* Jag villl tacka …
… er alla som skrev så vackert i kommentarsfältet på det sista inlägget jag skrev 2022, det om min pappas död.
SÅ underbart fint det var för mig, och de mina, att LÄSA det ni skrev där. Stort, stort tack för det!
Det värmde våra sorgsna hjärtan. Även om jag inte svarat på era kommenterar på det inlägget så betyder de allt för mig! Ni är så fina!
TACK!!!
* Väntesorg
Jag brukar lyssna på Språket i P1, det programmet är så intressant och lärorikt.
I ett avsnitt nyligen tog man upp årets nyord. ETT av dessa ord gick direkt in i mig, och det var ordet väntesorg.
När de förklarade vad ordet betyder—och innebär— gick det direkt in i min själ. Väntesorg, det är ju SÅ självklart och fint. DET stämmer så bra in på mig och de mina.
Väntesorg.
Det är precis så det är, vi hade sörjt och bearbetat redan innan min fina pappa dog. Jag vet att han själv gjorde det också. Han och vi visste vad som komma skulle. När jag var hemma i mars sa han till mig att han var helt redo för att dö, han var inte rädd eller orolig. Jag tror helt och fast på honom där. Han var verkligen redo.
Jag har bearbetat den här sorgen i snart två år, kanske ännu längre …
Många gånger har jag tänkt på hur det skulle bli när dödsbudet kom. Hur skulle jag reagera? Hur och när skulle det komma? Under pandemin var jag ständigt orolig för att mina föräldrar skulle få covid och där och då började nog min process på ett sätt.
Vi visste ju att min pappa inte skulle bli frisk igen, det fanns bara en väg …
Har man haft prostatacancer i nästan 12 år är det ju så, men i slutändan var det ändå hjärtflimmer som tog hans liv.
Han blev allt äldre och svagare.
Vi hade alla chans att förbereda oss. Och det har vi gjort.
Väntesorg, årets bästa nyord. Må det inte försvinna, det ligger ju så enormt mycket SANNING bakom ordet.
Som jag skrev igår, jag bearbetar den här sorgen stillsamt. Det är inte som att sjunka ner i ett svart hål av oändlig sorg som vid en olycka, eller när någon får en plötslig infarkt i hjärta eller hjärna och dör knall och fall. Inte heller är det ett barns död.
Det är naturligt att den äldsta generationen ska dö.
Döden är verkligen en del av livet, och när ens pappa blir nästan 90 år och inte är frisk, ja då kan man som dotter och efterlevande acceptera det. Döden kommer som något av en befrielse.
Jag har sagt det förr, jag är agnostiker, men jag är säker på att jag kommer att träffa min pappa igen.
Jag vill även tacka er för de kloka, ja genomkloka, kommenterer i gårdagens inlägg. Jag har svarat på dem, men jag tackar här ännu en gång. Ni är så kloka och visa, jag uppskattar det så MYCKET.
* Att prata om det …
… Något jag verkligen uppskattat sedan min pappa dog är att prata om honom.
Jag vill inget hellre, jag vill att mina vänner, grannar och bekanta ska fråga om honom, jag vill berätta.
Ett dödsfall är inget man tiger ihjäl, somliga verkar tro att om man INTE nämner pappa Hugo vid namn så tänker inte jag på honom …
Eeeh, det är så fel det bara kan bli. Iallafall för mig, jag inser ju att vi alla är olika. Jag förstår också att somliga är rädda.
Men jag uppskattar verkligen de vänner jag har som pratar med mig om detta, som frågar hur det är, som berättar om egna erfarenhet och hur de har sörjt de sina.
Det är guld för mig att få höra om andras upplevelser i och omkring detta.
För mig är det värsta när ingen säger något alls, det tar energi.
Jag har upplevt alla sorter denna julhelg, tro mig.
* Kyla och värme.
I, och runt, julhelgen hade vi fruktansvärt kallt här. Isande kyligt, ja faktum är att det gick ner till nära -20 grader under nätterna.
Sådan temperatur hör inte till vanligheterna på mina breddgrader.
Till råga på eländet gick vår värmepump sönder natten mot julafton.
TACK för det liksom!!
När jag gick ner i köket för att dricka vatten den natten kände jag hur kallt det var i huset, det var 16 grader och fastän värmepumpen gick för fullt kom det ingen varmluft ur ventilerna. Jag gick och la mig igen … När jag klev upp vid 8-tiden på julaftonen var det -14 ute och 14 plusgrader i huset.
TORTYR!! JU!!
Det blev att plocka fram våra bärbara element. SEN har vi faktiskt kvar de elelement som sitter vid listerna och som vi aldrig använder. NU kom de till pass igen. Tror inte vi har använt oss av dem på 15 år. MEN NU så!! TÄNK att de funkar ännu i detta snart 50 år gamla hus!!!
Vi kan lugnt kalla dem LIFE SAVERS!!
Vi får se vad elräkningen blir denna månad …
På annandagen kom en reparatör hit, och han sa att en värmepump/AC håller i cirka 10 år. I december 2012 skaffade vi den pump vi har nu.
Så ja, vi vet att det snart är dags för en ny … BLÄ.
Men som reparatören sa, de här pumparna jobbar hårt året runt närapå så de har inte längre livsspann än så. AC på sommaren och värme på vintern.
Så ja …
Men han var bra också för han propsade inte på att vi måste ha en ny nu direkt, istället lagade han de fel han såg. Det kostade oss inte något eftersom vi har kontrakt med firman. Så nu funkar värmen igen. Dock, han varnade och sa att det kan bli oåterkalleligt vid nästa köldknäpp.
Och ja, vi är ju beredda på det … också …
I samband med nyårshelgen blev det istället milt som bara den!
På nyårsafton var det nog 12 grader varmt, och denna vecka har vi haft uppemot 20 grader varmt om dagarna.
Mysigt och trevligt? Inte det minsta. Bara ganska äckligt.
Det uppstår en konstig lukt i naturen när det blir så här varmt under vintern. Onaturligt.
MEN bra för värmepumpen som verkligen inte behöver jobba ihjäl sig för tillfället.
Kontrasternas väder.
* Julia
Nu ska jag tipsa er om en riktigt mysig tv-serie som Peter och jag ser för tillfället.
Serien heter Julia och visas på HBO MAX.
Julia handlar om Julia Child, den amerikanska kock och matskribent som fick sitt genombrott sent i livet. Julia Child bodde i några år i Frankrike med sin man, han i sin tur var anställd vid amerikanska UD. Under åren i Frankrike började Julia intressera sig för mat, och det visade sig att hon var en riktig talang i köket. Julia tog flera matlagningskursen under parets långa vistelse i Paris.
Det hela slutade med att Julia gav ut boken “Mastering the Art of French Cooking” i USA. Den blev en succé.
ÄNNU mer succé gjorde Julia som en lite udda tv-kock. Ingen trodde på henne, men hon blev omåttligt poppis då hon slog igenom som tv-personlighet vid 58 års ålder mot alla odds. Julia var lång, inte speciellt söt, kraftig, hade en säregen röst och hon skämtade friskt och lite fräckt. Men hennes innerlighet, godhet, humor och fantastiska matlagning gick hem hos publiken.
Många av er har säkert sett filmen “Julie och Julia” med Meryl Streep som Julia och Amy Adams som bloggerskan Julie.
Julie som lagade varenda rätt ur Julias kokbok medan hon bloggade om recepten och berättade om Julia Child för sina läsare. En underbar film vilken jag också rekommenderar.
Julia är en lika fin, och feelgood av BÄSTA sätt, tv-serie. En serie fylld av starka kvinnor, god mat och girl power under tidigt 60-tal!!
NJUT (och bli matinspirerad) av denna helt UNDERBABA serie!!
Bild från HBO MAX
***
Det var det för denna torsdag.
Jag önskar dig en riktigt fin dag!
18 comments:
Väntesorg är verkligen ett bra, nytt ord. Tänkte till när jag såg ordet och när jag läste det du skrev så känns ju ordet helt, helt rätt och så fint ord och passar så bra när man vet att en sjukdom inte har någon chans att bli frisk ifrån. Sen är det ju i alla fall fruktansvärt när dödsbudet kommer.
Tror att folk kanske är lite rädda ibland att fråga för mycket, rädda att riva upp känslor kanske. Alla är nog olika där vad man föredrar eller inte.
Hu så kallt ni hade och så pajar värmepumpen till råga på det. Skönt det gick att åtgärda felet och att de gamla elementen fungerade fortfarande. Våra nya pumpar hemma gick för högtryck hela julen och vi hade ju ca -10. Här kör vi också värme just nu då nätterna är kalla och värmen på dagen inte riktigt räcker för natten. Elräkningen både hemma och här blir nog ingen rolig läsning.
Konstiga svängningar ni har i vädret, är det ett vanligt fenomen eller är det klimatförändringarna som gör det?
Synd vi inte har HBO verkar det som. När kvällarna är kalla här så är man ju inte ute på samma sätt och då är det kul att se något bra på TV. Just nu är vi inne på "Nattryttarna" som går på TV4 play och handlar om en ridskola där ägaren är på eleverna (tjejer) som ofta kom från trasiga hem och den är är ju verklighetsbaserad, riktigt bra.
Kunde inte låta bli att köpa den nyutkomna boken efter "räkna hjärtslag" och den är lika bra som den första. Har nästan sträckläst den och blev klar i förrgår. Nu håller jag på med Kepplers nya och den är såååå läskig och idag är jag supertrött för jag sov dåligt och drömde om att jag var med i bokens handling, huuu. Gillar egentligen inte sådana böcker men har lästa alla de andra så får väl suga i mig denna också och sen ta en trevligare bok. Fick en av min väninna här i Spanien, Sista natten i Paris tror jag den heter som ska vara bra.
Ha en fin torsdag säger jag och skickar en stor, varm kram
Så fint du tar fram det som är oåterkalleligt i livet, nämligen döden. De går ju hand i hand de två, utan det ena blir det inte det andra. Helt naturligt och när en människa har levt länge så vet alla att det snart är dags. Vi behöver verkligen ta in döden i vår vardag på ett annat sätt än vad som görs, även om den är skrämmande för många, också för min del. Man vill ju ha en viss ordning på det där och det är det ju inte. Unga människor dör också och det känns aldrig rätt. Det ska ju helst gå i tur och ordning det hela.
Men fint är att du kan sörja stillsamt och kärleksfullt. Något som är väldigt väldigt fint. Och som jag har sagt tidigare, det finns en kärlek över alla gränser. Jag är helt övertygad om den saken.
Julie och Julia har jag sett slutet på och jag tyckte om den filmen. När tillfälle ges ska jag se den från början till slut igen och igen. Den tål att ses flera gånger.
Vilken lycka att det fixade sig med värmen för er i jultider. Samma sak hände hos min dotter på Lidingö, de gick inomhus med underställ och mössa på sig, fick veta att det inte skulle komma en reparatör förrän den 27 dec och se på eländet. Men dottern lyckades få tag på en reparatör som var ledig och han berättade via telefonen vad hon kunde göra och det kunde hon och de fick varmt igen. Det var en liten liten mojäng som hade rört på sig en millimeter si så där. Den skulle sättas på plats. Ibland har man sina änglar där man minst anar att de finns.
Ha en fin torsdag Annika!
Tänker på dig och sänder varma kramar över det vitskummande Atlanten.
Jag glömde ju. Väntesorg är ett jättebra ord! <3
Yvonne:
Väntesorg är så klockrent det bara kan vara. När jag hörde om ordet på språket tänkte jag bara, inget ÄR mer rätt än detta!!
Ja, dödsbud är verkligen så oåterkalleliga, så hemska. jag kommer aldrig att glömma när jag fick det, och var jag satt och vad jag gjorde minuterna innan.
Tror du har helt rätt, folk är olika, många vill inte prata om det. Ofta är det rädsla för just det du säger, att göra personen ledsen igen. Men i mitt fall är det nästan precis tvärtom ...
Säkert är folk olika där också, även de som sörjer.
Jag vet, sådan osis med pumpen under denna köldknäpp. Men jag är glad att killen kunde laga det som var för. För nu. Jag vet att det bara är konstgjord andning, men ändå ...
Förstår att ni även i Spanien nu måste köra värmen dygnet runt. Ja, elräkningen, den blir nog kännbar. Speciellt för dig, tänker jag. Elen i Europa är ju ruskigt dyr.
Njaeee, det har varit väldiga svävningarna i vädret här under vinstern sen jag kom hit.
Så jag tror att nog att det delvis är naturligt, Men det som inte är naturligt är att sådana här varma dagar kan hålla i sig länge, så var det inte förr. OCH jag tycker vi får allt mindre snö och kyla. Så där har det absolut skett förändringar i vädret. Förr fick vi ju drabbningar flera gånger per vinter, men det blir alltmer sällsynt.
Men vad lustigt, Yvonne. Jag lyssnade just på en podd där man talade om Nattryttarna. Så jag skrev upp den i min mobil. OCH nu tipsar du om den också. KUL!
JAG vill också läsa Värma händer!! SÅÅÅÅÅ gärna, nu har jag en läsplatta men då vill inte Adlibris ta amerikanska kort. Fasiken vad trist.
Jag fattar fullkomligt att du slukat den!!! AVIS så in i!!
Keppler, låter lockande faktiskt . Men jag vet vad du menar, just det där att sådana böcker går in i drömmarna.
TACK för tips och mysa på i den relativa kyla ni har!!
Varma kramar från mig!!
Karin:
Tack Karin, du skrev ju en så insiktsfull kommentar till mig igår att jag nästan blev mållös- SÅ mitt i prick.
Precis, man vill ju (och önskar inget högre) än att döden ska gå i den ordning den är menad.
Jag är också skrämd av döden, men jag tänker på ngt sätt ändå att det inte är slut. En tröstetanke ... Kanske ... Men jag tror nog vi möter dem vi älskat igen.
Tror också att man resonerar så annorlunda när man verkligen är gammal. Accepterar. Min gammelmorfar blev 94, och vad jag vet så var han så beredd på det som komma skulle. Min mormor blev 97 och även hon var redo. Min pappa var absolut klar också. Ju fler som dör, ju fler vänner och syskon som gått före en ju mer redo blir man. Tror jag.
Det är annat när man ännu är ganska ung, eller då det sker som som en blixt från en klar himmel. Eller då ett barn dör, oavsett ålder. Det blir så onaturligt och fel.
Karin, du och jag tänker lika här och det värmer mig SÅ!!
GÖR det, Karin!! Se hela filmen. Du skulle gilla den MYCKET!! Se om du kan hitta den på ngn tjänst, den filmen är toppen.
Och det är serien också, helt UNDERBAR!!
Karin, så sant .. ibland finns det änglar som fixar till saker. Som för din dotter! vidrigt är det när värmen pajar och det är kallt ute. SÅ bra att reparatören kunde tala om för henne vad hon skulle göra, OCH att det blev åtgärdat. tack och lov. Att frysa i eget hus är tortyr, även om man sitter under filtar och är varmt klädd fryser man nästan alltid, nästippen blir iskall och händerna också. HUA. Glad att det ordnade sig.
Jaaa, visst är väntesorg ett otroligt BRA ord.
Kramar från mig!!
Väntesorg var ett fint ord! Och så passande.
Sorg är knepigt och jag både längtar och bävar tills mina föräldrar går bort. Låter kanske konstigt men vi har en så trasslig relation och jag vill egentligen inte ha dem i mitt liv och samtidigt inser jag att det kan öppna sig ett svart hål under mig när de inte finns längre. Nåväl, det kommer när det kommer.
Men jag tror att jag gjort min väntesorg till dem för många många år sedan.
Och värmen som gick sönder... helt fel dag för sånt. Men tur att det gick att laga, sånt ska ju bara fungera. Precis som bilen!
Ja, visst är ordet bra! Konstigt att ingen kommit på det tidigare. När min pappa dog var det en chock eftersom han i ett halvår inte känt av sitt dåliga hjärta och mådde väldigt bra (vilket var en tröst på ett sätt, att han dog nöjd och glad). Men när mamma dog hade jag redan sörjt färdigt i ett par år då hon bara blev skörare och skraltigare.
Bilden av Julia påminner om en kul bok jag lyssnade på i höstas: Lektioner i kemi - om en osannolik tv-framgång för en kemist som lagade mat. Har du läst den? Den kommer från USA.
Vi har enbart värmepump - den tredje på 30 år. Kanske dags? hm... ett löst elelement på varje våning dit pumpen inte räcker. När det går långt under minusstrecket tjatar jag mig till en brasa då och då - men maken är varmblodig och tycker att jag ska ta en extra tröja.
Sen vi bytte till treglasfönster håller sig värmen skapligt inomhus - tidigare fladdrade gardinerna när nordanvinden låg på ... då gick braskaminen för fullt dagligen.
Väntesorg är ett ord som sätter fingret precis på vad det är och hur det känns. Ett bra ord med andra ord.
I Europa har vi samma väderelände som ni. I alperna ställs skidtävlingar in då det finns ingen snö och temperaturen ligger på 18-20 grader. Här i Sverige är det faktiskt en rätt så normal vinter. Lite jojo över temperaturen, men en helt okej svensk vinter tycker jag.
Väntesorg var ett nytt ord, och inte alls ett dumt ord, men ack så sorgligt ändå!
Som Karin skrev, livet och döden går ju hand i hand, ändå pratar vi så lite om döden....
Aj så trist med värmepumpen som gick sönder, lagom till jul och allt, tur att det löste sig...just då i alla fall!
Å tack för tipset om serien Julia, vet att jag har sett filmen med Meryl Streep...
Varm Kram!
Väntesorg är ett fint ord. Så din pappa och ni visste att han var på väg bort från från livet här på jorden. Han fick leva länge som 12 år med prostatacancer,trots allt Min mans pappa gick bort då han var 75 år i prostatacancer. Men såg att det var din pappas hjärtflimmer som tog honom till sist. Min pappa gick bort endast 65 år av malignt melanom.
Precis då jag hade flyttat till Usa och precis varit med i en riktig otäck bilolycka. Fick åka till Sverige med nackkrage. Jag hann som tur var säga adjö och vara med på begravningen allt på endast 2 veckor.
Har svårt med folk som inte frågar eller pratar då man mist en nära anhörig. Tycker det är viktigt att prata om personen inte bara just då de har gått bort utan länge efteråt.
Min bästa vännina gick bort då hon var 31 år i äggstockscancer. Så hemskt och ledsamt då någon så ung går bort och lämnar efter sig två små barn.
Hur mår din mamma? Hur tar hon det nu när hennes kära Hugo inte finns längre?
Vad jobbigt med kylan i huset. Tur att ni hade kvar era gamla element.
Jag älskar serier och filmer från 60 talet nu för tiden. Haha kanske har med åldern att göra. Har du sett två systrar på svtplay?
Tror du skulle gilla den serien.
Kramar till dig!
Väntesorg är verkligen ett fint ord! Så är det när man har äldre eller sjuka föräldrar. De finns hos oss… minnen, bilder, små filmer och röstmeddelanden kvar. Visst kommer vi ses igen!
Fy vilken jäkla otur med värmepannan! På julafton också, inte kul! Vi har en mild vinter men igår gick vi snö och nu några minusgrader. Föredrar det!
Julia har jag sett! Så BRA!! Såg även filmen med Meryl Streep. Hon som spelar Julia i serien har spelat polis i serien Happy Valley, missa inte den. Jäkla bra!!
KRAMAR Anna Channal
Brysselkakan:
Eller hur, bättre ord finns inte!
Det stämmer så bra in på mig. Min sorg nu är stilla, och det är som om jag på ngt sätt har accepterat en älskad fars bortgång.
Jag vet inte hur det känns då jag kliver in i lgh i Sthlm sen i vinter, kan inte ens sia om det. Är beredd på allt möjligt.
Men i stunden är allt stillsamt, många många minnen. Tänker på honom nästan hela tiden.
Jag vet, L. Du har en komplicerad relation till dina fldrar. Det är bara du som vet hur du känner, men dina känslor är dina och därmed är de rätt för dig.
Som du säger, du tar det den dagen det händer. Tror också du proppat och känt väntesorg i åratal.
SÅ är det, värmen SKA bara funka, liksom bilen, datorn och mobilen, haha.
Bloggblad:
VISST är det ett otroligt BRA ord. Väntesorg.
Det lär komma från danskan. Konstigt att man inte plockat upp det förrän nu i svenskan. Det är sååå klockrent.
Marianne, när döden kommer sådär chockerande, som för din pappa är det bara så oöndligt hemskt för de anhöriga. Men bra för den döde. Så får man tänka. Men det är då inte lätt. OCH jag kan tro att just sådan sorg tar lång tid på sig eftersom den blir så avgrundsdjup o kommer som en blixt från klar himmel.
Jag kn personligen inte tänka mig ngt hemskare. Men jag har en kompis här vars föräldrar tynade bort i cancer, hennes svärfar dog knallfall. OCH i efterhand säger min vän att hon föredrar den döden framför den att se en älskad tyna bort. Jag kan förstå henne, men i mitt fall var min pappa trots sin cancer ganska OK. Det vr hjärtat som tog honom till slut. Men visst skedde en försämring under sommaren då jag var hemma, och hösten var inte kul. Så jag hade tid att bearbeta. Som jag sa, tror jag har jobbat med detta i skallen sen 20, kanske redan innan dess.
Ja, jag förstår med din mamma, det var väntesorg du hade där. Kände likadant då min mormor dog, hon var en skugga av sitt forna jag. Döden kom som en befriare.
ÅÅH googlade på boken, har inte läst den. Påminner mkt om Julia Childs liv. Väldigt mkt. Får lust att läsa den också. TACK Marianne för tips. VILL läsa din bok också, men vet inte hur vi ska få till det ...
Ah, tre på trettio år. det stämmer då med en vart tionde år.
Tror vi bytt vår två gånger. Den var väl sgs slut då vi flyttade in kanske, sen blev det en till och sen en till och nu kommer trean. Har bott här i 23 år.
Ja, det är sååå bra med bärbara element. DE räddar tillvaron för en ibland under kriser (som i julas) o under riktigt kalla dagar när inte pumpen orkar.
HAHA, Känner igen det där med fladdrande gardiner. Marianne, elda brasor för 17!! Urmysigt och skönt.
Avskyr sååååå att frysa i eget hus.
BP.
ett riktigt bra ord. fattar inte att det kommer in i språket först nu.
Men bättre sent än aldrig.
Klimatet är läskigt, läser också om alperna och bristen på snö, hur de får täcka glaciärer under fleece för att rädda dem.
Hemskt är det.
Vet att ni har snöstorm grande idag. Har en syster och svåger som reser från Småland till Sthlm med bil just nu. Inte kul.
Susjos:
Visst är det ett bra och talande ord. Klockrent. Blev nästan paff då jag hörde det. SÅÅÅ rätt!!
Javisst, döden är en del av livet, men vi vill inte prata om den. Jag var lite likadan förr, men har kanske blivit visare med åren ... kanske ...
Pumpen ja, på årets kallaste dag och allt, glad att killen fixade det. Får nu.
OCH sen att vi har så många bärbara element + de gamla vid listerna.
Se Julia, underbar feel good baserad helt på verkligheten. SÅÅÅÅ fin!!
Kram från mig!!
Kerstin:
Det är ett så talande och bra ord.
Riktigt riktigt bra.
Ja, men det var inte cancern han dog av. De hade god koll på den. Det var hjärtflimmer som tog hans liv.
Min pappa brukade säga hur otroligt fin vård han som gammal gubbe fick, dyra mediciner (skitdyra), hormonsprutor, undersökningar och hela tiden bra läkare. Bra team.
Den där behandligen hjälpte. När jag var med honom till KS på undersökning 19 sa läkaren då, Hugo du ska inte dö av den här cancern. Vi har koll på den.
Så blev det också, det blev hjärtat till slut. Läkaren fick rätt.
Det finns så många olika förlopp med just den cancern, och ju senare i livet man får den desto bättre är det. Pappa fick den vid 77-78 årsålder.
Beklagar din svärfar, men bra att ni hann hem. DET är ju ändå så fint.
OCh sen går nog forskningen framåt snabbt där, som med bröstcancer.
Hemskt att ni fick åka hem efter den hemska olyckan du just varit med om. Den resan måste ha varit fysiskt hemsk för dig.
Kerstin, helt rätt. SÅÅÅ rätt. Min mormor förlorade ju sin son,min morbror, i en MC-olycka då han var 18 år. Som du förstår en avgrundssorg. Men jag vet att hon brukade säga att somliga inte nämnde min morbror för henne efteråt. De talade om allt annat än om honom. OCH den enda min mormor ville tala om var Jan-Olav.
Så är det, tala om den döda. Man kommer inte att bryta ihop som anhörig. Tvärtom man kommer att känna sig stärkt av den som frågar och vill veta.
Men ja, jag har sett alla sorter denna julhelg ...
Nor ngn ung dör, som din kompis eller min morbror, blir det verkligen en avgrund. SÅ djup.
När en pappa som nästan är 90 dör blir det mer av livets gång. Ja du vet ...
Min mamma tar det hela bra, hon gick minsann igenom väntesorg deluxe under det senaste året. Tror hon preppade mkt. Sedan är hon en mkt krass och lugn person i sig själv. Så jag måste säga att det går mkt bra för henne. Hon KAN säkert hamna i ngt vakuum när oxveckorna börjar, men so far so ...
ÅÅÅ Kerstin, se Julia Du kommer att älska den,
OCH tack för tipset om Två systrar!!
KRAMAR!!!
Channal:
Ja Anna, du kände säkert tydligt av väntesorgen vad gäller dina föräldrar också. De blev gamla och levde så fina liv.
Och ja, vi kommer att ses igen, jag bara vet det. Det är en fin tröst, kan jag tycka. Sen pratar jag med med pappa flera gånger om dagen. Skojar md honom, pratar lite barnspråk haha. Sånt.
VET! På årets kallaste dag slutade pumpen funka. TUR att vi har backup.
Absolut, jag med, jag föredrar också en riktig vinter framför en mild. Men de blir ju allt mildare, vintrarna. Läskigt.
Vet att ni har riktigt busväder idag med snöstorm. Mysigt.
ÅÅÅÅÅÅ klart du sett Julia. Borde fattat det, haha. Vi har ju så lika smak!!
Filmen är asbra också. Längtar till säsong 2 av Julia.
TACK för tips Anna, tar det genst till mig!!!
Kramar !!
Post a Comment