Fredagsfrågan: Planer?




Hej på fredagen!!


Ack och OOO så skönt med helg igen, eller vad säger ni?


Idag fortsätter jag med serien Fredagsfrågan.
Den kommer att fortsätta fram tills att jag börjar visa er julpynt från olika butiker. Efter det tar Fredagsfrågan paus till en bit in på nyåret.


You all know the drill, ställ en fråga till mig om USA, livet här, eller vad ni vill.
Kommer inte att ta upp något politiskt, så inga sådana frågor. Och såklart inte för privata, men that goes without saying!


Fire away i kommentarsfältet eller maila mig, adressen finns i högerkolumnen.


*** 


Dagens frågor kommer från min kära bloggvän Monnah. 
Monnah undrar följande ...


*  Nu vet jag inte om Karolina önskar eller att planerar att för barn, men skulle ni kunna flytta på er för att vara nära barnbarn?

Jag vet att de vill ha barn. Men jag vet inte när. Bägge två har sagt att de vill flytta till NY/NJ när det är dags att bilda familj. Ja de har pratat om en sån flytt länge. Jag brukar säga, jag tror det när jag ser det. 

Personligen har jag absolut ingen lust att flytta till Kalifornien. Inte alls. Och allra minst till LA-området. Så jag säger nej, i stunden.
Men som vi alla vet, man ska aldrig säga aldrig …


 

Carmel-by-the-sea.


Jag hade själv ingen mormor i närheten, men vi for alltid till mina morföräldrar på somrarna, sportloven och någon jul då och då.
Och jag äskade min mormor mer än livet självt. Alltså vet jag att det går att vara långt från barnbarn/mormor och det funkar ändå.

Men visst, det vore ju underbart om Karolina och Mike flyttade till östkusten. Fast som sagt, I believe it when I see it.



Catalina Island.



* Eller lyfter ni någonsin tanken på att flytta till Finland/Sverige åtminstone under sommarhalvåret?

Yes, yes på denna fråga. När Peter går i pension räknar vid med att tillbringa mycket tid i Finland vid sommarstugan. Det blir säkert en hel del i Stockholm också. Men visst, absolut räknar vi med att vara i Europa under lång tid framöver. Det finns ett krux. Precis som för turister som kommer till US får en icke-EU medborgare tillbringa max 90 dagar inom Schengen. Det är ju exakt samma regel som gäller här för många turister från västvärlden. Man kan stanna max 90 dagar i US på ESTA. 
Efter 90 dagar måste en icke EU-medborgare ut ur EU under 180 dagar. Så ja, jag vet inte om det finns något sätt att kringgå detta? Måste läsa på.
Jag får ju stanna så länge jag vill både i Europa (och såklart i US), men det är lite annorlunda för Peter.



 

Med den här utsikten!


Flytta till Sverige på heltid?
Nej, jag tror inte det. Vet att invandrarverket inte har gjort det lätt för svenskar och deras äkta hälfter (om de är bosatta utanför EU) att återvända.
Jag trivs ju bra i US, och jag tror nog vi blir kvar här. 

Men ja, vi kommer att tillbringa mycket tid i Europa framöver. Eller om något år, rättare sagt.


 

Och att färdas längs den här lilla vägen på väg mot stugan.



* Eller att flytta inom USA om möjlighet skulle uppstå?

Tvivlar starkt på att vi lämnar Restonland.
Ett tag lekte vi verkligen med tanken på att flytta till Colorado. MEN jag tror inte det blir av. Vi har så stor del av våra liv här, familj och vänner. Plus att vi stortrivs i Northern Virginia. När jag kommer tillbaka från andra platser är det alltid en underbar känsla att komma hem.

På det sättet kan vi kuska runt i US och Kanada när lusten faller på. Vi ser fram emot att tillbringa MYCKET tid i just Colorado, Utah, Wyoming etc.  Ja, i alla stater west of the Rockies faktiskt. Det ser jag fram emot.

I dagsläget har vi inga planer på att sälja vårt hus.
Men som alltid, det är bäst att låta ALLT vara osvuret. SÅ mycket har livet lärt mig iallafall.


  ***


Kära vänner, ha en jättefin helg!!



Comments

Monnah said…
Tack för alla dessa svar, Annika! Så kul att läsa om hur ni tänker. Det där med "jag tror det när jag ser det" och "ska aldrig säga aldrig" skriver jag under på, det ligger i sakens natur att man förändras och får andra förutsättningar genom livet. TÄNK om Mike och Karolina flyttar närmare, det låter ju helt enkelt toppen ändå. Jag förstår precis hur du känner för LA, eller Kalifornien för den delen. För mig var Kalifornien min första kärlek, även om jag och min kompis hade varit både i Utah och Kalifornien innan K och jag flyttade till Palo Alto. Idag ser dock förutsättningarna helt annorlunda ut. Det är så sorgligt då jag tänker på det, på flera plan. Men kärleken till norra Kalifornien och vyerna längs Highway 1 kommer alltid att bo tryggt i mitt hjärta.
Att köpa husbil blir PERFEKT för er som ju gillar att vandra. Den planen hade jag själv verkligen gillat. The Rockies, japp, där finns så mycket vackert som talar till själen. Att det finns en 90-dagars-gräns för vistelsen i Europa för Peter är kanske inte bara dåligt då, för det ger tid att upptäcka allt det här underbara och även att hänga med Karolina ibland, oavsett var hon och Mike bor. Tack igen för att du svarade på mina frågor, jättekul! Kram och trevlig helg.
Yvonne said…
Kul att ni vet att de vill ha barn, sen när det händer är ju deras sak att planera in. Är såklart kul för er om de flyttar närmre och även det kanske inte är helt lätt med tanke på jobb mm. Vi har vänner som har en son och han har aldrig ens haft en tanke på barn och det är ganska smärtsamt för föräldrarna, ffa för pappan att veta att hans sida av släkten dör ut, men men. Det tåget har gått då sonens fru är över 50 år och båda är mest intresserade av att åka och dyka över hela världen.

Man vänjer ju sig med att inte ha barnbarnen alldeles i närheten, så länge det är bilavstånd så går det bra.Våra bor ju i Malmötrakten men vi har fantastiskt bra kontakt med dem trots 60 mil emellan, blir nog vad man själv gör det till. Julen tex är otänkbart för både dem och oss att inte vara hos oss i Åkersberga och då är äldsta barnbarnet snart 20 år.

Låter mysigt att ni har planer på att tillbringa längre tider i Finland och i Sverige, men flytta permanent förstår jag inte är aktuellt. Inte lätt att riva upp sina bopålar ens inom landet. Man vet vad man har men vet inte vad man får kan passa in i det sammanhanget.
Vi har ju i stort sett samma regel även inom EU, är vi i Spanien merän 187 dagar ska man skriva sig här. Vad gäller försäkringar är det ju från dag 46 som man måste ha annan försäkring som blir dyrare och dyrare ju äldre man blir. Vi har 90 dagar gm vår hemförsäkring då vi lyckades pricka in och byta till M (fd Motormännens) och då de ändrade även de till dag 46 fick vi gamla kunder behålla våra 90 dagar. Inte för att vi är här så länge som 90 dagar, men bra att ha ändå.

En husbil låter kul att tuffa runt med i ert stora land.

Ha en jättefin helg
Kramar!

Hej Annika!

Det där med barnbarn och långa avstånd har jag gruvat mig för. Våra barn har ju haft så ganska stor del av uppväxten och jag kan emellanåt känna att jag kanske inte vill ha så med mina eventuella barnbarn utan att jag vill dela vardagen med dom :) Dessutom har vi ju två barn som bor i olika länder för närvarande (Ja, jag vet att avstånden i Staterna är enorma också :D) Som tur är är det inget jag behöver fundera eller grubbla på nu så jag tänker att det blir som det ska bli när det väl sker :) Tack och lov känns det också lättare numera med Facetime så att man kan prata på ett enklare vis, så var det ju inte när våra barn växte upp på samma sätt :)

Kramar!!
Anonymous said…
Niottio dagar är ju ganska lång tid. Säger jag som alltid bara har haft högst tre veckor i Sverige även då jag var ledig hela sommaren. Förr p g a make. Nu p g a mediciner. Ja, svårt det där med flyttar. Låter härligt att Peter vill vara i Finland. Kramar Marika
Anonymous said…
Då är det kanske inte så lång tid kvar förrän ni kan vara både här och där... och lite överallt. Vad jobbar din man med? Han har kanske möjlighet att trappa ner lite också på sitt jobb innan han går i pension? Roligt om ni kan 'komma hem' under en längre period på sommaren och vara både i stugan i Finland och i Stockholm :D! Trevlig helg! Kram, Annika🌻
Channal said…
Hej Annika! Mormorstiden är verkligen något alldeles speciellt, och visst hoppas man att det blir många fina stunder tillsammans med framtida barnbarn, oavsett avstånd. Spännande med alla planer inför framtiden! Husbil genom västra USA och Kanada låter verkligen som ett härligt äventyr. Och visst är det klokt att aldrig säga aldrig… livet kan ta många oväntade vändningar!

Jag har en fråga. Jag vet att Karolina pratar och förstår svenska. Hur är det med Peter? Nyfiken🥰

Trevlig helg och KRAM till dig! Anna
Anonymous said…
Det låter som ni planerar för en skön pensionärstid och att åka runt med husbil låter verkligen som en härlig frihet.

Ha en trevlig helg!
Kramar /Humlan
Annika said…
Monnah: OCH jag säger, tack för superbra frågor!!! Verkligen!! CA är helt underbart vackert, oh yesss!! DET tycker jag med. OCH allt finns, alla klimat. Men det ingen stat som lockar mig för boende ändå. Allra minst städerna. ALLRA minst LA. Absolut Monnah, naturen där är absolut totalt UNDERBAR!!!! Monnah, när ni åker hit nästa gång får ni ta er en avstickare till CA, färdas längt Pacific Coast Highway. åka igenom Sierra Nevada-bergen. ALLT!!
YES, tror det blir PERF för oss med husbil/större van. Det ser vi verkligen fram emot.
Brukar säga att ALLT väst om the Rockies är totalt UNDERBART!! Naturen SÅ annorlunda mot övriga US. Älskar den!! Jo, jag måste kolla upp det där med Peters vistelse i Europa framöver. Kanske är 3 mån vad vi bägge vill i framtiden. Vi får se. OCH ja, finns barnbarn här så blir tänker säkert helt annorlunda. TACK för bra frågor, och TREVLIG HELG!! Stora kramar!!
Annika said…
Yvonne. Ja så mkt vet jag iaf, att de vill ha barn. Men resten är oskrivet, haha. Vet, jag har också vänner här vars barn sagt att de aldrig kommer att skaffa barn. Tror absolut det är en sorg för min vän att veta det. Hon tror inte de kommer att ändra sig heller och de har varit gifta i flera år nu. Tråkigt. Precis som för er kompis. Men ja, inte mkt de kan göra mer än att acceptera. Förstår dock sorgen över det SÅ väl.
JAMEN exakt, du har ju inte barnbarnen i samma stad heller och det funkar bra! Jag vet ju att det funkar utmärkt och det blir REN lycka då man ses. Tror du slår huvudet på spiken, det blir vad man gör det till.
Nej jag tror inte det blir ngn permanent flytt till Europa. Det är för bökigt, för Peter. Det krävs så mkt för att han tex skulle få flytta till Sverige. Där har man gjort det svårt för hemvändande utlandssvenskar som bor utanför EU. Så det blir nog aldrig så, och det är OK.
ÅÅÅÅ tack för info, Yvonne. Om Spanien. Vet du, jag var så enfaldig att jag troddde att det bara gick att bo typ varsamhet i EU utan krångel. Men tack tack för den infon, så KLART att det är så. Såklart. Tack Yvonne!! Så ni håller koll på de där 187 dagarna totalt förstår jag. När du säger det så, klart att jag inte heller kan vistas för länge i Sverige, jag är ju utskriven. Jadu, en del att tänka på där. Som sagt, jaa ... tre månader kanske blir A-OK ändå.
Husbil blir sååå kul den dagen det händer.
KRAMAR och ha en TREVLIG helg!!
Annika said…
Sara: Jo jag vet, jag med tänker ju på sånt. MEN jag vet, av egen erfarenhet att det går SÅ bra ändå. Alltså med avstånd.
Men jag vet, Sara, det är ett dilemma, visst är det DET!! Så som du resonerar också, jag förstår det.
Som du säger, vi tar det när det kommer. Inget som är aktuellt för mig heller att grubbla över i dagsläget. FT o internet har krympt världen, så är det verkligen. Tack och lov.
Stora kramar och trevlig helg!!
Annika said…
Marika: Jomen absolut, och det kanske blir lagom också. SÅ kan det ju kännas. Vi tar det den dagen degt kommer, helt enkelt. Ja just det, mediciner etc ... du har SÅ rätt i det också. P älskar att vara vid stugan, som TUR ÄR!! Kramar och trevlig helg!!
Annika said…
Annika: Nej det är det nog inte ... Konstig känsla det också ... Min man är inom finansvärlden. Jo, vi kan tillbringa mkt tid i Sverige oh Finland framöver. Men max tre mån för P, men det kanske räcker så? Ha en toppenfin helg!! KRAMAR!!!
Annika said…
Anna: MEN jag fattar det, det måste ju vara totalt UNDERBART!! OCH obeskrivligt innan man själv får vara med om det.
Är det ngt jag lärt mig är det verkligen att aldrig säga aldrig och vara tvärsäker på ngt.
OH dear Anna, hahaha. jag har en make med NOLL språköra. NOLL. Han har en mattehjärna deluxe. Peters svenska är lika med typ NOLL. Men han säger att han fattar en del, och det gör han, det märker jag. Men han kan verkligen inte prata svenska. TAR upp det där med språken i din fråga vid tillfälle, tack Anna. HA set superbra nu och en trevlig helg. MASSOR med kramar!!
Annika said…
Humlan: Jo det har vi gjort, planerat som så. Hoppas livet vill det också, man vet ju aldrig.
Humlan, ha en toppenfin helg. Stora kramar!!
Susjos said…
Min man har åkt skidor i Vail för lääänge sedan , och han tyckte naturen var fantastisk där! Det perfekta berget på bilden där ser ju så läckert ut!
Kul att läsa dina svar, underbart att ni kommer att få tid att spendera i Sverige och Finland framöver!
Visst kan man bo långt ifrån sina barn och barnbarn, huvudsaken är att man träffas då och då ;-)
Carmel-by-the-sea, vilket ställe, det glömmer jag aldrig på vår road-trip i Californien!
Ha en fin helg!
KRAM!!
Jossu said…
När det känns skönt att komma hem efter en resa, då bor man på rätt plats. Vart jag än rest så har jag alltid börjat längta tillbaka till min lägenhet och min hemstad, även om jag inte alltid längtat tillbaka till vädret.
Men sommarstugeliv i Finland hade jag ju inte tackat nej till. Då hade jag nog stått ut längre än en vecka vilket brukar vara min gräns innan hemlängtan smyger sig på.
Elisabeth said…
Visst är det så att man kan ha en fin relation till sin mormor även om man inte bor när varandra. Min mormor och morfar bodde 11 mil bort, och även om det inte är någon sträcka alls jämfört med hur långt du hade till din mormor, eller hur långt du har till Karolina och Peter, är det inte nästgårds direkt. Det var inte så att mormor och morfar kunde hämta mig på fritids, om man säger så. Trots detta hade vi en fin och nära relation.

Tänk vad härligt när du och Peter kan var längre i Finland och Sverige! Hur fungerar det om Peter reser till ett land utanför EU, startar de 90 dagarna om då? Norge kanske inte fungerar, med tanke på olika samarbetsavtal med EU, men Schweiz till exempel?

Roligt med husbildsplaner! Då är ni verkligen fria att resa när och hur ni vill. Förstår att ni inte vill flytta från Reston, dels för att ni verkar trivas så bra där, dels för att det framstår som ett alldeles utmärkt ställe att bo på.
Annika said…
Sus: Ja det är ju absolut mest känt för sina otroliga backar och liftsystem. Det är en stor, fin skidort. Och på sommaren kan man vandra där. SÅÅÅ vackert. Dete perfekta berget är verkligen ett perfekt utformat berg.
Carmel.by.the-sea är en liten sagostad, sååå gulligt.
Absolut kan man bo långt ifrån barn och barnbarn, det går fint.
Vi får hoppas och tro att våra planer för framtiden går igenom
KRAMAR!!!!
Annika said…
Jossu: SÅ är det, och ingen vet det bättre än du!!! Det är underbart, eller hur? DÅ vet man att man verkligen hör hemma på en plats.
Du hade gillar sommarstugeliv i Finland, garanterat. Brukar aldrig får hemlängtan då jag är där. ÄVEN om det även efter en lång resa till Norden känns skönt att komma hem till eget hus igen :-)
Annika said…
Elisabeth: DET kan man, ha en jättefin relation till sina morföräldrar även om man bor långt bort. SOM jag/vi gladde oss inför resorna dit.
Som du säger, 11 mil är långt för vardagsbestyr också.
Om jag har förstått det rätt så måste Peter ut ur EU land och vara borta i 180 dagar innan han kan åka igen. MEN jag känner ju också till amrisar som är i Europa typ 6 mån varje år, i ett sträck. Måste höra hur de gör, för uppenbarligen finns det en väg att gå.
Ja hoppas våra planer går i lås. Som du så sant säger är det toppen att bo i Reston. Det blir en bra bas.