Wednesday, October 18, 2017

Val, val och fler val ...





Godmorgon onsdag!


När jag kom till USA för 27 år sen—precis, det var 1990 jag kom hit som aupair— var jag inte beredd på alla VAL jag skulle drabbas av i den vanliga vardagen.
Jag blev duktigt stressad av dem.
Som ni kanske vet brukar jag räkna mina år här från det år jag gifte mig, 1993, men det var 1990 jag kom hit för att jobba som aupair under ett år.

Jag minns när jag besökte min första deli. Japp, jag skulle beställa en lunchmacka.
Mmmmmm … ost och skinkmacka lät bra, tyckte jag.

Jag stammade fram min beställning och fick genast frågan,
-What kind of bread do you want?
Ehhh va?? Vaddå. Ge mig bara mackan, liksom.
Kvinnan bakom disken rabblade en aning irriterat upp brödet de hade för den unga svenskan.
-Uh, OK, wheat …
-All right, do you want lettuce, onions and tomatoes?
-Yes … please …
-Mayo, mustard or italian seasonings?
-Yes.
-Yes, what? All of them? Pick one!
-Mayo … please.
-Do you want your bread toasted??
-Ehhh…ummm…NO!!
Vid det här laget kände jag mig lätt svettig redan.
Skulle det bli så här jobbigt att beställa en vanlig macka?
Hjälp.  Hur skulle jag stå ut med detta korsförhör varje gång?

Efter ett tag vänjer man sig vid alla val man har då man går ut och äter. För det är val hela tiden.
Beställer du en sallad kommer frågor på vilken slags grönsallad du vill ha som bas, vilken dressing? Vill du ha krutonger eller bacon?
Man vänjer sig, man gör det. Valen blir vardag även om det tar sin tid att verkligen känna sig bekväm med dem.


-Hur vill du ha ditt kött?
Blue, Rare, medium-rare, medium, medium-well eller well done?
Numera frågar de ju samma sak hemma på restauranger, men 1990 gjorde de det INTE!
Jag blev även varse om det första gången jag skulle beställa en ALL American Burger.
Alltså, stapelrätten nummer ett i the US of A.
OCH en rätt som faktiskt nästan aldrig blir fel.
På samma sätt som du nästan överallt i Sverige får tag på en ypperlig god “svennepizza” som smakar precis som den ska får du här alltid tag på den perfekta burgaren på vilket hak som helst.
Burgaren jag beställde kom ju givetvis också med VAL en MASSE!!
Hur ville jag ha burgaren stekt?
Vilket bröd ville jag ha?
Ville jag ha grönsaker?
Ville jag ha OST?
Viken SLAGS ost ville jag ha?
Ville jag har french fries till min mat?
Ville jag ha chips istället?
Eller, ville jag kanske ha en sallad?
Ville jag ha ketchup, senap eller mayo.


bild från eatthis.com


När jag fyllde 40 var min mamma och min moster här i två veckor runt min stora dag.
De brukar ofta påpeka hur svåra de tycker att dessa val är då vi är ute och äter här.
En gång, under den resan, på en av restaurangerna här beställde min moster en burgare gjord på buffalo-kött. Servitören tog vår beställning, och min moster beställde burgaren och la till, “AND, NO further questions”.
Servitören såg helt paff och perplex ut.
-But, ma’am how … ?
-  I said, no further questions. Just give me the burger.
Det blev så att jag fick styra upp det lite för den stackars servitörens skull.


bild från cheese-burger.net

Jag kan än idag tycka att det IBLAND är lite jobbigt med alla val.
Men, samtidigt har jag numera vant mig, och visst tycker jag det är bra att valen finns.
Fast ibland kan de, som sagt, irritera även mig litegrann.

Inser att valen numera är mer globala också än vad de en gång var.


Om du som läser här har flyttat till USA, tyckte du att det var jobbigt med alla VAL i början?
Eller, om du varit här på semester (och det har ju MÅNGA av er), hur upplever du valen på delis och restauranger?
Tycker du att det är stressande?
Eller, tycker du att det är enbart bra?
Är det mer val som gäller hemmavid nu också?
Alltså, fler än jag tror att det är?

27 comments:

Monica said...

Haha, lite kul det där:-), jag känner igen en del från UK och man vänjer sig, är mer förberedd men som din moster har jag aldrig yttrat mig:-), och skulle man i UK inte lägga till please i det fallet så åkte man nog ut:-)

Det kommer lite av det här hemma också, är väl bara på McDonalds de har sina rätter och de är exakt så men de kan fråga om drickan till förstås, annars väldigt enkelt. Även pizzeriorna är enkla, de radar upp alla sorter på en lista och så är det så. Ja det är inte så komplicerat på andra restauranger heller, egentligen kunde de fråga lite mer, nu är det gästen som kanske ber om något och då ser de helt förnärmade ut.

Så kanske bra ändå med lite frågor, tar extra tid, och de tar den tiden med varje gäst för att ingen ska klaga antagligen att de fått fel:-), men som ny förstår jag så jobbigt det var. Och tänk vad du bott i USA i många år nu! Och så mycket som hänt efter ditt år som kanske bara skulle vara det. Livet är verkligen spännande! Ha en fin onsdag Annika!

Äventyret framtiden said...

Jag förmodar att jag skulle behöva någon som styr upp mina svar jag också vid sådana valfrågor. Intressant att läsa om vardagen och alla val som man ska ta. De tycks vara väldigt många.
Här börjar det sakta mak bli aningen likadant, åtminstone en anings aning. Jag märker hur vi själva frågar vilka val kunderna i caféet vill göra. Det finns ju så många alternativ att välja mellan.
Ha det onsdagsbra!

Anonymous said...

Lite jobbigt tycker jag det är. De första frågorna är ok, men sen när servitören fortsätter och frågar och frågar då blir man lite stressad och säger JA till det första alternativet för att bli av med honom/henne :-) .

Vi i Sverige är ju inte så vana att behöva välja allt och i Spanien väljer vi oftast bara vilken sås man vill ha.

Yvonne i Åkeresberga

Taina said...

Det JAG kom att tänka på är att "det går ju för fan inte att få en vanlig glass heller"! Tänk när det är varmt och alla bestämmer sig för att gå för att köpa glass och du har, innan du ens kommit fram, snurrat runt på alla alternativ till cup, cone, waffle, sedan alla glass alternativ, antalet kulor, toppingalternativ osv osv. Ge mig en GLASS bara!

Hahahahaha! Sååååå drygt! I rest my case.

Nä nu ska jag fundera på mitt kaffe, liten eller stor, med eller utan mjölk osv.

Kram på dig!

Anonymous said...

Har nog bara sett det som bra för jag är den petiga sorten och väljer bort mycket i maten, frågar och har mig! Så när det finns många val är det bara bra för mig! Och jag gillar att se frågar så man inte får in maten och ser att "men så här ville jag ju inte ha det"!

Christina said...

Ha ha ha! Härligt att börja dagen med ett skratt! För jag känner verkligen igen mig, i början var det verkligen stressande, nu efter 10 år är jag van och uppskattar alla valen. Jag kan få min rätt som jag vill! När jag har familj eller vänner här på besök brukar jag förbereda dem på alla val innnan vi kommer till restaurangen. Det börjar ju redan vid vinet.... man beställer inte bara rött eller vitt.... Merlot, Cab, Pinot Noir osv osv.
De kan bli precis ställda, en av mina bästa vänner säger alltid "what ever she (jag) is having"!! :D
Ha en fin dag, själv flyger jag till London i dag. Mer arbete än nöje men ska ändå bli roligt, det är många år sedan jag var i London.
Kram på dog snygging!

Annika said...

Monica:
HAHA, ja jo det är ju likadant i UK, har förstått det.
Det är lite läskigt i början när man inte är beredd på frågorna och valen!
Mim moster lessnade rejält, och hon har beslutsångest också. Fniss.
Det har blivit en grej jag aldrig glömmer och skrattar åt.
Ah, ja, här är det lätt på pizzerior också, om man vill ha halva veggie och halva hawaii tex så fixar de lätt det.
Inga probs.
Samma på fast food, det är ju en del val där med. Även om den big mac är en big mac sas.
Valen går oftast snabbt numera. Man rabblar dem, mer eller mindre.
Men i början VAR det jobbigt.
Jag har bott här läääänge nu.
Jösses ändå. Ändå känner jag mig ofta som ngn som tittar in, andra gånger känner jag mig helt infasad. Fast kanske aldrig till 100 ändå ...
Ha en fin och bra dag!!!

Annika said...

Karin:
OH ja, jag brukar hjälpa de som kommer hit att beställa. Alltid.
För jag vet ju hur jobbigt det ÄR. Minns det tydligt, och ibland än idag kan jag bli lite stressad av det.
Precis, det har jag upptäckt hemma också, att det blir fler val på restauranger.
Ha nu en riktigt fin och bra dag!!

Annika said...

Yvonne:
Alltså jag fattar det. Totalt.
För det är ju lite som "20 frågor" ibland.
SÅ jag förstår verkligen hur det kan vara sååååå jobbigt för en som kommer utifrån.
VERKLIGEN!!
Minns ju själv vilken jobbig grej det var.
Men, jag hoppas att servitörer på ställen har en förståelse, och det har de säkert.
Yvonne, ha en fin och bra onsdag!

Annika said...

Taina;
OMG, helt RÄTT!!
Tom glassvalet...just det. Vad vill du ha för strut? Och sen resten ...
Yes, that is TRUE!!
Valen blir lite för många ibland.
I rest my case with you!
Kaffeställen ja...men gud, bara det är ju värt ett eget inlägg.
Hr hört ngra verkligt bra i kön påSbux. Man tror inte det är sant ibland ...
Taina, stora bamsiga kramar till DIG!!!!

Annika said...

Brysselkakan:
Det är absolut rätt, som petig kan man ju faktiskt få en rätt att bli precis som man vill.
Karolina brukar göra intressanta beställningar ibland, haha.
Så visst fyller valen en funktion. OCH man vänjer sig absolut vid dem.

Annika said...

Christina:
HAHA, Bra!! :-)
Ja, det är ju asjobbigt i början. Man blir riktigt obekväm.
Som i The Soup Nazi i ett avsnitt av Seinfeld. Så kände jag mig varje ggn i början.
TRUE DAT!!!
Man beställer inte bara in ett glas rött. OOOO NOOOOO!!!
Inte!
OCH ibland väljer man storlek på vinglaset OCKSÅ!! Bare en sån sak.
Jag brukar ofta beställa åt mina gäster, eller iaf hjälpa dem med valen. Lika bra det.
ÅÅÅÅ vad KUL med London!!!
Underbart.
Ha det toppen, snygging själv!!!
Stor kram och lycklig resa!!!

bettan said...

Så rolig läsning och igenkänning. Minns tillbaka när jag var i NYC och höll på att svettas ihjäl av alla val och beslut. Blockering i hjärnan och jag hade stundtals svårt att höra också helt plötsligt.
Stammade och frågade om och om igen och sinkade naturligtvis hela kön.
Bra att få välja och jag är införstådd med att man lär sig. Men oj så stress-svettigt det var :)hahaha
KRAM!!

Victoria said...

Åh, vad jag känner igen mig! Minns första gången jag skulle köpa påläggsskinka i manuella disken på Publix! Det finns ju hur mycket som helst att välja på och så är det ju de olika märkena att välja bland också: Boars Head? Publix egna skinka? Jag fattade ingenting och till slut gick han ut och ställde sig bredvid mig och pekade och visade vad som var vad. Rätt pinsamt och han tyckte säkert att jag var jobbig och besvärlig som inte visste vad jag ville ha, men jag visste ju vad jag skulle ha. Skinka! Nuförtiden går det mycket bättre, fast jag har lite svårt att vänja mig vid att jag måste be om " the monster cheese" när jag vill ha Meunster ( eh, stavas det så?).

Annika said...

Bettan:
TACK!
Kul att det var lite igenkänningsfaktor här :-)
Love it!
HAHA.
Jag VET, det kan vara skitjobbigt. Alla dessa VAL!!
Man vet jiu knappt vad man vill heller. Så det var så min moster reagerade. NO further questions.
Haha, i feel you!!!
Kramar!!

Annika said...

Victoria:
HAHA KUL!!
ja, vi har nog alla varit paffa vid valen. Typ, kan de inte bara SLUTA fråga!!!
Som för dig på Publix. Alltså gud. Sen kan de ju fråga hur tjocka skivor man vill ha också. GAAAAHHH!
nej, det är fasiken inte lätt att VETA i början. Inte alls.
Monster cheese, love it :-)
Stor kram!

Steel City Anna said...

Tycker det är helt ok med alla olika val :) men jag vet också ofta precis hur jag vill ha det så behöver inte tänka så mycket. Låter härligt med alla varianter av hamburgare, så har vi inte här :)

Provat pecan latte för övrigt på Starbucks, tyckte den var för söt och ingen smak av pecan heller.

Annika said...

Anna:
Visst, bara man vänjer sig :-)
OCH det gör man, men det tar ett tag.
GILLADE inte pecan latte heller. Kommer aldrig mer beställa den, söt och utan "personlighet", haha.

Anne said...

Haha no further questions, fniss fniss men det är ju så bra och så gulligt. Sött. Jag förstår ju verkligen grejen, ge mig min burgare bara. Punkt slut. Gullig episod i alla fall. Som du säger, vi boende här vänjer ju oss (mer eller mindre i alla fall) men besökare tycker det är snurrigt. Det där med att man knappt hinner sätta sig vid restaurangbordet före en servitör kommer har mina gäster reagerat på, blivit stressade av. "Men vi har ju just satt oss, inte har jag hunnit titta på menyn". Varpå jag berättar, lugn bara lugn. Det är drickan de kommer för att ta upp beställningen på. Men även det behöver ju inte alltid vara lätt och även där kan man ju behöva mer tid bestämma sig. Men alla val, ja jösses vad jag känner igen av det du säger och hur det var när man var ny. Stressande och förvirrande. Numera så är det ju nåt man förväntar sig, att ha valen. Jag är inte särskilt petig eller kinkig, brukar beställa rakt av rätten så som den står på menyn helt enkelt och gör "standardvalen" som t.ex hur köttet ska vara stekt, vilka tillbehör osv men jag pillar liksom inte i rätten som sådan och t.ex. kräver att min ostburgare ska ha 70% mindre ost än en vanlig ostburgare serveras som (eller andra liknande konstiga grejer). Men har ju flera gånger ätit med vänner här som är annorlunda och kan beställa en rätt från meny men sen mer eller mindre med sina önskemål förändra den till nåt helt annat genom allt de tar bort, lägger till eller... Om du vet vad jag menar.
Du har nog rätt i att det här med att ha en massa val kommit mer globalt, så är det nog. Men tror ändå amerikanska varianten sticker ut fortfarande, kundservice överlag är ju mycket bättre här. Oavsett vad det gäller, inte bara mat. Och jag tror alla val hänger lite ihop med kundservice överlag.
Starbucks ja, herregud vad man snappat upp konstiga saker där under årens lopp. De mest konstiga krav på beställningar man hört då man stått i kö eller hört en färdig drink bli uppropad. Alltså det är ju bra med val men ibland undrar man om vissa personer är lite för osmidiga och speciella...
Apropå det här med val och Sverige, där tycker jag det numera verkar ha blommat upp en trend med andra sorters val på restauranger och bland folk som rör mer kosten. Har förstått det som att det numera är svårt att bjuda hem folk på middag för alla äter numera så olika och har sina dieter och filosofier. På restauranger i Sverige tycker jag man kan se många val som glutenfritt, vegan, LCHF, laktos, low carb och allt vad det nu är eller att maten/rätterna är klimatsmarta som jag såg på ett matställe i somras där det vid menyn stod hur klimatsmart maten på menyn var. Här är liksom valen mer vad för sorts grejer man ska ha på/i sin mat/dricka, precis som du skriver. Eller hur tunna, tjocka skinkskivor osv men i Sverige är det mer olika kostval man har. Känns det som.
Förresten, bra och trevliga inlägg tidigare. Vi hade några dagar ledigt från skolan så inte hunnit med kommentera. Och ja, håller så med att man kan tycka olika hem är supersnygga och läckra men det är inget man själv skulle vilja ha för ens egen stil är annorlunda.
Kramisar!

Annika said...

Anne:
Visst :-)
Hon fick nog.
Ge mig en hamburgare, damn it!!
Fråga inte så mkt bara GE hit den!
Inte utan att man förstår hur hon reggade, fniss.
JA, verkligen. Det där att servitören dyker up direkt i princip, och att de kommer tillbaka och hör efter om allt är bra. Jädrigt snabba är de att plocka bort tallrikar och bestick också, oj oj...
Precis som du är jag inte petig med det jag beställer. Ingen "svår" gäst på det sättet.
Exakt, det är många som totalt förändrar rätten det beställt med specialbeställningar. Oftast går det ju toppen att göra det.
tror också att USA fortfarande har i princip mest val. Servicen är ju då topp, och de är SÅ beroende av de kunder de har. Att de ska komma tillbaka. Konkurrensen är ju stor.
Sbux, kommer att skriva lite om det imorrn i en punkt. Helt sjukt vad man har hört i de köerna. HELT sjukt.
Ibland verkar det som om kunderna där är extra jädra jobbiga ... ja du fattar...
Du har nog en bra poäng där med kostvalen hemma. Tror jag också. Mkt mer så, mer så än här.
TACK Anne, du är alltid lika gullig och klok i kommentarerna. Love it!!!
Stor kram!!!

Musikanta said...

Det är väldigt sällan man behöver göra några val här hemma vad gäller mat om man äter på restaurang. Kent är vegetarian och det finns nästan alltid bara en vegetarisk rätt på menyn. Inga val där inte! Jag försöker äta fisk så ofta jag kan eftersom jag sällan gör något med fisk hemma. Inga val där heller. Även i Frankrike, där vi varit nu en vecka, får man ta det som står på menyn utan krusiduller. Fast de frågade faktiskt hur jag ville ha min biff stekt. Fast jag sa välstekt var den ändå rosa inuti...
Kram från Ingrid

Annika said...

Ingrid:
Ja, det är ju så jag mest minns det också. Nästan inga val.
Detta är valens land. SÅÅÅ mkt val.
Fransmän gråter säker invärtes över en biff som beställs well done ;-) De klarar nog inte av att laga sådana, haha!!
;-)
Kram!!

Anonymous said...

Ha ha, tell me about it. Trodde det bara var jag som var långsam av mig. Tycker iochförsig det är jättebra att man kan välja. Kanske skulle vara bra om valmöjligheterna (eller iallafall att man förväntas välja något) framgår i den stora prislistan ovanför disken. Då kan man "plugga" in sin beställning i förväg och slipper gå fram och aningslöst beställa en skinkmacka och få 50 oförberedda frågor, sinka hela stället etc.

Anonymous said...

(på sådana ställen som har en prislista, kanske man ska tillägga..)

Annika said...

Ano:
Haha, tru dat, right!! Nej, du är verkligen inte långsam, eller ensam. Vi är många som tycker lika!!
:-)
Sant, det skulle vara bra OM det stod på väggen, håller med. På vissa ställen gör det det, som potbelly. Men där är det olika stationer man slussas mellan, först mackan och vilket BRÖD!! Sen om det är flatbread eller wrap. SEN kommer proteinet, sen grönsakerna och sen ska man välja mayo, senap, olja etc ...
HAHA. It is a SCIENCE!!!
Välkommen tillbaka, Ano!!!

olgakatt said...

En av mitt livs besvikelser var att 1962 komma till USA och få smaka min första hamburgare - de hade liksom inte riktigt kommit igång i Sverige då. Men det var ju inte gott! Vadd till bröd och okryddat, smaklöst kött. Det enda goda var löken som var det enda som smakade nåt alls. Efter ett antal försök övergick jag till tacos med heta kryddor. Det passade mig mycket bättre, särskilt om man kunde få riktigt starka tacitos på Olvera Street i LA. Och vid varje besök i Kalifornien är det mexikanskt som gäller. Jag har försökt med hamburgare även på senare år, men nej, hit med en taco. Och aldrig jag skulle få för mig att äta hamburgare i Sverige, knappt tacos heller för här kan man inte göra dem som i södra Kalifornien.
Var förra veckan i London och fick fråga om hur köttet skulle vara och fick det perfekt. Och i London missar jag aldrig fish’n chips för det kan man inte heller laga här. Men inga frågor på firren.
I Frankrike har jag fått frågor på vilken ost jag ville ha till desserten, då fanns det ca 30 på en vagn att välja på och jag visste ju inte vad dom hette, förstås. Men en frankofil bekant teaterviskade nåt och det blev utmärkt.
När man i USA frågar vilket bröd jag vill ha har jag lust att svara att jag vill ha nåt med smak, skorpa och tuggmotstånd. Men det får jag aldrig, inte i UK heller. Vadden regerar. Tacka vet jag Röstånga Möllas rejäla bröd! F ö är maten halva resupplevelsen, det finns nåt gott överallt!

FREEDOMtravel said...

Det finns ju en del såna matställen i Sverige också men jag AVSKYR det. Jag tycker att hela idén med att äta ute är att nån annan kommer på en intressant kombination av en viss grönsak/köttbit med en viss dressing, som jag själv inte hade kommit på. Om jag själv ska välja fastnar jag ju lätt i samma gamla mönster ... sååå tråkigt! Nej usch usch usch, helt värdelöst att äta ute om jag måste kombinera mackan/hamburgaren själv. Ledsen om jag låter negativ nu, men detta är INTE min grej.