Wednesday, August 23, 2017

Att vara tillbaka ...





Hej och godmorgon denna onsdag i augusti!



Tillbaka i mitt vanliga liv.
Sitter vid min vanliga plats vid bordet. Tittar ut över de vanliga omgivningarna häromkring.
Det är samma gamla sommarhetta som sig bör här.
Alltså, den heta, kvava och sjukt fuktiga sommar som är signum för Washington DC och för hela den amerikanska östkusten.

Fuktig hetta är en svår nöt att knäcka och att vänja sig vid.
Frågan är, vänjer man sig någonsin?
Det är som att en blöt filt slår emot en då man stiger ut på trappan.
-OJ, just det, där är SÅ här det KÄNNS!!
Fast, i sanningens namn känner man av den hettan så fort man kliver av planet på Dulles Airport, i den lilla glipa som finns mellan planet och “landgången” till gaten.
-JUST det, det är så här det ÄR i Washington! Välkommen hem, Annika.
Men, det går ju att stå ut tack vare AC överallt.
Utan den skulle man faktiskt försmäkta. TRO MIG!!



Nere vid Lake Audubon i söndags eftermiddag.  SÅ härligt. 


Lake Thoreau i måndags.

Vi kommer att ha sommarvarmt i ungefär två månader till, eller kanske en och en halv.
I mitten av oktober brukar det vanligtvis  vara dags att återigen slå på värmen i huset.
Jag vet att jag kommer att vara less på sol och sommar inom en rätt snar framtid.




OCH så har jag varit med om solförmörkelse, och det var ballt!
Solförmörkelsen här var inte total, den täckte 81% av solens yta. Men i ett band från Oregon till South Carolina var solförmörkelsen total.
Jag följde det på TV, folk var lyriska. Ja, helt uppfyllda över det de hade fått vara med om.
Just att det blev kolsvart, allt tystnade, temperaturen sjönk, stjärnorna syntes. Allt under ett par minuter.
Coronan runt solen var mäktig.
Nästa totala solförmörkelse i USA äger rum redan 2024, jag ska banne mig åka till en plats då där den är total då. Jag VILL vara med om det.
Jag knäppte knappt några bilder. Det var för svårt, och jag hade heller inte läst på ordentligt innan hur man skulle gå till väga.
En annan sak, skuggorna blev så coola, som halvmånar. Önskar att jag hade spillt mer krut på att fota skuggorna.
Ja, det var en upplevelse iallafall även om solförmörkelsen inte var total här.



81% förmörkelse.


Skuggorna var balla!

Nära grannar och goda vänner till mig har skilt sig efter ett långt äktenskap.
Deras nyrenoverade hus kommer snart att vara till salu, och det är lite sorgligt allting.
Jag förlorar en vän, för hon har flyttat sitt pick och pack till Raleigh i North Carolina.
En epok är på något sätt över här på gatan, för paret var en stark del i det kompisgäng vi har med grannarna.
Sen vet man inte alls vilka ens nya grannar blir heller …
Time will tell.



Här är bilder jag fotat under veckan. Jag har börjat med power walks igen.
Svettas som en liten dåre, men det är det värt.



Lake Thoreau igår.



Sen vill jag bara säga TACK med STORA bokstäver till er ALLA!!
TACK för alla glada och välkomnande kommentarer igår! Grymt ju!
Så sporrande och KUL för mig!
Det är roligt att vara en bloggande kvinna igen när man får så glada tillrop!
TACK, ni är bäst!!


Coola "frukter" just nu.  Detta är ett dogwoodträd.  Ni vet, det trädet som blommar så sanslöst vackert om våren. Nu på sensommaren är "frukterna" så här vackra.




En ny “termin” i Reston har börjat!

Ha en fin och bra dag!!

24 comments:

Unknown said...

Gick in på YouTube och tittade litet på utsändningarna från US of A! Såg fantastiskt ut, vilken upplevelse! Du får se till att vara på plats 2024! Såg att ni hade 26+ idag. Något varmare än här uppe i norr.

Kram

Humlan said...

Jag har varit med om en solförmörkelse och det är verkligen en speciell upplevelse. Inte bara det man ser, utan det blev en speciell stämning som var svår att beskriva. Det var ljuset, ljuden och känslan när man stod där, absolut något jag skulle vilja uppleva igen.
Skuggorna såg verkligen roliga ut, men det är ju sådant som man inte vet om i förväg och är beredd på, så det är väl svårt att hinna fota dem.
Vilka frukter det är på dogwoodträdet! Blommorna har jag ju sett flera gånger här, men vilka speciella och roliga frukter, ser nästan ut som kaktusfrukter.
Önskar även dig en bra dag!
Kram!

Unknown said...

Skulle kanske tillägga att total solförmörkelse, som kunde ses i Sverige, var så tidigt som juni 1954. Nästa gång tycks bli år 2061, enligt upplysningar på Googles.

Dina bilder är så fina - som alltid. Tycker det är strongt av dig att ta dina promenader trots fuktvärmen. Tur att ni har AC!

Miss Marie said...

Välkommen tillbaka! Och tack för din kommentar inne hos mig :)

Såg bilder på skuggorna från solen, så häftigt, nästan häftigare än själva förmörkelsen! Hoppas jag någon gång får uppleva det!

P i X E L I E - Erica Pettersson said...

Kan tänka mig att det blir typ som natt och dag för dig att åka mellan Sverige och USA, vädermässigt. Det verkar inte vara mycket till mellanläge hehe ;-P
Bilderna du visar är dock otroligt härliga! Älskar känslan i den första, med badarna där i vattnet.
Tyvärr är jag, av någon anledning, livrädd för att bada i hav, sjöar... ja, allt som inte är en pool egentligen. Men jag tycker det ser så härligt ut att titta på :-D

Coolt med solförmörkelsen!
Tyvärr, och jag grämer mig fortfarande, så missade jag när det var i Sverige sist. Eller missade... jag visste om den, men var inte ute och fick se solen "försvinna". Alla fönster i min lägenhet har bara sol riktigt tidigt på morgonen, resten av dagen är den på andra sidan av huset.
Och jag begav mig inte ut, då jag hade en del att göra den dagen...
Det var den 20:e mars 2015.
Minns att jag tyckte det kändes nästan kosmiskt att det var solförmörkelse just den dagen.
Det var samma dag som min älskade morfar begravdes.
Googlade lite och såg att det inte heller var total förmörkelse, utan solen var täckt till 80-95%.

Älskar bilden med skuggorna också! SÅ coolt!
Hoppas du får en jättefin onsdag!
MVH /Erica

Steel City Anna said...

Verkligen häftiga skuggor! Jag fick inga bra bilder heller när det var den röda månen, blood moon, för det är en hel del att tänka på om man ska få till det, men tyckte det var så häftigt att se. NASA hade några helt fantastiska bilder på solförmörkelsen. Tror vi blir fängslade av sådana här fenomen för att det förankrar mer konkret i kroppen det vi vet redan intellektuellt om rymden. Tänk om vår sol skulle slockna ... inget man tänker på in sin vardag annars.

Så tråkigt att du förlorar en vän som flyttar. Hoppas ni får fina grannar igen.

Coolt att få se dogwoodfrukter!

Annika said...

Nilla:
Ja, det är nog bland det coolaste man kan se.
Folk var sååå lyriska efteråt, de som sett den totala.
2024 äger den rum i april, den 8 tror jag. Då ska jag resa till ett ställe där den är total.
Igår var det 33 här, och fukt, så det kändes väl som närmare 40.
Idag ska det bli 28, 23 nu klockan 7:20.
It¨ll be a hot one. Det är den fuktiga luften som är det värsta. När jag skriver detta är det 85% luftfuktighet och sol.
Rätt skönt i den lite svalare nord, trots allt :-)

Annika said...

Humlan.
Precis, det var det de sa, de som upplevt den. Att hela stämningen blev som förbytt, ljuden, temperaturen, himlavalvet. Allt.
SÅ coolt att du varit med om det! Avis!!
Exakt, det där med halvmånsskuggorna var oväntat.
Jag blev liksom helt paff då jag såg det.
Roligt.
Visst är det roliga frukter på dogwood. Kladdiga också då de faller till marken. Tycker de är fina!
Varma kramar till dig!!

Annika said...

Nilla:
Måste var den min mamma såg som liten, fastän då i Österbotten.
Ja, när nästa förmörkelse kommer till Sverige lär man väl ligga två meter under ;-)
Så det gäller att passa 2024. Förhoppningsvis knallar man omkring här då.
Nu ska jag ge mig ut på PW igen.
Det är varmt och kladdigt, men ändå helt OK när man drar iväg tidigt. Mitt på dagen skulle jag inte mäkta med det.
TACK fina du!!!

Annika said...

Marie:
TACK!!
OCh du flyttar från good old England snart.
HOPPAS att du bloggar mkt om flytten hem till Sverige.
Ja, skuggorna var BALLA!!
OCH oväntade!!!
Måste se till att vara på plats 2024.

Vform said...

Hej! Ja vad ska jag säga, välkommen tillbaka ... alltså till bloggvärlden! Träffar dig oftare här ... än 'här' fast du tillbringat sju veckor inte så långt från mig :) Men du har din lilla värld och jag har min ... TUR att vi alls träffats :)
Har precis läst igenom detta och förra inlägget, och njuter som alltid av dina bilder och även dina texter! Du kan det där med att skriva så man förstår innebörden av upplevelsen!
Ha det gott där i värmen ... vår mätare visar snart minus på morgnarna känns det som, + 4 i morse! Men årstiden är ju den just nu, kan inte tänka tillbaka på det som varit ... nu ser vi framåt!
Tack för hälsningen på min blogg! Får kanske extra tid till den så småningom :)
STORA KRAMAR!!

Annika said...

Erica:
Ja, det är en omställning.
Minsann.
Här går det ju bra tack vare AC överallt.
Och så får man dra ut på PWs på morgonen, innan det blir för hett.
Hett nu med, men inte som mitt på dagen.
Ja, visst är det härligt med de som badar i sjön. Jag kan inte alls bada iår pga min arm, men jag har inget emot att bada i hav o sjöar :-)
Det var alltså en partiell förmörkelse hemma 2015?
Vet du hur mkt av solen som var täckt?
Ja, då var förmörkelsen som här, ungefär.
Det är fortfarande ljust då, men ett lite underligt grått sken.
Tror den senaste totala ägde rum 1954, som Nilla skriver.
Tänk att det var samma dag som din morfar begravdes, inte konstigt att du hade annat att tänka på då.
Ha en toppenfin onsdag!!

Annika said...

Anna:
TACK!!
Nej, vid månförmörkelser har jag aldrig lyckats få bilder heller.
En hel vetenskap när himlavalvet ska fotas.
Precis, folk reagerar verklgien stort på det hela. Helt lyriska och uppfyllda. NASA har tagit sådana otroliga bilder av det hela.
Hörde om en liten pojke som börjat gråta bittert under den totala förmörkelsen, han trodde solen försvunnit för alltid.
Man kan ju tycka att flädrarna kunde ha förklarat lite bättre innan hur det skulle gå till.
Ja, visst är det coola frukter på dogwooden!!

Annika said...

Vivan:
Så blir he!!
OCH tack!!
Lustigt att vi aldrig stöter ihop på K-hallen eller kyrkogården etc. Faktiskt konstigt. Men inte så konstigt egentligen heller.
TACK snälla Vivan, det var helt underbart i Närpes i sommar. Älskade allt.
Precis, sitter ju mest i min lilla värld som är Obbelören, Näsby, Bibblan, Halpin, Junkarsgrund och kyrkogården. Typ.
Ett och annat Casa-besök och en lunch på Red and Green.
Men det blev lite urflykter också, vilket är kul.
Ja, ni får kalla morgnar nu. Fäljer vädret via min app, och mina fldrar som är där än.
Ha det bäst!
Kramar i massor!!

L said...

Stilla soliga morgonbilder. Så vackert. Och man känner verkligen hur varmt det är. Dogwood, ja. Ljuvliga!
Är lite nyfiken på din arm. Hoppas den förbättras.

Annika said...

Lisa:
TACK snälla du!!
Varmt är det. Minsann.
Min arm ja, får visa upp den i ett torsdagsinlägg framöver. Bättre, men inte bra.
TACK för att du frågar!!!

Monica said...

Spännande och intressant upplevelse med solförmörkelsen, jag skulle varit tre år när den var här, tycker jag har något minne men är inte säker, men just av mamma när hon berättade. Vilka fina och intressanta foton du fick, ett säkert minne:-).

Och tänker på att det var skönt för dig de många veckorna vid hav och frisk luft, en kontrast när du har så varmt nu, ja värme går an men fukt är jobbigt, antar det påverkar hela kroppen.

Vackert i dina omgivningar, tycker att du är strong som ger dig ut på långpromenad i fukthettan. Men tur det finns svalt vatten sen och skugga. Ser så fint ut hos dig! Ha det bra Annika!

Annika said...

Monica:
Det var det!
Visserligen inte total, men kul nog.
Nästa ggn ska jag resa till ett ställe där den är total. Folk som sett den totala var helt och hållet lyriska.
Det var skönt med kylan i Österbotten på ett sätt, absolut. Som sagt, kände noll stress.
Värmen får jag här ändå.
Ja, jag går ju ut tidigt på morgonen, vid7:30. Annars skulle jag inte orka.
Sen sitter jag ute med vatten och kaffe då jag kommer hem igen.
Ha en fin onsdag, fina Monica.

Unknown said...

Ja, Down Under ligger vi litet till mans 2061, haha!

Annika said...

Nilla:
SOOOO true!!
;-)

Unknown said...

(Ditt uttryck fick mig att tänka på TV-serien "Six feet under" - den såg du säkert!). Finns tydligen en sång som heter "Down Under" också.

Madeleine i USA said...

Välkommen tillbaka till USA och härligt att du är igång och bloggar igen! Ordningen är återställd med andra ord!
Stor kram!

Annika said...

Nilla:
HAR faktiskt inte sett six feet under! Tro't eller ej!
HBO tror jag det är, och alla som sett den har ÄLSKAT den!
Down Under ja, den sången ÄLSKAR jag!!! Men at Work som sjunger den. SÅÅÅÅÅÅ bra!!! Tror den handlar om Australien dock, hehe.

Annika said...

Madeleine:
TACK fina du!!
Du är så himla gullig!
stora KRAMAR!!!