Thursday, July 06, 2023

Tillbaka med punkter!




Hej och välkommen tillbaka till min blogg!


Det känns som om det var jättelänge sedan jag skrev här, alldeles för länge sen. Dock, desto roligare att sätta igång idag.


OCH vi kör väl i punkt eftersom det är torsdag!



* 30 år!

Den 3 juli firade Peter och jag 30-årig bröllopsdag!
TRETTIO år. Det är stort! Vi firade inte på något särskilt sätt faktiskt. Det känns som om hela juni var ett enda firande på något vis.
Vi firade med att bara äta en god middag på vårt deck, drack bubbel och vi snackade om att vi har mer värkande kroppar nu än då vi var 27 och 28 år gamla (eeehh, då fanns inga krämpor och värkande leder). Lite fetare har vi blivit också, fler gråa hår har vi fått och en del rynkor har kommit till. Fast, what the heck! Det är ju livet och vi är så glada att vi har varandra. Peter, min klippa!


 
Nu


* 4 Juli. 

Firade vi också. Självständighetsdagen!
Jag gillar att fira den dagen. Alla är så glada och alla firar den på ungefär samma sätt. Det är en dag som sammanför folk oavsett var man står politiskt, det gillar jag. Det är feststämning hela dagen.


 

Som alltid var det hett, fuktigt och ja … sa jag HETT!
 
Så är det alltid den 4 Juli, och det hör ju till det med såklart.
Vi hade en liten fest här hemma för familj och några vänner. Alla våra grannvänner var bortresta.
Som alltid, massor med mat och dryck. Fyrverkerier och smällare till max efter mörkrets inbrott. De allra finaste på TV, direkt från Washington. Men det var länge sen vi slutade att åka in till DC på nationaldagen. Det är alldeles för mycket folk, hett, fuktigt och lite för mycket överlag, haha. Men att se fyrverkerierna live därinne i stan ÄR något alldeles särskilt.



* Trött.

Vi känner oss smått trötta efter vår intensiva juni.
många resor, så ofantligt många upplevelser av olika slag, så mycket nytt. många intryck. Nu när fjärde juli är överstökad känns det lite som om luften gått ur oss ...

Själv känner jag mest för att bara ligga på soffan och läsa. SÅ trött. Laddar för nästa långresa också som inte ligger långt i framtiden alls. Mer om det sen.

OCH mmmjooo, faktum är att jag satt och läste i favoritfåtöljen nästan hela gårdagen.  Jag plöjde otaliga  Amelia, Tara och M-Magasin via min Kindle hela dagen.  Hur himla skönt var INTE DET!!  Jag har fått min systers inloggning på Arcy, därför känns det så lyxigt att kunna läsa SÅ många svenska tidningar.  Just det, LYX!!!


* Karolina …

… har ju varit här också. Det var så himla mysigt att ha henne med oss till beachen. Jag är så otroligt glad över att hon kom.
Nu vet vi inte alls när vi ses härnäst? Blir det före jul? Eller till jul? Vem vet … Tacksam över att hon kom. 
Min pappa brukade alltid sucka och vara lite nedslagen de dagar innan jag for tillbaka till USA efter vistelser hemma.  Han brukade säga, åk inte.  Och, kan du inte stanna kvar  liiiite längre?
Inser att jag är likadan ... Men jag vet också att det är jobbigt att höra sånt, det känns liksom in i hjärteroten.  Och ja, man måste ju åka.  Jag sa till Karolina att jag är likadan som moffa var, men att jag faktiskt ska jobba på att sluta med det.  Det är en sak att tänka det i huvudet, men det är är egentligen bara jobbigt att höra ...
Fast det är klart, det är ju rörande och fint också ... GAHHH!!



  * OBX.

OOOO ja, det var lika underbart som alltid. Men jag skriver mer om den vistelsen med start imorgon här på min blogg.  Då får du hänga med på resebreven igen!



  ***


Med detta önskar jag dig en jättebra torsdag!

21 comments:

Yvonne said...

Kul att du är tillbaka med bloggen, har varit tomt även om du varit duktig på Instagram.

Ni har verkligen haft fullt upp hela juli så jag förstår ni är trötta. Skönt att kunna fira bröllopsdagen på tu man hand i lugn och ro och sitta hemma och njuta.

4.e juli, ja även på svensk TV bakades det USA-färgade bakverk och visades från firandet. Fantastiskt att dagen firas så ordentligt över hela USA och sen avslutas med maffiga fyrverkerier.

Avsked är aldrig kul och framför allt när det är sååå långa avstånd, förstår att det känns ända in i hjärteroten när det är dags. Skönt ändå att ni vet att hon har det bra där i LA och har både pojkvän och vänner i sin närhet.

Ha en fin torsdag hälsar jag från ett just nu mulet Spanien där vår hemresa börjar närma sig, nästa tisdag drar vi hemåt till lite mer normala temperaturer, här har vi haft såååå varmt sedan vi kom ner i början av juni, så jag ser fram emot en normal svensk sommar, för jag tror värsta värmeböljan är över för Sveriges del.

Stor kram och kul du är tillbaka.

Yvonne said...

juni ska det så klart stå

Mamma C said...

Halloj!
Säger väl grattis igen till er båda på er bröllopsdag.
Förstår om ni är lite trötta efter era resor som ni gjort nu i juni. Skönt med en slappardag och bara vara med.
Inte kul att säga hejdå till sina nära och kära när man ska vända hemåt igen. Eller när någon varit hos oss och hälsat på.
Kram Carin

Elisabeth said...

Roligt att du är tillbaka på bloggen!

* 30 år som gifta, det är faktiskt ganska stort. De gråa håren och andra små skavanker är ju som sagt livet, och gör inget i det stora hela.

* Kan förstå att det är skönt att det åtminstone finns en dag då politiska färger kan läggas åt sidan, för USA verkar (om man får tro svensk media) så splittrat i mycket.

* Även om resor är roliga blir man ju helt klart trött av dem, så inte konstigt att du vill ligga på soffan och läsa. Trevligt också med tillgång till många svenska tidningar.

* Det är alltid tråkigt när någon man tycker om ska åka hem, eller när man själv har varit någonstans och ska åka hem till sig. Sedan blir det ju bra, men det är så jobbigt med själva avresan.

* Det ska bli roligt att läsa mer om OBX imorgon och framåt, för det verkar vara en helt underbar plats.

bettan said...

Hej bloggen, kul med livstecken här också😍
Förstår ni behöver slappa och ta det lugnt efter era härliga äventyr. Fantastiska resor och minnen.

Gillar det du berättar om att "uttala visavi tänka".
Har umgåtts några dagar med Hugo, som om några veckor fyller tio år. Så klok och så underbart att samtala och resonera med honom. Vi hade just detta uppe till diskussion, det man tänker behöver man inte alltid uttala. Och inte minst att ens tankar är inte alltid sanna. Tankar är ibland just "bara tankar" och det kan vara bra att komma ihåg.
Men avsked är avsked och det blir av en annan kaliber när man vet att det kommer att dröja tills man ses igen.

KRAMAR!!

Channal said...

Hej Annika! Välkommen tillbaks till Blogglandia! Fast jag har ju följt dig på Insta och jag har sett på alla underbara platser ni har varit på. Förstår att det rä skönt att bara få landa hemma i lugn och ro med en bra bok. Ja, ni har verkligen firat hela juni! Men STORT GRATTIS! 30 år det är många år... så glad för er skull som fortfarande hänger ihop! Det är stort!! Länge leve kärleken och ni är lika vackra idag som då, 1993.

KRAMAR Anna

Annika said...

Yvonne:
Aww.. TACK, blir så glad över dina ord. Det blir ett kort bloggande innan min stora resa. Men bloggande blir det.
Så glad att du hängde med via Instagram också.
Jo vi är trötta, kan erkänna det rakt av. Allt har gått slag i slag sedan i slutet av maj.
Bara roliga saker, men de blir ju tröttande de med.
Så nu är det lite vila här och det är skönt.
Absolut, skönt med lugn bröllopsdag.
4 juli är en så stoooooor dag och den firas med besked. Tycker så mkt om det.
det är en av mina favoritehelger. Alltid hett som f-n, men det hör till det också.

Yvonne, läste idag i tidningen att det ska bli 47 grader hos er!! DET är ju helt galet och helt sjukt och det står man ju inte ut med.
Glad att ni ska hem, så skönt.
Vilken lättnad.

TACK igen för URGULLIGA ord!!
Kramar!

Annika said...

Carin:
TACK igen Carin!!
Det var ett lugnt firande, men trevligt.
Jag behövde en äkta slappardag och det var sååå skönt.
Avsked, hatar dem och de blir INTE lättare med åren.
Ja du vet ju.
KRAMAR!!

Annika said...

Elisabeth:

TACK, vad roligt att du tycker det. Bir så glad!!!
Det känns kul att vara tillbaka igen om än på en kort bloggvisit innan den stora bloggledigheten börjar ...

30 år ja ...
Tacksam och glad över dem!

Svensk media har inte fel, det ÄR splittrat till max. Men en dag som den 4 juli är alla inne på samma spår. Önskar att det vore så oftare, så som det var i USA för säg 10 år sen ...

Jag vet, just avresor och förändringar har jag så svårt för. Vänjer mig aldrig.
Men det får man ta när man flyttat och har en dotter som flyttat ... gaahhh!!

TACK Elisabeth, det ska bli riktigt kul att skriva om OBX!!!

Så tacksam över att jag fick vara med på min systers Arcy-konto! Det var så himla sköööööönt att bara ha en äkta slappardag igår. Vet inte hur många tidningar jag plöjde, haha.

Annika said...

Bettan:
Hej och TACK!!
Bloggen slår alla andra sociala medier, inklusive Instagram.
Jaaa, vi behöver ta det lite piano nu faktiskt. Snart dags för mig att åter ge mig ut ...

Jag såg att du haft Hugo nu under några dagar. SÅÅÅÅ mysigt och så speciellt. Kan tänka mig att det är härligt att ibland bara ha ett barnbarn åt gången.
Guld!!

Avsked, de suger ... Men har man en gång flyttat, och har en dotter på annan ort så är det bara att bita i det ...

Kramar!!!!

Annika said...

Channal:
TACK ANNA!!!
Det blir ett kort gästspel här innan jag drar till din el av världen. Men roligt att vara tillbaka igen efter OBX.
Så glad att du hängt med via Insta under strandresan och Colordoresan.
Jaa, jag behövde gårdagen ... bara sitta och läsa svenska tidningar. UNDERBART!!

Aww Anna, tack för dina fina ord. Trettio är lång tid!!
Du är så gullig.

Stora kramar!!!

BP said...

Stort GRATTIS till 30 årsdagen! Bra jobbat där. Så kul att se att ser lika lyckliga ut nu som då. En såååå fin selfie:-) Nu är det bara att satsa på 30 år till - minst.
Förstår nästan att ni behöver semester från semestern. Road trippen tvärsöver USA tog kanske mera på krafterna än vad ni trodde. Och en ny långresa verkar stå på programmet.
Vet precis hur det känns med att chilla med en bok, fast jag gör det i solstolen på balkongen istället för i soffan;-)

Brysselkakan said...

30 år är en bedrift nu för tiden! Säger hon som varit gift sedan 1989!
Men hittar man rätt man ska man hålla fast vid honom livet ut! Och jo, visst man är inte lika smidig i kroppen, rynkorna finns där och midjemåttet från dagen man gifte sig är något helt annat men det är ju så livet är!

Förstår att du saknar K när hon rest hem, jag vinkade ju av vår J förra veckan, och att inte veta när man ses igen. Känner igen det så väl... Och minns väl när vi sa hejdå till J sommaren 2019, då vi redan bestämt att inte besöka honom 2020. Så kom pandemin och vi sågs inte på tre år... Men så länge de har det bra och trivs med sitt liv så är ju allt som det ska!

Anonymous said...

Så KUL att du är tillbaka, Annika! Och ett stort GRATTIS till dig och Peter! Lika fina då som nu. Och det är verkligen en stor lycka när man är “soulmates”, när allt känns helt rätt.
Ska bli kul att få ta del av OBX semestern…och så blir det snart en långresa till??? Nyfiken…
Stora kramar

Annika said...

BP:
TAACK!!!
Jamen jag är så nöjd med min man, så- HAHA! Nej, men jag är så glad i honom!!!
SÅÅÅÅ många intryck. så mkt bilåkande.
Och nu sist beachen. Bara roliga grejer, men visst tröttar det också.
Jodå, nästa resa ligger bara en vecka bort.
Visst är det såååå skönt att bara göra ingenting och läääääsa!!!

Annika said...

Brysselkakan:
DU leder med fyra år!! WOOOT!!!
Så är det ju, på 30 år åldras man, men det är bara att ta det onda med det goda.

Att skiljas är verkligen inte roligt, och det blir inte lättare med åren.
Inte alls.
Så ja, du vet ju hur det känns. Verkligen.
TÄNK att ni inte sågs på TRE år, det är ju fasiken bara FÖR mkt. Pandemin alltså ...

OCH ja, så väldigt sant!!! Har ens barn det bra och trivs, ja då kan man själv koppla av också.

Annika said...

Ano;
TACK, vad kul att du gillar att ha mig tillbaka här i bloglandia igen.
Blir glad!!
TACK igen, 30 år ja ... det är lång tid. Så glad att jag har honom.
Imorrn OBX här på bloggen :-D
Och ja, nästa låååångresa ligger endast en vecka bort.
KRAMAR!!

Äventyret framtiden said...

Välkommen tillbaka igen Annika!
Du är saknad!
Ja, tänk ändå , 30 år! Faktum är att jag tycker att ni är väldigt vackra nu också. Har lite mera studs i er än när ni var 30 år yngre. Erfarenhet, värme, etc..Nu kör ni 30 år till så där bara men långsamt förstås.

Kramar över havet!

Eva i Dalarna said...

Grattis till bröllopsdagen! Ja hittar man högsta vinsten lär den behållas. Vi gifte oss 1982 vi. Tiden går!

Annika said...

Karin;
ÅÅÅÅ tack för dina fina, fina ord. DE värmer!!
SÅ himla gulligt sagt av dig om oss. TACK fina Karin!!!
Vi kör trettio år till nu, och hoppas kunna vara med när vi är nästan 90.
KRAMAR och tack!!

Annika said...

Eva:
Tackar.
Hittar man rätt så är det onekligen högsta vinsten :-D