Punkter om Resan!

Godmorgon på torsdagen!!

* NU åker jag!

 Ikväll, mina fina läsare, åker jag till Finland med Icelandair!

Vid 20:35 går mitt plan mot Island, och sen mot Stockholm. Imorgonkväll tar jag ett plan till Vasa från Arlanda som går vid 17:30. Så ser iallafall min rutt ut, och jag hoppas att allt ska gå bra och klicka hela vägen.

SÅ glad att SAS lyft den flyglinjen igen, Stockholm-Vasa låg nere under pandemin och det är först nu SAS tagit upp rutten igen. Tacksam för det!

Om allt går som det ska har jag fem timmar att slå ihjäl på Arlanda. Fem timmar i transfer rör mg inte det allra minsta. Fine, just fine.

Så ja, från och med imorgon blir det tyst härinne, och tyst från mig i Bloglandia.

Men, jag kommer tillbaka i början/mitten av september igen med nya inlägg och ett nytt bloggår! Det ska bli jätteroligt att skriva igen då, DET känner jag redan NU!!

Jag kommer att vara i huset vid Ledörsundet i Norrnäs skärgård i Närpes i en månad ungefär. Stockholm blir det efter det.

Gläder mig åt allt även om det ALLTID känns tungt och lite jobbigt när man står på tröskeln till en lång resa.

Gillar inte förändringar, uppbrott och förflyttningar. Gillar inte att jag lämnar kvar Peter här. Ogillar avsked så vansinnigt mycket. Allt brukar släppa bara jag kommit iväg och är uppe i luften på marschhöjd.

Ni vet var ni hittar mig under tiden bloggen har semester, jag finns på Instagram med mitt öppna konto, @skandigirl. 

Mest aktiv kommer jag att vara med inlägg, och filmer, på mitt privata resekonto @nesw_travels.

Följ mig sååå gärna på mina båda konton.

Facebook har jag lagt av med, ni kommer inte att hitta fler inlägg där från mig såvida inget jättestort sker. Jag är bara med på Facebook numera för att hålla kontakt med folk via Messenger. Om det inte vore för Messenger (och för att det är så lätt att ringa och chatta därigenom) skulle jag ta bort mitt konto på Facebook.

Men fler “vanliga” inlägg blir det inte från mig mer där. Det var länge sen jag använde Facebook som “man ska”. Men på Instagram finns jag!

 

Blandar punkterna med bilder på hur det ser ut hemma i Reston här och nu.  Bilderna har jag tagit under mina morgonrundor i juli månad.  Jag går ut i svinottan numera, det är för varmt att vänta tills klockan slagit sju.  Numera stiger jag ut på trappan strax efter klockan 6.  När jag kommer tillbaka till Reston i september igen går solen upp senare, och då går även jag ut senare.  Men mitt i sommaren är tidiga rundor det enda raka.

För det är ju magiskt i morgonljuset, som här vid Lake Audubon.

* En resandets sommar …

… det känns som om jag inte gjort annat än varit på väg sedan i mitten av maj. Ett evigt flängande, på gott och ont, En underbar roadtrip till Golden, Colorado! Att sedan få bo på Lookout Mountain i tre veckor är bland det bästa vi gjort och det perfekta äventyret för två medelålders personer som vi.

Sedan, hemresan till Reston i sporrsträck under tre dygn …

Fyra dagar hemma i Reston innan vi for till OBX och nu då dags för den stora resan hem.

Ja, jag har två hem, ett här och ett i Sverige. Jag skulle väl kunna säga att jag känner mig lika hemma i Österbotten, men eftersom jag aldrig bott där på heltid blir det ju liksom inte “hemma” på det sättet som Stockholm är. 

Närpes är mitt älskade sommarparadis, bästa platsen!!

Men så här mycket har jag nog aldrig rest på en och samma sommar. På gott och på ont, som sagt.

Peter vill åka till Kalifornien i höst, men vi får se om det blir av. Känner nog mest att jag vill vara hemma i höst-Reston, haha.

Men såklart är en resa till Cali aldrig fel. Jaja, vi får se …

 

Det här är nog bland de mest tropiska träd vi har hos mig, Persian silk tree.  Det är en invasiv art som inte hör hemma här egentligen.  Men dess blomning är ju så cool.

Tidig morgon vid Lake Thoreau.

* Lämnar hetta och fukt … 

  … för tjaa, vem vet …? Vädret är som det är. Allvarligt talat så struntar jag i hur det blir hemmavid. Ser ut att bli runt 20 C i Ledörsundet. DET blir perfekt.

Visst det iallafall skönt att komma ifrån Washingtons tunga hetta ett tag nu.

Hur hett har vi det nu?  Över 30 grader varje dag, nu i skrivande  har vi värmebölja så vi "njuter" av 34 graders värme ...

Det är oerhört luftfuktigt så enligt min väderapp känns det som 36 grader nu ...

Vill absolut inte ha någon repris därhemma av sommaren 2018 även om jag vet att många av er vill det, hihi. Jag är ingen värmeälskare precis (förutom på beachen, hehe).

 

* Imorgon …

… då jag landat, och checkat in igen, ska jag äta en räkmacka. Längtar redan!!

Jo jag har bokat Vasa-flighten för sig så det är därför jag måste hämta ut bagaget och checka in det igen. Men den där räkmackan längtar jag redan efter, hehe.

Sen ska jag kolla in böcker!! Svenska tidningar läser jag numera via Arcy, så det blir nog inga sådana köpta.

 

Nu blommar dessa sommarskönheter vid sjöarna.  Det är en slags hibiscus som heter Rosemallow.  Tycker de är SÅÅÅÅ fina.

* Men mest av allt …

… längtar jag efter slutmålet. Skulle önska att jag bara kunde säga en trollformel och förflyttas dit utan alla flygresor, och stopp, längs vägen.

 

Vid Lake Thoreau.

***

Säger som jag brukar, STAY CLASSY while I am away!! 😅

SEE you in September!

OCH jag önskar alla en riktigt fin fortsatt sommar!

Glöm inte att följa mig på Instagram 😊

På denna fantasieggande plats, tredje resebrevet från OBX.

Godmorgon onsdag!

Ja, även idag ska jag ta er med till The Outer Banks via ännu ett resebrev.

Ni vet, denna plats därute i Atlanten som betyder så väldigt för mig ...

Den plats som lockar och drar varje år, en plats jag helt enkelt MÅSTE till.

  ***

Vi hyrde ett par cyklar när vi var på OBX.

Det är härligt att ha cykel när man är där, på så sätt tar man sig snabbt och lätt från ställe till ställe och slipper ta bilen. Ja, det blir ju varmt förstås om man cyklar när det är som hetast under dagen, så det undviker jag.

Men inför en morgonpromenad är det perfekt att ta cykeln. Jag menar, man kanske inte alltid vill promenera vid hemmastranden utan ta sig lite längre bort. Japp, då är cykeln det perfekta färdmedlet. På morgonen är det inte heller så mycket trafik.  Landsvägen som går genom dessa byar är inte så tungt trafikerad då. Det är en stor fördel.

Peter och våra cyklar där gamla landsvägen slutar i norra Rodanthe.

Här slutar allmän väg ...

Jag skrev ju tidigare om att vi alltid hyr i byarna Rodanthe-Waves-Salvo. 

Mest blir det att vi hyr i Salvo, men denna gång blev det i Waves. Men som sagt, alla dessa tre byar flyter ihop så det är svårt att veta var en by börjar och nästa tar vid.

Den nordligaste byn av dessa tre småbyar är Rodanthe. Rodanthe har också de äldsta husen, och det vilar en alldeles särskild, svårbestämd stämning där. I Rodanthe finns inga sanddyner mellan hus och strand. De hus som ligger i Rodanthe är byggda direkt i sanden på stranden.

Fram till för några år sedan gick Highway 12 (landsvägen) rakt igenom det gamla Rodanthe. Numera måste man över en bro för att komma in de här byarna. Denna bro går numera i en båge över Pamlico Sound och man kommer inte längre in i den norra delen av Rodanthe. DET har gagnat alla som äger hus där, nu finns det ingen väg som skär igenom längre. Bron byggdes för att skydda naturen och sanddynerna.  

Den eviga stranden i Rodanthe.

Bara mil efter mil av öde stränder. 

Peter på en sanddyn norr om Rodanthe.  De yttersta husen i Rodanthe syns i bakgrunden.

Alltså himmel och hav en tidig morgon ... Färgerna!!

Men visst finns det iallafall en bilväg ut till de här husen, det är den gamla landsvägen som leder ut till de yttersta husen innan sanden helt tar över.

Till denna plats tar man sig således absolut bäst med cykel. Bortom Rodanthes norra ände finns bara sand och sanddyner i flera, flera mil innan man kommer fram till Oregon Inlet. Dessa stränder tillhör (som allt annat på Hatteras Island) Cape Hatteras National Seashore och det betyder att det är skyddad mark.

 

Den här stranden får vem som helst använda på dagarna, men ingen får tälta där över natt.
Vill du bada här så slipper du garanterat trängas med någon annan.

Inget kommer någonsin att byggas här eftersom strandskydd råder och ön är nationalpark i sig.

Utsikt från ödestränderna norr om Rodanthe mot byn.

I norra Rodanthe spelade man in den romantiska filmen “Nights in Rodanthe” efter Nicholas Sparks roman med samma namn. 

Huset man använde i filmen finns kvar, men nu är det flyttat flera meter upp på stranden. Det brukade stå precis i vattenbrynet.

Man kan hyra det huset, och dess interiör ser exakt ut som den gjorde i filmen.

Jag kan berätta att man även flyttat Cape Hatteras fyr på samma sätt som man flyttade huset från filmen. Den fyren stod vid strandlinjen förr, men är nu flyttad 460 meter upp i strandskogen. I den vevan då fyren flyttades (1999) flyttade men även alla andra byggnader också såsom fyrvaktarbostaden och en sjövbevakningsstation. Innan fyren flyttades 1999 stod den 5 meter från stranden och det var bara en fråga om tid innan den skulle kollapsa. Cape Hatteras fyr är MÄKTIG så tack och lov att de flyttade den.

 

Huset från filmen Nights in Rodanthe.  Jag har länkat den firma som hyr ut huset i texten ovan för den som vill ta sig en titt på det.

I den här delen av Rodanthe står många hus precis vid strandkanten.

Vid högvatten står de i vattnet. Hela tiden sköljer Atlantens mäktiga vågor över dess pelare. Varenda våg måste kännas i dessa hus då man vistas där.

 

Hus på stranden i Rodanthe.

Piren i Rodanthe är så fin, den hade även den en betydande roll i filmen.

Rodanthe Pier i soluppgången.

Ibland flyter hus ut till havs. 

De tappar sitt fotfäste och bara kollapsar. I fjol flöt två strandhus iväg. Dessa barriärrev är ständigt utsatta för hårda vinda, orkaner samt erosion. Husen orkar till slut inte stå längre.

Vi märkte nu hur många hus som är utdömda och inte längre hyrs ut. De husen står kvar som gamla reliker från en svunnen tid.

Stora gamla kråkslott. Både fascinerande, vackra och spöklika på en och samma gång.

Jag fick frågan på mitt privata konto på Instagram om man river deras hus? Eller om det är havet som tar dem till slut?

Svaret på frågan är att jag INTE vet. Somliga hus flyter ju till havs uppenbarligen. Andra kanske man väntar på tills de helt börjar förfalla? Jag kan inte tänka mig att man låter ett hus helt stå kvar som en ruin. När man ser dessa hus är det lätt att börja fundera eftersom dessa kråkslott är så fantasieggande i sig själva.

 

Ett hus som uppenbarligen ska flyttas, eller rivas.

Det här huset är utdömt.

Kråkslott.

Hus precis vid stranden sedda från gamla landsvägen.

OCH hur sorgligt är inte detta, ett nerbrunnet hus som förmodligen inte alls var gammalt.

Husen ligger i sanden direkt på stranden.

Det här huset går det ännu att hyra, men jag undrar hur länge till??

Hur som helst det är en drömmig plats med kusliga inslag, samtidigt är det vackert som en saga (eller det är vad jag tycker iallafall).

För mig är det ett måste att komma dit varenda gång jag är där. Jag tröttnar aldrig på denna äldsta del. Jag vill bara ha mer, mer och mer av det.

 

Huset Peter är på väg mot är också utdömt.

När det är högvatten når vattnet hela vägen upp till husen.

Att vi ska hyra i norra Rodanthe? Nej, det vill vi dock inte. Där är det bara sand, sand och sand. Vi har iallafall enar och träd där vi är, och sanddynerna mellan strand och hus skyddar mycket.

Dessutom har inga hus i den gamla delen pool för det går rent tekniskt inte att anlägga en pool där det endast finns sand. Havet skulle sluka dem direkt. Eller sanden skulle börja driva in i dem och begrava dem till slut.

Men, det är en underbar plats att besöka! Varje gång.

 

Det här huset står allra längst norrut.  Huset är utdömt.  Det är ett av de mest fascinerande hus jag vet.  Jag får liksom inte nog av det.  Nästa gång jag kommer dit kan det mycket väl vara borta.  MEN visst ÄR det väl ändå SÅ trollbindande.

Varenda våg måste kännas när man vistas i detta hus.  Eller vistades, ingen får längre hyra eller bo där.

Men det är ju så läckert!!

Med detta önskar jag dig en bra onsdag!

Come with me to The Outer Banks, or Travelogue 2.

Good morning July people!!

I hope you all had a good, relaxing and fun weekend. 

Today I’ll take you back to The Outer Banks again. It is time for my second travelogue.

  ***

You all know that I am true born and bred morning person. I can never, ever sleep late in the mornings. Usually, I am awake around 5:30 and by then sleep is over and out.

Do I like this? No, not really. However it makes it easy for me to get out of bed at the crack of dawn, if needed. 

Well, I also tend to like getting up in the early morning, getting my walk in as the day starts and then hanging with my coffee either outside or inside (depending on weather).

When at the beach, there is something so strong that lures me out no matter what time. That is the sunrise, my friends. I cannot stay in bed as the sun rises. I just HAVE to get out there, to the beach. There is something so special when the sun rises over the Atlantic Ocean. No matter what, I have to see it, I have to be there in the moment.

So, I rolled out of bed around 5:15 when we where in the OBX in order to greet the sun. This never, ever, ever gets old … OK, maybe if you live by the ocean every day of the year it becomes like an every-day-thing. But for me—the occasional visitor— it is a MUST see.

 

The way to the beach over the sand dunes.

I mean yes! Just YES!!

Let's go surfing ...

Another morning, same beach ...

Some mornings Peter went with me, other mornings I was alone. 

But you are never alone at sunrise, there are always some people out to greet the new day. Some of them bring their coffee and a beach chair, some of them do some morning fishing from the shore, others go surfing. Some people, like me, get their walk in at the same time.

When the sun has risen most people go inside again and then they will return to the beach many hours later. I am one of them as well. I get my walk in, go home and make myself a cuppa and a breakfast sandwich ( I eat breakfast when on vacation) and plant myself on the deck. Usually, I do some instagramming at that point, maybe I’ll make a reel … It tends to get very hot after a while so I will have to move my ass back into the AC again, HA!

Does this ever get boring?
Gone fishing ...

My breakfast on the upper deck.  BUT people, this was short lived.  Right after I shot this pic, I got attacked by SEAGULLS!  They really wanted my sandwiches.  I had to flee inside the house.  After this occurrence I never took any food out on the deck again, only my coffee.  Stupid seagulls, gaaahhhh ... 😅

People with surf boards on their way to the beach. Pic taken from our upper deck.

Here we are, all set up.  Time check? 11:30.  We got there around 10:30.  We had the tents set up all day even when we walked back to the house for lunch.  After lunch, I usually planted myself by the pool.

But mornings at the beach are the best.

It is so worth getting out of bed just to catch the essence of them. It is worth it since I am such a morning person.

 

I mean, this!!!

And all the perfect sea shells that you'll find ...
 Priceless!

There are so many juniper bushes on the sand dunes by the beach.

When I am in our summerhouse by The Sound I never, ever catch the sunrise. the sun rises in the woods behind our house super early in the morning (it hardly sets for that matter either). If I want to catch the sunrise when at The Sound I will have to take the boat and go somewhere where I have a good view of it. When at The Sound I have the sunsets instead, and they never get old either. How many sunrises and sunsets can you see in your life and never get tired of them? That’s the thing, you can never get enough no matter what. Nature is pure magic.

 

The light!

Sand dunes and sunrise.

The way back to the village ...

All right, I wish you a good day and I hope to see you here tomorrow again.