tag:blogger.com,1999:blog-27947982.post1918347335010082449..comments2024-03-28T04:46:34.174-04:00Comments on Life in the suburb!: Den 11 septemberAnnikahttp://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comBlogger30125tag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-51757720702238569352010-09-15T07:27:18.795-04:002010-09-15T07:27:18.795-04:00Anna FTR:
Märkligt det där, ska jag säga...Det kän...Anna FTR:<br />Märkligt det där, ska jag säga...Det känns både nära o så långt borta...<br />egendmligt hur jag kan minnas varenda minut, nästan.<br />Så visst, då är det nog för många av oss...långt borta och nära...<br /><br />Ullisen:<br />Ja, det var för jävligt när det slog till. OCHvi får nästan aldrig strömavbrott, men då trodde jag verkligen att det var kört...Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-57464047683155104092010-09-14T16:50:40.953-04:002010-09-14T16:50:40.953-04:00tack för att du delade med dig, det var riktigt ot...tack för att du delade med dig, det var riktigt otäckt att läsa. särskilt det där strömavbrottet. fy så rädd jag hade varit...ullrikahttps://www.blogger.com/profile/17738126991362948536noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-67105881352482610922010-09-14T16:15:41.522-04:002010-09-14T16:15:41.522-04:00Vad otäckt med strömavbrott just då. Verkligen olä...Vad otäckt med strömavbrott just då. Verkligen olägligt. <br /><br />Kan tänka mig att det känns både så nära och så avlägset i tiden nu. Som jag skrev på Saltis blogg tidigare idag så kändes det väldigt påtagligt för mig när det hände då jag varit mycket i NYC och även i tvillingtornen (om än bara i affärerna i botten) medan det nu känns mer avlägset då jag inte varit i NYC lika mycket de senaste åren.Anna, Fair and Truehttps://www.blogger.com/profile/04363598308633248200noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-57281077415716463052010-09-13T07:45:41.874-04:002010-09-13T07:45:41.874-04:00Olgakatt:
ja, pentagon är ju en bastant byggnad, s...Olgakatt:<br />ja, pentagon är ju en bastant byggnad, så visst var det säkert därför den klarade sig så bra. I skrivande stund minns jag inte ens hur många som dog där...måste genast googla.<br />Ja, nog var det "ärligare" förr i världen med stridsfälten. DET håller jag med om. NU kan vad som helst hända i både krig och fred.Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-3277370798850416012010-09-13T07:44:01.834-04:002010-09-13T07:44:01.834-04:00Desiree:
NEJ, må aldrig ett sådan attack hända ige...Desiree:<br />NEJ, må aldrig ett sådan attack hända igen. Aldrig ngnsin, aldrig.<br />Ingenstans.<br />Kramar!!!<br /><br />Camilla:<br />Ja, tänk alla de som miste ngn den dagen, och som antingen visste direkt att de gjort det, eller de som INTE visste.<br />NOG var det den dagen terrorismen visade sitt vidrigaste tryne. OCH sen den dagen är inget sig likt längre, tycker jag...<br />SÅ mkt ändrades för alla den 11 sept 2001.<br />Ja, nog minns vi vad vi gjorde.<br />OCH jag kan tro att din kollega var uppskakad i NYC. HON hade ju lika gärna kunnat vara där en dag senare...<br />Kusligt.<br />Kram!!<br /><br />Lotta:<br />Tack. nej, vi får aldrig glömma. Tror aldrig det här datumet kommer att gå utan att världen tänker på det. Nästa år är det tio år sen. Overkligt att så lång tid har gått.<br />Visst, svärfar klarade sig utan minsta skråma. Glömmer aldrig hur det kändes innan vi visste att ha nvar OK. HAN kunde inte ringa, mobilerna var döda, till sist flera timmar senare hittade han en mynttelefon som funkade och då ringde han. Han häll på att knappt ta sig hem den dagen...<br />Kram!!!Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-32193020844673580512010-09-13T07:38:16.103-04:002010-09-13T07:38:16.103-04:00Humlan:
Ja, den sitter nog inristad i våra minnen ...Humlan:<br />Ja, den sitter nog inristad i våra minnen föralltid. DET var ju som taget ur den värsta katastroffilm. DÅ verkligheten vida överträffar dikten.<br />OJ, vad hemskt det var alltså.<br />Kaoset som följde, skräcken...<br />Anthrax var vidrigt, men det var ju en galen amris som låg bakom det, men då dog oskyldigt folk också.<br />Krypskytten hösten därpå...och sen Anna Lindh....<br />Med Anna Lindh var det så egendomligt eftersom man här var så ensam med sorgen...<br />Usch.<br />Kram!!!<br /><br />Brysselkakan:<br />VÄLKOMMEN till min blogg!!<br />JA, nog är det en dag vi alla minns som om den vore igår.<br />Och ja, ground zero är en kraftfull plats, mkt somber.<br />Välkommen tillbaka!!<br /><br />Malde:<br />KAN tro det, att ingen kunde tänka klart den kvällen.<br />Man visste ju knappt om väröden skulle gå under, eller inte.<br />Vi kommer aldrig att glömma.<br />Kram!!!Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-59467243327952001622010-09-13T07:33:15.344-04:002010-09-13T07:33:15.344-04:00Saltis:
Ja, nog minns vi alla exakt var vi var, oc...Saltis:<br />Ja, nog minns vi alla exakt var vi var, och vad vi gjorde.<br />OCH hur overkligt det kändes ända in märgen.<br />Att förstå gick inte, och det kan man inte ens än idag.<br />Förstår ju att det blev än mer konkret då ni kom till NYC och spg ground zero, och befann er i det hela.<br />NOG förändrade det USA i grunden alltid, skakade om landet. Det har inte blivit sig likt, och kommer inte att bli sig likt.<br />Nicolas Cage filmen är ju baserad på en sann händelse. Jag vet vilken du menar, och den är så hemsk och man blir så tagen av den.<br />Anna Lindh ja...<br />Ja, det var så hemskt. Jag minns att jag grät här i min ensamhet, och tänkte på hennes familj, hennes små pojkar. ALLT!!<br />OCH man var så ensam om sinsorg här. På sin höjd talades det om det på nyheterna i förbifarten nästan. Ingen visste vem hon var.<br />DET var ensamt.<br />Det hade känts så mkt mer rätt att vara hemma då...<br />Kram!!!!<br /><br />Marianne:<br />ja, det var nog lugnt en skräckens höst på alla de sätt.<br />Vi kommer egentligen aldrig att förstå även om vi vet vem som ligger bakom.<br />Oförståeligt hur terrorn verkligen klev fram den dagen.<br />Kram!<br /><br />Elisabeth:<br />Ja, så overkligt det var.<br />JUST det, de som hoppade från tornen. De bilderna sitter liksom inristade på min näthinna. Vilken fasa de måste ha känt...obeskrivligt. Det fanns liksom bara en väg ut, och likafullt visste de att de skulle dö.<br />Anna Lindh var också så hemskt, och så ensamt. DÅ kände man sig ensam i sin sorg då man satt långt ifrån Sverige.<br />Det hade varit mer rätt att vara hemma då, om man kunnat...USCH, glömmer det aldrig heller.Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-76003685040034893002010-09-13T07:24:34.219-04:002010-09-13T07:24:34.219-04:00Suz:
Jo, jag kande mig också gripen i lördags då j...Suz:<br />Jo, jag kande mig också gripen i lördags då jag såg dokumentärerna som privatpersoner tagit. Helt otroligt.<br />Och visst minns vi alla var vi var just då.<br />2001 var inget bra år för dig, och då minns du det säkert ännu tydligare.<br />Ja, man har verkligen SETT om och om igen hur planet far med FULL kraft in i norra tornet. Jag ryser...<br />USCH, och när tornen rasade som korthus...<br />OCH all rök, all aska allt damm. Hur folket såg ut där de sprang i skräcken...<br />USCH!!<br />Ja, nog mådde man dåligt.<br />Anna Lindh var så hemskt. Jag minns att jag fick höra det på kvällen, och sen kunde jag knappt sova på natten, kollade datorn i arla morgonstund och såg då rubrikerna. SÅ fruktansvärt det var...och det kändes som om man gick i en bubbla här för ingen visste ju vem hon var, och vilken tragedi som drabbat sverige.<br />Hemskt var det.<br />KRAM!!<br /><br />Nilla:<br />TACK, ja det var hemskt.<br /><br />Marie:<br />VIDRIGT var det. Men den11 iår blev av helt annan karaktär.<br />SOM tur är.Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-76273899033998522552010-09-13T07:19:15.705-04:002010-09-13T07:19:15.705-04:00Freedomtravel.
Ja, det var nog lika overkligt var ...Freedomtravel.<br />Ja, det var nog lika overkligt var man än befann sig, tror jag.<br />Det var ju som en riktig katastroffilm, fast det var i verkligheten.<br />Vi glömmer aldrig.<br /><br />Erica:<br />Overkligt som bara den, och du var på hem.<br />Tror alla vet var de befann sig då de hörde.<br />Snart har det gått tio år. Nästa år lär det nog uppmärksammas väldigt mkt.<br />Kram!!<br /><br />Londongirl:<br />Ja, vi minns nog alla exakt var vi var den dagen.<br />SÅ vidrigt, så kaosartat allting. SOM en blixt fran klar himmel, verkligen.<br />Precis, man mindes exakt hur det var att stå på usiktsplattan i tornen...hur högt upp man var, hur det ilade i hela kroppen...<br />Jag vet...<br />Anna Lindhs död så hemsk. OCH då var jag här, och ingen HÄR visste ju vem hon var. Man var rätt ensam i sin sorg då...<br />KRAM!!Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-75924936861104650192010-09-13T07:13:57.394-04:002010-09-13T07:13:57.394-04:00Karin:
Nej glömmer gör vi aldrig.
Ngnsin.
Men live...Karin:<br />Nej glömmer gör vi aldrig.<br />Ngnsin.<br />Men livet går verkligen vidare också. Det syntes verkligen den 11 sept här.<br />Så måste det vara.<br />Kram!!<br /><br />Matilda:<br />VISST var det just så man tänkte; att nu tar de en stad i taget.<br />FY vad hemskt det var.<br />Jag kommer heller aldrig att glömma den där skräcken man kände. Och för er var det mitt i natten. Kusligt, så kusligt.<br /><br />Anna Swe:<br />Ja, det var hemskt att befinna sig här då. SÅ nära. Otäckt.<br />Stora huggies!!Annikahttps://www.blogger.com/profile/01167225462089870755noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-8317196512834848982010-09-12T11:00:56.360-04:002010-09-12T11:00:56.360-04:00Något år efter attacken var jag på en katastrofkon...Något år efter attacken var jag på en katastrofkonferens (har haft med såm planering att göra på jobbet) där en av de högre räddningscheferna från USA höll flera föreläsningar och visade såna filmer som allmänheten inte får se. Pentagon klarade sig ju oväntat bra - det var nyligen ombyggt och mycket hållfastare just där planet träffade än det var på de ännu icke ombyggda delarna.<br />Somliga saker var "bättre förr", <br />t ex att arméer möttes på ett slagfält efter krigsförklaring. Dagens terror och besinningslösa krig som huvudsakligen bara drabbar helt oskyldiga människor är ännu infamare och ondskefullare än de krig som var illa nog tidigare.olgakatthttps://www.blogger.com/profile/15019974100098447650noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-53530364564778718272010-09-12T07:39:03.750-04:002010-09-12T07:39:03.750-04:00En fruktansvärd dag. Och jag kan inte ens tänka mi...En fruktansvärd dag. Och jag kan inte ens tänka mig hur det kändes att vara på plats. Tur att din svärfar klarade sig! Det här året är nog det första som jag verkligen har kunnat förtränga det här datumet. Jag minns året efter, 2002, då var jag livrädd den 11/9 och trodde att något skulle hända igen. Ett jättefint och känslosamt inlägg som väcker så många tråkiga minnen, Annika. Men vi får aldrig glömma.<br />Kramar!Lottahttp://www.prinsessapavift.blogg.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-61617712779135154962010-09-12T03:25:40.145-04:002010-09-12T03:25:40.145-04:00Det är en sån där dag som man aldrig glömmer. Dage...Det är en sån där dag som man aldrig glömmer. Dagen då terrorismen visade sitt fula tryne för hela världen. Och själv satt man hemma och fattade ingenting medan bilderna rullade om och om igen på TV:n. Det hela var ju overkligt, som en film typ.<br />Jag hade en kollega då som var i NY och som hade varit uppe i WTC bara dagen innan och hon var ordentligt omskakad när hon kom tillbaka. <br />Tanken på alla de som försökte få tag i sina nära och kära och kanske aldrig fick det är ju helt overklig.<br />Vilken tur att Peters pappa klarade sig helskinnad och att ni fick hem honom. Men vilken oro det måste ha varit innan ni fick tag i honom.<br /><br />Hoppas att du får en skön helg trots den dystra årsdagen.<br /><br />KramCamillahttps://www.blogger.com/profile/06892799436295274209noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-24146562116398516032010-09-12T01:10:25.155-04:002010-09-12T01:10:25.155-04:00Usch ja, det var verkligen en hemsk dag, en dag ma...Usch ja, det var verkligen en hemsk dag, en dag man aldrig glömmer. Det måste varit extra hemskt för dig som bodde där det hände i princip. Skräcken och ångesten måste varit enorm. Men jag är så glad att ni klarade er allihop. Jag hoppas att man aldrig behöver vara med om något sådant igen. <br />Ha en skön fotsättning på helgen. <br />Kram!!!!Desireehttps://www.blogger.com/profile/09597312913386722575noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-69803064215407324102010-09-11T15:37:30.129-04:002010-09-11T15:37:30.129-04:00Jag vet precis vad jag gjorde då. Jag åkte tidigar...Jag vet precis vad jag gjorde då. Jag åkte tidigare från jobbet för det var föräldramöte i Yngste Sonens klass. Det var så konstig stämning på pendeltåget, och när jag gick från tåget till skolan. Jag ringde och frågade Maken om det hade hänt något, och då talade han om det. Tror inte det var någon som var riktigt fokuserad på skolfrågor den kvällen...<br /><br />Kram!Maldehttps://www.blogger.com/profile/08933668715728027736noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-54917033989771050852010-09-11T14:51:10.831-04:002010-09-11T14:51:10.831-04:00Jag tror alla minns var de var och gjorde när dett...Jag tror alla minns var de var och gjorde när detta hände...<br />Ett par år efter allt hände så var vi där tornen stod och läste alla namnen på de som inte finns mer... tårarna rann.Brysselkakanhttp://www.brysselkakan.wordpress.comnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-55434974193867282072010-09-11T14:34:53.796-04:002010-09-11T14:34:53.796-04:00Jag har också ett helt klart minne av när jag bläd...Jag har också ett helt klart minne av när jag bläddra förbi nyhetskanalen och se en brinnande skyskrapa, stannar för att kolla om det är en film eller vad det handlar om, kunde ju inte föreställa mig att det var en livebild från New York! Lite senare ser jag när det andra planet kraschar in i det andra tornet. Då sitter jag med en vän i telefon och vi sitter och stirrar på varsin TV. Osäkerhetskänslan som vi hade då kommer jag så väl ihåg och ändå måste det ju vara en helt annan känsla än den som ni hade, som var mitt i det.<br />Du beskriver allt så bra, du förmedlar verkligen känslan av det obeskrivbara!<br /><br />Anthrax och krypskytten hade jag faktiskt glömt, så typiskt att det försvinner bland allt som händer (när man inte är personligen påverkad) men naturligtvis har jag inte glömt Anna Lindh. Dels det som hände, hur det hände men också att det var just hon.<br /><br />Nu hoppas jag att ni har en skön och bra lördag, att dagen har fortsatt lika bra som den började och vi inte behöver lägga till fler omskakande minnen.<br /><br />Kram!Humlanhttps://www.blogger.com/profile/11979309721563443505noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-53466133836460786952010-09-11T12:27:42.716-04:002010-09-11T12:27:42.716-04:00Ja, det där är det nog inte många som glömmer! Jag...Ja, det där är det nog inte många som glömmer! Jag minns så väl att jag satt och skrev på en fysiklabb när pappa kom hem och frågade om jag hört vad som hänt/hände i USA. Det jag nog minns mest är när de pratade om alla som var fast på våningar långt upp i tornet och som de inte trodde att de skulle kunna rädda.<br /><br />Anna Lindh var också hemskt, nästan större för mig på det personliga planet. Jag kommer ALDRIG att glömma hur det på TV:n rullade texten "Anna Lindh has died..." (jag var inte i Sverige, därav engelskan) och hur totalt OBEGRIPLIGT det var. Sedan ringde jag hem till Sverige från mobilen trots att det kostade massvis med pengar...Elisabethhttps://www.blogger.com/profile/02482870395183094345noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-25452244896099691402010-09-11T11:54:04.752-04:002010-09-11T11:54:04.752-04:00Usch ja, det var så otroligt hemskt, jag tror inte...Usch ja, det var så otroligt hemskt, jag tror inte att någon kommer att glömma det. Tur att din svärfar klarade sig!<br /><br />Själv satt jag på bussen ut till sonen och hans familj, busschauffören höjde radion så att vi alla kunde höra. Men ingen fattade ju riktigt, för en sån sak kunde ju bara inte hända. Sedan satt vi också klistrade vid tv:n och försökte fatta.<br /><br />KRAMAR!Mariannehttps://www.blogger.com/profile/10644541964044709376noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-32166557349304689462010-09-11T11:07:53.610-04:002010-09-11T11:07:53.610-04:00Ja du Annika, jag minns också som igår trots att d...Ja du Annika, jag minns också som igår trots att det var långt innan vi flyttade hit till New York. Jag ahde då aldrig varit här och det hela kändes för mig otroligt overkligt och ofattbart. Minns att jag var på jobbet och att en av mina kollegor kom springande in på labbet och berättade om första planet. Vi trodde då alla att det var en olycka. Men så kom nästa och DÅ insåg vi ju att det inte kunde vara ngn olycka. Vi stod alla i lunchrummet där det fanns TV. Såg tornen. Såg kaoset. Och ingen förstod något. På kvällen kom en av mina bästa vänner över och vi kollade CNN tillsammans hela kvällen. Han var nog mer chockad än jag. Som sagt, det var inte förrän vi lyttde hit, flera år senare som vi verkligen förstod mer konkret hur hela den här händelsen förändrade USA. Synen på så mycket. Och det kändes även så mycket mer personiligt även för oss på ngt vis sedan vi flyttat hit. Eftersom man nu är så hemma med staden. Med området kring Ground Zero. Jag kan inte fatta. Såg en film med Nicholas Cage i huvudrollen (minns inte titieln men kasnke World Trade Center?) och egentligen var den säkert inte ngn höjdarfilm, men jag minns att jag var väldigt tagen när jag såg den. DÅ kändes det hela så nära. Allt det där häade ju hänt HÄR i MIN stad!!!<br />Ja du, och sedan Anna Lindh. DET tog mig ännu hårdare än twin towers faktiskt. troligen för att jag var i Sverige då. I Stockholm. Hon var dessuotm på Karolinska sjukhuset efter skottet och vi var ju då bara ett par byggnader därifrån. Minns hur vi även då stod i lnchrummet för att följa nyheterna som sände konstant. Minns när de kom med beskedet att hon inte skulle klara sig. Minns att flera grät. Minns att jag tänkte på hennes små pojkar. Som just då förlorat sin mamma. Ja det var en sådan landssorg då. <br />Usch!<br />Hoppas verkligen att 11 september i framtiden ska bli mindre dramatiska på det här sorgliga och hemska viset.<br />Kramar!!Saltistjejenhttps://www.blogger.com/profile/01442558537705396813noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-68747366460756845002010-09-11T10:28:50.307-04:002010-09-11T10:28:50.307-04:00Ja, usch, vilken hemsk dag det var! Måste ha varit...Ja, usch, vilken hemsk dag det var! Måste ha varit trippeldubbelt hemskt för dig som bodde i USA o hade släkt som ju faktiskt blev drabbade av det! Vilken hemsk dag det måste ha varit! Hoppas ni får en mycket bättre dag idag!Miss Mariehttps://www.blogger.com/profile/06042337953744404916noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-56260095681585444372010-09-11T10:26:30.169-04:002010-09-11T10:26:30.169-04:00Vilket bra inlägg du har skrivit! om denna otäcka ...Vilket bra inlägg du har skrivit! om denna otäcka händelse...Nillahttp://tankebubblor.blogg.se/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-88581860549864441542010-09-11T10:05:28.219-04:002010-09-11T10:05:28.219-04:00Tårarna rinner på mig när jag läser det där. 2001 ...Tårarna rinner på mig när jag läser det där. 2001 var ett omtumlande år inte bara av detta som du skriver så bra om så verkligt och så ofattbart. Det var mycket annat privat för mig. Jag får upp en bild av det du beskriver om just den dan. Var jag var. Vem som var där hos mig just då. Som jag blev så arg på SEN!<br /><br />Jag var i köket och hörde det på radion, hon som berättade hade svårt för att beskriva vad som hände. Först läste hon det som en nyhet så där rabblande och sen säger "Nej vänta det är nåt mer...." jag rös jag grät och sa högt "Vad f*n händer vad håller de på med är de inte riktigt vansinniga". Det gungade i huvudet. Jag mådde illa.<br />Jag skyndade mig att slå på TV och då såg jag. Det var liveTV och så säger det ojoj neeej nu så är det det andra tornet med. Tänk jag vet inte hur många gånger jag sett de där sekvenserna när flygplanen går in i tornen och kan inte fatta det. AnnaLindh minns henne så hemskt. jag kunde inte sova på hela natten. Gick upp varje gång läkaren skulle ha presskonferens. På morgonen klockan nio så skulle Gp tala och jag satt klistrad. han var sen och jag blev arg för jag tyckte vid såna viktiga grejor borde man passa tiden. men så kom beskedet och jag grät. Tänk jag trodde hon var skuren i handleden inget mer. Vilken tur din svärfar klarade sig. Usch vad hemskt det måste ha varit för er där på plats. <br /><br />Kram<br />/SusanneSuzesanhttps://www.blogger.com/profile/06246560610610067184noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-37258099223530300472010-09-11T09:50:42.824-04:002010-09-11T09:50:42.824-04:00Ja den dagen är verkligen inristad i minnet. Kan m...Ja den dagen är verkligen inristad i minnet. Kan minnas exakt vad vi gjorde när nyheterna kom och vi såg det på TV. <br />Anders som försökte få tag i kollegorna på Ericssons kontor i närheten av Twin Towers. Så tungt innan vi fick besked att alla och hans vän gode vän Nilo var välbehållna. <br /><br />Hela den dagen och långt efteråt kunde jag minnas hur det var att gå uppe i tornen och se på utsikten och jag kunde återkalla alla möjliga intryck från när vi var där bara ett halvår innan det hände...<br /><br />.....och sen Anna Lindh....på NK. <br /><br />Ja det är ofattbart än idag eller hur?<br />Måste ha varit en väldigt tungt och pressat för er som var mitt upp i det. <br /><br />Varma kramar från mig.Tankevågorhttps://www.blogger.com/profile/13648196458898307229noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-27947982.post-44824878162311669982010-09-11T09:41:17.242-04:002010-09-11T09:41:17.242-04:00Verkligen ett beskrivande inlägg, man får ont i br...Verkligen ett beskrivande inlägg, man får ont i bröstet av alla känslor det väcker. Av minnena av paniken innan man ringat in sin familj.<br />Kan inte ens förstå lite grann hur det skulle vara att vara så tätt inpå som er.<br />KramarMrs Clapperhttps://www.blogger.com/profile/02236586197064247734noreply@blogger.com