Yes as always, I hope your weekend treated you well.
Here in my neck of the woods it’s been a good one.
A lot of prep for Peter and I. I’ll give you the scoop in tomorrow’s post.
Do you all remember “Ruth in Virginia”?
Ruth from Sweden, who lived in Herndon? Herndon is Reston’s absolute closest neighbor to the west of us. I have many friends in Herndon. It is hard to know where Reston ends and Herndon starts.
Ruth lived in Herndon, right next to Sugarland Run Stream Valley Park. Peter and I have walked in those woods many times.
Ruth who once upon a time found my blog and started commenting right away. That she did in perfect Swedish despite her being in the US for over 70 years.
Ruth was always honest, smart and direct in her comments, and that is something that I really appreciated since she did so in a very clever way. Ruth was a big fan of my photos (thank you, dearest Ruth!). She was also funny, and she was a huge fan of The Washington Capitals (The hockey team here in the DC- area).
Well, Ruth has passed away.
I recently learned that from an acquaintance who I bumped into during one of my walks, she told me these sad news.
Ruth passed away at the respectable age of 95.
She will be so missed in Bloglandia where she made so many friends, both here in US and in Sweden.
No, no, she never had her own blog, she was just an avid, active and engaged commentator for so many of us bloggers.
Once Ruth came to one of our Swedish breakfasts. She showed up as we sat at a cafe in Reston Town Center. I had written about this breakfast on my blog the same day, Ruth knew where to find us and she came to see us.
She hung out with us, and she was so nice and interested in all of us, as were we in her.
That year I invited Ruth to my Christmas party, and she came! She drove all alone on the dark roads of Reston (don’t get me started on that subject, I can rant about the dark streets in a later post). I thought that was remarkable, Ruth must have been 90 years old then. She was a tough grand dame!
I am sure that many of you remember Ruth, bloggers and no-bloggers. You’ve seen her famous “Ruth i Virginia” signature.
32 comments:
Godmorgon Annika,
Tack för att du skriver om detta. Ja, Ruth var en aktiv bloggläsare och uppskattad kommentator hos många av oss i blogglandia. Hon skickade även ett mycket uppskattat paket till min pappa i Mora med bl.a en uppsats i som hon hade skrivit om Mora Nisse från byn Östnor i Mora, som även är min hemby.
Hon hade åsikter om både det ena och det andra samt en massa livshistorier, insikter och erfarenhet som hon generöst delade med sig av i våra kommentarsfält. För det mesta uppskattat, ibland irriterande, men vi misstänkte faktiskt någon gång att någon annan kommenterade under hennes signatur, mycket på grund av att några kommentarer helt enkelt inte var hennes stil att skriva, och aningen alldeles för oförskämda. Man lärde ju sig att känna igen hennes sätt att uttrycka sig på under åren.
Ja, våran legendariska Ruth kommer verkligen att lämna ett tomrum efter sig här i bloggvärlden, trots att hon, som du skriver, inte ens hade en egen blogg. Det är som om att man önskade att hon hade haft det ibland.
Nu har Ruth fått komma hem. Frid till Ruth och tack för allt.
Tusen tack för att du bloggade om att Ruth har gått bort.
Varm kram till dej!
Anneli
Åh, vad tråkigt att höra. Har sett hennes namn och kommentarer på många bloggar här hemma och vet bland annat en bloggare m make som bott hos henne två gånger då de varit i USA.
95 år är ju en respektabel ålder och hon verkar haft ett rikt liv.
Vila i Frid Ruth i Virginia.
Tack för att du skrev om det, ska meddela vidare till dem jag vet som kände henne.
Hej Annika
Jag och min fru Johanne (som skrev bloggen "Ama de Casa") besökte Ruth flera gånger.
Första gången vi träffades var 2013. Då sov vi över hos henne och Ingrid i 3 nätter och gjorde utflykter i närområdet.
Ruth hade en härlig personlighet och sa precis vad hon tyckte om saker och ting. Hon körde som en biltjuv men hade aldrig blivit stoppad av polisen. En dag gjorde vi en utflykt till Washington och på hemvägen råkade Ruth köra i fel fil så att vi förirrade oss in på Langley 🤣
Året efter sov vi över hos henne igen. Då hade hon satt upp en skylt på huset som löd ”Ruth’s B & B” 🤣
Sista gången vi besökte henne var 2016 men då stannade vi bara och fikade.
Tyvärr så avled Johanne i november 2022 och Ruth skrev då ett långt brev till mig.
Johanne och Ruth hyste stor respekt för varandra. När jag gick igenom min lägenhet i Spanien nu i april så hittade jag minst tio brev från Ruth. Dom innehöll allt från tidningsurklipp till kartor över delstater i USA som vi planerat att besöka.
🤗🤗
Anders
Hejsan,
Tänk vilket liv det måste ha varit! Inpirerande!
Tack för att du delar med dig!
Kramar Johanna
Så fint skrivet! Jag hade personligen aldrig med Ruth att göra, till min blogg hittade hon aldrig men jag läste i andras bloggkommentarer om henne och såg att hon kommenterade frejdigt och friskt, för att använda de ord som jag fick till mig när jag läste henne.
Hon fick ett långt liv!
Kramar!
Tack för att du delade med dig.
Sitter med tårar i ögonen. Har läst många kommentarer hon skrivit. Vilket intressant liv hon haft. Fantastiskt att så ung resa till USA och bila tvärs över.
Ruth skrev ibland kommentarer hos mig. Men hon hittade till mig från min mammas blogg när hon levde. Min mamma och hon brevväxlade även med varandra. Då kom de fram till att Ruths ungdomskärlek var mammas granne. Så mamma tog kort på Roy som han hette och skickade till henne. De hade visst träffats genom bordtennisen som de båda hade varit verksamma.
Kommer ihåg en gång när hon skrev första gången hos mig. Jag berättade att jag stekte pannkakor och frös in och tog med oss till Spanien när vi hyrde en liten lägenhet och hade våra äldsta barnbarn med oss. Så här skrev hon 😂
Anonym8 juli 2015 kl. 03:15
Tänk va mycket man lär sej genom att läsa bloggar.
Grädda pannkakor att ta med till Spanien på semester!!!
Det är bland det underligaste jag läst hittills, men
var och en gör sitt.
(pannkakor till Spanien - huvudruskning) :)
Ruth i Virginia
(kom hit från Hajan)
Hajan var min mamma. Hon hette Harriet.
Kram Carin
"Ruth i Virginia" har jag sett, och många gånger läst hennes kommentarer här hos dig Annika.
Vilket långt och riktigt liv hon fick.
Fint och intressant att du berättar.
KRAMAR!!
rikt liv, ska det stå
Anneli:
Hon var otrolig i bloggvärlden!!
SÅ engagerad i så många. Hon läste med största intresse, kommenterade exakt vad hon tyckte på ett BRA sätt, hon var en given läsare hos så många. Tänk att hon skickade paket till din pappa, wow! Dalkulla var hon minsann!
HON var direkt, en sann demokrat av den gamla skolan. Jag vet, hon retade gallfeber på många i de grupper för svenskar i USA också, men hon gjorde det på sitt sätt.
Rakt av. Och faktiskt så pass att jag tror att även de som tyckte totalt tvärtemotl respekterade henne oavsett. Hon brukade maila mig privat också om det ena och det andra i lokalpolitiken + om väder och vind, hon skickade även tidningsartiklar och annat. Hon var verkligen med sas.
Javisst, hon blir SÅ saknad hos SÅ många. Hon var verkligen aktiv. OCH utan att ha egen blogg. Otroligt.
Eller hur, blogglandia blir verkligen lite tommare utan hennes kloka funderingar (som visst kunde reta upp folk, så sant..hihi!!!)
Vilken krutkgumma.
SÅ orödd!!
Ja vila i frid, Ruth!!
SÅÅÅ många som tänker på dig mu
Kram till dig Anneli!!
Yvonne:
Jaaa du har sett hennes signatur många ggr, både här och hos sååå många andra bloggare.
Ruth ja, jag vet att hon tog emot bla AMA och hennes man. OCH att hon i sin tur tipsade många andra då de skulle resa till USA. SÅ engagerad.
Hon levde ett långt, innehållsrikt och rikt liv i form av vänner och familj.
HON kommer att bli sååå saknad.
Ja, Yvonne berätta vidare för alla de som kände henne.
KRAM!!
Anders:
HEJ Anders!!
Jag brukade läsa AMAs blogg till och från. Så trevlig blogg hon skrev! Beklagar så hennes bortgång.
Ja, det är fantastiskt fint att ni bodde hos Ruth flera gånger. Hon tyckte verkligen om er, hon berättade om er när vi sågs också. Att hon haft besök av er och att det varit så roligt. faktum är att via Ruth fick jag veta om Johannes blogg. Bloggvärlden gav nog Ruth stort, stort nöje!
Så roligt att du då varit här i mina trakter och känner till dem så pass bra!
UNDERBAR historia, Anders.
Ni körde rätt in i CIA nästan, då när ni var vilse i Langley--HAHAHA!!!!
Ja, jag fattar inte att hon vågade köra hit, inte för att det är långt mellan Herndon och Reston alls, men MÖRKT och lite halt. Men hon KOM!!! Stod och drack öl med en av mina grannar (Som hon kände väl genom demokraterna här i NoVA), sen for hon ensam hem i mörkret. JAG tyckte det var enormt tufft av en 90-åring.
Anders, stort TACK för din kommentar!! Underbar läsning om allas vår Ruth. Skrattar åt att ni nästan hamnade hos CIA, haha. Antar att hon var på väg till Dulles Tollroad eller Georgetown Pike. HAHA, det kan LÄTT bli fel.
Igen, TACK Anders!!
Dr Jo:
Hon var en gigant och nästan en legend hos oss som bloggar, hon var alltid med på ett hörn!
SÅ engagerad och så ärlig.
One of a kind.
Kände att jag verkligen vill lyfta henne!
Kramar!
Karin;
Frejdig och frisk.
DET var Ruth det.
Ett långt liv fick hon verkligen.
Kramar till dig, min fina Karin!
Cari:
JA!! Du Könner ju igen hennes berömda signum efter alla år du läst min blogg, och andras bloggar där Ruth ofta fanns med.
Var det något hon tyckte var konstigt eller knappt, ja då fick man veta det, HAHA!!
HON var jättestor i bloggvärlden, den som består av medelålders kvinnor (haha), en legend ibland oss.
Ja, hon levde verkligen ett äventyrligt liv. Många som flyttade till USA i den vevan då Ruth for, men dock inte så många som levde lika äventyrligt!!
Kram!!
Carin;
Men vad intressant att hon kom till dig via din mammas blogg!!
Så din mamma bloggade också, vad roligt!
WOOW, Carin, vilken HISTORIA du berättar!! Alltså, det enda man tänker på är hur liten världen är. OCH hur blogglandia väver ihop personer. FANTASTISKT!!
Alltså blir mållös, Roy var Ruths ungdomskärlek och bodde granne med din mamma! ÄLSKAR det!!
Och att Ruth fick se sin gamla kärlek via foto! GUD vad KUUUL!!! DET måste Ruth ha älskat.
Carin, du fick mig att skratta RÄTT ut nu, Ruths kommentar!!
BARA priceless. Alltså tack!! Helt underbar.
SÅÅÅÅ Ruth!!
TACK för att du delade den. TACK!!
STORA bamsekramar från mig som skrattar än!!
Bettan:
DET har du, hon var så engagerad i bloggar.
OCH uppe SENT!!!
Nattuggla av rang, tror jag.
JAA, ett långt äventyrligt liv fick hon.
Kramar till dig!!
Jaha, där ser man. RIP Ruth! Ett långt liv fick hon. Tänk att få leva så länge! Kul att du fick chans att träffa henne ändå.
SB
Susanna:
OCh du med, tror jag, på min julfest den gången.
Ett långt och rikt liv. Absolut!
Tyckte det är intressant att hon var så engagerad i Herndon High School Band. Visste inte det förrän jag läste det i dödsannonsen. Men hon påpekade rivaliteten mellan South Lakes HS och Herndon HS ngn ngn, haha.
Nämen, har Ruth dött. Jag har absoulut ingen personlig koppling till henne alls, annat än att hon gjorde sig känd och hörd via kommentarer och hur jag känner igen hennes som trogen skrivare hos dig bland annat. Hon var väl i svennegrupper på FB också, vill jag minnas. Så hon blev hela 95 år, förstod hon måste varit i 90-årsåldern. Det är imponerande, såvitt jag kunde bedöma via hennes avtryck online så verkade hon otroligt skärpt och med koll på läget ända in i det sista. Vet du om hon var fysiskt frisk och stark ända in i det sista eller led hon många år fastän det inte märktes? Av inklippet här så står det hon somnade in stilla i sin säng, vilket låter väldigt fridfullt.
Fascinerande läsa kommentarerna här också, hur många som tydligen haft direkt kontakt med henne, allt från det Anders skrev om övernattat hos henne till hur hon skickat tidningsurklipp och brev till folk överallt.
Har aldrig personligen eller via min blogg haft kontakt med Ruths kommentarer hos dig har jag ju sett och läst genom åren. Och ofta tänkt att det måste vara ett lite äldre person men 95!!! Det trodde jag inte!
Hon har sannerligen levt ett långt och äventyrligt liv!
Ruth i Virginia är ett välbekant alias, inte i min egen blogg men i andras.
Väldigt intressant att få en inblick i den kvinnans liv, och väldigt glädjande att hon fick ett så långt liv som verkar ha fått ett fridfullt avslut.
Så fint att du också la upp Ruth's dödsannons och delade med dig av härliga minnen. Ja, Ruth var verkligen ett original i positiv mening och hon var långt före sin tid. Har alltid beundrat henne att hon inte glömde bort det svenska språket efter så många år utomlands. Hon hängde ju till och med med "moderna" uttryck utan minsta problem.
Så kul att även Anders kommenterade hos dig. Hans Johanne eller Ama var ju Ruth's bästa vän, och det var via Ama's blogg att Ruth hittade oss andra bloggare här i Sverige.
Anne:
Ja du hr all ggr sett hennes namn hos mig. OCH på FB etc där hon var med i otaliga grupper för svenskar i USA (de flesta av dem var jag inte med i- Är bara med i en numera, och knappt det ...). Men Ruth var inte rädd för att uttryck sin åsikt där, och inte på bloggar heller. Hon sa vad hon tyckte, men hon fick mas respect överallt tror jag, oavsett ståndpunkt politiskt.
VAD jag vet var hon helt kristallklar in i det sista. De kommentarer hon skrev till mig i våras och vintras vittnar för det. OCH hennes mails också som hon skrev. Måste kolla då jag fick det sista.
Ja hon har verkligen gjort avtryck i bloggvärlden trots att hon inte själv bloggade.
A grand old dame!
Brysselkakan:
Ett rikt liv, och klar in i det sista vad jag vet.
Ja, du har sett hennes signum hos många. Aldrig rädd för att säga vad hon tyckte, men hon sa det på ett bra sätt.
Ja, tror man kan säga att hon levde livet fullt ut.
Jossu:
Hej du är ny här tror jag! Välkommen!!
Ja absolut ett känt signum, Ruth i Virginia. Så sorgligt att inte få se det mer hos mig och hos de bloggar jag läser. Ja, så fint att Ruth verkligen fick somna in lugnt och stilla.
BP:
Absolut BP!
Allt annat hade känts fel, lika fel som det hade känts för dig att inte skriva om allas vår Ruth!
Hon förtjänar att bli omnämnas hos alla dem hon skrev hos.
Javisst, henens svenska så oklanderlig. SÅ ska jag bevara min också. Det gäller aldrig hamna i ett språkträsk där man börjar blanda språken, mer än på skämt alltså.
JA jättekul med Anders, undrar hur han hittade hit? Kanske såg han mitt inlägg i någons blogglista.
Så fint att det var via Johanne Ruth hittade alla svenska bloggar.
NU ska Ruth bara vila i frid och vara nöjd över det rika liv hon levt.
Vila i frid kära Ruth! Hon gav oss så många tips i min blogg på vår roadtrip i Kalifornien, vilken fantastisk kvinna, tänk att du fick träffa henne!
Varm Kram
Åh så sorgligt att Ruth lämnat jordelivet. Precis som jag kommenterade hon utan att ha egen blogg, och jag såg hennes kommentarer lite här och där. Må hon vila i frid!
Vad tråkigt att höra! Kommer väl ihåg “Ruth i Virginia”. Hon fick ett långt liv.
Kram Lisa
Hej Annika! Ledsamt att allas vår vän Ruth i Virginia gått ur tiden. Hon nämnde din blogg och tyckte att jag skulle läsa den. Jag kikade in, det är längesen, men det blev inte mer.
Jo, jag hade ganska mycket kontakt med Ruth. Hon kommenterade i min blogg och vi var Facebookvänner, så när bloggen strulade så skrevs vi på FB. Alltid raka, fina, enastående Ruth med hjärtat på rätta stället.
Vi även mailade till varandra och en dag fick jag ett paket på posten. Sån var hon. Finaste dalkullan.
Vila i Frid, kära Ruth 🙏🏻 Love, Gerd
Geddfish:
Har sett ditt namn med i bloggosfären.
Synd att det inte blev mer med ditt läsande sen :-D
Ja Ruth var en krutgumma, sa vad hon tyckte. Vital till max, tror hon var vital tills hon dog faktiskt. Men hon var nog svag, svag, svag.
Ruth mailade ofta, jättefint av henne. Hon brukade skicka artiklar till mig också med posten.
Träffade henne ett par gånger också, hon bodde i grannförorten.
Ja vila i frid, Ruth.
Post a Comment