Thursday, May 09, 2024

Ingen helgdag, Här & Nu, Boktips, Svajigt serietips och Vaffö?




Hej torsdag!


Idag blir det en helt vanlig punkttorsdag innan jag återigen betar tag i det fjärde resebrevet från Los Angeles.



* Ingen helgdag här.

Helt vanlig torsdag in my neck of the woods.
Ingen Kristi Himmel här inte. Den dagen uppmärksammas nog bara av de allra mest troende här i det stora landet i väst. Ingen extra ledighet, ingen uppmärksamhet. De flesta vet säkert inte ens att denna dag existerar. Hehe, det är vad jag tror iallafall.

Ni därhemma får njuta av ännu en fin vårlånghelg. Hoppas vädret blir fint!!

När jag växte upp i Stockholm var det vanligt att vi i min familj for på gökotta just på Kristi himmelfärdsdag. Tidigt på morgonen träffades ett gäng, kompisar till mina föräldrar och deras barn. Vi hade picknick i någon skogsdunge i svinottan och sen brukade vi spela brännboll. Trevliga och fina minnen.

Här hos mig ska jag väl inte heller klaga idag, vi har vår svennefrulle (liksom varje torsdag).
Torsdagarna är absolut inkörsporten till helgen för mig. Alltid. Gillar torsdagar.



  * Här och nu. 

Vi har det ganska mulet, och rätt regnigt. MEN det är INTE kallt. Tvärtom, det är både varmt och fuktigt.

Det är sommar mer än det är vår. Träden har börjat anta den mättade gröna färg som de sedan behåller hela sommaren.

Här kommer några foton jag tagit i veckan.





Och till sist en bild av bordet i min lilla täppa.  Muminmuggen kommer från Japan.  Den fick jag av Karolina.  Mumin är enormt stor i Japan, och de gör sina egna muminmuggar.  Kul att ha en som kommer från Japan.



* De fenomenala fruntimren på Grand Hotell.

Det var den kära Brysselkakan som först tipsade mig om denna HELT FANTASTISKA bok någon gång i vintras.
Sedan kom tipset från andra också. När jag var i Sverige läste jag en intervju med författaren Ruth Kvarnström-Jones. OCH därpå laddade jag ner boken direkt på min Kindle från underbara BOKON.   GUD vad jag uppskattar och älskar den tjänsten.

Boken ligger på nästan 500 sidor, men jag kan säga att jag slukade de sidorna. Denna bok är fantastisk i allt.
Ja, den handlar just om de fenomenala fruntimmer som arbetade på just Grand Hotell i Stockholm under förra sekekskiftet. Och jo, den är grundad på sanna historier.
Wilhelmina Skogh var chef för det anrika hotellet och hon lyfte det från lätt stagnerat till världsklass. Till hjälp hade hon ett gäng kapabla kvinnliga underchefer som i sin tur basade för olika avdelningar på hotellet.

Google var min bästa vän under läsningen eftersom jag ständigt kollade upp information om både personer i boken, och händelser i Stockholm under denna tid.

Wilhelmina Skogh från lilla Fårö på Gotland, vilken HELL of a woman hon var för sin tid. Ja, helt osannolikt driven och respekterad var hon. Vilka visioner hon hade. Det var hon som grundlade—och såg till—att Grands Vinterträdgård byggdes. Hon höll av “sina flickor” på hotellet och ledde dem med barsk hand. Det var likadant med karlarna, hon höll dem hårt och kort också, ännu hårdare kanske. En kvinna långt före sin tid.

I sommar ska jag gå in på Grand Hotell, ta en drink och spana in miljön som så levande beskrivs i boken.

Boken utspelar sig under samma tid som en annan fantastisk bok jag tipsat om tidigare här på min blogg, Döda kvinnor förlåter inte (Katarina Wennstam). Den boken är även den en riktigt fantastisk berättelse om Stockholm under sekelskiftet.

Det är något fascinerande med Stockholm under sekelskiftet då stan balanserade mellan misär och den stad den sedan blev.

I boken följer vi flera kvinnor på hotellet, deras liv och deras tankar. Boken är både feministisk och feelgood på samma gång. Ja, och ett historisk dokument är den likaså.

Det lär ska komma en andra del också om Stockholm under denna tid. Jag kan knappt bärga mig innan jag får sätta tänderna i den boken.

Boken får fem stjärnor av mig. KÖP den! LÅNA den! LÄS den! Den är helt fantastisk!


 

Bild från Bokus



* Ska jag tipsa eller inte?

Peter och jag har precis avslutat miniserien Baby Reindeer på Netflix … 

Ärligt talat, titta på den serien på egen risk. Jag vet inte om jag kan tipsa om den ens en gång. Faktum är att jag känner mig mycket kluven.

Jag kan tro att några av er sett den, isåfall måste ni tala om vad ni tyckte om den nedan.

Serien är baserad på en helt sann historia. Den handlar om Donny, från Skottland, som arbetar som bartender på en bar i London.
Donny försöker slå sig fram som komiker med ganska ledsamt resultat. Han bor hos sin exflickväns mamma.
En dag kommer en kvinna in i baren och hon blir besatt av Donny …

Baby Reindeer är frustrerande och hemsk på många plan, så långt från feelgood man komma kan. Samtidigt är den djupt fascinerande. Men den är så svart att vi bara orkade med ett par avsnitt per kväll. Förutom häromkvällen, då vi tog fyra på raken och avslutade den … Men att se fyra avsnitt på ett bräde var nog lite för mycket. Ska ni se den, ta den i mindre doser.

Jag vet, som sagt, inte om jag ens vill tipsa om den …
Den ligger etta på Netflix, så det är KLART att den är sevärd. Det är den, utan tvekan. Men se den på egen risk.

OCH har du sett den så måste du tala om vad du tyckte om den nedan. Jag är så nyfiken.


 

Bild från Netflix.


* Varför detta ofog?

När jag landade på Münchens flygplats i början av mars köpte jag en juiceflaska där.
Då jag skruvade av korken märkte jag att det inte gick att ta loss den. En plastremsa satt kvar och höll korken på plats. Irriterade, tyckte jag då.
När jag sedan kom till Sverige, och var med om samma sak där, fick jag höra att det är en ny bestämmelse inom EU.
Det ska tydligen underlätta för folk när de ska återvinna flaskan att även korken återvinns. MEN gör vi inte det oavsett, tänker jag? När jag återvinner plastflaskor gör jag det alltid med korken på.

Ärligt talat, tyckte mest det var störigt och i vägen.
Fast säkerligen vänjer vi oss vid det? Här i US finns inget liknade på plastflaskor och tetrapack, inte ännu iallafall.

Hur är det med er i Europa, har ni vant er vid detta? Tycker ni det är bra?


 

Bild jag knäppte på ARN av den där störiga nya korken.


***


Med detta önskar jag dig en riktigt bra torsdag oavsett om du är ledig, eller inte.

Wednesday, May 08, 2024

Resebrev nummer tre från Los Angeles.




Godmorgon onsdag!


Vi går rätt på’t!
Alltså BOOM, det tredje resebrevet från Los Angeles.


  ***


Karolina var helt ledig denna fredag.
Jätteskönt för henne, och för oss. Vi inledde dagen med en promenad till Alfred Coffee, som ligger en bit bort i Koreatown. Det var skönt att komma ut på en promenad i staden. Solen sken lagom varmt och det var alltså väldigt behagligt.


 

HAHA!


Jag skrev lite om problemet med hemlösa i Los Angeles i fredagens inlägg.
Denna fredagsmorgon gick vi förbi en större kyrka. Och jag lovar er, utanför den kyrkan slingrade sig en kö som var flera hundra meter lång. I den kön stod folk och väntade på att få en matkasse med sig hem. Samtliga hade små vagnar som de drog efter sig. Denna kö slingrade sig runt kvarteret.
Den var enormt lång. Nej, jag ville inte titta så mycket, och absolut inte fotografera den.
Men Karolina berättade att varje fredag delar volontärer ut matkassar med olika förnödenheter till den som behöver.
Inga frågor alls ställs, alla som står i kön får en kasse med sig hem (detta med att inget ifrågasätts vet jag eftersom en god vän här i Reston berättat det för mig).
Denna goda vän volonterar på samma sätt. Hon packar kassar med mat, bindor, toapapper, tvättmedel och annat varje onsdag.   På torsdagar delas påsarna ut. Detta genom en organisation som inte har med kyrkan att göra, men organisationen får använda lokalerna i en kyrka då de packar varorna. Varorna delas sedan ut på den high school där Karolina gick. Som jag tidigare skrev, utan kyrkor, förmedlingar, organisationer, food banks och volontärer skulle detta land inte klara det.


När vi kom tillbaka från Alfred Coffee var kön borta. SÅ fort går det alltså.


Och sedan var det dags för oss fyra att hoppa in till Mikes bil för att köra till Pasadena.
Pasadena är en underbart vacker, lummig förort till LA. I Pasadena finns en fantastiskt vacker botanisk trädgård som heter Huntington Gardens.
Karolina och Mike har skaffat årskort dit. Ibland åker de bägge dit och jobbar därifrån. Nu var det dags för Peter och mig att få se denna ljuvliga plats.


 



Efter en god lunch började vi vår vandring bland blomstren.
 
OCH ja, så FINT det är där. Jag blev kollrig, som alltid då jag kommer till platser som denna.



 



Rosorna i södra Kalifornien har jag förundrats över många gånger förr.
De är så VACKRA där, Klimatet måste vara idealiskt för rosenträdgårdar där.
Huntington är inget undantag. Jag kunde ha gått omkring och snusat, och FOTAT, på rosorna hur länge som helst.


 




ÅÅÅÅÅ



Rosor och wisteria.



Det var ju såklart inte bara rosor i denna botaniska trädgård, utan sååå väldigt mycket mer.
Olika trädgårdar avlöste varandra.
Vi njöt av både japanska och kinesiska. Det fanns även djungelväxter och växter från öknen.
Jag skulle säga att i Huntington Gardens kan man lätt tillbringa en hel dag. Dessutom är det JÄTTESTORT. Tror inte vi såg ens hälften av allt de har där.


 





Det var även i Huntington som jag för första gången kom till en apelsinlund.
Ja mina vänner, det var en upplevelse. Somliga apelsiner växte redan på träden, medan vissa ännu stod i blom. Det första jag slogs av var DOFTEN!! Den var som den finaste parfym. Jag har ju sett citrusträd förr, men aldrig varit där då de blommar. Ljuvligt är bara förnamnet.
Hos mig på östkusten är det inte klimat för dessa lundar. Jo, såklart i Florida, men de har ju ett helt annat klimat än längre norrut. Så det känns ju så exotiskt och underbart att se citrusträd, och att se dess blomning och känna doften.
Ja ni som vet, ni vet …



Doften av apelsinblommor, wawa-wooooom!



PÅ kvällen var det dags för ännu ett besök på en av de unga tus favoritrestauranger.
Denna gång på Merois Rooftop Restaurant i West Hollywood.
Ännu en gång kom vi upp högt över Hollywood och kunde njuta av fin utsikt. Den här krogen var nog den “tjusigaste” vi var på under denna resa.
OCH ja, det var jättebra och jättegott allting. Men av alla ställen vi gick på skulle jag säga att Bacari (i förra inlägget) var mysigast och godare än Merois.


 

VÄLDIGT goda fried rice cubes.


Det var på Marois som min käre make höll på att beställa in en flaska vin för över 5000 dollar!!! ETT rent misstag, mind you! Men phew!!
Det var så pass nära att somaliern hade varit nere i vinkällaren för att hämta den … UMMM … som tur var hann vi stoppa upp eländet innan det var för sent. TACK och LOV!!!
Orkar inte ens tänka på fortsättningen om inte om … hehe.
Servitrisen vi hade var inte den bästa heller. Tänk barsk mattant, haha!!
Maten var absolut god här, och vi beställde in en drös av olika rätter som vi delade på. Det är ett koncept jag gillar.
OCH visst är Marois värt ett besök, Karolina och Mike gillar stället massor, men jag tycker nog att det var resans sämsta ställe ändå. ABSOLUT inte dåligt, kom detta ihåg, men man äter lika bra på andra ställen i stan.
Lite för hajpat (och för dyrt) ställe för min smak, kanske.


 





Som alltid åt vi sent och vi kom hem
och ramlade isäng, haha.
Classic på denna tripp. Peter och jag hade “inte tid” att lida av någon jetlag. Tur det ju!
Det unga paret såg till att vi hade saker att göra, och krogar att besöka, hela tiden.


Återkommer med nästa resebrev från LA senare denna vecka.


***


Tack för att du läser mina resebrev.


 Jag önskar dig en riktigt fin onsdag!!