OBX del två.




Godmorgon fredagsmänniskor!!


Så var det då dags att tackla julis allra sista dag.
Alltså … Den här sommaren går fortare än någon annan sommar jag kan minnas. Den som trodde, jag själv exempelvis, att sommaren utan den sedvanliga resan till Norden skulle gå som på sömnmedel trodde helt fel. Prova med speed istället, för jösses så fort det gått/går. ALLTING!
Läskigt. Ankra tiden!


Imorrn är det ju för tusan AUGUSTI!
SENSOMMAR! Fattar NOLL!!


  *** 


Men idag ska jag ta er med till OBX igen.


Som jag skrev igår var vädret lynnigt.
Efter de fyra första dagarna blev det istället regn och åska för hela slanten. Och nej, det vill man faktiskt inte ha vid beachen. En åskig eftermiddag kan gå an, men inte två dagar.


Dessutom, vilket jag också skrev igår, var inte en enda morgon molnfri. Alltså kunde jag inte ta några bilder alls på soluppgången.
Trist? JAVISST!!


Peter och jag tog oss upp till grannbyn Rodanthe på måndagsmorgonen. Vi for dit i arla morgonstund. Vi tog bilen och parkerade vid Rodanthe Pier.


Här råder både mystik och vemod.
Gamla kråkslott har gett vika för havet i massor de senaste åren. Hus som en gång byggts en bra bit från stranden har hamnat vid vattenbrynet och tills sist tagits av havet totalt.
Det är SÅ många hus som är borta från Rodanthe. många.


Lika coolt och stort som alltid. En gång stod detta hus precis i vattenlinjen. Ni som sett filmen, ni vet.
År 2008 flyttades huset flera meter upp på stranden. Det för att det inte skulle begravas i Atlanten. Det är ett så majestätiskt hus. 
OCH visst, det går att hyra.
Invändigt lär det se ut precis som i filmen. Den som är nyfiken kan kolla här.



 




Fler hus i Rodanthe ... Vi får se vilka som står kvar nästa gång vi är där?



Det var faktiskt märkligt att med egna ögon SE hur många hus som fattades.
MEN ett står kvar. År efter år efter år.  Helt otroligt. Hon kallas för Black Pearl.
Hon lyckas stå emot orkaner, stormar och erosionen.
Nej, ingen kan längre bo i huset. Det är bommat och öde.  HELT utdömt. Men Black Pearl står där som sista utpost norrut. Efter henne är det bara sand och stränder i otaliga mil.  Detta hus är sanslöst dokumenterat och det fascinerar folk från när och fjärran.
Hon byggdes 1987, och en bra bit från stranden,  Hon flyttades ännu högre upp 2010.  Hon blev utdömd 2023.
Erosionen är enorm på dessa sandbankar.



Här är det bara sand, inga pooler kan byggas här. De skulle begravas lika fort. En och annan jacuzzi finns på däcken till dessa hus, men inga nedgrävda pooler.

Det ska bli intressant att se om ännu fler hus strukit med då vi kommer nästa gång. 


Keith fyllde 60 år medan vi var i Waves. 
Han blev firad med presenter och en önskemiddag. En bra dag!




Någon hade bara lämnat sitt pick och pack vid stranden norr om Black Pearl.  Kanske någon som hyrde i närheten som inte iddes ta in sina pinaler över natten?  Märkligt. Det blåste HÅRT när vi var där, kan jag säga.



Vi kollade givetvis finalen i fotbollen också.
Det var kul. Vi höll alla på Messi och Argentina. MEN vi tyckte att Spanien var de sanna vinnarna ändå, för de var ju bäst —helt klart. Jag är glad för Spaniens skull.



 

Här kollas finalen i fotboll.



***



Jag sparar de sista dagarna till ytterligare ett inlägg.
Det publicerar jag någon gång i nästa vecka. 


Vänner, ha en jättefin fredag och helg!
Vi hörs här i nästa vecka igen!

Comments

Yvonne said…
Lite läskigt med alla hus som havet slukar, även om de inte låg direkt på stranden, men till slut har havet jobbat sig uppåt och husen fått ge sig och hamna i havet, sorgligt!

Det turkosa huset ser man ju är utdömt men det andra ser ju inte helt utdömt ut, har ju två fina solstolar högst upp, ha ha.
Måste vara lite oroligt att äga ett hus där med tanke på naturens krafter. Vilket häftigt hus det där som var i filmen, kul att se det även invändigt. Man måste nog vara rätt många om man ska hyra ett hus med så många sovrum, annars kan det nog vara lite spökigt där,hi hi.

Oj, så nära havet Black Perl står, ser ju inte sååå eländigt ut, men det är väl så om ingen tar hand om det utan låter det förfalla och bli duvor och måsars hem, sorgligt.

Tycker alla hus ser enormt stora ut och då bör man väl vara rätt många personer om man hyr ett sånt, annars kan man gå vilse inomhus :-)
Hoppas det inte var någon som råkat ut för en olycka där var allt pick och pack låg, verkar ju konstigt att lämna allt kvar när det blåser så. Så kul att få se alla bilder och läsa om den där magiska platsen, förstår fullt ut att ni vill tillbringa en vecka där varje år, så tack för att jag fick följa med.
Ha en jättefin helg och jag skickar kramar från ett Åkersberga där det just kom en regnskur (som behövs) men ska bli fint väder hela helgen.
Channal said…
God morgon Annika! Det är verkligen svårt att förstå att juli redan är slut. Sommaren har rusat iväg, även om jag trodde att den skulle kännas lång. Rodantes karga vackra natur med de spektakulära husen på pålar är verkligen fascinerande. Tänk att dessa hus fortfarande står kvar trots allt havet tagit. Vi är små när naturens krafter slår till.

Själv börjar jag jobba igen på torsdag, så nu försöker jag ta vara på de sista lediga dagarna. Ikväll ska det bli filmen Nätterna vid havet, den ser jag fram emot. Ha en riktigt fin fredag och helg!

KRAMAR till dig! Anna
Gomorron Annika!
Dom där husen ger mig lite kluvna känslor fakstiskt, dom är otroligt häftiga men också lite skrämmande på nåt vis, spöklika och ödesmättade... och sen att folk bara har lämnat sina strandsaker sådär på stranden? Märkligt!
Ja, att det är en sällsam och fascinerande plats håller jag med om, och jag kan mycket väl tänka mig att det ligger en viss mystik i luften där, inspirerande på sitt vis.
Tänker varje gång jag läser om din resa till OBX att jag borde se den där filmen som du hänvisar till, tror faktiskt inte att jag har sett den :D
Här känns det absolut inte som sensommar, utan högsommar i sin topp-pik :D Ska inte sticka under stol med att jag dock ser fram emot sensommaren....;)

Kram!!
Anonymous said…
Att man ens kunde komma på att bygga såna hus så nära havet...det har de ju gjort här i Italien också förstås. Så går det också som det går. Havet tar dem. Jag tänkte direkt på spökhistorier när jag såg dessa hus. Liksom jag började fantisera om något som tagit de där som lämnat allt på stranden. Spooky! Kramar Marika
Anna i Portugal said…
Det är verkligen en unik plats, med alla ödehus och tomma stränder (el. var det vädret som orsakade det?). Märkligt att bara lämna sina grejer så, det sätter onekligen igång fantasin. Jag såg ju filmen efter att du hänvisade till den förra sommaren, kul att nu se platsen hos dig igen. Kramar och go helg!
Jossu said…
Det är nästan ofattbart. Hus som ser ut som att dom skulle bli så charmiga om dom bara fick lite kärlek och renovering, istället står dom öde eller bebos av fåglar. Och snart är dom kanske borta.
Anonymous said…
Ett så annorlunda område med alla hus på höga pålar... Hur 17 har de byggt dessa hus🤔??? Är det bara gamla hus eller byggs det även nya nu? Stränderna ser fantastiska ut - och så långa... Mysigt att kunna återvända till en plats år efter år som man tycker mycket om 🌞⛱️🌅. Havet har verkligen olika karaktär beroende på väder och vind. Spännande miljö! Och lite kuslig ;). Kram, Annika
Cari said…
Så roligt att du och bloggen är tillbaka.
Och tack för alla fina bilder från fantastiska OBX. Vilket hus ni bodde i. Och sen de andra stora husen du fotograferat. De som kanske försvinner i havet

Angående havet hade ni nära till någon väg/stig ner till stranden? Det är ju så många hus runt omkring.

Verkligen annorlunda miljö. Vill tillbaka. Du visade ju campingen kanske kan man bo där i husbil. Det vore kul. Får kolla hur det fungerar och om de har pool.
Anonymous said…
Det är en sällsam och ödesmättad stämning i dina bilder, allt ser övergivet ut, som att det är lämningar från något som övergavs för länge sedan. Kanske är det för att du tagit bilderna så tidigt, innan folk har vaknat och kommit ut, men jag får verkligen känslan av att det är öde, allt är övergivet och får förfalla tills havet tar det.
Men vackert är det också!
Ha en skön helg!
Kramar /Humlan
Susjos said…
Wow vilka coola hus du har fotograferat! Förstår att ni haft det bra , vilka stränder!
Ja, finalen missade vi inte heller, vi hejade dock på Spanien, så kul att de vann ;-)
Härligt att du är tillbaka i blogglandia, och en spännande höst har du framför dig!!
KRAM!
Elisabeth said…
Missade igår att du återkommit till bloggen, men nu har jag läst båda dina inlägg, och som alltid är det lika trevligt att läsa om OBX! Stor lyx med pool, helt klart, men jag förstår verkligen att ni vill ha det. Det måste vara härligt att kunna välja mellan pool och hav. Hur är havet att bada i annars? Varmt? Kallt? Mycket strömmar?

Black Pearl är i sanning ett fascinerande och fantasieggande hus. Ja, det gäller många av husen i OBX, tycker jag.

VM-finalen såg jag första halvlek av, sedan var det sovdags, haha. Blev i alla fall väldigt glad av att Spanien vann, kanske inte främst för att jag gillar Spanien, utan mer för att jag absolut inte ville att Argentina skulle vinna.
Brysselkakan said…
Havet ger och tar. Och högst troligt har fler försvunnit tills nästa gång ni kommer dit. Kan man ens försäkra ett hus där? Borde vara extremt dyrt... Man pratar ju även om sånt i Sverige för vattennivåerna kommer höjas framöver.
Monnah said…
Det är spännande att tänka på TID som fenomen, inte minst då man gör något som sticker ut från det ordinära. Jag upplever att det gärna blir så att tiden känns rinna genom fingrarna på ett annat vis än då det finns mer rutin med i bilden. Det är inte klokt hur dagarna går ju äldre man blir. Varje minut blir en mindre del av helheten för varje stund som går, det är väl inte konstigt att det känns så.

OBX – ett helt outforskat ställe för mig innan jag började läsa din blogg. Jag är så fascinerad, inte minst av storleken på husen som ni hyr. Det ser magiskt ut, snacka om att kunna vara ett med naturen! Glad att er sommar har blivit fin trots att du inte kommit till Sverige/Finland.

Tack för dina vackra foton. Visst är solens upp- och nergångar charmiga på foton, men jag älskar hur du fångat Black Pearl t ex. Det känns som att hela denna plats är som gjord för att fånga en spännande intrig.

Välkommen tillbaka till bloggandet! Det är så roligt att följa dig. Kram!
Jag gillar dina inlägg om OBX så spännande att få se denna delen av vår värld. Och om naturens krafter.
Annika said…
Yvonne: Jamen det är det verkligen, otäckt. Precis som du säger, de byggdes många många meter upp på stranden då de byggdes, men i och med erosion och stigande hav hamnar husen närmare och närmare vattenlinjen. Det var aldrig tänkt så, men så har det blivit.
Faktiskt, måste kolla in om det där huset bredvid det turkosa faktiskt går att hyra. MEN jag ser ingen trappa på baksidan och det brukar vara ett sant tecken.
Black pearl står stadigt. Tänk, hon är inte s gammal heller, så det är så sorgligt att hon ska behöva gå samma öde till mötes som alla andra hus också. Sorgligt. Men hon står och står i storm efter storm.
Nästan alla hus på OBX är stora, det finns några få små, men inte är de många. Precis, tanken är ju att man ska kunna hyra dem för en hel grupp med folk. Typ barn, barnbarn etc.
TACK för att du hängde med till Rodanthe denna gång också. SÅ roligt. Ett inlägg till blir det om platsen.
KRAMAR och hoppas helgen var toppen!!
Annika said…
Channal: JA, det är verkligen MÄRKLIGT!! OCH tredje augusti redan! VA!!!
Du ser, vi trodde bägge det skulle bli en låååång sommar, så är icke fallet. Verkligen INTE.
NU vet jag att du såg filmen i fredags, så kul. DEN är så vacker!!
OCH du, tänk att du börjar redan på torsdag. Hur snabbt gick inte det sommarlovet. KRAMAR!!
Annika said…
Sara: Håller med till 100, Sara. Jag tycker som du, de är både vackra och skrämmande på samma gång. Just spöklika. Det även fast de ju inte är speciellt gamla.
Tycker det var helskumt att man lämnat alla stolar och solskydd sådär, och det blåste såååå hårt då vi var där. Fattar inte.
Känns som högsommar här med, men sensommar de facto. Idag så fuktigt att alla fönster i huset är immiga deluxe, uäck.
FATTAR att du verkligen ser fram emot lite skönare temps. NI har ju för tusan utsatts för rent sjuk hetta. Hoppas att hösten ska bli sådär skön som den brukar hos dig.
Filmen, se den!! Så vacker!!
Kramar!!
Annika said…
Marika: Fast så var det inte, när de byggdes stod de långt upp på stränderna. Det är erosionen och förhöjda vattenstånd som åstadkommit detta. Det tror jag ingen räknade med då de byggdes. Men ja, nu står de där och väntar på sin dom, många av dem. Hemskt. Spöken ja, jag vet ... känner exakt detsamma . Det går ju spökhistorier om de där husen också, lite kul och fantasieggande. Vet det där med de överlämnade sakerna på stranden är bara så märkligt också. Slarv ffa. Kramar!
Annika said…
Anna: DET är det, en unik plats som lockar fram alla möjliga tankar. Det var så tidigt få vi var där, ingen hade hunnit upp. För jag tror att vartenda hus (som går att hyra) var uthyrt, det märktes på bilarna vid dem. Det där att bara gå ifrån sina grejer är så konstig. OCH fult, hur kan man bara lämna? Är det för att slippa släpa ner dem nästa dag? Knäppt.
Kramar i massor till dig!!!
Annika said…
Jossu: Ja och ffa om ngn hade råd att flytta upp dem, men det är ju så dyrt. Noll ide att renovera ett dödsdömt hus. Så de borde få flyttas upp. MEN det är så vanvettsdyrt att det nog bara är att lämna, sorgligt. Det ska bli intressant att se hur många som är borta nästa gång.
Annika said…
Annika: Nästan alla hus är byggda så på OBX, det beror på orkaner och sådant, att de inte ska bli översvämningar etc. MEN ja, jag håller med dig om att det ser märkligt ut. Nya hus byggs också så. Hur högt upp på land de än står.
Det byggs nytt hela tiden, på vår lilla väg byggdes två nya som bäst. Men ingen kommer någonsin att bygga på sanden längre. Alltså allt är ju sand där, men nära stranden menar jag. Stränderna är otroliga. Det går att hitta ödeplatser totalt för den som vill det. Det är bara mil på mil på mil av stränder. Ja Annika, sååå sant ... det är en ynnest att få komma hit varje år. En av de platser jag älskar mest i världen. Havet ja, det ändrar verkligen skepnad. OCH ja, visst är Rodanthes norra del lite kuslig. ABSOLUT!! Kramar i massor!!
Annika said…
Cari: TACK Cari!! SÅ roligt att höra. TACK för att du gillar alla mina foton från OBX: Ja vårt hus var så bra, så bra.
Norra Roadanthe, eller Mirlo Beach som den platsen heter, är verkligen en plats för sig.
Ja, om du tittar på bilderna jag tagit av utsikten från vårt hus ser du en sandig stig vid dynerna mellan de två husen. Det var vår väg till stranden. Supernära. När man hyr hus är man alltid nära ngn "beach access", tursamt nog.
Ja du har varit på OBX??!! Visst??!! Minns det svagt nu. Vart for ni då? Och vilken årstid? Det finns massor med campingar på bankarna. Så med husbil går det utmärkt. den bästa camping jag sett är ute vid Hatteras, det är National Park Service som driver den, och där var det sååå mkt rum mellan ställplatsena. Dock totalt utan el, vatten eller dump. Det har nog alla andra campingar, alltså full hook ups. Men den vid Hatteras var underbar. En natt eller två skulle det gå att stå där om man har gott om vatten o kan ladda med generator under ngra timmar under dagen så att man ev kan ha en fläkt på natten.
Ja, jag vet att alla campingar som är privata har pool och allmänna toaletter och duschar, samt tvättmaskiner etc. Den vid Hatteras hade ingen pool, men väl ett vattenhus med toa och dusch etc. Vore superkul att åka ut med husbil längs hela OBX och sen fortsätta längs kusten i NC, SC och GA. En dröm.
Annika said…
Humlan: SÅ sant, det är just sällsamt där. Så väldigt mycket så. Precis, det känns så gammalt även om det inte är det. Eller platsen har ju varit bebyggd länge, men husen har bytts ut sas.
Precis, P och jag var där så tidigt på morgonen. Innan sju.
TACK, det är både vackert och vemodigt och lite kusligt där.
Hoppas din helg var jättefin.
Kramar!
Annika said…
Susjos. Tack, ja husen är sååå coola och stora. Stränderna är nope världsklass, tror jag. Just det att det är så lätt att hitta en helt egen plats. Älskar det.
DET var bra att Spanien vann, det var värda det. Men Messi hade jag gärna sett ta det också. NOG för att han fått sitt genom åren som världens bästa fotbollsspelare någonsin.
Nej men det var bra att Spanien vann.
TACK Sus! Kul att vara tillbaka! KRAMAR!!
Annika said…
Elisabeth: jag är tillbaka, hihi! Men med sommarschema ett tag till, hihi!!
TACK för dina ord, blir glad. Ja OBX, eller Hatteras Island, är ett ställe för sig. Det var konstant 27 grader i havet, hela veckan. För jo jag kollade med bästisen ChatGPT varje dag, haha. Så konstant 27 grader. MKT härligt. Skulle säga att poolen låg runt detsamma. Jag badar inte i havet, sååå starka vågor, så mkt underströmmar och rip currents och sånt jag är rädd för. Jag sitter i min solstol i strandkanten och låter vattnet skölja över mig. Och så har vi hajar som jag är lite skraj för också, haha. Peter kan ligga i HUR länge som helst. Han dyker och är inte det minsta rädd för varken vågor eller strömmar.
Visst är husen sååå fantasieggande där, håller verklgien med.
Det var rätt att Spanien vann, de var bättre under hela den matchen. Men jag är lite svag för Messi, hihi.
Annika said…
Brysselkakan: Verkligen, så är det minsann. Det tar och det ger. Ska bli mkt intressant att se vad som hänt där till nästa gång. Nej, jag tror inte ett enda försäkringsbolag tar sig an ett hus som ligger som de där husen gör. Så det är också därför de får försvinna i havets djup, ingen har råd att riva dem. Eller få iaf. Vet att om man köper ett hus i strandlinjen gör man det på helt egen risk. Såg ett program om det en gång. En annan femma om de ligger högre upp, bakom sanddyner etc, då går det ju fint att försäkra, men just de där husen som ligger framför dyner och vid stranden, glöm det. Jo det är ju just vattennivån som skadar OBX, och den erosion som uppstår iom med det. Ingen byggde dessa hus i vattenlinje, ingen. Men det är havet som stigit och då kommer de husen i skottlinjen.
Annika said…
;Monnah:
Jomen så är det nog, Monnah. Tiden rinner fortfare när det dagliga livet bara fortgår. En sommar i Norden innebär så många kapitel för mig, först skären med syskon, sen ensam med min moster i typo tio dagar, sedan Sthlm och ngn ggn tom Småland. Allt blir till kapitel och det gör att det känns som längre tid. Här, när allt bara flyter på går tiden så ofantligt fort. Håller så med om åldern och tiden också. HUR ska det då kännas när vi blir 80?

OBX så ...Jamen det är en sådan speciell plats, och då ska jag understryka igen att jag pratar om platserna på Hatteras Island. I övrigt är det nog också lätt att få tag på mindre besökta stränder på OBX, men det gäller FFA på Pea Island och Hatteras.

TACK för att du gillar mina foton. Fick ju inte en enda soluppgång eller nedgång, alltså en klar morgon eller kväll. Men det gick ändå. OCH ja, den där äldsta delen den lockar fantasin BIG time.

Kramar och tack till dig, Monnah!!!
Annika said…
Nilla: TACK så jättemkt för dina ord. DE värmer. Och visst är det en fascinerande plats.
Cari said…
Vi bodde ett par nätter i Ocracock. På pensionat. Det var länge sen, 2008, då vi bilade på östkusten. En fin resa vi gjorde på sommarlovet så juni tror jag vi var där.
Annika said…
Cari: STORT tack för återkoppling. Ocracoke. Då tog ni färjan från Swan Quarters på fastlandet? Eller kom ni från Hatteras? Ocracoke, har bara varit där en enda gång, det var 99. Vill tillbaka dit. En bra tid valde ni, tycker juni nästan alltid bjuder på fint väder på OBX.