I midsommartid!




Du lindar av Olvon en midsommar krans Och hänger den om ditt hår
 Du skrattar åt mångubbens benvita glans Som högt över tallen står
 I natt ska du dansa vid Svartrama tjärn I långdans, i språngdans, på glödande järn
 I natt är du bjuden av dimman till dans Där Ull-Stina, Kull-Lina går

-Visa i midsommartid



Kära vänner!


Glad Midsommar!
Må dagen idag bli precis som DU vill ha den! Må du känna noll krav. Noll måsten.


Eftersom det inte blev några punkter av mitt vanliga slag igår kommer de idag istället.
Men med midsommartwist.



 




* Inte min favorit.

Det kommer inte som någon överraskning för någon av er att jag inte är speciellt förtjust i midsommaren. Jag har, lustigt nog, aldrig varit det.

Funderar lite på om det kan ha lite att göra med ett chockerande dödsfall i familjen.
Dödsfallet skedde runt midsommaren 1967.
Min levnadsglada, fina, högt älskade morbror dog i en motorcykelolycka precis dagarna innan midsommaraftonen den sommaren. Han skulle fylla 18 år i juli 67.
Alla har berättat att han var den gladaste av de glada. Nej, jag kommer inte alls ihåg honom. Tyvärr.
Men jag vet ju hur förfärligt det var för min mormor och morfar att förlora sin son.
Och jag vet hur hårt min mamma och moster tog det när de förlorade sin älskade lillebror, som ju var många år yngre än de bägge systrarna. Grubblar över om det kan ha gjort något med mitt midsommarjag. Kanske det.

Min moster brukar säga att midsommaren för alltid är mörk för henne, även om hon kan ha kul ändå. Min mamma har nog sagt något liknande. Min morfar dog också runt midsommar, den 22 juni 1986.

Jag vet inte om det är därför jag inte gillar midsommaren … men jag har andra skäl också.
DET är säkert.




 




* Stressen och pressen.

Det jag mest ogillar runt midsommaren är den stress och press jag kände i ungdomen.
Alltså, kom man inte ut i skärgården så var det inte mycket att ha. TYP. Det var vad vi tyckte då.
Idag kan jag bara skaka på huvudet åt hur vi tänkte, och resonerade, på den tiden. För jo, så funderade jag och mina kompisar.
Vi hade inga vänner med hus i Stockholms skärgård, eller i Mälaren.
Stockholms innerstad var rätt dött på den tiden under midsommaren. Någon gång gick vi ut på ett dansställe i stan på midsommaren, men det var så tråkigt att vi bestämde oss för att aldrig mer gå ut den dagen.

Fasiken, varför kunde vi inte bara ta det lugnt och vila i att det verkligen inte var någon biggie.

Men det var då, och nu är nu.







* När jag var barn …

Min pappa älskade midsommaren. Han ville alltid gå och dansa runt midsommarstången med oss barn. Jag tyckte så illa om det. Inte sjutton ville jag hålla någon främling i handen och dansa runt stången. Nä, jag ville bara slippa.
Värst av alla de danserna var skära, skära havre. Jag var så RÄDD för att bli den som ingen ville ha, haha, Faktiskt jag var livrädd ... 😶
FY skam FY skam, för ingen ville ha’na. Och det var rätt och det var rätt och det var rätt och lagom … 
Asså på riktigt, hoppas den dansen och sången blivit SKROTAD runt samtliga midsommarstänger i hela världen, haha.

Det var förstås roligt att klä sig fin, det har jag ALLTID gillat. Fin sommarklänning, krans i håret, fina skor, knästrumpor (tänk vad fint de tyckte det var med knästrumpor på barn på 70-talet) och ett halsband kanske …

Det skönaste den dagen var att gå hem från firandet och äta middag. Middagen var ju alltid festlig på midsommar, som sig bör.



* Älvor och feer …

Som sagt, min pappa älskade midsommaren. Han band de finaste kransar ni kan tänka er.
Gud vad jag saknar min pappa!!
Pappa hade också världens fantasi, dessutom så rolig och snäll. Han brukade berätta om alla älvor och feer som man kunde ana sig till i skymningen under midsommarnatten.
Det var bara den natten de visade sig, sa pappa Hugo.

Det här brukade han spinna rätt mycket på  när han satt på verandan vid sommarstugan i sundet i solnedgången under midsommarafton
Jag är så glad att mina föräldrar och min mormor fick så många fina midsomrar där efter att min mamma gått i pension. Då var de vid sommarhuset från maj månad till september.

Om jag hade varit där med dem då hade det varit ultimat.
Det hade blivit exakt den midsommar jag skulle vilja ha.

I år är min bror Gunnar och min svägerska Kinn där. Bara de två, de lär få det fint.



 

En sommarnatt i juli vid gammelstugan i vårt sommarparadis.




* Traditioner lever

Midsommar är väl nästan typ det svenskaste som finns? Visst, den firas i andra länder också, men just det svenska sticker ut.
Svenskare än nationaldagen, alla gånger. Alla firar på ungefär samma sätt, har samma traditioner (i princip), äter de traditonella rätterna. Silllunch mitt på dagen, sen grillat på kvällen.
Många binder kransar, det sjungs sommarsånger,snapsvisor. Kanske dansar man runt en midsommarstång hemma. Femkamp är ofta ett måste.  



 



* Jag då?

Men jodå, även jag ska fira lite smått.
Måste bara berätta att det är ASHETT här. På tisdagens eftermiddag bara vällde värmen in igen. Fukten därtill i parti och minut.
DET är så luftfuktigt att jag skulle kunna skära luften i kuber.



 

Här och nu. Värmen, den räcker till va?


Men min midsommar då?
Absolut ska vi äta lite svenskt på decket ikväll. Jag har gravat en lax och jag har gjort hovmästarsås. Jag har köpt sill (dock ingen svensk, det blir en sort jag köpt i vanliga affären här) och ska koka potatis. Köttbullar har jag också gjort, för det vill Peter ha (och jag med, who am I kidding).
Leker med tanken på att göra en skagenröra med tillhörande rostat bröd.
Jag hittade dessutom Grebbestads ansjovis långt bak i kylen (MIN kyl som sagt, hon som skulle vilja göra upp med mig, haha.  SE gårdagens inlägg)  som jag tänker göra gubbröra på.
Så ni hör!! Nog ska Your’s Truly få till en liten midsommar också 






Så mycket mer än så blir det inte.
MEN det räcker så bra. OCH så ska jag spela min Spotifylista med svenska och finlandssvenska sånger ikväll.

En annan sak min pappa alltid brukade säga på midsommarafton, NU vänder det … Nu går vi mot mörkare tider.
Och ja, det är ju så onekligen. NU vänder det igen. Men det märks inte på ett tag.

När det är som ljusast på året hos mig, alltså NU, går solen upp 05:43 och ner 20:37.
En viss skillnad i ljusa timmar mot var många av er vistas i detta nu. Och visst, emellan de där bägge klockslagen är det becksvart natt. Jag har inget emot det även om jag ÄLSKAR de vita nätterna i Norden.

Min älskade pappa, som var slottsträdgårdsmästare på Hässelby Slott, hade ännu en gyllene regel.
TILL midsommar skulle allt vara klart i trädgården. Allt skulle vara fixat, häckarna skulle vara klippta, blommorna helt i ordning, alla rabatter rensade, gruset skulle krattas och allt “bös” skulle bort ur sten och gruspartier.
Kort sagt, det skulle vara perfekt. När allt detta var gjort, ja då var det klart att fira midsommar fullt ut!!



 



*** 


Med detta önskar jag DIG en jättefin, jättefin midsommarhelg.
Fira exakt som du vill, varken mer eller mindre. Gå ut på span i sommarnatten och se om du får syn på en liten älva, en liten tomte eller kanske en god fe.


Vi ses på tisdag igen för den som vill och har lust.



Comments

Channal said…
Kära Annika! Det är starkt att våga sätta ord på sådana känslor, särskilt när de sträcker sig bakåt i familjens historia och kanske påverkar ens egen relation till högtider mer än man först tror. Det är så lätt att vi bär på stämningar och sår som vi inte helt kan förklara, men som ändå sätter avtryck. Din berättelse om din morbror och hur sorgen påverkat flera generationer i din familj berör verkligen.

Jag själv har alltid älskat midsommar just för att den är enkel, ljus och inte så kravfylld som t.ex. julen. Barndomens firanden i Oxelösunds skärgård sitter djupt rotade i mig, likaså ungdomstiden i St:Annas skärgård, Sanden och Olsön. Även Öland har bjudit på många fina midsommarminnen.

När mina barn var små blev det dans kring midsommarstången, lekar och picknick i gräset. Så fint du skriver om din pappa, vilken skatt att ha haft någon som gjorde midsommaren lite magisk i alla fall med sina blomsterkransar!

Glad midsommar till dig min finaste Annika🍓🌸
KRAMAR Anna
Gomorron Annika :) Och glad midsommar...
Jag kan förstå att dina känslor kring midsommar är kluvna pga sorg i familjen, men kanske det kompenserades av din pappas kärlek till samma högtid? :) Älskar hans tankar kring älvor och feer, vackert!
I Sverige älskade jag midsommar, här får jag ju förstås inte alls samma känsla, det är nåt så ursvenskt med det som inte går att känna här tyvärr.
Jag jobbar dessutom hela helgen... men men :D Vi ska nog göra smörgåstårta iaf, mums!!
Sen precis som du säger kopplas ju många högtider till en slags förväntan på hur det ska vara, midsommar firas i en "stuga i skärgården" osv... men vi har ju för det mesta firat hemma i trädgården med familj och vänner, och det har alltid varit mysigt tycker jag <3
Här har vi sunrise kl 06.18 och sunset 21.28 idag, det räcker absolut för mig :) Tycker om när mörkret sänker sig, ett lugn på nåt vis... men vi har ju mycket ljus året runt här så behovet är annorlunda tror jag :D
Ha en underbar helg nu, med god mat och mys!!
Stor kram till dig!!
Godmorgon Annika,
Jag kan förstå dina känslor inför midsommar.
Usch vilken tragisk olycka. Sådant sitter kvar länge, länge. En levnadsglad ung människa som dör. Familjen sörjer resten av livet.
7 juli 1952 omkom min ena morbror i en mopedolycka. Han var 17 år gammal. Den sorgen har gått genom generationer. Som liten fick jag uppleva min mormor sörja sitt barn och hela livet har min mamma och min andra morbror sörjt sin bror. Ja, jag förstår precis varför midsommartiden inte är förknippad med några speciella glädjekänslor för dej och din familj.

Ja,och sedan den här stressen och pressen du beskriver. Den känns igen och jag förstår precis. Alla vill ha någonstans att vara och gärna med en fin blomsterkrans i håret. Här hemma beställer ungdomarna midsommarkransar hos blomsteraffären som skall matcha klänningen, och det kostar.
Jag hoppas ändå att ni kan hitta ert alldeles eget sätt och njuta av det. Jag känner att man kan plocka ur de bitar som man gillar och strunta i resten. Utomlands kan man ignorera dagen helt om man vill. Själv brukade jag längta hem till Sverige lite extra den dagen.

Vilka vackra bilder Annika. Den med kanoten och hortensian vid vattnet hör hemma i typ Costal Living :-)

HA det gott!
Trevlig midsommar och Varm kram från Dalarna.
Anneli

Yvonne said…
Vi har gjort det enkelt i år, bara vi och goda vänner som bokat in oss på en svensk restaurang som serverar svensk midsommarbuffé kl 18 ikväll. Sååå skönt att slippa trixa med mat själva. Här hotas med +35 till ikväll...... Inte så kul, skulle nog föredra lite svalare, men men. Här är också väldigt fuktigt just nu. Tog en promenad vid 07 imorse och redan då var det såå varmt och fuktigt, tog på krafterna.

Länge sedan vi dansade runt en midsommarstång, var när vi firade på hemmaplan och här nere före Covid dansade alltid några tappra. Ska upp och leta efter min lilla midsommarstång som jag brukar ha ute på ett bord på terassen.

Vi får se om vi ser någon älva när vi promenerar hem framåt natten. Önskar er en jättefin midsommarhelg och skickar en stor kram
Tack för långt inlägg om midsommarfirandet för din del. Givetvis har du påverkats av det jobbiga, svåra som hände, sånt påverkar alltid och när man är liten så sätter det sig ofta för eviga tider.

Så där sade min pappa också, nähä, nu går vi hem, snart är det jul..ungefär.

Att fira utomlands är helt annorlunda än att fira midsommar i Sverige och på Åland. Det är annorlunda i Finland, de firar inte på samma sätt, inte Norge heller, inte Danmark heller. Men på liknande sätt förstås.

Nu sitter jag här på Madeira och trivs med det, tänker ta det lugnt och ha det skönt med Uffe. Vi deltar inte i något svenskt -nordiskt midsommarfirande alls, utan går in för att vara ändå. Vi har flyttat hit och gör som grannarna gör förutom att vi inte är religiöst lagda..de som är det firar
annorlunda. I och för sig skulle det vara intressant att hänga på men nej, var och en på sitt sätt som det heter.

Men att fira midsommar som vi brukade göra är inte viktigt alls för oss. Jag råkade ha sill hemma, nypotatis och jordgubbar finns det alltid att ta till. Ett gott vin och så är kvällen gjord
.
Idag en helt vanlig dag, sopgubbarna hämtar soporna som vanligt. Här firar man São Joâo, ända sedan slutet på maj till i början av juli men den 24 juni är höjdpunkten, det datum som vi i Norden alltid firade midsommaren på tidigare. Johannes dag..

Ute i världen rustar de upp för krig, Iran, Israel, Hamas, Ukraina, Ryssland, USA, alla möjliga är inblandade, Ingen av dem tänker på midsommar alls utan bara på att döda och förstöra för att få visa sin makt och försöka göra sina deals.

Vi tänker ha en skön kväll, ni tänker det samma med god mat. Så borde alla göra och fira det de vill fira på det sättet som känns bäst för dem.

Ha en jättefin helg Annika!
Varma kramar över havet, lite svalare än de grader du har, men runt trettio grader är de...
Nu är det sommar! Midsommar!💕
Halloj!
Här blir det en lugn och skön midsommar ihop med gubben och bror min. Vi äter en sill lunch och grillar på kvällen. Kanske hittar jag på något gott till kaffet med.
Ha en fin midsommar nu och en fortsatt skön helg.
Kram Carin
Annika said…
Channal: Tack kära Anna!! Ja jag hr funderat rätt mycket på det där. Speciellt under senare år. Jag vet ju att det var så hemskt den sommaren, och alla säger att jag var den som lyste upp den. Jag var ju bara 15 månader. Jan-Olav är ju liksom en fantastiskt person som jag inte minns, men bara hört gott om. SÅ hemskt att han skulle dö. Min morfar kom aldrig över det, vette 17 om min mormor kom över det heller. Men hon hade ett lättsammare sätt än min morfar. Tack igen, kära, kära Anna.

SÅÅ fina minnen du har, Anna. Låter perfekt och som det ska vara. Jättefina!! Har inte lika roliga minnen som du har från ungdomen. Tyckte mest det var stön. Jag hade gärna haft det som du!

Tror jag det, att Lotta och Ida haft de finaste midsomrarna. Härligt, Anna. Karolina har nog aldrig egentligen fått den traditionen, Det var sällan vi var hemma så tidigt på sommaren när hon gick i skolan. Men hon har firat.

Min pappa ja, han älskade midsommaren. Det gör min bror Staffan också. Så olika syskon kan vara ibland. KRAMAR och ha den finaste av midsomrar!!!
Annika said…
Sara: Hej bästa Sara!! Jo de är nog så, jag har kommit fram till det genom åren. Jan-Olavs död har nog påverkat mig, fast jag bara var 15 månader och inte minns honom alls. Men den sommaren var ju svartaste svart för min familj. Pappa han försökte med att locka och pocka till midsommarstången med motsträviga jag i släptåg, haha. Ja jag älskar också hans tänk om magiska väsen i naturen på midsommaren. SÅ fint.

Jag tycker som du, det är en svårflyttad helg. Den firas absolut bäst i Sverige. Det blir lite knepigt på andra håll och känslan försvinner. Har varit på många midsommarfester hos vänner här, de har varit trevliga. Fast det har nog inte varit ngn midsommarkänsla. En svår helg att flytta.

Förstår till fullo att du inte har ngt emot att jobba. Det skulle inte jag ha haft heller en dag som denna.
Hoppas helgen blir lugn.

OCH smörgåstårta! JAAAA!!!!
Vi har ungefär lika ljust/mörkt, du och jag. Nej nej, det där mörkret på sommaren stör inte mig heller. Tror du har rätt, vi har så många soliga dagar ändå att vi inte äts upp av mörker. såååå sant.
KRAMAR!! OCH trevlig Sara-midsommar!!!!
Annika said…
Anneli: Hej Anneli!!! Jooo, jag tror att det är så ... jag har grubblat och nog kommit fram till att den dödsolyckan färgat mig, så liten jag var. Det var ju en sorg som inte ens går att förtstå. Ngt de nog aldrig kom över så länge de levde, mina morföräldrar.
Du ser, vad lika erfarenhet vi har där, Anneli. Alltså verkligen. Just det, när en så ung människa dör på nolltid. Min morbror körde alldeles för snabbt och var oförsiktig vid ett möte, körde rätt i en långtradare som kom i motsatt riktning. Döden lär ha varit omedelbar, sägs det. Du vet, du har varit där ... Är där.
Som du säger, det färgar generationer. Tror inte mina syskon känner så här, men de var inte födda 67.

Just det, stressen och pressen ... den fanns minsann. Vi var så unga också, och som jag skulle önska att jag kunde säga till oss att det var helt ok. Vi hade ju varandra, och vi alla var bästisar. Fattar inte att vi kände sån stress.
WOW, ja du bor ju midsommarens VAGGA, Anneli, Det kan inte bli mer svensk midsommar än i Dalarna.

Absolut, med åren här i US har jag tyckt det varit en ren lättnad att slippa dagen. Men numera vill jag nog fira lite med god mat och rätt sällskap. OCH spana in naturen ... Eldflugarna är som finast nu, du minns ju dem.

TACK Anneli, den bilden är från en av sjöarna här.

Glad midsommar till dig. Ha en jättefin dag och kväll. Stora kramar från mig!!!
Annika said…
Yvonne: Låter verkligen SÅ bra, Yvonne!! Perfekt. Då blir det alla traditionella rätter. OCH du slipper fixa dem! YAY!! Nu liknar vädret hos dig vädret här. DET är lite tungt ...
Ja de där små midsommarstängerna är så söta. Inte ens en sån har jag.
Spana efter midsommarälvor a la Spanien när nog går hem :-)
Stora kramar från mig!!!
Annika said…
Karin. Jomen så är det nog. Har kommit fram till det med åren. Det där förfärliga dödsfallet har nog påverkat mig. Jag var ju så liten, och alla runt om mig sååååå nedbrutna av sorg. Jag vet att alla sagt till mig att jag var det ena ljuset den sommaren. Så ja ...

Haha, klassisk pappakommentar det där, fniss. Min mamma blev alltid så förtörnad när han sa det, men måste du säga så varje år?

Men visst är det så, det är verkligen annorlunda att fira midsommar på annan plats än hemma i ursprungslandet. Tycker det är svårt att flytta den. Den hör liksom hemma i Norden, i det ljuset.

Tycker det låter perfekt med dig och U!! hemma och fira lite smått. Som jag, typ. Svenska Ambassaden i Washington har ett jättefirande inne på DC (på the mall), men bara tanken att åka dit gör mig trött. Och hett blir det, och solen gräddar ner på the mall, så nej tack. Och som sagt, tycke det är en helg som är omöjlig att flytta.
Så jag gillar hur ni firar, du och U.

Samma här, en helg vanlig fredag. Inet det minsta helgdagsstämning i luften. FINE! SKÖÖÖÖNT! HAHA.

Vet Karin, allt går från bad to worse ... man tror inte sina ögon. Varje dag kommer ngt så chockerande från somliga Bozos att jag blir helt knäpp. Säger som jag brukar, HUR ska det gå???

Karin, ha det allra bäst!!! Stora kramar från mig!!! Glad Karin-midsommar!!!!
Annika said…
Carin: Låter mkt skönt, Carin. Alldeles lagom och helt utmärkt. Jag ska också fixa godsaker, och ser fram emot att äta allt. Ha en jättefin midsommar, en Carin-midsommar. KRAMAR!!!!!!"
Anonymous said…
Tror absolut att sån sorg sitter i. Barn läser ju också av de vuxna på ett så otroligt detaljerat sätt. Själv har jag alltid tyckt om midsommar. Det är något lätt och ljust över den. Fast vi åkte på utedansställen som fanns på den tiden och alla precis alla var stupfulla så när jag blivit så stor så rasade den där midsommardrömmen lite. Här är också dödsvarmt nu. Och så har jag hittat på att vi ska grilla ikväll...vi får se... Kram Marika
Annika said…
Marika: DET är nog så, ja. Även fast jag inte har ngra minnen av honom. Men nog färgar det av sig alltid. Som sagt, barn känner. Det där var en svart sommar på alla plan.
Jag önskar att jag älskade midsommar, men jag gör inte det. Fast det blir lättare och lättare, kanske för att jag gör min egen? ÅÅÅÅ nu undrar jag vad du ska grilla? KRAMAR och ha en fin Marika-midsommar!!!
BP said…
Önskar dig också en glad midsommar. Och du är rustad läser jag. Så duktig du är!
Ja, solståndet infaller ju först imorgon, så i skrivande stund är det fortfarande vår - enligt kalendern alltså. Då det är först imorgon som det vänder...
Gillar din pappas berättelser om älvor och andra mystiska väsen.
Vilket weird väder ni har. Jag gillar ju värme, men kanske inte den sorten som du beskriver. Här var det runt 20 grader och mulet - en typiskt svensk midsommarafton;-)
Elisabeth said…
Ja, du vet ju vad jag tycker om midsommarafton... För mig är den numera en vanlig, ledig sommardag, utan något speciellt alls. Igår struntade mamma och jag till och med i matlagningen och åt yoghurt istället, för det var så fint väder att vi inte ville gå in.

Jag har inte några dåliga minnen alls av midsommar, men däremot minns jag att jag i princip aldrig gillat den. Det finns ett foto (som jag tyvärr inte hittar, letade efter det igår) av mig, troligen tre år gammal, när jag dansar kring midsommarstången. Eller ja, dansar och dansar, jag står still och ser ytterst besvärad/surmulen ut, trots att jag annars var ett väldigt glatt barn. Mamma och mormor står bredvid mig och försöker väl lätta upp stämningen, utan att lyckas vidare värst, haha. Jag tyckte att det var för mycket ståhej, för mycket folk och allmänt rörigt.

Vad sorgligt att läsa om din morbror och olyckan. Det kan nog absolut ha påverkat dina känslor inför midsommar, även om du själv inte minns honom.
Anonymous said…
Ja nu vänder det, brukar jag också säga hahaa.. Fast jag är höstmänniskaoch gillar vi går ditåt. Trevligt att du gör nå inlägg om mataffärer och priser. Vilka saker finns där som inte vi har i Norden. Såna produkter du skulle köpa med dig hit? På tal om mataffärer så är det ju helt kaos före midsommar. Som om det var jordens undergång på kommande. Och ändå är mataffärerns öppna alla dagar.
Skön midsommarhelg! Kunde ta lite av värmen från er.
Nina
Anna i Portugal said…
Tror säkert att det är som du säger med dödsfallet i familjen som präglat din känsla för midsommar. Jag har inget sådant minne men tycker ändå inte om midsommar. Har ingen ursäkt alls. Kanske det är för all fylla som var runt mig, kanske det är för att när vi försökte skapa traditioner med vänner så blev det samma samma varje gång. Kanske det är därför jag itne gillar högtider (annat än jul då) för att det blir för likt. Den där j-la sillen som ska vara med varje gång t.ex. Vi njuter av att bo i ett land där vi kan strunta i alla högtider utan att det stör någon. Perfekt för mig. Kramar till dig!
Brysselkakan said…
Midsommar har aldrig tilltalat mig. Minns de stora firandena på Vidarblick i Bankeryd (utanför Jönköping och där jag växte upp) och så här med vuxna ögon förstår jag varför jag hatade detta med så mycket människor på ett och samma ställe och ringdans i flera ringar.
Ungefär från att jag var 12 var vi alltid ute i Europa och kuskade runt i husbil vid den tiden. Pappa var lärare och mamma tog alltid semester direkt vid skolavslutningen. Så vid midsommar var vi någonstans i Europa. Varken syrran eller jag har massor av minnen från detta, det har aldrig varit lätt att vara barn till våra föräldrar...
Och sedan när T och jag fick barn gillade våra barn inte heller allt det där kring midsommar.
Så helt enkelt så har vi inga midsommar traditioner i vår familj och det är inget vi saknar.
Och jag förstår att era traditioner blev starkt påverkade av förlusten...
Intressant att läsa om dina tankar och känslor kring denna högtid! Just det där att det kan finnas en press kring högtider är ju trist. Tycker att många är mer medvetna om det idag, men det kan ju ändå finnas där ... För min del är högtider inte superviktiga. Jag kan gärna fira om jag är i rätt sammanhang, men om jag inte är det kan jag hoppa över det ...
Annika said…
BP: Tack, hoppas din midsommar var skön. Jodå, nog hade jag mat alltid, haha. Gott var det. Jag räknar ju sommarens start den 1 juni, men här säger man The First Day of Summer just på sommarsolståndet. Ja min pappa ja ... han kunde då berätta.
OOO nu har vi ännu varmare, BP. Vi ligger under en sk Extreme Heat Warning. Det var 26 grader kl 6 imorse när jag gick ut, och så fuktigt. Eftermiddagen lär bli grym.
Annika said…
Elisabeth: Yes, jag vet att du inte gillar den heller, och det tycker jag är skönt, haha. Din mamma och du gjorde det rätta, bara var och njöt av vädret. Härligt!!!
HAHA, önskar jag hade fått se den bilden :-D. Nä, redan då fattade du att midsommaren var jobbig och överdriven, hehe.
Jo, ju mer jag tänker på det där med min morbror oc den sommaren, ju mer tror jag att det påverkat mitt 15-månaders jag för livet ...
Och du är på sommarlov hemma nu. Mysigt!!
Annika said…
Nina: CLASSIC saying ;-D. Ja jag är som du, höstmänniska. Älskar hösten såååå mkt.
Absolut, matpriser kommer denna vecka hör på bloggen.
Finns mkt här som inte finns hos er, och tvärtom såklart. HAHA, jaaaaa ... jag kan se affären framför mig innan midsommar. ALLA ska ha samma saker, Som här, vid Thanksgiving. Ja jag skulle lätta kunna skicka 15 grader och mer. NU är det vi dessutom under en sk Extreme Heat Warning. Så just nu är det nästan ohållbart. HOPPAS din midsommar var toppen!!
Annika said…
Anna: Jag tror det med, ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag. Det var ju en svart, svart sommar i familjen. SÅ nog påverkade den mig så liten jag var.
Ja fyllan ja ... det är fastiken inte kul det heller ... tror att det är många barn som farit illa av sådana. Ja både på jul och midsommar, hemskt.
Tycker själv det är extremt skönt att bara kunna skita i midsommaren. Stort firande av ambassaden inne i DC, massor med folk där. Men jag hade inte en tanke på att åka in. Kändes som en befrielse att slippa, haha. Men jag vet att du älskar julen, och det gör jag med!! Sillen, alltid alltid alltid, haha. Jag gillar den, men jag fattar vad du menar ;-D
Stora kramar!!!
Annika said…
Brysselkakan: Inte du heller alltså. Vi är ganska många ändå som inte bryr oss alls. Ja herregud, när jag sett bilder nu över helgen från stora firanden vid midsommarstänger i Sverige känner jag bara en sån lättnad att slippa. Faktiskt skönt att ni drog på semester i Europa när du var barn. OCH ja, jag har helt med dig där på inga traditioner till midsommaren. Jo, jag tror nog att Jan-Olavs död spelade in på alla, tom mig som bara var 15 mån. Det var en svart sommar full av sorg ... Min morfar kom aldrig över det, tror inte min mormor gjorde heller. Fast hon hade ett så glatt sätt, men bakom det låg stor sorg. Älskade mormor ... Nä sånt där påverkar. Tack för att du berättar!!!
Annika said…
Helena: Tack. Jo pressen var stor vid midsommar, verkligen. Klokt av dig, mkt bra tänkt där. Gillar!!
Susjos said…
Nu är midsommar över för denna gång, och visst kan man ha blandade känslor för olika högtider, tragiska dödsolyckor är ju hemskt! Midsommarfiranden i skärgården känner inte jag till heller, men så bodde jag inte i Stockholm under min uppväxt. I min ungdom festade man i dalarna....
Under barnens uppväxt var vi med vänner på landet i Norrtälje och firade precis som du säger med sill till lunch och grillat på kvällen. Men många midsomrar har jag också jobbat, nån ska ju göra det också!
Hoppas du hade en fin midsommar i alla fall!
Stor Kram!
Annika said…
Susjos: Absolut, så är det---blandade känslor.
Du kommer verkligen från midsommarens vagga i Dalarna. Det är ju liksom nästan det ultimata. Lite långt för oss ungdomar dock back in the day. Ja du har minsann jobbat på midsommaren. Som du säger, ngn ska göra det också. Kramar!!!