Inser faktiskt, Här och Nu, Blogguppehåll och Karolina

Hej torsdagsmänniskor!!



*   NI fick mig att inse!

TACK till er alla som skrev om optiker, ögonläkare och vikten av en ordentlig synundersökning i gårdagens inlägg.
Nästan samtliga av er skrev om nödvändigheten vad gäller en riktig koll av ögonen.
SÅ, jag kommer att gå till Peters optiker här i Reston och verkligen göra en undersökning.
Inser ju att det är NU de där första problemen redan kan vara här.
Inser också att man alla gånger kan vänja sina ögon och inte ens fatta ATT man har dålig syn.
Så, jag ska gå!


TACK för att ni alltid tycker till och ger så mycket fin feedback på det jag skriver.

NI är alla bloggens blod och vitaminer. Utan er, ingen blogg!!!



*   Här och Nu!


Veckans bilder från mina underbara morgonrundor.
VILL inte vara utan dem.  De få dagar jag inte tar mig ut av någon anledning känns det tomt och fel.
Jag älskar att komma ut på dessa promenader.  Ja, det är hett och svettigt, men det är SÅ värt ALLT.
Jag får in alla mina steg, vilket är minst 10.000.
Samt att jag älskar att komma hem igen medan det ännu är mycket morgon och förmiddag kvar.
Ja, jag är helt klart beroende av det allra vackraste ljuset också.   Det är främst ljuset som lockar ut mig.

Häng med på veckans vackraste.

ÅH denna soluppgång vid den mest magiska av stränder vid sjöarna.  Den mest trolska platsen ligger vid Lake Audubons östra strand.  Jag är helt övertygad om att denna plats ÄR förtrollad.  Jag tog detta foto i fredags.

Soluppgång vid Lake Thoreau i tisdags.   Det betalar sig att kliva upp i svinottan (plus att jag ändå inte kan sova, så ...)

Lake Thoreau igår. Så fin morgon.  Alla morgnar har varit perfekta denna vecka.  Tror detsamma gäller både idag och imorrn.  GOOD for me!!!

Lake Thoreau

Denna bild är också från igår.  Älskar dessa bryggor.

*  NU blir det blogguppehåll ett tag.

VET ni vad!
I nästa vecka, och en bit in på följande vecka, kommer jag att ta en paus från bloggandet.
Varför?
JO!!! FÖR ATT VI ÅKER TILL THE OUTER BANKS PÅ SÖNDAG!!
Jag har knappt vågat tänka tanken ut själv. Knappt ens vågat glädja mig. Ärligt talat, det är nästan så att jag inte ens kan glädja mig fullt ut nu heller.
MEN nu börjar jag nästan tro att det kommer att bli av!
Vi kommer att kunna åka iväg till vårt hyrda hus i Rodanthe-Waves-Salvo!!
Jag tror faktiskt det. TROR. Svär inte på det förrän vi väl sitter i bilen …

I dagsläget törs man ju inte glädja sig för mycket. Covid har stulit en del av min inre glädje. Det kan jag nog säga.
Pre-covid gladde jag mig åt saker och ting i månader och veckor innan de blev av.
Nu känns det som om jag inte kan glädja mig ens ett par dagar innan vi drar …
Jag har undvikit så mycket jag kan vad gäller folk och ärenden den senaste tiden.
Allt bara för att försäkra mig om att verkligen få till denna enda veckas semester på hela året.
Än idag kan jag inte helt glädja mig.
Jag kan bli sjuk.
Peter kan bli sjuk.
Keith kan bli sjuk.
Sen har vi orkaner …
Som ni vet drar en riktigt JÄVEL in över Texas och Louisiana från Mexikanska Golfen nu.
Den kommer inte att drabba oss, men det hade andra orkaner kunnat göra.
Däremot drabbar den folket runt Mexikanska Golfen hårt.
MÅ det gå vägen.
Enligt tidningarna är det ju i Katrinas klass.
Arma folk, jag säger bara, arma folk som nu ska drabbas av Lauras vrede.



*    Karolina

KAN också berätta för er att Karolina kommer hem på lördag! Ja, för att åka med oss till OBX!
Hon är med oss en dryg vecka innan hon styr kosan tillbaka till LA igen.
Jo, vi gläder oss.
Vi har inte setts sedan i februari.
Karolina kommer INTE ensam, pojkvännen Mike är med. Det här blir första gången vi träffar honom.
OK, erkänner att jag är nervös inför det. Eller lite spänd är väl ett bättre ord. MEN jag tror det ska gå fint. Mike är en lättsam kille.

Idag ska Karolina och Mike testas för Covid. Det innan de sätter sig på planet mot Northern Virginia på lördag.
Just därför har jag inte tagit minsta risk de senaste dagarna heller.
VILL ju så gärna att detta ska ros i hamn.
Vi behöver ALLA denna vecka vid havet!!!



SÅ, det blir inget bloggande på ett tag nu.
Jag återkommer med massor av bilder och reseberättelser då jag kommer tillbaka igen!
Det var länge sen jag var på OBX i augusti-september. Det blir lite annorlunda än hur det är i juni månad. Men icke desto mindre härligt.


Jag återuppväcker mitt instagramkonto för resor i och med denna vecka.
Ni hittar mig på @nesw_travels
Mitt vanliga instagramkonto, @skandigirl, kommer ju att vara aktivt som alltid. Dock, där är jag aldrig direkt personlig, det är ett tillrättalagt fotokonto.
På @nesw_travels är det personligt med mycket text och många bilder vilka verkligen bara är snapshots utan minsta redigering.
Välkommen att hänga med på de bägge kontona.


Karolina och Mike hyr för övrigt bil då de kommer till Dulles Airport. Ytterligare en säkerhetsåtgärd på många sätt.

***

Lev väl tills bloggen väcks till liv igen i nästnästa vecka.
Stay classy!
Be good!
OCH framförallt,
HÅLL er friska!!!

Läsglasögon, åldrande och lite stil till slut ...

Hej onsdag!!



Hur många av er använder läsglasögon?
För mig är läsglasögon ett absolut måste i vardagen. Numera är det så.
Jag kan inte läsa tidningen, böcker, skriva här på datorn, läsa på datorn eller skriva överhuvudtaget utan mina läsglasögon.
Nu har jag varit beroende av läsisar i snart tio år. Minns att jag var 45 år då jag köpte mitt första par.
Den gången satt jag på Barnes and Noble (bokhandel) och läste tidningar. Jag blev allt mer trött i ögonen och innan jag lämnade B&N den dagen hade jag köpt mitt allra första par läsisar.

Sen dess har glasögon kommit och gått i en aldrig sinande ström.
Jag har flera par på varje våningsplan. Här på mellanplanet har jag ett par i köket, ett annat i vardagsrummet, ett par ligger i min handväska.

Mina glasögon här på mellanplanet just nu.

Om jag någon gång råkat glömma läsglasögen hemma, till exempel om jag åker och handlar, blir jag så störd då jag inte kan läsa det finstilta på förpackningarna.
SÅ. Otroligt. Störigt.
För, ibland kan det hända att jag drar till affären med endast plånboken i fickan. DÅ är det nästan givet att jag glömmer läsisarna hemma, om de inte sitter på skulten.
DET är trist för en person som alltid haft bra syn att plötsligt behöva använda glasögon. MEN så är livets gång.
Det är ju en typisk åldersåkomma. OCH jag undrar om någon alls kommer undan ödet med läsglasögon?
Ingen big deal ÄR det ju i och för sig. Inte alls. Det är bara så konstigt att plötsligt en dag inte kunna se det finstilta.
En annan sak jag lagt märke till är att det numera är mycket svårare att läsa i dunkel. DET hade jag aldrig problem med förr. Jag kunde sitta i skymningen och läsa utan problem.
Det går inte längre.
En lampa måste vara tänd och läsglasögonen måste sitta på näsan.

Jag undrar ibland hur många läsglasögon som passerat revy sedan jag köpte mitt första par?
Ty läsisar tappas, de går sönder, de glöms kvar, de tappar glasen …
Mina allra första var ett sådant par som hade de där typiskt långsmala läsglasögonutseendet. Jag har kvar dem, konstigt nog.
Kanske beror det på att jag snabbt insåg att det fanns så många snygga glasögonpar istället för de där “typiska”?
Jag har köpt läsglasögon på Anthropologie (en favoritaffär som säljer kläder och inredning), mitt allra bästa par köpte jag på Ann Taylor Loft (klädaffär). Jag har köpt glasögon på Target och de allra flesta har jag beställt från Amazon.
Numera vill jag absolut inte ha de där smala sorterna. Jag vill ha stora läsglasögon. Ganska stora glas.
Vilken tur ändå att det är så otroligt LÄTT att skaffa sig ett par läsisar. De finns precis överallt.  Om man skulle råka glömma dem hemma på en resa kan man lätt skaffa sig ett par nya.
BRA där!!
Så var det nog inte förr i världen, då fick man sitta med förstoringsglas. Förhoppningsvis hade man ett sådant i hushållet då det begav sig.
Annars var det väl i stort sett kört vad gällde läsning och finstilta i livet, UGH!!

Något jag hittills aldrig gjort är en ordentlig syn och ögonundersökning. DET borde jag nog boka in mig på, helt klart. NU, vid min ålder, kan man säkert börja spåra de tidigaste farliga ögonåkommorna.
Peter gör en grundlig ögonundersökning en gång om året, men så har han också vansinnigt dålig syn och har haft glasögon (numera linser) sedan han var liten.
Jag har oftast inga problem alls att se på långt håll. Inga problem att se på TV, eller se skyltar då jag kör bil. DAGTID, tillägger jag.
Mörkerkörning ÄR numera inte alls roligt. OCH om det regnar och är mörkt sätter jag mig helst inte alls bakom ratten om jag slipper.
Peter köpte ett par glasögon till mig enkom för mörkerkörning för ett tag sedan, de ser ut ungefär som solglasögon. Dock, de hjälper inte ett dugg.
Trist nog.
Som tur är ser Peter bättre i mörkret än jag då vi kör bil. Jag har så himla svårt att bedöma avstånd i mörkret, vilket ju kan vara ett smärre problem.

Ibland tänker jag på vilken skillnad det är att vara 54 år idag mot hur det var för 30-100 år sedan.
En 54-åring 1920 var gammal.
Hon var sedd som en åldrad kvinna.
Idag blir man knappast sedd som lastgammal, om än inte ung heller.
Vi klär oss inte efter någon slags obligatorisk åldrande stil som ju var ganska given förr. Vi har inte håret i knut bakom ett huckle. OK, jag har håret i knut när jag är ute och går, hehe. Om inte skulle jag försmäkta. Ja, ni vet …
Vi sportar på och håller igång, klär oss i det vi vill (numera är ju vad “som är passande” väldigt uppluckrat). Vi klär oss som vi vill.
Jag går till exempel gärna i korta kjolar, framförallt på vintern. DÅ med tjocka strumpbyxor. Nu på sommaren har jag noll problem med att ha shorts på mig, eller för all del kortare klänningar. Kan dock säga att jag har snäppet kortare kjolar och klänningar vintertid än sommartid.
Jag kan inte säga att min stil idag är direkt annorlunda än hur den var runt 30. Det var då jag började hitta det jag kallar “min egen stil” och den har jag nog hållit fast vid, mer eller mindre.
Det ska bli intressant att se hur mycket som ändrats “when I am 64”?
Jag minns ju själv hur det var att gå omkring i Stockholm för inte allt för länge sen och fortfarande se “riktiga tanter” med hatt, kappa, beiga strumpbyxor, fotriktiga skor, silkesscarf runt halsen, och ofta med liten hund i koppel. HANDVÄSKAN var given.
Finns hon idag?  
När jag växte upp fanns hon överallt.
Idag är nästan alla “tanter” piffiga och ungdomliga.
AM I RIGHT!?

Den här är lite kul. Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin och Austin Morris målad av Roy Svensson. Äkta tanter av den klassiska skolan.

Från läsglasögon till stil …
Sådan vinkel kan ett inlägg få ibland.

Hur är det med dig?
Kan du klara dig utan läsglasögon?
För dig som kanske är något yngre än jag har du förmodligen inte kommit till den fasen än.
Har din stil ändrats mycket genom åren?
Stil, det skulle förresten kunna förtjäna ett alldeles eget inlägg ...
Tycker du också att det är skillnad på hur man ser på “lite äldre kvinnor” idag mot för bara  några decennier sedan?
När man tänker efter behöver man kanske inte ens gå så jättelångt tillbaka i tiden, eller vad säger du?

Med detta avslutar jag dagens inlägg.
Jag skjuter härmed upp mina läsglasögon i pannan och tackar för att DE finns!!!

A late summer post!

Good morning Tuesday readers!!


Another summer weekend has come and gone.
August is almost over. Fall is just around the corner.
However, in my neck of the world it is not really fall until October. BUT, the evenings get darker much earlier now, the same can be said about the mornings. And, sometimes there really IS a hint of fall in the air.

However, it feels like late summer.
Sticky, hot and humid. Normal, in other words.

Peter and I had a nice weekend.
Friday evening was spent on the deck. AS always.
Yes, yes … a mandatory Aperol spritz for me of course. What else is …
BUT, we went to bed early …

… Saturday morning we left home at 6 AM for Harpers Ferry, West Virginia.
Hiking?
Yes, yes!!
An easy hike, but a long one, along the Potomac Heritage Trail awaited us.
The weather was a bit foggy and cloudy, but it cleared up later on.
It was humid and therefore really hot.

Peter's standing next to the Shenandoah River in the early morning.

Misty, gray mountains.  

The hikers of the hour.

I am standing in West Virginia looking at the state of Virginia to my right.

It is so nice to hike in this tri-state area.
We started, and ended our hike in West Virginia, the majority of our hike took place in Maryland. And we could see Virginia to our east always the entire time.

Leaving Harpers Ferry in West Virginia for Maryland.

Happy hiker on The Potomac Heritage Trail.

Overlooking West Virginia.

Do you see the rock on your left? I have been to the rop of that rock a couple of times.  When you're there you have the most fantastic view of Harpers Ferry.  It is called, Maryland Heights.

People are tubing along the Potomac.

You share the path with bikers.

We hiked along the mighty Potomac River, and that is always a treat.
A picknick lunch?
OF course! You just cannot do a proper hike without a picknick.
It tastes soooo good.

LUNCH!!  It tastes SO good.

More tubers are coming down the river.

Lots of shells on the river bank.

Ah, THIS!!!  THIS is why we hike.  For moments like this!   Do you see the grey heron on the rock in the middle of the pic?  To your right you have the state of West Virginia, to your left the state of Maryland.  And straight ahead, the state of Virginia.   

Yes, I love this!!

And, once we got back to Harpers Ferry we treated ourselves to an ice cream cone each. THAT was pretty much the first ice cream I have had this entire summer.
I got blueberry cheesecake. As soon as I see blueberry flavored ice cream I have GOT to get it. It is rare here in the US to find that flavor.
As is pear, for some BIZARRE reason.
Same goes for black currant. What gives?
I miss ALL those flavors.

Yes, these guys were fishing.

Here we go again, Maryland Heights.  It is sunny now, as you all can see.

This is were the Potomac river and Shenandoah river merge.  And, straight ahead it is ALL Potomac.

SOOOO tasty!!

BUT, a good day for a long hike it was.
In the evening we hung out on the deck again. Our good friend came by for dinner, very nice.

The mighty Potomac.

Harpers Ferry.

White water rafting on Shenandoah river.

I wish all of you a nice and good Tuesday!!

Otippat! Som jag sa, Söta besökare, På tal om ... OCH, Här och nu.

Hej torsdag!


*   Otippat!

Haha, mitt inlägg igår var ju galet osponsrat. Amazon skulle bara veta vad jag skrev om dem. De skulle gott kunna ge mig ett fett arvode på min text.
HAHA.
Nej, men förvånande roligt för mig att det inlägget genererade så mycket tyck.

Det ska bli spännande att se vad utbudet i Sverige blir. OCH hur de kommer att lösa leveranserna. DET är ju mycket tack vare det faktumet som gör det SÅÅ enkelt för oss konsumenter. Ja, att leveranserna är så smidiga.

Jaja, nu kommer de då till Sverige och ni därhemma får hojta om vad ni tycker den dagen de verkligen etablerat sig.

SÅ himla KUL att läsa om era åsikter i frågan.
Inte trodde jag att mitt lite slängiga inlägg om Amazon skulle ge så mycket feedback.
Tack, ni är bäst!!



*   Tidigare, som jag sa …


Igår stod att läsa att Starbucks kommer att inleda sin “pumpkin spice season” tidigare än brukligt.
Varför? Jomen tacka covidskiten för det.
Det blir nog som jag skrev tidigare i sommar, allt kommer att tidigareläggas nu, och vi börjar med “Starbucks höst”.
Folk vill bara se framåt nu. Alla längtar tills skiten är över.
Istället för att leva i nuet så skådar alla mot framtiden. MIG själv inkluderad.
Jag längtar tills den här sommaren är SLUT.
Jag längtar till hösten.
Jag längtar till och med tills att nyårsklockor ringt in 2021.

Bild från cnet.

Fram tills dess tror jag det blir en orgie i höstmys.
Sen kommer julen att plockas fram mycket tidigare än normalt.
Det blir ett sätt att orka, att ha något att se fram emot.
En morot under ett blytungt år.
Ja ni vet …

Jag brukar ju annars “skälla” på alla som prompt ska in i nästa årstid. I nästa säsong. Det är en käpphäst för mig.
I år? Pffft …. BARA in i nästa, och sen nästa …
Jag sällar mig till KLUBBEN!!!


Låt det bli höst. NU!
Sen, LÅT det blir JUL.
OCH, stöka över nyår ALREADY så vi får ett nytt år.



*   Söta besökare


I slutet av den här sommaren börjar fjärilarna äntligen anlända.
DE är inte lika många som de annars brukar vara, tycker jag. Det känns som om fjärilarna blir allt färre.
Sorgligt.
En annan sen besökare är kolibrin. NU har de äntligen börjat dyka upp, och nu ser jag dem ganska ofta. Faktiskt flera gånger om dagen.
Jag har en så kallad humming bird feeder som är fylld med sockervatten. Sådant vatten älskar de små, små fåglarna.
Det är verkligen roligt att se flygande kolbrin. SÖTA.

En liknande lustig insekt vi har är den så kallade hummingbird moth. DET är en insekt som är ganska lik kolibrin, den är mycket speciell. När du ser den vet du först inte om det är ett ovanligt stort bi eller en kolibri, men snart ser du de lite annorlunda insektsvingarna och den snabba stilen.
Jag tycker om de där insekterna . De älskar också blommor med söt doft, precis som kolibrin, men jag har aldrig sett dem dricka ur min feeder.

Iallafall, alla fåglar (eller de flesta då) och insekter gör mig glad. Förr var jag ganska rädd för getingar, det är jag inte längre. Kan sitta lugnt medan de surrar omkring mig.


*   På tal om det!

Häromkvällen såg jag säsongens första TV-reklamfilm på temat Halloween! Jag har även fått Halloweenannonser i min instagramfeed.
Höstdoftljus av olika slag har också börjat dyka upp bland mina annonser på instagram och på Fejjan.

JAPP, snart är det dags att bege sig på ljusspaning och börja köpa hem doftljus igen.
Jag tänder inte alls lika mycket ljus på sommaren som jag gör under höst, vinter och vår.
Men eftersom jag längtar framåt längtar jag således efter doftljus och höstmys också.
Så det så.
Skäms inte ens för att skriva det.
Det jag skriver nu hade jag aldrig skrivit om det varit ett normalt år.
Men, så är väl människan skapt, iallafall jag då … hehe.




*   Här och nu


Nu märker jag tydligt att det är mörkare om kvällarna. Morgnarna är givetvis också lite mörkare. Nu går solen upp klockan 6:26 och ner klockan 19:56.
Jag går fortfarande upp klockan 6:15 och är ute på min runda 6:30.
Funkar bra det. Kör på så tills vidare.

Bilder från veckans rundor.  JAG älskar och uppskattar platsen där jag bor så mycket.  JAG har sagt det förr, men jag säger det igen.  Varje dag prisar jag det faktum att jag bor här. Mitt i denna underbara natur, bland alla parkvägar och leder.

De här två första bilderna är tagna från ett område nära mig som går under namnet The Wharf.  Ni har sett bilder därifrån förr.

Det ligger precis vid Lake Audubon här i södra Reston.  Men, det som gör det så unikt är att det är uppbyggt runt dammar.  Varenda uteplats vetter mot dammarna.  

Jag brukar fundera på hur det är att bo där.  Jag kommer alltid underfund med att jag inte skulle vilja. DE bor alla som på en bricka.  SÅ fort någon går ut på sitt deck ser ALLA det.  Tänker också att det måste vara ytterst störigt under sommarkvällar om någon har fest.  Eller, faktiskt bara om några sitter ute och pratar.  Deras röster hörs alla gånger över hela dammen.

Tänker också på mygg och annat oknytt.  Men visst, stället har charm och det är högst unikt.

På vintern vet jag att de skottar upp de grunda dammarna och åker skridskor där, så himla trevligt.  Men nej, jag föredrar mitt lite mer privata boende.  Dock, jag älskar att spana in The Wharf när jag går förbi,  vilket jag gör åtminstone två gånger i veckan.

Här är en annan plats vid Lake Audubon.  Min favoritplats.  Det råder magi där.  Alla årstider.  Jag vet inte vad det är, men just denna plats är nästan som en gammal målning.  MED den som bor här skulle jag LÄTT byta!!

Suluppgång över Lake Thoreau.

What's your story morning glory?  Blomman för dagen!

OCH igår ska ni veta att regnet ÖSTE ner då jag gick min runda.  DET vräkte ner.  MEN, nej, det stoppade inte mig.  PÅ med regnjackan och så iväg.  Peter trodde att jag skulle ringa honom för att be honom hämta upp mig längs vägen. Pfft, inte då ... jag gick och gick i regnet.  Mina leggings och skor blev blöta, men det är OK.  Det var skönt på alla sätt.  Mötte knappt en enda människa.  Grått var det, såååå grått.

Jag igår i ösregnet.  Det gick noll och ingen nöd på mig.

***

Eftersom det är ännu en sommarfredag imorgon betyder det att det inte blir något inlägg här.
Jag kommer att återuppta fredagarna när det "officiellt är höst” här. Alltså efter Labor Day.
Labor Day i år är den 7 september.

Jag önskar er en finfin och bra augustihelg!

SÅ icke sponsrat!

Godmorgon denna onsdag!


Jag läste i tidningen (DN, den enda svenska dagstidning jag läser. Loggar in på en kär familjemedlems konto så att jag får hela E-DN) att Amazon ska etablera sig i Sverige nu.
Vad säger ni svenskar därhemma om det?
Gillar ni det?
Tror du att du kommer att handla där?
Tror ni det blir ett hot mot småbutiker och affärer?

Här har Amazon funnits i en herrans massa år.
För mig är det något av en husgud. OM man nu kan kalla en tjänst online för husgud. MEN, det är sant.
När jag ska beställa något, vad det än är nästan, så gör jag det via Amazon.
Klickar på produkten, får min beställning bekräftad och en dag senare ligger ett paket utanför dörren.
Volia. Lätt som en plätt. FÖR lätt ibland, tro mig …

Bild från mel magazine

Under krisen har Amazon verkligen gått från klarhet till klarhet. Folk har beställt därifrån som aldrig förr.
Inte konstigt alls i och för sig när resten av rikets butiker stängde ner.
DÄR kunde Amazon verkligen sko sig, på krisen.
Saken är ju den, du kan beställa precis allt därifrån. Allt från böcker, möbler och kläder till toapapper, rengöringsmedel och tandtråd.
Dessutom äger Amazon matbutikskedjan Whole Foods.

Om man beställer mycket från denna tjänst lönar det sig verkligen att bli Prime-medlem. Då betalar man en summa om året, med den summan kommer gratis leveranser på allt du köper. Du slipper betala frakt helt och hållet.
Dessutom får man genom Prime strömningstjänsten Prime som har massor, massor och åter massor av filmer, originalserier och dokumentärer.
En annan sak jag gör via Prime är att jag förvarar alla mina foton hos dem. Jag har tusentals bilder, och de ligger alla i ett moln hos Prime. Jag kan förvara hur mycket som helst i det molnet utan någon extra kostnad. Bilderna har jag tillgängliga via en app på min telefon och en app på min dator.
I mitt tycke lönar det sig väldiga att bli medlem i Prime.

Det jag verkligen gillar med den här Amazonjätten är att man kan lita på dem.
Dina varor kommer, och de kommer på utsatt dag.
Är det något fel på varan är det lätt att skicka tillbaka den. OCH kommer inte varan ALLS (av någon skum anledning) så skickar de nytt direkt utan minsta bråk.
Andra ställen jag beställt ifrån känns svajiga. Speciellt mindre företag. Jag har blivit blåst också, mer än en gång. Beställde till exempel en blus som jag sen aldrig såg röken av. Därför är jag numera ganska betänksam då det kommer till små postorderförsäljare.

Bild från Pinterest.

DET låter som om jag skriver en reklamtext för Amazon nu, haha. SOM om jag är sponsrad. I SO WISH, HAHA.
Nej, jag bara ger er mina two cents.
Jag vet faktiskt inte om små företag, och övriga butiker, blivit lidande genom alla dessa år då Amazon har funnits.
Jag kan inte svara på hur många som eventuellt gått i graven på grund av Amazon.

Annars brukar man skälla på Walmart här i US. De flesta av er vet säkert att Walmart är ett stort varuhus som har massor, massor med varor av allehanda slag. Allt från mat till gräsklippare, typ.
Man brukar säga att där Walmart etablerar sig ryker alla andra småfirmor. Dessutom är Wally-World (ett annat namn på butiken) kända för att behandla sina anställda som skit. Betalar uselt, inga som helst förmåner etc.
Detta gör att många bojkottar dem. Jag är en av dem som aldrig går dit.
Walmart och Target är liknande affärer, samma koncept. Men Target ligger flera snäpp ovan Walmart vad gäller det mesta, inklusive det faktum att de behandlar sina anställda så mycket bättre.
Target brukar etablera sig på platser där det finns ett visst klientel. Lite som Starbucks, Trader Joe’s och Whole Foods mfl.
De bygger där pengar finns, så att säga.
Walmart kan slås upp på en liten, liten ort mitt på bondvischan. Där kan de ofta vara efterlängtade och hatade på samma gång.
För visst, arbetstillfällen ges ju.

Nä, nu ska jag faktiskt bryta ut på Amazon, hehe.
Jag ska klicka hem ett par snusnäsdukar. Har alltid en sådan HÅRT knuten runt huvudet när vi vandrar. Jag ska beställa ett par böcker likaså och en Lancome mascara.
Imorgon kommer paketet att ligga utanför dörren.
Som sagt, ibland är det för lätt att klicka hem …

Bild från thefunnubeaver.com

Det var det om det, kära ni.
Önskar samtliga en fin och bra onsdag!

A little of everything ...

Hello Tuesday!


Isn’t it strange how fast time flies after all?
We’ve been in crisis mood for over five months.
Five months!!
OK, I am not as freaked out as I was in the beginning of all this.
I am not losing sleep over it anymore. I am not checking the news online time and time again.
I guess that we all have come to be a bit adjusted.
A human being cannot live in constant fear.

I am very careful in my every day life.
To wear a mask is a given MUST!
We cannot even enter any stores—or establishments-- without a face mask. I have a bunch of masks here at home, all made out of fabric.
As soon, as I have been to the store, or elsewhere, I immediately throw them in the laundry bag in the basement.
My mask will protect you and you will protect me as you are wearing one.

I’ll bring a mask along on my daily walks as well.
I am not wearing it the entire time I am out. BUT, when I pass someone on the trails I put it on.
Easy.
However, I really do not think you can catch Covid from a person you pass outside for a split second.
I don't think so whatsoever.

But I am careful. So is Peter, and so are all the people I know.
However, I am not overly scared anymore. I do not fear the grocery stores like I used to a couple of months ago.
I go shopping anytime I feel like it.
With a mask on. Yes, of course.
And, I wash my hands like a maniac once I get home.  I have hand sanitizers in my purse and in the car.
There is no shortage of anything anymore at  the stores. Well, I take that back, it is hard to find Lysol sprays and clorox-wipes. But, the rest? NOT a problem.
THANK higher powers for THAT, that phase really was beyond ridiculous.
No, I do not think we’ll see that kind of craziness again, the empty shelves, the lack of paper products, no soaps anywhere, no chicken, no ground beef.
No pasta or rice.
NO that part is over with, and that is nothing but good.
As I said, I do not think we’ll reach that point of madness again.

The weekend was good.
My father- in- law was here for dinner Friday night.
We had drinks on the deck, but we ate inside.
Pretty soon we all have to start seeing one another inside our houses again. In smaller groups. One person, or one couple, at the time.
I am fine with that.
Peter and I took long, local hikes as well both Friday and Saturday.
We went to my mother-in-law's grave at Arlington Cemetery.
We were hanging on the deck when we could. Weather wise it’s been a gray weekend, rainy at times. Mostly overcast. Boring weather, in other words.

Nature is lush.

Karolina moved into her new apartment over the weekend.
YAY!!
It was sweltering hot in Los Angeles on Saturday, so the move was on the burning hot side.
ON top of everything else, the AC in the new apartment did not work. OH boy, but that problem is fixed now.
Anyway, Karolina is as happy as a clam.
She’s so glad that she has left her old apartment . We are happy, too. This is a much nicer place in every way. And, her flatmates seem to be a lot more committed as well.

You can almost tell how humid it is here.  Sticky.  Kind of gross.  The worst kind of summer weather, overcast ... ugh.

SO, that were some thoughts from me this very Tuesday!
I hope you all are having a good day and that your weekend was GOOD!!