At Elon. Part 2.

Good Morning!

It is my first Tuesday as an empty nester.
Don’t ask me how I feel. I don’t really know yet. I am in a bubble.

Karolina is at Elon U now, as you all know.
It feels strange. SO strange. We miss her so much!

Today Karolina starts college for real. Now it is time for her to start taking classes.   Orientation is over with! Today’s the day!
Hurray!

She starts out with her class in statistics. Math is NOT a favorite subject of hers. I feel her there, big time.


As you can see in yesterday’s post Elon is a stunning university. It is SO beautiful. Quite frankly, it is breathtaking.


It was HOT when we moved her in on Saturday morning. We got drenched in sweat. It was over 90 F (32 C) and so very humid. One of the hottest day of this summer, without a doubt.

During the move-in process we took two trips to Target, and two trips to nearby Bed, Bath and Beyond. All these places were shock full of new students and their parents trying to get more stuff for the dorm rooms. You know, there are so many things you don’t even realize that you need before you actually move in on campus.

Move-in day was so very, very organized. Elon has it down to a tee. There was zero waiting, zero glitches (well only when Peter tried to hook up her Mac to her wireless printer. But, we have worked that out now).


But, enough talking. I can tell you thru the pics instead.

Come along!!

Peter and Karolina are ready to head to Elon!  It is time to move in the new college student!


Karolina, and all her belongings, on the sidewalk. She's waiting for her college adventure to start!


It is our turn!  We did not even have to wait five minutes for the cart to move up, and it picked up all her stuff in a jiffy!

Car line!  Waiting to drop off kids and college stuff!  SUCH a big DAY!!!






Karolina and her room mate, Meghan.


The view from the girls room!
The girls are waiting in line to receive the keys to their dorm rooms.  Karolina is in an all girls dorm.  Next to her dorm is an all boys dorm...


OH that feeling when you see your dorm room all empty for the very first time...


Trying to make sense out of things...



Bed ready!!



ON sunday it was time for the Convocation!  Peter and I returned to the beautiful campus bright and early!  Naturally Elon is stunning in the morning light.
















Here we are!  WE have arrived at our seats.


Parents...


And, all the new students in the middle of the lawn.  Under the oaks!



The faculty in full regalia!  I love it!


The president of the university held a fantastic speech!  So good, and so inspiring.  For all of us.  There were a lot of speeches, but the president held the best one.


Yes, a Swedish flag on campus.  There are Swedish students here!!


I am waiting for  my daughter at the farewell picnic. 


Karolina's room.


And her closet...

Most of Elon's students come from the northeast. The state that is mostly represented is Massachusetts. Mass is followed by North Carolina, Connecticut, New Jersey, New York and Virginia. These states are heavily represented at Elon.



Peter and I left Elon (and our beloved daughter) after the farewell picnic. Believe me, it was HARD to leave. Hard to leave Karolina behind. Karolina put on brave face as Peter and I headed north again.
It took us over 6 hours to get home due to the AWFUL traffic on I-95 in the Washington DC area. I hate I-95!! And I especially hate it in the DC-area. Always a lot of traffic, always a stand still. NO matter what time of the day.
GAHH!!
Luckily Peter and I took an alternative route home. We left I-95 behind in Fredericksburg, Virginia. I think that is the way to do it from now on.
I guess we'll learn as we go!

The next time we'll see Karolina?
That would be on Parent's Weekend starting September, 19!
I cannot wait!!



Comments

Annika said…
Så levande du beskriver det. Känns rätt likt hur det var för 20 år sedan när jag flyttade in i min dorm på Denison i augusti. Förstår att det måste vara lite tomt, konstigt, och overkligt hemma utan tösen också. Kram! Parents weekend är alldeles runt hörnet.

Jag överlägger om jag borde köpa regalia - var inte med på min egen graduation så det blev aldrig av. Den fina i skolfärgerna är rätt dyr tyckte stämman (ca. 600 usd) men nu när jag är full medlem av fakulteten så vill de att jag ska delta på vårens graduation-ceremonier. Jag kan förstå att det känns lite högtidligt och speciellt för eleverna och deras föräldrar. Och kanske tråkigt om man "bara" har blus och kjol eller byxor. Man KAN hyra regalia också men den är rätt trist och då inte i skolfärgerna. Hm...
Elisabet. said…
Så vansinnigt intressant att ta del av det här! Och så totalt annorlunda mot för allt man som västerbottning är van vid!
Nettan said…
Vilken upplevelse, önskar det vore lika välorganiserat här men tror inte att det är så tyvärr, får inte känslan av att det skulle vara så. Här får sonen nycklarna samma dag som universitetet startar, känns något klumpigt måste jag säga. Men det blir säkert bra det med!
Mysigt rum Karolina och Meghan delar! Härligt. Måste fråga vilka ämnen Karolina läser utöver de som har med drama att göra?
Skönt att hitta alternativa vägar hem eftersom ni kommer göra den resan några gånger.

Kramar
Nettan
Det är det här som är så roligt med bloggvärlden. Man får möjlighet att vara med om allt mellan himmel och jord. Mycket intressant!
Är roligt att följa med!

Ha en fin tisdag!
Kram
Jenny said…
Åh vad roligt att se själva rummet. Tänkte fråga om det i förra inlägget men tänkte att det kanske var av privacy reasons... men så fick vi se! KUL! Och vad spännande allt låter. Kul cokså med den svenska flaggan. :)
alegningela said…
Nu är det värsta över - när ni åkt därifrån och lämnat henne kvar.
Så roligt att få följa med hela processen, samtidigt som det gör ont i mitt mammahjärta...
Det där universitetet (och hela området) är så imponerande och vackert. Det är så annorlunda mot universitetet i Åbo, där alla byggnader är utspridda, dock i samma stadsdel, men ändå. Sammanhållningen studenterna mellan blir inte lika bra här, skulle jag tro.
Roligt att ni får åka tillbaka snart.
Hoppas, hoppas Karolina kommer att trivas!
Stor kram!
Ulrika numera i Sverige said…
Jätteroligt att få ha följt hela processen, från alla universitet ni var och tittade på fram till inflyttningsdagen. Så intressant att få ta del av och så annorlunda mot Sverige. Tack för alla fina bilder och inlägg, Annika!

Måste kännas jättekonstigt att ni nu är 'empty nesters'. Det tar nog ett tag att vänja sig vid. Helst om man har varit hemmamamma som du och jag. Men jag är säker på att ni kommer att 'find your feet' tillsammans i denna nya vardag. Lycka till med denna annorlunda, men nog så spännande fas i livet. Stor kram!
Annika said…
Åh, vad bra hon kommer att få det på Elon!! Men åh, vad ni kommer att sakna henne... Åtminstone i början, innan ni har vant er.
Kram!!!
Miss Marie said…
Tack för att vi får hänga med dig! Sån upplevlese även för oss på bloggen. Det är verkligen ett vackert ställe, tror K kommer trivas där. Hoppas det iaf!
Anonymous said…
Annika - Läste du gårdagens Washington Post om föräldrar(mammor)
som anställt designers för att göra dorm-rum attraktiva; mest för flickor men även för en del pojkar?
Spenderar flera tusen dollars, så älsklingen ska få det fint. Karolinas rum såg ju fint ut. Hade hon och Meghan coordinerat färger, eller är dom helt olika?

Fråga - varför har Karolina en tråd med gröna små lampor på sängen?

Måste kännas konstigt för Karolina att ha en rumskompis, då hon är "enda barnet" och inte behövt dela med sej av varken sovrum eller badrum.

Ruth i Virginia
Annika said…
Annika:
TUSEN tack!
Vad glad jag blir över dina ord.
Glad om jag kan beskriva det bra. Ja, herregud, det är lätt att impas över hur organiserat det är på move-in-day. Inget kaos, ingenting!! Fantastiskt!!
Annika,KÖP REGALIA!! GÖR det!
Det gör ett otroligt intryck på oss flädrar och eleverna vid graduation och convocation!! Köp!! VÄL investerade pengar! OCH roligt för DIG också. DET är ju SÅ pampigt!!
Go for it!!
:-)
Tack, det är en stor omställning, men det ska gå det här med!!
Kramar!!



Elisabet:
TACK!
OCH även för mig som storögd stockholmare som bara får titta på. Eller nåja, vara där för all del. Otroligt är det!!
TACK igen för att du gillar dessa inlägg!!


Annika said…
Nettan:
TACK!
Ja, vilken organisation och proffsighet. OCH sen detta att de har all denna sk orientation innan det börjar. OCH att de har invigningsceremonin som var SÅ pampig!
Gillar det så mkt.
Nej, det är ju inte samma sak hemma, jag vet det. På ett annat plan.
Men säkert går det bra också. Karolina hr ju siktet på en double major, eller möjligtvis minor, i Broadcast Journalism. Så hon läser mkt engelska och writing. Förutom det ska hon läsa matte och Italienska. Ska lägga ut schemat så att ni får se ngn dag!
Kramar!!!!


Karin:
Stort tack!! OCH du har så rätt, bloggvärldens framsida! BIG time.
Massor med kramar!!
Annika said…
Jenny:
HAHA, tack!
Klart att ni år se rummet!
Jag blev jätteglad då jag såg svenska flaggan. Hoppas K letar upp den svenska studenten, eller om de är flera. DET vore kul!!
Kram!


Ingela:
TACK! Så roligt att du gillar dessa inlägg.
Ja, nog kändes, och KÄNNS, i mammahjärtat. Idag drar klasserna igång, och det tycker jag är skönt.
Jag vet, detta uni är otroligt enastående vackert!!
Det är många unis som är som juveler i detta land, men det är klart att det finns lite tråkigare sådana här också. Naturligtvis.
Tror sammanhållningen mellan eleverna är mkt stor på sådana här ställen. De har ju SÅ många organisationer och klubbar mm också!
Ser fram emot att åka tillbaka!!
OCH då träffa en mer inbodd dotter :-)
Kramar!!
Annika said…
Ulrika:
Tusen tack för fina ord!
Jag är så glad att du gillar att följa dessa inlägg och fler ska det bli!
Det kan du lita på.
Ja, det är så annorlunda mot hur det går till i Sverige, så bara det är ju en intressant faktor.
Ja, jag ska nog finna min plats. Men, fråga mig inte vad jag ska göra, för det vet jag inte än.
Det ger väl sig, det med...
Tack för snälla ord!!
Sporrande!!
Kramar!!


Annika:
TACK!
Jag tor det också. Vi ska alla vänja oss nu, hitta våra platser, slå oss till ro. Sen blir nog allting bra.
Kramar!!
Annika said…
Marie:
TACK själv vännen!
För att du läser och gillar. DET sporrar ju mig massor. OCH allt ert stöd!!
TACK!!!


Ruth:
HAHA, jag LÄSTE det!!
Typiskt rika NOVA och DC-MD flädrar att göra så!! SKULLE aldrig falla mig in att anställa en stylist och inredare till ett dorm room!!!
Otroligt!! DÅ har man stålar att strö omkring sig...
SUCK!!
Lamporna vid sängen? Vi visste inte var vi skulle hänga dem, haha!!!
Så svårt att fästa dem på väggen. Det gick knappt att få upp ngt på de där kesoväggarna :-)
K ska hänga upp dem ngn annanstans vad det lider.
M och hon hade inte direkt koordinerat ngt. Men det blev ju bra iaf :-)
K är cool, hon delade rum med en tjej fr Kina på NYU i fjol, den tjejen talade knappt ngn engelska. Detta att dela rum med en okäns person är så självklar för dessa kids att de knappt reggar på det. Badrummet. Jadu, det delar hela korridoren på!!
Känns lite som Orange is the new Black, fniss!!!
Anonymous said…
Vad otroligt organiserat det verkar stor skillnad mot när Martin började universitet då var vi föräldrar inte involverade överhuvudtaget vilket jag tyckte var tråkigt. Underbara bilder och vilket otroligt vackert område man blir ju avundsjuk. Jättefint rum flickorna hade. Jag känner med dig hur ont det måste ha gjort i modershjärtat och samtidigt inte visa det när ni lämnade henne. Ha det så gott. Många kramar/Anita
Cari said…
Att läsa din blogg nu är ju som att titta på en av alla dessa filmer om ungdomar som läser på universitet i USA.
För oss på avstånd känns det ju nästan som att vi vet hur det är.
Lycka till.
Och hoppas att matten och statistiken går bra för henne. Hon måste alltså läsa matte trots att hon har inriktningen drama och journalistik? Tufft.
Annika said…
Anita:
Ja, det är verkligen så otroligt organiserat. OCH jag uppskattar det så otroligt MYCKET.
Skulle inte vilja ha det på annat sätt. Gillar att det skots så proffsigt allting.
Har förstått att det är mkt annorlunda hemma.
DET var så svårt att köra poker face då vi for. Oj oj!!
Nu tror jag att vi bara ska landa, och så blir det nog bra.
Kramar!!


Cari:
TACK! Jag vet, jag känner samma sak. Lite komiskt att filmerna så ofta stämmer med verkligheten.
Jag är ju lika storögd, jag :-)
HOPPAS matten går bra!! Ja, hon måste läsa matte under ett år. TUFFT, ja!!
Desiree said…
Förstår absolut att det känns jättekonstigt att K inte bor hos er längre. Jag håller tummarna för K att det går bra med både matte och statestiken (usch känner kalla kårar bara på tanken att själv behöva plugga dessa ämnen).
Som sagt otroligt fint Universitet och Campus. Underbara omgivningar och imponerande hur smidigt och välordnat allt var inför inflyttningen. TYcker att tjejerna har fått till ett väldigt mysigt rum. Hi hi Megans "lilla kyl" är i princip lika stor som vår vanliga kyl här i Basel. Finns det någon liten livsmedelsbutik på Campus också? Hur långt är det från Universtietet till närmaste stad?
Kul att ni får chansen att ses relativt snart igen.

Kram!
Charlotte said…
Tufft att dela en sådan liten yta och med någon helt okänd för dem båda, ungefär som att vi skulle åka på resa och bo med en okänd madam i åratal på hotellrummet:-). Tänker på att tjejer med sina speciella behov som mens skulle behöva egen toalett ändå, dusch går väl att dela i värsta fall.

Vet ju inte vad ni betalar för allt detta men lite känns det så som att "ytan" som visas upp är viktigast och sedan har själva boendet kommit i skymundan.

Förstår stylistmammorna:-). Men ni ordnade det fint och rumskompisen såg jättetrevlig ut, de blir säkert ett stöd för varandra. Kanske de längre fram kan hyra något eget.
Tänker på här i Sverige vilka lyxstudentlägenheter det är, minst 25 kvm, finns allt, lyxigt badrum och fint kök och trevlig hall förutom rummet. Och dessutom finns storkök för partyn eller när de är många som vill äta tillsammans. De kostar mellan 4000-5000 och sedan tillkommer försäkring, bredband, telefon, mat, litteratur, resor mm mm. Och all inredning. Så det är förstås nödvändigt med jobb vid sidan om vilket många har.

Studiebidrag 1/3 och lånedelen 2/3 räcker inte, lånedelen som ska betalas tillbaka. Och så långa utbildningar det är här. Jag vet inte vilket som är bäst om det finns något "bäst". Men ekonomi lär sig de i alla fall för att få allt att gå ihop och ansvar.

Blir kul för er dotter nu att gå in i något nytt, hon har säkert fullt upp vilket är bra, och får massor med nya kontakter. Önskar henne lycka till och ni med:-)
Annika said…
Desiree:
Det känns konstigt.
Erkänner det rakt av. OCH det är svajigt.
Men det ska nog gå bra!!
Meghans kyl ja!! Stor! Håller med!!
HAHA!
Trodde det skulle vara en liten minikyl, men så kommer denna högst normala euro-kyl in :-))))
Jaja, den får ju god plats så...
Ja, matten ja...stackars K. Det var hennes värsta ämne på HS, och nu ska hon läsa statistik i ett år. HOPPAS det går bra!!
Det finns convenience stores på campus. OCH bokhandel etc.
Elon ligger i Burlington. Där finns de vanliga butikerna som Target etc. Elon ligger i den sk triangle i NC. Raleigh-Durham-Greensboro. Nära de stora universiteten som NC State, Duke, Chapel Hill. Det är ca 40 min till Raleigh. Ett mkt, mkt trevligt område i NC. Inte minst för alla fina och framstående unis som ligger där. Själva området kallas the research triangle.

Kramar!!
Annika said…
Charlotte:
Välkommen till min blogg.
Det där att dela med en rumskamrat är ngt som amerikanska ungdomar knappast ens tänker på, så är det bara! Helt normalt.
Inget snack om saken, liksom.
Men att dela badrum med en hel korridor är nog lite tufft. Det fanns fem toabås därinne, och kanske 6 duschar. Måste kolla mer noga nästa ggn.
När K gick på NYU hade hon ett mindre rum, men de hade egen toa och dusch.
Karolina bor i det sk Historic Neighborhood, äldst på college. Men mysigt just därför också. Alltså små rum just av den anledningen att det är det äldsta området.
Sen finns det det nya Global village, och flera andra. Global har tydligen jättefina, stora rum.
Visst betalar vi för detta. DET är givet.
Vi betalar en hel del tom.
Att det är vackert, och vackra lokaler att studera i är nog bara ett enda stort plus. Tror man pluggar bättre i vacker miljö.
Jag förstår INTE att man anställer en inredare för flera tusen dollar för att inreda ett dorm-room. Nej, inte alls.
Det går ju utmärkt att fixa på egen hand, och de ska bara bo i detta rum i ett år. Nästa år är det nytt studenthem för då ska freshmen in i Carolina Hall igen. Vanligast är att de flyttar till lgh på campus under 2-3 året.
Här har de sina stora samlingsrum i andra byggnader, så fina! Plus att de har stora studenthus att festa i, frat houses och sorority houses (en helt annan historia). Så nog finns det samlingsutrymmen. OCH klubbar och organisationer i oändlighet.
Min flicka studerar nu i fyra år, tar sin bachelor in fine arts. Sen läser flertalet vidare på grad-school, tar sina masters degrees.
Olika är det i vilket fall som helst mellan att studera i Sverige och här, det är då säkert. Men även universiteten här är ju olika.
Skillnad på ett public university och ett private. Mellan en tech-uni och ett liberal arts college etc.

Varmt välkommen tillbaka!
bettankax said…
Så roligt och himla intressant att läsa och se!! Otroligt vackert. Tack för du generöst delar med dig.
Kul du visar rummet. Var så nyfiken på det. Du beskriver fantastiskt och det känns som jag är med i en amerikansk film, behind the scenes :)
Älskar det turkosa! Och galgarna? IKEA?
Blir nyfiken på hur de fixar sin tvätt?
Läst några av dina svar om att dela rum. Kan säga att jag hade fått panik. Men så är jag ju också gammal ;)
KRAMAR!!
Keith said…
Such an amazing experience! I'm sure not having Karolina around after 18 years is quite an adjustment. Same with her not being home. Quite a system in place to get everyone in their rooms without too much trouble! What a scene at Target and Bed, Bath and Beyond! Cool to see the pix of campus! Beautiful! And, love the location of Karolina's room!
eastcoastmom said…
Spännande är bara förnamnet...!
Annika said…
Bettankax:
ÅÅÅ tack!!
Det är ju lite av terapi att skriva av mig också. SÅ jag blir så glad över att du, och ni, uppskattar det jag skriver och berättar.
Ja, jag vet, jag tycker också det är som en film. Haha!!
Nej, inte galgarna på IKEA :-) Tror det var Target :-)
Visst är det lite kul med allt det turkosa.
Men en del annat från IKEA :-)
ja jag VET, jag hade heller inte pallat att dela rum!! Men jag är ju gammal jag med. HAHA!
Men för dessa tjejer, och killar, är det bara en självklarhet.
Tvättstuga på första våningen i Carolina Hall. De betalar med sina kort, sin campus cash.
Kramar!!


Keith:
I know!! Totally, Keith!!
You've dome it yourself. Thinking about when youu took your masters at UVA and shared that apartment with the other dudes. Sure, you were a grad student, but still!!
GMU was different for you and Peter since you were commuting.
Well, you just have to come with us to EU!! I love Karolina's location, too!!!
Annika said…
AM.
JAG VET!
Totalt :-))
Anonymous said…
Ah Annika, blev alldeles tarögd när jag läste ditt fina inlägg!!! Vilken vacker miljö! Love it! Och vad fint rummet blev efter inflyttningen. Nu sag jag ju inte sa mkt av Meghans del men man ser att hon är pre-med och att K läser till en BFA (manga härliga färger, kreativt & konstnärligt). Meghan ser för övrigt väldigt trevlig ut. De far det nog bra tillsammans.
Haller tummarna att det gar bra för K med statistiken. Ingen favorit direkt för mig.
Skickar manga kramar,
Lisa
Annika said…
Lisa:
TACK min vän!!
DET var snällt sagt!!
Ja miljön är som en enda dröm!!
Meghan är pre-med, men hon sa (så klokt) att det är inte säkert hon pallar det eftersom det är en sådan krävande BS att ta. Många pallar det inte.
Vi ska hoppas att tjejerna får det bra ihop.
Idag har klasserna börjat. Vet inget mer.
Nej vilken mardröm att läsa statistik. Heja Karolina!!
Kramar i massor!!
L said…
Tack för att vi får följa med i denna fina illustration av collegelivet. Man kan riktigt känna hur spännande allting är för Karolina (och för er dessutom).
Hoppas tjejerna kommer väl överens, gör man det blir man säkert vänner för livet, så tätt som de kommer att leva. Kan bli hur bra som helst.
Anne said…
Annika, Annika,
Jag kan inte läsa hos dig just nu utan att börja halvböla varje gång. Det här griper tag, jag KÄNNER verkligen allt det du/ni går igenom nu.
Den där raden med bilar som står på kö för lämna av och installera sina telningar. Jag vet inte vad det är men den är så talande, griper tag i mig.
Men åh så proffsigt och helt fantastiskt bemötande från universitets sida. Vilket sätt att välkomna och presentera sig, med tal till och med, hela den här välkomstbiten som involverar både föräldrar och studenterna så. Imponerande. Mycket imponerande. Gillar att det involverar hela familjen, det tror jag skiljer sig väldigt mycket från Sverige där familjerna (såvitt jag vet) egentligen inte har nån koll eller inblick i uni-världen, det är anonymt för dem tills det är examensdags. Gillar den amerikanska varianten skarpt, den passar hur jag tänker och skulle vilja vara delaktig.
Elon är verkligen bedårande vackert.
Jätteroligt att se alla bilderna från K´s rum, före och efterbilder. Det gillade jag.
Hur är det här med rummen annars, garderber fanns där såg jag, hur är det med toa och dusch? Är det i korridoren eller hur funkar den biten?
Löjlig fråga kanske, men hur gör man med dörrarna till rummen. Låser man varje gång man går ut?
Hur är det med maten, de äter alltså alla sina mål i en matsal?
Är det ändå vanligt man har ett litet kylskåp på rummet för dricka och annat smått? Eller det kanske finns nån form av korridorskök?
Vet du om det är vanligt att det absolut itne funkar med ens tilldelade rumskompis, kan man få byta? Hur var det nu igen, visst var det rätt vanligt att efter första året blir det lite annorlinda bostadskonstellationer för många? Många som inte bor kvar med sin första tilldelade rumskompis utan gör på annat sätt?

Ja, nu har klasserna börjat. Nu är det på riktigt. Heja, heja din fina tjej. Av hela mitt hjärta hejar jag på henne nu!!

Mer inlägg i ämnet, please :)

Kramar!!!
Anne said…
Glömde säga att jag tycker rummet blev KANONFINT. Så mysigt, inbjudande, personligt och trevligt. Verkligen jättefint!!!!
Anne said…
Sorry, läste inte kommentarerna före jag skrev. Såg nu att du skrivit badrummet delas i korridoren. Så då fick jag veta det :)
Gillar den här mentaliteten att kidsen är så vana att dela rum, tar det för givet och inte nån stor grej. Tror det är en nyttig inställning, en positiv sak att kunna. Svenska mentaliteten är så annorlunda, mer privat, instängd och dela rum och gudbevars dela toa med främlingar skulle nog inte många vilja göra...
Bloggblad said…
Jag tycker också att det är intressant med detta annorlunda, även om jag inte känner igen mig i situationen. Mina ungar flyttade hemifrån utan att jag saknade dem, de har återvänt i flera omgångar. Jag är nog släkt med älgarna som knuffar iväg de halvvuxna ungarna...
Karolina har så fantastiskt vackra tänder, när hon ler så att man ser dem. Hon ser så himla trevlig och behaglig ut också, inte bara vacker...
Madeleine i USA said…
Vad organiserat! Helt underbart, älskar bilderna och känner verkligen känslorna i alla. Hon kommer att få det fantastiskt :) Avis!!
Anonymous said…
Det är så fint så man nästa tror det är en filmkuliss.:-) Tror som du att man pluggar bättre i vackra och harmoniska miljöer. Och deras rum blev ju jättemysigt!:-)
Anonymous said…
Hej! Läst din blogg i flera år men nog inte kommenterat tidigare. Sitter o försöker att hålla ihop mig själv ännu en gång då äldsta dottern åker tillbaka till sina studier 50 mil ifrån oss efter ett sommarlov hemma. Tack o lov kommer det att vara sista hösten då hon till våren läst klart o ska flytta tillbaka hem även om det blir till eget boende. Jag vänjer mig aldrig vid avskeden trots att jag vet att när det gått nån dag så har jag vant mig o vi åter smsar o pratar på daglig basis. Men dagarna innan hon åker är jobbiga! Ser studierna som något mycket positivt o allt men dessa dagar innan hon åker gråter mitt mammahjärta av sorg att tiden hon är hemma alltid går så fort! Nästa gång vi får träffa henne blir till jul men då är det halvtid! Det är verkligen blandade känslor när de växer ur boet men jag försöker mer se det positiva med allt även om det finns stunder då man bara vill spola tillbaka tiden! Ta hand om dig o tack för din fantastiska blogg med så fina bilder o härlig läsning! Christina
Esther said…
Annika, ärligt, det finns ingen som skriver så levande som du.
Fantastiska du!
Liz said…
Sa fina bilder! Ser ut som om hon boat in sig riktigt bra for att bara flyttat in, harliga fotoslingor och bilder. Rumskompisen ser ju trevlig ut och det du skrev som svar pa min forra kommentar fick mig att tanka till att herregud ja, det kan vara vi om massa ar..att tva barn ska borja universitet samtidigt pa olika platser i landet, som dessa tvillingforaldrar fick gora. Men men, vi har ju dock langt tills dess, mina borjade ju bara Preschool idag, vilket kandes stort nog! :)

Tror att Karolina kommer finna sig tillratta fort och kompisar tror jag inte hon far problem att hitta. Hon verkar ju vara en sa social person med stort kompisgang fran tidigare, sa hon soker sig nog ut! Varre maste det ju vara for dom som ar valdigt blyga och inte har latt for sig socialt. Dar kan det sakert vara att man "kommer bort lite" och forblir anonym. Skont da att ha en rumskompis kan jag tro, aven om man sakert inte ofta har klasser ihop.

Hursom, sa spannande att fa se hur det ser ut!

Hoppas hennes forsta dag kandes bra, och att hon gillar lararna!

Stor kram
Anne-Marie said…
Kan bara föreställa mig hur omtumlande det måste vara för er alla nu. Karolina på egen hand långt hemifrån. Ni med ett "tomt bo".
Tror det bästa är att bara vara i känslorna och låta dem komma och gå. Som tur är bor ni ju i alla fall på samma sida av USA. Och det är i alla fall relativt enkelt att åka och hälsa på.
Ett sådant fantastiskt vackert campus Karolina kommer att ha omkring sig. Proffsigt och välordnat.
Och vilket fint och hemtrevligt rum hon och hennes rumskompis kommer att ha. Sådant är också viktigt.
Tror att det är bra att du bearbetar allt du känner nu genom bloggen.
Stor kram!!
Annika said…
Lisa:
TACK!
Så roligt att du gillar mina inlägg om detta.
Ja, det är stora förändringar som sker. OCH kanske inte alltid så lätta heller.
Men jag är glad att det börjar klarna nu.
Tack igen!


Anne:
Awww...Anne, tack!
Du är för gullig! OCH dessutom KLOK!! :-)
Jag vet, när vi stod i den bilkön fick jag en DUKTIG klump i halsen, kan jag säga. OCH sen när de körde iväg med Karolinas grejer. OJ, oj oj...
Som det kändes i varenda fiber i kroppen.
Ja, jag älskar att unis här gör en fest av det hela. Att de gör det speciellt så att ALLA känner sig välkomna!
Älskar det!!
Det betyder mkt för mig.
Tror det är ganska nytt också. Ingen av dem jag känner i min ålder var med om detta då de började college.
Vi uppskattar det iaf enorm mkt.
TACK, ja Elon ÄR en dröm!!
SÅ vackert där!!
Rummen ja...
Ja du, jag vet inte om flickorna låser varje gång de lämnar rummet? Tror inte de gör det om ngn av dem är där.
Ska fråga K.
Alla äter sin mat i de matsalar som finns, och det finns flera stycken + att de har lite lättare mackställen och annat + att det finns restauranger runt campus som tar deras campus cash.
Inget kök i elevhemmet.
Både micro o minikyl är det vanligt att ungarna tar med, liksom kaffebryggare.
Jag vet att man kan byta om det skär sig med rumskompisen. Men jag vet att det är SVÅRT, och att man gör allt för att reda ut det innan ev byte. De bor tillsammans i ett år. K kommer inte att bo på Carolina hall nästa år tex. Nej, det är ganska få som fortsätter med sin rumskompis år 2. De har då oftast träffat nya vänner som de delar rum, eller lgh, med.
Sant, det är så annorlunda Sverige detta. Det där att dela rum, det är liksom bara SÅ självklart. Inget som de ens ifrågasätter.
OCH ja, att dela ett badrum med ca 30 tjejer är nog inte så kul. Men, det ska gå det med...
Alla har ju INTE samma scheman precis.
Tack för dina fina, fina ord.
Kramar i massor!!!!!!
Annika said…
Bloggblad:
TACK!! Blir så glad över att du finner detta intressant. Det är ju nytt för mig också. Jag har inte gått på amerikanskt college, så jag suger också i mig med stora ögon!
Jag vill också vara en ÄLG :-)))
Gillar det, ska jobba på att bli mer älgig, på riktigt.
TACK, ja K har fina tänder. OCH det utan att nånsin ha haft tandställning.Tack för genomsnälla ord!!!



Madeleine:
Tack, ja, fantastiskt. Älskar att det är SÅ organiserat och väl tillrättalagt.
Jag hoppas K ska trivas som fisken...
Lycklig resa!!!
Annika said…
Penny:
Tack!! Jamen heller HUR!!??? När jag gick omkring där skrattade jag nästan för att det är så löjligt vackert, haha!!
Vilken otroligt miljö. Tror det är kristallklart att man presterar bättre i en vacker miljö.


Christina:
VARMT välkommen till min blogg!!!
SÅ du vet exakt vad jag går igenom. TACK för att du berättar!
Och våra flickor finns på samma avstånd från hemmen, ca 50 mil.
Ja, det är inte lätt. Ska lägga ut en länk imorrn till en artikel jag läste online om detta.
Vi är många flädrar som känner precis som du och jag.
HATAR också avsked. Redan dagarna innan man ska skiljas börjar prosessen inom en...
Oj oj.
OCH tack för dina mkt fina ord om min blogg. Tusen tack!!!
Varmt, varmt välkommen tillbaka, Christina!!
Annika said…
Esther:
TACK! Tusen tack!
Det är lätt att skriva ur hjärtat i dessa dagar.


Liz:
TACK!!
Ja, du skulle sett hur snabbt tjejerna gjorde iordning rummet. På ngra timmar var det klart!!
Och det gällde hela korridoren, i princip!
Haha, tjejer!
I killarnas studenthem vet jag att det var lite annorlunda. Träffade en del suckande mammor...typ att deras söner inte kunde bry sig mindre om hur rummet såg ut etc etc.
EXAKT!! Det kan bli så för dig också!!
Karolinas rumskamrat har en tvillingbror! och pappan flyttade in honom på U of Wis medan mamma och morfar flyttade in dottern. SÅ kan det bli för er också, haha! Har tvillingar som grannar också, och de två går också på olika unis. Vet att deras flädrar, mina goda vänner, fått fara som pilar. Men de båda killarna går på skola i VA. Dock inte direkt nära varandra, men samma stat iaf.
K och M har inte en enda klass ihop.
KUL att dina små börjat preschool. DET är stort det med. ABSOLUT!!
Det gick fint igår. TACK och lov.
Kramar och tack för din fina kommentar!!!
Annika said…
AM:
TACK!!
Jag ska inte ljuga för det ÄR inte lätt. Inte för ngn av oss, inte för K heller.
Jag är glad att vi är på samma kust. Kan inte ens tänka mig hur de hade varit om hon varit i CA, eller ens i FL. eller i Chicago, för den delen. Det känns bra att det bara är fem timmar till Elon.
Ja, det är ett fantasitkt vackert uni och SÅ välordnat och organiserat.
Tack, AM, det är tur att jag har bloggen att skriva av mig på. DET är verkligen det.
Stora kramar!!!
Charlie sa ... said…
So emotional just reading!!
Your pics tells the story...and I feel the excitement as well as the winds of change...
All good though!!

Thinking about you guys and I know you will have all routines down to a sience soon. And that everything will feel better!!!

Huggies xo