Julen har kommit, julen har gått. Iallafall här i USA där julens helger slutar i och med att nyårsklockorna har tystnat.
Visserligen firar nog en del Three Kings Day också, alltså trettondagen, men det är ingen officiell helgdag.
Nej, nu är det återigen vardag med stort V.
I mitt hus skedde den storajulgransplundringen på nyårsdagen och den varade i två dagar.
VILKET SLIT!
Men ack och ooo så skönt det är nu när allt juligt är borta.
Betänk att jag haft en jul som smugit sig fram sedan den första november. Jul i kvadrat har det varit här sedan den 26 november. Julgranen stod och lyste så vackert i vårt hus i drygt fem veckor, nu ligger den och väntar på att bli upplockad av det företag vi har som tar hand om vårt trädgårdsavfall. Granen var torr och barrade rikligt när vi kastade ut den. Så förmodligen är det så att jag kommer att hitta barr fram till nästa jul …
Det har ju också varit en mycket märklig jul i år.
Den allra första julen utan min älskade, fina pappa. Ärligt talat, jag tror inte att jag fattat det ännu att han är borta.
Pappa Hugo dog den 18 december, på själva fjärde advent. Fjärde advent och 18 december kommer nu för mig att för alltid vara förknippade med min papps dödsdag.
Det är liksom så extra sorgligt när någon dör i juletid.
Visserligen, finns det någon tid på året då det är “rätt” att dö? Det gör det inte, döden slår alltid till med storsläggan då den kommer. Oavsett.
Men, frågan är om jularna nu för alltid hamnar i ett lite annorlunda ljus? Tiden får utvisa.
Min papp har nu varit död i två veckor och tre dagar. På ett sätt känns det som om han varit död så mycket längre än så.
Som jag skrev ovan, jag fattar det nog inte ännu.
Jag pratar med honom flera gånger om dagen, har hans foto i ram, ett ljus tänt.
Jag småskojar med honom och pratar gamla minnen. Han sitter bredvid mig och ler sitt pliriga leende.
Ibland frågar jag bara rätt ut i rummet, eller när jag är ute och går, PAPP var ÄR du?
Det är faktiskt obegripligt att jag aldrig mer ska få höra hans skratt med det lilla fnittret på slutet …
Julveckan var som ett töcken, det kändes som jag var inlindad i ett vakuum och i bomull.
Jag gjorde det jag skulle, hade trevliga stunder “då allt kändes som vanligt”, men också dippar där minsta lilla fick tårarna att rinna.
Jag stod och gjorde en Janssons frestelse en kväll innan jul, under tiden lyssnade jag på min jullista på Spotify. När “Vår julskinka har rymt” plötsligt spelades började tårarna rinna, min pappa brukade sjunga den högt på julen och skratta så gott åt den.
Tänk att en så töntig sång kan få en att börja gråta lite stillsamt. För jag tycker att allt har skett stillsamt, min sorg, mina minnen, alla underbara stunder jag återkallar titt som tätt. Allt.
När jag vaknar på nätterna är pappa den första jag tänker på. Men allt är … ja, stillsamt …
Jag har lyssnat mycket på Ratatas gamla låt, “Himlen”, den här julen. Men, det gäller att lyssna på den i lugn och ro och att sitta någonstans där tårarna får rinna ner för kinderna i stillhet.
Texten går rätt i min själ.
När 2022 blev 2023 tyckte jag också det var lite känsligt.
Ett nytt år där min pappa inte längre finns med. Han skulle ju för tusan fylla 90 i april, men han blev inte så gammal som 90.
Gammal blev han, men inte 90.
En sak är jag så tacksam över, det är att Karolina var HÄR hos oss då jag fick dödsbudet.
Jag slapp ringa upp henne i Los Angeles. Hon var HÄR och vi fick sörja ihop och det var verkligen fint, för oss alla.
Jag är så, så, så glad för det, och det är minsann Karolina också.
Tänk om hon suttit ensam, nyopererad och ledsen i LA …
Nej, det var som om moffa visste.
Vi har pratat så mycket om moffa över jul. Vi har tittat på gamla videofilmer och sett på bilder.
Nu har Karolina återvänt till LA och sitt nya jobb igen.
Det är nytt år och i slutet av denna vinter blir det en minnesstund som jag såklart ska närvara vid.
Karolina och Peter också. VI hoppas iallafall att Karolina KAN åka på den, vi vet inte riktigt ännu.
Det blir säkert en fin sammankomst, min pappa Hugos minnesstund.
Återigen är det dags för mig att återuppväcka bloggen efter några veckors frånvaro.
Jag hoppas att din jul och din nyårshelg har varit bra på alla sätt och vis.
OCH än är det jul hos er i Norden, det är inte dumt det heller.
God fortsättning önskar jag DIG!!!
16 comments:
Ja, nu börjar ett nytt år igen och vi hoppas det blir ett bättre år än det förra med krig och elände och för er dessutom en sådan förfärligt tråkig händelse när din pappa gick bort. Förstår ni tycker det var skönt att Karolina var hemma när dödsbudet kom. Fjärde advent kommer nog att vara en tråkigare dag i framtiden för er, men som du skriver så slår döden alltid med storsläggan när den än kommer.
Skönt du har syskon hemma som kan stötta din mamma som blivit ensam efter så många år tillsammans med din pappa.
Hoppas Karolina kan komma loss när det blir dags för minnesstunden, men går det inte får hon följa med i tankarna istället.
Här i Spanien firar de julafton nu på fredag då tomten kommer med paket till barnen och inne i stan är det parader och en massa festligheter. Jag är så glad att vi hann plocka bort julen innan vi åkte ner den 29 dec, inte kul att komma hem den 29 jan och börja röja bort julen.
Imorgon firar vi trettondagsafton, vi är bortbjudna till goda vänner men nu är både jag och värdinnan förkylda så vi får se om det blir av eller om vi får skjuta på det. Här är soligt och varmt på dagen, kvällar och nätter är kalla med ca +10 och det är såååå härligt med att det är ljust ända fram till kl 19 ungefär.
God fortsättning önskar jag dig och de dina och skickar en styrkekram
Jag önskar dig god fortsättning på året. Även om det är ett annorlunda år utan din pappa.
God fortsättning Annika och hela din familj!
Jag känner så väl igen mig i alla dina ord, hur det känns och hur man är när en av de allra käraste och mest betydelsefulla personerna i ens liv lämnar den. Men jag läser mellan raderna att du har påbörjat din sorg och sörjt din pappa länge redan innan han dog. Så gjorde jag också med min pappa. Vi visste ju att stunden skulle komma,både han och jag, även om vi fick ha honom med oss längre än förväntat. Är en människa sjuk och i en sådan sjukdom som plockar en förr eller senare, så är man lite mera förberedd fastän man ändå inte är det när det har hänt.
Jag kan läsa all den fina varma humoristiska, harmoniska kärleken som finns mellan dig och din pappa, en kärlek som aldrig någonsin dör. Den finns där, du bär honom i ditt hjärta, du förlorar honom aldrig men det påtagliga fysiska är borta förstås. Det är den biten man saknar, de där varma kramarna, de där skratten, samtalen och ögonblicken. De blir till fina minnen istället.
Hoppas att det går bra för din mamma att vara ensam nu. Jag gissar att hon också har samma styrka som du har, säkert dina syskon också. För med en sådan förälder som din pappa var så har ni fått den styrkan inplanterade i er ända sedan ni föddes.
Jag förstår dig mera nu än tidigare när det gäller att ta bort julen direkt efter juldagarna. Det är liksom finito. Jag har liknande känslor här. Julen var över när den var över, inget långt utdraget (och dammigt) "hålla i julen" finns kvar här heller. Adventsstjärnorna får hänga kvar och lite lite till men i helgen plockar jag bort precis allting, äter upp de sista pepparkakorna och så tar oxveckorna vid. Därmed basta! Jag gissar att det är skillnad på hur man känner i de olika klimaten, kulturerna. Hemma på Åland var det tjugondag Knut som gällde och stjärnorna åkte ner en vecka efter det. Inte här.
Många varma kramar över ett hav med vita gäss!
Inget roligt slut alls för dig på året 2022.
Jag har plockat bort det lilla julpyntet som vi hade och det känns väldigt skönt faktiskt. Lika roligt att plocka bort det som när man plockar fram det.
Många kramar till dig.
Carin
Det är så länge sedan mina föräldrar dog, pappa för 34 år sedan och mamma för 30 år sedan. Jag tänker ofta på dem, men utan sorg. Minns dem som de var innan de blev gamla och skröpliga. När jag har skrivit så mycket om dem och läst alla brev från innan de gifte sig, har de kommit så nära. Jag tyckte mot slutet av deras liv att det var synd att de var så pass gamla redan när jag föddes, jag kände mig lite för ung för att bli föräldralös - men … sånt rår man ju inte över i vilket fall.
Här var det bara lite julpynt i två veckor. Nu är all jul bortstädad.
God fortsättning på det nya året.
Yvonne:
Det måste bli ett bättre år. För världen, för oss alla.
Vilket taskigt år 2022 blev på så många plan.
Ja, vi får se hur jularna färgats av detta. Tiden får utvisa. Han var gammal och trött, det var han. Beredd att dö också, och det sa han till mig redan i mars.
SÅ tacksam för syskonen därhemma. Det underlättar så att de är där.
Ja, det är verkligen många som firar julen just på trettonhelgen i världen. Kan tycka det är lite märkligt att man inte observerar dagen här eftersom det är många även här som har den dagen som sin jul.
Superbra att din jul därhemma är bortplockad. Det hade inte varit roligt för dig att komma hem och ha det jobbet framför dig.
Mysigt att fira trettonhelg som ni gör. Önskar den funnes här med.
Ha det superbra, Yvonne!!!!
Kramar och god fortsättning!!
Cari:
Detsamma!!!!
Ett riktigt gott 2023 till dig!!
Karin:
Du är klok du, du är verkligen det.
Du sätter fingret på hur det är och du har lyckats läsa mkt mellan raderna. Fantastiskt av dig, måste jag säga.
Jag visste att det inte skulle bli bättre, han skulle inte bli frisk.
Karin, du är sanslöst bra på att plocka fram exakt hur det är. jag har sörjt innan han dog, tror jag har sörjt sen pandemin kom, det gick inte en dag utan att jag tänkte på döden och det som komma skulle. Sen är jag så innerligt tacksam att min pappa fick bra år fastän han redan 20 var ganska stillasittande. Men 21f fick vi honom till sommarstugan och det är UNDERBART!! Men sen blev det lite sämre i somras och ja ... han var inte rädd att dö.
Jag är så glad att han fick dö hemma. OCH att han sitter i himlen nu och är fri från sin sjuka kropp.
Min mamma är stark och krass, hon har också bearbetat mkt. Mina syskon, samma ...
Karin, återigen du sätter fingret perfekt!!
En annan sak du verkligen fattar är att julen är över för många av oss. Det är ngt jag tror att man inte förstår om man inte bott i ett land där det är över iom att nyåret är här.
Karin, återigen WOW på din kommentar!!
Helt otroligt hur du ringade in ALLT.
Största kramarna från mig!!
Carin:
Nej, inte alls ...
Och jag bearbetar det nu men på ett lugnt sätt.
Jamen SÅ är det verkligen, lika kul och heligt det är att plocka fram pyntet lika härligt är det att få bort det.
Stora kramar till dig!!
Marianne;
SÅ fint.
Jag tycker om att du skriver att du tänker på de utan sorg. Jag kan nog säga att jag känner lika för min mormor, och jag vet att jag kommer dit med min pappa också. Jag har redan innan han dog berett mig på detta.
Just det att läsa gamla brev som du gjort, så himla fint. Där ser man hur viktigt det ända är att spara sådant.
JAA, du har ju verkligen skrivit om dem, och de lever vidare tack vare dig och dina böcker.
De ler i sin hommel mot dig. Din mormor håller du också levande. Fantastiskt!!!
God fotsättning till dig, Marianne!!!
Kram!
Klart det känns tomt utan honom. Och det får det ju göra. Fint att K var hemma när beskedet kom, så mycket enklare och tryggare för er alla.
Du får hitta de fina stunderna bland dina minnen och ta fram dem när det känns jobbigt.
Var rädd om dig.
God fortsättning Annika!
Förlorade ju mon man i september och jag känner mycket väl igen "ditt beteende" och dina känslor. Kan tänka mig att det var ännu tuffare för dig, då det känns extra hårt att förlora sin pappa så nära jul.
Å det är ofta när man minst anar det att tårna tränger fram. Tycker faktiskt att det är rätt "skönt" att gråta i samband med händelser som man tog för givet förut, men som inte längre är det.
Många kramar!
Här är julen fortfarande kvar, men så har vi inte haft jul så länge i vårt hus...men snart så åker den ner i kartonger igen.
ACK JA, så ledsamt när någon när och kär dör, kommer ju aldrig att glömma när min mamma och sen min pappa dog, minns att min man sa vid ett tillfälle när jag var riktigt ledsen efter att min mamma dog : "glöm inte att hon lever vidare genom dej, hon finns ju i dej"! Tänkvärda ord som man inte får glömma bort, din pappa Hugo finns i dej <3
En annorlunda jul förstår jag att du haft...
VARM KRAM TILL DIG!
Brysselkakan:
Det gör det, det tar lite tid att verkligen fatta. Jag låter det ta den tid det tar, sörjer i egen takt och det är verkligen så skönt.
jag är så glad att K var här den morgonen. TACK och lov!!
Tack rara du, din ord värmer mig!!
BP:
Detsamma till dig!
Jag har tänkt på dig de här veckorna, hur du förlorade din man i sept och det du gått igenom.
Så svårt. Det är verkligen så att det finns ingen tid som är rätt att dö på. det är så vidrigt då det händer.
Du har all min sympati. Kan tro att du bearbetat och processat mkt denna höst.
Du har så rätt, det är skönt att låta tårar rinna när man minst anar det. Det är så lite som triggar igång dem. Det kan vara en sång, ett ord, en bild ... ja allt ...
Stora kramar till dig!!
Sus:
Behåll julen du, ni har ju ännu en trettonhelg att fira. Tror jag skulle ha kvar julen länge också om jag bodde i Sverige.
Ja det är ju så ledsamt när föräldrar dör. Din man har så rätt i det han sa till dig, de finns ju kvar inom oss. På ngt sätt tror jag ju att vi alla ses igen också.
TACK för kloka och fina ord.
Stora kramar skickar jag till dig!!
Post a Comment