Damn, sommaren börjar kännas avslägsen.
Redan.
Tänk vad snabbt det går när vi börjar säga “i somras” istället för “i sommar”.
Nu är det redan “i somras” som gäller.
Jag ser tillbaka på den sommar som gått med ett ett nöjt leende på läpparna.
Ja speciellt den tid jag tillbringade vid de bägge sommarhusen.
EN dag tänker jag vistas vid Ledörsundet från maj och in i oktober.
Sanningen är ju den krassa, jag vill egentligen aldrig resa därifrån. Det spelar liksom ingen roll hur lång tid jag tillbringar där, jag längtar alltid tillbaka och vill aldrig åka därifrån.
Den dagen--och tiden-- kommer då min käre make går i pension.
Jag får hålla mig till tåls ett tag till, men sen ska vi fasiken maxa järnet.
Kanske får jag nog då?
Kanske. Fast högst troligt, inte. Vi får se.
Jag är så glad och tacksam att mamma och moster gav oss dessa ställen att förvalta.
De, i sin tur, fick dem av sina föräldrar.
Och min mormors pappa (min gammelmorfar) fick marken tilldelad som sommarbetesmark åt korna. Under tiden slåttern ägde rum på hemmagården skulle kor och barn vara på Skären.
Så börjar historien med våra sommarhus.
Dessa marker har funnits i familjens ägo sedan 1920-talet.
Vi fortsätter förvalta dem med ödmjukhet och lycka.
Från fäbod till sommarstuga.
Eftersom jag tycker att sommaren svunnit lite väl snabbt kastar jag en sista blick över axeln och publicerar detta inlägg.
Det blir det andra, och sista, om min sommar på min favoritplats.
Mest är det en svit i bilder.
Tack för att ni hänger med.
På flaggan står det "It's five o'clock somewhere" och det citatet är taget ur en Jimmy Buffet sång med samma titel. Rent krasst, det är således aldrig för tidigt att ta en drink ;-)
Det här är Pepsi. Han kan vara världens snällaste, och lugnaste, hund. Ägarna till Pepsi är min systerson Erik och hans tjej, Daniella.
Pepsi igen. Den lilla, lilla hunden sov ibland i samma rum som Peter och jag. Inte ett ljud gav han ifrån sig, han sov på sin plats hela natten. OCH det var så mysigt att ha honom i rummet. Till vardags bor Pepsi i Luleå där husse och matte pluggar på universitetet. Ryktet säger dock att Pepsi snart blir stockholmshund då slutuppsatser är skrivna och examina avlagts. Det bör ske ganska snart.
Här slog jag mig ner med ett glas vitt och njöt av sommarkvällen.
När det blåser hårt från sydväst, ja dåååå känner vi av det på Pellas grund.
När det blåser hårt från sydväst, ja dåååå känner vi av det på Pellas grund.
Nu är allt klart, förutom att elen ska dras in. Fönsterna är fixade, rubbet klart. Vi har tom köpt sängar som står därinne och väntar på nästa sommar. Så roligt. Jag la ut en reel på mitt privata konto på Insta. 
Hölada som jag fotade på väg hem från affären. SOMMAR!!!
Comments
Det är ett helt fantastiskt ställe ni har att förvalta, vackert så man nästan tappar andan av dina bilder. Ljuset där är magiskt och tänk om alla människor fick uppleva det ljuset någongång i livet, vore ett minne för livet.
Tack för en jättefin vandring i din sommar, så härligt att vädret var med er också detta år. Förstår du längtar dit hela tiden, skulle jag också göra.
Trevlig helg säger jag och skickar en stor kram
Jag känner sällan att sommaren gått för fort. Sommaren som gick var verkligen smockad, men så brukar det vara. Det är alltid ett, två, tre, sjuttiofem grejer att hinna med under de månader som bjuder på de rätta väderförutsättningarna. Vi pratade ju om förväntningar på sommaren, om de är för höga och hur vi hanterar det... Visst är väl en sommar som 2025 lite extra härlig med det väder som bjöds? Men samtidigt är jag verkligen en vardagsmänniska som njuter mest när sommaren väl är över. Då tar jag med mig allt fint som ligger bakom som en energiboost inför det långa mörkret. Tack för vackra, vackra bilder och en påminnelse om vilken fin sommar vi fick på olika håll. Stor kram och trevlig helg!
Tack för en fin sommarvandring hos dig och jag förstår att du inte vill åka där ifrån.
Kram Carin
Ja, vilken helt fantastisk plats att få förvalta och bevara inom familjen, förstår att ni är tacksamma och lyckliga över det <3
Bilderna förmedlar verkligen den fina, stillsamma stämningen som jag kan tänka mig är där, och mina tjejer här hemma hälsar att dom är lite avis på Pepsi som får ligga där och mysa på bryggan vid vattnet :)
Den här sommaren blev inte riktigt som jag förväntade mig på vissa sätt, men på andra sätt ja, har ju i princip jobbat hela sommaren så nu tycker jag att det är skönt att lägga den bakom mig och ser framemot semester och härliga tider i oktober :)
Ha en fin fredag! Kramar!!
Ja våra ställen är GULD!! Vi är så tacksamma över dem.
TACK Yvonne, dina ord värmer.
Jag önskar dig en riktigt fin och trevlig helg! Skickar stora kramar!!
Sommaren ska alltid hinnas med så mkt. JAG VET!!!!
Inte klokt.
Ibland alldeles för mycket. På ett sätt är det väldigt skönt att gå in i höstlugnet. TUR att vi har fyra årstider.
Och som vi sa i förra bloggbrudssnacket, sommaren kommer med krav! SÅ är det. Bäst är då det är lugna dagar utan för mkt inplanerat.
Samma, välkomnar hösten nu!!
OCH tack för fina fina ord. Kramar och trevlig helg!!
Så är det, vill aldrig dra därifrån. Bara stanna och stanna ... men framåt höstkanten är det bara att sticka, inte vinterbonat som det är. TACK fina Anna för dina ord. Söndag it is!! Kramar!!
Pepsi ja, han får gå omkring på tomten lite som han vill. Men det är alltid lite roligt också. Han är så liten.Förstår att dina tjejer kan vara lite avis, hihi.
YAY Sara, semester I oktober. DET blir sköööönt för dig. Det bästa med min sommar var just veckorna vid dessa hus. Stora kramar och ha en fin helg!!!
Kram
Ser lugnt och rofyllt ut.
Ha en bra helg.
Kramar
KRAM till DIG! Anna
Vad när närmaste ort där man kan bunkra livsmedel, öl och vin? Eller måste man ta med sig allt från början...
Önskar dig en fin helg i Restonland:-)
Ha en riktigt skön helg!
Kramar över havet!
Jag förstår helt och fullt det du skriver att inte vilja åka från sommarhuset, hur länge du än är där, för jag hade till 100 % tänkt och känt exakt likadant. Dels för att det är en så vacker plats, dels för att jag liksom inte har så mycket behov av omväxling, utan är alldeles nöjd med rutiner och att dagarna är lika varandra. Många skulle säkert tröttna på mina somrar, där varje dag är den andra lik, speciellt när det är fint väder, men för mig är det bara skönt och lugn, även om jag samtidigt gör saker.
Tänk att marken varit i din släkts ägo så länge! Vilken lycka det måste vara. Förresten, idag när jag var ute och gick, kom jag att tänka på ett ämne som skulle vara så intressant att läsa om: Hur hade din släkt det i Finland under andra världskriget? Har du fått veta mycket om detta, eller var det ingen som ville prata om det? (Eller var de redan i Sverige då? Jag har inte riktigt koll, får jag erkänna.)
Avslutningsvis: Fantastiskt vackra foton i inlägget!
Massor, massor med kramar till DIG!!!!
KRAMAR till dig!!
Vi är rätt lika där, Elisabeth. Jag känner som du, det behöver inte hända så mkt. jag är nöjd med rutiner och lugn mak.
Och jag skulle kunna känna in varenda årstid.
Bara jag har el, internet, en tv, bil, varmvatten och ja ... du vet. Sånt som är ett måste på landet. Om allt bara klaffade och var vinterbonat, det skulle vara en dröm!! Det är ju tyvärr inte vinterbonat, alla ledningar utomhus etc, inget varmvatten in i huset. Dusch i en litet hus på gården, utedass. Nej, det går inte. Men en bra bit in på hösten skulle det funka bra.
Förstår dig till 100 procent med din sommar.
Under kriget. De hade det ganska OK, de bodde på landet, hade ett litet jordbruk. Det gick egentligen ingen nöd på dem. Det var mkt värre för folket i städerna. Min morfars systers hus i Kaskö (stad nära Närpes. Kaskö är Finlands minsta stad fö) blev bombat, men ingen av dem i den familjen skadades otroligt NOG!!
Men det var ju mkt som var på motbok under den tiden, och det var tufft för Finland överlag ett bra tag efter andra världskriget. Min morfar var sjöbevakare på Gåshällan under kriget. Gåshällan är en ö nära våra stugor vid havet. Han kom hem då och då, men det var min mormor som fick sköta gården tillsammans med sin äldre pappa då morfar var borta. Men nog hade folk det knapert överlag i Finland under kriget, absolut. Och tänk alla som skickade iväg sina barn till Sverige ... det var det få som gjorde från Närpes. Igen, tror att de som hade jordbruk klarade sig hyfsat just därför.
Så vackra bilder och vilket läge sedan. Jag förstår att du trivs där.
Det är så fint att få ta över ställen som gått i familjen i många generationer, och så bra att ni är villiga att ta det vidare. Sådana ställen är som bomull för hjärta.
Toppen att ni bygger en liten gäststuga också så att alla får plats. Bra beslut! Och fint blir det.
Ha det gott.
Kramen,
Anneli