Visit to a suburban cemetery ...





Good morning!


On Friday, my friend Susanna and I strolled around one of the very few civilian cemeteries here in our area.
There are few and far between them. BUT, in nearby Herndon there is one, Chestnut Grove Cemetery. Herndon and Reston border one another so it is easy to get to this cemetery. Too far (for me) to walk there, but it is easily reachable by car. I have been driving by this graveyard many, many times in the past. I have always wanted to stop and visit it. 
Finally it happened.


 





A new grave site.  I am not used to seeing the sprays on stilts.  


Some parts of it are fairly old, and there is a lot of room for more graves to come.
To me, the whole place felt random. It is as far away from a military cemetery as you can get (I am thinking of Arlington, first and foremost).
All the stones are different (nothing wrong with that AT ALL), but so many of them were not very well kept. I have a hard time describing these hallow grounds. My best description is, random.


 




Susanna and I strolled around, talking about life and death.
 
Talking about the people resting there. Talking about how we want to be buried one day. We both want the same, to be cremated and have our ashes spread in the sea.
Sounds morbid? No, not at all. It was so nice strolling around, visting the graves, talk about the people that have already passed before us and to talk about how we want to be buried ourselves.

What gives? So strange to us. But, on the other hand it is good that people can say whatever they want on their tombstone. Because, why not?


And, with this I am signing out for today.

Comments

Anonymous said…
SÄ börjar jag igen pÄ en kommentar. Jag skrev en nÀstan fÀrdig redan men sÄ försvann den.
Jag Ă€r personligen ingen vĂ€n av begravningsplatser fastĂ€n jag Ă€ndĂ„ besöker ett par hemma pĂ„ Åland dĂ€r mina förĂ€ldrar, syskon och andra nĂ€ra kĂ€ra ligger. Givetvis. Jag har ocksĂ„ "ramlat " in pĂ„ katolska och engelska kyrkogĂ„rdar utomlands, osv....
Det finns en hel del intressanta levnadsöden som vilar dÀr och berÀttar sin kulturella historia men ibland upplever jag det snudd pÄ groteskt. MÄste nog Äterkomma med alla mina tankar runt det hÀr nÄgon gÄng pÄ bloggen lÀngre fram.

Man ser sorgen sÄ tydligt pÄ "barnavdelningen". Det kÀnns alltid sÄ svÄrt nÀr barn och unga mÀnniskor dör, sÄ onödigt, alltför tidigt.

Tack för ditt inlÀgg idag. Jag kommer att lÀsa det en gÄng till och begrunda det hela.

Ha en finfin tisdag!

Kramar

Karin <3
Annika said…
Karin:
JassÄ Àr det bloggerstrul. Typiskt.
TRIST.
Jag förstÄr, Karin. Det Àr verkligen inte alla som tycker om att strosa pÄ kyrkogÄrdar, och jag förstÄr sÄklart varför.
Absolut.
SjÀlv kan jag tycka att det Àr vilsamt och vackert. Ofta rÄder ett lugn dÀr som i en kyrka nÀstan.
Men jag förstÄr verkligen dig ocksÄ.
Återkom du om detta nĂ€r du kĂ€nner för det.
Tack Karin!!

Önskar dig en finfin dag likasĂ„!!
Kramar!!!
Anonymous said…
Det var fint att promenera dÀr med dig! En riktigt stor kyrkogÄrd med mÄnga livsöden. Det finns verkligen mÀrkliga och ovanlinga gravstenar. Man undrar sÄ. Och för mig och makens familj blir den nu personlig i och med att min svÀgerska Àr begravd dÀr.
Ha en bra Tisdag.

SB
Anonymous said…
Chestnu Grove ligger inte alltför lÄngt ifrÄn mitt hus.
Har gÄtt dÀr mÄnga ggr vid olika Ärstider. Underbart
vackert pÄ försommaren, dÄ azaleorna blommmar och pÄ
hösten, dÄ trÀden fÄr fÀrg. Jag tycker om att strosa
pÄ kyrkogÄrdar och lÀsa pÄ stenarna. Man undrar hur
deras liv varit.
En del av kyrkogÄrden har Civil War soldiers.

Visste inte om den speciella babydelen - mycket
intressant Àven om nedstÀmmande. Mina förÀldrars
första baby, en flicka, levde i tvÄ dagar.

Jag Àr glad att du och din vÀninna gjorde turen
och tog sÄ mÄng fina foton.

Ruth i Virginia
Annika said…
Susanna:
DET var verkligen jÀttefint att gÄ dÀr med dig och prata och fundera över de som ligger dÀr.
Exakt, Erins grav ger allt en fin, fin dimension.
TACK för att vi gick dit!!
Annika said…
Ruth!!

DU lyckas kommentera!!
WOW, vad roligt om det funkar igen.
Jag tycker som du, dÀr Àr vilsamt och vackert pÄ kyrkogÄrdar.
Ska absolut bege mig tillbaka dit i vÄr. KÀnner att jag vill se mer.
Ja, babydelen ligger precis vid columbariet. SÅ sorgligt.
MÄnga, mÄnga latinamerikanska namn :-(
SÄ sorgligt med bebisar som dör. Som din syster :-(

TACK Ruth, en tacksam kyrkogÄrd att fotografera.
OCH sÄ roligt att du Àr hÀr igen!!
Keith said…
Fascinating to see how people honor their loved ones. Heartbreaking to see babies and children buried there.
Annika said…
Keith:
It is!
I want to visit the cemetery where you mom is laid to rest.
One of these days I'll drive there.
BP said…
Gillar begravningsplatser. De har en speciell atmosfÀr och ett lugn, Ätminstone hÀr i Sverige. Kan dock inte pÄstÄ att begravningsplatsen i Ruth:s hemkommun utstrÄlar lugn. Den ser snarare ut som en soptipp. Det första jag tÀnkte pÄ var att ett flygplan mÄste ha öppnat bombluckan och kastat ut gravstenar och diverse tillbehör. Det bÀsta med "din" begravningsplats" Àr mittgÄngen. Resten Àr grÀslig.

Konstigt med sÄ mÄnga döda barn... Sedan fick jag en kÀnsla av att det Àr en "mixed cemetry", dÀr sÄvÀl katoliker som judar och muslimer och olika nationaliteter med mera begravs. Det Àr iofs bra, att de Ätminstone enas efter döden alltsÄ.
marianne.dahl3 said…
SÄ rofyllt gÄ pÄ kyrkogÄrdar. Minnen kommer upp om det Àr ens anhöriga som Àr begravda dÀr. Men Àven okÀnda mÀnniskor Àr intressant.
En av de finaste stunder jag haft med mina barnbarn Àr nÀr de var 5 resp 8 Är,
(nu 16&19 Är), dÄ gick vi pÄ en kyrkogÄrd pÄ landet, sommar var det.
Vi lÀste alla namn pÄ sÀrskilt gamla gravar och fantiserade om mÀnniskorna som var begravda, sÄ skönt ocksÄ se hur barn reagerar, de var ej rÀdda eller tyckte det var konstigt gÄ dÀr, tvÀrtom.
Tack för det fina inlÀgget Annika!
LÀnge sen jag kommenterade, men allt Àr bra och ser att det Àr det hos dej ocksÄ. Ja, bra och bra, vi har ju det stora svarta paraplyet som du sÄ fyndigt kallar det, över oss Ànnu. 10 mÄnader drygt karantÀn för mej i min lÀgenhet, bara ute pÄ promenader omkring hÀr. Blir liiiite tröttsamt ibland, men huvudsaken man Àr frisk. FÄr försöka tÀnka sÄ.
Allt gott till dej!
Kram
Marianne D i Göteborg
Annika said…
BP:
OCH jag kan hÄlla med till viss del.
SkrÀpig var vad jag tÀnkte dÄ jag gick dÀr. Lite underlig sÄdÀr. random, som sagt.
Lugn förvisso, men jag mÄste besöka en annan begravningsplats hÀr i NoVA. Bara för att jÀmföra.
Arlington gÄr inte att jÀmföra med eftersom det Àr motsatsen till denna. Dessutom en krigskyrkogÄrd. Men jag mÄste till en annan. Har varit pÄ alltför fÄ begravningsplatser under mina Är hÀr för att ens ha en uppfattning. Men ja, det saknades en viss ... ordning ...
Absolut, det Àr en kyrkogÄrd för alla sas. Vilket nog ocksÄ kan vara ovanligt, men det ska jag lÄta vara osagt.
THAT being said, jag kan hÄlla med dig.
Annika said…
Marianne:
HEJ, vad lÀnge sedan det var jag sÄg DIG hÀr!!!
KUL att du Àr hÀr igen.
Ja, det Àr mkt intressant att strosa pÄ kyrkogÄrdar, det Àr det.
NÀr jag gÄr pÄ en kyrkogÄrd kan jag inte lÄta bli att tÀnka pÄ alla de som ligger dÀr. SÀrskilt de unga.
Jag förstÄr att du hade en fin vandring med dina barnbarn dÀr. Som du sÀger, barn tar det ofta sÄ naturligt ocksÄ.
Blir glad över att du gillar det hÀr inlÀgget. Tack för det.
Skriver om covid imorgon, sÄ titta in dÄ.
JÀttekul att ha dig hÀr igen!
Kramar!!
Anonymous said…
SÄ fint att stilla sig ibland, alla dessa liv, alla dessa öden och vad hÀnde under deras vandring som för en del knappt börjar. Livet och döden. Och alltid fint att göra en vandring pÄ en kyrkogÄrd, vi gÄr till vÄra anhörigas men sen gÄr vi runt hela, ser nya namn och hajar till men dÄ kommer kvittrande fÄglar och sÀtter sig intill, ja lite fyrfota med kan komma men just fÄglarnas sÄng dÀr tycker jag sÄ mycket om. Och blommor men mest nÀstan om all naturlig grönska, urÄldriga trÀd och buskar. Och intressant i andra lÀnder, lite friare som i UK och hos dig, och all historia som fÄr vara kvar, vi Àr sÀmre pÄ det. SÄ skönt att gÄ ut med en vÀninna ocksÄ, tÀnkte att det kan man förstÄs göra och trÀffas utomhus men blivit mindre av allt och bÀsta bröt benet frÄn topp till tÄ. Ta hand om dig, hÀlsning Monica, ingen dator Àn, har inte bestÀmt vilken vÀrsting jag ska vÀlja:-)
Annika said…
Monica:
DET Àr verkligen fint att vandra begravningsplatser. Lugnt och stilla och tid för eftertanke.
Vi hade det sÄ fint dÄ vi gick dÀr, jag och Susanna.
ja, man Àr friare med sina gravar Àn hemma, det skulle jag sÀga ocksÄ. Du kan smycka den som du vill.
PÄ gott och ont. Men igen? Varför inte?
Ja, det Àr ute jag trÀffar mina vÀnner, aldrig inne. Har börjat vÀnja mig, men nog ser jag fram emot att det ska bli som vanligt.
OCH ingen dator Ă€n, Monica!!!! SÅÅÅÅÅ trĂ„kigt. Saknar din blogg och dig.
SÅ tack för att du tittade in hĂ€r idag!! HAHA, vĂ€lj nu ett riktigt POWERHOUSE till dator!
:-)