Bra, Svärmor, Serietips och Filmdito.




Hallå denna torsdag!


Vi hoppar direkt på punkterna, som sig bör.


* Bra!

Jag är så glad över att så många av er visar intresse inför detta bröllopsår.
Fram till september blir det nog en del av den varan här.
DET har jag ju varnat för också, haha. Det blir säkert snack även efteråt. Ja för då ska ju återge allt för er, garanterat.

Tack till alla som tycker att det jag skriver om Dagen B är intressant.


* Svärmor

Är ju en titel jag snart får också.
Svärmor, är det hon med brödkaveln i högsta hugg som jagar mågen när hon tycker att han gjort något dumt?
Är det en Selma? Alltså Lilla Fridolfs fru.
Eller en klassisk ragata till svärmor ur valfri gammal svensk fars. HAHA.
Nej då, inte längre. Och jag inbillar mig att svärmore’riet är mindre friktionsfritt mellan dotterns mamma och svärson än det mellan dottern och hennes svärmor.
Det känns som om nästan varenda kvinna jag känner suckar mer över sina svärmödrar än vad de män jag känner och deras dito svärmödrar.
OCH ja, jag tycker också att de svärmödrar jag känner (de som har söner, märk väl) är mer kritiska mot sina svärdöttrar än tvärtom.

Vad säger ni om detta?
Undantag finnes såklart överallt. Men det här är vad jag tydligt har märkt bland folk omkring mig.
Det är något med mödrar och deras söner … Som sagt, undantag finnes deluxe här. DET vet jag.

Min egen pappa hade ett synnerligen gott förhållande till sin svärmor, min mormor. OCH tvärtom. De fann varandra direkt från den dag de träffade varandra för allra första gången. Så fint.
Min mamma hade ingen svärmor eftersom min farmor dog innan mina föräldrar träffades.
Min egen svärmor var mycket snäll och mycket generös. Men jag tror aldrig vi riktigt hamnade i en äkta  varm relation. Det var lättare med svärfar, trots att min svärmor nog gjorde allt hon kunde.
Det var absolut mitt fel också, jag blev ofta småirriterad på henne fastän hon var så välvilligt inställd.
Så ja, jag själv är väl också bevis på att denna teori stämmer.

Hur som, jag är SÅ glad över att jag och Mike kommer bra överens.
Jag minns hur orolig jag var innan vi träffades första gången. DÅ skulle vi dessutom tillbringa en hel vecka tillsammans på OBX.
Detta var sommaren 2020. De träffades i december 2019.
Jag tänkte kritiskt innan, att här kommer en högljudd, "larger than life and brash dude from New Jersey"!!
Förutfattade meningar much? HAHA.
Grejen är den, direkt då jag träffade honom kände jag bara --DETTA blir toppen!! TACK och lov. Tänk om jag inte känt så. Ja isåfall hade det bara vara att acceptera det också.
Fast högljudd kan han vara (haha) och visst har han det där typiska NJ/NYC sättet också. Fast allt på ett bra sätt som jag gillar. Återigen, så otroligt glad och lättad över att vi alla kommer så bra överens.  För ja, det finns ju VERKLIGEN inga garantier för att det ska stämma.

Hmmm … Den här punkten skulle nog kunna ha blivit ett helt inlägg i sig.
Lite för stort ämne för att reduceras till en punkt kanske. Nåväl, jag kanske återkommer till det.

Mike ska  iallafall få den här tröjan av mig. HAHA!!

 

Bild från Etsy där den går att köpa.


* Bästa serien!
 

Visst har ni väl sett säsong ett av The Pitt på HBO Max?
OM inte har ni en äkta högtidsstund framför er.

The Pitt är nog en av de bästa sjukhusserier som någonsin gjorts.
Den handlar om läkare, läkarstuderande, sköterskor och vårdpersonal på en akutmottagning i Pittsburgh. Noah Whyle spelar akutöverläkare med den äran!
Serien följer sjukvårdspersonalens 12-timmarskift timme för timme. Alltså innehåller en säsong 12 avsnitt.
 RÄTTELSE: Serien innehåller 15 avsnitt bara för att stryka under hur hårt vårdpersonalen jobbar, personalbristen inom vården och hur de inte bara KAN gå hem om de tar hand om en svårt sjuk patient. 
Japp, här i US jobbar man skift om 12-timmar på sjukhusen.

I min bekantskapskrets har jag två vänner vars döttrar har kommit så långt i sin läkarutbildning att de nu är ST-läkare.
En av dem specialiserar sig till barnläkare.
Den andra till just, akutläkare.
Bägge dessa tjejer gör sina ST-tjänster i NYC. En är på Manhattan, den blivande barnläkaren. Den blivande akutläkaren jobbar i Brooklyn på ett sjukhus där.
Bägge tjejerna säger att denna serie är extremt verklighetstrogen. Det har även skrivits mycket om hur realistisk den är.

Se den! Se den! Se den!
I mitt tycke är den en av de bästa serier som gjorts.


 



* Söt bagatell.

Karolina bad mig se filmen “People we meet on vacation”Netflix.
Karolina själv har inte sett den ännu, men hon älskade boken med samma namn. Författaren heter Emily Henry. 

Sagt och gjort, Peter och jag såg filmen i veckan.
Den handlar om en resejournalisten, Poppy, som närapå ständigt befinner sig på resande fot. Poppy skriver för ett glassigt resemagasin.
Den handlar även om hennes långvariga vänskap med den kille, Alex, hon reste med från Boston till Ohio efter att de gått ut universitetet. På den bilresan fann de varandra, och de har sedan blivit bästisar.
Vi snackar två helt olika själar här, hemmakatten Alex och äventyrliga Poppy.

Poppy och Alex tar semester tillsammans varje år, bara de två.
De reser till olika platser i världen. De umgås, pratar och har roligt i en vecka. Ingen partner får hänga med, det är bara dessa två bästisar som tillbringar denna vecka tillsammans.


 


Peter och jag, som är gamla uvar, såg genast stora likheter med “When Harry met Sally”.
Vi tycker bägge att filmen starkt påminner om den. Vi tycker även att filmen påminner om serien “One Day” vilken vi såg (med nöje) för några år sedan.

Frågan är om den yngre generationen ens känner till When Harry met Sally?
Harry och Sally är en av mina favoritfilmer. Jag har den på DVD, så jag tror säkert att Karolina sett den under sin uppväxt. Hon måste ha gjort det med tanke på att jag såg om den med jämna mellanrum. Nu är det dock åratal sedan jag sist såg den.

People we meet on Vacation är söt, bra, underhållande, rolig och har ett KILLER SOUNDTRACK!!! Det är en film du kan sätta på en kväll när du känner för en snäll, ombonad och varm romcom.
Ser att den ligger etta på Netflix, så bara det säger väl att den är en het potatis just nu. 


   


  ***


Jag önskar er alla en jättefin torsdag!

Comments

Yvonne said…
Kul tankar om svärmor och det stämmer säkert ganska bra att det är mer friktionsfritt med svärmor-svärson. Jag hade en fin svärmor som gick bort alldeles för tidigt och jag tror också avståndet mellan hur man bor gör sitt till.Min bodde 50 mil ifrån och då är det nog inte samma sak som om man bor i samma stad och umgås oftare. Bra du har en fin relation med Mike och hoppas Karolina har det med Mikes mamma de gånger de träffas. Som sagt, allt är nog lättare när man har avstånd mellan sig. Kul tröja du hittat till Mike.

The Pitt har vi sett, jättebra serie. Måste kolla om det släppts fler avsnitt av den. Karolinas tips känner jag igen i bokform, tror jag läst den, eller så är det bara författarens namn jag känner igen. Måste kolla upp det. Tack för tipset!

Ha en fin torsdag säger jag och skickar en stor kram
Anonymous said…
Suckade alltid mest över min svärfar som var den invaderande typen. Skulle väl ta igen allt han inte gjort när hans son var liten. Fick aldrig något superförhållande till min svärmor då hon var alldeles för undanflytande. Hon kunde inte bättre men jag fattade inte det. Har man en man som bestämmer allt efter att man haft en far som bestämde allt så är det nog inte alltid så enkelt. Du väckte en hel del tankar här alltså! Kramar Marika
Cari said…
Så intressant det här med att vara svärmor. Jag tycker det är lite knepigt och jag är nog inte så bra svärmor. Är nog och tycker för mycket och lägger mig i. Mitt fel jag vet.

Tack för filmtipset, ser att vi kan se den på Netflix i Sverige.
Så roligt inlägg om svärmödrar...Han är rena svärmorsdrömmen brukar det ju heta. Så har det varit för min del, jag är mycket god vän med min måg men också med min sonhustru. Jag tror att dilemmat för många svärmödrar till sonhustrur är att mamman till sonen är så van att ta kommandot, styra upp osv och plötsligt så är det en annan kvinna som sätter ner foten och gör det istället. Det är ju bara så att det är kvinnan som bestämmer i familjen på sitt speciella sätt. Männen är ju ofta också gärna anpassningsbara för att det är bekvämast så. Har jag fel? Efter många års erfarenhet med gifta par-vänner så kommer jag alltid till att de flesta kvinnorna i äktenskapen är de som styr upp familjerelationen och mannen är nöjd med det eller så knyter han näven i fickan och muttrar i bakgrunden. Haha, det här kan bli vilken brandbomb som helst men så upplever jag många äktenskap runt omkring oss...kanske vi också fungerar så? Båda mina svärmödrar har jag haft ett mycket gott förhållande till, även om U. fick frågan av sin mor om han verkligen hade tänkt till ordentligt före han gifte sig med mig? Han var 49 år...haha. Vi har skrattat åt det många gånger. Mammor är ett kapitel men jag tror att mammor till söner är ett extra litet kapitel. Döttrar förväntar man sig att ska klara sig själv lite bättre...någonting nedärvt som fortfarande lever med i åtminstone den generation jag befinner mig i. Jag har själv upplevt många kvinnor som har erkänt att de fostrar sina barn olika beroende på könet. Det ligger något i det.
Mike blir lycklig när han får den där t-skjortan! Du blir en bra svärmor, jag är hundra procent säker på det.
Kramar över havet!
Annika said…
Yvonne: HAHA ja ... lite stämmer det nog, iaf om jag går till folk jag känner, hihi. SÅ är det säkert, med avstånd blir det lite annorlunda relationer. Det är nog helt annorlunda att ha svärmor i samma stad.
Jo K har en bra relation med Mikes mamma. Hon har bara söner, så ja VET inte om det gör ngn skillnad. Min bästa granne och kompis, Ingrid, har tre söner och hon säger att hon VET att hon måste hålla sig på supergod fot med sina svärdöttrar och inte lägga sig i för mkt. Hon brukar säga att hon alltid är second best, att svärdotterns familj alltid kommer i första rummet. Det är nog så många gånger. MEN med stora undantag, förstås.

The Pitt har släppt ett avsnitt av nya säsongen. Bara ett, så vill du knarka fler avsnitt måste du vänta ngra veckor :-D

Stora kramar till dig, Yvonne!! Ha en jättefin torsdag!
Annika said…
Marika: Ack ja, det kan jag verkligen FÖRSTÅ!!! Just det där med dominerande män och undfallande fruar ... SÅ inte roligt. SÅ nog förstår jag att du tyckte som du tyckte. Kramar!!
Annika said…
Cari. Ja det är nog inte helt lätt alla gånger, det är då säkert. Du har din svärson i ett annat land också, så det blir ju mer koncentrerat då ni ses. OCH så blir det för mig med, inte i annat land, men absolut inte i närheten. HAHA Cari, svårt att inte lägga sig i, på riktigt!! Kommer blir svårt för mig med för jag vill nog gärna säga vad jag tänker och tycker också :)
Annika said…
Karin: Tror det är mkt lättare att bli superkompis med mågen än svärdottern. INBILLAR jag mig. MEN du är god kompis med bägge.
Du har nog rätt, Karin, tror din teori stämmer mamma-son.
Visst, håller till 100 med om att det vi kvinnor som styr och ställer i familjen. Så var det med min mamma, så är det med mig. OCH hos nästan varenda en jag känner. Är det tvärtom är det inte så bra (efter vad jag sett i livet).
Tror att killar gillar det, att vi styr. Ja inte i allt, men i väldigt mkt iaf.
SÅ du har RÄTT, män är mkt bättre på att anpassa sig. ABSOLUT!

Karin, din kommentar idag håller jag med dig om till punkt och pricka, Du har rätt, sådär uppfattar jag också att det är. Överallt runt omkring mig.
OCH som sagt, om det är tvärtom är det faktisk inte bra.

OH ja, även i min egen familj set jag ju hur min mamma alltid bekymrade sig mer för våra lillebröder än för mg och min syster. Classic!
Classic. CLASSIC!!

Skule vilja pinna din kommentar. Klockren!!

KRAMAR!!!
Min svärmor var lite avog mot mig först när jag och gubben träffades. Men vi blev bästisar efter ett tag.
Tack för filmtipset.
Kram Carin
Brysselkakan said…
People we meet on Vacation ligger i min lista med böcker att läsa, trodde först att jag hade läst den... På svenska heter den något så banalt som Sommarmöten.

Relationen med svärmor kan nog se väldigt olika ut; jag har haft mycket bra relation med min men de senaste 20 åren har jag väl mer hittat min egen personlighet och insett att den krockar rätt ofta med hennes... Min egen relation med mina svärdöttrar är helt olika; med en har jag en mycket bra och personlig relation och vi pratar mycket om allt. Den andra är det lite svårare med men det tar sig! Allt beror ju på att de är olika!
Sedan vet jag inte hur det är när man har döttrar för jag har ju bara söner.
BP said…
Är så glad att du klickade direkt med Mike och han med dig och Peter (hoppas jag)
Nu kommer ni ju inte bo i samma stad du, Peter och det unga paret, så egentligen hade det inte gjort så mycket om ni inte tyckt om varandra heller. Men det är ändå roligare om man gillar varandra.
Jag gillade inte mina två svärmödrar, men det gjorde inte deras söner heller. Så det jämnade ut sig;-) Själv slapp jag rollen;-)
Annika said…
Carin: Det är nog väldigt typiskt, tänker jag. Desto finare att ni sedan blev fina vänner. Härligt. Kramar!!
Annika said…
Brysselkakan: K älskade den boken!! OC h boken har, som alltid, mer djup än filmen.
Absolut kan de se olika ut, jag drar ju breda (men ändå sanna) penseldrag här. Men jag förstår verkligen att man kan ha en jätteinnerlig relation med sin svärmor.
Min granne Ingrid, som också har tre söner, säger precis som du--olika förhållanden med alla svärdöttrar. Och ja, så blir det ju också eftersom alla har olika personligheter och man klickar bättre med någon.
Intressant är det det ändå det här med svärfamiljer. Ren slump att det sedan ska stämma.
Annika said…
BP: JAG med! man vet ju aldrig!! Alltså, det finns noll och inga garantier. Vi kommer aldrig att bo i samma stad, tror jag. Så vi kommer alltid att umgås intensivt när vi ses.
HAHA BP, it worked out then!! Visste inte att du varit gift två gånger.
Susjos said…
Ja, det ligger nog nåt i det med mödrar och söner...hihi! Har ju två killar, och försöker hålla en bra relation med deras flickvänner...lyckas sådär....tror jag, men gör mitt bästa!

The Pitt- är ju helt såld, det tog några avsnitt, men nu är jag som sagt helt såld! Har inte hunnit se första avsnittet av säsong 2 ännu, men ska såklart inte missa säsong 2!
Ha det gott!
Nu ska jag åka vidare till mitt nattjobb...
Kram!
Annika said…
Sus: Tror också det ligger sanning bakom det här. OCH jag förstår ju att det kan vara så jobbigt ibland. Svärdöttrar är inte så roliga de heller alla gånger, jag vet det. Svårt det där, så svårt. Jag är helt övertygad om att du gör ditt allra bästa.

The Pitt, bara så bäst!!! Du känner ju igen ett och annat där du med. Ingen fara med säsong 2, den har just börjat. De släpper bara ett avsnitt i veckan. Så det är lugnt. Bästa serien!! HOPPAS din natt blir bra och lugn! Kramar!
Elisabeth said…
Det är nog inte så lätt att vara svärmor alla gånger... Tycker att många jag känner (dock absolut inte alla) gnäller mycket på sina svärmödrar, nästan som att det blir en sport av att vara värst, om du förstår hur jag menar. Jag förstår absolut att det finns jobbiga svärmödrar, men om alla försöker kan man garanterat få till en välfungerande relation. Även om den, precis som för dig och din svärmor, aldrig riktigt sådär varm som man kanske skulle önska. Det gläder mig i alla fall att du och Mike kommer bra överens och att det kändes rätt från början! T-shirten blir perfekt. :-D
Channal said…
Hej Annika! Jag skrattade lite åt beskrivningen av svärmorsrollen😄 Du kommer bli den bästa svärmodern. Hmm... jag kallar mig inte svärmor. Men jag säger min svärson om Mike!

The Pitt du nämner är jättebra! Filmen har jag sett reklam på... lite nyfiken på den. När Harry mötte Sally är ju en klassiker. Älskar den filmen och den håller än!!

KRAM till DIG!! Anna