Jag kommer att blanda in lite sommarminnen då och då under höstens inlägg här på min blogg.
Det kommer inte att bli i form av resebrev, min vistelse hemmavid är alldeles för lång för den formen.
Mycket som hände därhemma är verkligen inte speciellt intressant heller, och en del är privat.
Fast som sagt, ibland kommer jag att spränga in ett sommarminne i mitt höstflöde på en dator nära dig. Stay tuned.
Idag blir det just ett sådant inlägg!
Det blev så, i somras (VA, säger vi “i somras” redan?), att efter ett par dagars vistelse i sommarhuset vid Ledörsundet började familjemedlemmar droppa av.
En efter en for de sin kos.
Min käre bror Gunnar åkte hem i förtid med min brorson Anton eftersom deras älskade svärmor/mormor dog.
Min älskade mamma for också hem i förtid eftersom hon under hela sommaren faktiskt lidit av konstanta urinvägsinfektioner som varit SÅ svåra att tämja.
Jag kan nu berätta att det till SLUT gick att stävja dem, och det med rätt antibiotika. Det blev tre starka kurer för min mamma innan hon var botad. Jag tyckte så oändligt synd om henne som verkligen led av detta en hel sommar. Vi har ingen riktig toalett på vårt ställe, torrdass…mind you. Och torrdass och UVI går inte ihop.
Frågan är, går torrdass ihop med något? Tror inte det.
Så min fina mamma for hem efter endast tre veckors vistelse.
Kvar blev så tre personer …
Min syster Sara, hennes man Håkan och så jag.
Vi tre var tillsammans i 10 dagar, sen var det dags för paret att åka tillbaka till Sverige igen.
Jag stannade kvar, men mer om det senare.
De här tio dagarna blev så otroligt trevliga, trots allt.
Min syster Sara har ju namnsdag i själva fruntimmersveckan, den 19 juli.
Sara-dagen har numera blivit en dag som är lika med festligheter hela dagen.
Allt planeras i detalj av min svåger, Håkan. Vi som råkar vara där just då har lyckan att under den dagen bara få ta del av alla planerade aktiviter samt äta GOD MAT!
SÅ ock detta år. Nu endast för en tunn skara på tre.
Vi har schema hela dagen, och det följs väldigt bra, haha.
Årets schema, var tvungen att screenshotta från mitt privata konto på Instagram. Jag filmade, mer än fotade, denna dag.
På den ön vandrade vi omkring och njöt av naturen och havet.
OCH så grillade vi korv och hade det allmänt jättehärligt.
Mysigt.
Det blev så att min syster och jag badade nästan varje eftermiddag i somras. Sara tar även morgondopp varenda dag. Det gör dock inte jag.
Håkan fixade med maten halva eftermiddagen på Sara-dagen.
Min moster har sin stuga två kilometer från vårt hus, vid samma sund. Lite nyheter—och stora förändringar—har skett i ägandet av dessa hus i sommar, men även det kan jag ta vid ett senare tillfälle.
OCH såklart, efterrätten!
OCH så föll sommarnatten över Ledörsundet. Här är en bild från gammelkåken byggd 1931. Min gammelmorfar visste precis hur han skulle placera den stugan, och hur fönsterna skulle ligga. Numera rustas denna stuga upp igen, snart är den klar! I den här stugan tillbringade jag mina somrar som barn. Det "nya" huset byggdes 1988.
Bilderna är tagna klockan 00:20 natten mot den 20 juli. Jag blir galen på hur vackert det är med de ljusa sommarnätterna ...
Det är verkligen uppskattat detta som Håkan gör för Sara (och oss andra) varje år.
Nu är det helg igen, och vi befinner oss i mitten av september.
Vi har sådant där ypperligt perfekt väder nu. Med det menar jag att temperaturen ligger på ungefär 20-27 grader om dagarna, strålande sol och låg luftfuktighet. Jag säger ju det, hösten är bästa tiden här. Priceless!!
Jag önskar dig ett riktigt trevligt och bra veckoslut!
Vi ses på tisdag igen, för den som vill och önskar!
17 comments:
Godmorgon Fredag!
Härliga sommarminnen att blicka tillbaka på.
Så härlig utsikt vid skärgården och kul att ha så mycket familj omkring sig. Usch ja UTI, något som jag haft extrema problem med. Har hittat min kur nu men usch när man väl har dom.
Hoppas att helgen blir superhärlig !
Helgkramar från Johanna
Härliga minnen att ta fram när vintern kommer och minnas tillbaka till sommaren. Så tråkigt för din mamma att hon inte blev frisk under sina veckor i paradiset och så tråkigt för din bror med familj med dödsfall.
Så härligt firande av namnsdagen för din syster från tidiga morgonen till sena kvällen.
Helt ljuvliga bilder från ert paradis, lätt att förstå att du vill dit varje sommar.
Här har vi nog ca 30 grader mitt på dagen, vet inte så noga då vi båda åkt på världens förkylning med hosta från hell, lite feber och allmänt nedsatt mående. Bläää!
Stor kram och trevlig helg
Vilka fina minnesbilder från din semestertripp.
Så tråkigt för din bror och för din mamma som var tvungna att bryta upp tidigare.
Vilket namnsdagsfirande ni hade för din syster.
Ha en skön helg nu.
Kram Carin
Dr Jo:
Ja verkligen, dagar att spara, dagar att minnas.
UTI är hemskt, fy fan. OCH ju äldre man blir desto svårare är det och det blir mer än just de vanliga symptomen Det sätter sig på balans, gång och rubbet. HEMSKT.
Jag är så glad att min mamma ÄNTLIGEN fick rätt kur. Men det tog hennes nästan hela min vistelse hemma att bli ok. Int klokt. UTI är verkligen inget att leka med. Tycker synd om dig som drabbas hårt av dem, jag har bara haft några få i mitt liv. Men min mormor fick svåra sådana när hon var gammal, min mamma får dem säkert också lätt och jag lär väl gå i samma spår en dag ...
Ha en riktigt fin och trevlig helg!!
KRAMAR!!
Yvonne:
Ja, det var en del tråkigheter den här sommaren, det var det verkligen. Mon brors svärmor var såååå himla fin och gullig, har träffat henne en hel del. En sådan oerhört fin människa. Det var spridd bröstcancer sedan många år.
Saradagen är en rolig dag, varje år. Dem blir bara större och större också, hihi!!
TACK för att du gillar mina bilder, jo älskar det stället!!
Neej, du blev förkyld. Eller så är det covid, vem vet.
ÅÅÅÅÅ krya nu!!!
Stora kramar från mig!!!
Carin:
TACK, och ja verkligen fina minnen att ta fram i vinter.
Tycker det har varit ganska jobbigt för min mamma med denna eviga UVI, det tog hela hennes sommar och det är ju så sorgligt.
Tur att det fanns fina dagar också, som Saradagen.
Ha nu en jättefin helg.
KRAMAR!!
Det är roligt att läsa om dina sommarminnen, och se de fina fotona! De andas verkligen sommar och ledighet, så härligt.
Stackars din mamma med UVI. Torrdass är aldrig roligt (för att säga det milt), och speciellt inte i den situationen. Förstår att hon åkte hem tidigare, även om det förstås inte var roligt det heller. Skönt i alla fall att hon fick rätt antibiotika till slut.
Ert firande av Sara-dagen lät verkligen trevligt! När jag växte upp hade vi en katt vid namn Sara, som vi brukade fira med tårta. Hon gillade söta saker, som tårta och semla, så firandet var uppskattat även av henne.
Härliga bilder av "ölivet" och inte minst maten. Håkan verkar vara en hobbykock av rang. Bara att tacka och ta emot.
Sedan är skärgården vid Österbotten helt olik Stockholms skärgård. Rätt anmärkningsvärt måste jag säga.
Så vackert det är där och vilken tur med vädret. Det var ni väl värda.
Det där med urinvägsinfektioner hag jag också "genomlidit" fast under våren. Det tog tre antibiotikakurer och en massa prover innan rätt sort bakterie identifierades och rätt sort antibiotika hittades. Husläkaren tyckte att det var "rätt vanligt för kvinnor i min ålder". Ja, då vet jag det till nästa gång då;-)
Önskar dig en skön helg med fint väder:-)
Så himla trevligt med tradionen av Sara-dagen, man borde ju göra nåt liknande och ta efter Håkans fixande och grejande. Vad mysigt ni har det. Alltså jag blir inspirerad att skapa nåt liknande för de mina och göra nåt speciellt av en namnsdag eller liknande av en dag som egentligen inte är så "stor" men liksom skapa en ny fin tradition som det ni gjort.
Minns trevlig reels från Sara-dagen på Insta, men roligt med mer text och förklaringar i bildformat nu via bloggen.
Förändringar och ändrade ägare, skriver du. Nu blir jag ju nyfiken, inte för att jag har nåt med det att göra alls, det är ju verkligen inte min business men eftersom du tar upp det och skriver lite hintande så får man ju fråga...
Men så jag lider med din mamma och höra om hennes urinvägsinfektioner. Alltså det är ett helvete och påverkar allmänhälsan, humöret och sinnet så mycket också (förutom att det fysiskt är för jävligt förstås). Min svärfar har stundtals haft just de problemen, med efterhängsen UVI som inte velat ge med sig (samt kommit tillbaka) förrän det blivit bra med rätt kur, så har på mer nära håll förstått och sett hur fruktansvärt en efterhängsen UVI kan vara.
Men det bästa är förstås att det till slut äntligen blev bra för din mamma, efter lång pina och flera kurer äntligen fick rätt sort och blev av med eländet en gång för alla. Men det tär ju på, även att äta antibiotika under längre perioder kan ju göra en rätt dålig. Verkligen ett otyg detta och så jag känner med din mamma som fick dras med det under sommaren i Närpes, men hon verkar ha kämpat på men förstår ju fullständigt hon förkortade ner resan och åkte hem tidigare. Alltså, igen, det är vidrigt dras med en UVI på det där sättet. Sedan blir man ju rädd det ska hända igen också...
Ha en riktigt fin helg, ses här nästa vecka :)
Kramar!
Underbara foton från din sommar, vilket ställe! Å dessa ljusa sommarkvällar, love them!!!!! Trodde det var du som satt i båten med din svåger, ni är så lika du och din syster! Så trist med din mammas uvi:er, skönt att hon till sist fick rätt antibiotika! Utedass har vi också i stugan, inte så himla kul....
Ha det underbart !
Kram
just ja, våra robotar i kulverten får en stor vagn på sig full med olika sjukvårdsartiklar som vi behöver på avdelningarna, när de komme rupp till avdelningen så finns speciell personal från Coor som lastar av dem in i våra förråd, de brukar vara där på nätterna faktiskt!
Hej Annika! Stackars din mamma, men vad skönt att det gick att bota till slut. Tror faktiskt att urinvägsinfektion är det värsta som finns. Värre än att må illa!
Tack, underbara sommarbilder! Längtar tillbaks! Här är det redan mörkt ute, 20:00. Vi har en underbar varm september.
Allt gott till dig och ha en skön lördag! KRAMAR Anna
Hej Annika!
Jag håller på att läsa in dig sedan du kom hem efter att ha varit hemma :-)
Låter mig bli intagen i ditt friska sätt att skriva och beskriva - och bilderna därtill!
Vill att du ska veta det!
Kram från Karlstad!
Elisabeth:
Tack, et är så roligt att dy tycker det!
Ja, min mamma hade det verkligen inte lätt i somras. Man kan säga att denna förbannade UVI faktiskt helt och hållet tog kål på hela hennes sommar. SÅ ledsamt.
Torrdass ja, aldrig rätt. SÅ less på den aspekten, haha.
Gulligt med Sara-katten, och att hon gillade sötsaker. Tycker du borde ha en katt nu också :-)
BP:
En sådan trevlig dag!!
Håkan är en mästerkock!!
SÅÅÅ duktig i köket. Det är en ren lyx för oss andra att få sätta oss till bords. OCH en ren lyx att hela dagen är planerad. Love it!!
Den Österbottniska skärgården är stenig, stenig, stenig. SÅ mycket sten, och sen ligger den ju en bra bit norr om Stockholms skärgård och liknar mer den skärgård som finns runt norrlandskusten.
Tack, vi hade det verkligen fint och vi hade så bra väder hela tiden, jag kan inte klaga på vädret denna sommar. Ja, förutom när jag var i Sthlm då, men det är annan historia.
Fan UVI alltså, vilket elände det är är.
Min mormor fick dem också när hon blev äldre, och se slog ut henne totalt i både kropp och psyke.
Hemskt.
Och ja, det tog verkligen en halv vetenskap innan min mamma fick rätt PC. Jag märkte totalt då det vänder för henne. UNDERBART. Äntligen bet det.
Så ja, det lär vara mkt vanligt hos äldre.
Så ja, det är himla trist att du drabbas av skiten också. Hopp du inte får ngn ny på läääääänge.
Anne:
Jamen visst!! Det är en så himla trevlig dag.
Det känns som om den blir större varje år och det är trevligt. Mycket jobb för Håkan den dagen, och just därför brukar jag och min mamma ge honom en present också.
Jamen gör det, Anne, skapa en dag runt ngn av era namsndagar (eller någon anna dag som betyder mkt för familjen) . Gör ett schema hela dagen, blanda in god mat och fira till kvällen faller.
SÅ himla mysigt!!
Det där med förändringar ja ...
Jodå, det hände ganska stora saker där i somras. Jag lovar att jag ska skriva om det snart. Hade en reel i somras med "jag vill ha ett hus vid havet" som låt. Lite står nog där.
Men jag ska absolut förklara det hela längre fram.
Jag bara uppskattar att du frågar!!! Så roligt. OCH jag lovar att förklara snart! men jag tror att du kanske redan listat ut det.
UVI hos en äldre person kan vara så jävla överjävligt att det inte är sant.
Min mormor fick det också, hon kunde knappt gå då hon fick det, det satte sig lite i huvudet också som förvirring, balansen hårt drabbad och hon "hade inga ben" som man kallade det. Hon var mkt äldre än min mamma då hon drabbades, men jag tror att det var UVI som gjorde att min mormor blev så sjuk som 95-åring och att det indirekt blev hennes död två år senare.
Min mamma är mkt yngre och kände ju själv att hon fick det, det gjorde inte min mormor. Men min stackars mamma fick också balansrubbningar, hon var så trött och så slut.
Sen tog det TRE kurer innan hon botades.
Denna UVI förstörde hennes sommar, totalt. Jg är så ledsen för det. Men glad att hon var sig själv då jag åkte hit igen. Men på riktigt, det var inte förrän i mitten av aug som det vände. Helt, helt sjukt.
Så jag förstå att din svärfar har lidit på liknade sätt, alltså det är inte KLOKT vad det är drabbande när man är äldre.
Som du säger, antibiotika sliter ju på kroppen också. Ja ett elände är det.
Och ja visst kan hon få det igen, DÅ hoppas jag de odlar direkt på vilken bakterie det är.
Kramar till dig, fina Anne!!
Susjos:
TACK!!
Ja, jag vet ... alltså de ljusa sommarnätterna. DE är verkligen helt och hållet OUTSTANDING!!
Jag älskar dem!!
Ja, jag och min syster är nog ganska lika, det stämmer.
Ja, så jobbigt för min stackars mamma. Hela hennes sommar förstördes pga eländet.
Torrdass, de gör ingen människa glad. Less på det, hehe.
Tack för förklaring, ganska bra med robotar ibland. Just med sådana uppgifter. Kan tänka mig att det sker mer sådant på nätterna.
kramar!
Tove:
TACK för dina jättefina ord. Du gör mig glad!!!
Kramar till dig!
Post a Comment