därifrån kommer jag vandra ut om några dagar.
Förmodligen är det så jag vill ha det, innerst inne.
Allt. Måste. Få. Ta. Tid.

Ännu en sommar har lagts till handlingarna.
Sommaren 2011---check.
Tack för den!
Så fina minnen, och så fin-fina människor i mitt liv!

Så fint väder, så varmt.
Ja, jag vet att det inte gäller hela norden, precis. Men, där jag har varit har det varit fint. Det tackar jag för. Innerligt.

Jetlagen biter i mig.
Vaknade 3 inatt, gick till gästrummet och läste, slumrade lite. Jetlag-schmetlag, den är det bara att lida sig igenom...
Känna sig sjukt trött på kvällen, och vakna under småtimmarna, håhåjaja...

NU är min blogg tillbaka på heltid. Nu är den återuppväckt ur sin törnrosasömn.
Nog känns det bra, nog gör det DET!
OCH, nog känns det bra att vara tillbaka i NoVA också.
Jag har lämnat ett hem för ett annat.

Välkomna tillbaka, alla kära läsare!
NU kör vi!
Det hälsar en något hålögd och trött,

Yours Truly

35 comments:

Taina said...

Heeeeeeeeej och välkommen tillbaka! Ja den där jetlaggen är sååååå trist. Men men vad gör väl det för man vet ju att den försvinner.

Förstår att Karolina fick bråttom att träffa kompisar efter en sådan lång semester. Nu har hon ju varit med mamma så länge, moahahahaha!

Gulligt av Peter att ha blommor med sig. Huuur gulligt som helst, tycker jag.

Hm jag ska nog inte visa Jonas din kommentar om rådjuren..han kan ju inte slå ihjäl en mygga ens!

Landa nu mjukt i vardagen!

KRAMAR!!

annikattsblogg said...

Välkommen tillbaka!
Vi kom också tillbaks från Finland för ett par dar sen. Jag tyckte det var jobbigt att lämna Vasa efter 4 veckor och ville inte alls åka hem, det blir jobbigare och jobbigare för varje år...
Men våra tjejer är som Karolina, glada att vara på semester och lika glada att komma hem. Full fart så fort de klev ur bilen, iväg till kompisar :-).
31 grader låter skönt tycker jag :-). Här är det 13 och ösregn...
Kram!

Annika said...

Taina:
Hej!
Ja, nu är det bloggande som gäller igen, och med det bloggrunda!!! Ska bli KUL!
Japp, nu landar jag långsamt, så får det bli.
K har inte mitt problem :-)
Hon har det motsatta, fniss!!
Rådjuren är ett h-vete, om jag hade ett gevär så...
Kramar!!!

Annika said...

Annika:
Ja, nog tar det tid att LANDA alltid. När jag var liten och kom hem efter en sommar i finland var jag ivrigare än ivrig på att träfa kompisar och ville träffa dem genast, så är det inte längre...
Nu tar det minsann tid att landa i myllan. Det är ganska skönt, på samma ggn.
Hoppas du tar dig ut bubblan snart...
Jajamen, sommaren fortgår. Minsann.
Tror inte er är slut heller.
Kram!!

Pettas said...

Välkommen tillbaka igen Annika, hålögd och irriterad på hostätande rådjur:D! Förstår mig inte alls på amerikanska rådjur, här får hostorna vara i fred, ja faktiskt allting...du har dem inte väluppfostrade förstås, haha...
Hur som helst så är det roligt att åter få se dig dimpa ner från Internethimlen igen!
Ha det riktigt gott och njut av Jetlaget ett par dagar så är du snart dig själv igen:)
Karinkram!

Erica Pettersson said...

Hej!
Välkommen tillbaka till bloggen :D
Kan tänka dig att du haft en trevlig sommar! Här i Piteå har det också varit underbart väder hela sommaren! Soligt och varmt :)

Jag ser fram emot höstens bloggande! :D
MVH /Erica

eastcoastmom said...

Välkommen tillbaka! Det är alltid skönt att komma hem, tycker jag.

Annika said...

Karin:
TACK!!!
Roligt med så fina ord på morgonkvisten.
Ja, rådjuren skulle behöva gå en kurs på Åland i hur man uppför sig, hahaha!!
Det är kul att vara tillbaka i bloggvärlden!
Sitter just nu och läser hos mina favvisar. INTE DUMT!!!!
Jetlagen och Ingemanslandet får ta den tid den behöver...
Kramar!!!


Erica:
TACK!!
Ja, jag tror det varit en fin sommar i norra delen av norden. Härligt.
japp, nu är bloggen igång igen och det känns bra. Kommer snart till dig!!!
Kramar!!

Eastcoast mom:
TACK!
Ja, nog är det skönt att vara tillbaka i eget hus.

Millan said...

Valkommen tillbaka :-). Ser fram emot att ater lasa din blogg. Aven jag tog en paus under sommaren men ska lagga in ett sverigeinlagg imorgon. Later bra att ni haft en harlig sommar. Lite avundsjuk ar jag pa ert vader. Ynka 7 av vara 23 dagar hemma var fina. Resten var det rent bedrovligt. Men ja.. det ar ju sa nar man semestrar i norden (och england for den delen!) - det blir som ett lotteri vilket vader man far.

Hoppas att jetlaggen lagger sig snart och att du landar hemma igen!

Kram!!

bettankax said...

Välkommen kära Annika och kära blogg:) Åter till ordningen. Härligt att höra du haft en fin sommar. Jag räknar absolut med finfina bilder framöver. Ta det lugnt och mjuklanda.
KRAMAR!!

Annika said...

Millan:
TACK!!
Visst är det skönt med lite bloggvila?? DET tycker jag iaf! Desto roligare att köra igång igen!
Ja, jag vet att vädret varit PISS på många håll i Sverige, så tråkigt.
Det har nog varit bättre i sthlm och norröver över lag.
Jetlagen är som den är, den går över tids nog.
Kram!!

Bettankax:

TACK snälla du!!
Vad glad jag blir över vänliga ord!
Nu är det heltid som gäller igen!
Bilder kommer!!
Promise!!!
Kram!!!

Fröken Anki said...

Låter skönt att vara hemma i sitt igen, och att du, ni, haft en så fin sommar. Har saknat dina inlägg förstås men förstår att det varit rätt skönt att vara internetfri också. Jag har haft korta uppehåll pga dålig internetuppkoppling men det ger mig bara abstinens. ;)

Så fint att få komma hem till ett fint hem och trädgård också. Han är bra den där Peter;)

Här är det fortfarande lite semesterkänsla i kroppen. Vi bor ju i lånelägenhet och har ännu inte hunnit hälsa på överallt så den där landningen kommer väl så småningom. Vi kände som du gör nu att vi inte ville träffa folk alls de första dagarna när vi kom. Vi behöver vara själva och räta ut jetlagen, och "anpassa" oss. Men nu är vi iaf folkbokförda och svenskar igen! Och kroppen bärjar vänja sig vid ca 20 grader varmt. Hade gärna haft några veckor till med 30 grader jag, men men...

Njut nu av att vara hemma och "landa" i vardagen. Ser fram emot att läsa om er nordiska sommar sen när du får tid och ork.
Många kramar

Annika said...

Anki:
HEJ!!
OCH ni är hemmaflyttade. kan tro att det tar lite tid med återanpassningen. Roligt och spännande på alla de sätt!
ja, jag måste landa långsamt. Vänner och grannar får vänta ett tag, är inte redo ännu.
Jag kommer att bildblogga imorrn.
Tack för genomsnälla ord!!!
Kramar!!!

Ulrika i England said...

Å vad roligt att du sätter igång igen, Annika. Har saknat dina skriverier. Det där med jetlag måste vara jobbigt. Själv inbillar jag mig alltid att jag får jetlag när jag reser mellan Sverige och England med en tidsskillnad på 1 timme! ;)
Sverigebesöken kan bli både intensiva och känslosamma (helst vid tillbakaresan) så jag vill också alltid vara ifred när jag kommer tillbaks till England. Första dagen tillbaks har jag absolut ingen energi eller lust att träffa någon. Skönt att veta att jag inte är ensam.
Nu är jag lite nyfiken på hur länge du och dottern är ifrån Peter på sommaren? Det verkar ju vara många veckor, så jag undrar hur du klarar det? Ni verkar ju stå varandra så nära. Min man tycker väldigt synd om sig själv om vi överger honom i 1-2 veckor...

Marie said...

Välkommen hem! Vilken man du har som både fixar huset fint och möter upp med blommor, så romantiskt! :) Nu väntar jag på att få se dina fina bilder från Sverige o Finlan! :)

Annika said...

Ulrika:
TACK ska du ha!!
VAD glad jag blir över dina fina ord. TACK!!!
Jetlag of the heart kan drabba oss alla även om det bara är en timmes skillnad.
Det tar tid att landa igen och det måste få göra det.
Jag vet hur det känns, jag vet så väl hur det känns.
Peter var ifrån mig och K i fem veckor!
DET tär på honom, speciellt. k o jag har så fullt upp med vårt sommarliv och sommarlov hela tiden i sve och fin.
Det är Peter som tar den mer lidande biten :-(
Nu är det härligt att vara återförenade igen!
I vanliga fall kommer Peter på besök i mitten av vår sve och finvistelse, men iår var han med i början. Så det blev många veckor vi var frånskilda.
Kram!!

Annika said...

Marie:
TACK!!
KOM precis från dig!
ja, Peter är en pärla!!
Bildbomb med start imorrn :-)

Christina said...

Välkommen tillbaka! Du är efterlängtad :-) Hoppas jetlaggen släpper snart och jag ser fram emot att följa din blogg i höst och alla dina fina bilder!
Kram!

Keith said...

Welcome back to the U.S.A.!

Petra H said...

Kul att du är tillbaka i bloggvärlden och hemma igen efter en fin sommar! Ni verkar verkligen ha haft tur med vädret, i Skåne har det varit den regnigaste sommaren på 20 år (?) och restaurangägare säger att de har gått back för folk har inte suttit på uteserveringarna i sommar.
Här i Bryssel har det inte heller varit någon höjdare men det har ju kvittat för mig... Det känns som jag haft två tråkiga somrar på raken nu så ser framemot sommaren 2012, DÅ ska det riktigt NJUTAS.
Stor kram

Fröken fräken said...

Kul att du är tillbaka Annika. Visst tar det tid när man kommer tillbaka. Jag brukar också vilja va för mig själv ibland en hel vecka innan jag är redo för att träffa folk och umgås. Det är samma när jag kommer till Sverige, jag vill bara va med familjen den första tiden innan jag är redo för vänner.
Men jag är glad att du är tillbaka och redo att läsa din blog dagligen.
Kram

Elisabeth said...

Välkommen tillbaka! Jag förstår att det tar tid att landa; när jag varit i Stockholm kändes det lite likadant, fast då för att jag inte visste när jag kan träffa min Österrikekompis (som jag ju var där med) igen. Här har vädret varit trist mest hela tiden. I juli regnade det dubbelt så mycket som normalt! Fast när jag var i Berlin pratade de på vädret där att det på vädret där att det i Berlin regnat fyra (!!!) gånger mer än normalt, så jag ska väl inte klaga. ;) Skönt att ni hade medvind över Atlanten och att det inte var mer turbulens än vanligt.

Camilla said...

Skönt att resan gick bra.
Men det där med jetlag är verkligen ingen höjdare alls. Jag har väldigt svårt att hålla mig vaken när jag blir trött. Dessutom dyker det ju upp utan förvarning.

Ta nu tid på dig att komma in i din egen lunk och landa.

Kram

Marianne said...

VÄLKOMMEN tillbaka Annika! När din blogg sover törnrosasömn avstannar bloggvärlden. Men nu vaknar den igen och det är lika roligt som alltid.

Skönt att resan gick så bra och att landa tidigare än beräknat är ju aldrig fel. Trist bara att det ska ta sån tid i immigration. I Istanbul var det himla bra, för där var det uppdelat i medborgare och icke medborgare. Så då kunde man smita in genom medborgare om man hade uppehållstillstånd. Det gick mycket snabbare : )

Ja visst måste allt få ta sin tid. Och komma-hem-bubblan måste man själv få sticka hål på när man är redo.

SOV GOTT i natt!
Kramar!!!

Anne said...

Jag blir såååå glad att du är tillbaka igen, det känns konstigt att inte ha dig på bloggen. Lite som att plötsligt få uppehåll på sin favorittidningsprenumeration :) Massor med välkommen hem igen. Vad fint att du återigen haft en så minnesvärd och fin sommar hemmavid. Det blir säkert mer bilder senare i sommar/höst. Men landa nu, som du säger, du behöver ditt ingenmansland. Vips har några dagar gått och du är tillbaka i den här lunken igen. Man måste verkligen få landa på sitt eget, personliga och nödvändiga vis. Speciellt när man varit borta så länge som du. Jag tycker i och för sig det är rätt svårt landa bara efter 2-3 veckor. Men vips har det gått några dagar och plötsligt är allting som vanligt igen och man kommer ur dimman och får energi och lust med allt som väntar här hemmavid igen.
KRAMAR och än en gång stort välkommen hem!!

Lotta said...

Men halloj där efterlängtade Annika!! We have missed you as can tell <3

Ja, nu kör vi med teman, bildbomber, reflektioner, show & tell, tillbakablickar, halloween....rubbet!!!

Nu är ordningen återställd.

Längtar!
Bamsekram

Anne-Marie said...

Välkommen tillbaka Annika! Ser fram emot bildbomber och annat intressant från din penna. :) Jag tror att jag är litet som Karolina, landar med en gång. Vet att det tar ett tag för dig att komma in i "lunken". Nu verkar de allra flesta bloggare vara tillbaka igen och det känns som det skall. KRAM!

Tankevågor said...

Härligt att du är tillbaka här igen på bloggen! Nu drar vi igång igen eller hur? :-)

Ni är för söta du och Karolina! Du som vill gå och skrota och ta dig tillbaka till din vardag i lugn och ro på egen hand och hon som direkt har mobilen full av kompisar och far iväg till poolen! :-)

Jag är mitt upp i att förbereda skolstarten på måndag så nu är här full rulle. Men det är så ROLIGT också.

Ha det gott och kom tillbaka till vardagen i den takt du behöver!

KRAAAAM!!

Ulrika i England said...

Jetlag of the heart, ja det är ju precis det man får! Har aldrig tänkt på det på det sättet. Trodde att jag var onormal och osocial som behövde vara själv efter tillbakakomsten. När jag nu läser här att du och flera av dina läsare också upplever det så, så ska jag vara snällare mot mig själv nästa gång och verkligen acceptera att jag får faktiskt vara en riktig ensamvarg till att börja med. :)
5 veckor utan fru och barn kan inte vara lätt för Peter. Fast det var ju en 'one-off' Men det är ju viktigt att du och K får ert Skandinavienfix!
Kram!

Humlan said...

Välkommen tillbaka och skönt att höra att ni har haft en bra sommar!

Jag förstår ditt behov av att landa och ha några dagar för dig själv innan du kastar dig ut i omgivningen och din vardag igen.

Kramar!

Annika said...

Christina:
TACK!!
Vad glad jag blir!!
Det ska bli så jättekul att få skriva nu igen!
Så kul att du vill följa med på färden!!
Kram!

Keith:
Thank you!!
See you tonight!

Petra H:
TACK!!
Ja, vädret kan jag inte klaga på, men jag vet ju att södra sverige mest haft skit. SÅ tråkigt.
När jag var i Småland hade vi tur med vädret och det är KUL.
DU har haft två trista somrar nu, men det blir desto bättre 2012!!
FOR SURE!!!
KRAMAR!!!

Annika said...

Fröken Fräken:
Tack, vad roligt att du tycker det!!
Ja, visst tar det tid att landa. Jag vill nog också ha nästan en vecka innan jag träffar folk här igen.
I Sverige är det inte likadant, där dyker jag in direkt. Märkligt nog...
Tack för snälla ord och stor kram!!

Elisabeth:
TACK!!
Ja, jag förstör hur det kändes efter besöket i sthlm, just det där att man inte riktigt vet då man ses igen ÄR jobbigt.
Fattar knappt att det varit så pissigt väder söderut, så tråkigt för alla.
Ja, alltid skönt då man anländer tidigare än beräknat med flyget. Skönt med medvind ibland.

Camilla:
Tack, ja jätteskönt att resan gick fint.
Jetlag är ett helsike. Inatt vaknade jag 3:40 och sen var det kört. Igårkväll var det omöjligt att hålla sig vaken.
Ja, nu landar jag så sakteliga...
Kram!

Annika said...

Marianne:
TACK!!
OCH haha, det var ju gulligt sagt av dig. Det värmer!
Immigration är uppdelat precis så här i USA också, en för medborgare och permanent residents, och en för turister och besökare. Vi går ju alltid på den för medborgare och det går snabbt, men kön kan vara enorm.
Sen tar det tid med bagage och tull likaså. En timme får man nästan alltid räkna med efter att man landat i USA. Men, det vet man så det har man liksom i bakhuvudet.
Precis, den här bubblan får ta sin tid. Jag kan tycka att den är lite skön, att den behövs.
Stora bamsekramar och tack för dina supergulliga ord!

Anne:
TACK!!
Jag blir så glad och så rörd av dina fina ord!
Jag har haft en sådan fin sommar och nu bildbloggar jag också igen.
Tack, ja jag behöver det där med ingenmanslanet. Jag kräver det nästan. Det får ta den tid det tar.
en dag är bubblan brusten och då är allt som vanligt.
Tusen tack igen för fina välkomstord!
KRAMAR!!

Lotta:
HEEJ!!
OCH tusen TACK!!
SÅ glad jag blir!
Jajamen, nu kör vi med rubbet igen. Hela året!!
Massor med kramar!!!

Annika said...

A-M:
TACK!!!
Vad kul att du tycker det!
OCH, vad härligt att du är som Karolina och kan landa direkt.
Härligt!
Ja, nu är nog bloggruppen rätt komplett igen. DET är bra :-)
Kram!!

Lisbeth:
TACK!
Japp, nu kör vi igen. Det känns så KUL!

HAHA, ja vi är OLIKA där, jag och K. HOn var hemma i tio minuter och sen var det poolen som gällde :-)
Nemas problemas att återställa tillvaron för henne.

Skolstart på måndag. DET är ju stort.

Kramar!!

Ulrika:
Precis, så är det.
Jetlag of the heart kan drabba alla var man än är på jorden.
DU ska inte var sträng emot dig då det händer. LÅT allt ta den tid det tar. Tids nog spricker bubblan.
Japp, vi är ifrån varandra länge om sommaren. Peter har svårast för det, gå i ett tomt hus utan liv. Jag har ju roligt på mitt håll. Det är absolut värst för honom.
Stor kram!

Annika said...

Humlan:
TACK!!
Ja, allt tar sin tid. Det gör återanpassningen också. Det får ta den tid det tar.
Hoppas din sommar varit fin!
Kram!!