Ett SANT matminne.

Hej onsdag!

I lördags, när Peter och jag var inne i Georgtown och gick omkring, lunchade vi i den stadsdelen likaså.

Vi hamnade på en neapolitansk pizzeria. Det är ju då förstås individuella pizzor som gäller, och inte by the slice (vilket ju är ganska vanligt annars här i USA).

Vanligt är också att beställa in en stor pizza som alla äter av. De pizzorna är redan uppskurna i bitar.

Det var faktiskt de här äkta neapolitanska pizzorna vi åt också, uppskurna i fyra bitar. Amerikaner gillar ju att äta sin pizza med händerna.

Jag med, när jag äter amerikanska pizzor äter jag med händerna för det mesta.

Men i lördags använde jag kniv och gaffel. Bottnen på pizzan var så tunn, så tunn.

Jodå, jag tyckte min Capricciosa var god. Peter hade beställt en med en massa ricottaost, och den blev lite för mycket. Min var godare än hans.

 

Min pizza som jag åt i lördags.

Lustigt det är här med pizza …

Jag tycker ju att “svenska pizzor”, vilka ju är varianter på de neapolitanska, är godast i hela världen.

Inget klår en svensk pizza liksom.

Det är som hamburgare här i USA. Du kan beställa en hamburgare varsomhelst och du får en som är JÄTTEGOD. Detsamma gäller i Sverige, beställ en pizza på vilket hak som helst och den är asgod. Dessutom är jag galen, galen, jag repeterar--GALEN, i den svenska pizzasalladen.

SÅ tokig i den att jag inte vill äta en pizza om jag inte får pizzasalladen till. Jag skulle lätt bara kunna äta pizzasalladen rakt av om så skulle behövas.

Ofta när jag äter pizza i Sverige får jag de andra i sällskapets sallader. Alla känner nämligen till min STORA svaghet för just pizzasallad.

Och tro mig, jag har försökt ge mig på att göra egen pizzasallad härhemma. Det blir fasiken aldrig bra. Jag lyckas inte. 

Nej, ge mig ANY old pizzasallad från vilket HAK som helst i Sverige och den är GOD!

Jag brukar lägga min pizzasallad PÅ pizzan hemma i Sverige.

Åh gud hörni, snålvattnet rinner på mig bara jag skriver det här inlägget.

 

Bild från Arla

Ett kungarike för en svensk pizza med pizzasallad!

Smakminnen och upplevelser …

Jag minns när jag åt min allra första pizza på pizzeria för första gången i mitt liv.

Jag kommer ihåg exakt var den åts. Det var på en pizzeria som låg nära DN-huset i Stockholm. Min gissning är att jag var runt 10 år då detta skedde.

Det var jag och min moster. Vi satt vid fönstret, jag kommer exakt ihåg när de serverade det vita i brödet ur korgen och när vi fick vår pizzasallad.

MEN mest av allt minns jag när jag fick pizzan i min mun, en capricciosa då också. Det var närapå det godaste jag dittills ätit i mitt unga liv. För tioåriga jag var det som att ha hamnat i mathimlen. Jag glömmer det aldrig. 

Tror inte att någon pizza har varit så god som den gången faktiskt. Jag kunde inte fatta hur något kunde vara så gott.

Varje gång när jag idag åker/går till min moster på Lilla Essingen åker/går jag förbi den här restaurangen. Idag är det väl en krog av annat slag, inte längre en pizzeria. MEN tro mig, varje gång tänker jag på DEN gången. Snacka om matminne av rang.

 

Bild från Eataly Stockholm.

Jag minns att min mamma gjorde pizza i långpanna ibland, och den var också jättegod.

OCH jag kommer ihåg att mamma brukade säga att det var vuxenmat. Haha.

Än idag, hemma i good old Sweden, är det nog en capricciosa jag tycker är godast.

MEN ibland kan jag beställa en sådan där äkta svennepizza med bernaisesås, fläskfile och lök. HAHA. Eller varför inte en kebabpizza. Eller en Hawaii. Men, jag tycker ändå att en klassisk capricciosa är det säkraste kortet för det allra mesta.

Här i USA är pizzorna annorlunda än hemma, ofta med tjockare botten.

Ibland är det Chicago style, och då känns det mer som att äta en paj. New York style är den tunnaste. OCH visst, det är gott det med. Men det är på ett helt annat sätt än de svenska pizzorna.

Det är sällan jag känner mig riktigt sugen på amerikansk pizza.

Det beror på att jag satt den svenska pizzan på piedestal, hehe.

Vapiano brukade kunna tillfredsställa mitt begär för “svensk” pizza på amerikansk mark. De pizzorna likande de som finns hemma. MEN se Vapiano i Reston Town Center ägnade sig åt pengatvätt, så de fick slå igen med buller och bång. GRRR!!

Men vi har ett ställe här där pizzorna är goda, det är Cafesano. Fast i svensk klass är de ju inte. Dock gooooda.

Jag gillar det här med att få in en egen pizza, och inte dela på en stor.

 

Bild från Recept.se

Vad har du för starka matminnen från din barndom?

Alltså sådant som liknar upplevelsen från den där första pizzan på pizzeria som jag berättar om?

Vilken pizza tycker du är godast?

Gillar du pizzasallad lika mycket som jag gör?

OCH om du bor utomlands, tycker du att pizzorna där kan mäta sig med de svenska?

Du kanske tycker nya landets pizzor är godare till och med?

Eller så saknar du kanske svensk pizza lika mycket som jag gör :-D ?

Med detta matiga inlägg önskar jag dig en riktigt fin onsdag.

A true January record!

Hello Tuesday!!

Well, well and well, we’ve had a RECORD breaking weekend here in my part of the world.

On Friday the mercury reached 80F, or 25C.

People, it was UNREAL!!

UN-REAL!!

As I stepped outside—around 7:15 on Friday morning— it was already, 62F, or 16C. To top it all off, it was humid as well. Yes, I let out a little scream, haha. I got SO taken aback on how warm it was.

But, as I said, we reached a new winter heat record for this area. 

What can one do? 

Even if it feels super weird, and wrong, one has to make the best of a strange situation. Embrace it.

SO, in the evening we had our Friday Happy Hour on the deck. We lit up our Solo Stove and we hung out on said deck until 21:00. Friends of ours came by as well. It felt so odd, yet so good, to be able to hang on the deck on January, 26. Now, that is first! Believe me. 

And we did not even get cold. But, of course we had the fire going the entire evening.

 

A most unusual January evening on the deck.  Ignore all the little sticks and leaves on the deck. I would never, ever have thought this would have been possible at the end of January.

Saturday was warm as well, but not as warm as Friday.

Peter and I went to Georgetown and strolled around there. Georgetown is a super cozy part of Washington DC, it is DC’s old town. We love walking around there.

 

Georgetown is hilly where it lies right by the Potomac River.

Do you recognize these stairs? It is the so called Exorcist Stairs right next to Georgetown University. You all remember that horror movie! That movie was filmed in Georgetown and these stairs played a big part of the movie.

On the other side of the river lays Rosslyn, Virginia.  I was an au-pair there 34 years ago.  FML, I cannot believe it's been that long.

Georgetown is also home to very selective, and outstanding, Georgetown University. It is lovely to walk around its campus. The buildings are so beautiful. We had lunch in Georgetown as well. And sure, we got all our steps in—and more. Urban hiking is sometimes SO rewarding.

 

Townhomes with a view.

Now we're on Georgetown University's campus.  Lacrosse is being played.

There's an observatory on the campus grounds as well.

The campus and Rosslyn in the distance.

The buildings at this university are so lovely!

I love strolling around this campus.

The main building on campus.

The chapel.

The main building from the other side.

Georgetown is selective, it only admits 12% of all its applicants.  You'll need good grades to be admitted. It is a private university. 

 A statue of the founder of the university sits in the schmack middle of campus.

We have left the campus area and now we are strolling around in Georgetown.

SO many cute houses in this part of town.

Like this one, covered in ivy.

You can stroll around here for hours.

No, it is not cheap to live here.

In case you forget where you are.

You'll find tons of stores in Georgetown.

And Sunday gave us rain, rain and more rain.

In centigrade the temp dropped ten degrees per day, 25 on Friday, 15 on Saturday and 5 on Sunday. Now it is back to the more normal lower temps again.

No snow in sight. No rain in sight for the foreseeable future, and that IS good. We do not need any more rain for a very long time.

I hope you have had a very nice weekend!

En bättre frukost.

Fredag!

Förra fredagen. -5 och snöstorm!

Denna fredag- +20 och regn.

ALL snö är  puts väck. Inte klokt. Men allt är borta.

SÅ var det med DET. Det ligger visserligen någon smutsig, ful snöhög kvar här och där, men de är också försvunna snart.

Vi får ingen tjäle i marken här. Det medverkar till att den snö som ligger så tjock ändå smälter på nolltid. Det är både för och nackdelar med det. Mest fördelar kanske. Snö som smälter kan lika gärna få dra sin kos så snabbt som möjligt.

Halkfritt lär det iallafall bli. Se där, alltid något.

Det är NU man skulle behöva ge sig ut på kryssning, haha. Fast jag nöjer mig med 7-10 dagar i Karibien. Give it to me!

För exakt en vecka sen på fredagen.

Idag ... stenarna ligger där för att vår eldstad (Solo stove) ska stå dem.  Peter har glömt att ta bort dem.  URTRIST väder, värsta tänkbara SKIT!

Men, gårdagen bjöd på sina ljuspunkter ändå.

Som jag skrivit om förr, vi har vår svennefrulle varje torsdag. Denna frukost har mina svenska tjejkompisar och jag hållit vid liv i många, många, många herrans år.

Vi turas om att vara värdinnor. Det tickar på så bra. Vi är fem stycken som ses, ibland sex.

Det är så trevligt att träffa dessa svenska tjejer en gång i veckan. Gott också. Se bara här vad vi bjöds på igår!

 

Vi fick en köttbullemacka med hembakat bröd, hemgjorda köttbullar och hemgjord rödbetssallad.  SÅ GOTT!!  OCH LYXIGT!!  OCH vi var hemma hos Lotta här i Reston, hon är en mästerkock.

Sen då!!  SEMMELTÅRTA!!  Den var helt galet GOOOOD!!!!

Sen återigen, vad fantastiskt det är med FaceTime och dylikt.

Tänk att vi numera kan snacka så lätt med vem vi vill över hela världen utan att betala ett jota.

Igår snackade jag först med min syster (vi pratar varje torsdag),  och sedan på eftermiddagen med en kompis i Sverige.

Idag har jag ytterligare en date på telefonen med en annan god vän i Stockholm.

Jag är så innerligt tacksam över hur lätt det går att snacka med familj och vänner idag. 

Annat var det förr … då jäklar gick det inte att prata länge.

Nu? Det är bara att sitta i timmar om man så vill. FaceTime är superbra, men WhatsApp är också jättebra att pratas vid via. Sedan måste jag säga att Messenger på Facebook (och det är en anledning att jag inte vill helt strypa Facebook) har en fantastisk tjänst när det gäller att ringa upp någon gratis. Ofta med mycket, mycket bra kvalitet. 

Men nu är det helg igen.

Jag hoppas att du har en riktigt trevlig sådan framför dig!

Vi höres på tisdag igen om du så önskar!

Tack, YouTube, Favoriter, Ombord och Boktips.

Godermorgon denna torsdag!

* Tack!

Så roligt det var att få ta del av era tankar igår angående mitt inlägg om The Ultimate Cruise.

Alltså att resa med Seranade of the Seas på en nio månaders kryssning runt jorden. En kryssning som pågår i detta nu.

Jag läste, och svarade (såklart) på era kommentarer med allra största intresse.

Somliga av er var lite sugna och nyfikna. De flesta var det inte.

Jag tror att man måste vara gjord av ett speciellt skrot och korn för att greja denna resa. OCH, vi får väl anta att de flesta ombord är det. De allra flesta är redan vana kryssningsresenärer.

Som jag skrev igår, det ÄR fascinerande att följa detta. Det är verkligen det.

Och det är en omtalad, och omskriven, kryssning likaså.

Läste nyligen att något rederi har en planerad TREÅRSKRYSSNING i sin linda. Nope, den skulle jag inte ge mig ut på ens med spons. Det finns liksom gränser …

I det fallet låter nio månader som rena barnleken, haha.

Kostnaden för The Ultimate Cruise.

De billigaste biljetterna för insideshytter per person börjar på 60.000 dollar per person.

De dyraste, i en The Royal Suite — 760.000 dollar per person!!!

I den kategori jag skulle kräva, alltså hytt med balkong, börjar priserna på 83.000 dollar per person.

Hell to the EFFING NO att jag skulle betala det priset ur egen ficka. MEN det har ju faktiskt alla ombord gjort.

* YouTube

YouTube är ett fantastiskt medium, ja jag tycker verkligen det.

I förra veckan skrev jag lite om just sociala medier, bland annat om hur Instagram har tagit över många exbloggare. Jag skrev även om hur dalande jag ser på Facebook.

Vi var iallafall— rörande överens— om att bloggar är det allra bästa mediet.

Men, det är YouTube också! Jag glömde att nämna YT i förra veckan, men faktum är att DÄR finns det bra grejer att hämta bland skickliga vloggare (youtubare).

De uberduktiga vloggarna på YT äro många. Det finns flera resevloggar Peter och jag följer där.

Dock, för att bli en skicklig vloggare måste det till ett otroligt flyt i snacket, och det kräver sin fotograf BIG time!

Att följa en skakig kamera är som att be om att bli åksjuk. Nej tack!

Men tro mig, på YouTube finns det vloggare som lätt skulle kunna ha sina egna tv-program.

De filmar med precision och de är underhållande till max. Det går att leva ett mycket, mycket gott liv på att sysselsätta sig som youtubare. OCH det är det MÅNGA som gör. De har det som både (mycket) välbetalt yrke och livsstil.

Här kommer några av Peters och mina storfavoriter på YouTube …

* Favoriter.

Kara and Nate.

Kara and Nate har varit youtubare i snart åtta år. De har inget fast hem, utan de reser jorden runt och dokumenterar resorna på bästa tänkbara sätt. De kommer bägge från Tennessee och de är runt 35 år gamla. De reser också mycket inom USA. Under pandemin skaffade de sig en husbil och kuskade riket runt med den. Nyligen cyklade de över hela USA.

Men mest befinner de sig på resor utanför USAs gränser. I mitt tycke har K&N den ultimata YouTube-kanalen och de har de perfekta personligheterna för just detta medium.

Bild från Business Insider. 

Eamon and Bec. 

Eamon and Bec har också en jätte, jättebra kanal. De bor i Kanada, i världens mysigaste stuga vid en stor sjö strax utanför Toronto. Eamon är Mister Handyman Himself.

Innan de slog sig ner i stugan vid sjön dokumenterade de sitt liv i husbil. De kajkade USA, Mexico och Kanda, runt. Men de reste också i Afrika och Europa med sin husbil, Trinity.

Bec, som är runt 30 år, har nyligen gått igenom en cancerresa vilken paret dokumenterade på YouTube hela tiden.

Nu har de fått en liten dotter. Paret har inte uppdaterat sin kanal på länge, men de säger att de snart ska börja igen. Jag tror de vill ta tid på sig nu när de har en liten nyfödd.

 

Bild från Audible.com

* Nikki Delventhal.

Nikki har också ordets gåva och filmar som en gudinna.

Nikki som en gång medverkade i The Bachelor. Hon är även gammal modell och dansare. Hon har också rest jorden runt som guide åt ungdomar.

Numera lever hon sitt liv i husbil med sina två hundar. Nikki kör sitt alldeles egna race, och är numer så långt ifrån en “Bachelor-brud” man kan komma. Nikki började sitt liv på vägarna med att bo i en Toyota Prius, i den bodde hon i tre år innan hon blev med husbil.

 

Bild från YouTube.

* Cecilia på Svalbard.

På Svalbard bor svenska Cecilia Blomdahl, hennes svenske man Christoffer och hunden Grim. Där bor de i ett hus som är så mysigt att det är galet. Det trots det eviga mörkret nu under vintern. Cecilia älskar polarnatten. Hon kör sin kanal helt på engelska med stort flyt och fantastiskt foto.

 

Bild från New York Times

Vi följer även andra YouTubare, och har en hel lista med folk vi prenumererar på. Ja vi följer även Mister Beast, han är den högst betalda YouTubaren i världen just nu. Mister Beast är toppen eftersom han kör med SÅ mycket välgörenhet på sin kanal.

Jag kan även rekommendera YouTube-kanalen Sailing La Vagabonde.

Den drivs av ett ungt par med två små söner som seglat jorden runt i många år.  Deras liv är mycket, mycket annorlunda och väldigt intressant.

Peter och jag följer även vandrare på YouTube, men det är mer nischat.

Sanningen är ju den, på YT finns något för alla.

* Ombord

Ja som jag nämnde igår följer Peter och jag några som är ombord på den stora kryssningen också.

Empty Nesters Phase 2 (empty nest, full life).

Är ett pensionerat par från Michigan.

De bor exakt i en sådan hytt jag skulle kunna tänka mig att ha (om jag fick spons, haha).

De är gulliga bägge två, ett väldigt samspelt par. De berättar om sina dagar ombord, om exkursioner de gör när de är iland och om sina tankar till sjöss.

Än har de inte klagat på något alls. Ett gulligt och trevligt par att följa. Kudos till att de kör YouTube nu för första gången. De är hyfsat populära också och har en bra kanal.

Angie Linderman.

Angie bestämde sig för att ge sig ut på denna kryssning efter att hennes mamma och pappa bägge dött i cancer före 65 års ålder. 

Angie fick själv veta att hon bär på cancergenen, BRCA2. Angie är singel, men hon, hennes bror, svägerska och deras två barn är också ute på denna kryssning.

De använde sig av det arv de fick efter föräldrarna och drog ut på kryss. Både syster och bror kom överens om att det var just detta de ville göra med pengarna. Deras motto är, vi lever här och nu.

Angie har en kanal som är helt OK. Hon blir säkert skickligare med tiden. Men hon berättar om dagarna ombord, och i land, precis som det är.

Angie finns även på Instagram, det är lätt att hitta henne där. Sök bara på hennes namn.

De två syrrorna som har en insideshytt vloggar också, men jag har lite svårt för dem. Orkar inte följa dem, tycker de filmar för dåligt (de lär sig säkert bättre med tiden).

De är i 20-årsåldern och vill du leta upp dem heter de Brooklyn & Madison Schwetje.

Det finns flera andra som kör YT också ombord. Med tiden hittar jag säkert flera som jag gillar. Om du är nyfiken är det bara att söka upp kryssare på YouTube, Instagram och TikTok. Sök bara på hashtaggen Ultimateworldcruise.

* Boktips

Till sist idag tänker jag tipsa om en fantastisk bok jag nyss läst.

Det var min trogna läsare, Yvonne, som tipsade mig om denna bok vilken jag då genast laddade ner på min Kindle.

Boken är The German Girl av Armando Lucas Correa.

Vi befinner oss i Berlin under förkrigstiden 1939. Staden är orolig, Hitler sitter vid makten och nazisterna gör allt de kan för att tillfångata de judar de känner till i staden, och de är många.

Vi får följa den 12 åriga flickan, Hannah Rosenthal, och henne välbärgade föräldrar. Föräldrarna förstår att de måste fly Tyskland och Europa. Eftersom de har råd att resa skaffas biljetter till fartyget Saint Louis som ska ta dem till USA, via ett par månader på Kuba.

Ni som minns er historia kommer också ihåg ödet för just det fartyget.

Det nekades att lägga till när de väl kom till Kuba, inget annat land ville heller ta emot båten. Fartyget fick vända om till Hamburg igen. Några få fick gå av båten på Kuba. Jag säger inte mer om det hela här.

I en parallelhandling befinner vi oss i New York City 2014.

Här bor Hannahs döde brors barnbarn, hon heter Anna och hon är 12 år gammal. Hannahs och Annas livshistorier löper samman.

Tack Yvonne för detta tips. Det här är en bok som även jag verkligen rekommenderar.

 

Bild från Amazon

***

Jag önskar dig en jättefin torsdag!

Att vara ute på kryssning i nio månaders tid ...

Godmorgon onsdag!

Gillar du att vara på sjön?

Tilltalar kryssningar dig?

Lockar världshaven?

Livet ombord på ett medelstort kryssningsfartyg?

Skulle DU vilja ge dig ut på en nio månader lång kryssning jorden runt?

Är det något som möjligtvis lockar?

Just nu är det ett gäng som är ute på just en sådan världsomsegling med Royal Caribbeans fartyg Serenade of the Seas.

The Ultimate World Cruise.

Kryssningsfartyget lämnade Miami den 10 december och de återkommer till ursprungshamnen igen i mitten av september.

Just nu befinner de sig någonstans utanför Sydamerikas västkust. Därifrån åker de norrut, mot Los Angeles, för att sedan styra kosan över Stilla Havet mot Hawaii och sedan blir det Söderhavet, Australien, Asien, Europa … Denna kryssning lär vara fullbokad sedan åratal tillbaka.

 

Bild från Royal Caribbean Cruise Line.

Just den här kryssningen har blivit väldigt omtalad i sociala medier, och även i vanlig media.

Så pass mycket att jag har börjat följa ett par YouTubare som är ute på vift på just denna långresa. Jag följer även en tjej på Insta som är ute på den.

Jag vet att det är flera TikTokare med ombord också, men eftersom jag inte har TikTok så kan jag inte följa dem.

NOG för att jag gillar att kryssa och vara ute på haven.

Gillar kryssningsfartyg och livet ombord.

MEN att vara ute i nio månader? DET vette fan alltså …

Det måste ju bli gammalt och dammigt till slut?

Att bo i en hytt som inte är speciellt stor. Okej, de hytterna är större än hytterna på en Finlandsbåt, men speciellt omfattande är de inte. OCH har man inte balkong måste det kännas galet instängt.

Än värre, att ha en insideshytt. Bara tanken … JAG får cellskräck. Jaja, jag vet att man oftast endast sover i sin hytt, i princip. MEN ÄNDÅ!!

Är man ute på kryssning i nio månader måste det komma dagar då man bara vill vara ifred.

Dagar då man inte vill se en enda människa och bara vara helt ensam. Ja, sure, då är det bra med en hytt med balkong (vilket jag skulle kräva om jag skulle ge mig ut på en sådan långkryssning). Ja, jag vill ha balkong även om vi är ute på kryss i en vecka. Spoiled much? Ok då, då är jag väl det då …

 

Visst, man åker från hamn till hamn, land till land.

Absolut, man får se mycket nytt och vara ute på ett äventyr i nio hela månader.

Men, du kan inte laga dig ett enda eget mål mat på hela tiden. Du är hänvisad till fartygets restauranger. Givetvis, det finns mycket att välja på i matväg ombord, men till sist måste ju maten kännas vansinnigt uttjatad. OCH kommer man inte att kräva—inom hela sin mage och själ—en hemlagad måltid efter inte alltför lång tid?

Sen folket ombord, visserligen tar Serenade of the Seas ungefär 3000 passagerare.

Du hittar säkert vänner ombord, garanterat.

Men blir inte allt till slut ett ställe man bara vill fly ifrån? Och om man vill undvika någon är ju inte det helt lätt heller. SÅ stor är inte en båt. En aldrig så stor sådan. Nio månader ÄR lång tid.

De flesta ombord är pensionärer, såklart.

Tid måste ju finnas åt detta, och pengar. De allra flesta är amerikaner. Inte heller någon surprise, surprise …

Men en ganska stor del är ändå medelålders och yngre, och många av dem kan jobba från fartyget. Det finns ungefär 25 barn med bland passagerarna. Hemskolade? Ja absolut.

 

Så här ser resplanen ut.  Bild från RCCL

Peter och jag följer denna kryssning med stort intresse faktiskt.

Vi hoppas att de som YouTubar och instagrammar kommer att vara så ärliga om kryssningen som det bara går att vara. För det måste ju bli jävligt jobbigt med tiden, tänker vi.

Blir man till slut så less att man inte ens orkar gå iland? Eller så less på maten? Och ja less på ALLT— medpassagerarna, underhållningen, föreläsningarna, personalen, livet ombord. ALLT.

Blir inte allt gammal smaklös skåpmat till slut? Alltså jag tror ju det.

På slutet av kryssningen kanske man är så less att man vill gå över plankan bara för att komma därifrån? När de till slut når Nordamerika igen är de säkert så galet trötta på detta att de endast vill att de ska ta slut. SLUT. S L U T.

Eller så har jag fel, de kanske vill göra om det hela igen? Som sagt, jag hoppas verkligen att de som skriver på sociala medier kommer att vara brutalt ärliga. Ännu har de bara varit ute en månad, säkert befinner de sig fortfarande i någon slags smekmånadsfas.

THAT being said, jag tror att jag skulle kunna ge mig ut om någon sponsrade hela min (och Peters, haha) resa.

Om jag fick i uppdrag att skriva och dokumentera hela resan under de nio månaderna. Jo, jag skulle dra iväg då, men jag skulle ha som krav att jag skulle få vara ärlig och verkligen inte sockerpudra det hela. Nej, jag skulle absolut inte punga ut med pengarna själv. I mitt tycke är det inte värt det. Inte alls. INTE. VÄRT. PENGARNA.

Till sist måste fartyget bli till en liten eka, maten astrist, drinkarna tråkiga, folket uttjatat till max, underhållningen liknande kväll efter kväll, hamnar och länder skulle bara smälta ihop till en enda massa till slut.

Det är vad JAG tror alltså. Jag tror att jag skulle känna så.

På något sätt ser jag det hela som ett experiment av det mänskliga psyket. Någon skrev att det är som en reality show, men jag tycker inte det ändå. Här finns inga producenter som kan styra upp spänningen och slänga in oväntade händelser, det blir inte så spännande i långa loppet. Tvärtom, jag tror det blir astrist till slut.

Fast jag följer denna kryssning med stort intresse, och framförallt de personer jag nu har som favoriter på YouTube och Instagram.

Jag hoppas innerligt att de med tiden verkligen ska tala om hur det verkligen KÄNNS. Hur liten deras hytt kommer att kännas till slut, hur less de är på de andra passagerna, hur less de kommer att bli på rubbet.

 

Bild från RCCL.

De kommer till Stockholm i sommar, man kan ju tänka sig att flera då är beredda på att fly skeppet, HAHA. OCH att de varit redo för det i månader då redan, pust.

Jag undrar också hur många som hoppar av under resans gång? Säkert gör några det.

Skulle du kunna tänka dig en resa av detta slag?

Eller tycker du att det är lite av en ultimat mardröm?

Jag tycker nog att det är lite av en blandning. Men det är absolut ingen resa jag skulle betala för. ALDRIG. Spons däremot mot att jag får skriva, fota och berätta ärligt? Ja, då skulle jag faktiskt ge mig ut. Men jag skulle nog ha mycket svårt för det i långa loppet. Tror inte det är min grej. Alls. Mest för att det blir gammalt som gatan till slut.

Vad säger du om det hela?

Bild från Fox 5 news

Ah, skönt att vi kan göra som vi vill, eller hur!

Ha en bra och fin onsdag!

It's a marshmallow world in the winter ...

Good morning Tuesday!

Ahhh, what a lovely and wintery weekend we have had here in the Mid-Atlantic.

I have enjoyed EVERY SINGLE moment of it.

Friday, we got our second snow storm in a week, and that storm dumped a fresh layer of snow on the already existing layer that we already had. 

Ahhh, there is nothing like newly fallen snow.

My deck on Friday morning.  As a matter of fact, it was snowing the entire day,  It was like living in a snow globe.  LOVE!!!

Friday morning walk on the golf course.

The little pond is covered in ice now.

Happy kids.  Yet another snow day for them!

Me, my Canon and my iPhone.

Sure enough, the schools closed again on Friday.

And that was a given. Peter and I were out driving in our Subaru Forester 4x4 later that day. IT was a damned challenge to do so. We were totally OK, but it was no picnic on the roads.

 

Out and about on the roads.  NOT ideal driving conditions.

Time to pick up some groceries.

On our way home again.  The roads are not fun!  And, as I have told you all, we do not drive on winter tires during the winter.  Regular tires for all, all year long.

I took several walks on the golf course over the weekend and it was just so lovely.

And I did try some tricks with my iPhone. I follow a couple of talented iphone-photographers on Instagram and they come up with the coolest selfie ideas, so I just had to try some of them. Haha.

 

Me on the course Friday morning trying out a special selfie mode.

More of that later in the day ... Now with the hubby in tow.

I dragged in our neighbors in the pic as well.  

Peter and I out on the course trying yet another mode on Sunday.  Even though it was sunny it was BITTERLY cold and blustery.

So yeah, what a weekend for a winter lover as myself.

A walk to Starbucks on Saturday.  It was somewhat of a challenge on the icy paths.

VERY wintery!

Lake Audubon is ice bound.

My deck on Saturday morning.

My deck on Saturday in the late afternoon.

From today, Tuesday, and on it will only get warmer.

All this lovely snow and ice will melt. I think it is so sad.

For guess what, on Friday it will be 68 F or 20 C. Plain sick and not OK. So we’re in for the big thaw. I am not here for it.

Bring the winter back, please. I’ve heard a rumor that February is supposed to be very cold and snowy. May that be true.

 

Early morning walk Monday morning.  COLD and lovely.

Sunrise over the icy pond.

NINE hungry deer outside our house.  Just look at them!  I have a neighbor who's feeding them.  Not sure how if I like that.

Well, when you hear me go on like this y’all realize that I should move to a given winter climate. HAHA. Yet again, I love it here in Restonland.

 

OH well, it is what it is.

Have a good Tuesday!!