Wednesday, August 20, 2014

Ett helt nytt liv. Eller, dag före afton.

Det är dag före afton i min familj.


Sant, imorrn tar vi bilen ner till Burlington i North Carolina där Elon University ligger.
Japp, det är dags nu. Dags för den stora flytten.
Dags för ett nytt kapitel att ta sin början i våra liv.
En epok är över.
Nästa ska börja.




Karolina sa till oss, häromdagen. Till mig och Peter; I cannot go anywhere these days. There are so many tears. Everywhere.
Det är så.
Nu skiljs alla vänner för vinden. Nu ska alla Karolinas kära kompisar spridas över hela USA. Nu ska de alla till respektive universitet.
Vissa av de här vännerna har Karolina känt sedan Kindergarten och första klass. Många har hon lärt känna först på High School. Men fina, såta, tighta vänner är de!
Klart att det blir tårar. Bland dem alla.
Killarna också. Så bra att även de visar hur de känner. Vilken styrka.
När de ses nu gråter de.  Alla.
Nerverna ligger utanpå. SÅ många, många känslor: spänning, glädje, oro, förväntan, rädsla, osäkerhet. Listan kan göras lång.
Som de längtat och sett fram emot college. När dagen väl är kommen känns det skakigt, och så ska det nog vara.
Allt blir bra, bara man blir installerad. BARA de första två veckorna har passerat.
Då de veckorna gått kommer nog en hel del att falla på plats.

SÅ, mot Elon alltså. Vi åker ganska tidigt imorgon. Fast ja, vi väntar tills den värsta rusningstrafiken lagt sig.
På fredag är det dags för inflytt på “the dorm” på campus. Karolina kommer att bo i Carolina Hall, så himla passande va?
Då ska vi flytta in vårt barn i det rum där hon skall husera under sitt första år på universitetet.
Rummet delar hon med en tjej som heter Meghan och som kommer från Pennsylvania. Nej, flickorna har aldrig träffats, bara haft kontakt via Facebook.
Läskigt? Jamenvisst!!!
Meghan är pre-med, det betyder att hon ska ta en examen i biologi för att sedan läsa vidare till läkare. En krävande utbildning, bland de mest krävande man kan ta.
Karolina läser ju en helt annan inriktning, som ni alla vet. Krävande den också.
Det blir mycket plugg. Hela tiden.
PÅ fredag kommer vi då att träffa Meghan--och hennes föräldrar--då vi flyttar in.


Detta är Carolina Hall, här ska Karolina bo.  Bild från nätet!

Vad finns då i ett studentrum innan de nya studenterna tagit det i bruk?
Jo, där finns två sängar, madrasser, två skrivbord och två stolar, två byråer ska finnas och ett par garderober.
Resten tar vi med, sängkläder, kuddar, täcken, filtar, lampor, mattor, gardiner, olika lådor att lägga saker i, dator, skrivare mm mm. Meghan tar även med en mini-kyl. Det har flickorna redan bestämt.
Badrum och toa delar de med en hel drös andra tjejer. Så det gäller att ha en liten korg för hygienartiklar också. Flipflops och baddrock :-)


Vår Nissan Murano kommer att vara proppfull imorgon då lasset går söderut.
Det tar ungefär fem timmar att köra ner till Elon från DC, det är ca 50 mil, give or take. Fem timmar i bilen. Tror vi kör direkt, utan stopp på vägen, så det kan nog gå snabbare än fem timmar.
Det är en ganska trist väg, I-95 till Richmond, och sen tar vi av västerut strax söder om Virginias huvudstad ner mot North Carolina på I-85.


Kök och sådant?
Jag tror inte det finns så mycket av det i studentkorridorerna. Men, jag ska kolla då jag kommer dit.
Alla studenter äter sin mat på de matsalar som finns. OCH skolrestaurangerna är fina. Där finns i princip allt: mackor, veganmat, glutenfritt, salladsbarer, pizza, fisk, kött och potatis, burgare, kakor och efterrätter (hujedamig). Allt. Där äter eleverna sina luncher, middag och frukostar.
Sedan finns det otal coffeeshops på campus, inkluderat ett Starbucks mitt på campus. Massor av små oberoende restauranger ligger runt campus. Där gäller också elevernas campus cash. Campus Cash är som ett debitkort som eleverna använder.

Det vanligaste är att studenterna under år 2-3 flyttar till lägenheter på, och runt campus. De lägenheterna delar de oftast med 2-3 andra studenter. Vanligast är då att de helt börjar sköta sig själva, laga egen mat, betala räkningar, ja sköta ett hushåll helt enkelt. De lämnar det "bekväma" livet på “the dorms” bakom sig.


Elon är utsett till ett av USAs vackraste universitet.  Det är som en dröm.  På måndag blir det bildbomb här på bloggen!  Bilderna idag från nätet.

Vårt schema ser ut som följer:
Torsdag eftermiddag kommer vi ner till Elon. Tar oss en titt på skolan återigen, går till deras bokhandel, hämtar de böcker vi beställt etc.
Sedan äter vi middag på det ställe som numera blivit vårt stamställe därnere.
Vi får hoppas vi kan sova på natten…
På fredagen flyttar vi in. DET kommer att ta nästan hela dagen. Massor att göra i och med det. PÅ fredagskvällen första informationsmötet för oss föräldrar. På natten sover Karolina på Elon sin första natt. Eleverna har välkomstfest dessutom.
Vi är på hotellet.
På lördagen är det stor informationsträff och lite festligheter med lärare och instruktörer. OCH på lördageftermiddag är det så kallad Goodbye Picnic för elever, föräldrar och syskon! OCH när den picnicen är slut, ja då skiljs vi åt.  Peter och jag åker med tom bil hem till DC igen...
Karolina har sedan mer information på söndag och måndag. På tisdagen börjar klasserna, och Karolina inleder sina år på Elon med en matteklass…


Här kan ni se en video från move-in-day på Elon i fjol. I år är det vår tur!!

Jag uppskattar SÅ att universiteten gör lite jippo och festligheter för “barn” och föräldrar då “barnen” flyttar in. Det känns bara bra. Det, och all information man får, känns betryggande. OCH jag vill att det ska vara tryggt till max.
Men, ja. Gråta, det kommer jag att göra. Gråta!!

Om ni vill läsa om tidigare besök på Elon som vi gjort finns de här och här!!!






33 comments:

Channal said...

Det finns en tår i ögonvrån när studenterna viftar med sin mössor! Ett nytt kapitel in i vuxenlivet. På stan ser jag många studenter som går i sina overaller! Mycket spex i stan. Kan känna en romantisk avund... vilken härlig tid i livet och de har hela framtiden framför sig! Ja, det finns någon tjusning över det! Ett stort steg in i vuxenlivet. Nu börjar allvaret! Önskar Karolina all lycka och en stor peppkram till dig!! Kör försiktigt imorgon!
KRAMAROM!! Anna

Nettan said...

Vilket härligt universitet K kommer att få gå på, vilken atmosfär. Och att bo i korridor första året är ett bra sätt att ta steget mot att flytta hemifrån. Vi har ju testat båda varianterna både korridorsboende och egen lägenhet och vi föredrar ju korridor, för egen lägenhet kan bli nog så ensamt ibland.

Ska bli spännande att se bildbomben på måndag och få följa med på denna resa som ni ska göra.
Tänkte på en sak, en fråga om du vet hur det fungerar att läsa till läkare, det verkar vara en betydligt längre utbildning än i Sverige där den är 12 terminer lång, om ni först har en examen i biologi och sen läkarstudier då borde den vara längre än den här hemma? Eller är jag helt fel på det?


Kramar
Nettan

Jenny said...

Åh vad spännande! Jag kommer ihåg att jag alltid ville bo sådär när jag var ung. I ett dorm på ett amerikanskt Campus, precis som i filmerna. Flickorna kommer ha så mysigt på sitt rum! Bra med minikyl! :) Lycka till, Karolina!

Brunkullan said...

Förstår att det är en stor omställning att din dotter flyttar!
Men.
Att bo på college har varit en liten secret dream of mine, så nu när du beskriver området på Elon, och hur de bor vill jag flytta in där jag med:)

När jag började högskolan här i Sverige, var det i samma stad (Östersund), så jag bodde kvar hemma. Lite trist faktiskt..Nu hoppade jag ändå av och for till USA istället. Det fick bli mitt äventyr:)

Förra året tog min äldste son studenten (född -94). Direkt efter sommaren åkte han ner till Göteborg, 12 timmar från Östersund, för att göra grundmilitär utbildning (GMU) i 3 månader. Jag tyckte det var hemskt, men det var ju "bara" 3 månader...trodde jag...för sedan blev han kvar i det militära och har bott hemifrån i 1 år nu!
Sedan 6 månader bor han i egen lägenhet och trivs som fisken.
Skulle tro att han blir kvar i något år till.
Men det är sååååååå tomt!! Han fattas oss jättemycket.

Det som är positivt är att han uppskattar mer nu att få "komma hem". I sommar var han i vår stuga med oss, samt här hemma i hela 6 veckor, med undantag för några dagar på festival.

Nu har vi ju en son kvar hemma i några år i alla fall. Han fyller faktiskt 13 år idag. Det underlättar att fortfarande höra tassande ljud, skratt, ett vimmel av kompisar och även småtjafsen som blir med en nybliven tonåring..hihi!

Det blir tomt, speciellt när de flyttar så långt. Det är ju inte så att det går att kika över på en fika direkt...
Men det är ju så här det är tänkt. Vi får vara stolta över att vi uppfostrat sjävständiga barn som nu ger sig ut i livet.

Din dotter kommer få en underbar tid. Jobbig bitvis såklart, med nya ämnen och alla nya relationer till vänner och lärare, men mest helt fantastiskt tror jag!

Jobbigast är det nog för oss!

När du och jag for till USA som unga, fanns inte all teknik som finns idag. Vi har förmånen att ha tillgång till facebook, instagram, twitter, livechattar, skype och mängder av snabba sätt till kommunikation med våra barn.
Den förmånen hade inte våra föräldrar när vi flyttade tvärs över jordklotet.

Likväl så finns sorgen över att det känns som om allt är över. Vad ska vi två stackars föräldrar göra nu liksom? Skaffa en sladdis? Fosterbarn? Bli en crazy catlady? Herregud måste vi börja PRATA med varandra?!
Haha..nä skämt å sido, så kommer det ta tid. Ett år har gått sedan Tobias flyttade, men jag saknar honom precis lika mycket idag, som dag ett.
Så kommer det vara. Kanske hela livet.
Men mest av allt är jag stolt över att vara mamma till en son som börjat leva sitt eget liv.
Det kommer bli bra.
Det är ju ändå det här jag och Tommy gjort i 20 år. Uppfostrat och förberett honom för ett eget liv.
Nu kommer facit:)

Kram Susanne

alegningela said...

Det kommer inte att bli en lätt helg - för någon av er, men jag jag som är en vän av ordning älskar att allt är så välorganiserat. Det känns säkert tryggt för såväl studenter som föräldrar. Annat är det här. Du lämpar av barnet, som därefter får ta sig fram på egen hand. Det var riktigt jobbigt att lämna av ungen i en helt främmande stad, där han inte kände någon alls. Samma dag som vi åkte därifrån, cyklade han runt så han skulle hitta kortaste cykelleden till skolan. Men bra karl reder sig själv, och bra har det gått, och det visste jag i och för sig att det skulle göra. Han hade ju bott hemifrån ett par år innan han inledde sina universitetsstudier. Andra gången var det lättare, inte minst för att tvåan är kvar i hemtrakterna. Fast det var nästan jobbigare när han flyttade hemifrån, för då hade vi inga barn kvar i huset.
Det kommer garanterat att kännas tomt i huset när ni återvänder från Elon. Men allt går. Det måste det. Och man vänjer sig fortare än man trott.
Allt gott till Karolina. Ta det varsamt på vägarna, så hörs vi igen. STOR KRAM.

Desiree said...

Så mycket känslor. Förstår att det är väldigt omtumlande för er alla tre på olika sätt. Ett stort steg, en ny era. Er lilla sparv flyger ut från boet.
Avsked är ju alltid svårt och sorgligt. Men jag är säker på att K snabbt kommer att få många nya fantastiska vänner . Jag hoppas att det kommer att klicka på ett bra sätt mellan henne och Meghan som hon ska dela rum med.
Jag antar att vare sig mat, boende eller literatur ingår i tuition fee. Skulle vara intressant att få reda på lite mer vilken budget som beräkas per månad för mat, skolliteratur och boende.
Åh Annika stor stor kram till dig och ha en bra resa ner till Elon nu.

Lisa said...

Ser så mysigt ut. Och trevligt arrangemang verkar de ju ha planerat.
Fast jag måste erkänna att det där med att dela rum med en fullkomlig främling, och badrum med en hel korridor, känns som något oerhört påfrestande.
Inte för att vara negativ och uppskrämmande, men jag fick höra från en väninna (vars dotter nu är färdig med college) att man räknar med en viktuppgång på 15 lbs det första året, detta pga att man äter på alla dessa restauranger och inte har möjlighet till egen matlagning. De lite nyttigare matställena är dyrare så många studenter väljer äta på "skräpställena" för då räcker pengarna längre.
Om inte annat kan det vara bra att ha i bakhuvudet.

Jag önskar er en bra resa till N Carolina och en mysig fixarhelg där nere.

Anonymous said...

Åh jag gråter en skvätt när jag läser här, känslor kommer tillbaka från det hitintills värsta året i mitt liv. Tre döttrar flyttade hemifrån samma år med cirka tre månader mellan. Vet inte om jag hämtat mig än...men jo man vänjer sig. Man har ju dem bara till låns. Man håller dem i handen en kort stund i livet men har dem i sitt hjärta för alltid. Har ett barn kvar hemma, men nu börjar han prata om att flytta....och jag vill det för hans skull, men det gråter inom mig....Ska bli intressant att läsa hur det går för dig. Och din dotter. Hälsn. Eva från Dalarna.

Cari said...

Nu sitter jag med tårar i ögonen!
Och det märkliga är att jag nog inte grät när vi lämnade äldsta dottern på hennes universitet i England.
Vi åkte med henne dit med flera resväskor fulla, handlade på IKEA samt andra varuhus. Så fixade hon i sitt lilla rum i korridoren.
Vi gick förstås runt på campus och hjälpte till med info om bankkort, telefonkort och allt sånt som är nytt i ett annat land.
Och så åkte vi hem.
Klart hon har varit hem efter det och vi har besökt henne. Efter första året i korridor bor hon nu i liten egen lägenhet och hon har ett år kvar på utbildningen.
De växer så av att flytta hemifrån.
Stort lycka till. Kram

Malin said...

Jag tycker det är så kul att läsa om Karolina och hur det fungerar på college. Vad välorganiserat och bra det verkar vara. Men vad mycket frågor som poppar upp i huvudet :)
Det här med dorms tycker jag verkar både jobbigt och kul på samma gång. Att dela toa och dusch med andra (finns ju i korridorsboenden här hemma också) och att inte kunna laga mat själv skulle jag nog bli trött på. Bekvämt att alltid äta ute visserligen, men ibland blir man ju sugen på hemlagat :)
Och att aldrig kunna vara ensam på rummet, eftersom man delar det med en till, man får liksom inget eget privat ställe att dra sig tillbaka på.
Vad händer om man absolut inte kommer överens med sin roommate, finns det möjlighet att byta? Hur paras de som ska bo tillsammans ihop? Är det helt slumpmässigt eller har de fått ange ex.vis intressen innan?
Vad kul det måste vara om man får en roommate som man verkligen klickar med, kan tänka mig att man kan hitta vänner för livet.

Blir förstaårsstudenter ihop-parade med andra förstaårsstudenter, eller kan man hamna med någon som redan gått ett par terminer?

Som sagt, kul och spännande ämne. Karolina får börja blogga från Elon kanske? :)

Själv har jag lagt korridorsboende och studentliv bakom mig, men numera har det slumpat sig så att jag delar kontorsrum med en gammal korridorskompis som jag inte träffat på säkert tio år innan hen började jobba här.

Anonymous said...

Jag har varit avis på mina tre, som fått gå på college och bott i dormitories. När jag började Handelsgymnasiet i Norrköping 1945, fick jag en lista med rum att hyra i stan för skolåret. Jag hyrde ett rum från en änka med tonårig son. Det fanns inget badrum, bara toalett och tvättställ. Tur nog hade jag en faster i stan, dit jag kunde gå och bada och tvätta håret en gg i veckan! Vi åt på Margaretas Hushållsskola och Konsums cafereria. Vi elever fick klara oss bäst vi kunde.
College life i USA låter som en dröm.

Ruth i Virginia

Erica said...

Förstår att det känns mycket konstigt nu när man till och med kan räkna timmar.
Elon verkar dock vara ett UNDERBART campus! Det verkar se ut precis som den bild jag bygger upp i huvudet när jag tänker "amerikansk college/universitet"!
Som du vet så är min stora dröm att studera just vid ett amerikansk universitet, så jag kan inte låta bli att bli lite avundsjuk på Karolina ;-)
Jag tror hon kommer få det toppenbra! Speciellt som hon ska studera något hon verkligen brinner för :-D

Vad roligt att skolan ordnar lite festligheter för studenterna och deras familjer i samband med inflyttningen. Som sagt; amerikanarna är verkligen BRA på sådant!

Jag bodde hemma under den tiden jag gick på LTU (var ju trots allt lagom pendlingsavstånd, bara 5 mil). Ur den ekonomiska aspekten var det ju toppen, men nog kände jag mig trots allt lite avundsjuk på de som bodde intill campus i korridorerna eller studentlägenheterna.
Dock är det typ, jag vet inte, 5-6 års väntetid för en 1:a på Porsön (området i Luleå där LTU ligger).
Och jag har nästan svårt att se amerikanska collegefilmer/serier, då det verkar så KUL att studera där och bo på campus! :-D

Jag önskar Karolina ett stort Lycka till!
Hoppas hon får en fantastisk universitetsupplevelse under de kommande åren :-D
(KUL med namnet på byggnaden där hon ska bo, förresten :-))

Ha det fint hela familjen :-D
MVH /Erica

Annika said...

Channal:
VISST gör det!!
Jag kan knappt se de där videofilmerna utan att bli tagen.
Om 4 år tar hon sin examen därifrån. Det lär gå fort.
Ja, jag är också avis. Vilken tid hon, och de andra, har framför sig!!
Exakt, nu börjar det på ngt sätt.
TACK, ska köra lugnt imorrn.
Stora, stora kramar!!


Nettan:
JA; jag tror skolan blir toppen. Vi fick ju bra vibbar redan första gången vi var där. Gillade allt vi såg!!
Så nu är det dags.
Precis, bo i korridor blir nog toppen under 1, eller 2, år. Bekvämt på ett sätt. Första steget mot vuxenlivet.
Tror också det blir bra.
Att läsa till läkare ja, det tar tid, först fyra år undergrad, med biologi som tyngd. Sen TROR jag läkarutbildningen är på fem år efter det. Möjligtvis fyra.
Svår. Många som kommer in som pre-meds byter inriktning eftersom det är SÅ sanslöst krävande.
Kramar!

Annika said...

Jenny:
Oroligt spännande. Ja, nästan alla man pratar med säger att åren i college, the undergrad years, var de bästa i livet.
Jag hoppas att K kommer tycka det också.
Kram!!



Susanne:
Stora förändringar.
OCH mkt annorlunda mot Sverige.
Jag tror det är bra att inte bo hemma då man läser på uni. Det är förmodligen mkt mer utvecklande att bo på skolan då man läser där. Nästan alla säger att de hade sitt livs roligaste tid under de åren. DET tror jag.
FÖRSTÅR att du saknar din SON!! ÅÅÅÅ!!
Men du får vila i vetskapen att han nog hittat sin grej. Glädjas med honom, men jag förstår att det är så otroligt tungt och LÅNGT!!
KUL att han var hemma så länge i sommar.
OCH så skönt att du har en 13 åring kvar hemma. GRATTIS!! Kul att det är just idag han fyller.
Jag önskar att jag också hade haft ett barn kvar hemma :-)
Men det ska gå det här med...
Exakt, allt med de sociala medierna i detta fall älskar jag!!
Vi kan lätt facetima, SMS:a, se bilder och filmer.
Love it.
SANT, Susanne, nu ska vi få facit på uppfostran.
OCH ja, haha, vad göra nu???
Jag vet knappt. Kan inte ens tänka på det.
P och jag får det nog bra, men visst kommer det att ta lite tid att landa...
OJ oj.
Tack för fin kommentar.
Kram!!

Annika said...

Ingela:
Nej, det blir tungt på många, många plan!!
MEn jag är som du, älskar att det är så organiserat!!
DET gillar jag skarpt. OCH att de tar sådan tid med denna infas.
Det är min grej!
Det känns som om man verkligen kommer till en skola där de vet vad de gör.
Men, jag tror de har detta "down to a t" på varenda uni i detta land. SÅ vana som de är!!
Ja, du vet, du har gått igenom detta.
Jobbigt, men det ska ju gås igenom. OCH det ska bli bra, det vet jag också.
Tomt blir det då vi kommer hem. FOR sure. men Karolinas rum ser ut som ett mombnedslag nu, så det första vi kommer att göra är att städa, röja och göra rummet klart till höstlovet :-)
Tack, Ingela. Kramar!!!



Desiree:
Nya vindar stundar. Nya tider i faggorna.
Det blir så annorlunda, men bra.
Karolina hoppas jag ska få sitt livs roligaste tid nu. Eller en av dem, iaf. Hoppas hon får vänner snabbt, och att hon kommer att börja trivas.
Boendet ingår i kostnaden vi betalar, böcker gör det inte. Maten har man olika sätt att betala på. Vi har valt en plan där hon äter alla tre mål på campus. Det betalar man också in då man betalar terminsavgiften.
Det finns många varianter. Ingen billig, tyvärr...
Tack Desiree!! Ja, imorrn bär det av!!
Stora kramar!!!

Annika said...

Lisa:
Supertrevligt ser det ut där, och det var det första vi alla föll för då vi var där ffg.
Jag vet, för mig låter det också jättepåfrestande med att dela rum med en främling och ha gemensamt badrum med en hel drös tjejer.
Men för dessa ungar är det ju på ngt sätt så normalt, och accepterat. De tänker inte ens på det. På college har man room mate, punkt slut.
Men, jag vet, jag håller med dig. Inte min grej heller...
"The Freshman 15" (viktuppgång på ca 15 punds, ung 7 kilo) är väl känt. OCH det känner nog alla till som börjar uni. Maten finns, och den finns i massor.
Sen alla cafeer omkring etc.
Vi får se om K lägger på sig ngra kilon, det har hon "råd" med.
Men svår balansgång det där.

Tack, ja nog blir det en fixarhelg alltid. HJÄLP!! HAHA!!



Eva:
Hej, vet inte om du är ny här? Välkommen!!!
JA; nog blir det svårt!!!
Jag har bara ett enda barn. DET kommer att kännas.
Åren hittills har gått så fort att det är läskigt.
Det har bara surrat till. NU är det dags att börja en ny epok. En bra sådan.
Tack för din kommentar, och varmt välkommen tillbaka!!

Annika said...

Cari:
Ja, tänk att ni har en tös i England.
DET är en bit det. Men vilket land att få plugga i! SÅ roligt för henne.
Ja, vi talade just om det igår, om K hade börjat på västkusten tex. Hur hade vi gjort?
Precis som ni, flugit och hyrt bil och köpt rubbet på plats.
Det ska vbli intressant att se hur vi alla reagerar denna helg. kanske målar jag upp det som värre än det blir. Precis som vid graduation. Jag fällde knappt en tår då, underligt nog. Kanske hade jag stålsatt mig så från början? Bearbetat det innan det var dags sas?
Ja, vem vet.
Men du vet hur det känns, och snart jag också.
Tack Cari!!!



Malin:
TACK; roligt att du tycker det!!
Ja, det är verkligen svårt det där med rumskamrat, samtidigt som det ÄR spännande till MAX!!
OCH alla ungar här tar det hela med ro, detta vet de om.
De paras ihop av uni. De fyller i lång info om sina vanor, och ovanor, online innan de paras ihop. Sen är det uni som i sin tur matchar dem.
Det ÄR svårt att byta room mate, det vet jag. Men inte omöjligt.
Det fina med dessa unis är att de har såååå många platser de kan plugga på på campus. Superfina bibliotek, stora som hav. Massor med rum där de kan sitta, och som är lugna. På rummet sover de mest, tror inte det sker så mkt plugg där inne. Ska blir intressant att höra hur allt går då det gått ett tag...
Då vet jag mer också. kommer att skriva om det.
Japp, det här md maten ja...
Nästan ALLA ser fram emot att komma hem och äta hemlagad mat!! ALLA!
Hur god maten än är på uni. Så det känns ju lite kul :-)
Även de som bor i lgh o ÄR fattiga studenter :-)
Nej, det är förstaårselever som paras ihop. Så är det överallt.
De äldre klasserna kommer inte förrän på måndag.
Karolina har twitter, tror inte hon kommer att börja blogga :-)
Men, det hade jag gillat om det varit fallet.
ja, att dela kontor med ngn kräver också att man gillar den personen, det förstår jag.
Tack för din kommentar,Malin!!

Annika said...

Ruth:
Jag är också avis!!
Det är svårare hemma med boende övh på uni.
Än idag.
Gillar att det är SÅ organiserat här.
Gillar det till MAX!
Nu gäller det då!!!
Oj oj!! College livet här är nog lite som en dröm. Men, en dröm som kräver sin student. DET är då sant. Vi flädrar betalar ju hela kostnaden, sgs. Ngt litet stipendium finns för det mesta, och fafsa kanske get lite lättnad. men annars? NO not so much!!



Erica:
Underligt är det. OCH ja, nu räknar vi timmar. Ungefär 25 h kvar då jag skriver detta, innan vi beger oss imorrn.
Elon är en dröm!! SÅ vackert.
Jag är också avis på Karolina!!
SÅ avis:
Hon lär få THE time of her life!! Helt klart!
Alla som gått på uni här, som jag känner, har haft det SÅ otroligt roligt. Speciellt då de tog sin undergrad, sin bachelor.
Skolorna vimlar ju av klubbar, föreningar och jippon av alla slag.
men sen måste skolarbetet skötas också. ATT det måste!!
JA, att de kör lite fest och sådant runt inflyttningen är nog ett ganska nytt fenomen. Inget som Peter och andra i mon ålder känner igen från sin tid. Men jag gillar det. Fasiken vad jag gillar att de satsar.
De vet nog att det känns bättre för alla om de kör lite fest omkring det hela.
tror också det är så nyttigt att bo på campus, och det ÄR lättare här där även det är fixat då man kommer. Alla skolor garanterar boende, och det uppskattar jag så enormt. det är ju bal därför så många amerikanska unis är som små städer. Nästan alla flyttar då de börjar uni.
TACK Erica! Jag lär ju skriva mkt om detta framöver också.
Av hela mitt hjärta hoppas jag att K ska trivas som fisken!!
HOPPAS det.
Tack för fin kommentar!!!

Vform said...

Hej Annika!
Du är en mästare på att skriva (av dig) precis som det är! Klart att det kommer att kännas annorlunda, konstigt vore det ju annars! MEN tror nog NI kommer att överleva ... både ni och Karolina :)
Önskar henne och Er allt gott ... och tack för att vi får hänga med på er resa!!
(psst ... tog du sommarn med dig då du reste ... nu är det baaaara regn ;))
Men vi får gilla läget, så är det bara!
STORA kramar ♥

Carin Cullen said...

Å vilken stor sak ni ska gå genom nu allihopa, jag förstår verkligen att ni kommer att fälla många tårar, men oj vad mysigt stället ser ut ändå. Jag trodde alltid jag skulle få uppleva det amerikanska collegelivet, men sen flyttade jag till England istället. Det är så intressant att läsa om det lite från dig istället

Förresten, du är en sån inspiration- min lilla ska ju börja preschool nu i höst så jag funderar på att skriva en svensk blogg igen. Det känns rätt denna gången. Så watch this space.

Annika said...

Vivan:
Tusen tack för genomsnälla ord.
Blir glad.
Ja, jag tror det blir toppen också. Det är bara så annorlunda. Men, visst kommer det att bli BRA. DERT hoppas, och TROR jag.
Nej, jag är lessen att jag snodde sommaren. AJ!!
Jag hoppas att regnet ska upphöra. DET tror jag att det DET gör. SNART!!!
Stora kramar!!


Carin:
JA, stort ÄR det!!
Verkligen en MILSTEN i våra liv.
Ja, amerikanska college är ofta väldigt fina.
Engelska också. De är ofta ganska lika, tycker jag.
HAHA, tack, kul om jag kan inspirera till ny blogg :-)
KEEP med posted!!

Annika said...

Åh, vad du påminde mig om de första veckorna på college då anno 1995. Nerverna låg verkligen utanpå som du säger, ingen av de som bodde i min freshman dorm hade någonsin bott hemifrån eller utan mamma och pappa. I luften var det heta dallrande sensommartemperaturer medan vi vallades runt på olika introduktionsevenemang, åt ljumma hotdogs och burgers och halvsmält mjukglass.

ALLT var främmande - jag kom ju direkt från Sverige då - och hade dessutom flyttat från en pojkvän (liksom flera andra freshmen i min dorm hade f.ö.)….det blev mycket hjärta och smärta det där första halvåret blandat med alla nya aktiviteter, klubbar, nya klasser, nya intellektuella utmaningar, osv.

Karolina kommer ju vara väldigt mycket mer förberedd än jag, speciellt med den gedigna utbildningen hon har i ryggen och dessutom ha mycket närmre hem. Hoppas hon får ett underbart freshman year och att hennes rumskompis visar sig vara bra och vettig!

Anonymous said...

Vad SPÄNNANDE Annika! Vilken milstolpe! Ser fram emot bildbomben pa mandag.
Sending lots of warm wishes and big hugs till Karolina. Jag önskar henne en bra start & lycka till! Hon ska akta sig för "the freshman 15"...haha!
Manga kramar till dig & Peter ocksa!
Ha en trevlig helg and be safe!!!
Lisa

Annika said...

Annika:
STORT tack för din kommentar.
ÅÅÅ vad det måste ha känts FRÄMMANDE för dig då du kom hit. OCH konstigt!!
Du var säkert inte alls förberedd heller på det sättet som de amerikanska ungarna var.
Starkt och modigt av dig!!
ÅÅÅ.
OCH just det som du säger, sensommarsolen kommer att steka. Det kommer att vara varmt, just den maten blir det säkert hos oss också.
OCH så alla känslor på det.
Dina ord talar verkligen till mig. SÅ levande!!
TACK Annika!!!


Lisa:
SÅ sjukt spännande!! Galet allting.
K är såååå medveten om de där Freshman 15, nästan för medveten.
Tycker hon ska koppla bort de tankarna lite.
Tack snälla Lisa!!!
Ja, på måndag ska det nog bli en fet bildbomb.
Stora stora kramar och TACK!!

eastcoastmom said...

Så fint det ser ut på Elon. Hon kommer trivas jättebra!

Annika said...

AM:
Det är så vackert där. Vi ska verkligen hoppas att K ska trivas där.

Anonymous said...

Vilka spännande dagar ni har framför er. Har du ett barn? Jag har bara en son och det blev väldigt tomt när han flyttade hemifrån jag hade gärna velat ha honom hemma i några år till men man måste ju släppa taget. Det ser ut att vara ett jättefint ställe hon ska vara på. Vad ska hon läsa till? Ha det så bra och lycka till med flytten och allt. Kram /Anita

Annika said...

Anita:
Ja så spännande.
har bara ett enda barn, denna dotter. Så det känns extra mkt i hjärtat.
Du vet då vad det innebär med bara en enda...
Suck.
Ja, min flicka har kommit in på teaterhögskola, så hon ska ta en bachelor of fine arts in acting.
Tack, skriver mer på insta etc i helgen.
Stor kram!!

Annika said...

Spännande!! Jag ska tänka på er! Kram!!

Pernilla said...

Och här hemma i Sverige bara släpper vi iväg dem., inget avskedsmys - inte i skolan iallafall. Hjälper till att flytta in gör vi såklart men sedan är det inte mycket man vet om det nya livet och skolan.
De lever helt plötsligt sina egna liv och klarar sig finfint utan oss föräldrar - tomt och konstigt, men det är ju så det ska vara.
Ni har en spännande helg framför er iallafall!

Annika said...

Annika:
TACK Annika. GÖR det!!
Kram!!

Pernilla:
Så annorlunda.
Gillar att de mysar och festar lite här. Nästan alla kommer direkt från HS som är nya.
För mig känns det betryggande.
Japp, de ska nog klara skivan. VI också.
Som du säger, det ska vara så här.
Kram!

Liz said...

Spannande och stor dag och helg som stundar! Nu ar ni ju sakert redan dar och borjar med incheckningen. Jag onskar er alla lycka till med allt som maste fixas och framforallt till Karolina: Ett stort lycka till infor starten pa ditt nya liv, hoppas studier och vanskaper kommer flyta pa fint och att du snart kanner dig hemma i N.C.

Alla avsked ar svara och aven om det ska vara sa har att barnen lamnar hemmet och vaxer upp, gor det ju inte saken lattare den dagen det hander..Men tackochlov for tekniken och for att man sa latt kan halla kontakten idag, och att hon ju inte ar alltfor langt borta, utan kan komma hem till Thanksgiving och jul antar jag. Varre om det varit utomlands..

Som jag skrev haromdagen, sa skont det maste kannas att Karolina verkligen ser fram emot Elon och att hon gillar campus och skolan. Tank om hon hade fatt ta ett val som hon egentligen inte gillade, bara for att fa kunna lasa det hon vill..Det finns ju sakerligen manga som far ta bade andra hand och tredjehandsval av skolor och utbildningar. Skont att veta att hon ser fram emot detta, det kommer gora flytten, studier och att kanna sig hemma mycket enklare!

Ser med spanning fram emot uppdateringar efter helgen!

Stor kram och aven om det ar flera ar kvar innan det ar min tur att slappa ivag min forsta, sa kan jag satta mig in i kanslan och mammahjartat lider med dig..<3

Annika said...

Liz:
Verkligen så spännande, och stort och även läskigt.
Vi åker imorrnbitti.
Tack, liz, jag hoppas också att allt ska gå bra för K ocj att hon skall komma att trivas där.
Exakt, det ska nog gå det här också. Tekniken är så bra, och det bör vara lätt att hålla kontakt.
Ja, K är så nöjd över sitt val av skola. Det var den skola hon ville till mest av allt efter NYU.
Så det blir nog superbra. En av de drömskolor hon hade på listan.
Exakt ,tror det är svårt att plugga på ett ställe där man egentligen inte vill vara. ELLER kanske om flädrarna bestämt var man ska gå, och även vilken inriktning. DÅ kan det nog gå illa.
Ja, jag lovar at skriva ett fett fotoinlägg på måndag.
Tack snälla Liz. Tiden går så fort, snart är det verkligen din tur :-)))
Kramar i massor!!!