Ja, även idag ska jag ta er med till The Outer Banks via ännu ett resebrev.
Ni vet, denna plats därute i Atlanten som betyder så väldigt för mig ...
Den plats som lockar och drar varje år, en plats jag helt enkelt MÅSTE till.
***
Vi hyrde ett par cyklar när vi var på OBX.
Det är härligt att ha cykel när man är där, på så sätt tar man sig snabbt och lätt från ställe till ställe och slipper ta bilen.
Ja, det blir ju varmt förstås om man cyklar när det är som hetast under dagen, så det undviker jag.
Men inför en morgonpromenad är det perfekt att ta cykeln.
Jag menar, man kanske inte alltid vill promenera vid hemmastranden utan ta sig lite längre bort. Japp, då är cykeln det perfekta färdmedlet.
På morgonen är det inte heller så mycket trafik. Landsvägen som går genom dessa byar
är inte så tungt trafikerad då. Det är en stor fördel.
Här slutar allmän väg ...
Mest blir det att vi hyr i Salvo, men denna gång blev det i Waves. Men som sagt, alla dessa tre byar flyter ihop så det är svårt att veta var en by börjar och nästa tar vid.
Den nordligaste byn av dessa tre småbyar är Rodanthe.
Rodanthe har också de äldsta husen, och det vilar en alldeles särskild, svårbestämd stämning där. I Rodanthe finns inga sanddyner mellan hus och strand. De hus som ligger i Rodanthe är byggda direkt i sanden på stranden.
Fram till för några år sedan gick Highway 12 (landsvägen) rakt igenom det gamla Rodanthe. Numera måste man över en bro för att komma in de här byarna. Denna bro går numera i en båge över Pamlico Sound och man kommer inte längre in i den norra delen av Rodanthe. DET har gagnat alla som äger hus där, nu finns det ingen väg som skär igenom längre. Bron byggdes för att skydda naturen och sanddynerna.
Alltså himmel och hav en tidig morgon ... Färgerna!!
Till denna plats tar man sig således absolut bäst med cykel. Bortom Rodanthes norra ände finns bara sand och sanddyner i flera, flera mil innan man kommer fram till Oregon Inlet. Dessa stränder tillhör (som allt annat på Hatteras Island) Cape Hatteras National Seashore och det betyder att det är skyddad mark.
Den här stranden får vem som helst använda på dagarna, men ingen får tälta där över natt.
Vill du bada här så slipper du garanterat trängas med någon annan.
Vill du bada här så slipper du garanterat trängas med någon annan.
Huset man använde i filmen finns kvar, men nu är det flyttat flera meter upp på stranden. Det brukade stå precis i vattenbrynet.
Man kan hyra det huset, och dess interiör ser exakt ut som den gjorde i filmen.
Jag kan berätta att man även flyttat Cape Hatteras fyr på samma sätt som man flyttade huset från filmen. Den fyren stod vid strandlinjen förr, men är nu flyttad 460 meter upp i strandskogen. I den vevan då fyren flyttades (1999) flyttade men även alla andra byggnader också såsom fyrvaktarbostaden och en sjövbevakningsstation. Innan fyren flyttades 1999 stod den 5 meter från stranden och det var bara en fråga om tid innan den skulle kollapsa. Cape Hatteras fyr är MÄKTIG så tack och lov att de flyttade den.
Huset från filmen Nights in Rodanthe. Jag har länkat den firma som hyr ut huset i texten ovan för den som vill ta sig en titt på det.
Vid högvatten står de i vattnet. Hela tiden sköljer Atlantens mäktiga vågor över dess pelare. Varenda våg måste kännas i dessa hus då man vistas där.
De tappar sitt fotfäste och bara kollapsar. I fjol flöt två strandhus iväg.
Dessa barriärrev är ständigt utsatta för hårda vinda, orkaner samt erosion. Husen orkar till slut inte stå längre.
Vi märkte nu hur många hus som är utdömda och inte längre hyrs ut. De husen står kvar som gamla reliker från en svunnen tid.
Stora gamla kråkslott. Både fascinerande, vackra och spöklika på en och samma gång.
Jag fick frågan på mitt privata konto på Instagram om man river deras hus? Eller om det är havet som tar dem till slut?
Svaret på frågan är att jag INTE vet. Somliga hus flyter ju till havs uppenbarligen. Andra kanske man väntar på tills de helt börjar förfalla? Jag kan inte tänka mig att man låter ett hus helt stå kvar som en ruin.
När man ser dessa hus är det lätt att börja fundera eftersom dessa kråkslott är så fantasieggande i sig själva.
Det här huset går det ännu att hyra, men jag undrar hur länge till??
För mig är det ett måste att komma dit varenda gång jag är där. Jag tröttnar aldrig på denna äldsta del. Jag vill bara ha mer, mer och mer av det.
Dessutom har inga hus i den gamla delen pool för det går rent tekniskt inte att anlägga en pool där det endast finns sand. Havet skulle sluka dem direkt. Eller sanden skulle börja driva in i dem och begrava dem till slut.
Men, det är en underbar plats att besöka! Varje gång.
Det här huset står allra längst norrut. Huset är utdömt. Det är ett av de mest fascinerande hus jag vet. Jag får liksom inte nog av det. Nästa gång jag kommer dit kan det mycket väl vara borta. MEN visst ÄR det väl ändå SÅ trollbindande.
Varenda våg måste kännas när man vistas i detta hus. Eller vistades, ingen får längre hyra eller bo där.
16 comments:
Uau, wow! Ja, egentligen finns inte ord för detta makalösa inlägg, Skönhet så in i vassen, så outstanding som något kan vara. Underbart Annika, jag förstår så väl att ni åker dit år efter år. Jag har känt av stället i hela mig under tiden jag har läst ditt inlägg och sett på fotona. Magi!
Tack för morgonmagin! Den ska jag leva på idag!
Kramar över havet! 🤍
Tack för fantastiska bilder.
Vilka hus. Men så sorgligt. Att husen bara ska försvinna.
Och undrar vad ägarna tycker? Eller det är kanske inte privatpersoner utan företag.
Många tankar. Kan de försäkra husen?
Men tack så mycket för dessa magiska bilder och din berättelse om stället. Förstår att du/ni vill åka hit varje år.
Varför har de byggt så nära havet där i Rodanthe. Eller låg de längre upp från början. Om de inte gjorde det förstår jag inte varför man byggt sitt hus så nära. När man till slut vet vad som kommer att hända med det.
Men det är helt magiska och fascinerande hus i alla fall.
Kram Carin
Som alltid vackra bilder! OBX är verkligen en vacker och fascinerande plats, med sanden och vindarna. Det är för övrigt sorligt på något sätt, med husen som kommer att försvinna i havet.
Karin;
Miljoner tack för dina fina ord. Blir verkligen glad över att höra att jag kan förmedla känslan jag har då jag är där.
TACK igen!! Det är ngt alldeles särskilt där, det är verkligen det.
KRAMAR!!
Helt sagolikt vacker ställe, skulle kunna åka dit på direkten om jag inte var så trött som jag är. Inte hemma före kl 02.10 och upp före 08, det sätter sina spår.
Fantastiskt ställe och sedan att du fångat allt så helt perfekt. Utställning borde du verkligen ha.
Ett sånt ställe med så många roliga, häftiga och lite skrämmande hus i en liten by. Undrar hur de flyttar husen, vet att de både i Kiruna och Malmberget flyttar stora villor eftersom gruvan behöver marken för att få upp malmen. Då har jag sett bilder på långtradare som kryper fram med stora hus på släp. Synd med de övergivna husen, men de kanske inte var i skick att flyttas på längre.
Tack för jättefina bilder och intressant text, nu ska jag ta mig en liten siesta innan jag ska skölja och göra klart med de svenska jordgubbarna jag köpte idag. Älskar svenska jordgubbar och svenska äpplen, finns ingenting som slår det.
Stor kram
Cari:
TACK!!
Det är privatpersoner som äger husen, de anlitar företag när de hyr ut dem. Men många kör Airbnb numera, eller VRBO. Men jag skulle absolut säga att de företag som hyr ut är de som anlitas mest.
Men det är privatpersoner som äger dessa hus. Ja vad säger de när husen döms ut? Har ju hört att det är sgs som omöjligt med försäkring också på somliga av dem. De har säkert inte råd att flytta upp dem heller, eller så får de inte bygglov ... vem vet? MEN JA, det är sorgligt, det är verkligen det. SÅ mkt vemod där.
Carin:
Tusen tack för att du gillar. DET betyder mycket för mig.
Ja, det drar något sanslöst i mig, måste dit, måste, måste ...
Jag vet inte varför de en gång byggde i strandkanten. Ingen aning. KAN ju ha varit för att bilvägen gick för nära på den tiden.
Det har säkert att göra med klimatet också. Numera tror jag ingen bygger som de gjorde då dessa byggdes. De får inte bygglov för det. Men en gång fick de det och så byggde de på det sättet. Men ja, jag förstår inte heller.
VISST är husen het oroligt fascinerande. DET tycker jag med.
Kramar och tack för att du gillar!!
Elisabeth:
TACK!!
Men ja, hela platsen där i norra Rodanthe är vemodig och sorglig. Det är ngt alldeles speciellt i luften där.
Och ja, kanske har den som äger stället absolut inte råd att vare sig flytta kåken, eller riva den. Då får havet ta det till slut ... önskar jag visste mer ...
Yvonne!
Välkommen hem till Sverige!
SKÖNT VA!! Skönt att slippa hettan och komma till mer drägliga temps.
Men tack för dina utfinna ord. TACK!!!
Jag är så glad om jag kan förmedla känslan jag har där via text och bilder.
TACK!!
Det är en vemodig plats, väldigt mkt så. Jag känner inte av det på de andra ställena i de byar vi är. Men MIrlo Beach är ngt alldeles speciellt (norra Rodanthe alltså). Det vilar ngt i luften där.
Ja tänk att de kan flytta både hus och fyrar, otroligt. Vilket projekt.
Vilket åtagande, men som du säger de flyttar ju hela Kiruna och Malmberget.
Jösses vad de KAN, och tack och lov för det.
tror som du, de här husen kanske bara skulle rasa om de flyttades. Eller så har ägarna helt enkelt inte råd att varken riva eller flytta. Vem vet, önskar jag visste. Det ska bli spännande att se vilka hus som är kvar nästa gång jag kommer dit.
JAG vill att det där spindelhuset längst norrut (som jag kallar det) SKA stå kvar länge än. Men risken är ju asstor att det inte för det. Obebott, ödelagt, står i havet. Det kommer inte att vara kvar så många år till. Men det huset fascinerar mig mest av ALLA hus där.
TACK Yvonne, dina ord värmer.
NJUT av allt hemmavid nu, Svenska jordgubbar ÄR oustanding och bäst!!! Svenska äpplen med!!
KRAMAR i massor!
Oj, så vemodigt med alla utdömda hus, vissa ser verkligen ut som kråkslott. Att man inte river husen , istället tar alltså havet hand om dem? Konstigt?
Otroliga sanddyner, och vilket ljus!
Ha det gott!
KRAM
Susjos:
Visst är det, det är så vemodigt på den platsen. Men samtidigt så drömmigt. Så svårt att förklara.
Ljuset är som en dröm där, hav och sand.
Jag tror nog det är så att den som äger de där husen varken kan, eller har råd, att flytta alt riva. Men det är sorgligt. Ngn plockar ner dem till slut, inget står och förfaller totalt vad jag har sett. men vemod är det.
KRAMAR!!!
Helt fantastiskt inlägg. Tack bästa Annika.
Jag läser långsamt, njuter av det du beskriver och berättar om denna makalösa utpost. Fotona magnifika. Jag försätts i en stämning, som är en blandning av mystik, melankoli, kittling, nyfikenhet, ja inte helt lätt att beskriva.
Du beskriver det så inlevelsefullt så jag får rysningar.
Vägen som tar slut, kråkslottet längst norrut.
Ser så härligt ut att ni cyklar. Mycket bra sätt att ta sig fram.
Inte svårt att förstå att du vill återvända år efter år.
Husen är helt otroliga.
Platsen är magisk.
Förstå att jag läser dina inlägg från OBX med oförtröttligt intresse.
KRAMAR!!
Hej Annika! Jag förstår din kärlek och längtan till denna unika plats... fro horisont med vit sand, hav och himmel. Och dessa läckra hus på pålar... det är så himla läckert! Det har gjorts många filmer därifrån. Nätterna vid havet med Richard Gere och Diane Lane, Kärleksbrev (min favoritfilm) med Kevin Costner och Lasse Hallströms Safe Haven. Finns många fler. KRAMAR Anna
Magiskt är rätt ord, för dina bilder alltså. Är tacksam att du förklarar litet om dessa "märkvärdiga" hus. Tänkte efter förra inlägget att husen inte kan vara sådär långlivade - typ 50 eller så. De är ju bygga på vanliga träpålar, och trä ruttnar jag efter betydligt kortare tid än 50 år.
Frågan är då - vem bygger dessa fina hus+ För den som äger ett sådant hus måste ju vara medveten om husets korta livslängd. Där blir jag riktigt nyfiken.
Men för en proffsfotograf som du är området ju ett paradis såklart. Skulle dock inte vilja bo i något av husen om jag ska vara ärlig...
Mäktiga bilder! Vilka stränder med det vilda vattnet. Så många hus på stranden och nära. De som är i vattnet har jag all respekt för. Där vet jag inte om jag skulle vilja bo i alla dessa vågor.
Intressant! /Gerd
Post a Comment