...Fick för några timmar veta att allt gått bra!
Än så länge iallafall. Min släkting ringde själv till en av oss berättade att hon var vaken!!!
WOW!
Sen spreds sms, mails och telefonsamtal i en väldig fart!
Prisa tekniken, som sagt.
Det lär ska ha gått bra allting.
Jag kan pusta ut lite, för tillfället iallafall. Vi vet ju alla att komplikationer kan tillstöta, och speciellt efter en sådan här jätteoperation som lär vara den svåraste som ortopeden gör...
Men, so far so good...
Känner mig konstig och urblåst...
TACK för alla urgulliga och superfina kommentarer!!
Jag är glad att jag lade ut dagens inlägg. ALLT annat hade varit fel...
TACK snälla ni alla som kommenterat!
Ni är bäst!
Nu ska jag peta i mig någon mat, har knappt ätit alls idag...
Jaaaaaa NU är det över så länge som du oroat dig för det. Ringde hon själv. Bra! !Jag har gått in här då och då för att se om det gick bra.
ReplyDeleteGrattis!!
Inte konstigt om du känner dig tom och HUNGRIG. Nu kan du pusta ut.Nu är det över.
Du är bra Annika kom ihåg det. Du är en bra människa!:)
Hela världen höll andan för din släkting eller hur;)Inte dåligt det.
Ha en bra kväll
Kram
/Susanne
Så skönt att allt gått bra! Ännu bättre måste det kännas att släktingen själv kunde ringa och berätta det.
ReplyDeleteTänker på dig! Skönt att allt gick bra. Håller tummarna att hon (???) snart är pigg nog att njuta av den stundande sommaren. När är det du åker hem?
ReplyDeleteKram Johanna
Vad skönt att allt gick bra! Ibland kan det vara skönt att få ventilera sina känslor på bloggen, särskilt när det är oro det gäller. Förstår att du inte vill vara för privat, men jag tycker att du, som du säger, är personlig men inte privat. Jag tror inte din släkting känner sig "uthängd" på din blogg!
ReplyDeleteHoppas hennes tillfrisknande går fort och att du får träffa henne kryare när du kommer till Sverige!
Åh vad skönt att höra. Jag är så glad både för din skull och din släkting skull. Toppen so far. :-)
ReplyDeletePust! Det var skönt att höra. Ortoped, min avdelning i livet;-) Blir så nyfiken. Men strunt i det skönt att allt gått bra.
ReplyDeleteVad skont att hora!! Har tankt pa dig idag. Det ar verkligen jobbigt att ga och oroa sig over sadana har saker. Man kanner sig ju fullstandigt maktlos nar det galler halsan...
ReplyDeleteKram!
Men DU vad SKÖNT!!!
ReplyDeleteUnderbart!
Tack också för att du uppdaterar oss här ute! Det är super.
Hoppas nu att du kan slappna av lite och äta mat och njuta av de goda nyheterna.
kram!!!
Härligt Annika!
ReplyDeleteKram!!
Vad skönt att höra! Hoppas hon fortsätter att krya på sig!
ReplyDeleteOch du, ta hand om dig oxå:)
Kram!
Vad gott att höra! Nu kan du kanske andas lite lugnare.
ReplyDeleteHärligt! Kommer ihåg att du skrev om detta när du var i Sverige i mars. Förstår att du har varit orolig!
ReplyDeleteJag som inte ens läste det första inlägget tidigare idag. Har haft fullt upp med Dotterns skolavslutning.
Vad skönt att det gått bra :)
ReplyDeleteHärligt att kunna pusta ut lite när man varit nervös hela dagen.
Hoppas det går bra framöver också :)
Kram /Erica
Vad skönt att det gick bra!! :)
ReplyDeleteÅh, Annika - vad skönt att höra. Jag har tänkt på dig idag. Kramar!
ReplyDeleteHade inte läst förra inlägget förrän nu, men är jätteglad för din skull att höra att allt gått bra. Det känns säkert extratungt just för att du är så långt borta. stor kram!
ReplyDeleteTACK till er alla ovan!!!
ReplyDeleteJag vet inte så mycket mer idag. har inte fått ngn info av ngn ännu, men det kommer väl snart.
VI får ta ett litet steg i taget nu, och jag vet att mkt kan hända ännu...
KRAM och TACK till er alla som brytt er så!!!
DET värmer mer än ni anar!!
Vad glad jag blir för din skull (och hennes), att det gick bra!! Hann inte kommentera på ditt förra inlägg, men förstår att du var jätteorolig. Kramar, kramar!!
ReplyDeleteStrandMamman
Så skönt att höra!Hoppas nu att återhämtningen går bra också.
ReplyDeleteKramar
Strandmamman o Humlan:
ReplyDeleteJust nu är det nog lite jobbigt, tror jag...hon är så trött, och ja...Det är lite oroväckande...
Suck.
Hoppas på det bästa!!
Det är det enda man kan göra.
KRAMAR!!
Åh, Annika! Så skönt att allt har gått bra så här långt! Fy vilken klump jag fick i halsen när jag läste förra inlägget! Så jobbigt för er alla. Samtidigt är det ju väldigt skönt att den där operationen nu äntligen blev av, det är ett steg på vägen framåt. Och eftersom hon har så enormt fint stöd av alla er som älskar henne, så tror jag nog att hon har den själsliga kraften att kämpa. Plus att hon har alla skickliga läkare och fina sjuksköterskor runt omkring sig.
ReplyDeleteOch snart åker du ju hem och får rå om henne. DET kommer att kännas extra bra tror jag med årets hemresa, att få åka hem och hjälpa till. När man kan finnas till hands är det lättare att styra oron, för man kan göra någonting praktiskt, även om det bara är att hålla handen eller hämta vatten, men då känner man i alla fall att man gör något. Det är mycket värre att sitta långt bort i det läget.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt nu ska bli bättre för varje minut som går och att din kära släkting ska bli helt frisk, eller i alla fall så frisk som det bara är möjligt!
STORA STORA KRAMAR TILL DIG!
Marianne
Marianne:
ReplyDeleteJa, so far, so good...känns ju lite läskigt att sitta här nu när det är lite jobbigt hemma.
Men, det går väl framåt, tror jag...
Jo, vi är många som finns där hos henne, och det är bra.
Snart styr ju jag kosan mot sverige igen och det känns bra!
Tak snälla marianne, vi ska hoppas att det blir så bra det kan bli.
Det verkar lovande, so far...
Jag är helt beroende av alla rapporter hemifrån, bevakar mail, telefon och mobil som en hök :-)
KRAMAR och tack för dina tankar!!!