tag:blogger.com,1999:blog-27947982.post8362203893494737003..comments2024-03-28T04:46:34.174-04:00Comments on Life in the suburb!: 11 SeptemberAnnikahttp://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-1766149142785484102006-09-12T17:42:00.000-04:002006-09-12T17:42:00.000-04:00JOS: Vidrig dag, ja.JOS: Vidrig dag, ja.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-62003914909881844702006-09-12T11:33:00.000-04:002006-09-12T11:33:00.000-04:00Vidrig dag. Man glömmer den aldrig vare sej terror...Vidrig dag. Man glömmer den aldrig vare sej terrorn eller A.Lindh.//JOSAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-67407795141667028352006-09-12T08:23:00.000-04:002006-09-12T08:23:00.000-04:00Monika: Det kan vi absolut konstatera. Världen ä...Monika: Det kan vi absolut konstatera. Världen är inte alls säker längre. Det är osäkert överallt, i hela världen. Det var som en kran av oro öppnades för fem år sen, en kran som det inte går att stänga av nu.<br />Anna Lindh, ja, tre år sen nu. Otroligt sorgligt . Hemskt. jag minns hur chockad jag var över det också här i US. Overkligt, läste tidningarna på nätet hela dagen, gick upp mitt i natten och kollade datorn och såg då att hon dött.Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-5120679224884162502006-09-12T03:20:00.000-04:002006-09-12T03:20:00.000-04:00Ja, nog har denna dag lämnat spår i ens medvetande...Ja, nog har denna dag lämnat spår i ens medvetande. Själv gjorde jag sångövningar (!) när mamma ringde och skrek i luren...och jag minns att jag kom fram till dig och det första du sa var "Peters pappa är i Pentagon". Precis som du skriver så trodde man först att jordens undergång var här och sen blev den bestående känslan att den (falska?!?) trygghet man alltid känt drogs undan helt. Här i Europa har det ju märkts ett antal gånger efteråt att det ÄR så. Det är liksom ett nytt inslag i verkligheten, man vet att det kommer hända igen - men man vet inte var och när. Och som du säger, man kan ju inte gå och tänka på DET jämt. Men man blir otroligt påmind en dag som igår...Här i Sverige blir vi ju påminda om Anna Lindh också, fortfarande otroligt sorgligt tycker jag. Undrar hur dagens valrörelse sett ut om hon funnits kvar bland oss? I vilket fall kan man väl konstatera att världen knappast blivit en säkrare plats de senaste 5 åren...Anonymousnoreply@blogger.com